VISKA 2005-1

SAMHÄLLSMAGASIN FÖR FOLKET RUNT VISKAN • NUMMER 21 • 2005/1 • ÅRGÅNG 6

ELDSJÄLAR I NYTT HUS

STORMMINNEN SÖKES: ELEFANTUNGE I PORSLIN HÄLSORACET CUP – ATT MINNAS INNEBANDYNS DAG GP PUCKEN

Vår kunskap = Din trygghet.

Det tjänar du på!

VEDDIGE

VARBERG

KUNGSBACKA

KINNA

TRIVSEL OMTANKE

OCH PERSONLIG

Din lokala elleverantör!

VARBERGSORTENS ELKRAFT VEDDIGE

0340-64 64 00

Välkomna till den mysiga Dragspelsstämman i Veddige den 17-18-19 juni!

Plats: Parken runt idrottshuset

Fredag: Spelmännen anländer. Buskspel.

Lördag: kl 14.00 scenuppträdande av stämman spelmän. Kl 20.00 dans i Festlokalen.

Kaffeservering. Varm korv.

Lotterier. Fri entré. sidan 2 | ViSKA! 2005/1

S TO R M MINNE N Text & bild: Sandor Olah

Kommer ni ihåg stormen?

De flesta av oss vill glömma den men om man tänker efter lite så har just stormen, och eländet som den förde med sig föst ihop oss lite grann.

Vad gjorde ni när det stormade som värst?

Vi satt inne i vårt hus och lyssnade på alla gamla stockarna som knakade (efteråt konstaterade jag faktiskt att flera dörrposter blev skeva).

Så länge vi hade ström var livet som vanligt hemma. Jag lyssnade på radio och hörde att många faktiskt var utan ström. När det blev strömavbrott även i Veddige, tänkte jag med lite stolthet på vår lokala elleverantör. Tänk att de höll ut så länge.

När det blev mörkt så tog vi fram alla värme- och stearinljus. Mysigt blev det i alla fall. Jag tänkte med oro på vår elberoende uppvärmning. Jag hade verkligen inte lust att gå ut och börja hugga ved. Jag röt därför till när barnen då och då öppnade balkongdörren ”bara för att se in i mörkret”.

Vi tog fram Trivial Pursuit och började spela. Även när vi spelade så handlade samtalsämnet mest om stormen och strömavbrottet. När vi tröttnade på TP kom jag att tänka på min barndoms måndagskvällar. Det fanns ingen tv-sändning på måndagar (ohh så skönt det var, och så nyttigt för familjefriden). Då spelade vi ofta ett spel som man kallar ”Barcochba” (fråga mig inte vad det betyder). Inga spelbord eller pjäser behövdes bara koncentration. Det hela går ut på att en av oss tänker på någonting (vad som helst faktiskt) som han eller hon kan rätt mycket om. De andra ställer frågor som går att besvara med ”ja”, ”nej”, ”vet ej” eller ”inte relevant”. Är man fler så turas man om att fråga och den första personen svarar på frågorna. Man får på så sätt mer och mer klarhet i vad är det den första personen tänkte på. Rätt logiskt och alla i rummet från 2 år till 44 förstod reglerna. Det blev en trev-

lig och underhållande kväll. Jag längtar redan efter nästa storm för att kunna fortsätta.

Någon kom på att glassen i frysen måste ätas upp – annars skulle den förstöras. Det var ju dumt egentligen men det var väl en anledning att äta glass.

Då bestämde vi, Anders och jag, att vi går och kollar hur det är med Hans och Lena på macken. De måste väl ha lite problem nu när ingenting fungerar?

Så vi klädde på oss och gick ut (inte visste vi då att flera personer dog ut i stormen samma natt).

Väl ute mötte vi infernot. Inte nog med att det var så mörkt att jag fick be Anders hojta för att veta vilket håll skulle jag rikta kameran åt. I vinden ven det dessutom ibland förbi en och annan plastskiva i kvadratmeterstorlek. Dessa skivor kom från mackens tak ovanför pumparna. De hade kunnat klippa oss mitt itu om vi hade haft otur.

Vid det här laget hade Lena och Hans sålt slut på alla batterier de hade, så de själva kunde knappt lysa med någonting. Där satt de i mörkret och vaktade butiken. Men när vi kom var humöret på topp. Vi snackade en stund, konstaterade att de inte precis hade nödläge. Sen fortsatte vi.

Vi ville gå vidare ut i mörkret och trotsa stormen.

Vi hann till banken när det plötsligt tändes överallt. Vi tittade på varandra som om vi precis blivit ertappade med någonting hemligt. Då försvann hela tjusningen.

Plötsligt blev allt som vanligt igen.

ViSKA!

TACK TILL:

ViSKA! ges ut av föreningarna i Veddige, och distribueras till hushåll i Veddige postnummerområde.

Ansvarig utgivare: Michael Enberg.

Distribution: Posten.

Redaktion: Arne Eriksson 0340-305 85, fax: 0340-303 09 Bo Emanuelsson 0340-302 55, bosse@veddige.nu Hans Olsson 0340-302 90, hans@veddige.nu Michael Enberg 0340-381 44, michael@veddige.nu Sandor Olah 0340-649790, sandor@veddige.nu Adresss: ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 46 , 430 20 Veddige tel: 0340-64 97 90, fax: 0340-64 97 91, mobil: 0703-74 22 55, e-mail: viska@veddige.nu Omslag: Nästa generations brandman? Foto: Sandor Olah.

Grafisk form: O.L.S.A Tryck: Varbergstryck, upplaga: 2500ex. Papper: svanenmärkt.

NÄSTA NUMMER: 21 JUNI 2005 Manusstopp 7 juni 2005. Alla inlägg är välkomna.

EKLÖWS SUPERMARKET ELEKTRO EMANUEL ESON PAC AB J-O BYGG BOMILJÖ AB MÖBELHÖRNET PEBE PRODUKTER AB STATOIL LENA OCH HANS OLSSON STRÄNGBETONG VARBERGS BOSTAD VARBERGS SPARBANK VARBERGSORTENS ELKRAFT EK.FÖR. VEDDIGE BUSS VEDDIGE ÅKERI AB WILLIAMS

Riders on the st orm.

Det var så mörkt att jag bad Anders hojta för att kunna sikta med kameran åt hans håll.

Jag såg honom inte.

Anders Ström är tidningens nya medarbetare.

INNEHÅLL: SÖKES: ELEFANTUNGE I PORSLIN

4

BOSSES HISTORISKA HÖRNA

6

BÖRS-NOTERAT 2

9

ELDSJÄLAR I NYTT HUS

10

LITE HISTORIA

11

HÄLSORACET

12

GÄNGET I GRUSGROPEN #11

14

CUP – ATT MINNAS

18

INNEBANDYNS DAG

19

GP PUCKEN

20

VISKA! FRÅGA

21 ViSKA! 2005/1 | sidan 3

S ร K E S : ELEFANTUNG E I P O R SLIN Text & bild: Anders Strรถm

sidan 4 | ViSKA! 2005/1

På st ora bilden: Monica Svedman, Leif Karlsson och Reinhold Svedman. Tre kungar och en doldis.

Sökes: Elefantunge i porslin Tarzan-tidningar, kristall, garner, fantastiskt många möbler, verktyg, en elektrisk leksakstruck och någon slags trädgårdskvarn som antagligen kan knyckla ihop både dina enbuskar och ungarna som snattar dina päron.

Man kan inte tro att så mycket ryms “där nere” när man tittar ner mot Kapmanshuset som ligger bakom SJ:s station här i Veddige.

Sant är det i vilket fall. Där har nämligen Veddige Vipers loppmarknad varit belägen sedan flytten från godsmagasinet för 3 år sedan och där kan man hitta allt mellan himmel och jord.

Själv har jag ofta besökt loppisen och så slog det mig att det kunde vara kul att skriva om Veddiges begagnatbörs i Viska!-tidningen

så att ni alla kan komma att upptäcka denna fyndbutik.

När jag öppnar porten möts jag av Leif Karlsson som är i full färd med att dirigera en hop människor som försöker enas om hur soffor skall färdas genom trånga utrymmen.

Leif Karlsson som man kanske skulle kunna kalla “stor-loppan” är en eldsjäl som lägger oerhört mycket tid på att få denna loppmarknad att snurra. Och den bara växer och växer.

Leif har även mycket hjälp av tre andra huvudansvariga: Håkan Svärd, Ing-Marie Olofsson och Marianne Nilsson. Totalt är man ett tjugotal personer som arbetar några dagar i månaden. En gemensam nämnare för de alla är kärleken till hockey och framför allt Veddige Vipers.

Varje tisdag finns det dessutom två volontärer från Veddigehockeyns A-lag som hjälper till att hämta möbler och andra prylar som folk vill skänka bort. Och de hjälper även till att avlämna saker till de som vill få dem transporterade. Yes box! Om du bland alla möbler på loppisen skulle rota fram en snygg baljfåtölj i sengustaviansk stil så kan de mot en billig peng köra hem den åt dig.

Jag har satt mig ner med Leif men inte långt in i vårt samtal ringer det och Leif måste svara. Någon utanför samhället har lämnat loppisen med en fin soffa men åkte ifrån kuddarna. Det kunde ha slutat i tragedi, men Leif är snabb med en lösning och erbjuder sig att “komma förbi” med kuddarna senare under kvällen. Efter det är det ny leverans på gång så jag bestämmer mig för att leta runt bland alla prylar och ser mycket som är intressant.

När vi senare tar kort så frågar jag om det finns någon händelse eller pryl som de minns speciellt. Reinhold Svedman påminner de andra om den stackars elefantungen som ståtligt stod tillsammans med sin porslinsmammaelefant till den dag kom då man upptäckte att elefantungen blivit stulen. Snälla, om du sett elefantungen så kontakta gänget nere på loppisen. Den är saknad. I vilket fall behöver du inte oroa dig – det finns gott om andra intressanta ting att fynda. Och inte nog med att du kan få med dig något fantastiskt hem så kan du dessutom vara nöjd eftersom ditt köp är en ren samhällstjänst. Loppisen är nämligen än starkt bidragande faktor till att barn och ungdomar i Veddigetrakten kan lira hockey nere i den fina rinken.

ViSKA! 2005/1 | sidan 5

BO SSE S HIS TO RISK A H Ö RNA författare: Bo Emanuelsson

Bosses histo M

ina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument. Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt. Om någon har bevis, för att jag har skrivit något som är felaktigt, är jag tacksam för påpekande, så att jag kan rätta dessa felaktigheter i kommande tidningar. Ring mig, Bo Emanuelsson (tel: 302 55) om Du har något intressant att berätta.

K ARL GUSTAVS UPPVÄXTTID.

vilket var ett gott tecken. Familjen skulle så småningom få ytterligare fyra barn, Adolf Johan, Kristina Magdalena, Maria Eufrosyne, som kom att gifta sig med Magnus Gabriel De la Gardie och till slut dottern Eleonora Katarina.

En del historiker har beskrivit Karl Gustav som en dragonöverste, som bara var en framstående krigare. Sanningen är, att han var den mest välutbildade av alla våra krigarkungar.

Under trettio år var han sysselsatt med olika

Gården Storåker i Vallby före 1934. Storåker var en del av den kronogård, som tidigare hette Vallby Erik Karlsgård. Det var en av de gårdar i Veddige som Drottning Krist ina 1652 tvingades överlämna till Daniel Schlegel i

Svenska Pommern som avbetalning på Sveriges krigsskulder.

En del av byggnaderna på denna bild kan vara från 1700-talet. Framför gården st år ägaren från 1909, Karl-Erik Johansson med hust run Alvina

Axel Oxenstierna var motståndare till inympandet av främmande furstar i Sverige. Än värre blev det, när Karl Gustav föddes.

Han var ett hot mot de svenska adelsfamiljerna.

Johan Kasimir förlänades så småningom Stegeborgs slott, där barnen växte upp. I hemmet talade man tyska.

sorters studier och utbildning.

Karl Gustav fick en skolgång liknande andra högadliga ynglingar i Sverige. Han studerade olika ämnen, såsom politisk teori, historia, geografi och teologi. Han lärde sig mycket om bergshantering. Förutom tyska och svenska lärde han sig latin, franska och italienska. Han förstod även nederländska,

DROTTNING K RISTINA. Jag berättade förra gången lite om drottning Kristinas regering. Hon lyckades genom en kupp ge nomdriva, att hennes kusin Karl Gustav utsågs till hennes tronföljare. Jag berättade också om Sveriges dåliga ekonomi, efter det att trettioåriga kriget var slut 648.

Kristina tvingades skänka bort massor av kronohemman till hemvändande officerare och personer i Pommern och Holland, som lånat ut stora belopp till svenska staten under kriget. Det var nu Torstorps säteri i Grimeton kom att tillhöra familjen Berendt Wolfradt från Svenska Pommern. Björkholms säteri i Veddige ägdes nu av kommerserådet Daniel Schlegel, även han från Pommern.

A RVFURSTEN K ARL GUSTAVS

RAR .

FÖRÄLD-

Pfalzgreven Johan Kasimir kom 65 till Sverige. Han friade till Gustav II Adolfs älsklingssyster Katarina, som var fem år äldre än Gustav Adolf. Paret gifte sig 65 och flyttade 68 till Tyskland, där greven byggde sig ett nytt slott i Kleeburg.

Johan Kasimirs familj var efter tyska förhållande att betrakta som fattig. Är 622 försvann grevens grevskap i det 30-åriga kriget.

Gustav II Adolf bad då systern och hennes man komma till Sverige. Vid den tidpunkten hade den svenske kungen ingen arvinge. Om något skulle hända kungen, var Katarina en möjlig efterträdare.

Familjen bodde på Nyköpingshus, där förste sonen Karl-Gustav föddes. Prästen berättade, att det vid dopet av detta barn, fanns en strålkrans runt barnets huvud, sidan 6 | ViSKA! 2005/1

oriska hörna engelska och spanska. I utbildning ingick även kroppsliga övningar, såsom krigskonst, dans och jakt. Det ingick också undervisning i etikett. Dans tränade han ofta tillsammans med den fyra år yngre kusinen, drottning Kristina.

Under tiden i Uppsala fick ynglingen bo hos ärkebiskopen för att vara på behörigt avstånd från synd och utsvävningar.

Vid Oxenstiernas nästa inspektion följde ett tre timmar långt förhör. Karl Gustav fick godkänt. Den stränge kanslerns enda anmärkning var, att pojken låg och drog sig för länge på mornarna. Längre än till klockan fyra behövde ingen sova. Det gjorde han nämligen inte själv.

Trots denna uppskattning blev Karl Gustav gång på gång mobbad. Vid möten, där han skulle närvara, fanns det aldrig någon stol ledig åt honom. Han visades upp bland åhörarna men lämnade ofta mötet i vredesmod.

K ARL GUSTAVS BARNDOM.

Petronella Andersdotter (som ärvt gården) och fem av deras sju barn. Pojken i kortbyxor, är den duktige fotbollspelaren Gunnar Karlsson som jag berättade om i förra ViSKA! Magasinet. Först efter konfi rmationen fi ck man långbyxor…

K ARL GUSTAV UTSATTES FÖR MOBBING. Trots att Axel Oxenstierna var motståndare till pfalzgrevens familj, kom han ändå ut till Stegeborg för att av nyfi kenhet och privata intressen inspektera uppfostran av den 4-årige Karl Gustav. Axel Oxenstierna rekommenderade en kurs i Riksarkivet och sedan några månader vid Uppsala Universitet.

Karl Gustav var som liten ett mycket känsligt, modersbundet och ängsligt barn, som huvudsakligen hade lekt med flickor.

På den här tiden var Karl Gustav en smärt, ganska vek smalaxlad yngling med svart hår och bruna ögon. Hans kontakter med fadern var sporadiska och för övnings skull, oftast i brevform. Fadern upprepade ständigt: ”Tänk på Gud, var rädd om magen och håll i utgifterna.” Karl Gustav grät ofta, vilket han även plötsligt kunde göra som vuxen.

När Karl Gustav var 5 år gammal, var det dags för den stora utlandsresan. En sådan ingick i varje adelsynglings uppfostran. Adelsflickorna fick stanna hemma några hundra år till.

Resan var upplagd som studie av varje lands samhällsliv och historia. Karl Gustav reste under namnet Gustavus Johansson i sällskap med sin guvernör Johan Rosenhane och läraren Bengt Baaz. Man besökte de stora tyska städerna och for sedan över Nederländerna till Frankrike.

Tillbaka i Sverige gjorde man en resa inom landet och studerade bland annat bergshanteringen.

KONTAKTER VID HOVET. Under hela den här tiden stod Karl Gustav sin kusin Kristina, den blivande drottningen, mycket nära. De ansåg sig själva som förlovade.

Karl Gustav umgicks mest vid hovet med dem, som var i opposition med Oxenstierna.

Det var sådana som Per Brahe, Gyllenhielm och Johan Skytte. Karl Gustav hade ingen officiell funktion och inget ämbete och hamnade därför inte i rangrullan. Att vara kusin till drottningen var inget yrke. Under en period hade han inte ens rätt att äta på slottet.

Alltmer frustrerad över att inte ha något vettigt att göra, drogs Karl Gustav in i en krets av festande ungdomar, bland dem en rad tyska avlägsna släktingar, såsom Frans Henrik av Sachsen-Lauenburg, den nyinflyttade estniske översten Hans Wachtmeister och Lars von der Linde, son till den rike nyadlade Stockholmsköpmannen Erik Larsson.

De stod alla utanför den svenska högadelns slutna krets. Karl Gustavs guvernör skrev i ett brev till fadern, att sonen nu ingenting annat gjorde än smekte sina hundar och spelade kort.

FÖRVANDLINGEN. Det var inte bra för ”reservkungen” att gå sysslolös i Stockholm. Johan Kasimir och Kristina lyckades övertala riksråden, att låta Karl Gustav som frivillig resa till kriget i Tyskland. Som nittonåring avseglade Karl Gustav till 30-åriga kriget med två skepp, ett för honom och hans vapendragare, ett för deras hästar. Resan sponsrades av de rika kamraterna i Stockholm.

Karl Gustav for till Lennart Torstensson i Tyskland. Fältherren insåg omedelbart, att Karl Gustav hade stora militära talanger.

Han deltog med bravur i det andra slaget om staden Breitenfeld. Vid tjugo års ålder blev han överste för ett kavalleriregemente. Han följde med Torstensson på dennes fälttåg upp i nordligaste Jylland, den händelse i historien, som förvandlade oss hallänningar till svenskar. Karl Gustav var också med denne fältherre ner till Wiens förorter.

Den veke ynglingen har nu genomgått en total personlighetsomvandling. Ynglingen har förvandlats till karl.

Under de första åren i fält brevväxlar han med Kristina. Breven skrivs på tyska.

ViSKA! 2005/1 | sidan 7

Han får brev från den sextonåriga Kristina, i vilka hon lovar honom evig trohet.

Karl Gustav hann inte skriva så mycket på lediga stunder. Han började som de andra krigarna ägna sig åt bullriga kalas med många damer. Ibland blev det djupa och varma relationer. Han mötte bland annat en ung änka från Mähren, i vars slott Karl Gustav bor ett tag. Följden av detta blev en son, Carolus Wenzeslaus Jankofsky von Flaschyn, som på Karl Gustavs bekostnad växer upp i Sverige.

Mer svensk blev sonen han fick med Märta Allertz, dotter till en rådman i Stockholm.

Sonen fick namnet Gustaf Carlsson. Han blev greve och framstående militär men slutade som general i den holländska armén, faderns dödsfiender.

Stor äkta kärlek upplevde Karl Gustav med Amalia Elisabeth, lantgrevinna av Hessen, nygift med en fransk general. Deras passionerade förhållande finns formulerat i ett stort antal bevarade kärleksbrev. Förbindelsen bröts, när generalen kommenderades söderut och Karl Gustav norrut.

NOBBEN. Då Kristina blev myndig drottning, återkom Karl Gustav till Sverige. Han var nu mogen för äktenskap. Det blev inte så. Kristina ville inte gifta sig med honom. Hon ville inte ha någon karl över huvud taget. Kristina kände till Karl Gustavs erotiska eskapader.

Det verkade säkert nedkylande på hennes känslor.

Karl Gustav fick välja att gifta sig med henne enbart av statsskäl, därför att riksråden krävde, att hon skulle gifta sig. Någon kärlek var det inte fråga om. Karl Gustav valde att avstå.

DONATIONEN. Även Karl Gustav fick frikostiga donationer för sina insatser i Tyskland. Han tilldelades Eskilstuna stad och län och dessutom Öland. Karl Gustav var nu deprimerad. Han skulle aldrig bli kung i Sverige. Drottning Kristina var ju yngre och skulle troligen överleva honom.

Karl Gustav återföll nu i sitt gamla beteende. Det blev nu kalas och skörlevnad, som resulterade i flera oäkta barn. Historikerna har funnit minst fyra söner med efternamnet Carlsson och med olika mödrar. När det gäller döttrar, har man tappat räkningen. Eftersom barnens mödrar var allmogeflickor, erkändes de aldrig och fick därför ingen utbildning eller andra förmåner.

LIVET PÅ ÖLAND. Karl Gustav mår inte väl av detta liv.

Faderns råd, att han skulle vara rädd om magen, hade han för länge sedan glömt bort.

Han blev nu alltmer korpulent. Karl Gustavs längd var mindre än 70 cm. Midjemåttet var sidan 8 | ViSKA! 2005/1

enormt. Han började anta formen av ett klot.

Bekvämare blev det just inte av, att han brukade snöra in sin kroppshydda i en korsett, spjälad med valben. Hans livmedikus berättade, att Karl Gustav på grund av den stora kroppshyddan och det slarviga ätandet led av våldsamma väderspänningar, som höll honom vaken nattetid.

Karl Gustav åt ofta middag tillsammans med sex andra personer, hovchefen Carl Philip von Sack, överste Paul Würtz, en herr Barasin, överstelöjtnant Jakob Johan Taube, kammarjunkare Cruus och det för bondplågeri dömda kammarrådet Lars Flemming. Enligt räkenskaperna åt de egentligen två måltider varje dag. Det var en buffé på sammanlagt fyrtioåtta rätter och dessa sköljdes ner med inte mindre än tre liter öl och tre liter vin per person och dag.

Mellan kalasen tar Karl Gustav itu med Ölands upprustning. Slottet restaureras. Den stora mossen mitt på ön förvandlas till odlingsbar jord. Han låter plantera in ett stort antal hjortar, som sedan mejas ner av Karl Gustav och hans fyllekamrater. Dessa hjortar förstör böndernas grödor. Med böndernas hjälp och med hjälp av straffångar bygger Karl Gustav nu den två meter breda och tre meter höga muren för att avgränsa hans djurpark. År 652 får Karl Gustav även Gotland med alla sjötullar och inkomster där. Hans stora passion var arbete. Han var lika energisk i allt han gjorde, om det så gällde jakt, att äta, dricka eller att arbeta på sina gods och gårdar.

ÖVERBEFÄLHAVARE .

Drottning Kristina i Stockholm hade sina planer. Hon låter riksråden fortfarande tro, att hon skall gifta sig med Karl Gustav. Genom sin kupp på kröningsriksdagen 650, har hon lyckats få Karl Gustav utsedd till tronarvinge och arvfurste. Tidigare hade hon också fått Karl Gustav utnämnd till överbefälhavare för svenska armén i Tyskland med en årslön av 60 000 daler silver. Lennart Torstensson hade bara 44 500.

Vid kröningsriksdagen hade Karl Gustav dessutom blivit hertig över Stegeborgs län.

DROTTNING K RISTINA

AVSÄGER

SIG

KRONAN.

I juni 65 får Karl Gustav ett meddelande från drottning Kristina. Hon tänker abdikera.

Karl Gustav gjorde vad han kunde för att övertala henne att stanna kvar. Ingen fick tro, att han låg bakom dessa beslut. Den gången lyckades Axel Oxenstierna övertala Kristina att stanna kvar.

Karl Gustav fortsatte sitt vilda liv på Öland. Han hade väl stupat i något fylleslag i hjärtinfarkt, om det inte kommit ett nytt bud i slutet av 653. Kristina skall avgå. Den här

gången är det definitivt.

Den 6 juni 654 blir Karl Gustav kung.

Han är då 3 år gammal. Tiden är inne för honom att gå till historien. Kung Karl X Gustav regerade bara i knappt sex år. Ingen har på så kort tid åstadkommit så mycket för Sverige som han.

Den man, som under hela sitt liv farit omkring som ett studsande klot mellan middagsborden, kommer om fem år att av miljoner människor i Europa nämnas med vördnad och respekt som ”krigets åska och Nordens ljungeld”.

EN NY TID ÄVEN I H ALLAND. Axel Oxenstierna och senare drottning Kristina hade gått varsamt fram med de nya svenskarna i Halland. Man hade fått en mängd förmåner. Bland annat slapp bönderna de ständiga utskrivningarna av soldater, om de istället betalade en lösensumma. Detta fanns reglerat i ett avtal från 648.

Bara sex år efter det förmånliga avtalet var krigarkungen Karl X Gustav beredd att riva upp överenskommelsen. Sverige var genom sitt engagemang i Baltikum på väg in i ett nytt krig med Polen och det behövdes soldater till detta krig.

I början av 654 gjorde kungen ett besök i Halmstad och framförde då planer på att sätta upp ett regemente av utskrivna hallänningar, som skulle förstärka garnisonerna i Baltikum.

Den gången förverkligades inte de kungliga planerna, troligen av rädsla för att skapa en flykt till Skåne, där många tecken pekade på, att Danmark förberedde ett revanschkrig och erbjöd missnöjda hallänningar värvning.

I februari 657 kom en kunglig orden om att utskrivning ändå skulle verkställas, och manskapet skickas till de erövrade provinserna på andra sidan Östersjön. Inte för att hallänningarna var mycket till soldater, utan därför att landskapet enligt kungen hade ett befolkningsöverskott. Unga män ansågs gå sysslolösa och därmed utgöra ett hot.

Samtidigt skulle alla vapen, som fanns bland befolkningen, samlas in. Detta var ett klart misstroende från myndigheternas sida och visar, att man fruktade protester i landskapet. Reaktionen från befolkningen blev också häftig. Rekrytering av soldater var en av de allra känsligaste frågorna i förhållandet till de nya herrarna. Även den danska kronan hade tillämpat utskrivningar, så företeelsen var inte ny för hallänningarna, men följderna av denna svenska utskrivning var annorlunda.

Hur det hela avlöpte, får vi se i nästa nummer av VISKA-tidningen.

BÖ R S- N O TER AT 2 Text:Anders Ström, bild: Sandor Olah

Arbete pågår. Jen och Pierre med hjälp av föräldrarna förvandlar det gamla stallet till hotell

Börs-Noterat II. Varsågoda! Här kommer andra ”avsnittet” av ViSKA! Magasinets egna dokusåpa. Vår följetong är mer avslöjande än de flesta. Här avslöjas allt från intriger till spånskivor.

Istället för dagliga avsnitt och 24-timmars livesändningar har vi ett såpakoncept där ni får följa Jen och Pierres arbete med Börs-gård sådär en gång i kvartalet. Inte alls som de andra som skall blotta allt mest hela tiden och dessutom helst djupdyker i smuts och snusk.

– Wow! Vilka fräscha rum! utbrister jag. ”Mysigt och intimt! Det kommer bli rena rama swinger-stället det här!”.

Pierre nickar ironiskt och Jen skrattar.

Jag och min ungerske fotograf har precis fått komma in i den renoverade byggnaden som för bara ett halvår sedan var total ödelagd. Annorlunda är det nu vill jag lova. Jen fortsätter, – Vi vill inte ha något skrikigt. Vi satsar på lugn och ro. Litet och bra!

Av de fyra tvåbäddsrummen är ett till fullo handikappsanpassat. Börs-gård kommer vara en del av ”Bo på lantgårds”-konceptet och nog kommer de helkaklade badrummen (alla rum har var sitt), de stora sängarna och den fina uteplatsen bidra till att man hamnar i toppskiktet av Sverige-utbudet.

Vi får även se det nya stallet som ligger i andra sidan av byggnaden. Där har man först bilat upp den gamla betongen för att sedan fylla med grus och pumpa in ny betong. Två betongbilar behövdes. 0 cm tjockt. Tungt.

– Vi har klätt om utsidan på byggnaden men även större delen av insidan. Vi har en bra snickare som heter Sven-Göran. Han är

sparsam må ni tro. Under de nya, fina brädorna har han återanvänt gamla brädor som fortfarande var dugliga.

Jen pekar och vi tittar förundrat. Det kommer finnas plats för fyra hästar som kommer inackorderas. Lokalen värms upp genom att man eldar med havre. Här kommer hästarna trivas. Det förstår jag direkt. Tills dess finns här inte så många djur. Bara hunden som heter Zantos och en räv-tavla.

I lokalerna finns även Pierres pappa, Bosse.

Han arbetar för tillfället med taket. När de andra är på behagligt avstånd frågar jag honom om han verkligen tror på hela idén.

– Hehe, i början gjorde jag f*n inte det.

Men nu kan du ju själv se! Det är riktigt stiligt.

Ja, det är det sannerligen. Men ytterligare arbete återstår. Nästa avsnitt av dokusåpan Börs-noterat kommer om ungefär tre månader. Då kommer arbetet att vara klart. Missa inte det!

Samma tid. Samma kanal.

ViSKA! 2005/1 | sidan 9

ELD S JÄL AR I N Y T T HUS Text: Anders Ström, Bild: Sandor Olah

Eldsjälar i nytt Det blev lite som när lågstadieklassen fick träffa polismannen: – När får vi se pistolen?

Tre brandmän: Göran Gust afsson, Jan Sjöst edt och David Axelsson.

sidan 10 | ViSKA! 2005/1

EN HUNDRADELS SEKUND efter att jag kommit in i Räddningstjänstens nya brandstation på Svanvägen har mina ögon börjat att avsöka lokalen efter vad jag tror är det viktigaste.

Men jag finner ingenting och blir litet förvirrad. Var finns brandstången?

– Hehe, det finns ingen brandstång, Anders – säger en röst bakom mig. Det visar sig vara Ola Johansson som sedan ett antal år tillbaka i tiden arbetat som frivillig i Räddningstjänsten.

– Inte? undrar jag.

– Nej, det hittar du nästan bara på heltidsstationer. När vi jäktar hit så kommer vi genom dörren där borta. Det hade varit lite fjantigt om vi först skulle springa upp och sen kasta oss ner – menar Ola. Jag fattar poängen, samtidigt hade jag bra gärna velat testa stången.

DET ÄR MYCKET FOLK I OMLOPP. Det är inte bara jag som tagit mig genom snöyran. I vimlet går jag förbi Patrik Bernandersson som mumlar något i stil med “...detta är helt klart det bästa som har hänt”. Patrik har många år bakom sig som brandsläckare och har självklart referens, men även vi andra som inte är eldfödda förstår att den nya stationen är gedigen och att den innebär ett klart lyft.

LITE HISTORIA Så har då Veddige ännu en gång begåvats med en ny brandstation.

t hus – Det är inte var dag i Veddige som vi inviger en ny brandstation. Sist var nog inte mindre än 70 år sedan.

Mannen som fått hedersuppdraget att inviga de nya lokalerna heter Conny Sevehem och är ordförande i Miljö- och Räddningsnämnden. Under invigningstalet konstaterar Conny inte bara att byggnationen av en ny station var välkomnad, den var också nödvändig. Ni förstår att Veddige Räddningstjänst skall nämligen få en ny ståtlig brandbil och den hade helt enkelt inte fått plats i det gamla garaget.

DET BLIR SÅ SMÅNINGOM DAGS att seden trogen klippa bandet. Ironiskt nog har Conny lämnat saxen hemma. Han bestämmer sig istället för att elda upp bandet som går upp i rök och därmed har han förklarat den nya brandstationen som invigd. Efter detta öppnas de två helautomatiska portarna, sirenerna går igång och bilarna störtar ut på gården till folkets jubel.

VETGIRIG OCH KONFLIKTSUGEN som jag är så tar jag på mig mina granskningsglasögon. Nog borde jag väl i egenskap av granskade reporter kunna hitta något fiasko mitt i denna succé. Ett scoop som vi kallar det. Något slags avslöjande. Jag bestämmer mig för att

Vadå, ännu en gång undrar du säkert Jo, efter vad redaktionen för ViSKA! kunnat utreda, med hjälp av räddningstjänstens arkiv är denna nybyggda brandstation den tredje i ordningen. Så här skall det ligga till enligt arkiven: Den första , ett så kallat spruthus, byggdes i slutet av 800-talet och revs ungefär 925. Byggnaden var naturligtvis av trä och hade måtten 2x2 meter och med en höjd av ca. 4 meter. Byggnaden låg vid nuvarande branddammen mittemot prästgården. Byggnaden innehöll en brandspruta som bars ut till brandplatsen, med hjälp av hävpump fick man fram vatten och kunde släcka det som då fanns kvar av byggnaden.

Nästa brandstation lät vänta på sig fram till 936 då den två år försenad invigdes. Invigningsfesten kostade Veddige kommun 27 kronor och 54 öre.

Tänk vilket kalas det måste ha varit.

Till den nya brandstationen hade man också kostat på sig inköp av diverse materiel såsom rockar och hjälmar.

Brandchefen fick också ett arvode, hans arbete värderades till 200 kronor om året.

förhöra någon ansvarig på plats. Snart får jag tag på Jan Sjöstedt som är Räddningschef. Jag undrar vad den direkta nyttan egentligen är av en sådan här påkostad byggnation.

– Helt klart så fungerar nybyggnationen som en nytändning för och som inspiration åt kårens frivilligarbetare som redan gett så mycket åt övriga samhället. Kanske kan den också inspirera nya frivilliga. Vi hade gärna sett att fler tjejer anslöt sig!

Ok, det låter logiskt. Men ändå. Det måste ju ha varit dyrt.

– Faktum är att vi gjorde en ekonomisk utredning för några år sedan där det visade sig att samtliga kommunens brandstationer är samhällsekonomiskt försvarbara. De sparar in så mycket mer än de kostar. Vad vi har invigt idag är en ren investering.

Så mycket för avslöjande.

NU VÄNTAR ALLMÄN RUNDVANDRING. Själv villar jag bort mig och hamnar i bastun vilket osökt för tankarna till brandmännen i Nile City 05.6. Efter det stöter jag på Gert Andersson som är platschef. Han visar upp brandstationens egna kraftstation. Det är nämligen så att man är självförsörjande vad gäller i el. Utifall att det skulle bli strömavbrott här i Veddige så

938 kom så den första brandbilen, en Chevrolet för 5700 kronor, dock fick man lägga till 06 kronor för att kunna förse bilen med siren som det blivit lag på.

Brandstation nummer två fick alltså tjänstgöra fram till 2005, en uppgift den klarat med all heder.

Men alla sagor har ett slut, så också gamla brandstationer. Tredje bygget är en topputrustad brandstation som väl svarar både mot de anställdas och allmänhetens krav. Vi har ju under senare tidens oväder sett hur viktigt det blivit med service och trygghet åt samhällsmedborgarna, med det nya brandstationsbygget står killarna (ännu inga tjejer) i Veddigekåren väl rustade att möta kraven.

Michael Enberg

Historiska uppgifter i artikeln ovan har vi stulit från Räddningstjänsten i Varberg.

I samband med att Räddningstjänsten i Varberg firade 00 år 2003 gav man ut en historiebok med namnet ”Värn och vakt mot eld och brand i Varberg”. Den berättar också historien bakom Veddigekåren.

Om någon är intresserad finns boken att köpa hos Räddningstjänsten i Varberg, tel. 697200. Priset är 275 kronor.

kan man klara sig i flera dygn. Allt drivs med hjälp av dieselaggregatet. Allt utom bastun.

Jag går vidare och hinner se resten av denna fantastiska byggnad. I sanning blev invigning till fest och i samlingslokalen bjöds det på eldvatten och flamberad röksvamp.

Eller, vad det kaffe och kakor kanske? Hmm. Ja, så var det nog.

ATT VARA BRANDMAN Att vara brandman i Veddige är att ta ansvar. Ansvar för samhällets invånare och industrier. För hus och hem, för barn och gamla.

Man får upplevelser som ingen annan, man får kamrater på ett mycket speciellt sätt. Man får bra kondition och ekonomisk ersättning.

Många har inte uppfattat denna ynnest ännu, men nu finns chansen: Bli deltidsbrandman i Veddige , du också. Kontakta platschefen Gert Andersson eller personalansvarig på Räddningstjänsten i Varberg.

Men gör det nu, innan någon annan hinner före.

ViSKA! 2005/1 | sidan 11

HÄL S O R ACE T Text:Ingrid Lennartsson, bild: Sandor Olah

”Hälsoracet” Nu har ni alla chansen att stödja en klass i årskurs 8 på Vidhögeskolan genom

Passa på att stödja en 8:e klass och få motion på köpet!

att delta i ”Hälsoracet” som anordnas av Hälsogruppen i Veddige tillsammans med olika föreningar i trakten.

Den 8:e klass som får flest personer att delta i de olika aktiviteterna vinner en summa pengar. Syftet med detta arrangemang är att få fler människor att hitta motionen som en väg till bättre hälsa. ”Hälsoracet” ska inte förväxlas med ”Vidhögeklassikern” som riktar sig till eleverna som går på Vidhögeskolan. ”Hälsoracet” riktar sig alltså till både elever och vuxna.

Folkhälsorådet i Varberg har som ett av

målen i den kommande folkhälsoplanen att öka motivationen till fysisk aktivitet bland kommuninvånarna. Veddige Hälsogrupp

sidan 12 | ViSKA! 2005/1

som är en underavdelning till Folkhälsorådet har anammat detta budskap och vill visa att i Veddige motionerar folk både för sin egen och för andras skull.

”Hälsoracet” är indelat i fyra grenar vilka är cykel, orientering, simning samt skidåkning dessa aktiviteter räknas var för sig och man kan välja att enbart delta i en av aktiviteterna men det bästa är förstås att delta i alla aktiviteterna. ”Hälsoracet” består av fyra delmoment och sträcker sig över våren 2005 till våren 2006

Tävlingen ligger i hur många personer eleverna i årskurs 8 kan få att delta i de olika arrangemangen, för den enskilde är det upplevelsen att få möjlighet att motionera under ordnade former och att dessutom kanske pröva på en aktivitet man aldrig prövat tidigare.

Varje delmoment kostar 20 kr och du kan köpa startkort av en elev som går i årskurs 8 på Vidhögeskolan. Det gäller för eleverna att få så många som möjligt att ställa upp för ”sin klass” det kan vara föräldrar, syskon, grannar, släkt eller vänner…

i Veddige Första delmomentet Cykling söndag den 8 maj Start mellan kl 9.30 – 10.30 vid idrottshuset. Cykelrundan är ca 4 mil förbi Sällstorp mot Kungsäter tillbaka till Veddige genom Istorp.

Arrangör: Korpen Veddige

Andra delmomentet Orientering söndag den 11 september.

Start mellan kl 10 – 12 på fotbollsplan bakom ”Vidhögehallen” För att lära sig karta och kompass genomförs en ”passa kartan övning” Därefter väntar en härlig orienteringsrunda på c a 2,5 km.

För att lära sig karta och kompass genomförs en ”passa kartan övning” Därefter väntar en härlig orienteringsrunda på c a 2,5 km.

Arrangör: IK Dran

Tredje delmomentet Simning lördag den 10 november Start mellan kl 10-13 i simhallen. Under 30 minuter kan man välja mellan motionssimning, vattengympa eller crawlskola.

Arrangör: Varberg-Falkenberg simsällskap

Fjärde delmomentet Skidåkning lördag den 11 februari – 2006 Start i Åkulla – en härlig skidtur på ca 5 km i Åkullaskogen. Skidor i begränsat antal finns att låna.

Arrangör: Åkulla skidallians

ViSKA! 2005/1 | sidan 13

G ÄNG E T I G RUS G RO PEN #11 författare: Bo Emanuelsson

Linjemannen Robert Carlsson

11

gänget i

GRUSGROPEN Minnen från 1940-talet av Bo Emanuelsson.

Förra gången berättade jag lite om VGIS, Veddige Gymnastik och Idrottssällskap, som fanns på 930-talet. I detta nummer av VISKA-tidningen tänker jag berätta om idrottandet på 940-talet.

VEDDIGE BOLLKLUBB. Det gick inte att stoppa fotbollen. Det fanns yngre spelare som ville annat. Redan den 2 februari 940 bildades Veddige Bollklubb. Jag har läst någon stans, att Filibert Hvalgren, Robert Carlsson och Henry Johansson i Kulla var initiativtagare. De tillhörde en yngre generation, som ville framåt. Filibert var då 9 år gammal. Han har berättat, att föreningen bildades på Sandbloms Konditori en söndag. Han gick då på lantbruksskola och var bara ledig på söndagar.

När man hade fått ihop ett nytt fotbollslag, spelade man i tröjor i samma färg som sidan 14 | ViSKA! 2005/1

GAIS-makrillarna. Det var alltså långrandiga tröjor i färgerna grönt och svart. Man hade nog fått ärva dem av VGIS. HITLER OCH ZIGENAREN. Det var nu krig ute i världen. Hitler hade nu bestämt sig för att erövra Ryssland. I Veddige hade folk inte bestämt sig för, om man skulle hålla på Stalin eller Hitler. Väldigt många höll på Hitler. Man tyckte, att han hade uträttat storverk i det efter Första Världskriget krossade Tyskland. Vi hade ingen kännedom om Hitlers koncentrationsläger. De uppdagades först, när amerikanarna och engelsmännen trängde fram mot Berlin.

I den lilla grusgropen vid Sandhem, där man nu har sopstationen, hade en zigenare nu satt upp sitt tält. Det var en familj bestående av man, hustru och ett eller två barn. De var ganska unga. Gänget i grusgropen var förstås

där och pratade med zigenaren, som nog försökte försörja sin familj genom att slipa Veddige husmödrars slöa köksknivar.

Samtalet gled in på kriget. Zigenaren visste nog genom sina kontakter med släktingar i Tyskland, Ungern och andra länder, vad som höll på att hända nere i Tyskland. Han hade sin uppfattning glasklar. Rätt som han stod och slipade, stannade han upp och sa: ”Den där jävla Hitler skall inte skjutas. Han skall slipas ihjäl på en slipsten”.

I.K. SVALAN. Vi hade nu börjat läsa Rekord-Magasinet.

Där fanns en hel serie med krigsartiklar från kriget i Ryssland. Plötsligt började vi hålla på Nina, Olga, Ivan, Peter och de andra, som låg där i skogsbrynen och sköt sönder tyskarnas tanks. Vi var på god väg att bli verkliga kommunister. Hitler och tyskarna med SS och allt

var riktiga skitar, som skulle förgöras.

BRANDEN OCH 10.000 METER. Det var inte bara krig i Rekord-Magasinet.

I alla grenar utom en deltog två eller flera Tidningen var ju först och främst ett idrottstävlande. När det gällde löpning 0.000 m, magasin. Gunder Hägg och Arne Andersson var ”Höga-Sigge” den ende, som anmälde sig. hade börjat sina löpardueller. Redan 94 satte Det var klart, att Sigge, som nog bara var 0 Gunder Hägg sitt första världsrekord. Under år gammal, skulle få sin chans att bli klubb942 satte han tio världsrekord. Han sprang mästare. Om man rundade hörnflaggorna på allt mellan 500 m och 5000 m. planen blev varvet ungefär 300 m. Sigge skulle Nu kunde vi inte hålla oss längre. Vi bilalltså springa mer än 33 varv. dade I.K. Svalan. Jag blev ordförande. Det Vi satt i gräset vid det övre målet och titvar nog 942. Jag var 2 år. ”Vite Floyd” var tade på den ensamme löparen. Det var höst. nog sekreterare. Hans farbror ”Skomakar´n” Det hade varit en riktig torrperiod. Gräset lärde oss, hur man sköter en förening. Medvar helt torrt. På andra sidan Frillesåsvägen lemmarna i klubben var i princip gänget i var hela gärdet fullt med mogen säd. Vi hade grusgropen. fått en ny medlem i klubben, som hade fått Vi hade ett digert program. Vi hade nästan namnet ”Stora Momo”. Det var Viking Larsalla friidrottsson från Utmosgrenar, som sen.

Namnet det fanns redhade vi fått från Elden spred sig mycket snabbt i det skap för. Vi fick en film i Bygdetorra gräset. Nu var alla engagerade i överta den gamla gården. släckningsarbetet. Elden började vandra hoppställningen Vi satt där bort mot diket vid Frillesåsvägen. Snart från VGIS. När och pratade. började långa lågor sträcka sig tvärs över ribban låg högst Någon skötte den ganska smala vägen upp, var nog varvräkningen. höjden ca 2 m.

Sigge sprang Det var lite för träget varv efter lågt för stavhopvarv i ungefär pet. Den som hoppade högst klarade hela samma fart. Det började bli lite enformigt. ställningen plus en sockerdricksflaska. Den Någon hade tändstickor i fickan. Han tände gamla bambustaven på tre meter hade vi hittat i det torra gräset men sprang genast upp och i Bygdegården. Folke Karlsson, ”Vite Floyd”, trampade till det. Nästa gång han slängde var vår bäste löpare på distanser upp till 500 tändstickan, fick det brinna lite längre. Ett m. Vi hade även häcklöpning. Det gick inte par pojkar hjälptes åt att trampa och släcka. att riva dessa häckar. Vi slog ner två ribbor i Det började bli roligare än att titta på Sigge. marken och spikade en tvärslå tvärs över.

Nästa gång han tände i gräset, fick det En riktig tävling ordnade vi. Någon kände brinna ännu längre. Plötsligt kom det en krafHilding Nilssons pojkar, de, som senare blev tig vindpust. Elden spred sig mycket snabbt Neldemo. De bodde på den tiden i Värö och i det torra gräset. Nu var alla engagerade i hade kontakter med Sunvära S.K. Vi lyckasläckningsarbetet. Elden des lura hit den äldste brodern John Arne och började vandra bort mot några till, som vi tävlade emot. Jag minns inte diket vid Frillesåsvägen. hur det hela slutade. Det blev sedan ett par Snart började långa lågor flaskor sockerdricka i gräset. sträcka sig tvärs över den Vi hade också cykel och simning på proganska smala vägen. Om grammet med klubbmästerskap i alla grenar. elden kom över till andra Cykelloppet, som gick runt Telnebacka, vann sidan, skulle den snart jag. Jag hade varit nere hos Edvin och bytt sprida sig till det stora det höga styret på farsgubbens gamla Monark sädesfältet och sedan till ett ”bockstyre”. I sanningen namns skall upp till skogen i ”Tjycksägas, att konkurrensen var ganska svag. eskåran”.

Simningen gick av stapeln i kanalen Hjälpen kom från vid Kullagård. Det var 4 sträckor bröstsim oväntat håll. En bonde, och 4 sträckor frisim. Det var nog bara jag, som kom ifrån Kulla Karlströmspojkarna och ”Kalle-Måns”, som med häst och vagn, kunde simma. Folkskollärare Anders Karlstoppade sitt ekipage ström var måldomare. Jag kunde bara simma och sprang fram till bröstsim. Trots detta vann jag alla grenarna. elden. Han åkte på rumpan Ja inte den sista och längsta. Bengt Karlström utför slänten gång efter annan och lyckades var då bara en halv meter efter mig. Anders släcka den värsta elden. Det är kanske enda Karlström dömde dött lopp. Men vad gjorde gången i Veddiges historia som en gräsbrand det, jag fick ändå en hel byrålåda full med släckts med en rumpa. askfat och annan smörja, som vi tiggt ihop av Sigge sprang och sprang. Vi hade för länge handlarna i byn. sedan tappat räkningen. När vi tyckte det var

nog, skrek vi, att det var ett varv kvar. Sigge kom i mål och fick sitt pris, och vi andra lärde oss att inte vara vårdslösa med tändstickor.

GÄNGET OCH FOTBOLLEN. I.K. Svalan dansade i princip en sommar.

Vi insåg snart, att vägen till Gunder Häggs och Arne Anderssons prestationer var mycket lång. Vi blev övertalade, att satsa på fotboll i stället. Robert Carlsson hade nu tagit makten i Veddige Bollklubb. Den gamla styrelsen hade satsat mycket på Kalvhults festplats med danskvällar, där berömda orkestrar spelade dansmusik.

Robert ville satsa mer på fotbollen. Under ett dåligt besökt årsmöte på Sandbloms Café lyckades Robert få den gamla styrelsen bortröstad. Egentligen hann de aldrig bli bortröstade. När man märkte, vad som var på gång, reste sig den gamla styrelsen och marscherade i samlad trupp ut från mötet. Robert lyckades få några marionettfigurer valda. Efter detta möte skötte han i princip allt. Han var både ordförande, sekreterare och lagledare. En tid var han trots sitt svåra handicap även tränare.

På matcher var han ibland linjeman.

När det kom någon ny till Handelsföreningen, som ville vara med och spela fotboll, brukade Robert på träning testa deras kunskaper. Han kastade upp en boll i luften för att se, om den nykomne kunde dämpa den.

Therén föll igenom i testet. Han slog ett stort hål i luften, och bollen studsade vidare.

Robert vände sig om och gjorde ett högljutt blåsande. Det fick i bästa fall bli en match i B-laget för den gode Therén.

Veddige Bollklubb hade haft en trög start.

Först 94-42 deltog man i seriespel i Hallandsserien Div. II och blev sist. Gänget i grusgropen kom nog med först 945. ”Skomakaren”

Veddige BK Junio

satsade då på pojklag. Han tyckte, att man skulle bygga upp en klubb nerifrån. Jag var 5 år det året. I en liten anteckningsbok noterade jag noggrant de 5 matcher, vi spelade. Först mötte vi ett lag, som ViSKA! 2005/1 | sidan 15

rlaget

hette Tranelyckan från Varberg. Vi förlorade med 4-0. Bengt ”Fläng” Johnsson stod i mål.

Tranelyckan hade avspark. Deras högerinner fann ingen att spela till. Han drog iväg ett långskott mot mål. ”Fläng” sprang ut en bit för att fånga denna lyra. Bollen gick mellan hans händer, och eftersom han stod bredbent, studsade bollen förargligt mellan hans ben in i mål.

Tranelyckan var inget dåligt lag. Där spelade bland annat Roland

spela trummor direkt efter konfirmationen.

Han slängde bakom trummorna med huvudet och kroppen ungefär som han gjorde, när han dribblade på fotbollsplanen. Det går inte att beskriva. Det måste ses.

Längre fram kom det riktiga kändisar till Kalvhult, såsom Kalle Jularbo och hans orkester.

GUSTAFSSÖNERNA. Brottning och fotboll var inte de enda sportgrenar, som nu började tränga in i samhället Veddige. Någon gång i början av 930-talet annonserade AJ, att han behövde snickare. Han hade ju både snickeriverkstad och byggnadsfirma.

Gustaf Gustafsson var 1940. d” an B s an isk ”V , son ns ha den som först nappade Jo id Arv n, på annonsen. ”LångeTage Andersso sson och Gustaf ”, som han döptes Donald Henrik sson.

Evert Abraham till i Veddige, hade legat värvad. Han behövde nu ett arbete.

Gustaf Gustafsson kom från Dalstorp i Kinds härad i Västergötland. Snart anlände ”Pinocchio” Johansson och Bo Christopockså bröderna David och Erik till Veddige. herson, som båda blev stjärnor i Varbergs AJ:s Snickeriverkstad brann ner omkring BOIS´ framgångsrika lag. 934. Det har sagts, att AJ efter detta blev förVi lärde oss snart läxan. Nästa match vann satt i konkurs. vi över Väröbacka borta med 7-2. Tyvärr förBröderna Gustafsson startade nu ett eget lorade vi hemma mot samma lag med 5-4. I företag. De byggde en liten snickeriverkstad Horred spelade vi sedan oavgjort 2-2. Hemma intill Vabrännabäcken. På andra våningen slog vi Horred med 5-0. Nu var vi på gång. hade de en lägenhet, i vilken de bodde. De var Vi kan också nämna, att Veddige Bollockså byggmästare och byggde både villor och klubbs A-lag detta år fick sitt största nederlag, ladugårdar. Bland annat byggde de den stora då man förlorade mot Horred med 4-2. ladugården på Lindhovs kungsgård.

Gänget i grusgropen skötte sig bra på fotGustaf Gustafsson gifte sig snart och fick bollsplanen. År 946 vann vi över Horred med familj. Han övertog Sten Sjögrens vagnfabrik 7-0 och Tofta med 2-. Vi besegrade Varbergs och byggde sig snart en egen villa och egen BOIS med 4-3 och spelade oavgjort mot dem verkstad. på bortaplan. Den 4 augusti måste någon ha varit på semester, för då förlorade vi mot VarGUSTAFSSÖNERNA OCH FRILUFTSLIbergs BOIS med 8-0. Bättre gick det mot IFK VET. Varberg, som vi besegrade på bortaplan med David och Erik Gustafsson förblev ungkar3- och hemma med 7-0. lar. De var mycket intresserade av friluftsliv i År 947 spelade vi i juniorlag med skifskog och mark. De hade också lärt sig orientande resultat. Vi mötte sådana storheter som tera. De gick förts med i orienteringsklubben Skene I.F. Friskus i Varberg. Senare lyckades de bilda en särskild Veddigesektion under Friskus i VedKALVHULTS FESTPLATS. dige. Detta blev säkerligen upphov till orienÄven Robert Carlsson, ”Skomakaren”, satteringsklubben Dran, som bildades senare. sade på danstillställningar på Kalvhults festPå söndagarna fick Gustafssönerna med sig plats. Ekonomin var inte den bästa. Man fick stora skaror av veddigebor ut i marker, där de aldrig därför ibland välja lite billigare orkestrar. En förr varit. Bäst var det under de kalla vintrarna på sådan var ”Viskans Band”, en kvartett bestå940-talet. Då gjordes långa skidturer in till Äreende av Arvid Johansson, ”Backa-Arvid” och sjöarna och Kroksjö, där man i en grotta tände Evert Abrahamsson, ”Evert på Lundberg” upp eld och kokade kaffe. Jag var bara omkring på dragspel, Donald Henriksson på fiol och  år gammal, när jag första gången knatade med Tage Andersson, ”Höga-Tage” på trummor. ett sådant följe till dessa sjöar. David Gustafsson ”Höga-Tage” var inte gammal. Han började berömde mig, för att jag orkade följa med. sidan 16 | ViSKA! 2005/1

UTFÖRSÅKNING. Det var även Gustafssönerna, som fick veddigeborna att intressera sig för utförsåkning. Genom deras ständiga strövande i skog och mark fann man de bästa utförsbackarna.

Det fanns fina backar i Järlöv, där Bröderna Larssons Grustag nu finns. Idag är den bästa backen tyvärr klädd med tallskog. Ibland åkte vi i backen på vägen upp till Iglasjön. Med rätt temperatur och rätt valla gick det riktigt fort mellan gärdesgårdarna ner till Gunnes.

SVÅRT I BÖRJAN. Jag minns mycket väl, när min karriär som skidåkare började. Det var i februari 937. Här var en fi n vinter då med gott om snö. Lennart Karlström och Holger Andersson hade fått skidor i julklapp. Vi hade varit på besök i Falkenberg före jul. I ett skyltfönster hade jag sett en fi n trampbil. Den kostade 40 kr. Jag tjatade på pappa, men fick varken skidor eller trampbil. Det var ont om pengar på 930-talet.

Nu skulle pappa gottgöra den uteblivna julklappen. Han ställde sig ute i verkstaden och tillverkade ett par skidor av lådbräder.

Han sågade till brädan, så att det blev en spets framtill. Jag vill minnas, att han försökte böja skidan i en spann med varmt vatten. Som bindning skruvade han dit en ögla av en läderrem. I den skulle jag ha foten. Stavarna var bara et par långa ribbor.

Första åkturen gick på det som nu är Nygatan. Gatan tröt på den tiden vid Prästgårdens gärdesgård. Där fanns dock ett hål, så att vi kunde skida ut på Prästgårdens gärde. När vi hade kommit fram till Prästgården, vände vi och åkte hem. Längre blev aldrig denna första skidtur. Det gick förstås inte att åka på dessa brädlappar. Mitt intresse för skidåkning hade verkligen fått sig en knäck.

Nästa jul fick jag ett par furuskidor. Det var ett hål i skidan under foten, där remmen till bindningen trädes igenom. Det var ingen bra konstruktion. Det samlades alltid snö i detta hål, som sedan smälte till vatten och angrep trät i skidan. Efter ett par år bröts den ena skidan av just vid detta hål.

När jag var 0- år gammal fick jag ett par riktiga svarta björkskidor. Nu hade vi hört, att man måste grundvalla skidan med trätjära. Vi gick ner till Nilséns aff är och köpte en burk tjära samt rödsprit till en liten spritlampa, med vilken vi skulle bränna in grundvallan.

Vi strök på tjäran, slog rödspriten på lampan och tände på. Det fräste bara till. Vi försökte med flera tändstickor. Alla slocknade.

Det var krig i världen och ont om varor. Troligen var rödspriten utspädd med vatten för att räcka längre. Tyvärr var det för mycket vatten, för att spriten skulle kunna brinna.

När vår far kom hem, satte han igång sin blåslampa och hjälpte oss att få ordning på vallningen.

Kloare Erik

SKIDTÄVLINGEN. Kloare-Erik hade ingen ström. Vid ett tillNu hade Gustafssönerna ordnat skidtävfälle började han bygga sig ett privat kraftverk ling. Starten skulle gå vid Bygdegården, där borta i bäcken, men det blev liv på bönderna man också kunde anmäla sig. Det kan ha varit nedanför, när han gav sig på vattendraget. 942 eller 943. Det var under någon av de Erik fick avbryta detta projekt. Han hade kalla vintrarna, då tyskarna låg borta i Ryssdock någon sorts generator, som drevs med land och frös ihjäl. I Halland var det gott om en fotogenmotor. Det var bara korta stunder, snö. Man kunde åka över gärdesgårdarna. som han kunde använda denna, då stugan Efter starten vid Bygdegården åkte man blev full med rök. över Porsmas på Erik var en den tiden obemycket snäll byggda gärden person.

Trots Min mor hade i smyg snabbt slagit in bort mot Lerdal, detta fanns det någon tvål eller annat, som tomten gav där man tog en de, som mobtill Erik. Det lyste så gott i ögonen på den sväng upp mot bade honom snälle Erik, när han senare vandrade iväg Vagnabäck för genom olika hem till stugan med sitt nyladdade batatt sedan vända fuffens.

På teri. mot Diseflat.

HandelsförenDet var inte ingen stoppade så många, som en person ner kom till start i ett ägg i hans denna tävling. De flesta friska i seniorklassen ryggsäck. Hos cykelreparatören Edvin sprulåg ute på beredskap. Det var flest deltagare tade samme person olja i ryggsäcken med en i junior- och ungdomsklassen. Totalt var det smörjkanna, som stod på arbetsbänken. nog inte mer än 5 deltagare.

Strax före starten kom ”Kloare-Erik” och RADIOAPPARATEN. anmälde sig. Han kom åkande på sina hem”Hyttefolket” hade inte fått elektrisk magjorda skidor och som vanligt med sin ström framdragen på 940-talet. Man ville ryggsäck på ryggen. dock gärna ha radio. De skaffade sig därför radioapparater, där strömmen kom från ett ”KLOARE-ERIK”. ackumulatorbatteri. Min far, som var elinstalPå 940-talet fanns det några kvar i skolatör, laddade dessa batterier. I vår villa hade garna runt Veddige av dem, som Donald vi vid källardörren ett bord, där laddningen Henriksson brukar kalla ”Hyttefolket”. Det utfördes. Det skulle hällas på svavelsyra och var de, som hade stannat kvar i torpstugorna, destillerat vatten. Det luktade pyton vid det när de andra åkte till Amerika. Det är knapdär bordet, och vi var förbjudna att vara där, past någon som begriper, vad de levde av. De vilket vi för det mesta respekterade. hade ett litet potatisland vid stugan. Ibland När det var julafton, var det lite speciellt. gick de bort och gjorde något dagsverke.

Alla skulle ha sina batterier fulladdade till Kloare-Erik bodde med sin mor Inger julhelgen. Redan på morgonen kom ”Högai en liten stuga, som ligger i skogen mellan renen” och de andra och hämtade batteriet.

Järlövs gård och Nedre Hundmossen, vilken ”Kloare-Erik” kom alltid när det hade blivit ligger en bit söder om Mellan-Ärsjön. Stugan mörkt vid fyra-femtiden. Han visste nog, vad finns fortfarande kvar och ägs idag av familjen som vankades. Min mor kunde aldrig låta bli Gunnar Dalenbäck. att bjuda in honom. Han fick vara med och Kloare-Erik med sin ryggsäck betraktades smaka på julmaten. Sedan delade vi ut juli Veddige som ett original. Han var inte dum. klapparna. Min mor hade i smyg snabbt slagit Erik var en duktig fotograf, som själv framkalin någon tvål eller annat, som tomten gav till lade sina kort. Han tillverkade sina skidor själv Erik. Det lyste så gott i ögonen på den snälle och vallade dem med en egen tillverkad valla av Erik, när han senare vandrade iväg hem till smälta grammofonskivor. stugan med sitt nyladdade batteri.

Skidåkning 1937. Bo Em

anuelsson, Holger Ande

SKIDLOPPET. Starten gick. Vi startade en och en med någon minuts mellanrum. Jag visste inte något om valla.

Jag åkte på handlare Nilséns trätjära. Det gick inget vidare. Snart kom bröderna Karlström ifatt mig. Sedan kom juniorerna och seniorerna. Till sist kom ”KloareErik”. Han åkte förbi mig i rsson och Lennart Karlst

röm

sin karakteristiska stil med sina långa hemmagjorda stavar. Vi började närma oss den enda riktiga utförsbacken borta vid Diseflat.

Då fick jag se Eriks patenterade utförsåkning.

Han satte stavarna mellan benen och bromsade med dem som någon sorts släpande hävstång. När han hade kommit utför backen, satte han sig på en stor sten och plockade ur sin ryggsäck upp både smörgåsar och en termos med kaffe.

Tack vare Eriks kaffepaus lyckades jag slippa sista platsen. Men vad gjorde det. Vi fick alla pris. Göran Andersson i Västergården vann juniorklassen. Det var skare den dagen, och Göran hade vallat med Utterströms klistervalla, som blev en riktig fullträff. Vem, som vann övriga klasser, minns jag inte. Stig Eliasson fick ett cigarrettskrin som pris. Själv fick jag en morakniv.

Det skulle ta ungefär 35 år, innan jag ställde upp i en skidtävling igen. Den gången var det Vasaloppet. Det hann bli 9 st. När jag stod där på startfältet, kände jag mig plötsligt nödig. Militärerna hade byggt upp ett jättetält med toaletter av wellpapp på andra sidan vägen. Jag rusade dit och hittade en ledig toalett i ett hörn. Det var skum belysning i det där tältet. Det satt massor av gubbar på dessa rader av papptoaletter. Plötsligt hör jag en stockholmsröst borta i det mörka hörnet. ”Är det inte Bo Emanuelsson, som sitter där borta?” Det var en i Gänget i grusgropen. Det var byrådirektören Bengt Karlström, han som åkte förbi mig under skidtävlingen 942. Han besegrade mig även denna dag. Anders Karlström, Bengts far, var ju kommen ifrån Gopshus, som ligger alldeles intill Vasaloppsspåret.

Familjen hade skidåkning i generna. Jag fick nöja mig med att besegra Bengt Karlström på Vättern Runt och Vansbrosimningen. 1 ViSKA! 2005/1 | sidan 17

C UP – AT T MINNA S Text: Anders Ström, bild: Sandor Olah

CUP – att minnas Att vänta sig något annat än snöoväder tycks vara lönlöst. Och lika sant som det är att hundratalet tjejer dyker upp varje år då Team Sportia – Derome/Veddige Cup anordnas, är det också att sant att arrangemanget åtföljs av snö och blask.

– Det tycks vara en tradition, nästan ett omen, säger Bo-Göran Gustafsson. Bo-Göran är aktiv som ledare/samordnare/ejdsjäl/entusiast/pappa. Eller spindel i målnätet om så vill. När jag undrade vem jag skulle prata med så pekade folk i hans riktning.

Men alltså, snön. Rått och svinkallt.

Tveksamt om en enda människa orkar ta sig genom vinterpinan till Vidhögehallen där damcupen anordnas. sidan 18 | ViSKA! 2005/1

Bang!

En kraftig smäll åtföljs av hejdlöst vrål.

“Det va som…” tänker jag och lutar mig bakåt för att kunna se in i idrottshallen. Hallen är totalt smällfull. Förvirrad vänder jag mig hastigt mot Bo-Göran…

– Ja, visst är det häftigt! utbrister han – läktarna är för små!

Nog har han rätt alltid – men inte är de så små. Det är faktiskt rätt mycket folk i lokalen!

Mycket folk, ja. I lokalen finns såklart alla fotbollstjejerna vilka tycker att cupen är ett kul avbrott i den kalla och blaskiga försäsongsträningen. Därtill kommer föräldrar och frivilliga som agerar lagledare. Den obetydliga kvarlåten (hmm, eller hur?!) är helt enkelt den folkskara som samlats för att bevittna detta kvinnopresterade, atletiska teaterspel. På inte sätt ett obetydligt antal.

Jag är minst sagt överraskad. Och alla verkar ha lika kul. Åskådare och utövare – vare sig de är vinnare eller förlorare. Imponerande.

Man kan tycka att det lugna livet kring Viskan bjuder på få överraskningar, men nog är det så att man stundvis bländas av något helt nytt. Som i det här fallet. För mig då.

Ni andra kanske visste att den här cupen har funnits i hela 22 år, men se det visste inte jag.

I mitt fall skulle jag tro att det beror på min gympa-skräck vilken har hållit mig på prickskyttsavstånd från A-hallen sedan jag slutade högstadiet.

Den här gången behövde jag dock inte klättra i rep. Jag vågade mig därför in i sporthallen ännu en gång och fann inget mindre än familjär stämning och sund och skickligt utförd underhållning.

Team Sportia Veddige/Derome Cup Den 13 februari gjorde 16 lag upp om cupsegern – däribland två lag som kom ända från Jönköping. “Hemmatjejerna” var uppdelade i två lag – Veddige och Derome. Bäst gick det för Deromelaget som tog sig till semifinal men förlorade mot Norvalla med 1-0 efter sudden death. Finalen bestod av cupens två div 1-lag och vanns av Dalsjöfors genom 2 - 0 mot Norvalla.

INNEBANDY NS DAG Text & bilder: Anders Ström

Innebandyns dag Varför kallas det för sportlov egentligen?

Rimligtvis borde det vara för att man skall ta av ledigheten för att aktivera sig. Och att ta tillfället i akt och sporta.

Den 19 februari anordnade Veddige Innebandyklubb Innebandyns dag. Hela lördagen gick åt till aktiviteter som alla kretsade kring den där lilla lustiga bollen som har så många hål i sig. På plats fanns ett sjuttiotal ungdomar i åldrarna -6 som fick chansen att träna och

spela tillsammans med “idolerna” från WIC85.

– Det betyder mycket för våra spelare, säger Maria Johansson som är ordförande i VIBK, och fortsätter – Det är inte bara så att WIC-spelarna är förebilder som visar att det finns möjligheter för lokala innebandyspelare att spela på elitnivå, de är ju dessutom så pass duktiga och rutinerade att våra spelare har chansen att lära sig ett och annat under dagen! Dagen innan åkte Veddige-gänget med WIC-85 på bortamatch och idag delar de som sagt plan med samma lirare.

En höjdpunkt under dagen var helt klart då det var dags för fem spelare att till musik göra “vad som föll dem in” med boll och klubba. Självklart utklassade proff sen allt motstånd? Ja, det kan du tro. Verklig-

heten var dock en annan. Andreas Nilsson sopade mattan med allt motstånd då han likt en oljad blixt dansade runt på golvet.

Om bollen någonsin lämnade klubbladet så missade i alla fall jag det. Den grabben skulle kunna tjäna en miljon åt ett klisterföretag. Superlim!

Kanske kan arrangemanget inspirera ytterligare ungdomar att intressera sig för innebandy. Jag råkar veta att klubben vill satsa på ännu yngre lag. Skulle intresset på tjejsidan bli större så hade även det varit bejublat. Och till alla er som hellre tittar än utövar: – Följ med all rätta volleyboll, fotboll och hockey – men glöm inte att Veddige Innebandyklubb har ett herrlag i div 2 och ett tjejlag som kvalar till första divisionen.

ViSKA! 2005/1 | sidan 19

G P PUCK EN Text: Anders Ström, Bild: Sandor Olah

GP-Pucken

Rapport från omklädningsrummet – Vipers är laddade under GP-pucken.

I Veddige Ishall gjorde sex lag upp om en åtråvärd plats i slutspelet – med chans till finalspel i Scandinavium. Vi pratar om GP-pucken. En trevlig och gemytlig tillställning.

– Vi ska mosa dem!

Jag befinner mig i Veddige Vipers omklädningsrum strax innan match nummer tre och får ett enkelt svar på frågan: “Vad tänker säger ni till varandra precis innan ni går ut på isen?”

Under veckan ringde en entusiastisk hockey-mamma till ViSKA! redaktionen: sidan 20 | ViSKA! 2005/1

– Det hade varit roligt om ni kunde skriva om GP-Pucken som Veddige Vipers är värdar för nu till helgen. Pojkarna har laddat länge.

Jodå, laddade är rätt ord.

Nästa fråga: Hur laddar man inför en sådan här turnering?

– Man måste träna stenhårt! svarar William Lysebring. “Två, tre gånger i veckan och sen är det ju dessutom match också”.

Jag känner att jag måste dämpa intensiteten något men efter varje fråga så dyker huggtänderna upp igen. “Vilka är era idoler?

Sundin? Renberg? Foppa?”

– Foppa är inget! säger någon. “Vi hade slagit honom när som helst!”.

Ok, det fungerade inte. Inte nog med att Veddigelaget är totalt orädda för motståndet i den egna rinken – de trotsar dessutom

världseliten. Jag behöver en annan infart i den här frågeställningen. “Vem är världens bästa hockeymålis?” undrar jag.

– Veddige Vipers Mikael Andersson, svarar hela gänget som på kommando.

Längre ner på listan kommer obetydliga sportmän som Patrick Roy och Tommy Salo.

Självförtroende så att det räcker, med andra ord. Och total fräckhet! Ungefär den sortens attityd som får en yngling som Peter Forsberg att försöka sig på den “omöjliga finten” i en OS-final.

Det blev dock inte inte någon final detta år då GP-Pucken firade 50 år. Men tro mig, GP-Pucken kommer tillbaka. Så även Veddige Vipers.

Med blodsmak i mun och hockeyklubbor i yxfattning.

V ISK A ! FR ÅG A

ViSKA! FRÅGA Den är ofta den populäraste delen i varje tidning när läsaren blir frågad och figurer på bild. Sådan är ”ViSKA! fråga”. Men att göra tidning är en självklar pussel med givna förutsättningar. Att skapa ett innehåll som passar all är konst. Men, så länge man inte hör någonting kan man tro att alla är nöjda.

Vi ville ta tempen på våra läsare ändå, och frågade: – Saknar du någonting i ViSKA! tidningen?

Fagrelius Mercelina – Jag bor i Veddige och vi får tidningen men jag är inte så intresserad

Daniel Nilsson – Den är bra som lokaltidning. Det är ju ibland en del hockeyläsning, det är det vikrigaste.

Lisbeth Johansson – Nej… inte direkt. Men jag tycker att han kunde åkt upp till Frillesås och skrivit något om dragkampen… (red: jag var där men jag glömde faktiskt bort det… flåt)

Rolf Aronsson – Saknar? Nej. Gammal Veddige-kultur är ju alltid kul. Det är också roligt att läsa om bollklubbarna. Tycker tidningen är bra.

Gudrun Henningsson – Läste den några gånger i personalrummet bara. Det var kul när Elin & Ida var med.

Mona Emanuelsson – Den duger gott och väl som lokaltidning, tycker jag.

Annelie Svensson –Det är intressant med ”Bosses”. Kul också när det skrevs om Ulvatorpsfestivalen.w

Yvonne Bengtsson – Läser den inte så ofta faktiskt. Bläddrar mest igenom den på jobbet.

Ket Johansson – Jag vet att den finns men har aldrig läst den. Däremot brukar jag läsa Gränsposten när jag får den på jobbet.

Frågeställaren var: Sara Olah. Plats: Karlsson ViSKA! 2005/1 | sidan 21

Söndagen den 5 juni 2005

annonsplats att hyra!

arrangör:

VEDDIGE

För dig som ställer höga krav Öppettider i helgerna: Skärtorsdagen …………… 9-20 Långfredagen …………… 11-18 Påskafton ………………… 9-16 Påskdagen ……………… 11-18 Annandag Påsk ………… 11-18

Glad Påsk!

Telefon 0340 – 69 75 00 www.varbergsbostad.se

sidan 22 | ViSKA! 2005/1

Sällskapsresor med turistbussar! Video toalett och luftkonditionering!

tel: 0340-300 08, mobil: 0706-99 26 56, fax: 0340-388 31

VI SLÄCKER TVÅOR

1 DVD 2 DVD

13 1

KR KR

Specialtransporter tel. 0340-306 10 fax. 0340-304 84

www.veddige-akeri.se

VISSTE DU ATT Williams är din självklara bilreparatör?

Förutom service på alla modeller, vi är ackrediterade för att göra efterkontroller (släcker tvåor), vår verkstad är kontrollerad bilverkstad (gröna punkten), vi gör bromstest, stötdämpartest och reparerar klimatanläggning… Med andra ord vi gör din bil problemfri!

Vi säljer original märkesdelar från Bildelsspecialisten.

Beställ vinterservice nu! Ring: Sven-Arne Andersson (63 99 58), ange bilens registreringsnummer och du får kostnadsförslag direkt! Välkommen till WILLIAMS!

ViSKA! 2005/1 | sidan 23

Boendets bank

POSTENS GRUPPFÖRSÄNDELSE

NYHE

T!

Takräntel ånet – bol ånet medåde b fast och örlig r änta. r Tel: 0340-66 60 40 www.varbergs-sparbank.se

mysfaktor max LOCKA värmen närmare in i ditt hus.

Vi har stor sortering av heminredningsdetaljer för alla smaker hörnsoffa

11.750:stormlykta

49:-

LYKTA i borstad metall och härdat glas.

bord + 4

stolar

nu:2490:SJÖBO köksmöbler

i betsad och lackad fur.

Bord 120X80 + 40cm + 4 stolar.

Ord. pris: 2.890:-

VIKEN hörnsoffa 230x280cm DOWNTOWN soffbord 3595:-