VISKA 2005-2 by Sandor Olah

SAMHÄLLSMAGASIN FÖR FOLKET RUNT VISKAN

NUMMER 22 • 2005/2 • ÅRGÅNG 6

PRIS: 10 KR

THANK YOU FOR THE MUSIC…

VÅRDCENTRALEN 20 ÅR UTAN NOTER BÖRS-NOTERAT III. FRÅGOR FÖR DAGEN VAD HÄNDER NÄR ISEN SMÄLTER? MÄSSA MED DANS

En riktig bank med hemmaplan i Veddige!

Tel 0340-66 60 40

www.varbergssparbank.se

��

�� sidan 2 | ViSKA! 2005/2

Nu är det kris! Jag hoppas att alla har

fått upp ögonen för denna olycksbådande rubrik. Det var meningen. Läs vidare. FÖR MER ÄN FEM ÅR SEDAN gav vi ut första ViSKA! tidningen. Jag kommer ihåg spänningen, diskussionerna och mötena. Vi var minst tjugo personer på första informationsträﬀen. Alla var där, från prästen till fotbollstränaren, från mackägaren till amatörhistorikern. Ingen hade en aning om vad vi höll på att skapa. Ingen visste om att den här artikeln skulle komma att skrivas om fem år. I ärlighetens namn, många av oss trodde inte att tidningen över huvud taget skulle ﬁnnas fem år senare. NU ÄR VI HÄR. Fem år har gått. Det här är det tjugoandra numret du läser.

DET FUNGERAR , med andra ord. Det är visserligen bara fem kvar av tjugo men Veddige har en egen tidning. En tidning i bästa magasinskvalitet, tjugofyra sidor i färg, fyra gånger om året. Den handlar om oss, dryga tre tusen personer, vår historia, våra framgångar och våra framtidsplaner. Tidningen är omtyckt. Det går inte en vecka utan att någon hör av sig till redaktionen på ett eller annat vis, med beröm, idéer eller kommentarer. Tidningen skickas utanför våra gränser, en hel del hamnar i Amerika t o m. Det är säkert många som har varit på Bosses födelsedags-grushålsgängs-och-även-vårfest, där alla kände till vår tidning, trots att många av dem kom från andra delar av Sverige. DET ÄR JUST DET som är problemet. Det är brist i kassan. För ni håller väl med om att vi kan inte sluta NU när det går som bäst – p g a världsliga, ekonomiska problem… FRAM TILL IDAG har tidningen ﬁnansierats av ett fåtal företagare och privatpersoner. Peng-

12479 0 6 -9 tack för tid nig e n !

ViSK A ! M a g a sin et

arna räckte till med nöd och näppe. Men vi kan inte sticka under stol med att vår målsättning – att ha en ”tidningsproduktion” i bufferten – är långt ifrån uppnådd. Tvärtom. Den varierande tillströmningen av pengar avtar, sakta men irriterande säkert. VI MÅSTE VIDTA VISSA ÅTGÄRDER. Till att börja med: tidningarna på macken, som du kunde hämta hittills fritt, kommer att kosta pengar. Pris: 0 kr, som det står på omslaget. VI SKA ÄVEN kalla till ett möte bestående av personer med olika intressen (dessa kommer att få inbjudan). Då lägger vi våra budgetsiff ror på bordet. Vi ska prata om finansiering. Samtidigt kommer vi att passa på och fråga alla, hur vi tillsammans kan förbättra tidningen. Vi vill skapa ett nätverk som kan arbeta för att hålla redaktionen ajour. SEDAN KOMMER VI att sätta in vårt postgironummer i tidningen med uppmaning att stödja verksamheten. Helt frivilligt. Gillar du tidningen, skänk gärna en slant. Vi kommer också att hitta ett sätt att regelbundet redovisa vår budget. SIST MEN INTE MINST: Använd tidningen till dina ändamål. Är det fest på gång? Är det rea snart i butiken? Vill du stärka företagets image? Kontakta oss. DU SOM GÄRNA VILL SKÄNKA pengar men vill vara anonym? Inga problem, du får vara anonym… Vänliga hälsningar: redaktionen, Sandor Olah redaktör.

ViSKA! ViSKA! ges ut av föreningarna i Veddige, och distribueras gratis till hushåll i Veddige postnummerområde. Lösnummer köpes på Statoil i Veddige samt på Redaktionen. Pris: 10kr. Ansvarig utgivare: Michael Enberg. Distribution: Posten. Redaktion: Arne Eriksson 0340-305 85, fax: 0340-303 09 Bo Emanuelsson 0340-302 55, bosse@veddige.nu Hans Olsson 0340-302 90, hans@veddige.nu Michael Enberg 0340-381 44, michael@veddige.nu Sandor Olah 0340-649790, sandor@veddige.nu Adresss: ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 46 , 430 20 Veddige tel: 0340-64 97 90, fax: 0340-64 97 91, mobil: 0703-74 22 55, e-mail: viska@veddige.nu Omslag: Sara Löfgren med en beundrare. Foto: Alfred Hansson. Tryck: Varbergstryck, upplaga: 2500ex. Papper: Svanenmärkt.

NÄSTA NUMMER: 20 SEPTEMBER 2005 Manusstopp 6 september 2005. Alla inlägg är välkomna.

DONATION: PG 124 79 06-9

TACK TILL: ANDREASSONS ÅKERI EKLÖWS SUPERMARKET ELEKTRO EMANUEL ESON PAC AB J-O BYGG BOMILJÖ AB MÖBELHÖRNET PEBE PRODUKTER AB STATOIL LENA OCH HANS OLSSON STRÄNGBETONG VARBERGS BOSTAD VARBERGS SPARBANK VARBERGSORTENS ELKRAFT EK.FÖR. VEDDIGE ÅKERI AB VÄRÖ-VEDDIGE FÖRETAGAREFÖRENING

INNEHÅLL: THANK YOU FOR THE MUSIC…

BOSSES HISTORISKA HÖRNA

VÅRDCENTRALEN 20 ÅR

UTAN NOTER

BÖRS-NOTERAT III.

FRÅGOR FÖR DAGEN

GÄNGET I GRUSGROPEN #12

VAD HÄNDER NÄR ISEN SMÄLTER? 18 MÄSSA MED DANS

VISKA! FRÅGA

21 ViSKA! 2005/2 | sidan 3

THANK YO U FO R THE MUS IC… Text & bild: Alfred Hansson

thank y

Path. Ett gäng killar från Halmﬆ ad och Varberg. Spelar egenskrivna låtar. Otroligt tajta…

sidan 4 | ViSKA! 2005/2

k you for the music... Så var det äntligen dags. För 26 året i rad anordnar Vidhögeskolan ihop med Veddige fritidsgård en vårkonsert med skolans elever och speciellt inbjudna gäster. Konserten innehåller allt från ballader till hårdrock, och det är en fröjd för örat att höra vilka talanger vi har här i Veddige. Kvällen börjar med att vi blir välkomnade av kvällens värdar Ida och Daniella. Sedan följer en rad låtar som framförs av flertalet begåvade Veddigeungdomar. I mellan några låtar så pumpas musikläraren Bobbo på hur det känns att dom, enligt Ida och Daniella fantastiska niorna som är bäst på alla plan skall lämna Bobbo i sticket och börja studera på högre nivå. Sedan följer flera låtar med flertalet elever. Till exempel Jack som sjunger två låtar med härlig inlevelse. Skolan och fritidsgården har satsat stort med stor ljus- och ljudrigg. Pengarna som dom får in på konserten går till ett läger som skolan och fritidsgården skall anordna. När jag pratar med Mona som jobbar på fritidsgården berättar hon att målet med lägret är att ungdomar i Veddige från olika nationaliteter skall komma varandra närmare. Och att ungdomarna skall få en chans att komma ut i naturen och inte bara sitt vid sina datorer och surfa.

Förutom elever så uppträder bl.a. ett band som heter Elvira. Elvira består av 5 st. tonårstjejer som har spelat ihop i ett år. Dom har haft flertalet spelningar bl.a. på Meeths i Göteborg och ett flertal i Varberg. Dom skriver allt sitt material själva och jobbar på att göra en demo. Jag tycker att dom är väldigt duktiga och tajta och jag hoppas att dom skall lyckas med sina planer. Ett annat band som spelade var Path. Path består också av fem st. Men i detta fall så är det ett gäng med killar. Dom har bara spelat ihop i ungefär ett halvår men har redan haft flertalet spelningar, både ett par i Varberg och en i Halmstad. Det är fascinerande att se hur otroligt tajta dom redan är. Dom berättar att dom flesta låtarna dom kör är egenskrivna och att Zacke som är med i bandet har skrivit flera av dom. Dom passar också på att göra lite reklam för en spelning som dom skall ha på Getterön den 3 juli. Dom hoppas också på att göra en demo framåt hösten. Men huvudnumret för kvällen var nog ändå Sara Löfgren. Jag fick tillfälle att sitta ner en stund med Sara och höra hur hon har det. Sara berättar att har det väldigt stressigt nu. Hon håller precis på att spela in en ny skiva och jobbar på hårt i studion. Den nya skivan går under arbetsnamnet ”Den stora vägen” och kommer ut någon gång i höst. Men redan nästa vecka kommer hennes nya singel ut som heter ”fastän regnet öser ner”. Innan Sara blev ”känd” så jobbade hon en tid på Vidhögeskolan. Och hon säger att hon saknar den tiden och att hon trivdes väldigt bra. När jag frågar om det är kul att vara känd så svarar hon att hon aldrig har strävat efter att bli känd. Men att hon gillar att stå på scen och föra ut sin musik. För Sara skriver sin musik själv. Vilket jag tycker är väldigt impone-

Sara Löfgren ﬁck tillbringa en hel timma bland sina fans. Outtröttlig delade hon ut autografer till ﬆ ora och små. Många mins henne än som musiklärare i skolan.

rande. Hon säger också att hon hoppas kunna vara en bra förebild för ungdomar i Sverige då alla ideal är väldigt skeva och skumma idag. När jag kommer in på framtiden så hoppas hon kunna hålla på med musik även om 0 år. När jag slutligen frågar Sara om hon vill hälsa något speciellt till ViSKA! Magasinets läsare svarar hon snabbt: ”Satsa på din dröm, även om alla andra tycker du är dum i huvudet. Ge allt du har...”

Jag tycker att helhetsintrycket är väldigt positivt och att organisation runt hela arrangemanget har skötts mycket bra. Jag hoppas att det även nästa år skall bli en konsert. När jag frågar David, en liten kille i publiken vad han tyckte svarar han: ”Jag tyckte det var skitbra!” ViSKA! 2005/2 | sidan 5

Bosses histo M

ina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument. Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt. Om någon har bevis, för att jag har skrivit något som är felaktigt, är jag tacksam för påpekande, så att jag kan rätta dessa felaktigheter i kommande tidningar. Ring mig, Bo Emanuelsson (tel: 302 55) om Du har något intressant att berätta. NY KUNG OCH EN NY BANK. Den svenske kungen Karl X Gustav var nu även hallänningarnas kung. Drottning Kristina hade abdikerat och rest till Rom. Den 6 juni 654 krönes Karl Gustav till kung. Den nye kungen hade växt upp under knaprare förhållanden än Kristina och hade ett klart ekonomiskt sinne. Han genomförde raska nedskärningar och besparingar. Hovstaten återfördes till Gustav II Adolfs nivå. Under Karl X Gustavs tid kom en hel del ekonomiska nymodigheter såsom Stockholms Banco, grundad 657 av holländaren Johan Palmstruch med kronan som störste delägare. Det var en modern girobank. Köpmännen betalade in en summa pengar på sitt konto och fick kvitto på detta belopp. Sedan kunde de göra aff ärer mot en viss avgift med dessa kvitton som betalningsmedel. Det var betydligt smidigare än att betala kontant med plåtmynten. Tiodalern från 644 vägde nästan tjugo kilo. Det var världens största och tyngsta mynt. Tyvärr lånade Palmstruch ut de innestående medlen med dåliga säkerheter till nya industriidkare. När insättarna kom och ville ha tillbaka insatta medel, var det tomt i bankens kassakista. Palmstruch kom då på att ge ut Europas första banksedlar. Med dessa fick innehavaren rätt att lösa dem mot motsvarande summa i daler kopparmynt, så snart banken hade fått in sina utestående medel. Banksedlarna var bekväma att göra aff ärer med. Plåtmynten var så tunga, att man måste ha häst och vagn, om man skulle göra större aff ärer. sidan 6 | ViSKA! 2005/2

Karl X Guﬆ av, svensk regent 1654-60 (Målning av D. K. von Ehrenﬆ ahl. Foto: Nationalmuseum).

Det gick med sedelutgivningen, som det så ofta brukar. Man tryckte ﬂer än man någonsin kunde lösa in. Värdet sjönk dramatiskt. Banken gick i konkurs. Palmstruch hade inget fallskärmsavtal. Han greps och dömdes till döden men benådades. Behovet av bank kvarstod. Redan 668 skapades ”Riksens ständers bank”, nuvarande Riksbanken. Det är världens äldsta existe-

rande centralbank, grundad tjugosex år före Bank of England.

SOLDATUTSKRIVNINGAR. Hallänningarna hade genom ett avtal 648 sluppit soldatutskrivningarna genom att till kronan betala en årlig lösensumma. Var det någon skillnad på Danmark och Sverige, då det gällde att sätta upp krigshärar?

BO SSE S HIS TO RISK A H Ö RNA författare: Bo Emanuelsson

oriska hörna I Sverige fanns det sedan Magnus Erikssons landslag på 300-talet regler, för hur landet skulle försvaras. Alla vapenföra män uppbådades att gå ”man ur huse” för att försvara den egna regionen. Man skulle försvara sin hembygd. När den akuta faran var över, eller när det ansågs mer angeläget att bärga skörden än att bemanna försvarsställningar, gick bönderna hem till sina gårdar. Det var inga härar, som kunde användas i fältslag. Bönderna var dåligt övade. De fick själva hålla sig med vapen, som kunde vara allt från armborst till liar. När nationalstaten växte fram under sista hälften av 500-talet krävdes en ny försvarsorganisation. Då behövdes stora truppsammandragningar med soldater från olika landsändar, långt från hemorten och ofta under långa perioder. Från och med Erik XIV:s tid på 560-talet växte landskapsregementen fram. Bondpojkar skrevs ut till dessa regementen och förväntades mer eller mindre inta rollen som yrkessoldater. Men under det Nordiska sjuårskriget fanns även den gamla uppbådsuppfattningen kvar. Det hände, att soldater gick hem efter säsongens fälttåg. Under Johan III:s och Karl IX:s tid börjar man föra krig mot Ryssland för att bedriva en expansiv Östersjöpolitik. Nu tar man ytterligare ett steg bort från närförsvarstanken. Svenska och finska landskapsregementen förs nu utanför landets gränser med soldater förlagda så långt hemifrån, att krigstjänsten blir definitiv. Dessa soldater började bli yrkessoldater. Det gamla uppbådet fanns dock kvar och kunde aktiveras vid akuta behov av gränsförsvar.

HUR VAR DET I DANMARK? I Danmark förlitade man sig betydligt längre på uppbåd vid försvar av de egna gränserna. Det förekom dock högst tillfälliga utskrivningar, varför detta inte var något nytt för hallänningarna. I fredstid bemannades enbart garnisonerna i slotten och fästningarna och då med ett minimum av soldater. Vid krigstid i främ-

mande land använde man huvudsakligen värvade trupper. Danmark hade råd att ha värvade soldater. Man hade goda inkomster av Öresundstullen. Dessutom förde man en försiktig utrikespolitik med korta, intensiva krig för att sedan snabbt avveckla sina legotrupper. År 588 kröntes Christian IV till kung. Politiken ändrades nu. Svenskarna hade tagit upp kampen om Östersjön. Den nye kungen prioriterade fästningsbyggandet. Efter freden i Knäred 63 fick man en ny inkomstkälla, då svenskarna under fyra år måste betala dyr lösen för Älvsborgs fästning. Under flera decennier förstärktes fästningskedjan mot Sverige. Om man börjar norrifrån, var det Kristiania i Norge, Bohus i Bohuslän, Varberg, Halmstad och Laholm i Halland, Helsingborg, Landskrona, Malmö och Kristianstad i Skåne samt Kristianopel i Blekinge. Vid freder 645 och 658 fick Sverige alla dessa försvarsverk utom Akershus i Kristiania. På så sätt fick vi tillbaka pengarna för Älvsborgs lösen. Som synes uppkallades flera fästningar efter kung Christian. Kronborg vid Helsingör och Varbergs fästning var de enda moderna fästningarna vid 600-talets början. De andra kompletterades senare. Från 64 har Danmark en genomtänkt organisation för försvaret. Efter svenskt mönster skapar man två landskapsregementen. Det ena, som bestod av 600 man, förlades till Skåne. Det var soldater, som hörde hemma öster om sundet. Det andra, det ”Jyske rigemente” bestod av 2000 soldater, som förlades på Jylland för att försvara sydgränsen. För att finansiera de danska regementena valde man ut 4000 kronogårdar. Bonden slapp betala skatt och avgifter men fick i stället utrusta en soldat. I fredstid fick han använda och avlöna denne som arbetskraft på gården. När regementet gick i fält, övertog staten ansvaret för avlöningen till soldaten. Det uppstod vissa problem. Det kostade kronobonden mer att hålla soldaten, än han hade erlagt i skatt tidigare. När det blev krig, rymde soldaterna, och bonden fick ansvaret för detta.

620-2 införde man därför ett nytt system i Danmark. Nu ﬁck alla gårdar vara med utom adelns frälsegårdar. Gårdarna indelades i lag om nio gårdar. Inom laget utskrevs sedan en soldat med tjänstgöring på tre år. Kronan valde ut den lämpligaste i laget. Antalet soldater i Danmark ökade nu till 5000. När de tre årens värnplikt var över, hamnade dessa soldater ofta i inhemska värvade trupper. Man började få verkliga yrkessoldater.

ELDDOPET FÖR DE

DANSKA SOLDATERNA .

År 625 kastade sig Christian IV in i Trettioåriga kriget, som i Danmark kallas Kejsarkriget. Med en armé på 8 000 man, huvudsakligen värvade trupper, trängde danskarna ner i det nordtyska krigsområdet. Man led ett katastrofalt nederlag vid Lutter am Barenberge söder om Hannover. Den katolska armén under general Tilly vann en övertygande seger. Den danska armén lyckades dock tills vidare hålla sig kvar på tysk mark och inom de allierade hertigdömena Schleswig och Holstein, men 627 bröt fronten samman. Jylland översvämmades av de kejserliga trupperna. Bland de egna enheterna sjönk moralen katastrofalt. Båda sidor tävlade om att plundra Jylland under mer än ett år, innan freden 629 äntligen gav Danmark möjlighet att påbörja en uppbyggnad. Det Jylländska regementet kom snart att slås ut. De omfattande utskrivningarna som gjordes i Skånelandskapen och på de danska öarna förstärkte dock kraftigt försvaret av dessa landsdelar. Efter Kejsarkriget minskades den danska hären, som återigen ﬁck defensiva uppgifter. Man fortsatte i stället att förbättra fästningarna. Danmark hade nu en fredsperiod ända till 644, då den svenske generalen Lennart Torstensson slog sig igenom spärren i söder och intog Jylland.

A NNORLUNDA I SVERIGE . Till skillnad från Danmarks relativa korta krig och långa fredsperioder, hade SveViSKA! 2005/2 | sidan 7

rige varit i krig praktiskt taget ända sedan slutet av 560-talet. De svenska landskapsregementena fördes långt från hembygden. De svenska och finska trupper, som fördes över till Baltikum och Tyskland, visade sig vara mycket mottagliga för sjukdomar. Under Gustav II Adolfs krig 62-32 beräknas 50 000 man av de inhemskt utskrivna soldaterna ha avlidit, de flesta i sjukdomar. Uppskattningar har gjorts, som pekar på, att omkring 500 000 inhemska soldater miste livet under Sveriges alla krig på 600-talet. Sverige med Finland hade vid denna tid en befolkning på något över  miljon. Nära hälften av dödsfallen inträffade redan under första året i tjänst. Detta tvingade även Sverige till värvningar. År 630 hade Sverige en armé av 4 000 inhemska utskrivna soldater och 3 000 värvade. Till detta kom flottans 3 000 huvudsakligen svenska soldater. De erövrade Östersjöhamnarna gav tullinkomster. Dessa var inte tillräckliga, varför Sverige tvingades föra krig på kredit, vilket drottning Kristina fick erfara.

H ALLÄNNINGARNA SOM SOLDATER. Vi kan utgå från, att det fanns mer eller mindre värvade hallänningar i den danska armé, som 625 ingrep i Kejsarkriget. Värvade hallänningar fanns också i den svenska armén några år efter freden i Brömsebro. I april 646 fick Magnus Gabriel de la Gardie i uppgift att till det svenska Hov- och Livregementet i Tyskland värva ett kompani dragoner i Halland. Dragoner var beridna fotsoldater, som stred i infanteriet, men använde egna hästar vid förflyttning. Värvningen verkställdes av kapten Mårten Skutt. Borgerskapet i de halländska städerna fick i uppgift att försörja dessa rekryter i väntan på avfärd. Vid utskeppningen skulle de tilldelas en månads förskott på sin sold. Frivilliga hallänningar deltog således även på svensk sida i slutet av Trettioåriga kriget.

TVÅNGSUTSKRIVNING

AV HALLÄNNINGAR .

Som jag tidigare nämnt, var både Axel Oxenstierna och drottning Kristina på det klara med, att det inte skulle gå att tvångsutskriva soldater i Halland. De skulle nog rymma till det danska Skåne. Genom avtalet 648 lät man hallänningarna slippa utskrivning mot att de i stället betalade en extra skatt. Karl X Gustav hade andra åsikter. I februari 657 kom en kunglig order, om att utskrivning skulle verkställas även i Halland. Man behövde soldater för att förstärka den svenska hären i Polen. Det var riksdagen, som beviljade utskrivningar, men hallänningarna var inte representerade i den svenska riksdagen förutom borgarna i Halmstad, som hade begärt att få leva efter svenska lagar. Det blev sidan 8 | ViSKA! 2005/2

därför nu en lokal förhandling om utskrivning. Handlingar från dessa förhandlingar hittades så sent som 959 i trossbotten på Halmstad slott, då man vid reparation bröt upp golvet. Det blev stort motstånd i landskapet, där man hänvisade till överenskommelsen av 648. Man insåg, att man inte kunde vara helt avvisande, så man erbjöd sig att släppa till dragonhästar. Man erbjöd sig också att enligt gammal sed gå ut mangrant och försvara landskapet, om det anfölls av fiender. Det var inte bara bönderna i Halland, som drabbades av kriget. Även adeln och prästerna drabbades. Det gamla frälset hade i 648 års överenskommelse fått byta sin rusttjänst mot avgifter. De fick behålla denna överenskommelse. Det nya frälset, som senare hade fått donerade skatte- och kronogårdar, skulle nu drabbas av utskrivningar på samma villkor som bönderna. Varje kyrkoherde skulle utrusta en dragon och dessutom betala en riksdaler i månaden. De flesta präster tycks ha accepterat detta. Den ende, som klagade, var pastorn i Abild, Andreas Andersson, som i ett brev till Erik Stenbock förklarade, att det var helt omöjligt för honom med hans lilla inkomst. Så var han också kyrkoherde i ett av Hallands minsta pastorat med sammanlagt 20 hemman. Hallänningarna hade nära kontakter med grannarna i Småland och Västergötland. De fick snart höra, hur det gick för dem, som skeppades iväg långt ifrån hembygden. En befallningsman, Jonn Nilsson i Lindome, Fjäre härad skrev den  maj 657 ett brev till guvernören. ”Allmogen här är så rädd, att en stor del inte djärves att gå i kyrkan, och om jag eller någon annan överhetsperson kommer till kyrkan under predikan, löper drängar och unga bönder sin kos, ty de är så rädda för dragon- och knektetjänst, att de veta icke vart de skall vända sig. Jag kan också märka deras åsikt, att den, som blir skriven till dragon eller soldat, ser sig om och drar vart han kan komma. Men slipper de undan med pengar, gör de sitt bästa för att klara av det. Här i Fjäre härad har många detta år om nattetid hemligen givit sig bort till andra orter för att segla eller tjäna. Trots att jag har det så strängeligen förbjudit, hjälper det inte. Men skatten får jag dem att fort uppbära och betala.”

GUVERNÖREN TROTSAR KUNGEN. Det måste ha varit rapporter av detta slag, som ﬁck guvernören Erik Stenbock att på eget bevåg trotsa den kungliga befallningen och avbryta utskrivningen på försommaren 657. Allmogen gick med på att i stället betala en avgift på 60 daler silvermynt per rote. Detta var förstås ett misslyckande, som

I sin öﬆra rikshalva uppförde Chriﬆian IV ett band av ﬆarka fäﬆningar som utgjorde ryggraden i försvaret mot Sverige. Flera av orterna bär hans namn.

inte var helt lätt att förklara för Majestätet. I sitt brev till kungen försöker han dock vända detta misslyckande till något positivt. I stället för soldater, har han fått in en stor påse penningar. Han menar också, att ”naboon”, det vill säga grannen Danmark, genom ”starka tillrop” lockar ”detta Landets folk” till sig om utskrivningarna fullföljs. Skadan var dock redan skedd. Många unga män hade under våren dragit söderut, där danskarna höll på att mobilisera. En del av dem hade stannat på Hallandsås, där ”Göingehövdingen” Svend Poulsen mönstrade sina friskaror.

PRÄSTERSKAPET. Vid försvenskningen av Halland var prästerskapet en viktig faktor. Under de trettio åren, som Halland var pantsatt till Sverige, skulle dansk kyrkolag gälla i landskapet. Det visade sig snart bli en maktkamp mellan å ena sidan allmogen i församlingarna och den svenska staten, som försökte påverka tillsättandet av kyrkoherdar. När man tillsatte nya kyrkoherdar, skulle dessa ha utbildats i Sverige. Man försökte få dem att predika på svenska. Kyrkoherden var en maktfaktor att ta hänsyn till i orostider. Nästa gång skall jag berätta mer om dessa strider, där en kyrkoherde i Veddige spelar en viss roll.

VÅRD CENTR ALEN 20 ÅR Text & bilder: Michael Enberg

På bilden från vänﬆ er: Anita Andersson, Agneta Ericson, Agneta Davidsson, Ingrid Lennartsson, Carl-Erik Thors och Sonja Svensson.

Veddige vårdcentral fyllde 20 år! ”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket…” Ja så sade Winston Churchill i ett tal till Brittiska parlamentet under brinnande världskrig. NU HAR VI SOM TUR är inget krig i vår närhet men citatet kan ändå vara passande, för vad sägs om följande siﬀror: i upptagningsområdet för Veddige vårdcentral bor ca 000 människor. Vi 000 är inte speciellt sjuka och krassliga men vi genererar ändå 000

läkarbesök per år,vi avlägger 9500 besök hos sköterskorna, 5000 lab-tester måste utföras, sjukgymnasterna får ställa upp 5400 gånger och arbetsterapin 500 gånger. Vi ringer till vårdcentralen 2300 gånger på ett år,det blir 82 samtal per arbetsdag. NÄR JAG HÖRDE de för mej svindlande siﬀrorna blev jag bara så förvånad, när jag sen tänkte tillbaka på mina egna besök på vårdcentralen förvånar det än mer att personalen ändå hela tiden tycks ha en stund över för var och en. Men det är väl som nå´n i personalen sa: ”…trivs man och har roligt på jobbet, så orkar man” Det är denna vårdcentral som chefen

Car-Erik Thor tillsammans med sina 35-40 anställda skall lotsa mot framtiden för en kostnad av ca 7,9 miljoner kr/år. EN FRAMTID som mer och mer består av vad som på fackspråket kallas utmattningsdepression, det som vi andra kallar för att gå in i väggen.Andra vanliga sjukdomsbilder är infektioner och förslitningar/värk i skelett och leder. SÅ KÄRA LÄSARE , skulle det dröja någon sekund extra nästa gång du ringer till vår egen vårdcentral så ha förtröstan, dom ﬁnns där och dom gör allt för att du och jag skall få den hjälp vi behöver. Michael Enberg ViSKA! 2005/2 | sidan 9

UTAN N O TER Text & bilder: Inger Eklรถv

Utan noter sidan 10 | ViSKA! 2005/2

Veddige kyrkokör har avslutat sin säsong med en ”Vikingamiddag” på Varbergs Fästning. HOS DE TREVLIGA bröderna Torben och Jörn som driver restaurang Borggården njöt medlemmarna av sotad strömming, äppelfläsk, grillade revben och kycklingvingar och de läckraste lammfiléerna man kan tänka sig, kryddade med rosmarin och sedan hastigt grillade. En överraskande smakupplevelse för en del av oss. VI IKLÄDDES VIKINGAHJÄLMAR och särkar och Rune Emanuelsson blev utnämnd till kung för kvällen, Erik den store medan Anita johansson till hans drottning, Brynhilde den vackra. Alla män fick heta Erik… någonting och alla kvinnor Brynhilde… någonting. Beroende på personlighet. EN KÖR UTAN SÅNG går ju inte men Gun och Susanne underhöll suveränt hela kvällen och ledde oss i allsång i olika vikingalåtar som ”Schottis på Valhall”, ”Vikingabalk” och ”Leende guldbruna ögon”. Vi berättade historier och skålade och skrattade och hade väldigt trevligt. Det enda vi saknade var vår ledare Margreth som låg hema iläjet och var sjuk. Inger Eklöv – Brynhilde den ännu klokare…

Sugen att sjunga med oss? Kontakta: Margreth Börjeson telefon: 0340-671 454 Är det någon som blir sugen på att sjunga med oss så är du välkommmen när sommaren sjunger på sista versen! Du behöver inte kunna läsa noter… ViSKA! 2005/2 | sidan 11

BÖ R S- N O TER AT III. Text & bilder: Sara & Julia Olah

Börs-noterat III. Vår dag började med att vi ﬁck ett uppdrag av ViSKA! Magasinets redaktör Sandor. Vi skulle åka upp till Börs-gård och skriva den tredje delen i tidningens egna dockusåpa. I de två senaste numren har ni fått läsa om Jen och Pierre som köpte och tog övar den gamla ladan som brann ner på Västra Hed, för att förvandla den till ett mysigt och ståtligt Bead & Breakfast. sidan 12 | ViSKA! 2005/2

NÄR VI ÄR PÅ VÄG till gården börjar det regna. Typiskt, vi som tänkte knäppa några solskens bilder på stället. När vi kommer upp får vi vänta en liten stund på Pierre som tar sig tid och lämnar jobbet på Stättareds gården för vår skull. När han anländer till gården möter han oss med ett brett leende och då tittar även solen fram bakom de regnfyllda molnen. Efter att vi hälsat på varandra visar han oss först in i den delen av huset som skall komma att bli stallet. Där berättar Pierre om deras planer. Det kommer att ﬁnnas fyra boxar och tre spilltor. Ännu har de inte bestämt om de skall köpa in hästar för uthyrning eller om Börs gårds gäster skall få ta dit sina egna. ( Man är naturligtvis välkommen också utan hästintresse ). VI FORTSÄTTER så småningom in i sovrummen. Där berättar Pierre att det första gästerna kommer om redan tre veckor. Han ﬂabbar lite och vi undrar varför. ” Tja, jag är väl lite nervös för att vi inte ska hinna lägga klart golvet och förresten, när vi ändå pratar kan jag säga att snickaren, som ni nämnde i andra delen, heter Sten- Göran Alvarsson och inte

något annat, haha!” Jen och Pierre ska själva flytta till gården i September. Vi undrar ju självklar vem som skall ha koll på stället och jobba här. ” Det får bli Jen ” säger Pierre som själv fortsätter på sitt jobb i stan. Vi står fortfarande kvar i ett av sovrummen och småpratar. Där fortsätter Pierre berättelsen. Det kommer att finnas sammanlagt åtta sängar i huset, två i varje rum. Per två sovrum finns en dörr emellan, ifall att det skulle komma en större familj på besök. Varje rum kommer att ha ett eget helkaklat badrum och en egen altan. Arbetet med dessa är dock inte färdigt. Altanerna skall stenläggas och finputsas. Även andra saker återstår att fi xa. Veddige EL och Rörfi x skulle komma och gör sina jobb mellan vecka 20- 24. Så de borde ju komma snart. JEN OCH PIERRE verkar ha tänkt på allt. Det finns nämligen ett sovrum som är handikappanpassat med bl a bredare dörrar. I huset finns också konferenssal om det skulle komma aff ärsmän till gården. Där finns ett gemensamt vardagsrum som är utrustat med kök och en mysig TV- hörna. Priserna är ännu inte riktigt bestämda men kommer ligga runt

FR ÅG O R FÖ R DAG EN Intervju med: Bengt Sjögren Vad håller de på med på Värö-Veddige företagareföreningen? Föreningen (tidigare Hantverksföreningen) som sedan 30-talet jobbar för företagarnas och samhällets bästa, ligger inte på latsidan. Vi frågade Bengt Sjögren ordförande, för att få veta vilka samhällspolitiska frågor jobbar de med för dagen. Varsågod, här beskriver han på några punkter dagens viktigaste frågor för Värö och Veddige

Frågor för dagen Tomtmark. Viktigt att det ställs tomtmark till förfogande. Det blir en vitaminkick för samhället. Finns det inga tomter, söker sig ingen hit. Starta med 50 tomter på attraktiv mark ex. vid östra sidan av Kullavägen vid skogsbrynen. När vägen dras förbi Strängbetong blir ca. 10 villaägare utan bostad. Vi vill väl ha kvar dem? Vi är närområde till Göteborg. Låt oss utnyttja läget. Utbytespersonal på Ringhals- Värö har stort behov av tomtmark. Veddige är ett idag väl fungerande samhälle, låt det inte dö!

Industrimark.

Stor bild: Jämför gärna bilden med samma bild i vår förﬆ a artikel (2004/4) – här händer det saker! Små bilder: 1. Pierre – en positiv och glad kille, att lita på. 2. Hjälp ﬁnns och det behövs också 3. Här är det kaos och gäﬆ erna ﬆ år utanför med sina väskor – näﬆ an. 4. Panelen är bytt även på baksidan.

Det är viktigt att det ﬁnns tillgång till det, så vi ej förlorar industri från byggden. När företagarna behöver tomt måste det ﬁnnas direkt. Det går inte att vänta på i några år. Planer och vägar skall vara färdiga.

Vägarna.

300- 350 kr per vuxen/natt, tror Pierre. I priset ingår då serverad frukost när man vaknar, sängen är bäddad när du kommer och du slipper städa efter dig! BÖRS GÅRD kommer att vara öppet året om så länge folk ringer och vill hyra rum. Vi går ut på framsidan av huset, som har blivit betydligt snyggare sen sist! Allt har börjat bli jättefräscht! Fasaden är helt ny och även grunden. En bit framför huset finns just nu en stor kulle där restena från den nerbrunna ladan ligger begravda. Där skall det så småningom jämnas ut och läggas gräsmatta. Grönytan blir däremot inte klar i år. Här skall också grävas en damm på en hektar, där småfåglar och andra flygdjur kan finna ro. Detta kommer att bli en underbar och skön plats för avslappning. Det enda jobbiga kan bli att eftermiddagssolen steker rakt in i sovrummen, vilket kan bli lite varmt.. Men det kommer så klart att finnas markiser! MEN HUR SKALL FOLK då ta sig hit undrar vi: ”Självklart kommer vi att skylta noga hela vägen in till gården inom att vi ställer om trafi ken lite. På detta sätt slipper både vi och våra grannar en massa trafik genom våra privata gårdar.”

FÖR DEM SOM vill slå på stort finns det ett ridpaket att köpa. Detta är en tredagars ridtur som börjar på morgonen i Stättred. Där äter man frukost tillsammans och ger sig sen iväg på hästryggen med karta i hand. Rundan går först till Börsgård där man kan slå läger för att grilla och ha det trevligt. Här sover man över för att nästa dag rida vidare till Stall Harmoni, Hallagärde. Rundan slutar också i Stättared. Vi frågade hur folk reagerade när de kom på detta: ”När idén från början kläcktes trodde folk att det slått slint i knoppen”, säger Pierre och garvar igen. Nu ser vi ju att det gått mer än bra för dem trots att det inte marknadsfört någonting!! JOBBET MED GÅRDEN och huset har rullat på fin-fint men ändå finns det mycket kvar att göra. Vi bestämde oss därför att komma tillbaka när allt är färdigt. Förmodligen kommer vi då att få se ett praktfullt och ståtligt Bead & Breakfast. Vi önskar Jen och Pierre lycka till med återstående arbete och er alla en riktigt trevlig sommar. Vi ses!! Sara & Julia Olah

Man vill ha ny förbifart vid Syllingevägen, 41:an. Det måste till för att få bort traﬁk från skolan, villaområdet vid Ramstorp och framförallt korsningen Syllingevägen – Ringvägen. Där sker idag olyckor 2- 3 gånger per år! Förbifarten Veddige. Gammalt kärt ämne sedan 60 år tillbaka.

Strandpromenaden. Vår vackra Viskan. Iordningsställande av detta område skulle ge energi för alla i samhället.

Parkering. Torget. Det ska ﬁnnas nya platser. De platser som ﬁnns måste skyltas om så pendelresenärer parkerar vid Veddigevisionens Magasin (Gamla SJ Godslager)

Pendelstation i Värö. Vi har idag kollektiva möjligheter att ta oss på ett snabbt sätt till Stockholm men till Göteborg skall vi först om Varberg.

VÄRÖ-VEDDIGE FÖRETAGAREFÖRENING ViSKA! 2005/2 | sidan 13

G ÄNG E T I G RUS G RO PEN #12 författare: Bo Emanuelsson

Tivoligeten

gänget i

GRUSGROPEN Minnen från 1940-talet av Bo Emanuelsson.

Den här gången blir det en tillbakablick till 1920 och 1930talet. Gänget i grusgropen har till vissa delar fötts, men medlemmarna är för små för att vara med om dessa händelser. Det här avsnittet skall handla lite om de förnöjelser och attraktioner som fanns i Veddige samhälle på den tiden. sidan 14 | ViSKA! 2005/2

TIVOLI VID SANDBLOMS KONDITORI. Detta var en tid, då det ofta kom tivoli till Veddige samhälle. Någon gång i slutet av 920-talet kom det ett litet tivoli, som slog upp sina stånd på Velanders äng mellan Sandbloms Konditori och C.E. Bengtssons Manufaktur- och Kortvaruaff är. Det var innan Velander här byggde sin bod, där han sedan stod och sålde fisk. Det var ett litet tivoli med en personal på högst 4-5 personer. Man hade en skjutbana, ett ”Lyckans hjul” och en karusell. Konstigt nog hade man med sig 2-3 getter, som fick uppehålla sig på fru Sandbloms gräsmatta bakom uthuset. Jag råkar i min mors fotoalbum ha ett kort på dessa tivoligetter. Min mor, Gerda Emanuelsson, hyrde en lägenhet på andra våningen av Sandbloms Konditori, där jag förövrigt föddes 930. Barnen på kortet, som leker med getterna, är handlare Bengtssons son Tore, Karin Velander och

Asta Sandblom. Under den tid tivolit var igång var det lugnt. Någon gång fram på natten bankade någon på fru Sandbloms dörr. Där ute i mörkret stod två av personalen på tivolit, en man och hans hustru. De hade kommit i gräl med ägaren och blivit utkörda. De undrade nu, om de kunde få sova över hos fru Sandblom. Fru Sandblom var hygglig. Hon ordnade två sängplatser i det lilla rummet intill caféet. På morgonen visade det sig, att dessa personer inte hade några pengar till login. De var dock tacksamma för vänligheten och överlämnade en kaﬀekittel, en sockerskål och en gräddsnipa i koppar. De står fortfarande kvar i Asta Sandbloms (Bengtssons) kök. DET STORA TIVOLIBRÅKET. Den här händelsen inträﬀade nog 934 eller 935. Eftersom jag bara var 4 eller 5 år, var jag givetvis förbjuden att gå på tivoli. Den

här händelsen var något särskilt, varför man berättade om den även senare genom åren. Alla har olika versioner, beroende på var de befann sig och vilken roll de hade i det hela. Det får bli en berättelse byggd på intervjuer och en stor portion fantasi. Några personer nämns av alla. Det är helt klart att Albin Johansson, muraren ”Albin i Lortabäck”, kom att spela huvudrollen i detta drama. En annan, som nämns av många, är Tore Molin. Även Erik Johansson, som gick under namnet ”Veten”, nämns som en av huvudrollsinnehavarna. Erik Johansson, som var känd som en mycket stark mjölnare i Kullagårds kvarn, där han arbetade tillsammans med brodern Sven, fick namnet ”Vetet”, när han räddade livet på en bonde. Man hade hissat upp en säck vete till andra våningen i kvarnen. Bonden, som stod nere på vagnen, hade slarvat, när han lade om länken. Säcken lossade, innan man hade fått in den genom öppningen. Erik lyckades få grepp om den kanske hundra kilo tunga säcken. Han höll den i sina armar. Hade den fallit i backen, hade nog bonden blivit krossad. Sven och Erik Johansson kom från Hultsfred, där fadern Oskar Johansson var mjölnare. I den kvarnen fanns en lokal, där åtminstone Erik tränat boxning. Sven Johansson var förts mjölnare i Hovgårdens kvarn i Rolfstorp, innan han kom till Kullagårds kvarn. Albins bror, ”Erik i Lortabäck” var också på plats. Andra, som var närvarande, var Allan Claesson, ”Vien” och Georg Hallberg. De tillhörde dock bara åskådarna. Gunnar Karlsson från Storåker var också där. Bland de något yngre i publiken kan vi nämna Donald Henriksson, Gustav Andersson, ”Smeńs Gustav” och Karl-Erik Johansson, som var fosterson hos gamle Nilsson på gården Hättorp ovanför Ramslätt, som nu hade blivit Carlssons Café. Karl-Erik Johansson hade en tid snickeriverkstad i Veddige. Han försvann söderut. Det fanns givetvis öknamn även på denne Karl-Erik. Han gick under namnet ”Abdulla”. Karl-Erik har blivit mest känd för att vara far till den världsberömde gitarristen Ulf Wakenius, som spelade i Oscar Petersons orkester i New York. Smedjan på andra sidan vägen och det lilla bostadshuset innanför smedjan hade ägts av Gustav Anderssons far, Anders Andersson, som gick under namnet ”Smeń Anders”. Smedjan ägdes nu av Johan Johansson, ”Smeń Johan”. Handlare Bengtssons pojkar var förstås där, åtminstone Åke, Tore och Axel. Axel var bara 0 eller  år gammal. Han var den förste, som berättade denna händelse för mig. Ingvar Edvinsson, senare ”Clark”, säger, att även han var där, fast han bara var 6 eller 7 år gammal.

”Ivar på Hulta” och ”Gers-Claes” kom till Veddige på cykel, klädda i kostym och hatt. De önskade, att de hade kommit lite tidigare, så att de hade fått vara med i tumultet, men när de anlände, var det hela avblåst. Några som deﬁnitivt var där, var Robert Carlsson, ”Skomakar´n” och Arvid Börjesson, ”Arvid i Kregården”. De utgjorde den tändande gnistan. ”Lines-Ivar” var förstås där och antagligen också hans bror Anton. Tivoli på den tiden var något extra. Nästan hela Veddige var där. Robert Carlsson var invalid efter barnförlamning i ungdomen. Han var en av ”Stallapojkarna”. Bröderna Johan, Emil och Erik arbetade alla vid järnvägen. Namnet hade de ärvt efter sin far, ”Stalla-August”, som skött stallet på Kullagård och varit kusk åt doktor Gunnar Frisell. Robert hade utbildat sig till skomakare. Han hade en liten verkstad i ett uthus vid fastigheten Freden, som var hans hem. Fastigheten ligger alldeles söder om Carlssons lager, före detta Borås Wäfveri. Arvid Börjesson hade varit i Amerika, där han skadat sig. En del säger, att han hade fått en planka i huvudet på ett bygge. Andra

Arvid Börjesson hade varit i Amerika, där han skadat sig. En del säger, att han hade fått en planka i huvudet på ett bygge. Andra säger, att han blivit svårt skadad i ett slagsmål. Det påstods, att amerikanarna hade skickat hem honom

säger, att han blivit svårt skadad i ett slagsmål. Det påstods, att amerikanarna hade skickat hem honom. Arvid var alltid välklädd i kostym och väst. Jag tror till och med, att han hade ett fickur i västen. Tyvärr hade han alltid lyckats köpa för långa byxor. De släpade alltid i backen, varför de var hårt slitna i nedre kanten. Felet med Arvid var, att käften alltid gick utan närmare eftertanke, och han var ganska högljudd. TIVOLITS PLACERING. Edvards Tivoli hade slagit upp sina tält i grushålan. Det var inte i Järnvägens grusgrop utan i den grushåla, som låg mitt i Veddige centrum. Idag är grushålan fylld. Uppe på fyllnadsmassorna ligger idag Hemköp-Butiken. Den här marken hade ägts av Alfred Johansson från Ramstorp. På denna mark låg i västra kanten den fastighet, där ”KaffeHanna” hade sitt café. Tidigare hade Alfred Johannson haft en liten affär i detta hus. Tomten, där huset låg, var aldrig avstyckad utan hörde ihop med Porsma :0, som också upptog en del av grusgropen. I den östra delen av markområdet, hade Alfred Johansson byggt

den stora fastigheten Ramslätt, där det fanns både affär och lägenheter. Affären blev senare Carlssons Café. Idag är båda dessa hus borta. Ramslätt fick ge plats för ett hyreshus, som byggdes av Bertil Andersson, en av delägarna i Veddige Byggnadsindustri. ”Kaffe-Hannas” hus låg ungefär där Pizzeria Bella Napoli idag ligger, kanske något närmare vägen. Fastigheten Ramslätt, som var på 0,4909 ha, avstyckas den 30/0 97 från fastigheten Porsma :0 och får beteckningen Porsma :8. Ägare till den nya fastigheten är Anders Svensson, som gick under namnet ”LinneSvensson”, riksdagsmannen J.A. Johansson på Kullagård (senare Jägarvillan eller Viskabo) samt Alfred Johansson, Ramstorp. Dessa köper fastigheten såsom innehavare av Hallands Linneindustribolag, Johansson & Co. Linnebolagets saga blev inte lång. Redan 923 gick företaget i konkurs. Den 8/4 924 håller man konkursauktioner. Mäklaren Erik Karlsson från Istorp köper Porsma :8 från Linnebolagets konkursbo. Han köper också Porsma :0 från Alfred Johanssons konkursbo samt en del andra tomter. Erik Karlsson bodde sedan några år i Björkhyddan på Nygatan. Denna fastighet köpte han 925. Nu ägs fastigheten av Rolf Bäckerstam. Erik Karlsson blev mest känd som ägare till Gerlachska huset i Varberg. Det var hans son, Rune Karlsson, som sålde Gerlachska fastigheten till Lars Carlsson på Aranäs i Kungsbacka, vilket blev dödsstöten för det fina huset. Redan den 9/ 924 säljer Erik Karlsson Ramslätt eller Porsma :8 till Sara, Tora och Tyra Mattsson, som nu började driva café i denna fastighet. Under åren 929-930 går fastigheten i fyra affärer. Den siste köparen den 5/2 930 är Carl G. Carlsson, som i Veddige blev ”Ägga-Carlsson”. Hans fru Selma drev här både café och bageri. Först den 0/9 935 köps Porsma :0 av byggmästare Ivar Andersson, som också köper en del annan mark av Erik Karlsson. När tivolit slår sig ner denna gång på botten av grushålan, har ägaren nog hyrt marken av Erik Karlsson. EDVARDS TIVOLI. Ibland kom det mycket små tivolin till Veddige. Edvards tivoli var ett stort tivoli med flera medarbetare. Längst nere i grushålan var ett ganska plant område. Här hade man byggt en dansbana. Runt denna fanns olika tältstånd med attraktioner såsom luftgevärsskytte, pilkastning och ”Lyckans Hjul”. Tältdukarna var av ganska tunn lakansväv. Man hade också en ”Svärdslukare”. En stor attraktion var en levande apa. Enligt en berättare fanns det en karusell i hörnet närmast Ramslätt. Det hela var väl omgärdat med någon sorts staket, så att man måste passera genom ViSKA! 2005/2 | sidan 15

en entré, där man betalade inträde. PERSONALEN PÅ TIVOLIT. Det var ett ovanligt stort tivoli för att slå sig ner i Veddige. Av personalen har man bara nämnt fyra personer. Huvudpersoner var Sören och Osvald, ett par boxarbröder från Varberg. De var kända som riktiga slagskämpar, som gärna gick en match även utanför ringen. Någon har sagt, att de var söner till tattaren Skövding, vilket jag inte är säker på. Skövding bodde en tid i kåkstaden Sandal i Veddige men flyttade senare till Kungsbacka. Kanske är det därför, som några brukar säga, att Sören och Osvald var från Kungsbacka. En annan huvudperson var ”Svärdslukaren”, som aldrig nämndes vid namn. Den, som blev anledning till hela bråket och utlöste den tändande gnistan, var en kvinna, som hette Rut. Hon var en dam med ett tvivelaktigt leverne och hade ett något skamfi lat rykte. Av illasinnade kallades hon ”BuskRut”, ett öknamn, som gjorde henne rasande. Vad ”Busk” kom ifrån, får läsarna själva fantisera om. Det fanns många fler i personalen, men de har inte gjort sig odödliga i Veddige. Eftersom det hette Edvards Tivoli, måste det väl också ha funnits en tivolichef, som hette

När ”Svärdslukaren” försöker hålla om armarna på ”Vetet”, klipper Tore till ”Svärdslukaren”, så att denne får en näsa, stor som en bakpotatis. Det stå nu 1-1…

Edvard. EN LÖRDAGSKVÄLL I VEDDIGE. Lördagskvällen närmar sig. Folk i massor strömmar ner till grushålan. Edvards Tivoli har nu slagit upp sina tält. Det skall bli dans i hålan. Tivolit skall vara kvar även i morgon under söndagen. Fjärdingsman Claes Levin Nordgren, född i Breared 869, var där och kollade tivolit men körde sedan hem. Nordgren hade först bott vid Kullagård, där han arbetat åt Frisell som mjölnare. Nordgren var med och drog elledningarna i doktor Frisells villa. Han byggde sig sedan en egen villa i hörnet Skolgatan-Syllingevägen, där han också hade en liten verkstad för reparation av cyklar. Ordningen upprätthölls nu av ordningsvakten Hugo Larsson, ”Smeń Hugo”. Orkestern börjar spela dansmusik. Dragspelsmusiken hörs nu över Veddige. ”Vien” är ungefär 20 år gammal. Han är en flitig gäst på dansbanan. Ibland tar han med flickorna till karusellen. Albin och Erik i Lortabäck är på plats. ”Vetet” har också kommit. Småpojkarna har länge varit på tivolit. De är mest intresserade av apan och ”Lyckans hjul”. Svärdslukaren har ännu inte börjat sitt uppträde. Rut står borta vid skjutbanan och hänger. ”LinesIvar” står vid entrén och röker pipa. Tore Molin hänger vid ett stånd. Nu kommer ”Skomakaren” haltande in. Han är i sällskap med ”Kregården”, vilken som vanligt är lite högljudd. ”Kregården” har nog bjudit skomakaren på ett par groggar. De betalar entréavgift och går mot skjutbanan. Robert säger lite halvhögt till Arvid: ”Där borta står BuskRut.” ”Kregården” kan inte hålla käft. Med hög röst, som hörs över hela tivolit, skriker han: ”Hej på dig

Busk-Rut.” Sedan fortsätter han med några ekivoka anspelningar. Boxarbröderna Sören och Osvald har hört alltsammans. De rusar fram till ”Kregården” och ”Skomakaren”. ”Ni skall ut härifrån.” Sören griper tag i ”Kregården”, som faller på ändan. Osvald tar sig an Robert, som dock tagit ett stadigt tag i en stötta till ett stånd. Stöttan går av, och ståndet rasar samman. Människorna börjar nu samlas omkring bråkstakarna. Svärdslukaren kommer rusande. Nu tycker ”Vetet”, att det är dags att visa, att han kan boxas. Han stryker till Sören. ”Svärdslukaren” försöker gå emellan. Sören har släppt ”Kregården”. Han klipper till ”Vetet” med en rak höger, som träﬀar vänster öga. Efter en stund har Erik Johanssons öga blivit gult och blått. Trots detta säger han: ”Det var bara en lätt smekning.” Efter det får han en smocka till. Tore Molin har kommit fram. När ”Svärdslukaren” försöker hålla om armarna på ”Vetet”, klipper Tore till ”Svärdslukaren”, så att denne får en näsa, stor som en bakpotatis. Det stå nu -. Albin i Lortabäck är hetlevrad. Han har avvaktat. Nu är adrenalinet på topp. Det går inte att hålla sig längre. Trots att han är liten till växten, angriper han Sören och Osvald. Troligen visste han inte, att de var boxare. Albin kommer snart i underläge. Han får massor av slag. De andra har slutat att slåss. Ordningsvakten Hugo Larsson vågar inte ge sig in i slagsmålet. Han åker och hämtar Nordgren. Albin får nu ordentligt med stryk. Ett ögonbryn brister. Det rinner blod ur näsan. Båda ögonen blir helt igenmurade. Dansmusiken har tystnat. Alla försöker nu tränga sig fram till den stora boxningsmatchen. Nordgren anländer med träskor på fötterna. Han vågar inte ingripa. Fjärdingsmannen åker hem igen, antagligen för att ringa till sin chef, landsﬁskalen i Varberg. Någon säger, att Nordgren skulle åka hem och äta kvällsmat. Bråket fortsätter. Nu börjar även andra ingripa till Albins försvar. Ett gevärsskott smäller i närheten. Det blir först tyst. Sedan grips folkmassan av panik och rusar upp mot vägen. Det var ”Svärdslu-

Arvid i Kregården t h som cowboy i Chicago sidan 16 | ViSKA! 2005/2

Albin Johansson, muraren ”Albin i Lortabäck”, Ernﬆ och Robert Carlsson, ”Skomakar´n”

karen”, som hade hämtat sitt gevär, och nu sköt ett skott i luften. Snart var alla människor uppe på vägen vid smedjan. Skulle det bli riktigt krig nu. Då var det bäst, att ha rätt utrustning. Man kan inte kriga i finkostymen. Tore Molin cyklar hem till Vabränna. Efter en stund kommer han tillbaka, klädd i ”blåställ” eller overall. Albin Johansson har cyklat hem till Lortabäck i Vallby. Efter en lång stund kommer han tillbaka med sitt jaktgevär. Under tiden som Molin och Albin varit borta, har folk i ren ilska börjat kasta järnskrot ner på tälten och dansbanan. Utanför smedjan låg massor av begagnade hästskor och andra järnföremål. Det började nu regna järnskrot över tälten. Några föremål flög rakt igenom den tunna lakansväven. Plötsligt slocknade ljuset där nere på tivolit. Albin hade kommit tillbaka med sin bössa. Någon äldre person övertalade honom att lämna ifrån sig det tvåpipiga jaktgeväret. Nu tändes ljuset igen. Veddigeborna uppe på vägen vid smedjan fick nu se, vad som

Ett gevärsskott smäller i närheten. Det blir först tyst. Sedan grips folkmassan av panik och rusar upp mot vägen

var på gång. Hela tivolipersonalen kommer rusande uppför slänten med ”Svärdslukaren” i täten. Han har sitt svärd i handen. Det är en skräckinjagande syn. Alla ﬂyr. Donald, ”Sme´ns Gustav” och ”Abdulla” kastar sig in under AJ:s snickeriverkstad, som var byggd på små pelare. Axel Bengtsson, ”Lärk-Axel”, som bara var 0 eller  år gammal, berättade denna historia en gång på Carlssons Café. Axel sprang mot Nilséns bostadshus Granhaga, där han tog staketet i bästa häckstil, för att sedan kasta sig bakom Nilséns buskar i trädgården. Gunnar Karlsson från Storåker var en snabb löpare. Han sprang ända ner till Fruktmagasinet och gömde sig. Kvar på vägen vid smedjan

stod nu bara en man orubblig. Det var ”Gårsingen”. Honom flyttade man inte på, och han sprang inte i onödan. Anfallet slutade lika hastigt, som det börjat. Tivolifolket drog sig tillbaka och började besiktiga skadorna. Det var stora hål i tälten. Det sägs, att apan hade omkommit under kriget. Landsfiskalen, som torde ha varit Brownikovski, kom och stängde tivolit. På söndagsmorgonen fick de packa och ge sig iväg. De var portförbjudna i Veddige ett antal år framåt. Brownikovski var den landsfiskal, som några år senare med sin tjänstepistol sköt sig i Snapphanegrottan i Hjörne. I Lortabäck satt Albin Johansson och slickade sina sår. Han var förhindrad att åka ut och mura de närmaste veckorna. Han såg inget med sina igenmurade ögonlock. I Veddige lärde man sig att ha respekt för boxare. Samhället övergick nu en tid framåt till det stora lugnet.

ViSKA! 2005/2 | sidan 17

VAD HÄND ER NÄR ISEN S M ÄLTER ? Text: Anders Ström, bild: Sandor Olah

Vad händer när ”Varberg? Äsch, det är inget att snacka om. De ska vi vinna mot.” – Martin Thomander (De vann dock inte förﬆ a matchen mot Varberg. Trots det kvalade de galant till Div I.)

En av vår tids största upptäckter är sportfenomenet ”ishockey”. ISHOCKEY som vi känner till konceptet uppkom någon gång på 800-talet i England. Trots detta hitstoriearv påminner dock brittisk ishockey mer om tjurfäktning än den ishockey vi är vana vid. En annan rätt stor uppfinning är hjulet. Någon gång förra århundradet kom man på att man skulle kombinera dessa två giganter bland uppfinningar. NÄR ISEN SMÄLTER nere i rinken i Veddige så lägger man golv av plast. Då får man ett underlag som det går att spela hockey på under sommarhalvåret. Fast om du hoppar över sargen med dina vanliga skridskor så kommer du inte få någon fart. Möjligtvis får du en örfil för att du har sönder ”isen”. Nej, ett par inlines behövs. (Jag tror att de kallades rullskridskor en gång i tiden.) I övrigt är det sidan 18 | ViSKA! 2005/2

mesta som vanligt: Hjälmar, klubbor, knäskydd, tandskydd, spottloskor och föräldrar som skäller på domaren. ViSKA! Magasinet gjorde i veckan ett besök nere i ishallen eftersom Veddige spelade sin sista division 2-match för säsongen i IHL (Sweden InLine Hockey League). Nog var det fart och ﬂäkt alltid, men riktigt spännande hann det egentligen aldrig bli. Veddige stod klara som serievinnare redan innan matchen började. För skoj skull passade de på att vinna den sista matchen ändå. NI FÖRSTÅR , de senaste veckorna har Veddige farit runt i grannkommunerna och ”krossat” allt motstånd… nästan. En uddamålsmatch blev plumpen i protokollet som annars var i stort sett felfritt – något som mot-

ståndarlagen hade lite svårare att glädjas över än vi på ”hemmaplan”. Efter en match uppe i Biskopsgården började en ligaspelare att jämra sig på webbforumet på ligans hemsida. Tydligen tyckte han att det blev lite för hårda tag när Veddigelaget var och hälsade på. Han menade att inline hockey är ”lugna gatan” ända till sommarsäsongen kommer och alla vilda ”riktiga” hockeylirare ut på plast-isen. En Veddige-spelare var snabb att göra ett inlägg:

är isen smälter?

– Jag får en känsla av att vi är ratade redan från första nedsläpp, nåt som kanske grundar sig i att ni redan före match känner er besegrade? VAD SOM SKULLE KUNNA tala för det senare påståendet är att Veddige vann den omtalade matchen mot Wibo med 22-4. Med vetskapen om detta så framstår nästa kommentar i diskussionen som rätt självklar.

– Jag tycker nästan det luktar lite dålig förlorare över detta inlägg. DET TYCKER JAG OCKSÅ. Skönt då att ni ViSKA!-läsare slipper vara på förlorarsidan. Nu väntar två kvalmatcher mot Varberg. Om Veddige vinner de så har de spelat sin sista division 2-match på ett tag – då blir det istället division  nästa säsong. Måhända är det ett litet steg för människan. Och ja, antagligen är det inte heller något direkt energikrävande steg för Veddige heller. Inte om man ska tro

vad Veddiges Martin Thomander sa om helgens matchutsikter. – Varberg? Äsch, det är inget att snacka om. De ska vi vinna mot.

Veta mer? Mer info om IHL (Sweden InLine Hockey League) ﬁnns på webben! www.ihl.org ViSKA! 2005/2 | sidan 19

M Ä SS A MED DANS

mässa

med dans Annandag pingst som från och med i år inte längre är en helgdag blev ändå en riktig högtidsdag. En musikgudstjänst i Veddige förgyllde kvällen. MARGRETH BÖRJESSON har med tålamod och stor tro på sin kör övat hela våren och nu framförde kyrkokören med förstärkning av Timothy Hadarsson ”I Guds Vind” av den ﬁnske kompositören Pekka Simojoki. Ljuvligt vackra ord med underbara melodier! DUKTIGA MUSIKER som Lalle Björk, Jenny-Li Gustavsson, Jenny Johansson, Ingegärd Nilsson, Conny Nordström och Marcus Åkesson stod för det instrumentala och fem ﬂickor ur Gospelkören Vivace framförde danser i koret. EN MÄSSA som vi gärna skulle framföra igen! Stor bild: Gospelkören Vivace dansar Bild överﬆ : Timothy Hadarsson sjunger solo Till vänﬆ er: Margreth Börjesson ackompanjerar med ﬆ or koncentration. sidan 20 | ViSKA! 2005/2

Bild: Alfred Hansson

Text & Bilder: Inger Eklöv

Bild: Alfred Hansson

V ISK A ! FR ÅG A

ViSKA! FRÅGA Våra duktiga hjälpredor, Sara och Julia Olah har varit ute bland våra läsare och tog tempen på den stora frågan: – Kan du tänka dig att betala för ViSKA! Magasinet?

Anette Bergh, Karlsson: –En symbolisk summa går väl bra…

Mia Ljungblad, Karlgustav: – Ja, om det står för ytterkanterna med…

Eva Andersson, Sällstorp: – Vi behöver en lokaltidning, så: ja!

Familjen Halberg-Viksten, Veddige: – Ja. Typ en femma eller nåt…

Ray Gillbert, Veddige – Både ja och nej. Kommer den separat så hinner man läsa den. Jag är beredd att sponsra…

Liselotte Karlson, Karlsson: – Ja. ViSKA! Magasinet betyder väldigt mycket och har tillfört mycket got till vårt lilla samhälle.

Gunhild Andersson, Veddige: – Beror på. Jodå, en mindre summa beredd att betala, för att det är bra innehåll.

Emil, pizzabagaren: – Varför inte? Både ja och nej…

Ni som har väntat på Veddiges

CYKELFEST 2005 Får vänta till den 10 september. Boka den helgen redan idag. Hälsningar, festkommiteén 2005 Halldén´s 0340-649 730 Ekman´s 0340-383 89

ViSKA! 2005/2 | sidan 21

TRIVSEL OMTANKE

OCH PERSONLIG

Din lokala elleverantör!

Vår kunskap = Din trygghet. Det tjänar du på! VEDDIGE

VARBERG

KUNGSBACKA

KINNA

VARBERGSORTENS ELKRAFT VEDDIGE

0340-64 64 00

transporter för allt och alla tel: 0340-306 57 sidan 22 | ViSKA! 2005/2

VARFÖR VARA MEDLEM? Företagarna vid Viskans mynning har samarbetat sedan 1930talet. Som medlem idag kan du erhålla en del förmåner: • PROBLEMLÖSNINGAR • AFFÄRSKONTAKTER • PÅVERKAN • INKÖPSRABATTER • SOCIAL GEMENSKAP Bli medlem du också!Ring Bengt Sjögren: 0340-646 603, eller Bo Emanuelsson: 0340-302 55

VÄRÖ-VEDDIGE FÖRETAGAREFÖRENING

För dig som ställer höga krav Öppettider i helgerna: Skärtorsdagen …………… 9-20 Långfredagen …………… 11-18 Påskafton ………………… 9-16 Påskdagen ……………… 11-18 Annandag Påsk ………… 11-18

Glad Påsk!

Specialtransporter tel. 0340-306 10 fax. 0340-304 84

www.veddige-akeri.se

Telefon 0340 – 69 75 00 www.varbergsbostad.se

ViSKA! 2005/2 | sidan 23

��

POSTENS GRUPPFÖRSÄNDELSE

��

� ��

��