VISKA 2006-4

NUMMER 28 • 2006/4 • ÅRGÅNG 7

PRIS: 10 KR

VEDDIGES LUCIA

2006: Johanna Karlsson. Foto: Karin Linde

SAMHÄLLSMAGASIN FÖR FOLKET RUNT VISKAN

God Jul Veddige!

RESAN TILL STOROXARNAS RIKE ETT LEVNADSÖDE SPONSORKALENDER 2007 MITT ÄVENTYR EN GLIMT AV SOMMAREN UTGRÄVNINGEN I DISEFLAT ALLTING HAR ETT SLUT

Bo

Anette

Inge Dobrila

Carina

Carina

Lilian

Kontorets Üppettider: Rüdgivning - bokad tid: Mün-tors kl 09.00-18.00, fre kl 09.00-15.00 Kassa / Kundtjänst: Mün-ons, fre kl 10.00- 15.00, tors kl 10.00-17.00 Bankens Üvriga Üppettider: Uttagsautomater Alltid Üppna Internetbanken www.varbergssparbank.se Alltid Üppen Telefonbanken tel 0340-66 60 00 Självbetjäning, alltid Üppen.

Personlig service, Ăśppen vardagar kl 08.00-20.00 Kontoret i Veddige Tel 0340-66 60 40

l CJMEFO

TPGGB TPN Q

MALVA svensktillverkad byggbar soffa i tyg �function�.

Kombination som bilden: 15.995:-

NBUHSVQQ

GENEVE. Matgrupp i oljad ek med 6 stolar.

Bord 180x90: 3.990:Stolar med skinnklädda dynor 790:-

#PLIZMMB

GOD JUL!

MAGIC bokhylla i oljad ek.

Viskastigen 40, Veddige. Tel: 0340-300 50. Ă–ppet: mĂĽ-fre: 13-18, lĂśr: 10-14 www.mobelhornet.se

sidan 2 | ViSKA! 2006/4

G O D J UL V ED D IG E !

SANDOR OLAH

ALLVARSAMMA BLICKAR. Det är stora förändringar på gång. Gäller att ha koll.

God Jul Veddige!

JAG VET INTE HUR DET KÄNNS för er men jag tycker att vi precis har fått undan julstjärnorna – och nu är det dags att dra fram de igen.

Gud, vad tiden går fort!

FAST DET ÄR RELATIVT – tänker jag genast. För de som har väntat-längtat-lobbattjatat om riksväg  och dess framtida sträckning, kan tyckas att tiden står stilla. Den  november samlades vi i idrottshuset för att stämma av planeringarna med Vägverket, Banverket och Varbergs Kommun. För er som inte kunde närvara, vill jag bara meddela att kaffet var gott och det blev massor av lussekatter över. Tack för det Bollklubben.

DET ÄR SOM ATT SÅGA AV GRENEN man sitter på. För att det är just Bollklubben som drar det kortaste strået. Den nya vägsträckningen kapar båda träningsplanerna, för att inte störa fridlysta backsippor och fåglar. Träningsplanen måste således flyttas – men vart?

Det hade ingen något tillfredställande svar på.

Minst av allt hade kommunens representant, Tord Martinsson något svar. Ärligt talat; han verkade förvånad av bara frågan. Som det ser ut idag, kan vi få vägen byggd innan Bollklubben får nya träningsplaner.

DEN IDROTTANDE MÄNNISKAN är inte lika fridlyst.

Annars ser allt mycket lovande ut. Det

görs utredningar och planeringar så att folk i alla fall har jobb med det. Men, redan nu kan du åka på den nya :an. Det sköna är att du kan välja hastigheten fritt, det går att köra på åkrarna om man vill. Bosse Emanuelsson provåkte…

Ja, det går om man laddar ner den virtuella, tredimensionella modellen till sin dator från Vägverkets hemsida. Har du ingen dator?

Då kan du vänta på bygget som startar .

DEN SOM LEVER FÅR SE. Bosse Emanuelsson har väntat. Han var en ungdom när han för första gången hörde talas om det stora projektet.

DET VAR FÖR  ÅR SEN.

Tomtepromenad

17 DECEMBER

    .-.,    .

  .

       ,   .  :-/.     .        . :   .

TACK TILL:

ViSKA! ViSKA! ges ut av VeddigeVisionen, och distribueras gratis till

DEROME PIZZERIA

hushåll i Veddige. Lösnummer säljes på redaktionen. Pris: 10 kr.

EKLÖWS SUPERMARKET

ANSVARIG UTGIVARE: Michael Enberg.

ELEKTRO EMANUEL

DISTRIBUTION: VeddigeVisionen.

ESON PAC AB

REDAKTION:

HEMKÖP VEDDIGE

Arne Eriksson 0340-305 85, fax: 0340-303 09 Bo Emanuelsson 0340-302 55, bosse@veddige.nu Hans Olsson 0340-302 90, hans@veddige.nu Michael Enberg 0340-381 44, michael@veddige.nu Sandor Olah 0340-649790, sandor@veddige.nu ADRESS:

ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 46 , 430 20 Veddige tel: 0340-64 97 90, fax: 0340-64 97 91, mobil: 0703-74 22 55, e-mail: viska@veddige.nu OMSLAGSBILD:

Karin Linde

HJ RÖR AB JO BYGG BOMILJÖ AB LISBETH HARALDSSON, MALMÖ LENA OCH HANS OLSSON MÖBELHÖRNET PEBE PRODUKTER AB STATOIL VEDDIGE STRÄNGBETONG

TRYCK: Geson, upplaga: 2500 ex. PAPPER: Svanenmärkt.

VARBERGS BOSTAD

NÄSTA NUMMER: 11 MARS 2007

VARBERGS SPARBANK

MANUSSTOPP 26 FEBRUARI 2007.

VEDDIGE ÅKERI AB

DONATION: BG 51137859

VARBERGSORTENS ELKRAFT EK.FÖR. VISKADALENS FÖRSÄKRINGSBOLAG

INBETALAS till VeddigeVisonens bankgirokonto.

VÄXTBODEN VEDDIGE

BETALNINGSMOTTAGARE: VeddigeVisionen

…OCH 60 ANDRA FÖRETAG

INNEHÅLL: GOD JUL VEDDIGE!

3

RESAN TILL STOROXARNAS RIKE

5

BOSSES HISTORISKA HÖRNA

7

ETT LEVNADSÖDE

10

SPONSORKALENDER 2007

14

MITT ÄVENTYR

17

EN GLIMT AV SOMMAREN

18

UTGRÄVNINGEN I DISEFLAT

19

ALLTING HAR ETT SLUT

19

GÄNGET I GRUSGROPEN #18

20

ViSKA! 2006/4 | sidan 3

Den här berättelsen är skriven av Peter Dyverfors.

Om den är sann eller inte det vet bara vi som var med. I vilket fall som helst kommer det att hänga två mycket vackra horn på väggarna i varbergstrakten.

Resan an till storo toro JAG STARTADE RESAN från Derome mot Skansnäset i Jämtlands län torsdagen den :e oktober klockan .. Färden gick först mot Borås där jag skulle möta upp min jaktkompis Mikael Andersson från Varberg som hade varit i Tranemo och jagat älg. Detta var min fjärde resa upp till Storvikens jaktlag, förväntningarna var som vanligt stora, kanske lite större än vanligt då vi hade sett en hel del älg i september och även då lyckats spara några kor och det är aldrig fel för som ni vet drar det till sig lite tjurar. Jag och Mikael hade även sett två riktigt fina storoxar. Nåväl, färden gick som sagt norrut mot jämtland men vi skulle ligga över hos bröderna Gunnarsson (Gert, Rune, Eiron) Som var uppe i Dalarna på Runes gård i Lisskogsåsen och jagade älg.

Där fick vi ett som vanligt varmt mottagande och en sängplats.

RESAN FORTSATTE på morgonen upp till Skansnäset där jaktledare Aage Holmlander tog emot oss vid tvåtiden. Aage bjöd på kaffe och smörgås medan vi väntade på

sidan 4 | ViSKA! 2006/4

de andra i jaktlaget (Arve, Bengt, Lasse, Lennart, Lars, och Aagot). På kvällen sammankallade Aage jaktlaget för att gå igenom morgondagens jakt, det visade sig att vi skulle passa efter prinsvägen. Aage tog fram sin lilla kortlek och vi drog våra kort. Jag fick pass nummer fyra. När så morgonen grydde körde vi upp dit vi skulle parkera bilarna och började gå försiktigt neråt vägen. Mikael åkte åt andra hållet för att släppa hundarna (gråhunden Kim och Jämthunden Bill som bara är tio månader). Pass nummer fyra ligger näst längst ner på prinsvägen, Aage hade pass fem alltså sista passet. När vi så hade femtio meter kvar till mitt pass fick vi syn på alldeles färska spår efter flera älgar så spänningen blev ju inte mindre av det.

NÄR JAG KOM FRAM till mitt torn tittade jag in i skogen och får då se en enorm älgkrona inne bland tallarna jag gjorde Aage uppmärksam på vad som var på gång så han stannade direkt, som tur var såg aldrig Aage älgarna för då hade det nog smällt och min

chans försvunnit (ha,ha) jag tog upp geväret till axel och tittade i kikaren avståndet var väl c:a  meter, men den stora tjuren stod med baken åt mig så det blev aldrig något bra läge, när jag stå där med denna enorma älg i kikaren får jag se att från tallen bredvid sticker taggarna från ännu en oxe ut och han står och tittar på mig, jag handlade direkt och tog stöd mot tornet men det var så mycket träd ivägen så inte heller nu gick det att skjuta, jag tog av mig ryggsäcken och började leta skottläge inne bland träden, gick faktiskt runt hela tornet innan jag fick stöd mot snedstöttan och där fick jag en liten öppning mellan två tallar inte mer än  centimeter men ändå ett läge jag tog stöd och fick in korset rätt i stickhålet och tryckte av.

OM NI ALDRIG HAR HÖRT hur det låter när två storoxar, ko med kalv skenar iväg genom tät skog så går det inte att beskriva.

Hur som helst så såg jag inte att han täcknade för träff så min första tanke var att det här gick nog åt helvete. Jag vände mig om och frågade

RE S AN TILL S TO RO X ARNA S RIK E PETER DYVERFORS

PETER DYVERFORS sitter stolt på sin 24 taggare. Jaktlaget hade sammanlagt fällt 3 stora oxar denna helg. Snacka om jaktlycka.

roxarnas Rike Hornet var en udda 24-taggare med ett utlägg på 1.27 meter

Aage om han såg något, Ja sa han oxen sladdade och hade till och med svårt att följa kalven. Vi ropade på radion till Mikael att han skulle avvakta med att släppa hundarna.

Efter c:a - minuter gick vi ner för att göra en första lite skottplatsundersökning och som tur var hittade jag lite blod på en pinne så gick tillbaka till tornet och anropade Mikael att han skulle komma med hundarna. Efter en timma dök han upp så vi tog Kim med oss i koppel för han är rutinerad på eftersök så gick vi ner till skottplatsen igen för att göra en noggrannare undersökning, då hittade vi en köttbit vilket inte minskade min oro då som ni vet när man skjuter framifrån kulan lätt kan tuscha en gren eller något och orsaka en skadeskjutning. Nu började vi spåra och ju längre vi gick ju lugnare blev jag för efter  meter började vi se tecken efter lungträff.

OXEN

DOG

I

SKOTTÖGONBLICKET

men sprang c:a meter med träff i hjärta,

lungor, och lever.

Kulan hade vinklat ut igenom revbenen på höger sida, så det är bara att konstatera att de här stora tjurarna är starka. När vi kom fram och fick se ena skoveln upp i luften blev min glädje total. Hornet var en udda -taggare med ett utlägg på . meter.

NÅVÄL JAKTEN VAR INTE SLUT med detta. På måndag kväll bestämde vi att det nästa dag skulle jagas av ett område som kallas för Botstuga och med den informationen gick vi och lade oss. På tisdag morgon när vi samlades hade märkte vi att vinden hade vänt varpå Aage ändrade taktik, vilket skulle visa sig senare vara ett genidrag. Aage tyckte vi skulle åka till en annan mark han har lite längre bort vilket vi givetvis accepterade. Det var Mikael som skulle släppa sina hundar igen. Vi andra tog och placerade ut oss på våra tilldelade pass och hundarna släpptes.

Efter  minuter hördes det första skallet,

det var unghunden Bill som började med ett lugnt och metodiskt skallande, han hade ställt sin första älg, men vad det var visste vi ju inte. Mikael började efter ett tag att göra sin ansmygning mot ståndet, då kommer gråhunden Kim och sätter igång vilket blir lite för mycket för älgen som rusar iväg, men han tar fel väg och springer rätt till Mikael som med ett välriktat skott fäller älgen. Mikael anropar på radion att han fällt en älg men inte vad det var för något, eftersom jag känner honom rätt väl så förstod jag att det var något stort. När vi samlas vid älgen vilket tar nästan en timma visar det sig att även detta var en storoxe, Den hade -taggar och ett utlägg på . meter så ni kan förstå att nu var lyckan total för två varbergare som gav sig iväg till jämtland för att jaga älg.

AAGOT SKÖT även hon en älg på söndagen så utdelningen av jakten var riktigt lyckad.

Nu återstår bara bedömning av hornen men det skulle förvåna mig om det inte är två guldhorn som vi fick med oss hem.

ViSKA! 2006/4 | sidan 5

Bosses historiska hörna Mina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument.

Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt.

DANIEL SCHLEGELS GÅRDAR I VEDDIGE.

Förra gången berättade jag, att drottning Kristina och hennes rådgivare Axel Oxenstierna hade tvingats att lämna över en mängd kronoegendomar till holländaren Adrian Tripp och de två tyskarna Daniel Schlegel och Berendt Wolfradt. Dessa tre herrar hade stora

BO SSE S HIS TO RISK A H Ö RNA BO EMANUELSSON

fordringar på Sverige efter det -åriga kriget i Tyskland.

Daniel Schlegel fick en mängd gårdar i Veddige. Huvudgård för dessa blev Björkhult, som längre fram i tiden kom att få namnet Björkholm. Gården var enligt Henrik Jern år  en kronoegendom, som då gick under namnet Birchholt.

SÄTERIER I VEDDIGE.

När svenskarna år  tog över Halland från Danmark, överlämnade danskarna en förteckning över säterierna. Vid detta tillfälle tycks danskarna ha slarvat med innehållet i detta dokument. I Veddige fanns inga namngivna säterier. År  gjorde svenskarna en genomgripande säterigranskning i Halland. Man fann då ytterligare några egendomar med beteckningen urgamla säterier. Här nämns i Ved-

NEDERE DELEN

dige säterierna Jansjö (Jonsjö) och Strupsjö (Struxsjö). Björkhult nämns inte som något urgammalt säteri. Det hade precis vid den här tiden blivit en ny sätesgård.

ARVTAGERSKAN.

Kammar- och ekonomirådet Daniel Schlegel blev adlad i Tyskland den / , varför det inte kan ha varit fel att redan under hans ägande ha förvandlat Björkhult till ett säteri.

Han var gift med Barbara Simons. Det finns inget exakt årtal, när denne Schlegel avlider.

Det kan ha hänt under tidsperioden -.

När han dör, går gårdarna i arv till hans dotter Catarina Regina Schlegel och hennes man, den tyske adelsmannen Simon Rosenhand.

Denne var regeringsråd i Pommern. Det är Simon Rosenhand, som förvandlar Björkhult till en sätesgård. Paret får en dotter, som får namnet Christina Rosenhand.

ADLIGA ÄTTEN ROSENHAND.

I Elgenstiernas Adelskalender läser man, att ätten adlades den / . Det är det år, då freden sluts i -åriga kriget. Ätten introducerades på Riddarhuset , där man blev ätt nr . Ätten är numera utdöd.

Detta släkte hade sina rötter i Tyskland. Bartolomeus Mathel var rådsförvant i Anklam. Han son, Gregorius Mathael, hade samma befattning i Stralsund. Han gifte sig med Margareta Bolten. Deras son, Nikolaus Mathael, var också rådsförvant i Stralsund och gift med Catharina Tessin. Nikolaus avled i pesten . Han och Catharina Tessin hade sonen Simon Mathael. Det var denne, som blev adlad  och som adelsman fick namnet Simon Rosenhand. Han skrevs till Venzvitz i Pommern samt genom gifte till Björkholm i Veddige socken i Halland. Björk-

på altartavlan i Veddige kyrka. Adelssköldar från vänster: Rosenhand, Rudebeck och Ulfsparre

KOPPARSTICK FRÅN

1700-talet

hult förvandlades nu till säteri under namnet Björkholm.

Simon Rosenhand var född den /  i Stralsund. Han blev  sekreterare i svenska räntekammaren i Pommern. Den /  blev han referendarie i pommerska statskonseljen. År  var han arkivarie i pommerska arkivet. Prins Karl Gustaf, sedermera kung Karl X Gustaf, anställde honom som geheimesekreterare år . År  befordrade Karl Gustaf honom till geheimeråd och senare assistansråd i Pommern, vad det nu betydde. Han adlades  och blev den /  regeringsråd i Pommern.

Simon Rosenhand gifte sig den /  med Catharina Regina Schlegel. Hon var född  i Stettin. Paret hann få  söner och  eller kanske  döttrar innan Catharina Regina avlider den /  endast  år gammal.

Simon Rosenhand avled den / . Båda begravdes i S:t Jakobs kyrka i Stettin.

NYA ÄGARE.

År  avlider alltså Simon Rosenhand.

Säteriet Björkholm med tillhörande gårdar går nu i arv till Christina Magdalena Rosensidan 8 | ViSKA! 2006/4

hand och hennes make, den svenske häradshövdingen Paul Rudebeck, född . Hon är troligen det yngsta barnet i syskonskaran.

Flera av hennes syskon kan ha dött som barn.

Släkten Rudebeck har under årens lopp använt olika stavningar, Rudbeck, Rudbeckius, Rudebeck och von Rudbeck. Släkten härstammade från en dansk bonde, Hans Jensen i Hoptrup i Sönderjylland. Han levde på -talet. Sonen Peder Hansen slog sig ner i Rudbeak i Vesteds socken i Sönderjylland.

Det förklarar det senare släktnamnet.

Peder Hansen blev far till Johan Pedersen Rudbeck (-), som tjänstgjorde som stadsskrivare i Örebro. Ätten hade nu hamnat i Sverige, där de blev välkända. Jag kan nämna fornforskaren Peter Rudebeck och skalden Olof Rudebeck.

Johan Pedersen Rudbeck fick barnbarnet Paul Rudebeck. Denne blev assessor och adlades , då namnet ändrades till Rudebeck.

Denne Rudebeck hade två söner. Den äldste hette också Paul Rudebeck (-). Den något yngre brodern Peter Rudebeck () blev den berömde fornforskaren.

Den äldre brodern Paul Rudebeck blir

häradshövding. Det är denne, som gifter sig med Christina Rosenhand och tar över säteriet Björkholm. Paul Rudebeck är bara  år gammal, när Simon Rosenhand avlider . Under några år har troligen sterbhusets egendomar drivits av någon förmyndare och förvaltare.

Två gånger har Björkhult nu ärvts av kvinnliga arvingar. Det måtte ha saknats manliga arvingar. Det var inte vanligt att flickor fick ärva huvudgårdar. Landskapslagarnas Gånge Hatt till och Huva ifrån hade Birger Jarl moderniserat, så att döttrarna fick ärva hälften av vad sönerna fick i arv. Det var först under den liberale kung Oskar I:s tid, som man  fick fram en lag, som gjorde att flickor fick full arvsrätt. Tidigare kunde de få någon gård i bröllopspresent eller liknande.

Någon jämlikhet mellan könen var det förvisso inte på den här tiden.

PAUL RUDEBECK TAR ÖVER.

Huseby var en bruksegendom i Alvesta i Småland. Orten omtalades redan . År  inledde järnbruket sin produktion på orten. Det var egentligen här, som Paul Rude-

beck hörde hemma. Efter giftermålet med Christina Rosenhand blev han även ägare av säteriet Björkholm.

Huseby blev ganska omtalat senare i historien. År  förvärvades Huseby av britten Joseph Stephens (-), vilken moderniserade järnbruket. Först år  släktes masugnen ner. Huseby testamenterades efter visst rabalder av Florence Stephens till svenska staten. Hon var dotter till Joseph Stephens.

ALTARSATSEN I VEDDIGE KYRKA.

År  avlider Christina Rosenhand.

Paul Rudebeck gifter då om sig med friherrinnan Christina Ulfsparre.

I Veddige kyrka finns en altarsats, som är märkt med årtalet . Denna är en av få bevarade inventarier från den gamla medeltidskyrkan. När den nya kyrkan byggdes, sålde man på auktion alla inventarier i den gamla kyrkan. Kyrkbänkar, gamla skåp m.m. hamnade ute hos bönderna, där de förvandlades till kättar m.m. i ladugården. I vårt torp Hultahage finns mellanväggar i ett vindsrum, tillverkade av de gamla kyrkbänkarna. Takmålningarna hamnade bland annat som tak i en snickarverkstad hos smeden Aron Johansson, Biared, Frillesås.

Altartavlan, Kristus på korset och ängeln bar man upp på vinden i det nya kyrktornet.

Där låg dessa attiraljer och samlade damm och for illa.

Den nya kyrkan, som var färdig omkring , hade en kall och färglös interiör. Någon gång i början av -talet tyckte någon, att man borde pryda den vitmålade kyrkan med någonting. De gamla föremålen på vinden togs ner och rengjordes. Kristusbilden och ängeln hade farit illa. Johan Karlsson, urmakaren i Vabränna, var också en skicklig finsnickare.

Han fick i uppdrag att reparera Kristus och ängeln.

Tre vapensköldar är placerade i nedre delen av altaruppsatsen i Veddige kyrka. Det har länge rått oklarhet i Varbergsbygden, om vem, som donerade denna altartavla. Man har inte heller vetat vilka ätter, dessa vapensköldar representerar. Vid ett tillfälle sade en guide på en rundresa, att sköldarna troligen tillhörde tre adelskvinnor, vars män var ute i kriget med Karl XII. Han antydde, att dessa givmilda kvinnor troligen inte hade något med Veddige att göra.

Författaren Sven Larsson har i sin utmärkta bok När hallännigarna blev svenskar givit oss svaret på sidan  i boken. Vapensköldarna tillhör från vänster ätterna Rosenhand, Rudebeck och Ulfsparre. Sköldarna är dekorativa och iögonfallande men har inget gemensamt med de religiösa symboler och texter, som omger dem. I stället berättar de om den generöse donatorn av altartavlan.

Donatorn är alltså Paul Rudebeck, som år

 donerar tavlan till sina båda hustrurs åminnelse.

De flesta i denna släktkedja är tämligen nyadlade kungatjänare. Likt sina danska högadliga företrädare i Halland ville de i kyrkan – det offentliga rummet – tydligt markera sin sociala ställning.

Paul Rudebeck avlider år . I sju år ytterligare drivs Björkholm vidare av sterbhuset. År  kommer en ny köpare till Björkholm. Om honom skall jag berätta i någon kommande VISKA-tidning. Nästa gång tänker jag berätta lite om Jonsjös äldre historia.

VAD HÄNDER I STOCKHOLM VID DEN HÄR TIDEN.

Drottning Kristina har bestämt sig. Hon vill inre regera längre. Vid en riksdag har hon lyckats få sin kusin Karl Gustaf vald till kronprins. Denne, som är jämngammal med Kristina, tror inte, att han kommer att bli kung inom rimlig tid. Han sitter på Öland och intager tillsammans med sina jaktkamrater rikligt med både mat och dryck, vilket gör honom tämligen rund.

Sommaren  var Kristina  år gammal.

Hon var firad och hyllad drottning i ett rike, som just då hade det högsta tänkbara anseende i Europa. Då meddelar hon riksråden, att hon tänker avgå och lämna landet. Hon avslöjar inte, att hon tänker gå över till katolska läran, vilket var en omöjlighet i protestantismens högborg Sverige.

Riksråden blev förstås förfärade. Axel Oxenstierna utsågs att leda övertalningen.

Hon skulle stanna kvar. I Sverige dök nu upp förklädda jesuiter, som gömde sig under en täckmantel.

I slutet av  var allting i hemlighet klart för Kristinas resa ut ur landet. Hon hade haft kontakt med Filip IV i Madrid och ärkehertig Leopold Wilhelm i Bryssel. De väntade med spänning på henne.

Karl Gustaf, som höll på att förfalla i frosseri och dryckenskap på Öland, fick drottningens bud, att han skulle inställa sig i Stockholm. I huvudstaden härskade pesten, varför riksråden i stället kallades till Uppsala.

I februari  får de i Uppsala slott än en gång höra, att hon tänker abdikera. Trots övertalningsförsök var hon nu orubblig. Hon skylde på, att hon ville ägna sig åt konst och kultur. Dessutom behövde Sverige en man vid rodret.

Så följde några månader, då man diskuterade hennes avgångsvederlag. Hon skulle inte lämna Sverige som någon fattig flykting. Hon fick följande underhållsländer: Norrköpings stad och slott, Öland, Gotland, Ösel. Poel och Neukloster i Mecklenburg, Wolgast samt de så kallade taffelgodsen i Pommern. Totalt borde dessa områden ge en årsinkomst av ca   daler silvermynt, vilket motsvarade

ca  årslöner för en kunglig sekreterare.

(Dessa uppgifter har jag hämtat ur Herman Lindqvists Historien om Sverige.)

ABDIKATIONEN.

I maj  trädde Kristina fram inför ständerna och meddelade sitt beslut. Alla närvarande brast ut i gråt. Axel Oxenstierna skulle ha öppnat mötet, men han blev sittande. Hen menade, att han hade lovat hennes far att göra allt för att bibehålla kronan på hennes huvud.

Adelns och prästernas ledare försökte övertala henne att stanna. Borgerskapets ordförande nämnde inget om abdikationen.

Han gratulerade den -åriga drottningen till hennes hälsa och var glad att pesten nu var över.

Den brittiske ambassadören Whitelock berättade, att nu steg en bonde fram och sa: ”Ack min Gud, vad tänker väl Ers Majestät göra? Det oroar oss att höra, att I tänken övergiva oss, som älska Eder så mycket. Ers Majestät är en drottning över alla dessa länder, och var skolen I få ett sådant rike igen, om detta lämnas? Fortfaren i selen, goda drottning, och varen vår förhäst, så länge I leven, och vi skola hjälpa Eder att draga lasset…” Så gick han fram till drottningen, kysste hennes hand och vände gråtande tillbaka till sin plats.

Den  juni samlades ständerna redan klockan sex på morgonen på Uppsala slott för att se den gripande ceremonin, då drottningen sakta började ta av sig maktens symboler.

Riksrådet Lars Kagg, vikarierande riksmarsk, tog rikets svärd från henne och lade det på ett bord. Riksrådet Herman Flemming tog nyckeln, riksskattmästarens symbol. Den darrande Axel Oxenstierna tog äpplet och hans bror Gabriel Oxenstierna spiran. Riksdrotsen Per Brahe rörde sig inte. Han skulle ha tagit av henne kronan. Trots tecken stod han kvar som fastvuxen. Då lyfte drottningen själv upp sin krona och Per Brahe kom fram för att ta emot den. Två kammarherrar kom fram och lyfte av henne den hermelinsfordrade kröningsmanteln. Där stod hon nu osmyckad i en enkel vit klänning av atlassiden.

Så steg rikskanslirådet Schering Rosenhane fram i den bedrövade Axek Oxenstiernas ställe och förkunnade med hög röst, att arvsfursten Karl Gustaf nu blivit Sveriges konung. Han kröntes samma eftermiddag i Uppsala domkyrka av ärkebiskop Johannes Canuti Lenaeus.

NÄSTA GÅNG.

I kommande nummer skall jag försöka berätta lite om säteriet Jonsjös äldsta historia.

Kanske hinner vi också med en del om Karl X Gustafs korta regeringstid.

ViSKA! 2006/4 | sidan 9

E T T LE V NAD S Ö D E BO EMANUELSSON

GUNVOR OCH SVEN

hos Irene Sundström

Ett levnadsöde I vårt förra nummer av denna tidning, berättade vi om Gunvor Hylanders upplevelser som Finlandsbarn i Sverige under kriget. Här kommer fortsättningen.

TILLBAKA TILL FINLAND.

År  var jag  år. Kriget var över.

Nu skulle jag tillbaka till Finland och börja skolan. Det här var egentligen den stora tragedin. Många barn hade varit mycket små, när de sändes över. De hade inget minne av föräldrar i Finland. Nu rycktes de upp ur en trygg miljö och sändes iväg till något okänt.

Jag och senare Sven hade tur. Min far sidan 10 | ViSKA! 2006/4

och min faster mötte mig vid båten i Åbo.

Det fanns ytterligare en kvinna där. Min faster sa: ”Det här är Din mamma.””Det är det visst inte. Jag vet, att min mor är död”. Damen ifråga var Irene Sundström.

Hon var en ogift, välsituerad dam, som nu adopterade både mig och Sven. Jag blev nu Gunvor Sundström.

Gunvor och Sven var inte de enda, som blev adopterade, när de återvände. Många hade blivit föräldralösa under kriget. Alla hade inte samma tur som Gunvor och Sven.

En lärarinna på seminariet i Ekenäs tog hand om en flicka och en pojke. Man frågade henne, om hon inte tyckte det var svårt att ta hand om barn. Hon svarade, att hon hade haft både katter och hundar. Hon skulle nog kunna tygla dessa också. Flickan rymde efter några år med en cirkus. Pojken hjälpte några kriminella pojkar att stjäla fostermammans dyraste konstverk.

FAMILJEN SUNDSTRÖM.

När barnen Gunvor  och Sven  kom till Sundströms villa i Ekenäs, var det ett stort steg från torpet ute i Lojo. Karl Sundström från Billnäs sökte den /  tillstånd att få starta Ekenäs Snickeri Karl Sundst röm på gården nr  i Ekenäs. Snickeriet grundades i slutet av  vid Promenadgatan , som nu heter Ystadsgatan efter vänorten Ystad, som sänt hjälp till Ekenäs.

Karl Sundström var en mycket skicklig möbelsnickare. Företaget gick bra men drabbades som andra i slutet av -talet av de dåliga konjunkturerna. År  blev fabrikör Sundström svårt sjuk. Han förblev sängliggande till sin död .

Dottern Irene Sundström, född  i Bromarf, tog nu över ledningen i företaget. Hon anställde verkmästare Albert Österberg, som tog över produktionen. Själv var hon ute och sålde över hela Finland. Hon åkte tåg och sov i

sovvagnen på nätterna för att slippa hotellräkningar. Företaget gick bra. Man hade omkring  arbetare anställda. Fabriken byggdes ut och moderniserades i flera omgångar. Man hade egna möbelaffärer, bland annat i Helsingfors.

Man tillverkade inte bara stilfulla möbler av alla de slag. Mest uppskattade var kanske deras matsals- möblemang i bondrokoko.

Sundströms tillverkade också inredningar till ålderdomshem, sjukhus, läroverk, butiker och restauranger. Företaget levde kvar i  år till , då det avvecklades. Två finska flickor, Johanna Mikkonen och Linda Lehtinen har skrivit en uppsats på yrkesskolan om detta företag, vilket förklarar mina kunskaper. Österberg hade svenskt ursprung. Hans förfäder hade kommit till Finland . Han hade studerat tillverkning av möbler och formgivning i Sverige. Han ritade nästan alla företagets produkter.

Irene Sundström var en drivande kvinna, som också hann med ett par perioder i stadsfullmäktige och i stadsstyrelsen. Hon lyckades redan  få kommunen att anställa en hemsyster.

Irene Sundström bodde kvar i den Sundströmska villan ända till , då den revs.

Hon avled på Hagahemmet den  april ,  år gammal.

Kommunen hade köpt in både den fina villan i jugendst il och snickerifabriken. Allt revs. När villan skulle rivas, var det ett rabalder i tidningarna som vida översteg det, som uppstod, när Gerlachska huset skulle rivas i Varberg.

sålde till en av de stora drakarna. Han bor nu i ett jättestort hus i sjökanten vid Ekenäs. Det har tidigare varit Hotell Continental. Sven har byggt om det till lägenheter. Han disponerar hela övervåningen men hyr ut bottenplanet. Sven gifte sig med en finlandssvenska, Ilse Ehrstedt. De har tre barn.

Gunvors far överlevde kriget. Han kunde flytta tillbaka till hemmet på Hangö. Han avled den / ,  år gammal. Även morföräldrarna flyttade tillbaka till hemmet på Hangö.

GUNVORS VIDARE ÖDEN.

Det hölls en stor konsert i Åbo med sångare från Sverige. En av dem var Sten Hylander. Han blev kär i en finska, eller var det tvärt om. Sten var till professionen färgmästare vid en textilfabrik i Norrköping. Hans nya kärlek var från Ekenäs. Där behövde man färgmästare på Ekenäs textilfabrik. Sten blev fast där, men han behöll livet ut sitt svenska medborgarskap. Han och hans fru fick sonen Gösta Hylander, som automatiskt på grund av fadern blev svensk medborgare och fick göra

visade det sig, att hon fick eksem vid arbetet med småbarn. Hon sadlade om och läste ekonomi på högskolan i två år. Sedan fick hon plats på bank först i Helsingfors och sedan i Ekenäs, som är ungefär lika stort som Varberg. Gösta Hylander hade nu konfektionsaffär i Ekenäs, där han sålde både dam- och herrkläder.

Han hade en dröm att flytta till Sverige.

Han tyckte inte om det finska språket, som mer och mer trängde sig in i svenskbygderna. År  flyttade man till Sverige. Gösta blev föreståndare för en klädbutik i Skövde som ingick i kedjeföretaget Favör med huvudkontoret i Borås.

Tyvärr avled Gösta redan  i hudcancer, endast  år gammal. Gunvor tittade på min solbränna och varnade mig. UV-strålning är mycket farligare, än vad folk tror (åtminstone för vissa).

Gunvor Hylander stannade i Skövde, tills Helena gått ut alla skolor där. Gunvor hade arbetat som lärare i finska språket. Helena bor i Uppsala, där hon arbetat inom administrationen på Universitetet. Nu har hon ett lik-

EN GOD UPPFOSTRAN.

En bättre reservmamma kunde inte Gunvor och Sven få. De hade en lycklig barndom med möjligheter till ett rikt friluftsliv.

De fick också studera.

Jag frågade förstås, vem som skötte uppfostran, när Irene Sundström var ute på affärsresor. ”Vi hade förstås hela tiden hembiträde.

Det ville vi inte tala om för de andra i skolan.

Det var lite förnämt.”

Redan då Gunvor Sundström började skolan, gick man  år i obligatorisk folkskola.

Bestämde man sig för att ta studenten gick man vanligen från :e klass över till samskolan, där man då gick ytterligare  år. Om man tröttnade på skolan, kunde man här hoppa av efter  år. Något liknande realexamen fanns inte i Finland, men man fick efter dessa  år en examen, som kan jämföras med en svensk realexamen.

Jag, som bara gick  år i folkskolan, blev imponerad av, att man redan då hade -årig folkskola i Finland. Det är inte konstigt, att de har varit steget före oss inom bland annat industrin.

Både Gunvor och Sven tog studenten .

Sven fortsatte och läste till revisor. Han blev delägare i en revisionsfirma, som de senare

IRENE SUNDSTRÖM

med Gunvor, Sven och en kompis

lumpen i Sundbyberg i Sverige.

Gunvor och Gösta gick i samma skola, där de hade börjat titta lite på varandra. De gifte sig  och fick dottern Helena .

Efter studentexamen gick Gunvor Hylander en utbildning till barnvårdarinna. Hade hon fortsatt och läst ytterligare  månader, hade hon blivit barnsköterska på BB. Tyvärr

nande arbete på Karolinska i Stockholm.

TILL VEDDIGE OCH MELLANMOSSEN.

Hur kunde Du hamna i Mellanmossen, eller som det heter i Veddige Mellömmöesa?

ViSKA! 2006/4 | sidan 11

SUNDSTRÖMS SNICKERIFABRIK

i Ekenäs med den Sundströmska villan i bakgrunden.

sidan 12 | ViSKA! 2006/4

Det är en lång och krokig väg. Ibland växlar man kanske in på fel spår.

Så här var det. Jag åkte med väninnor upp till Billingehus. Volvo hade konferens där. Träffade trevlig göteborgare, frånskild med två barn.

Flyttade till Göteborg , där vi flyttade ihop i en stor lägenhet i Hjällbo på  kvadratmeter. Fastighetsbolaget Poseidon ville flytta oss till mindre lägenhet i Kortedala, då man skulle renovera fastigheten. Vi var inte intresserade.

Var skulle vi ställa våra möbler? Container?

Sedan skulle vi komma tillbaka till en ännu dyrare lägenhet. Jag började märka, att vännens ekonomi var dalande. Jag fick betala.

Lösningen på det hela blev något märklig. Vi studerade förstås hyresannonser. Under tiden gick min sambo och köpte en husbil. Vi skulle nu bo i Göteborg på  kvadratmeter mot tidigare . Jag fann annonsen om Mellanmossen, ett torp som hyrdes ut. Vi slog till.

Här kunde vi bo en stor del av året, och här kunde vi ha våra möbler.

Efter en tid kom Bengt Axelsson och erbjöd oss att köpa en tomt. Jag hade nu märkt, att min sambo hade svåra problem. Det köptes bland annat hem öl som försvann spårlöst. Man vill ju hjälpa människor så mycket som möjligt.

SVENS ”LILLA”

Här i Veddiges natur tycktes han trivas. Vi slog till och köpte tomten och byggde där ett Boro fritidshus. Nu hade vi äntligen något eget och kunde få plats för våra möbler. Tyvärr lyckades jag inte rädda vårt samboförhållande. Jag fick försöka stå på egna ben.

Jag har trots allt trivts i Veddige. Problemet har för mig som för många andra varit att få ett riktigt jobb. Under  års tid arbetade jag vid barndaghem i Tångaberg. Tyvärr fick jag tillbaka mitt eksem, varför jag fick söka något annat. Mina kunskaper inom handel och ekonomi hade under dessa år blivit antika. Borta var kassaboken och pennan. Nu sköttes allt med datorer.

Det var inte lättare att få arbete under tiden i Göteborg heller. Det var att ta en massa tillfälliga arbeten och hoppa från arbetsplats till arbetsplats. Nu känner jag, att det är dags att bryta upp och äntligen återvända hem. I Finland har jag trots allt mina bröder och en del gamla barndomsvänner kvar. Min dotter i Uppsala kommer inte att vara längre bort. Vi träffas sällan, men vi talas vid nästan dagligen i telefon. Jag återvänder nu till min mammas lägenhet i Ekenäs, som jag hela tiden har haft stående. Tack alla svenskar för den hjälp Ni

gav Finland under detta krig. Vi glömmer Er aldrig.

AVSKEDET.

Att skiljas är som att dö lite grann, har någon skrivit. Nu måste jag ta avsked av Gunvor Hylander, som gett mig sitt livs historia. Det känns faktiskt lite vemodigt. Kanske får jag göra en resa till den vackra finska skärgården och hälsa på henne igen i hennes lägenhet i Ekenäs. Hon har varit en angenäm bekantskap, som fört mig in i den svenskfinska historien.

Jag får trösta mig med, att det var nog ändå värre, när ca   finska barn efter kriget skulle återvända från i många fall kära fosterföräldrar i Sverige. En del kom hem först efter juridiska processer, då familjen i Sverige inte ville släppa dem. Andra var inte välkomna hem. Pappa hade stupat i kriget, och mamma hade bildat ny familj.

Gunvor och Sven hade nog tur att komma till en god människa, som blev deras mor.

Gunvor har kärlek i blicken, när hon talar om sin mor Irene Sundström.

BO EMANUELSSON

hus i Ekenäs

ViSKA! 2006/4 | sidan 13

SP O NS O RK ALEND ER 20 07 VEDDIGEVISIONEN

ÖNSKAR UNDERTECKNADE 60 FÖRETAG OCH FÖRENINGAR:

VE DD IGE LU CI

0340 -306 57

0340 -302 52

0340 -310 31

0340 -384 10

0340 -311 00

0340 -386 15

0340 -382 18

0340 -306 48

0340 -647 850

0340 -307 76

Lars Thorén med personal

Stigs Svets-Service

förändrar vardagen 0340 -385 36

0340 -307 44

0340 -300 92

0340 -302 90

0340 -384 65

0340 -306 10

0340 - 639 950

0340 -383 61

0340 -387 71

0340 -639 940

www.restauranglascala.se

0340 - 386 60 !

0340 -384 90

0340 -309 70

0340 -380 60

0340 -306 48

0340 -386 60

0340 -387 00

0340 -385 80

0705 -874 345

0340 -384 90

0340 -303 61

MINIKALENDER FÖR 2007. RÖDA MARKERINGAR: ViSKA! MAGASINETS PRELIMINÄRA UTGIVNINGSDAGAR. MATERIA

M T O T F L S

1 1 2 3 4 5 6 7

JANUARI 2 3 4 5 8 15 22 29 9 16 23 30 10 17 24 31 11 18 25 12 19 26 13 20 27 14 21 28

1 2 3 4

FEBRUARI 6 7 8 9 5 12 19 26 6 13 20 27 7 14 21 28 8 15 22 9 16 23 10 17 24 11 18 25

1 2 3 4

10 5 6 7 8 9 10 11

MARS 11 12 12 19 13 20 14 21 15 22 16 23 17 24 18 25

13 26 27 28 29 30 31

14 2 3 4 5 6 7 1 8

MAJ APRIL 15 16 17 18 19 20 21 9 16 23 30 7 14 21 10 17 24 1 8 15 22 11 18 25 2 9 16 23 12 19 26 3 10 17 24 13 20 27 4 11 18 25 14 21 28 5 12 19 26 15 22 29 6 13 20 27

22 28 29 30 31

23 4 5 6 7 1 8 2 9 3 10

JUNI 24 25 26 11 18 25 12 19 26 13 20 27 14 21 28 15 22 29 16 23 30 17 24

1

JU LS TÄ M N

LU CIATÅ G

6 Sällstorps Bygdegård 200

IN G . FO TO

och pepparkako r:

Sandor Olah

07/12 20:30

GL Miljöimpregnering AB S-43020 Veddige, Sweden

0340 -306 60

0340 -384 00

0340 -86 900

0340 -639 930

Richardsson Bil o. Smide o. Skrot Tel: 0340-307 14 Fax: 0340-309 69

0340 -649 764

www.rorfix.se

0340 -300 50

W W W.OLSA .SE

0340 -646 600

0340 -307 14

0340 -307 57

0340 -666 200

0340 -863 00

0340 -697 500

0340 -666 040

0340 -300 08

Glasmästarpelle 0340 -38955

0340 -381 42

El & Maskinservice 0340 -309 87

www.eloma.se

NBAB BYGG

0340 -305 00

0340 -304 53

VISKAN VEDDIGE AB W W W.VEDDIGE.NU

0705 -769 940

0340 -314 40

0340 -314 62

0340 -306 00

0340 -388 99

0702-050 940

Salong

Friska Fötter 0340 -387 45

Vi utför pressning med New Holland Storbalspress med skäraggregat, Balstorlekar: bredd 80-90 cm.

0340 -300 •76 Rundbalspressning • Inplastning Slåtterkrossning Vi utför även: Körning med gödseltunna och slangspridningsaggregat • Skogsmaskin • Traktorgrävare

0340 -380 60

tel: 0340-300 76, 0708-82 01 41, 0702-93 00 18

ERIALINLÄMNING MINST TVÅ VECKOR FÖRE. ALLA INLÄGG ÄR VÄLKOMNA. GOD JUL ÖNSKAR VEDDIGEVISIONEN! 27 2 3 4 5 6 7 1 8

28 9 10 11 12 13 14 15

JULI AUGUSTI 29 30 31 32 33 34 35 16 23 30 6 13 20 27 17 24 31 7 14 21 28 18 25 1 8 15 22 29 19 26 2 9 16 23 30 20 27 3 10 17 24 31 21 28 4 11 18 25 22 29 5 12 19 26

36 3 4 5 6 7 1 8 2 9

OKTOBER SEPTEMBER 37 38 39 40 41 42 43 44 10 17 24 1 8 15 22 29 11 18 25 2 9 16 23 30 12 19 26 3 10 17 24 31 13 20 27 4 11 18 25 14 21 28 5 12 19 26 15 22 29 6 13 20 27 16 23 30 7 14 21 28

1 2 3 4

45 5 6 7 8 9 10 11

NOVEMBER DECEMBER 46 47 48 49 50 51 52 12 19 26 3 10 17 24 31 13 20 27 4 11 18 25 14 21 28 5 12 19 26 15 22 29 6 13 20 27 16 23 30 7 14 21 28 17 24 1 8 15 22 29 18 25 2 9 16 23 30

Mitt ävent I somras åkte Linnea Netterberg med sin Black Lady till New Forest SM i Vetlanda! Läs hennes berättelse!

KLOCKAN TVÅ STARTAR BILEN som ska till Vetlanda. I bilen sitter mamma Marie och en spänd tolvåring, ”jag”. Bak i transporten står en något trött häst som nog bara vill ut i hagen igen, ”Lady”.

Min spänning för NEW FOREST SM:et börjar avta. När man vet att man ska åka tre timmar med bilen blir man rätt så mör. Man vill somna för att det ska gå fortare att komma fram. Men det är lönlöst att försöka. Tankarna virvlar i huvudet. ”Hur ska det gå, hur ser det ut där vi ska bo”. Vi ska bo hos ett par vänner som vi mött på Mallorca. De bodde ”turligtvis” i Vetlanda.

När vi åkt i två timmar stannar bilen för en paus. Vi sträcker på benen och ger Lady vatten, sedan bär det av igen.

När vi är framme ser vi att det tog lite längre tid än tre timmar. Vi blir välkomnade av familjen Lindells mamma Pia. Hon visar oss vart Lady ska stå, hos grannen. Lady får en underbar box och även tillgång till hage.

När vi ser att Lady börjar trivas åker vi för att titta på vårat tillfälliga hem.

Där är jättefint och mamma säger hela tiden att hon blir påmind av Emil i Lönneberga. Vi tar en snabb macka för att sedan åka och kolla på anläggningen. Det var tur att vi hade Pia med oss annars hade vi gått vilse.

Anläggningen var kolossal. Och ridhusen, ja ridhusen. Där var två stora luftiga ridhus.

Men sedan ser vi också tälten som alla hästar står i, och vi blir lättade över att Lady slipper stå där. Det är trångt och jätte varmt där inne.

Men vi går vidare och ser att det finns små stall som vissa hästar står i. Det var lite bättre. Men vi tycker ändå att Lady har det allra bäst i sin lilla box. Vi går vidare och tittar på banorna som jag ska rida på de följande dagarna. När vi går mot banorna ser vi Vetlandas enorma gräsbana. Och när jag säger enorm då menar jag enorm. Där ska hoppningen gå. Men jag som rider dressyr går raskt vidare mot grusbanan som jag ska rida på nästa dag.

När vi ska åka hem ser vi att det kommer att säljas mycket godis här nästa dag. Ett stort godis och snacks stånd är uppsatt. Jag vet att

sidan 16 | ViSKA! 2006/4

det är där vi kommer stå nästa dag i väntan på resultat.

Efter rundturen är ett trött och hungrigt gäng tillbaka på Fifflekull ”stället vi bor på”.

Vi lämnar av Pia som ska gå in och förbereda kvällsmaten. Jag och mamma åker till Lady.

Det märktes att Lady ville ut så det blev en promenad. Sedan säger vi god natt till våran lilla flicka.

När vi sedan ”äntligen” är färdiga för dagen och är tillbaka på Fifflekull väntar god mat på bordet. Sedan var det en snabb dusch och sedan i säng.

När jag vaknar nästa dag inser jag hur nervös jag är. Det är faktiskt min första ritt på  bana.

Jag äter så snabbt som jag kan ”fast det går inte så fort”. Jag vill så gärna komma till tävlingen nu. Men dit kan man inte åka utan hästen. Så det bär först av till stallet.

Vägen till grannen känns längre än vad den brukar göra. Det känns som om vi åkt i timmar när vi äntligen är vid stallet. Jag hoppar snabbt ut ur bilen, in i stallet till min underbara häst. Där står hon så lugn och fin.

Jag borstar och gör i ordning henne.

När manen är knoppad täcket och benskydden är på är det dags att åka. Lady går på transporten utan krångel, vi sätter oss i bilen som mamma snabbt startar. Så var vi på väg mot NEW FOREST SM .

Nu är vi framme och har tagit på häst och ryttare sina tävlings grejor. Nu var det bara en sak kvar som jag alltid gör innan tävling. Jag ställer mig bredvid Lady med mitt ansikte in borrat i hennes och säger svagt: Gör nu ditt allra bästa! Sedan hoppar jag upp i sadeln.

PÅ VÄG MOT FRAM RIDNINGEN tänker jag igenom banan. Det är ett väldigt roligt program att rida, L:B.

När vi väl är på fram ridningen går det jätte bra. Lady känns jätte fin och mjuk. Plötsligt kommer mamma och säger att det snart är min tur. Så vi går lugnt bort mot banan.

Jag går in på volten som är nedanför banan.

Nu hälsar tjejen som är före mig för att gå ut. Nu är det vi. Nu finns det inget annat i

mitt huvud än vad som nu ska hända. Jag ser i ögonvrån att domaren ställer sig upp. Hon säger mitt namn och visslar i pipan. Nu är det dags. Vi rider upp på medel linjen. Oooooccchhhh HALT!.

När vi ridit färdigt kan vi andas ut. Nu är det avklarat. Det var en bra uppvisning också.

Jag slänger mig runt halsen på Lady och klappar om henne. Vi går på väg ut från banan och får en massa applåder. En del av applåderna är från Pia och hennes ena dotter Astrid. Astrid har hand om ban byggandet i helgen.

NU HAR VI KOMMIT UT från banan. Vi är mycket nöjda med vår ritt. Hon kunde vara lite mera framåt annars var det bra. Men vi förstår sedan varför hon är så seg. Därför när vi gått ut ställer hon sig direkt och kissar. Både Lady och jag gör en djup suck , så går vi vidare mot transporten. Det är många kvar så det är lika bra att ställa in henne och äta och hämta protokoll och hoppas att man blir placerad.

Lady får också mat och dricka.

Vi går för att hämta protokollen. Jag grabbar tag i mitt protokoll och blir jätte besviken. Jag är redo att åka hem igen. Men när vi går och tittar på skärmen för att titta vart jag ligger ser vi att domaren dömt lågt på alla och att jag leder klassen det är många som ridit så nu kommer förhoppningarna tillbaka. Jag står framför skärmen och väntar på nästa resultat.

Men när jag stått där en stund säger mamma att jag också måste äta. Så jag går för att äta.

Det är inte dålig mat här. Dagens är grillad kyckling med potatissallad och sallad, riktig grönsallad. Till det får man dricka som man kan hämta hur många gånger man vill.

När vi sedan sitter och äter är det inget prat. Både jag och mamma är så upptagna med att äta den goda maten.

När vi sedan ätit färdigt skyndar vi till skärmen. Yes yes yes jag leder. Det är fyra placerade, och tre som inte har ridit än så jag blir sämst fyra. Så vi går för att lasta ur Lady, det blir ju ärevarv.

Nu är vi klara för ärevarv. Jag måste ju bara kolla vart jag kom. Vid skärmen ser jag att jag inte längre leder men att jag ligger tvåa.

MIT T ÄV ENT Y R

ntyr

LINNEA NETTERBERG

LINNEA NETTERBERG

Men jag är jätte nöjd det är ju ändå väldigt andan och hoppar av, det går bra. Jag går och stort detta, jag längtar till imorgon för en ny ställer mig bredvid de andra från Halland. Då chans att försöka vinna. ser vi att det är en ”gubbe” som går runt med Väl inne på prisutdelningen känner jag mikrofon (och pratar med alla). Då kommer och Lady oss stolta över våran fina placering. han mot oss i Halland. Jag bara känner att han Vi tar emot priset, som är en låda med godis kommer att komma och prata med mig. Men plakett samt rosett. När alla fått sina priser är jag kan andas ut, han går till flickan bredvid det dags för ärevarv. Jag rider ett varv och går mig. När han ställer sina frågor kan hon inte sedan ut. svara, hon är fullt upptagen med att inte försöka När vi väl är hemma i stallet får vi beröm fnissa. Men det går inte så bra för vid varje fråga av ägaren till stallet. Han säger grattis och tycker får hon bara fram ett hihihihihih.

LITE SENARE PÅ INVIGNINGEN kommer att vi var jätte duktiga. Vi går sedan in i stallet det in en jätte duktig tjej. Hon med hästen för att göra i ordning Lady. Hon tycker att det Esse Golden Boy rider ett alldeles eget kür är skönt att bli borstad efter den långa dagen. program (ett program Sedan ställer vi in till musik). Till min henne i den mysiga När jag sedan har suttit stora förvåning får boxen och åker däriupp på Lady igen känns jag sedan reda på att från. När vi kommer hon är lika gammal ”hem” serveras det det mycket bättre. Nu som jag,  år. god mat vilket är känns vi oövervinneliga.

Nu är invigplockmat. Vi äter fort ningen slut, det är för som avslutning på Och det är bra för nu är faktisk skönt att dagen ska vi tillbaka det våran tur. den är slut. Det är till tävlingsplatsen nämligen tidigt upp och se när NEW FOREST ”Linnea Netterberg på SM invigs. Jag ska ha imorgon. Så det blir Black Lady varsågoda”, på mig mina tävlings mat dusch och säng. kläder för att alla rytDen här natten får och så blåste domaren i tare ska stå uppradade jag också besök på visselpipan. framför publik. Halrummet av hunden land för sig, Jämtland Douglas, han lägger för sig osv. sig i min säng, och Nu är vi på tävlings platsen. Vi får nu reda båda två somnar på momangen. på att alla ryttare ska samlas på fram ridningsNu är det morgon och äntligen dags för banan. Jag ställer mig vid Halland och hittar att stiga upp. Vi går och äter frukost. Ägaren snabbt min kompis från dressyren. av stallet där Lady står har lovat att ge henne PLÖTSLIGT KÖR DET IN ca tjugo bågar frukost så det behöver vi inte bekymra oss ”motorcyklar”. Dom ska vi åka in på. Alla om. börjar prata, och blir rädda för att ramla av När allt en stund senare är på plats åker dom. vi iväg för att hämta Lady. Vi kommer ner Nu är det Hallands tur att åka in vi till stallet, Lady står alldeles lugn i sin lilla hoppar på och blir körda in till arenan eller box. Hon välkomnar oss med en svag gnägg”den jätte stora hoppbanan”. Jag hoppar på ning. Det verkar som hon också är sugen på och så kör vi iväg. När vi nästan är framme att tävla. Vi mockar boxen och gör i ordning pirrar det i magen, det är en jätte stor publik Lady och beger oss iväg till tävlingen. som är där och tittar.

När vi sedan är på tävlingen gör vi snabbt Nu ska jag hoppa av ”bågen”. Jag håller i ordning Lady och jag sitter upp. Då viskar

och Black Lady

jag som vanligt till Lady, ”gör nu det bästa som du kan”.

Men sedan på fram ridningen går det inte som det var tänkt. Lady är jätte seg och vill inte fram. Jag fattar efter en stund vad det är med henne. Jag hoppar av och jag går med henne till lite högt gräs. Och precis som jag trodde, hon var ”kissnödig”.

När jag sedan har suttit upp på Lady igen känns det mycket bättre. Nu känns vi oövervinneliga. Och det är bra för nu är det våran tur. Linnea Netterberg på Black Lady varsågoda, och så blåste domaren i visselpipan.

När vi sedan har tackat domaren och ridit ut är jag inte nöjd. Det kändes inte så bra men både mamma och Astrid som kommit, säger att det såg jätte bra ut. Men jag är tveksam.

Jag och Astrid är nu på väg för att hämta protokollet. Mamma och Lady står en bit därifrån för vi ska nu visa henne för första gången.

Jag och Astrid går och hämtar protokollet.

När jag tar tag i det tror jag inte mina ögon.

Vi har fått  . Jag går och tittar på tv:n, VI LEDER. När vi nu går bort till mamma ska vi lura henne. Vi försöker se riktigt ledsna ut, det är svårt. När mamma får se min sorgsna min blir hon orolig och säger: det här ser inte bra ut. Jag ger henne pappret och börjar fnissa.

När hon ser att vi försökt lura henne börjar hon också att skratta.

Klassen är nu slut. Det slutade med att vi blev delad etta med dem som vi besegrade igår.

Nu är det bara visningen kvar. Vetlanda ridklubbs ordförande Jan ska visa henne.

För han är väldigt duktig på sådant. En visning går till så att hästen visas upp för ett par domare som sedan ger poäng på hästens gångart och uppbyggnad. Får man så många poäng att man får guld går man sedan vidare och kan bli ”Best in show”. Vi fick brons. Vi var ett poäng ifrån silver.

OCH SÅ ÄR ÄVE NT YR ET SLUT. Vi packar våra grejor och åker hem till lilla Veddige. Med detta vill jag tacka familjen Lindell för all hjälp. Och alla ni där ute som har renrasiga hästar åk på sånt här det är jätte kul.

ViSKA! 2006/4 | sidan 17

EN G LIMT AV S O M M AREN GOA GUBBAR

Det är vanligt på spelmansstämmor att tillfälliga grupper bildas för att famföra en och annan gobit. Att ströva där som åskådare kan orsaka plötsligt behov av att sjunga med – eller bara gunga med.

SPONTANT SPEL .

En glimt av sommaren VEDDIGEDRAGET 2006  ETT SAMMANDRAG

Sommaren 2001, på initiativ av Goa Gubbar, Korp-Arne och VeddigeVisionen, flyttades den dåvarande Himledraget till Veddige. Veddigedraget – som vi mycket fyndigt döpte den till – har vuxit till en dragspelsstämma som drar till sig publik och spelemän från hela västra Sverige. Sommarens arrangemang var den femte i raden. Man kan inget annat än konstatera att satsningen var ett lyckokast – Veddigedraget är en riktig publikdragare! (red) SPELEMÄNNEN BÖRJADE ANLÄNDA

redan på torsdagen och buskspelet kom igång omgående på kvällen. Resten av spelemännen anlände på fredagen. Det var deltagare från Lund och Hässleholm i söder till Tjörn, Kode och Munkedal i norr och givetvis många från Halland med omnejd.  husvagnar och en buss från Hässleholm.

På fredagen spelade vi tillsammans i olika grupper, i det fina vädret vi hade – i denna fantastiskt fina park vid Idrottshuset. Korv och kaffe serverades, lotterier med fina vinster såldes av Veddige Bouleklubbs medlemmar… tack alla. sidan 18 | ViSKA! 2006/4

PÅ LÖRDAGEN började vi med vår sedvanliga färd med den fina gamla lastbilen som ägs av Georg Johansson. Han var chaufför för oss och vi åkte på flaket. Färden gick först till Eklövs affär i Derome, därefter till Karlson i Veddige, Växtboden och till sist stannade vi vid Hemköp. De är också några av våra sponsorer, tack för all hjälp.

Senare var det dags för scenprogrammet som började . med allspel för alla spelemän. Publiken strömmade till från hela byn och det blev fullsatt i Idrottshusets festlokal.

Det blev en digert progamr i år. Utan att räkna upp alla duktiga spelmän och grupper

som var på scen, vill vi tacka alla för deltagandet.

Programmet slutade ca ., Det var skönt att resa på sig och komma ut i det friska luften – där man kunde fortsätta att lyssna på musik och sång. Dansen började kl . till musik av stämmans alla spelemän och vi höll på ända till midnatt. Under tiden och efteråt var det spontana uppträdanden ute i parken som pågick väldigt länge.

VI SOMNADE TILL MUSIK ute i husvagnarna denna underbara sommarnatt. Tack för den här gången och vi ses sommaren !

GOA GUBBAR / VEDDIGE BOULEKLUBB

UTG R ÄV NING EN I D ISEFL AT

Utgrävningen i Diseflat

PRESSMEDDELANDE

hittades bl a svartgodsskärva från 1200-talet, eldbockar, knackstenar samt keramik med dekor ”taggtrådsmönster” från 2000 till 1500 före Kristus. Foto: Lotta Karlsson

VID UTGRÄVNINGARNA

Den 3 oktober började arkeologer från Riksantikvarieämbetet gräva ut en fornlämning vid Diseflats industriområde i Veddige. Redan första dagen kom rester av stolphål, härdar och kokgropar fram när matjorden schaktades bort.

LÄS MER MER INFORMATION finns på: http://www.raa.se/uv/projekt/ vast/2006/2006_diseflat/index.htm

Vid Veddige finns otaliga spår av att människor verkat ända sedan stenåldern. I Diseflats industriområde, sydväst om samhället, hoppas arkeologen Ewa Ryberg och hennes kollegor från Riksantikvarieämbetet kunna hitta lämningar från yngre stenålder till medeltid. Spår av sådana hittades under förundersökningen år  och de ledde till den nuvarande slutundersökningen. Slutundersökningen förväntas vara klar i slutet av månaden. År  hittades fynd av flintmaterial, härdar, gropar, en kokgrop, rännor/diken, stolphål och årderspår (ett årder är en äldre form av plog). Rännorna/dikena kan vara boplatsspår från vikingatiden (runt år ), tidig medeltid (runt år ) eller rester av gränsdragningar mellan tegar, små åkerytor.

Stolphålen och andra rännor är antagligen rester av ett hus.

Allting har ett slut SÅ OCKSÅ FOTBOLLSÅRET 2006. Tidigare brukade man inleda en säsong med ett årsmöte, men vi har numera valt att ha årsmötet på hösten istället. Detta för att de beslut som eventuellt fattas på årsmötet skall kunna gälla från nästa säsong. ÅRSMÖTEN I VEDDIGE BOLLKLUBB är numera(?) ganska så stillsamma tillställningar, det vore en överdrift att påstå att det är kö till platserna i styrelsen. Men tack vare en idog(?) valberedning har vi ännu en gång trotsat naturlagarna och fått ihop en styrelse.

NÄR DETTA SKRIVS har vi inte fördelat platserna ännu men mycket ligger kvar från föregående år. Sålunda fortsätter undertecknad, Michael Enberg, som ordförande, David Jagestrand fortsätter som kassör, Alf Haraldsson som sekreterare, Gert Andersson som vice ordförande, Lena Karlsson som lotteriansvarig. Lena blev dessutom vald till ungdomssektionens ordförande (=sammankallande). Jag vill därför utropa Lena till kvällens stora segrare. Björn Vendelstrand fortsätter som materialansvarig Berit Thoren, denna trogna kvinna, fick helt plötsligt för sig att sluta i styrelsen, vilket vi naturligtvis beklagar, hon ersätts av Lars Viksten.

Flintmaterialet tyder på att platsen varit använd under yngre stenålder. Groparna och härdarna kan vara spår av rituella aktiviteter under bronsålder. Arkeologerna hittade också lämningar som kan vara rester av byggnader från medeltid eller historisk tid Den arkeologiska undersökningen görs av Riksantikvarieämbetets avdelning för arkeologiska undersökningar, UV, med anledning av Varberg kommuns planerade utbyggnad av Diseflats industriområde.

MALIN WESTLING Presschef

Thomas Alveflo återfinns numera som suppleant, ochALLTING det fortsätter HAR E T T SLUT han med. Jonathan Karlsson ersätts av Anton Davidsson på den andra MICHAEL ENBERG suppleantplatsen. Anton blir då också seniorspelarnas representant.

Utan att direkt ingå i styrelsen fortsätter Anders Göök som kontaktman på damsidan mellan Derome BK och Veddige BK. INTE NOG MED att Berit Thoren väljer att sluta i styrelsen, hon lägger

dessutom av som ordförande i ungdomsstyrelsen, ett styrelsearbete hon skött ihop med Helen Nilsson och Ullis Henningsson… som också väljer att kliva av… Ullis dessutom från arbetet med kiosken. Så vad gör vi nu? Lägger oss ner och dör? Nej naturligtvis inte, Lena tar som sagt över ungdomsverksamheten och har fått löfte om hjälp från lite olika håll. Kiosken håller också på att ordna sig…. Men som var och en förstår, vi har inte för många som vill hjälpa till i klubben och dom trogna som blir kvar får mer och mer att göra. Så känner du att idrottsverksamhet och en meningsfull fritid för unga och gamla är viktigt så tveka inte, Veddige Bollklubb behöver dej.

FÅR JAG SÅ I SISTA VISKANUMRET FÖR ÅRET passa på och tacka

alla som ställer upp för vårt kära Veddige Bollklubb. Ingen nämnd och ingen glömd, utan er skulle Veddige vara mycket fattigare.

MICHAEL ENBERG

ViSKA! 2006/4 | sidan 19

Gänget

G ÄNG E T I G RUS G RO PEN #18 BO EMANUELSSON

Minnen från 1940-talet av Bo Emanuelsson

i grusgropen Gänget i grusgropen gjorde inte bara rackartyg. Ibland var vi bara passiva åskådare till det, som hände runt omkring oss. Det kom ständigt nya ansikten till byn.

Vi kollade upp dem noga.

Ibland hände någon märklig olycka. Det registrerade vi noga i våra hjärnor.

VID ANSLAGSTAVLAN.

Idag stod en hel del av gänget vid anslagstavlan vid Handelsföreningen. Anslagstavlan stod i dikeskanten alldeles väster om den då lilla kiosken. I hörnet, där kiosken låg, hade tidigare legat en bensinstation, troligen Veddiges första. (Se bilden!) Bensinstationen hade nu flyttats över till vägens andra sida, där den låg granne med C. E. Bengtssons Manufaktur och Kortvaruaffär. Bensinbolaget hette nu Standard Oil. Kullavägen fanns inte.

Anledningen till att vi idag hängde vid anslagstavlan var den, att ”Skomakar´n” hade varit och satt upp laguppställningarna för söndagens fotbollsmatcher. Överst satt laguppställningen för A-laget. Längst ner satt den, som intresserade oss mest. Det var laguppställningen för pojklaget.

Jag vill minnas, att det fanns tre fack i denna anslagstavla. Ramen var av trä och målad i ljusgrön färg. Varje fack täcktes av en glasruta, som kunde fällas ner. Veddige Bollklubb disponerade ett av facken. I ett annat satte man nog upp kommunala kungörelser m.m. Ett fack var vikt för bioaffischen. Den här dagen gjorde man visst reklam för Borta med Vinden.

Fotbollspelarna hade på den tiden bestämda nummer. Målvakten hade alltid nr . Högeryttern hade nr , centern nr  och sidan 20 | ViSKA! 2006/4

vänsteryttern nr . Idag kan någon springa omkring med nr . ”Höga-Sigge” var med den här dagen.

Han var betydligt yngre än vi andra. Han hade inte hunnit fatta det här med numrens betydelse. Hans bror ”Höga-Tage” hade fått nr  i A-laget. Tage var en duktig fotbollsspelare, som hann spela många matcher för VBK. När Sigurd fick se uppställningen, utbrast han med viss förfäran: ”Tage fick nr , det var nära, att han inte kom med.”

SANDBLOMS KONDITORI.

Vi hängde nu på staketet och tittade bort mot Sandbloms Konditori. Detta café och konditori hade sin egen historia. Karl Velander hade kommit hem från Amerika. Han hade gift sig med Junis från Holmakärr. År  lät han bygga det Amerikainspirerade vita trähuset med typisk amerikansk liggande panel på mittkroppen. Det finns ett kort på byggnadsarbetarna. En av dem är Edvin Bartholdsson, som invandrat till Veddige i början av -talet från Skällinge eller Rolfstorp.

En annan är visst ”Gate-Karl” från Ulvatorp.

Troligen skulle Junis driva café här.

Familjen Velander skulle nog bo på andra våningen. Det blev inte så. I rask takt föddes de tre barnen Velander. Junis Velander var sjuklig. Hon avled redan  i ganska tidig ålder.

KARIN NILSSON.

Nu tar vi ett hopp till Esarp i Skåne, känt för Esarpmordet. En kvarnägare påstods ha mördat sin hustru. I närheten av kvarnen fanns en ganska stor smedja, som ägdes av smeden Pehr Anders Nilsson. Smeden och hans hustru Anetta fick tre döttrar och två söner. Båda pojkarna döptes till Ivan. De dog i späd ålder. En dotter Augusta var en skicklig violinist. Hon dog i tjugoårsåldern. Mamman dog , endast  år gammal. Kvar fanns döttrarna Karolina och Karin,  respektive  år gamla.

Cirka tre år senare hade smeden funnit en ny kvinna vid namn Anna, som han gifte

del 18.

sig med. Det gillade inte hans döttrar. De gav sig trots sin ungdom ut i världen. Karolina hamnade så småningom i Köpenhamn.

Karin lånade lite kläder av sin syster och gick till Lund för att ta plats, som det hette. Efter en tid kom hon till Hedenblads Konditori i Malmö – ett mycket välkänt konditori. Familjen Hedenblad hade en son, som omkom vid ubåten Ulvens förlisning. Sedan bar det av till Blekinge och därefter till ett bageri i Kumla, där Karin Nilsson stannade i  år, kanske mest beroende på, att hon och konditorns son hade blivit förälskade i varandra. Det var minst sagt en dramatisk arbetsplats. Husbonden var starkt alkoholiserad och hängde sig ett par gånger. Som väl var, hann hans hustru skära ner honom innan det var för sent.

Det blev dock inget giftermål. Pojkens far tyckte inte, att Karin Nilsson var ett nog gott parti utan förbjöd inträde i det äkta ståndet.

Efter en tid i Stockholm fick Karin arbete på Tyringe Helpension för flickor i Hindås som bagerska. Det var här hon träffade Fritjof Sandblom, som arbetade på Ekbergs såg.

Fritjof var född . Han var  år yngre än sin blivande fru. De gifte sig . Fritjofs far var folkskollärare i Gingri vid Sparsör utanför Borås. Han hade  barn. Inte mindre än  av dem dog i spanska sjukan eller efterföljande TBC. De två, som överlevde, Elsa och Elof, blev båda lärare.

Karin och Fritjof Sandblom hann få en dotter, innan Fritjof gick bort. Asta föddes . År  dog Fritjof Sandblom i TBC. Det är svårt att vara ensamstående mor i våra dagar. Det var säkerligen mycket värre , då våra dagars sociala skyddsnät saknades.

Som väl var, hade Karin Sandblom en gedigen yrkesutbildning. Hon var en duktig bagerska och konditor.

KARIN NILSSON

på Hedenblads Konditori i Malmö, 17 år gammal.

ViSKA! 2006/4 | sidan 21

ÖDET STYR.

Gänget stod kvar vid anslagstavlan och iakttog det som hände vid Boråsvägen, numera Viskastigen. Mittemot på andra sidan vägen hade vi Claes Emil Bengtssons trädgård och strax öster om denna låg C. E. Bengtssons Manufaktur- och Kortvaruaffär. Byggnaden blev senare ombyggd till Föreningsbank och bostäder. Mellan Bengtssons tomt och Sandbloms Konditori var en långsmal äng cirka x m. Här hade ”Kullmans-Anders” slagit gräset, som nu låg i stora hösåtor.

Handlare Bengtsson var i Veddige redan , då han hyrde en lokal i byggnaden, som ligger i hörnet Viskastigen-Johannes väg. I denna lokal startade Claes Bengtsson sin öresbazar. Alla varor kostade  öre. Göfab Tian har nog härmad hans koncept. Något år senare byggde Bengtsson sitt eget affärshus nära den plats, där gänget nu stod.

Claes Bengtsson hade gift sig med Alma, som var från Lida gård i Horred. Claes och Alma fick  söner. Sonen Klas Tage föddes  men avled redan . Alma lade aldrig

bort Markdialekten. Ibland hörde man henne fråga: ”Har I sett mina pajka?”

Alma hade flera bröder. En av dem hade köpt en stor gård uppe i Sparsör. Någon gång på det nya året  åkte familjen Bengtsson upp till Sparsör för att hälsa på. De blev bjudna på en mycket god tårta. Alma Bengtsson blev nyfiken: ”Vem har tillverkat detta goda bakverk?” Hon fick veta, att det i närheten fanns en änka, Karin Sandblom, som var en skicklig konditor. Hon drev ett litet café på orten. Alma gick dit och frågade, om inte Karin kunde flytta till Veddige och sätta upp ett konditori. Ett sådant saknads verkligen i detta samhälle.

Folkskollärare Sandblom i Sparsör var nog glad, om han kunde bli av med försörjningsbekymmer för sonens efterlämnade änka och dotter. De gav Karin Sandblom en hjälpande hand med flyttningen. Alma Bengtsson hjälpte förstås till med att ordna lokalen i Velanders hus. Vid norra änden av den ovan beskrivna ängen låg ett litet hus. Där bodde Karl Velanders far, skomakaren August Berntsson. När

August Berntsson dog, flyttade familjen Velander till denna bostad. Karl Velander hette egentligen Karl Augustsson Velander.

Namnet Velander härstammade nog från en tidigare soldat eller båtsman i släkten. I Amerika försvann namnet Augustsson.

På Marie Bebådelsedag  hade fru Sandblom premiär för sitt nyöppnade konditori. Hon hade kommit till Veddige med praktiskt taget två tomma händer och som ensamstående med en knappt treårig dotter att försörja och klara omsorgen för.

Den först anställda hjälpredan var Hilma i Börsgård. Hennes mor Lena skrev en platsansökan. Dottern skulle vilja ha en månadslön på  kr.

Fru Sandblom insåg, att det skulle bli tufft att försörja sig på konditoriet. Friskt vågat är hälften vunnet. Hon garderade sig dock mot en eventuell konkurs. Företaget kallades Karin Nilssons Konditori. Hon ville inte smutskasta namnet Sandblom, om det skulle gå dåligt. Det var först senare, som det blev Sandbloms Konditori.

Sandbloms Konditori, och till höger Velanders Fiskaffär.

FÖRSTA MACKEN.

sidan 22 | ViSKA! 2006/4

Den gamla smidda järnskylten, som tillverkades av ”Sme`n – Anders”, finns när detta skrivs fortfarande kvar i husets källare.

För att spara pengar bodde fru Sandblom och dottern Asta i ett enda rum vid husets västra gavel. Några år senare, då hon var ägare till huset, lät hon bygga ytterligare en trappa från detta rum upp till :a våningen. På så vis fick hon tillgång till ytterligare ett rum..

Trappan till verkades av ”Nybonna-Karl” med svarvade stolpar i trappräcket. Hela arbetet gick på  kronor.

INKÖP AV FASTIGHETEN.

Junis Velander dog . Velander ville bli av med huset för att kunna åka till Amerika igen. Han överlät barnomsorgen på en kusin till Junis, som hette Karin Johansson och kom från Göteborg. Som jag tidigare skrev, flyttade barnen och Karin till August Berntssons hus, som snart började kallas Velanders.

Den lediga lägenheten hyrdes nu ut till min mor, barnmorskan Gerda Svensson och hennes mor Augusta, änka efter banmästaren Alfred Svensson.

Där stod Karin Sandblom nästan med två tomma händer och var tvingad att köpa ett dyrt hus. Priset var   med ett tillägg av  kr. för trädgården norr om huset. Ängen mellan Sandbloms och handlare Bengtssons tillhörde August Berntssons fastighet. Det var på denna tomt Anna Svensson senare byggde sitt bostadshus med damfrisering. Tidigare hade Karl Velander haft en bod här, där han stod och sålde fisk, till stort förtret för socialisten Algot Gudmundsson, som bedrev samma sorts handel under taket till StandardOil-macken.

Fru Sandbloms namn värderades inte högt i banken, men hon hade en viss tumme med ortens karlar. Man ställde upp för varandra. Solidariteten var hög i mindre orter. Det var långt innan farbror Staten skulle vara med och dela ut ”Starta Egetbidrag” m.m.

Fru Sandblom lyckades få  av församlingens karlar att gå i borgen för   kr. vardera. Det var ingen mindre än kommunalordföranden ”Emil i Larsegård”, det var P. M. Petersson på Kullagård, John Andersson på Vårhem, Knut Johnsson i Månsagård, Sven Engberg på Handelsföreningen, lantbrukare Markusson i Telnebacka för att nämna några.

Min far Karl Emanuelsson var med på ett hörn, trots att han bara var  år gammal.

På banken sa de, att med de namnen fick fru Sandblom gärna låna mer.

GÄNGET I GRUSGROPEN OCH FRU SANDBLOM.

Ja, här lämnar jag Sandbloms Konditori för den här gången. För Gänget i Grusgropen var det aldrig något tillhåll. Vi försökte väl gå dit några gånger för att köpa en hallonlemonad och ett bakelse. Så fort vi blev något

högröstade, gled dörren till köket upp. Fru Sandblom betraktade oss med sina kolsvarta ögon. Hon ingav mycket stor respekt. På den senare tillkomna konkurrenten Carlssons Café kunde vi oftast busa lite mer, så vida inte Carl Carlsson var på stridshumör.

KULLMANSANDERS.

Gänget vid anslagstavlan betraktade nu Kullmans-Anders, som gick nere på ängen och räfsade ihop det sista höet. Denne Anders var också ett ganska nytt ansikte i Veddige samhälle.

Anders Emil Andreasson, som han egentligen hette, var född  i Qvarnome , Veddige. Kullmanstorpet var väl ett torp, som låg på mark under hemmanet Qvarnome . Som jag tidigare berättat i VISKA Nr , såldes stugan för  kr och flyttades till grushålan i Veddige samhälle, där den blev bostad för plåtslagare Sandersson och hans Ida. Anders Andreasson arbetade som dräng på gården Kulla No  under åren -.

Där stod Karin Sandblom nästan med två tomma händer och var tvingad att köpa ett dyrt hus. Priset var 14 000 med ett tillägg av 300 kr.

Han flyttade sedan till gården Qvarnome No , där han var dräng under åren -.

Den /  infann han sig hos kyrkoherde Hjertstrand i Veddige, som skrev ut flyttningsbetyg till N. Amerika. Den / samma år lämnade amerikabåten Göteborg.

Anders Andreassons destination uppgavs vara Axtell i Nebraska, ingen särskilt vanlig plats för emigranter från Veddige. I min emigrantutredning har jag bara  st. personer, som åker till Nebraska. Året före reste hemmasonen Johan Emil Berntsson från Drared No  till denna stat. Han var ett år äldre än Anders Andreasson.

Anders Andreasson köpte så småningom en farm i Holdrege i Nebraska. Det var en ort, som grundats av svenska immigranter. Anders brukade farmen i början ensam. År  kom hans lillebror August över. Bröderna drev sedan troligen farmen tillsammans. Anders var ogift, men August hittade snart en kvinna och gifte sig där.

Det gick bra för Anders i Amerika. Varje

år sände han en fin julklapp till sina föräldrar på Kullmanstorpet. Någon gång på -talet var Anders hemma på besök. Han köpte då en ny järnspis till sina föräldrar.

TILLBAKA TILL SVERIGE.

I kyrkböckerna skriver kyrkoherde Carlsson in Anders Emil Andreasson från USA först den / . Det torde vara en miss.

Redan den  april  skriver man ut körkort i Halmstad till jordbrukaren Anders Emil Andersson. Provet har avlagts den  mars . Den  april  skriver AB Varbergs Bilcentral ut en faktura på  st. Ford Fordor Sedan på kr.  . Fakturan betalas kontant samma dag.

Den  december  skriver kyrkoherde Carl E. Carlsson ut äktenskapsbetyg för Anders Emil Andersson (hans amerikanska efternamn) och Anna Augusta Carlsson.

Kanske var det vid lysningen till detta äktenskap, som kyrkoherden upptäckte, att Anders Andreasson inte hade blivit införd som inflyttad?

Anders Andreasson hade tur. Han sålde sin del av farmen till sin bror August och kom iväg från Amerika strax före den stora depressionen.

Anna Carlsson var ”Karl i Kullens” (Holmerskulle) äldsta dotter, född . Hon behövde inte flytta långt. Anders Andreasson köpte den lilla gården, som låg på Holmers kulles östra sida. Gården var liten, och ”Kullmans-Anders” fick försöka att skaffa hö lite varstans. Det lär ha funnits en Holmer i båtsmanslängderna. Kanske hade han sitt båtsmannatorp på kullen, som därför fick heta Holmers kulle? Före ”Karl i Kullen” fanns det i en liten stuga, där en ”Lars i Kullen” bodde.

Karl Johansson ärvde namnet, när han flyttade hit från Kullagård.

KULLMANS ANDERS OCH HÖLASSET.

”Kullmans-Anders” ställe var i minsta laget för att leva på. Han fick därför dryga ut inkomsterna med annat arbete. Han gick bland annat bort och hjälpte folk med slakten. Han var känd för att vara mycket stark.

Han klarade att slakta - grisar utan hjälp.

Han använde bara sin mycket vassa kniv. Det sades, att man aldrig hörde grisarna skrika.

För att få höet att räcka till korna, tog ”Kullmans-Anders” vara på det gräs, som växte på obebyggda ängar inne i samhället.

Han forslade hem höet på sin cykelkärra.

Gänget i Grusgropen stod nu och fascinerat iakttog ”Kullmans-Anders” lastning av cykelkärran. Stig, som var lite pessimist, tyckte: ”Det lasset orkar han aldrig upp på vägen med.” Fläng hade sin farfar i Börsgård.

Han bodde granne med ”Kullmans-Anders”.

Fläng hade hört talas om ”Kullmannes” oerhörda styrka. ”Han klarar det. Han är jättestark. Skall vi slå vad?”

ViSKA! 2006/4 | sidan 23

KULLMAN ANDERS

KULLMAN ANDERS

farm i Amerika

och hans bror i Amerika

Vi hann aldrig starta vadslagningen innan Anders Andreasson hade kommit upp pü cykeln. Han hade nu en hel hÜsüta pü kärran därbak. Det verkade, som om han fÜrsÜkte accelerera innan han kom fram till backen. I dag är nivüskillnaden mellan Velanders väg och Viskastigen inte sü stor. Det här var nügon güng under Andra Världskriget.

Viskastigen eller Borüsvägen var dü mycket smalare och framfÜr allt mycket hÜgre efter üratals pükÜrning av grus. Pü vardera sidan var ett djupt dike. Mitt emot Sandbloms Konditori lüg Nils Johanssons stora fastighet. Där märkte man inte diket sü mycket, dü det täcktes av en stor häck.

Nügon güng efter kriget, när biltrafi ken bÜrjade komma igüng pü allvar, breddade man Borüsvägen, hyvlade ner Üverskottslagren och asfalterade vägen. Detta arbete var ännu inte utfÜrt, varfÜr �KullmansAnders� med sitt stora hÜlass müste besegra en stigning, som var betydligt hÜgre än idag.

Anders var ingen ungdom längre. Han

fÜr Anders Emil Andersson, �Kullmans-Anders�.

FĂ–RENKLAT PASS

var omkring ďœ´ďœˇ ĂĽr, när han ĂĽtervände frĂĽn Amerika. Nu hade han nog passerat de sextio.

När han nu accelererade fram mot backen, behÜvde han knappast vara rädd fÜr biltrafi ken pü stora vägen. Gengasbilarna var sällsynta under krigsüren.

Det gick bra i bĂśrjan. Hela cykeln var nu uppe pĂĽ BorĂĽsvägen. Kärrans hjul närmade sig. När det ĂĽterstod en halvmeter fĂśr kärrans hjul till plan mark, blev det plĂśtsligt tvärstopp. Vi sĂĽg, hur varje muskel och sena spändes i Anders kropp. Ansiktet var nu helrĂśtt av ansträngning. PlĂśtsligt kom katastrofen. Cykeln svängde av i nĂĽgot mer än ďœšďœ° grader rakt ner i Sandbloms dike. Kärran

tog nu samma färdriktning. Anders stÜrtade omkull längst ner i diket med cykeln Üver sig.

Och nu kom hela hÜlasset. PlÜtsligt hade det bildats en ny hÜsüta i fru Sandbloms dike med en invünare längst ner.

Vi skulle fÜrstüs som gentlemän ha rusat fram och hjälpt farbrodern upp ur detta dilemma. Vi vügade inte, dü vi inte kunde hülla oss fÜr skratt. Scenen kunde mycket väl ha blivit en succÊ i en film.

Nu bÜrjade det rÜra sig i hÜet. FÜrst stack det upp en hand och en arm. Sedan kom �Kullmannens� huvud och till slut hela kroppen. Utan ett ord skakade �Kullmans-Anders� av sig hÜet och bÜrjade omlastningen. Nu hade han den fÜrdelen, att han kunde utfÜra omstarten pü plan mark.

Vi lommade iväg frün anslagstavlan med nügot delade känslor. Visst var det väldigt roligt att fü uppleva denna händelse, som etsade sig fast i vürt minne, men vi kände oss samtidigt nügot skamsna fÜr att vi inte bistütt en nÜdställd.

BO EMANUELSSON

&ĂšRSĂŠKRINGAR KAN SE VĂŠLDIGT LIKA UT -EN FĂšRSĂŠKRINGSBOLAGEN SOM ERBJUDER DEM ĂŠR VĂŠLDIGT OLIKA %N TYDLIG SKILLNAD ĂŠR DEN MELLAN BOLAGEN LĂŒNGT BORTA OCH VĂŒRT EGET BOLAG HĂŠR HEMMA 6I VILL LĂŠRA KĂŠNNA DIG OCH DINA BEHOV AV SKYDD OCH TRYGGHET (ĂŠR TILL VĂŠNSTER SER DU VĂŒR NYA SYMBOL 3ĂŒ HĂŠR KOMMER DU ATT MĂšTA OSS FR O M NU -EN DU MĂšTER SAMMA MĂŠNNISKOR OCH RINGER SAMMA TELEFONNUMMER SOM TIDIGARE ) 6EDDIGE 4OMAS 3TRĂšM ELLER "ORIS *OHANSSON I -ARK )NGEMAR #LAESSON

sidan 24 | ViSKA! 2006/4

Konsumentverket har testat bergvärmepumpar.

Thermia ger dig mest

och varmast vatten.

- . & # ' $ # ! $& % ' # %$ % $% %% # ',# "& " # " ! % "% & # $% ! ' # $% ' %% % ! % "& " ' $ # %!""# $& % % "- $ % "& % # ) " , -#$' # $ # # $" # ! & '- ,# ! $- ' # $ ,# % # ',# "& " ,$ ,# # ! % $% % "- ((( # #! $ I Rüd & RÜn (nummer 2, 2006) visar Konsumentverkets test att bergvärmepumpen Thermia Diplomat Optimum ger dig mest och varmast vatten. Inte nog med det, pumpen visar toppresultat pü samtliga punkter. Till exempel gällande ürsverkningsgrad, energibesparing och ljudnivü. Den är ocksü Sveriges enda P-märkta bergvärmepump.

Läs gärna mer om testet pü www.radron.se

www.thermia.se

40 Ă„R I ENERGIBRANSCHEN! STOR ERFARENHET AV LUFT- JORD- OCH BERGVĂ„RMEINSTALLATIONER !UKTORISERAD Ă?TERF FĂšR

0 3 4 0 ďšş 6 4 9 7 6 4 • W W W . H J R O R . C O M 4HERMIA VĂ‹RMEPUMPAR • INFOď˜łHJROR.COM

Ă?R I ENERGIBRANSCHEN

3TOR ERFARENHET AV LUFT JORD BERGVĂ‹RMEINSTALLATIONER s WWW HJROR COM s INFO HJROR COM

3TOR ERFARENHE

ViSKA! 2006/4 | sidan 25

inkl. sallad, bröd och

60:-

kaffe.

Tänk på att vi har stängt på julafton, jul- och annandagen samt nyårsafton och nyårsdagen.

Vi har ingen lunchservering på mellandagarna. Välkomna!

LUNCH:

Öppettider i helgerna: Lörd. 23/12 ……………… 8-18 Julafton …………………… stängt Juldagen ………………… stängt Annandag Jul …………… 11-18 Nyårsafton ……………… 9-15 Nyårsdagen ……………… stängt Trettondagsafton ……… 9-18 Trettondagen …………… 11-18

God Jul & Gott Nytt År!

Vi serverar alltid lilla hemlagad med det

e x t r a0 31

-31 tel: 0340

Vi har fullständiga

rättigheter

God Jul och Gott Nytt År!

DEROME PIZZERIA

öppet: ons-tors 16-22, fre16-23, lör 13-23, sön 13-21 dagens: mån-fre 1130-1400 www.deromepizzeria.se

För dig som ställer höga krav

GODJUL ÖNSKAR

Telefon 0340 – 69 75 00 www.varbergsbostad.se Tel: 0340-387 00 sidan 26 | ViSKA! 2006/4

ARRANGEMANG s SNITTBLOMMOR BINDERI s PLANTOR s KRUKVĂ‹XTER

*5,",/--/2

3/- (ž2 *5,%. 4),,

*5,!22!.'%-!.'

I OLIKA STORLEKAR

ĂšPPET VARD s LĂšR s SĂšN s 6%$$)'% 4%,

VĂĽra annonspriser:

4000:8000:1000:250:250:-

Lars ThorĂŠn med personal

500:-

Priser utan moms. Individuell prissättning tillüts. Ring fÜr avtal.

fÜrändrar vardagen

Specialtransporter tel. 0340-306 10 fax. 0340-304 84

www.veddige-akeri.se

2000:-

Din lokala elleverantĂśr!

VĂĽr kunskap = Din trygghet.

Det tjänar du pü!

VEDDIGE

VARBERG

KUNGSBACKA

KINNA

VARBERGSORTENS ELKRAFT VEDDIGE

0340-64 64 00

ViSKA! 2006/4 | sidan 27

5990 PER KG

4 ST F Ö R

2990

1500

+PANT

PER ST

KÖT TB U L L AR 4 5 0G

J U L M U ST 4x1,4 l

Felix Små Delikatess, jmf: 33,33/kg

LUTFISK

Apotekarnes jmf: 5,34/l

4990

Skärhamns

3990

PER KG

PER KG

3000 FÖR 2 ST

P R I N S KO R V

J U L S KI N K A

Hemköp

Olle Nyberg. Färdigkokt.

2 ST K AF F E

Gevalia 2x500g jmf: 30:-/kg

VÄR D E KU P O N G

3990 PER ST

1290 PER ST

2000

AL AD D I N / PARAD I S Marabou, 500g jmf: 79,80/kg

FÖR 2 ST

Namn:_________________________________

G RÄD D E

9 954062 101308 Max 1 erbjudande/kupong och hushåll. Gäller t o m 26/12 2006 på Hemköp.

Kan ej kombineras med andra erbjudanden.

Arla, 0,5l jmf: 25,80/l

2 ST S I L L

ABBA 250g jmf: 40:-/kg

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR MICHAEL OCH STEFAN MED PERSONAL VÅRA Ö P P ET TI E R I J U LVEC K AN: MÅN-F R E: 9-2 0, LÖ R D: 9-18, J U L AF TO N: 10-13, J U L DAG E N: STÄN GT, AN NAN DAG E N: 9-18. VAR MT VÄL KO M NA!

Öppet måndag-fredag 9-20, lördag: 9-18, söndag: 9-18.

Telefon: 0340-307 44, Chark: 0340-308 50. Priserna gäller tom 2006 12 26.