SAMHÄLLSMAGASIN FÖR FOLKET RUNT VISKAN
NUMMER 29 • 2007/1 • ÅRGÅNG 8
PRIS: 10 KR
PLAYOFF? FILMPREMIÄR GLÄDJE I KÖREN IGEN FARVÄL PRINCE MER HOCKEY
Tajta kläder & nitbälten
En riktig bank med hemmaplan i Veddige.
Konsumentverket har
testat bergvärmepumpar.
3x195
Veddige Tel 0340-66 60 40 www.varbergssparbank.se
Thermia ger dig mest Konsumentverket och varmast vatten. har
- . & # ' $ # ! $& % ' # %$ % $% %% # ',# "& " # " ! % "% & # $% ! ' # $% ' %% % ! % "& " ' $ # %!""# $& % % "- $ % "& % # ) " , -#$' # $ # # $" # ! & '- ,# ! $- ' # $ ,# % # ',# "& " ,$ ,# # ! % $% % "- ((( # #! $
testat bergvärmepumpar. Thermia ger dig mest och varmast vatten. I Rüd & RÜn (nummer 2, 2006) visar Konsumentverkets test att bergvärmepumpen Thermia Diplomat Optimum ger dig mest och varmast vatten. Inte nog med det, pumpen visar toppresultat pü samtliga punkter. Till exempel gällande ürsverkningsgrad, energibesparing och ljudnivü. Den är ocksü Sveriges enda P-märkta bergvärmepump.
Läs gärna mer om testet pü www.radron.se
www.thermia.se
40 Ă„R I ENERGIBRANSCHEN! STOR ERFARENHET AV LUFT- JORD- OCH BERGVĂ„RMEINSTALLATIONER !UKTORISERAD Ă?TERF FĂšR
0 3 4 0 ďšş 6 4 9 7 6 4 • W W W . H J R O R . C O M 4HERMIA VĂ‹RMEPUMPAR • INFOď˜łHJROR.COM
Ă?R I ENERGIBRANSCHEN
3TOR ERFARENHET AV LUFT JORD BERGVĂ‹RMEINSTALLATIONER
sidan 2 | ViSKA! 2007/1
s WWW HJROR COM s INFO HJROR COM
3TOR ERFARENHE
FÖ RE TAG ARE PÅ O PER A SANDOR OLAH
Företagare på opera och i betongfabrik JA, JAG VET att det låter konstigt. Men vi gör våra små utflykter och det blir variation det. Det handlar om Värö-Veddige Företagareförening (å vad jag älskar det här förträffliga namnet! Varför kan vi inte heta något mer symbolisk? Som t ex MOTOR eller KARDAN eller GEARBOX ...). Den januari åkte vi till GöteborgsOperan för att titta på Cats av Andrew Lloyd Webber. Resan startades i Veddige tidigt på eftermiddagen och efter att vi har plockat upp våra kollegor i Bua och Väröbacka for vi genast
till Särö Värdshus för att avnjuta en lunch. Jo, tack det var gott. Efter kaffe och kaka fortsatte vi resan till Göteborg och lagom till föreställningen landade vi utanför Operan. Utan att gå in på en recension av ”Cats” vill jag påstå att det var en lyckad dag. Mer kultur tillsammans med våra föreningsmedlemmar! REDAN DÄR bestämde vi vår nästa möte. Årsmötet hölls på Strängbetong den februari. Innan vi tuggade oss genom protokollet, presenterade Jan Verdelin VD på Strängbetong fabrikens historia i bilder och siffror. Därefter tog vi en promenad ute i fabriken. Många av
oss var imponerade av tillverkningsprocessen och den höga tekniska nivån. INNAN VI SATTE OSS IGEN för att avnjuta en härlig gulaschsoppa (tack RAZI, LASCALA ), träff ade vi en ny medlem i föreningen, Jack McGuninness. Han är inte bara ny i föreningen, han är också nyinflyttad från Göteborg. Han hade fina idéer om hur vi skulle kunna sätta Veddige på kartan (igen). TACK FÖR TALET JACK , och välkommen till gänget. Vi hoppas att vi med din hjälp kan utveckla några av våra latenta idéer!
VEDDIGEVISIONENS ANSLAGSTAVLA Den 14/2 hölls årsmötet hemma hos ordföranden Hans och Lena Olsson. Efter sedvanlig mötesprotokoll planerade vi för året som kommer. Efter våra populära whisky- och ölprovarkvällar ska vi hålla en vinprovarkväll i sommar. Platsen blir Visionsmagasinet, tid bestäms senare, preliminär dag 7 eller 8 september. Den 2 maj drar vi igång våra kaffemöten. Vi vill starta någon form av hantverkskvällar men det är du som bestämmer vad det blir. Alla är välkomna den 2 maj kl 18:00 till Visionsmagasinet för att delta i en brainstorming:
ska vi fläta tennarmband, gjuta betongkrukor, lära oss luffarslöjd? Kom med idéer eller bara lyssna. För alla er som har väntat: den 3 maj kl 18:00 börjar vi med moppekvällar. Vi har nu en renoveringsobjekt gemensamt, en gammal flakmoppe från Italien. Kom och hjälp till att skruva. Mer moppe: årets Mopperally 5/8 9:00. Mer info senare.
och nytt av våra folkkära visor. Båda har medverkat i Tvååkersrevyn. Sönd. 1 april 13-16 PÅSK OCH TIPSPROMENAD En aktivitet när påskveckan börjar och med tipspromenad mm. Mera information om programmet kommer på flygblad och affischer. Torsd. 19 april 19.00 JAN STE N BE RG Familjeprogram om fåglar Jan är en f d brandman från Göteborg, känd från bl a olika TV-program, visar diabilder, bjuder på överraskningar. Ett program för hela familjen.
ViSKA!
TACK TILL:
ViSKA! ges ut av VeddigeVisionen, och distribueras gratis till
hushåll i Veddige. Lösnummer säljes på redaktionen. Pris: 10 kr.
ANSVARIG UTGIVARE: Michael Enberg. DISTRIBUTION: VeddigeVisionen. REDAKTION:
Arne Eriksson 0340-305 85, fax: 0340-303 09 Bo Emanuelsson 0340-302 55, bosse@veddige.nu Hans Olsson 0340-302 90, hans@veddige.nu Michael Enberg 0340-381 44, michael@veddige.nu Sandor Olah 0340-649790, sandor@veddige.nu ADRESS:
ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 46 , 430 20 Veddige tel: 0340-64 97 90, fax: 0340-64 97 91, mobil: 0703-74 22 55, e-mail: viska@veddige.nu OMSLAGSBILD: ”Tajta kläder & nitbälten”. Adrian Olsson på elevkonsert på Vidhögeskolan, foto: Dick Nilsson
SÄLLSTORPSGÅRDEN: Torsd. 15 mars 19.00 JANERIK JOHANSSON & MARITA WIDARSSON Sång och musikprogram Jan-Erik och Marita från Tvååker sjunger blandade visor och ballader till gitarr. De blandar gammalt
ANDREASSONS ÅKERI AB DEROME PIZZERIA EKLÖWS SUPERMARKET ELEKTRO EMANUEL ESON PAC AB HEMKÖP VEDDIGE HJ RÖR AB JO BYGG BOMILJÖ AB LISBETH HARALDSSON, MALMÖ MÖBELHÖRNET PEBE PRODUKTER AB STRÄNGBETONG
TRYCK: Geson, upplaga: 2500 ex. PAPPER: Svanenmärkt.
VARBERGS BOSTAD
NÄSTA NUMMER: 15 JUNI 2007
VARBERGS SPARBANK
MANUSSTOPP 5 JUNI 2007.
VARBERGSORTENS ELKRAFT EK.FÖR.
DONATION: BG 51137859
VEDDIGE BUSS AB
INBETALAS till VeddigeVisonens bankgirokonto.
VEDDIGE ÅKERI AB
BETALNINGSMOTTAGARE: VeddigeVisionen
VISKADALENS FÖRSÄKRINGSBOLAG
VÄL MÖTT!
INNEHÅLL: FÖRETAGARE PÅ OPERA
3
TAJTA KLÄDER & NITBÄLTEN
4
BOSSES HISTORISKA HÖRNA
7
PLAYOFF?
10
FILMPREMIÄR PÅ VIDHÖGE
11
GLÄDJE I KÖREN IGEN!
12
FARVÄL PRINCE
14
GÄNGET I GRUSGROPEN #19
16
MER HOCKEY
20 ViSKA! 2007/1 | sidan 3
2 MAJ
TA JTA K L ÄD ER & NITBÄLTEN FOTO: DICK NILSSON
ROB IN SVE NSS ON OCH KEV IN JAN SSO N
B
JA
RK
IK
J E LLSSON
tajta kläder & sidan 4 | ViSKA! 2007/1
ELIN NORDIN
”WE ’RE FRO M BAR CEL ONA ” MED BOB O BLA DH & CO
BOB O BLA DH
MARTIN A JSON GREN OCH LINNEA EKMAN
ELEVKONSERT PÅ VIDHÖGESKOLAN
I höstas började vi planera och öva till en konsert på Vidhögeskolan. Och vi, det är elever från årskurs -, som allihop valt Musik i Elevens val. Tillsammans har vi valt låtar, letat texter, plockat ut noter och ackord och till sist försökt hitta de rätta attiraljerna som måste till för att få den rätta rockkänslan... smink, svart nagellack, sprayat hår, tajta kläder och nitbälten... Till vår hjälp har vi haft vår fantastiska lärare Bjarki Kjellsson som la ner hela sin själ på att konserten skulle bli så bra som möjligt och som alltid inspirerar och stöttar oss. DEN JANUARI VAR DET DAGS! Under skoldagen hade vi först tre konserter för övriga elever och lärare i årskurs - på Vidhögeskolan. Dagen avslutades med en kvällskonsert för familjer, släkt och vänner. FÖRST UT var Elevens val åk som framförde ”Over the hills and far away” (Nightwish) med en massa ös och riktigt kaxig attityd. Ett bra framträdande med många talangfulla artister. Nästa låt var ”I wish I was a punk rocker” (Sandi Thom) som framfördes av tre tjejer som sjöng soloverser. Det märk-
tes att de var nervösa men det gick bra ändå. Den tredje låten framfördes av Elevens val åk men sånginsatsen var det några tjejer från :an som stod för. Mitt i låten var det gitarrsolo som spelades av en enormt skicklig och talangfull kille, Adrian Olsson A. Han tog publiken med storm och man blev helt stum av hans förmåga att hantera elgitarren. Efter Adrians härliga solo var det dags för :orna att framföra en egen version av låten ”Don’t let me get me” (Pink). De spelade och sjöng toppenbra och det blev en riktig hit. DÄREFTER presenterades Britta Svenssons Dansbandsorkester in på scenen med låten ”Ge mig en ros”. Ja, det kanske låter som ett skämt och det är nog det som är meningen, för när man hör namnet så förväntar man sig fem töntar i rosa kostymer som framför en halvtaskig dansbandslåt från -talet. Men så var det inte! Ut kom fyra stencoola hårdrockskillar (Jimmy Nilsson B, Robin Marks A, David Birgersson B och Tommy Svensson C) som rev av en egen heavy metal låt så nära på taket lyfte. Dom gjorde det med stort självförtroende och proffsighet trots sin unga ålder.
EFTER KILLARNA var det ett gäng :or som tillsammans med vår solist och musiklärare Robert ”Bobo” Bladh framförde kärleksballaden ”I don’t wanna miss a thing” (Aerosmith). Bobo genomförde låten med mycket känslor och stark inlevelse. I SISTA NUMRET SJÖNG VI alla tillsammans ”We’re from Barcelona” och det blev som en skön och varm allsång. Efter konserten släppte nervositeten och anspänningen och man försökte bara smälta alla intryck man fått under den senaste halvtimmen, men slutsatsen är att det var en bra konsert och att det går många stora musiktalanger på Vidhögeskolan det här läsåret. ETT STORT TACK till framförallt våra lärare Bjarki och Bobo men också till alla som kom för att se och höra på oss. Nu laddar vi för vårkonserten! LINNÉA EKMAN OCH LINNÉA NILSSON, ELEVENS VAL 7A.
LINN EA NILS SON
r & nitbälten ViSKA! 2007/1 | sidan 5
Bosses historiska hörna Mina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument. Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt. SÄTESGÅRDAR I VEDDIGE.
I förra numret var vi fortfarande kvar på -talet. Drottning Kristina hade abdikerat och flyttat till Rom. Från och med den juni var det hennes kusin, Karl X Gustaf, som satt på Sveriges tron. I förra numret höll vi också till lite i Veddiges historia. Jag berättade om Björkholm och dess ägare under talet. I dag skall vi följa Jonsjös historia under samma århundrade. Det finns väl egentligen fem stycken gårdar i Veddige, som länge funnits med i historien. På dessa gårdar har berömda människor en tid uppehållit sig. Jag tänker då på gården Hjörne, där den danska adelssläkten Munck en tid höll till. Sätesgårdar eller säterier var gårdar, som beboddes och brukades av en adelsfamilj. Säterirättigheter kom och gick beroende på ägandet. Björkholm, Jonsjö och Struxsjö är gårdar som haft säterirättigheter. Under Muncks tid på Hjörne borde även denna gård ha varit en sätesgård under en tid. Den femte gården, som kan ha varit sätesgård, är Kullagård. I slutet av -talet beboddes denna gård av Bengt Krabbe (känd -). Bengt Krabbe tillhörde en känd dansk adelssläkt. Det var två bröder Krabbe, som fick den mindre uppskattade ordern att överlämna Varbergs respektive Halmstads fästningar till svenskarna vid freden , då Halland blev svenskt. JONSJÖ SÄTERI VID GRÄNSEN.
Under alla tider har man kivats om gränser. Vid Jonsjö gick riksgränsen mellan Sverige och Danmark. Mitten av -talet var en ganska fredlig period i dessa båda länders historia. I våra trakter pågick dock lokala små gränskrig mellan landshövdingarna på Varbergs fästning och landshövdingen i Älvsborgs län. Om detta har jag berättat tidigare, när jag beskrev de olika gränsmärkena.
När det gällde gränsdragningen vid Jonsjö, var oenigheten stor. Denne egendom hamnade ömsom i Danmark och ömsom i Sverige. Det har kanske också påverkat historieforskningen. Säteriet har hamnat i ”ingen mans land”.
hetat Joensiö, Jonsiö, Jansjö och till och med Jonsered. Det låg i Wedige socken, Wiskie härad för att ytterligare belysa gammal stavning. Jonsjös historia före -talet är till viss del höljd i dunkel. Fram till tycks gården ha ägts av Arild Grijs. Det finns åtminstone två urkunder att söka i, när man vill veta mer om den danska familjen Grijs. Det ena dokumentet är Friedrich von Döbelns Jonsiö Herrlighet. Det andra är Elgenstiernas Adelskalender. Det finns jordeböcker och annat material, som jag tyvärr inte haft tid att forska i. ELGENSTIERNAS ADELSKALENDER.
EN TIDIG ÄGARE.
Någon har påstått, att greve Jakob Nielsen på -talet ägde Jonsjö. Det behöver inte vara fel. Norra Halland hade i förläning av den danske kungen tilldelats den kungatrogne Niels Nielsen. I slutet av -talet rasade en mängd strider mellan danskar och svenskar. År härjade den svenske kungen Magnus Ladulås med sina trupper i Halland och Skåne. Danske kungen Erik Klipping (skrivs ibland Glipping) gick till motattack med danska trupper, anförda av Jacob Nielsen. Jacob var son till Niels Nielsen. När Niels Nielsen den september överlåter sina förläningar i norra Halland till sonen, greve Jakob Nielsen, avstår Erik Klipping alla kungliga rättigheter och garanterar Jakob ständig besittningsrätt. Jonsjö var troligen vid denna tid en kronogård under den danske kungen. Då denne avstår allt ägande i norra Halland, kan Jonsjö ha tillhört Jacob Nielsen. Sedan blir det konflikter mellan kungen och greve Jakob och dennes vänner, vilket leder till att kungen den november mördas i Finderups lada i Danmark, då han träffas av svärdstick. Efter detta stacks ladan i brand. Detta leder till att greve Jakob, som bott i träslottet Hunehals vid Hanhals holme börjar bygga det säkrare slottet på Wardberget i Varberg, men det är en annan historia. FAMILJEN GRIJS
Jonsjö har haft olika stavningar. Det har
Adliga ätten Grijs var en dansk-svensk frälsesläkt från Halland, som på sin vapensköld förde en röd femuddig stjärna på vitt fält. Den danska grenen av släkten skrev sig till Hellerup i Ljungby socken, Halland. Den släktgrenen dog ut redan . Jag trodde, att man måste åka till Köpenhamn för att få veta något om en dansk adelssläkt. Ätten har ju funnits även i Sverige. Därför finns det med lite om denna släkt i Elgenstiernas Adelskalender. Familjen Grijs är enligt Elgenstierna ätt nr. på Riddarhuset. Ätten introducerades men var utdöd redan i slutet av -talet. Elgenstierna anser, att man på riddarhustavlan har blandat samman två skilda släkter Grijs. Som son till Torkel Grijs har man antagligen felaktigt insatt den östgötske frälsemannen Anders Grijs på Sätra, vilken adlades av Johan III redan och då fick ett helt annat vapen. Detta vapen skall senare ha bytts ut mot den femuddiga stjärnan. ARILD GRIJS.
Enligt Elgenstierna är Arild Grijs son till Peder Grijs, som skall ha blivit dansk adelsman . Om Arild Grijs läser man, att han är skriven till Stensgård, Jonsjö och Struksjö i Veddige socken i Halland. År erhöll han en massa kronogods i pant. Den / fick han nytt danskt adelsbrev i stället för det gamla, som gått förlorat i Grevefejden. Vapnet var detsamma som det ursprungliga med en röd femuddig stjärna på
BO SSE S HIS TO RISK A H Ö RNA BO EMANUELSSON
vit botten. På hjälmen fanns två röda femuddiga stjärnor. Arild Grijs var gift med Ingrid Bosdotter (Tjurhufvud). Man vet, att Arild Grijs levde år . Den / var han inte kvar i livet. Ingrid Bosdotter var skriven till Hellerup i Ljungby socken i Halland. Hon levde år . TORKEL GRIJS.
I Elgenstiernas Adelskalender har Arild Grijs och hans hustru Ingrid bara ett barn, sonen Torkel Grijs. Denne nämns inte i samband med Jonsjö, men han borde vara den naturlige arvtagaren. Denne Torkel skrivs till egendomarna Halla, Staffanshagen i Vånga socken och Vinga i Västergötland. Vånga finns både i Skåne och Östergötland. Torkel Grijs tycks ha varit verksam i Sverige, varför jag antar, att hans gods ligger i Östergötland. Det berättas om Torkel Grijs, att han var med och förseglade Gustav I:s (Gustav Vasas) testamente år . År undertecknar han riksdagsbeslutet. Han var mönsterherre vid kröningen i Uppsala . Genom kungligt brev den / fick Torkel Grijs Vånga socken i förläning under tiden -. Han var vid liv så sent som . Torkel Grijs var gift två gånger. Den första frun var Britta Torstensdotter, dotter till Torsten Nilsson Krumme (tre gäddtänder) och hans hustru Ingrid Arvidsdotter. Den andra hustrun hette Elseby Bröms, dotter till hövitsmannen Lars Bröms och Margareta Drake. Torkel Grijs hade de tre barnen: Mårten,
ÄGARE TILL Jonsjö. Så här långt tycker jag det finns en viss logig i min förteckning över ägare till Jonsjö. Jag skulle vilja ha denna ordningsföljd, då det gäller ägandet:
Omkring 1300 Ca 1540-ca 1552 Ca 1552-ca 1565
Greve Jacob Nielsen (Ej styrkt) Arild Grijs och hans hustru Ingrid Bosdotter Tjurhufvud Ingrid Bosdotter Tjurhufvud
Ca 1565-ca 1594
Arild Grijs son, Torkel Grijs och hans hustrur Nr 1 Brita Torstensdotter och Nr 2 Elseby Bröms. Torkel Grijs söner Mårten och Arvid ärver Jonsjö. Arvid Grijs säljer sin del av gårdarna i Halland till brodern Mårten. Mårten Grijs äger Jonsjö. Arvid Grijs tar över Jonsjö.
1594-1596 1596 1596-1620 1620-????
Arvid och Maria. Dottern Maria gifte sig med ryttmästaren Bengt Larsson Hierta. Sönerna Mårten och Arvid Grijs ärver ca Jonsjö och Struxsjö säterier efter sin far Torkel Grijs. SÖNERNA MÅRTEN OCH ARVID.
Sonen Mårten Grijs var skriven till Staffanshagen samt Lunden i Gärdhems socken i Älvsborgs län. Torkel Grijs yngre son Arvid kom till Påbo i Ullesjö socken i Älvsborgs län. Han säljer sina ärvda gods i södra och norra Halland till sin bror Mårten på Staffanshagen och till sin svåger Bengt Larsson Hierta på Halla. Det står inte något om, vilka gods det var i Halland. År säljer Mårten tillbaka sin ärvda egendom Jonsjö i Veddige socken till sin bror Arvid Grijs. Mårten Grijs var död år .
Mårten Grijs var först gift med Margareta Hansdotter och senare med Carin Söfrinsdotter. Mårten Grijs hade sonen Torkel, som blev svensk officer. Han hade också dottern Carin, som var gift med majoren och vice landshövdingen Anders Lake. Arvid Grijs var gift med Carin Håkansdotter. De hade enligt adelskalendern bare en dotter, Britta Arvidsdotter, som gifter sig med ryttaren Bengt Andersson i Påbo. NU BÖRJAR PROBLEMEN.
I adelskalendern kan man läsa, att Mårten Grijs år säljer tillbaka Jonsjö till sin bror Arvid. Sedan går allt in i dimman. Mårten Grijs hade en son, Torkel, som var skriven till Lunden i Älvsborgs län. Han var kaptenlöjtnant vid Västgötadals regemente år . Han levde , då han skrev under ett
HUVUDBYGGNADEN PÅ Stora Kärret i Istorp under 1800-talet. Nedre våningen uppfördes 1803 av prosten Silvander. Omkring 1823 byggde man på andra våningen. Byggherre var då varbergshandlanden Anders Gullbrandsson, som köpt Stora Kärret av änkan Silvander för 12 666 och 2/3 Riksdaler. År 1918 såldes det stora huset. Det demonterades och uppfördes som Horreds Hotell. Omkring tre år senare brann hotellet ner. Det nya hotellet uppförde ungefär i samma stil.
HORREDS HOTELL
i januari 2007.
riksdagsbeslut. Han tycks inte ha varit intresserad av att ta över Jonsjö. Mårten hade också dottern Carin, som var gift med majoren och vice landshövdingen Anders Lake. Brodern Arvid, som nu köpt Jonsjö, hade bara ett enda barn, dottern Britta Arvidsdotter, som gifte sig med ryttaren Jöns Andersson i Påbo, vilken verkar ha varit en ofrälse. När det nu inte finns några arvingar, som vill överta Jonsjö, säljs tydligen denna egendom till en Arild Eriksson Grijs. Om honom fanns det inget att läsa under ätten Grijs i Elgenstiernas Adelskalender.
Torkel Grijs dog någon gång senast . Knut Hansson skriver, att Hjulhammar gifter om sig med änkan Margareta Soop. Detta skulle ha skett år enligt Hansson. Torkel Grijs var förstås död vid detta giftermål. Hansson kallar Torkel Grijs den danske adelsmannen. Det verkar i adelskalendern, som om Torkel Grijs helt var i svensk tjänst. Han är ju också upptagen i den svenska adelskalendern. Knut Hansson och jag är inne på lite olika spår, när det gäller att förklara, hur Nils Staffansson Hjulhammar kommer till Jonsjö. ARILD ERIKSSON GRIJS AVLIDER.
ARILD ERIKSSON GRIJS.
Av en händelse hittade jag Arild Grijs i ett helt annat sammanhang, när jag började studera en senare ägare, nämligen Nils Staffansson Hjulhammar. Där får man veta, att Hjulhammar var gift med Kerstin Larsdotter Krabbe. Det var hennes tredje gifte. Hon hade först varit gift med Arild Eriksson Grijs, som var skriven till Hellerup, Jonsered (Jonsjö) och Struxered (Struxsjö). Någonstans kunde jag läsa, att Arild Eriksson Grijs på Hellerup var en kusin till Arvid Grijs. Sålde Arvid Jonsjö till sin kusin Arild, som troligen tillhörde den danska grenen? Ännu mer konfunderad blev jag, då jag läste boken Landet kring Weselången av Knut Hansson. I denna bok finns kapitlet Stora Kärret, som handlar om en gård i Istorp. Här får man en del intressanta uppgifter, som ytterligare krånglar till det. Mårten Grijs son Torkel var gift med Margareta Soop, som var född . Hon var dotter till riksrådet Hans Åkesson Soop och hans hustru Elin Kagg. sidan 8 | ViSKA! 2007/1
Låt oss utgå från, att denne Arild Eriksson Grijs blir ägare till Jonsjö någon gång på talet. Arild Eriksson Grijs är gift med Kerstin Larsdotter Krabbe, dotter till Lars Krabbe och hans hustru Carin Friis. De var skrivna till säteriet Ölmanäs. Den maj testamenterar Arild både Jonsjö och Struxsjö till sin hustru Kerstin, som nu blir ägare. Arild Eriksson avled den / . Tre månader tidigare hade paret fått dottern Catharina, född den / . Kerstin gifter nu om sig med Torsten Hierta, som enligt adelskalendern var död senast . Kerstin Larsson Krabbe gifter nu om sig för tredje gången med Nils Staffansson Hjulhammar. Knut Hansson påstår, att han gifter sig med Margareta Soop. Här råder alltså två helt skilda uppfattningar. Adelskalendern ger helt andra uppgifter än de, som Hansson redovisar. Jag följer i fortsättningen Adelskalendern. Det är möjligt, att Margareta Soop var Hjulhammars första hustru. I den längre fram redovisade inskriptionen på gravstenen kallas Kerstin Krabbe för Christine
Krabb. Det är inte ovanligt, att namn feltolkas i dessa gamla handskrivna dokument. NILS STAFFANSSON HJULHAMMARS HISTORIA.
Ätten Hjulhammar introducerades på Riddarhuset . Den / hade den förste i släkten blivit adlad. Det fanns en Staffan Bertilsson i Näs i Tibble socken i Uppland, som troligen var ryttmästare. Han hade två söner. Den äldste hette Bertil Staffansson. Det är denne, som blir adlad Hjulhammar den / . Han hade som fänrik tjänstgjort under Adam De la Gardie . Under åren - var han löjtnant vid Upplands ryttare. När han adlades var han ryttmästare. Han hade barn men ingen med koppling till Jonsjö. Det tycks ha varit en del bekymmer med barnen. Sonen Mattias Hjulhammar var musketerare under kriget i Tyskland. Åren - var han fänrik vid livgardet. År blev han löjtnant vid Hälsinge regemente och senare kapten. Han dömdes till döden för dråp men anhöll om adelns förbön för sig hos regeringen och erhöll nåd. Han var trolovad med presidenten Erik Geetes dotter Märta, vilken han förförde. För detta dömdes han av hovrätten att giva henne en gård om tunnor spannmåls ränta eller som alternativ, att sitta fången år på egen bekostnad. Brodern Leonard Hjulhammar, en ogift överste, dömdes av Svea hovrätt till döden för dråp på en vaktsoldat. Även han fick nåd. Den yngste sonen Gustaf stred i Carl X Gustafs livgarde. Han blev så småningom överstelöjtnant och jägmästare. Han deltog
också i danska kriget -. Hans son Johan reste till Ostindien och blev kommendant i Batavia, numera Jakarta. Johan Hjulhammar flyttade sedan till Turkiet, där han gick över till mohammedanska läran. En broder Erik stupade den / i slaget vid Poltava. Brodern Leonard Gustaf blev fånge där och fördes till Tobolsk i Sibirien, där han fick sitta tills i januari . Staffan Bertilssons andre son hette Nils Staffansson, född . Han blev också adlad Hjulhammar. Nils Staffansson Hjulhammar var major. Han avled . Han var fänrik vid överste Johan Rytters regemente , befordrades till löjtnant . Han blev senare kapten och tjänstgjorde vid överste Måns Silfverhielms Västgötaknektar . Liksom brodern adlades han den / . Familjen blev ätt nr. på Riddarhuset. År var Nils Hjulhammar major vid Östgöta regemente till fot.
GRAVSKRIFTEN I ISTORPS KYRKA
Her skjuler Steen en heltes ben, Han hedde Nils Hjulhammer, Christine Krabb, hans egte mag, Og hviler her fra jemmer. For stor forstand og troskab han Vant adelskab ved Hofve Et compagnie med renommé Og majors plads paa lofve. Mod magen sin var han helt fiin Sex börn Gud thenom skjänkte Tre Sethofsgaard med stort forraad Han börnen sin fortjente Han alder var syv tredsintyve, () Then Fruen ogsaa naaede Thes sjel er fri at himlaro Ha glaede uden maade
Här låter jag Knut Hansson berätta: Den november förvärvades Stora Kärret i Istorp av välborne Nils Staffansson Hjulhammar. Det var ett frälseköp till ½ ränta. Innehavaren var befriad från skatt till staten men skulle som motprestation utrusta och underhålla en ryttare eller flera, om det var en stor gård. Innehavaren skulle vanligen också ställa upp som officer i krig . Nils Staffansson Hjulhammar hade troligen rövat guld under kriget i Tyskland, för han köpte nu enligt Hansson gårdarna Stora Kärret och Kärret Rå och Rörs samt Borghult, Ellekärr och Sorgedalen (Fävreberg). Dessutom ägde han Ödetoft och Skogsåkra kyrkäng i Horred. Den mars fick han också fastebrev på Bosgården i Horred, som han köpt av Harald Stake. Senare förvärvade han också Elingärde i Horred, som fogden Nils Knutsson pantsatt år hos honom för Riksdaler. I adelskalendern får man också
veta, att Hjulhammar även hade Eskilsö i Seglora socken. Nils Staffansson Hjulhammar avled . Jag vet inte exakt, när Kerstin Krabbe avled. Man gjorde bouppteckning efter henne den / . Båda dessa ligger begravda vid södra kyrkodörren i Istorps kyrka under en ristad gravsten med inhuggna vapen. Skriften lär vara nästan utplånad av menighetens skosulor. Kalkstenshällen ligger idag skyddad under trägolvet. Jag avslutar denna gång med ytterligare en liten del av förteckningen över ägare till Jonsjö, (enligt mitt huvud) samt med inskriften på gravstenen, som är mer dansk än svensk. Någon stans fanns en bevarad avskrift av texten på stenen. Nästa gång skall vi följa Jonsjös historia ytterligare en bit fram i tiden. Det blir nog också lite svensk historia, då det börjar dra ihop sig i våra trakter.
Ägare till Jonsjö och Struxsjö säterier: 1620-????
Arvid Grijs
????-1631
Arild Eriksson Grijs
1631-1633
Kerstin Larsdotter Krabbe
1647-1647
Kerstin Larsdotter Krabbe och Torsten Hierta.
1672-1672
Kerstin Larsdotter Krabbe och Nils Staffansson Hjulhammar.
1672-1673
Kerstin Krabbe.
BOSGÅRDEN I
Horred. Denna gård köpte Nils Staffansson Hjulhammar av Harald Stake.
BO EMANUELSSON
ViSKA! 2007/1 | sidan 9
PL AYO FF? JÖRGEN REINLER
Playoff? Säsongen 2005-2006 var definitivt inte en av de bästa i Veddige HK´s, eller som vi numera kallas, Veddige Vipers historia. Skador, illa planerade semestrar och en tunn trupp bidrog till att vi hamnade näst sist i serien och endast vann fyra matcher på hela säsongen.
Ordföranden Gunnar Peters lade ner ett stort arbete på att inventera underlaget i kommunen och det han och nästan alla andra kom fram till, var att det egentligen inte fanns underlag för två föreningar i Varberg. Arbetet inleddes med att försöka hitta former för samarbete eller samgående. De långt framskridna planerna och tankarna på ett lag i Varbergs kommun föll på känslomässiga grunder. I sista stund beslutades att det inte blev något samgående. Självklart blev detta ett slag i ansiktet på alla som satsat mycket på att planera för detta. Effekterna av att det inte blev något samarbete eller samgående väckte ett antal frågor: Hur hanterar vi detta? Vad gör vi nu? Vad krävs för att hockeyn och föreningen skall överleva? Som vi såg det fanns bara två alternativ: lägga sig och dö eller satsa ordentligt och skapa den bästa produkten i Mitthalland. Att ge upp fanns det inga tankar på och arbetet mot framtiden tog fart. SÖKANDET efter en tränare intensifierades, men att hitta någon kvalificerad tränare sidan 10 | ViSKA! 2007/1
som ville ta sig an ett bottenlag i division tre med en relativt tunn trupp var inte helt lätt. Massor av samtal ringdes och Claes Andersson gjorde ett ”hästjobb” vid telefonerna, men inte förrän vi fick höra om en kompetent norrlänning i Halmstad kändes det som om något stort var på gång. Håkan Nilsson, samt med en gedigen hockeybakgrund, kontaktades och till vår förvåning visade han visst intresse. Vid en träff så presenterades en treårsplan för Håkan som var beredd att göra ett försök att utveckla föreningen. Han kontrakterades för ett år med option på två år till, både som tränare för A-laget men också som sportchef. Tanken var att Håkan skulle lyfta hela föreningen till en högre kompetensnivå, både på ledar- och spelarsidan. När träningen drogs igång på hösten så förstod alla att det var nya tider att vänta. Att se inställningen på isen var en ny upplevelse för oss på sidan. Alla köpte konceptet och plötsligt fanns anledning att se fram emot säsongen med tillförsikt. Juniorerna deltog på träningen och Håkans inställning var att många skulle ges chansen att visa vad de går för under säsongen. Målsättningen var inte sportsligt uttalad utan det första året handlade det i första hand om att inventera föreningen, både kvalitetsmässigt i A-truppen men också totalt vad gäller ungdomsgruppen, ledarstaben i hela föreningen och den ekonomiska situationen. Vad krävs i en framtid för att så småningom avancera i seriesystemet och hur tar vi vara på våra ungdomar på bästa sätt för att utveckla deras hockeykunskap men också utveckla de som sociala individer, var frågor som skulle få ett svar. Treårsplanen var utformad på det sätt att första året skulle denna inventering ske för att nästa säsong ta oss till
kvalspel. Inom tre år var målsättningen att kliva upp i division två. SÄSONGEN började ganska bra men Håkan såg en hel del som kunde förbättras. Det tränades rejält hårt och runt jul engagerades Thomas Ehlengård som frystränare. Redan under pågående säsong inleddes träningen inför säsongen /. Även planeringsmässigt ser vi framåt mot nästa säsong, målet är att bredda truppen och kontakt har redan tagits med en del spelare. Efterhand märker vi att träningen ger resultat, vi är klart starkare än våra motståndare i slutet av matcherna och avslutningen av grundserien är tuffast tänkbara, vi möter idel topplag och för att gå till play-off krävs en hel del poäng mot dessa. Serien är jämnare än någonsin och alla lag slår alla. I slutskedet är det helt jämt mellan fem lag. Med tanke på avslutningen så inser vi att det kommer att bli tufft men å andra sidan så skulle play-offspel vara en rejäl bonus. Vi försöker att fokusera på att spela vårt eget spel utan att tänka på resultatet. Håkan poängterar att resultaten är underordnade prestationen. Inför sista omgången har vi tre raka segrar mot rena topplag men trots det krävs poäng borta mot, redan klara seriesegrarna, Fotskäl. Publiken ställer upp och en ett femtiotal supportrar bussas till Marks ishall. En underbar stämning på läktaren, hård träning och enormt engagemang hos spelarna tar oss fram till seger med - och play-offplatsen är klar. Vi kommer fyra i serien och skall då möta Skärgården i direkt avgörande matcher, bäst av tre, för en plats i kvalserien. Vi börjar hemma och vi spelar mycket stabilt och med stort självförtroende. Utan någon direkt oro vinner vi matchen med - och skapar ett fantastiskt utgångsläge inför returmötet på bortaplan. Snökaos i Västsverige och varningar från vägverket gör oss tveksamma
FIL MPRE MI ÄR PÅ V ID H Ö G E
till om vi skall åka. Efter kontakt med Skärgården och tät kontroll av väderprognoserna under eftermiddagen togs ändå beslutet att åka. Bussresan, med Ricky Ahlberg bakom ratten, tar en halvtimma längre än vanligt och framkomsten blir sen. Resan verkar sitta i benen under matchen och vi gör inte alls lika bra ifrån oss som vid första mötet, dessutom är Skärgården rejält laddade, de har ju bara denna chansen, annars är säsongen slut för dem. Trots att vi inte alls presterar vad vi kan så lyckas vi vinna med -. Efter segrar brukar laget fira med ”raketen” i omklädningsrummet. Håkan som har haft problem med ryggen och inte kunnat vara med ringer efter matchen, precis när ”raketen” ekar ur omklädningsrummet. Klart rörd och med tårar i ögonen kan han konstatera att förra årets bottenlag som han tog över i höstas, har gjort det som ingen då trodde. Förra säsongen spelades matcherna oftast med två femmor, detta ledde till slitna spelare och skador. I år har vi gått runt på mycket folk, några juniorer har spelat in sig och är idag ordinarie. Med ett på pappret sämre lag har vi gått från näst sista plats förra året, till kvalspel. Under året har vi endast inkasserat två förluster på bortaplan och intresset för Veddige Vipers har ökat lokalt, men också på andra håll. Ishockeysverige har uppmärksammat framgångarna och vi har haft juniorer från Gislaved som provtränat, vi har fått påringningar från spelare både från Värmland och Östergötland. Många har hört av sig och gratulerat. Vi hoppas att intresset skall öka ytterligare i Veddige och att ännu fler invånare skall upptäcka stämningen vid våra hemmamatcher i ishallen och kanske kan det också innebära att ännu fler åker med på bortamatcherna. NU VÄNTAR KVALET och där handlar det mest om att njuta och skaffa sig erfarenhet, hur långt vi och vårt spel räcker återstår att se. Att gå upp redan i år fanns inga tankar på utan det målet skall nås senast säsongen -. Vi har en hel del att jobba på när det gäller organisation och ekonomi men vi hoppas hitta bra lösningar inför framtiden. Satsningen fortsätter med hård träning och kanske får vi se några nyförvärv till nästa säsong som ytterligare stärker truppen. Hur kvalet än går så kan vi summera spelåret och konstatera att vi är på en mycket intressant väg. Denna säsong är klart över förväntan och kan vara början på något riktigt stort. JÖRGEN REINLER
KT DIRE B E R G SANDOR OLAH TEXT E &DBILDER: N … S E LE ANTO ANG LOS FR ÅN
G VLIN N TÄ G ST E N I Y L T T ON AR U N ÅG 7A NK H A PA S A K S B S A R : L A O LO R ER. K S SP S SK ASS ISION BERG UNEN , ”KL VA R IDSV M M T L M M I F A O R K N F E D ARI. A N BL AN EBRU ELA I R DIN 28 F A TT SP EGLA N A P E S E Ä D J LV R LD SOM SIG S E VA EMIÄ A OM HÖG E PR T D I T D Ä V A H PÅ BER SOM E AT T EN” VA L D FEST A . N N R E A TID DOM FR AM UNG N Å R F EKT DIR
! R M Ä L I FI M E PR ! HÖGE S T HU FULL
UTFR
Å
Ö G INF GNIN
L I S KO
BL R PU
ANS
PÅ VID
AU L A
FÖ R E IKEN
E MING
FILM
L M AT
OCH
SKU
MED M PA
A LT E
R N AT
EN
RLEK ISSÖ REG R A ÅND NEN. D SO REST H ME D SSFÖ A A L L K BO B N: BO BROR
FAR
LIN D, E ERÖ N R LER BJÖ BERN LINA MMI I U M A P LU N D ON, ÄG G ERSS NE H E L R AND , MA SON ÅKES
Lagledare Veddige Vipers
KVALMATCH PÅ SÖNDAG! Har du glömt hur hockey ser ut några meter från isen? Då är det dags att ge lite extra stöd för Vipers!
VIPERS UDDEVALLA söndag 11/3 17:30 Veddige Ishall. VÄLKOMNA!
I V…
LI N N
KM EA E
AN
NING S TÄ M NAD P P L AN D A AV S L LE N B L A H AR NA M IÄR SK AP I PRE
ViSKA! 2007/1 | sidan 11
G L ÄD JE I KÖ REN IG EN! TEXT & BILDER: INGER EKLÖV
Glädje i kören igen!
MARGRETH BÖRJESSON
Det har rått oro och förstämning i Veddige Kyrkokör det senaste halvåret. Precis lagom tills vi skulle starta efter vårt sommaruppehåll rämnade marken under våra fötter. till Margreth: en bordslampa vackert dekorerad av Gun Svensson.
KYRKOKÖRENS AVSKEDSGÅVA
sidan 12 | ViSKA! 2007/1
VÅR KÄRA MARGRETH BÖRJESSON ska lämna oss! Det kändes ungefär som vi blev …föräldralösa! Margreth har fått en tjänst i Landa där hon arbetar som kantor och körledare. Trots vår egen sorg önskar vi i kören naturligtvis Margreth stor Lycka Till och den sept. ordnade vi en avskedsfest för henne i Vabränna hembygdsstuga. Vi åt god mat och Rune Emanuelsson som har ett förflutet som bagare hade bakat goda tårtor till kaffet. Musik och sång flödade, Gun Svensson hade skrivit en visa om och till Margreth. Gun spelade gitarr och Ingeborg Verf Jacobsson spelade dragspel. GUN SVENSSON som ju också är skicklig med pensel och färger hade målat en bordslampa som avskedspresent från oss. Kreativ som hon är var motivet ”Hjärtats Nyckel Heter Sång”. En nyckel i ett hjärta vars ena halva bestod av pianotangenter och så en kör klädd i kåpor i vår färg och med våra svarta pärmar. Med denna lampa lysande hemma i Träslövsläge kommer Margreth aldrig att glömma oss och sina år i Veddige. EFTER NÅGRA MÖRKA MÅNADER ser vi ljusare på tillvaron igen. Inte bara för att det går mot vår… vi har fått en ny körledare! Marie-Louise Danielsson som har en provanställning från mars som kantor och körledare har redan nu börjat ta sig an oss. Pigg och glad och sprudlande av musik är hon denna -åring från Norra Näs. Det ligger nog i blodet säjer hon och berättar att Farmor hade en vacker sopranstämma
som lämnar över kantorsstolen till…
och Farfar en underbar basstämma. Pappa var också musikalisk och Marie-Louise började spela piano redan som liten och sjöng i en barnkör. I många år sjöng hon i Falkenbergs Motettkör och sedan sjunger hon sopran i Varbergs Kammarkör. Marie-Louise har arbetat som undersköterska på sjukhuset i Varberg i år men slutade för år sedan. Då cyklade hon ofta direkt från arbetet och ner till stan för att spela orgel för Erik Molin. Det var han som pushade på henne att ta en kantorsexamen. De senaste åren har MarieLouise läst på Komvux, bl. a. matte och religion och hon har läst och lärt en massa om alternativmedicin och massage. Det är också massage hon ska ägna sig åt utöver sin kantorstjänst som ju är på . Just nu är hon på Derome AB en dag i veckan. Tänk om man hade en sådan omtänksam arbetsgivare. UNDER NÅGRA ÅR har Marie-Louise haft vikariat som kantor i Lindberg, Himledalen och Vinberg-Ljungby kyrkor. Nu tycker hon att det känns kul att få landa lite i Veddige. Första egna tjänsten. ”En utmaning” säjer hon, ”att se om jag kan utveckla kören lite till, det är inte lätt att komma efter Margreth som ju är väldigt duktig”. Vi i Veddige kyrkokör ser med glad och pirrande spänning fram emot denna utveckling och om det finns någon bland ViSKA!-läsare som vill pröva på så är du välkommen. Särskilt om du är man för det är övervägande kvinnor i kören. Kom med och sjung. Vi övar varje torsdagskväll mellan - i Församlingshemmet. TEXT OCH BILDER INGER EKLÖV
…MARIELOUISE DANIELSSON
ViSKA! 2007/1 | sidan 13
FARVÄL PRINCE BO EMANUELSSON
Farväl Prince Det här stycket skriver jag för alla hundägare. Jag vänder mig särskilt till Er, som har hundar, vilka börjar komma upp i åren. Säkert börjar Ni tänka på, hur det hela skall sluta. Jag skriver det här för att få utlopp för mina känslor. Det finns två sorters människor. En del kan skjuta ett vackert råddjur utan att blinka. Vi andra är blödiga. Jag kan inte skjuta en gråsparv. Möjligen har jag tagit livet av någon mus med musfälla. En hel del insekter har man väl klappat till. Men där går gränsen. Vi sidan 14 | ViSKA! 2007/1
hundägare är ett särskilt släkte. Men låt mig börja från början. PINGSTAFTON DEN 29 MAJ 1993.
Vår katt var nu ca år gammal. Det var en sådan där go katt, som alltid skulle ligga på min mage och spinna, när jag efter arbetes slut intog ryggläget i TV-soffan. Fredagskvällen före Pingstafton var annorlunda. Katten ville alltid vara inne på natten. Den här kvällen skulle hon tvunget ut. När jag på Pingstaftonen gick uppför vår backe efter att ha varit nere och hämtat tidningen, fick jag se katten. Hon låg spikrak under min bil. Hon hade gått ut för att dö. Det var sorgligt men inte så dramatiskt. Vi hade väl undrat hur länge den där katten skulle kunna hålla sig vid liv. Dessutom har de ju liv.
Vid frukostbordet sa min hustru Gudrun: ”Jag önskade mig alltid en hund, när jag växte upp, men jag fick aldrig någon. ’Göst a och Eivor i Trädgården’ har så fina valpar. Kan vi inte pröva att ha en sådan över Pingst en, om vi får för dem.” Så blev det. Det var ju dessutom Mors Dag på Pingstdagen. Det gick förstås inte att lämna tillbaka detta lilla vita energiknippe. Det var kärlek vid första ögonkastet, och den var snart besvarad av Prince, som denne samojedspets hette. Någon Mors Dagspresent blev det inte. Gudrun betalade själv sin hund. Jag och min son Calle fick lova att hjälpa till med rastningen. MOTIONEN.
Prince blev snart en kär familjemedlem. Han var inte en sådan hund, som underord-
nar sig kadaverdisciplin. Samojederna har en stark vilja och är mycket envetna. De har också en enorm styrka. De har använts som draghundar. I gengäld är de mycket snälla. Jag har mött många små ilskna hundar, som skällt något oerhört på Prince. Han bara tittar på dem. Endast en hund har gått till anfall mot honom. När han en gång gick fram för att hälsa på en hund, som vi mötte i skogen, flög denne på honom och bet loss lite av den mycket tjocka pälsen. Prince bara tittade på den där dumbommen, som stod där med en massa vit ull i munnen. Samojederna är mycket barnvänliga. Han tyckte om både barn och flickor. Det är bra att ha hund. De håller tjuvarna borta. Framför allt får de ägaren att motionera i alla sorters väder. När jag slutade som VD på Elektro-Emanuel, blev det jag, som fick huvudansvaret för hunden. Prince har gått ungefär km varje dag, dagar om året och i år och månader. Det blir en liten nätt vandring på tillsammans , mil. Husse har gått lika långt. Men detta är inte allt. Prince var i det längsta med på Tisdagsgängets långpromenader. De största strapatserna råkade han ut för i Sälen. Gudrun och jag vandrade på sommaren över fjällen på turer, som kunde vara , mil. På vintern åkte vi skidor, och Prince sprang tappert bredvid. Ibland vid visst väder fick vi stanna och peta bort snö i pälsen mellan trampdynorna. Han gnällde aldrig. Det var ett mycket tåligt djur. Vi lärde oss att klippa det där håret och att smörja in trampdynorna, så att snön inte fastnade. Prince älskade att åka bil. Han var alltid med mig i bilen. När vi körde upp den mil långa vägen till Sälen, satt han hela tiden längst bak i högra hörnet i bilens lastutrymme. Han gav inte ifrån sig ett ljud på hela resan. Ibland lade han sig ner en stund och vilade. Vid Grums lät vi honom ta en liten promenad. Nu är det så förbaskat tomt i den där bilen. Det vita huvudet, som jag alltid såg i backspegeln, finns inte där längre. SOCIAL GEMENSKAP.
Under årens lopp har vi mött många hundägare med sina hundar i motionsspåret. Det blir ofta en stunds samtal med människor, som man inte tidigare har känt. Under dessa år har många av Princes´ kompisar försvunnit. De har haft olika sorters sjukdomar. Många har haft problem med leder, vilket ofta drabbar schäfrar. Även Prince har haft sina besvär. Mest har det varit dåliga tänder, vilket tycks förfölja samojederna. För månader sedan fick Prince nya problem. Han började tappa pälsen på bröstet, och han fick någon sorts utslag i huden. Han hade nu också fått en förstorad testikel och en böld i baken. Min fru åkte in till veterinären. Han ville kolla, om tumören på testikeln
möjligen kunde vara cancer, som spritt sig till lungorna. Tyvärr hade röntgenapparaten pajat. Veterinären tyckte, att hunden nu var så gammal och hade så mycket defekter, att man lika gärna kunde låta honom sluta sina dagar. Min fru ringde hem något bedrövad för att fråga mig. Jag sa nej. Beställ en ny tid för röntgen. Två dagar senare visade röntgen, att det inte fanns några angrepp på lungorna. Förstorad testikel har nästan alla gamla hanhundar, fick vi veta. Tidigare hade de sämsta tänderna avlägsnats. Han fick leva med det, som var kvar. Genom att dagligen ge honom tre tabletter Levaxin i lite god leverpastej, så försvann snart alla utslag och pälsen blev jättetjock. Prince fick ytterligare månaders levnad i bonus. Jag var lycklig. Man fick nu bättre tid att förbereda sig för det som en dag måste komma. Prince fick behagliga månader. Han slapp vara med på våra ibland tuffa terrängvandringar. Vi gick våra dagliga km och han fick bestämma farten. Det gick lite sakta, men vi trivdes ihop. Tyvärr verkade det, som om bölden intill hans analöppning blev större och större. Vi hoppades dock att Prince liksom katten bara skulle ligga där en morgon och ha somnat in. Det fick tyvärr inte bli så. SISTA HUNDRUNDAN.
Tisdagen den januari var Tisdagsgänget ute på Per Nilssons runda i Thårstorp. Lasse Danielsson brukar kalla den Hundrundan, eftersom ”Nisse” brukar gå den med sonens hund. Efter denna motion åkte jag ner och åt lunch på La Scala. Prince satt i bilen och väntade på mig. Efter lunchen åkte vi ner till idrottsplatsen för att ta vår dagliga middagstur nere vid Viskan. Det blev den sista promenaden för Prince. På väg mot Viskabo fick jag se, att han hade blod på svansen. Det blödde från bölden i hans bak. Vi gick rundan. Hemma i badrummet försökte jag få på något, som kunde stoppa blodflödet. Det gick inte. Jag fick kalla hem frugan. Trots gemensamma krafter kunde vi inte få fast någon sorts förband. Det bar iväg till veterinären i Varberg. Vi fick väga hunden. Sedan hissades han upp på skötbordet. Hade Olle Larsson varit kvar där i sin gröna rock, hade Prince hoppat ut genom fönstret. Olle hade gått i pension. Flickorna i blå rockar var gulliga mot Prince. De kramade honom och vann hans förtroende. Han har alltid gillat tjejer. En kvinna, som var veterinär kom in och sa, det vi fruktat. Vi kan inget göra. Bölden börjar nog besvära honom, när han behöver bajsa. Han är snart år. Ni skall vara glada för, att Ni har fått ha honom så länge. Ni kan väl gå ut en stund och fundera. Vi tittade på varandra. Vi var överens. Världens hemskaste stund var kommen. Prince var dock den hund i kullen, som hade fått leva längst. Hans tre syskon var alla döda.
Flickorna gav först Prince en lugnande spruta. Sedan gick de ut. Jag lade min arm om huvudet på Prince och tryckte hans huvud mot mitt. I normala fall brukade han försöka komma loss, om man gjorde så. Idag kände nog Prince på sig, att detta var någon sorts farväl. Han tryckte sitt huvud hårt mot mitt. Han stod där rak och majestätisk med högt buret huvud. Gud vad jag älskade honom i den stunden. Efter en liten stund kom flickorna in med giftsprutan. Prince reagerade inte, när de tömde sprutan i honom. Han stod kvar där med sina fina stora bruna ögon och såg på oss. Det verkade nu som en evighet, men det rörde sig nog bara om sekunder. Plötsligt vek sig benen på Prince. Han segnade ner och lade sig på höger sida. Just i det ögonblicket hörde vi ett litet vargtjut. Det hände ibland, när han ville ut till löpande tikar, att han gav ifrån sig ett sådant ylande. Han låg där nu på skötbordet med sin vackraste sida upp. Det såg ut, som om han sov en god sömn. Sköterskan kom in och frågade, om vi ville ta med oss honom hem. Under mina sista vandringar i skogen med Prince, hade jag bestämt mig för, att jag aldrig skulle kunna gräva en grop i marken, i vilken jag skulle lägga hunden. Jag skulle aldrig kunna stå där och kasta svart jord över hans vita päls. En urna med aska är inte mycket bättre. Man vet inte vad det är för aska man gräver ner. Nej, denna lilla artikel får bli vår gravsten över Prince, som jag nu hoppas lever ett gott liv i hundarnas himmel. Han kommer alltid att finnas i våra hjärtan. EFTERÅT.
Jag gick ut och satte mig i bilen. Frugan gick och betalade. Jag tyckte, att jag åldrades år i denna stund. Gudrun åkte till arbetet i staden. Jag åkte hem med ett tomt hundkoppel. Det var hemskt att komma hem till det dödstysta huset. Jag röjde snabbt bort matskålar, hans liggtäcke och annat, som påminde om hunden. Men det hjälpte inte mycket. Han fanns där ändå i mina tankar. Dagen efter var jag tvungen att börja skriva någon artikel för VISKA, för att skingra tankarna. Det gick bra tills att jag skulle gå ner och sätta på kaffebryggaren. Från farstun kom ingen Prince för att tigga lite kaffegodis. Att jag skriver denna artikel är någon sorts måste. Om man får tömma ut sina känslor, känner man nog en viss lättnad. Jag vet inte, om det är någon mer än jag som läser detta. Jag vill sluta med ett råd till alla, som börjar komma i samma situation, som vi var i. Tänker Ni skaffa en ny hund, köp en liten valp redan innan den gamla har gått bort. Då slipper Ni denna förbannade tystnad i huset. BO EMANUELSSON
ViSKA! 2007/1 | sidan 15
Gänget
G ÄNG E T I G RUS G RO PEN #19 BO EMANUELSSON
Minnen från 1940-talet av Bo Emanuelsson
i grusgropen Historien om gänget i grusgropen lider mot sitt slut. Vi gjorde många hyss. En del har fallit i glömska. En del vågar jag inte berätta, då anhöriga kan ta illa upp. Gänget i grusgropen gick förstås också i skolan, och där hände en del, som har fastnat i min hjärna. Jag kommer att avsluta hela serien med några berättelser från skoltiden. Kanske kommer det sedan någon annan serie om roliga episoder med lite inbyggd Veddigehistoria. Den som lever får se. SKOLANS HISTORIA.
Jag vill gärna börja med lite historia om skolans utveckling. Långt innan man hade börjat bygga skolhus i Veddige, bedrevs det någon form av enkel undervisning med ambulerande skola. Ofta var det klockaren, som förflyttade sig mellan gårdarna. Det gällde att lära alla att läsa. Den första lagen om att folk skulle undervisas skrevs redan in i kyrkolagen, där varje präst fick ett åliggande att svara för undervisningen i kristendom och i den protestantiska trons huvudstycken inom församlingen. Dessa former var husförhör, skriftermål och konfirmationsundervisning. I denna undervisning deltog både gamla och unga. Läsundervisningen skötte i regel klockaren. I en regeringsresolution ålades föräldrarna att lära barnen läsa i bok. Barnen skulle kunna läsa och lära sig vissa kristendomsstycken. Enligt ett gammalt protokoll var landets befolksidan 16 | ViSKA! 2007/1
ning i stort sett läskunnig, innan den allmänna skolplikten kom . Enligt års folkskolestadga skulle det i varje socken och varje stadsförsamling upprättas minst en, helst fast skola med vederbörligen godkänd lärare. Anspråken sträckte sig bara till en skola och en lärare per socken. Eftersom skolvägen blev mycket lång för en del elever, beslöts om statsbidrag till mindre folkskolor, där man fick lov att anställa även oexaminerade lärare. Folkskolan var till för bondebefolkningen. Bönderna var inte övertygade om, att någon folkskola behövde byggas. Förmöget folk undervisade sina barn i hemmet liksom tidigare. Det var ett allmänt socialt intresse, som drev fram den kommunala skolan. Svårigheterna i början var brist på lokaler och lärare. var inte hälften av skolpliktiga barn inskrivna i skolan. I början av -talet fick vi folkskoleinspektörer, som skrev rapporter. Enligt dessa var inte hälften av de inskrivna eleverna närvarande vid inspektionen. Småskolorna kom till senare. Först var det i städerna, där klasserna blev för stora. Sedan spred det sig också till landsbygden. HUR VAR DET DÅ I VEDDIGE?
Jag tror, att Veddige var först i Varbergs kommun med att bygga en högstadieskola. Så var det inte, när den första folkskolan skulle byggas. Det var mycket motstånd i början. Lagen om allmän skolplikt hade kommit . De, som har samlat frimärken, kommer säkert ihåg, att det kom ut en serie märken vid årsminnet . På dessa långa frimärken fanns porträtt av förkämparna Rudenschöld och Nils Månsson, och i mitten stod det SVERIGE med tre kronor och FOLKSKOLAN ÅR. Frågan om byggande av ett skolhus vid Weddige by eller som den ibland kallades Kyrkbyn var uppe till behandling första gången på ett sammanträde med sockenstämman den oktober . Tidigare hade man bara haft ambulerande skolor. En av dem, som tjänstgjort i de ambulerande skolorna var organisten och klockaren Johan Sandelqvist. Honom har vi
del 19.
historieforskare mycket att tacka för. Han gav oss kanske vår första skildring av hur Veddige samhälle såg ut vid sekelskiftet /. När han hade varit hos sin skräddare i Vabränna och kommit hem igen, skrev han ner det han hade sett under vägen i en dikt på verser. Detta skedde . På sockenstämman beslutades det inte om något bygge. Man ville avvakta av följande skäl: . Det rådde allmän fattigdom. . Man hade ingen riktig tomt för huset. Det Laga skiftet i Weddige by var ännu inte genomfört. Om man byggde på ett markområde, som efter Laga skiftet fick en annan ägare, kunde man tvingas riva byggnaderna. . Man trodde, att man skulle kunna komma överens med en examinerad skollärare, som åtog sig undervisningen utan anspråk på särskild bostad. Dåvarande ordföranden på sockenstämman, Johan Johansson kämpade en hård kamp för byggandet av ett skolhus. Denne Johan Johansson måste väl ha varit prosten i Veddige. I början var han inte alls lyckosam, men den november beslutade man, att skolan skulle byggas. Det tog ytterligare ett år innan arbetena kom igång. Bönderna hade nog fått skaffa fram timret under det gångna året. Hösten kunde man skörda tidigt. Bönderna tyckte, att det nu var hög tid att starta bygget, om inte timret skulle bli skadat under vintern. Om det fick ligga, skulle det också kunna bli förskingrat. Den, som fick i uppdrag att uppföra skolhuset, var byggmästare Lars Andersson från Diseflat. Anbudet, som byggmästaren lämnat, löd på riksdaler och skilling. Bönderna skulle under tjugo dagars tid utföra dagsverken per dag, alltså totalt dagsverken. Den byggnad, som nu uppfördes, var längan närmast uthusen. I den östra delen mot kyrkan fanns lärarens bostad. I väster låg skolsalen, en korridor eller egentlige ett kapprum och längst i väster en förstuga. Läraren hade också en förstuga på norra långsidan. Byggnaden, som låg i riktningen väster-öster fick snart
namnet Kyrkskolan, då kyrkan var närmaste granne. Jag vet inte i skrivandets stund, om uthusbyggnaden med stall för kyrkobesökarnas hästar uppfördes samtidigt. Tyvärr saknas sockenprotokollen från denna tidsperiod. Man behövde bara en skolsal. Det var först , som man anställde ytterligare en lärare i folkskolan och delade upp eleverna i klass och i en sal och och i den äldre byggnaden. Jag vet inte exakt, när flygelbyggnaden mot söder tillkom. Det var kanske . DE FÖRSTA LÄRARNA.
Mycket av mina uppgifter i denna artikel har jag fått från en tidningsartikel från år , när man firade -årsminnet av skolans tillkomst. Lärarna vid detta tillfälle var Anders Karlström och Birgit Bengtsson. De hade inför detta jubileum gjort vissa efterforskningar. Enligt denna hade man kommit fram till, att den förste läraren blev Johan Sandelqvist. Jag vet inte, om han uppfyllde kriterierna på en godkänd lärare. Det står, att han valdes, för att han var känd för ett stadgat och hedrande uppförande och därtill gjort sig kompetent genom att genomgå skollärarese-
VEDDIGES FÖRSTA
minariet. Det sista verkar ha varit av underordnad betydelse. I artikeln påstås sedan, att Karl Torén var näste lärare. I mina inflyttningslängder har jag dock funnit en Skollärare Anders Nilsson, som flyttar till Weddige by från Frillesås. Det är tre år innan Torén anländer. Jag kan inte finna, att Anders Nilsson lämnar Veddige. Kanske är han en gammal man, som avlider här. Här finns mer att leta efter i husförhörslängderna. I de gamla lärarjournalerna finns en del intressant läsning. I början var det inte så noga med skolgången. Det fanns elever, som bara hade besökt skolan dag i hela sitt liv. Anmärkningar, såsom Trots och Slarv började tidigt användas. CARL ELIASSON TORÈN.
I tidningsartikeln kunde man läsa, att Torén undervisade -. I mina inflyttningslängder finns han inskriven som inflyttad till Veddige alldeles i början av . Han kom från Svarteborg i Bohuslän. Carl Eliasson Torén var en märklig lärare. Namnet tyder på, att han kom från någon
soldat- eller båtsmanssläkt. I tidningsartikeln intervjuar man också August Olsson i Björkäng, som ligger strax norr om skolan. Han gick i Veddige under namnet -åringen. Han var kanske den förste i församlingen, som uppnådde denna höga ålder. Vid detta tillfälle, var han år. Han var född . August Olsson berättade, att Carl Torén var en stor och tjock karl. Han var ingen vidare lärare. Han satt på katedern hela dagarna och rökte sin långa pipa. Pipskaftet var mycket långt. Piphuvudet hängde nere vid lärarens knä. Torén nådde inte ner så att han kunde tända pipan. Det fick någon av gossarna i klassen göra. En gång hade pojkarna stoppat krut i botten på piphuvudet. Det blev en redig smäll, när gossen tände pipan. Enligt August Olsson bestod undervisningen i läsning av katekesen och biblisk historia. Olsson gick i skolan sammanlagt månader. Han lärde sig läsa. Konsten att räkna och skriva fick han lära sig själv vid mogen ålder. Det var ett visst motstånd från föräldrarna. De behövde barnen hemma för att hjälpa till på jordbruket. Flickorna fick nog i allmänhet gå i skolan kortare tid än pojkarna.
skolhus. Kyrkskolan byggdes 1852.
ViSKA! 2007/1 | sidan 17
AUGUST OLSSON, ”Hundraåringen“, gick i skolan för Carl Eliasson Torén. Här hälsar han på kung Gustav VI Adolf vid dennes besök i Veddige.
LAVINS DRAMATISKA DAGBOK.
Prosten Johan Johansson började bli gammal och skröplig. Man anställde nu hjälpprästen Lars Magnus Lavin. Han har betytt ännu mer än Sandelqvist, när det gäller historiska fakta. Han skriver dagbok under åren -. I hans HÄR FÖLJER
regård. Lavin badar många gånger i Viskan. Ibland är han i Varberg och badar i saltsjön. Lavin var ingen absolutist. Han noterar, att han varit hos en person och druckit groggar. Vid ett annat tillfälle dricker han cognac och vatten.
några värdefulla upplysningar:
1875 Den 10-11 augusti 1876 Den 4 augusti 1876 Den 30 oktober 1876 Den 4 december 1876 Den 9 december 1877 Den 6 juni 1878 Den 6 maj 1878 Den 5 november 1878 Den 2 december 1878 Den 6 december 1879 Den18 augusti 1880 Den 1 november
OCH NU
små korta noteringar ryms mycken dramatik. Här är bara plats för några smakprov. Många av hans noteringar handlar om besök hos von Döbeln på Björkholm, gamle Hygrell på Jonsjö, Björkman på Kullagård och handlare Rylander i Thorstorp. Han var ofta på Åsbro Gästgiva-
Åsåg när Björkman på Kullagård släppte på vatten i sin kanal. Var hos honom och drack två glas vin på förmiddagen. Den 4 augusti 1876 hade man en fest på Skansen vid Kullagård och firade 200-årsminnet efter dess anläggande. Var vid tinget vid Wiskabro för att höra om ett mål, som behandlade slagsmål och överfall på en piga. Examen med småskolan i Wallby. Därefter talade jag med en barnamörderska i Skaraberg vid Björkholm. Öfvervar en obduktion av ett mördat barn i Weddige kyrktorn klockan 8-11. Var och såg, när Kullagårds såg sattes igång. Den 5/7 var det 28½ grader i skuggan, varför Lavin badade i kanalen. Gick järnvägslinjen från Weddige till Ås No 12 och åter. 3 lik begravna på Weddige kyrkogård-3 systrar von Döbeln. Besåg Wiskabro, när järnvägsvagnarna gingo öfver henne första gången. Var i Kalfhult och talade i telefonen med varbergsbor i staden. Var med varbergsbor, som åkte med tåget till Kullagård. Åkte på tåget i 1:sta klassvagn från Derome till Borås, där vi åt frukost. Åkte från Borås till Varberg och var med på invigningsmiddagen kl. 3 e.m. Åkte till Veddige kl. 9 e.m.
kommer det dramatiska inslaget, som hör hemma i skolans värld.
1881 Den 5 februari 1881 Den 14 februari
Mellan klockan 4 och 5 på eftermiddagen erhöll jag underrättelse om att folkskollärare C. E. Torén i Weddige hade skjutit sig i sin bostad. (Kort och koncist). Begrof i tysthet C. E. Torén i Veddige.
GÄNGET I GRUSGROPEN.
Med denna bakgrundshistoria om folkskolans första trevande år, som i och med Toréns självmord fick ett tragiskt slut, tar vi nu ett långt hopp fram i historien till och -talet. En av medlemmarna i gänget var Bengt Karlström, son till vår folkskollärare Anders Karlström. Han berättade för mig en gång, hur det var, när hans Mona för första gången skulle sova över i Veddige. Hon skulle förstås ligga ensam i ett rum i Karlströms lägenhet. Karin Karlström, Monas blivande svärmor, upplyste henne om, att det var i det här rummet en skollärare hade skjutit sig. Kulan satt visst kvar inne i väggen. Varför hon lämnade dessa bisarra upplysningar, förtäljer inte historien. Mona sov nog oroligt den natten. Om jag känner Bengt rätt, smög han nog snart bort till detta rum och kröp ner i Monas säng. sidan 18 | ViSKA! 2007/1
BIRGIT WALDE REVOLUTIONERAR VEDDIGE.
Som jag nämnde tidigare, var det först , som man gick över till att läsa i skolan varje dag. Nu behövde man ytterligare en lärare, som tog hand om klasserna och . Folkskollärare Birgit Ingegärd Walde skrevs in i kyrkböckerna i Veddige . Hon var född den / och skulle alltså fylla år detta år. Fröken Walde kom från Ramsele. Hon skrevs in på Weddige skolhus, där hon antagligen hade ett rum i Karlströms lägenhet i början. Snart flyttade hon till Ivar Anderssons villa på Björkholmsvägen. Byggmästare Anderssons villa var stor. Den skulle ursprungligen ha blivit direktörsbostad åt Alfred Johansson på Linnebolaget. När detta bolag gick i konkurs, såldes även den halvfärdiga villan. Ivar Andersson hade inrett övre våningen till en extra lägenhet. Mitt hem låg
mitt emot på andra sidan om Björkholmsvägen. CYKELTUREN
Fröken Walde var en modern lärare med moderna idéer. Hon kom att chocka det ganska gammalmodiga och konservativa Veddige på många sätt. När hon kom till Veddige kunde hon inte cykla. Hon gick ner och köpte sig en damcykel. Hon hade ingen lärare, som höll i pakethållaren vid de första tramptagen. Fröken Walde hade givit sig den på, att hon skulle lära sig cykla alldeles själv. Vi såg henne leda sin cykel upp emot Kulla. Uppe i Dukulleliderna satte hon sig på cykeln och lät den rulla ner mot samhället. I början startade hon långt nere i backen. Snart lyckades hon hålla balansen några meter. Hon blev djärvare och gick längre upp i backen. Det började gå skapligt.
Birgit Walde gick nu långt upp i backen. Hon kom upp på cykeln, som började få alldeles för hög fart. Det där med att bromsa, hade hon ännu inte lärt sig. Nu fick hon plötsligt se, att det kom en gumma där nere i backen med en bärkasse i varje hand. Fröken Walde började skrika: Jag kör på Er. Jag kör på Er. Gumman tog förskräckt två steg ner i diket. Fröken Walde höll sitt löfte. Hon körde rakt ner i diket och styrde in framhjulet mellan benen på den vettskrämda gumman. I nästa ögonblick låg fröken Walde, gumman och matkassarna där i en enda röra. Jag minns inte, att jag såg Birgit Walde cykla efter den dagen. GYMNASTIKLEKTIONEN.
Det var söndagsmorgon. Folket uppe ifrån Källsmossen och Kulla kom i sina svarta kläder på väg mot högmässan i kyrkan. Då fick de se något märkligt. En kvinna kom springande på vägen uppemot Kulla iförd en sådan där plufsig grön träningsoverall. Det här var något nytt för Veddige. Fröken Walde blev nog det stora samtalsämnet den eftermiddagen. En kvinna i träningsoverall år i Veddige var något alldeles extra. Fröken Walde skulle väl också ha varit i kyrkan.? Det skulle bara bli värre. Holger och jag hade nu kommit upp i :e klass. Året måste ha varit eller . Vi befann oss allra längst ner i salen, där vi satt och pratade och störde
lektionen. Som straff fick vi flytta fram och byta plats med de två, som satt alldeles framför katedern. Fröken Walde höll nu på och talade om, hur viktigt det var med motion och gymnastik. Hon beklagade, att det inte fanns gymnastiksal. Hon kunde också ha klagat på, att
I nästa ögonblick låg fröken Walde, gumman och matkassarna där i en enda röra. Jag minns inte, att jag såg Birgit Walde cykla efter den dagen.
det inte heller fanns slöjdsal. Veddige var i undervisningssynpunkt ett U-land. Nåväl. Vi skulle ändå ha gymnastik. Jag kommer nu att visa några rörelser. Sedan skall Ni få sitta på bänkarna och följa efter mina olika rörelser. Fröken Walde satte sig nu på katedern.
Hon var klädd i kjol och blus. Hon drog upp kjolen. Ett par ljusblå underbyxor kom fram. Det var sådana, man hade på den tiden. Byxorna nådde nästan ner till knäna. Fröken Walde sköt nu ut benen, så att de bildade ett V. Hon började göra rörelser med armarna. Armar uppåt sträck! Armar framåt sträck! Armar utåt sträck! Vid den sista rörelsen skrevade hon också isär benen ytterligare. Holger såg först, vad som höll på att hända. Han började bli röd i ansiktet. Jag satt lite till höger om honom. Holger tittade på mig och pekade med fingret bakom bänken upp emot fröken Waldes byxor. Katastrofen var ett faktum. Sömmen mitt i byxorna klarade inte denna påfrestning. Vi såg nu båda, vad som började framträda mitt i den spruckna sömmen. Det gick inte att hålla sig längre. Vi var illröda i ansiktet. Plötsligt lade vi upp ett unisont gapflabb. Gymnastiklektionen avbröts mycket plötsligt. Det gick inte, att flytta oss längre fram. Alltså fick vi straffas med varsin rungande örfil. För fröken Walde var det lite känsligt att dänga till hennes hyresvärds son, men det fanns ingen återvändo. Jag vill minnas att gymnastikundervisningen med detta intermezzo gick i graven för alltid i Veddige Folkskola. Ling fick vänta med sin gymnastik. I fortsättningen bedrevs denna som brännboll, om det var tjänligt väder. BO EMANUELSSON
Walde i övre högra hörnet. Holger står i bakre raden längst upp till vänster. Längst fram till vänster sitter Ingemar Lundgren. Bakom honom ligger författaren på knä. Den lille killen intill Anna Flinkström är Rolf Karlström. Han är med på nästan alla skolkort från den här tiden. Det verkar som om klasserna 3 och 4 tillsammans var 40 elever. Och så talar man om stora klasser i dagens skola.
FRÖKEN BIRGIT
ViSKA! 2007/1 | sidan 19
MER H O CK E Y HENRIK VENDELSTRAND
AR
LSSONS
K
AR
LSSONS
D
C-pojk, 1000 kr:
B-pojk, 1500 kr:
Jesper Karlsson
Daniel Andersson
Jonatan Carlsson
Efter en jobbig tid bakom sig blickar nu Jesper framüt med ett leende och en stark träningsvilja. En liten kille, men med ett stort kunnande. Han reser mellan Falkenberg och Veddige flera günger i veckan och är alltid pü ett strülande humÜr. Med sin positiva inställning bidrar han med inspiration och kämpaanda till de andra i laget. Jesper bidrar dessutom med ett grymt och skickligt mülvaktsspel och det gÜr att hans lagkompisar vügar spela ut ordentligt. Det visade Jesper inte minst i Lerumscupen med endast tre insläppta mül pü sex spelade matcher och ett härligt cupguld som alla var mycket värda, inte minst vür �Guldklimp� Jeppe. Jesper har uppfyllt alla krav som erfordras fÜr att erhülla ett stipendium frün Henrik Karlssons minnesfond.
Daniel är en härlig kille, alltid med ett strülande humÜr och det kommer aldrig ett negativt ord frün honom. Daniel är en härlig lagspelare med stor arbetsinsats och en härlig intensitet, en kompis som aldrig gÜr en dülig insats. Daniel har bara tagit ett düligt beslut i sitt hockeyliv och det var infÜr denna säsong dü han bestämde sig fÜr att sluta spela hockey. Efter en liten Üvertalning var glädjande nog Daniel tillbaka till oss, precis där han hÜr hemma och sedan dess har han knappt missat en träning eller match. Daniel har sitt problem med sin svüra allergi, men hos oss är han en stor grabb, en grabb som alla i laget ser upp till - en grabb som bara växer. Daniel har uppfyllt alla krav som erfordras fÜr att erhülla ett stipendium frün Henrik Karlssons minnesfond.
Jonatan är omtyckt av sina lagkamrater dü han uppträder fÜredÜmligt büde pü och utanfÜr isen. Jonatan är lugn och sansad och är ett exempel pü hur man kan växa själv genom att ge till andra. Jonatan har visat att med rätt attityd och motivation kan man nü lüngt! Jonatan har uppfyllt alla krav som erfordras fÜr att erhülla ett stipendium frün Henrik Karlssons minnesfond.
ENDAST FÖR VISKA! MAGASINETS LÄSARE! Handla fÜr 1000:- och fü en present, mot uppvisande av denna annons (värde ca: 220:-)
VANILLA matbord och 6 stolar. Vaniljfärgad serie i bjÜrk/massiv ek. Matbord: 180x95cm. Stolar i trä eller med skinnsits.
TUPMBS
FE NBUCPSE N
sidan 20 | ViSKA! 2007/1
ESF O N
2006 2007
D
D
D-pojk, 500 kr:
STIPENDIUM 3
N IN
2006 2007
ESF O N
ESF O N
HENRIK
K
N IN
N IN
STIPENDIUM 2
HENRIK
LSSONS
M
AR
2006 2007
M
K
M
STIPENDIUM 1
HENRIK
Henrik Karlssons m
Viskastigen 40, Veddige. Tel: 0340-300 50. Ă–ppet: mĂĽ-fre: 13-18, lĂśr: 10-14
www.mobelhornet.se
Henrik Karlssons minnesfond instiftades för att hedra Henrik Karlssons minne och för att visa att Veddige Ishockeyklubb värnar om individens sociala trygghet och personliga utveckling. Under sin tid i Veddige Hockeyklubb visade Henrik glädje, empati och engagemang. Fonden vill därför bidra till en stimulerande social utveckling av den enskilda individen oavsett ishockeykunnande. Från minnesfonden utgår årligen stipendier till en seniorspelare, en juniorspelare, fyra ungdomsspelare samt en ledare/funktionärer som
utmärkt sig på ett positivt sätt inom Veddige Hockeyklubb. Stipendier, med ett belopp motsvarande , , och kr skall varje år utdelas till en spelare inom A-, B-, C- respektive D-pojk. Till senior- och juniorspelaren utdelas ett belopp motsvarande kr till vardera. Till ledaren/funktionären utdelas ett belopp motsvarande kr. Stipendierna utdelas årligen i samband med A-lagets sista seriematch för säsongen. Utöver direkta gåvor skall nettointäkterna från två A-lagsmatcher insättas årligen till minnesfonden.
K
AR
LSSONS
K
AR
LSSONS
D
Senior, 2000 kr
ESF O N
2006 2007
N IN
STIPENDIUM 6
D
D
Junior, 2000 kr
ESF O N
ESF O N
2006 2007
N IN
N IN
STIPENDIUM 5
HENRIK
LSSONS
M
AR
2006 2007
M
K
M
STIPENDIUM 4
HENRIK
s minnesfond
HENRIK KARLSSONS minnesfond stipendiater övre bilden från vänster: Erik Enberg, Daniel Andersson, Jesper Karlsson och Leif Karlsson. Bilder under från vänster: Jonathan Karlsson och Adrian Reinholdsson.
HENRIK
STIPENDIATER 2006/07
Ledare, 1000 kr
Adrian Reinholdsson
Erik Enberg
Leif Karlsson
Adrian Reinholdsson har under säsongen på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att stärka föreningens ambition att alla spelare och ledare skall visa en positiv attityd. Adrian har visat en enträgen vilja att utvecklas. Han har visat att med motivation kan man försätta berg. Adrian är en härlig kille med stort hjärta som alltid stöttar sina kamrater både i med- och motgång. Adrian har uppfyllt alla krav som erfordras för att erhålla ett stipendium från Henrik Karlssons minnesfond.
Erik Enberg har under säsongen på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att stärka föreningens ambition att alla spelare och ledare skall visa en positiv attityd. Erik har visat prov på stort spel trots sin ungdom. Han är en god lagkamrat som aldrig klagar eller har negativa synpunkter på någon. Erik är en spelare som inte alltid syns men som genom sin attityd gör en viktig insats både på och utanför isen. Erik har uppfyllt alla krav som erfordras för att erhålla ett stipendium från Henrik Karlssons minnesfond.
I stor konkurrens med föreningens alla ledare och funktionärer har Leif utsetts till att erhålla årets stipendium från Henrik Karlssons Minnesfond. Leif har genom många år visat stor lojalitet, ett härligt engagemang och genom sin oerhört positiva attityd och engagemang påverkan han alla i sin omgivning. Leif visar en oerhörd vilja att göra ”det lilla extra” för att föreningen skall vara trivsam, oavsett om man är spelare, funktionär eller ledare. Leif har uppfyllt alla krav som erfordras för att erhålla ett stipendium från Henrik Karlssons minnesfond.
transporter för allt och alla tel: 0340-306 57 ViSKA! 2007/1 | sidan 21
Sällskapsresor med turistbussar! Video toalett och luftkonditionering!
tel: 0340-300 08, mobil: 0706-99 26 56, fax: 0340-388 31 &ÚRSÊKRINGAR KAN SE VÊLDIGT LIKA UT -EN FÚRSÊKRINGSBOLAGEN SOM ERBJUDER DEM ÊR VÊLDIGT OLIKA %N TYDLIG SKILLNAD ÊR DEN MELLAN BOLAGEN LÌNGT BORTA OCH VÌRT EGET BOLAG HÊR HEMMA 6I VILL LÊRA KÊNNA DIG OCH DINA BEHOV AV SKYDD OCH TRYGGHET (ÊR TILL VÊNSTER SER DU VÌR NYA SYMBOL 3Ì HÊR KOMMER DU ATT MÚTA OSS FR O M NU -EN DU MÚTER SAMMA MÊNNISKOR OCH RINGER SAMMA TELEFONNUMMER SOM TIDIGARE ) 6EDDIGE 4OMAS 3TRÚM ELLER "ORIS *OHANSSON I -ARK )NGEMAR #LAESSON
För dig som ställer höga krav
TRIVSEL
OMTANKE OCH PERSONLIG SERVICE ÄR VÅRT MOTTO när det gäller mindre lokaler eller lägenheter ring oss:
Telefon 0340 – 69 75 00 www.varbergsbostad.se
sidan 22 | ViSKA! 2007/1
tel: 0340-387 00
nyhet!catering! vi fixar mat till fester och hÜgtider – fÜr mycket snälla priser!
60:-
LUNCH:
7Â - ,0 . / "
inkl. sallad, brĂśd och kaffe.
7¯3" ½11&55*%&3
.¯/%"( 5*-- '3&%"( yyyy -½3%"( yyyyyyyyyy 4½/%"( yyyyyyyyyy 7* )"3 &(/" 4"--"%&3 '&451-"/,03 4.½3(¯45¯3503 0$) -"/%(¯/("3
Vi serverar alltid hemlagad med det lilla
extra
tel: 0340-310 31
Vi har fullständiga rättigheter
DEROME PIZZERIA
Specialtransporter tel. 0340-306 10 fax. 0340-304 84
www.veddige-akeri.se
Ăśppet: ons-tors 16-22, fre16-23, lĂśr 13-23, sĂśn 13-21 dagens: mĂĽn-fre 1130-1400 www.deromepizzeria.se
Din lokala elleverantĂśr!
Vür kunskap = Din trygghet. Det tjänar du pü! VEDDIGE
VARBERG
KUNGSBACKA
KINNA
VARBERGSORTENS ELKRAFT VEDDIGE
0340-64 64 00
ViSKA! 2007/1 | sidan 23
Veddige
1500
2990
FÖR 2 ST
2 ST G R I L L AD KYC KL I N G KLU B BA
TO R S KF I LÉ
Findus. 400g. Jmf: 74:75/kg. Max 2 st per hushåll.
LÖS G O D I S
G O U DAOST 3 0%
Karamellkungen. Jmf: 49:-/kg
109:-
MAX 2 ST
Eldorado, Holländsk. Jmf: 39:90/kg
490
PER KG
LÖVB I F F AV I N NAN L ÅR Scan. Jmf: 109:-/kg
DAN S K P I L S N E R
Harboe. Hel platta, 24x50cl. Jmf: 49:-/L
3990
PER HG
PER KG
9
90
PER KG
AP E L S I N 1-2
Egypten. Jmf: 9:90/kg.
Öppet måndag-fredag 9-20, lördag: 9-18, söndag: 9-18. Telefon: 0340-307 44, Chark: 0340-308 50. Priserna gäller tom 2007 03 18.
5900 + PANT