VISKA 2008-2

GLAD SOMMAR!

SAMHÄLLSMAGASIN FÖR FOLKET RUNT VISKAN • NUMMER 34 • 2008 JUNI • ÅRGÅNG 9

Vi anar ugglor...

30:E HELSJÖN RUNT LÄGESRAPPORT… BOSSES HISTORISKA HÖRNA FRAMTIDEN ÄR BRUN! DALSLAND 8:E BRASILIENBREVET GÄNGET I GRUSGROPEN #24 VÅRBRUKARDAG KÖRIGT & KÖRIGT

Liljedal Communication AB. Foto: Christer PĂśhner.

3x195

- . & # ' $ # ! $& %

Thermia Diplomat Optimum ' # %$ % $% %% G2 # ',# "& " # " ! % "% & # $% ! ' # $% ' %% % !

Nyhet fĂśr som inte dig % "& " ' $ # %!""# $& % % "- $ %

"& % # , -#$' # $ # # vill spara pü ) " varmvattnet $" # ! & '- ,# ! $- ' # $ ,# % # ',# "& " ,$ ,# # ! % $% % "- ((( # #! $ Thermia Diplomat Optimum fick bäst betyg i

- . & # ' Den fĂśrra generationen

' # %$ % $% %% # ',# "& " "% & # $% ! ' # $% % "& " ' $ # %!""# $& % % " % # ) " , -#$' # $" # ! & '- ,# ! ,# % # ',# "& " ,$ ,# "- ((( # #! $

kategorin mest och varmast vatten i Konsumentverkets test av bergvärmepumpar. Nu kommer nästa generation med samma goda egenskaper i kombination med en helt ny, patentsÜkt teknik som ger ytterligare tio procent hÜgre verkningsgrad.

Under den del av üret huset värms upp, producerar Thermia Diplomat Optimum G2 mycket mer och varmare varmvatten än nügon annan värmepump pü marknaden. Men energiütgüngen är mindre.

Mer information fÜr dig som vill spara energi och pengar – men inte pü varmvattnet, finns pü www.thermia.se

40 Ă…R I ENERGIBRANSCHEN! STOR ERFARENHET AV LUFTďšş JORDďšş OCH BERGVĂ„RMEINSTALLATIONER

Ă?R I ENERGIBRANSCHEN

sidan 2 | ViSKA! 2008-2

Ă?R I ENERGIBRANSCHEN !UKTORISERAD Ă?TERF FĂšR 3TOR ERFARENHET AV LUFT JORD BERGVĂ‹RMEINSTA 4HERMIA VĂ‹RMEPUMPAR

0340-64 97 64 • WWW.HJROR.COM • INFO@HJROR.COM

3TOR ERFARENHET AV LUFT JORD BERGVĂ‹RMEINSTALLATIONER

s WWW HJROR COM s INFO HJROR C

30:E HEL S J Ă– N RUNT SANDOR OLAH

ďœłďœ°:e HelsjĂśn runt A R N E E R IK SS O

V

ROS-MARIE OLSSON,

N

ställer frĂĽgor till Arne Eriksson med anledning att han har varit med och arrangerat cykeltävlingen HelsjĂśn runt ďœłďœ°:e gĂĽnger. RedaktĂśren till denna tidning var bjuden pĂĽ cyklisternas ankomst pĂĽ sĂśndag fĂśrmiddag men pĂĽ grund av en sendragen familjesammankomst dagen fĂśre, missade redaktĂśren det. DärfĂśr är det inga bilder pĂĽ trĂśtta cyklister och glada vätskekontrollanter. Här kommer Arne Eriksson, mannen bakom mycket, även kallad Mr Veddige: ISKA! MAGASINET

VAD Ă„R HELSJĂ–N RUNT?

– Motionslopp pü cykel fÜr alla som kan cykla.

VEM Ă„R ARRANGĂ–REN?

– IK Dran och Korpen  artade ďœąďœšďœˇďœš. Nu är det enbart Korpen som  ĂĽr3x195 bakom det. Monika

– Inte nu längre, men jag har cyklat Vättern runt tio günger.

VILKA Ă„R HUVUDSPONSORERNA?

BERĂ„TTA OM DITT ROLIGASTE MINNE

– Sparbanken, SĂśdra och Vattenfall som har varit med me. Men vi har alltid ďœąďœ´-ďœąďœľ sponsorer.

FRĂ…N TĂ„VLINGARNA:

HUR MĂ…NGA STĂ„LLDE UPP I Ă…R?

– ďœ´ďœ¸ cyklade ďœ´ďœľ km i ĂĽr, ďœ˛ďœˇ fĂśreanmälningar, ďœąďœłďœš direktanmälningar. ďœ˛ďœąďœ´ cyklade sammanlagt, alla mĂśjliga. Det var roligt att fĂśre detta italien-proff set Tommy Prim  ällde upp i ĂĽr.

RESULTAT? :

– Snabba ďœ˛ timmar och ďœ´ďœ˛ minuter, genomsnittsha igheten var: ďœłďœ¸ km/h. Otroliga siff ror pĂĽ en motionslopp där varken ha ighet eller varv id har betydelse. Det är frivilliga mätningar frĂĽn deltagarna.

CYKLAR DU SJĂ„LV?

– FĂśr ďœąďœľ ĂĽr sen när vi var mellan ďœˇ-ďœ¸ďœ°ďœ° deltagare! Jag Ăśnskar att mer familjer pĂĽ ďœ´ďœľ km runda skulle  älla upp! Eller sĂĽdana som Sandor tex.

SLUTLIGEN, VAD SKULLE DU HELST VILJA GĂ–RA? DĂśpa en gata till Arne Erikssons gata i

Veddige? Tillbringa en myggrik natt vid en sjÜ i ett tält tillsammans med Fredrik Reinfeldt?

Eller fortsätta HelsjĂśn runt i ďœłďœ° ĂĽr till? – Självklart tar jag det si a... Men det har du nog räknat ut själv.

Tack Arne fĂśr dina svar, och nej, jag hade ingen aning om vad skulle du svara pĂĽ sista frĂĽgan... ď Š

3

TACK TILL:

ViSKA!

ViSKA! ges ut av VeddigeVisionen, och distribueras gratis till

ANDREASSONS Ă…KERI AB

hushüll i Veddige. LÜsnummer säljes pü redaktionen. Pris: 10 kr.

DEROME PIZZERIA

ANSVARIG UTGIVARE: Michael Enberg.

EKLĂ–WS SUPERMARKET

DISTRIBUTION: VeddigeVisionen.

ELEKTRO EMANUEL

REDAKTION:

ESON PAC AB

Arne Eriksson 0340-305 85, fax: 0340-303 09 Bo Emanuelsson 0340-302 55, bosse@veddige.nu Hans Olsson 0702-460 773, hans@veddige.nu Michael Enberg 0340-381 44, michael@veddige.nu Sandor Olah 0703-742 255, sandor@veddige.nu ADRESS:

ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 46 , 430 20 Veddige tel: 0703-742 255, e-post: viska@veddige.nu OMSLAG: Vi anar ugglor‌ Foto: Marie Rydell TRYCK: Geson, upplaga: 4500 ex. PAPPER: Svanenmärkt.

NĂ„STA NUMMER: 12 SEPT. 2008 MANUSSTOPP 1 SEPTEMBER 2008.

DONATION: BG 5113-7859 !UKTORISERAD Ă?TERF FĂšR

BETALNINGSMOTTAGARE: VeddigeVisionen 4HERMIA VĂ‹RMEPUMPAR

PRENUMERATION: 150:-/Ă…R EINSTALLATIONER

HJROR COM

Eriksson, min hu ru som hjälper mig me , hon är min hÜgra hand.

AUGUSTI

' $ # ! $& % " # " ! % # $% ' %% % ! & % % "- $ % "& ' # $ # # # ! $- ' # $ $ ,# # ! % $% %

EN

Viking Kärrstrand, Marie-Louise och Conrad RehnstrĂśm efter mĂĽlgĂĽng pĂĽ ďœˇďœ° km etappen.

Foto: Anders RehnstrĂśm

HEMKĂ–P VEDDIGE HJ RĂ–R AB

INNEHĂ…LL: 30:E HELSJĂ–N RUNT

3

LÄGESRAPPORT‌

4

BOSSES HISTORISKA HĂ–RNA

7

FRAMTIDEN Ă„R BRUN!

9

J-O BYGG BOMILJĂ– AB LISBETH HARALDSSON, MALMĂ–

DALSLAND

10

8:E BRASILIENBREVET

11

GĂ„NGET I GRUSGROPEN #24

12

VĂ…RBRUKARDAG

17

VI ANAR UGGLOR I VEDDIGE

19

KĂ–RIGT & KĂ–RIGT

22

MĂ–BELHĂ–RNET PEBE PRODUKTER AB STRĂ„NGBETONG TRIVAS I VARBERG VARBERGS BOSTAD VARBERGS SPARBANK VARBERGSORTENS ELKRAFT EK.FĂ–R. VEDDIGE BEMANNING AB VEDDIGE Ă…KERI AB VISKADALENS FĂ–RSĂ„KRINGSBOLAG

ViSKA! 2008-2 | sidan 3

L ÄG E SR APP O R T… TEXT&BILD: PETER

Lägesrappo

Degerman

Lägesrapport från VK Veddige våren 2008

E

N LÅNG vinter med inomhusspel har tagit slut och våra spelare har under säsongen skördat stora framgångar i idrottshallar runt om i Halland och Sverige!

T ex är vi distriktsmästare för flickor U och U. U flickorna vann Hallandsserien och våra seniordamer vann division . Vi har haft många av våra yngsta spelare- U och kids som tränat flitigt under säsongen och vi är redan nu helt säkra på att de kommer att fylla på föreningens prisskåp i framtiden! Det går redan att se att nya talanger är på G. Inte nog med att vi har lag som vinner, men om man tar U flickorna som exempel så har det varit fyra ytterligare lag som bara precis fått se sig besegrade av vårt eget förstalag. Vi har både topp och bredd på tjejsidan! Om man ska säga någonting om vad som tynger föreningen så är det främst hallhyrorna till kommunen, vi har betalt över . kr denna säsong bara i hallhyror! Dessutom har problem som uppkom i samband med golvbytet i Veddige idrottshall förra sommaren blivit en oönskad långbänk. För i samband med detta så byttes också stolpar till våra nät. Ni tror inte när jag säger det men resultatet blev att vi en hel säsong har spelat med lutande stolpar eftersom infästningarna för desamma gjordes fel! Vi hoppas att kommunen tar tag i detta problem under sommaren så att nästa säsong kan börja lodrätt! Inför säsongen inköptes  nya dräkter, med mycket lag så får vi ta fler arrangemang osv, osv …..och allt detta kostar pengar. Vi kan inte nog tacka våra sponsorer som envist hjälper föreningen att bedriva verksamhet! Ett stort tack till bl a Andreassons Åkeri, Strängbetong, Varbergs Sparbank, Ringhals, Södra med flera företag för all hjälp! En sak till måste berättas om.

Inför denna säsong har kommunen hjälpt till att finansiera ett sandbyte på vår träningsarena. Så vi är inte ”baaara” sura på kommunen utan också dem tacksamma! Vad gäller det stora jobbet med sandbyte så måste jag bara förutom då Kultur & Fritid nämna Kalle och Yvonne och alla på Andreassons Åkeri. Under en vecka i mitten av maj gick deras sandbil  mil om dagen med den nya sanden från bortifrån Jönköping. Trehundra mil och över Trehundra ton av en sandkvalité som skulle få till och med strandraggarna på Copacobana att avundas oss …denna sand kördes till Veddige med deras grusbil! TACK! Kom och känn på sanden… den är härlig!

sidan 4 | ViSKA! 2008-2

När det skrivs söndag första juni har tre U flicklag precis gjort årsdebut utomhus med beachvolleyboll på stora tävlingar nere i Apelviken.

Resultat mot spelare från Göteborg och Malmö efter en stekande het dag blev Veddige etta, tvåa och trea!

Beachträningen har startat och vi tränar måndagar och onsdagar.

Vad är då på gång?

Vad gäller beach så inbjuder vi nya ledare och speDESSA TJEJER placerade sig bra på volley lare både killar och tjejer mästerskapet i Falköping i april: Emma Haldén, Jonna födda - och äldre till VK Lysebring, Sandra Johansson, Sussi Nordin.

Veddige beachskola. Detta har blivit möjligt med bidrag från NBJs Veddigestiftelse som vi tackar!

En av Sveriges mest meriterade tränare Sven- Pär Olsson kommer att utveckla både ledare och spelare vid dessa tillfällen!

Den börjar Måndag  juni kl.- för nya spelare och gamla spelare kl. .-.. Avläsning av nivå och grundträning.

Onsdag / samma tider. Teknikträning och bollkontroll Måndag / samma tider.

Spelstrategier och taktik Onsdag / samma tider.

Matchning Om du är ny och har frågor, vill veta mer eller anmäla dig- Ring Peter tel. -   Däremellan så tränar vi som sagt tidigare kl. måndag och onsdag och tävlar då och då på helgerna! Kolla in VK Veddiges hemsida. Där får man den senaste informationen!

Lördagen den  juni arrangerar vi klubbens första ungdomstävling i beachvolleyboll - Veddige Beach Trophy part one och samma tävling men VBT part two Lördagen den  augusti. Mer info finns på hemsidan inom kort!

Vi i VK Veddige önskar alla en riktigt bra sommar!

ORDFÖRANDE PETER DEGERMAN

ort...

G A B R IE

LLE L

IN D F O R S Clara Nerå fors och A , Jenny Badlund, Ro nja Drottzmanda No rdin Blidberg,

Jansson, U flickor. Sofie Persson, Erica ck Ban nda Victoria Hansson och Am

DM MÄ STA RE

FYR

solut yn våra ab A AV

lare

e gsta sp

8 0 e 0 g i y 2 ling i d d täv ms Ve ropuh o d t en rolig nbgoll! ni h ac till olley 8 ju ti.

BeVälkommen

s 2 chv ag augu gusti bea d r lö g 16 16 au e: on rda juni ochddige s, dockhet t par wo: lö r a e 8 n 2 llen V tt finn ed nä t e d t a a m par dagen rottsh mmer ddige at. n r d : Lö lats: I osk ko rala Ve ch an o i P När t k ger cen ad äns ngen i tauran r g na ri be es om !

En turne ärer, r k ige as ill aff väl la pel dd t t l lig en li en Ve t r l d ä po hj till ro ViSKA! 2008-2 | sidan 5 et m l ol yb e l l

s

vo

Bosses historiska hörna Mina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument.

Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt.

Wrangels amiralsskepp. Alla utom kungen och hans närmaste män trodde, att man var på väg mot Brandenburg.

Två dagar senare landsteg hären i Korsör, cirka  mil från Köpenhamn. Det var en söndag, mitt under gudstjänsttid.

FÖRSVARET AV KÖPENHAMN.

FREDEN I ROSKILDE.

Efter freden i Roskilde  hade vi hallänningar blivit svenskar på riktigt. Sveriges yta hade växt ordentligt. Skåne, Blekinge och Bohuslän var nu också svenska landskap.

Dessutom hade vi fått Bornholm och Trondheims län i Norge.

I fredsfördraget skrevs också in, att Sverige och Danmark skulle hålla ständig vänskap för varandras bästa. De skulle tillsammans hindra fientliga flottor att komma in i Östersjön.

De, som varit med och förhandlat fram freden, skulle nu belönas. General Wrangel fick   riksdaler. Den danske överlöparen Corfitz Ulfelt fick bli svensk greve med Sölvesborgs slott och län och Herrevadskloster i Skåne med socknarna Riseberga och Färingtofta. Han fick dessutom tillbaka sina danska gods.

Sten Bielke fick Järestads härad i sydöstra Skåne med Borrby gård för evig tid. Den franske ambassadören Terlon, som knegat med Karl X Gustav över isarna vid Bälten, fick anvisningar på tvåhundra skeppund koppar till ett värde av   riksdaler.

Större än så här skulle Sverige aldrig bli.

Ytan var dubbelt så stor som dagens Sverige.

Folkmängden var bara en fjärdedel av vår tids.

Under kriget hade det varit värdefullt att ha de tyska besittningarna. Sverige kunde genom dessa falla danskarna i ryggen.

KARL X GUSTAV HAR PLANER.

Fred med grannen var inget som vår kung gick och funderade på. Han hade nu fått samma storhetsvansinne som en gång den danske kungen Kristian Tyrann. Hela Norden skulle slås ihop till en stat under svensk ledning.

Karl X Gustav hade nu ett oavslutat krig

med Brandenburg. Danmark var i allians med Nederländerna. I Europa började man frukta den segerrike svenske kungen. Intensiva förhandlingar pågick i många länder. Svenska diplomater for både till Paris och London.

Svenska trupper hade enligt fredsvillkoren rätt att ligga kvar på de danska öarna till den  maj . Karl X Gustav ville inte angripa Brandenburg, så länge Danmark hade sin allians med Nederländerna. Han befarade, att danskarna började krig och föll honom i ryggen.

Svenska trupper samlades nu i Kiel, enligt planerna för att angripa Brandenburg.

NYTT KRIG MOT DANMARK.

Den  augusti  gick Karl X Gustav ombord på örlogsfartyget Amaranthe i Göteborgs hamn och reste via Flensburg till Wismar. Här höll han krigsråd med de sex närvarande riksråden. Rikskanslern Erik Oxenstierna och riksmarsken Jakob De la Gardie hade avlidit nyligen, varför deras platser var vakanta. Kungen blev nu sin egen rikskansler och överbefälhavare, något som han trivdes väl med.

Kungen föreslog, att Danmark skulle totalt utplånas som självständig stat och helt inlemmas med Sverige. Universitetet i Köpenhamn skulle flyttas till Göteborg. Dansk adel skulle bli de svåraste motståndarna. Målet var att få dem att emigrera till Ingermanland, där lämpliga gods skulle anvisas.

Erik Dahlberg sändes över till Köpenhamn för att spionera på de danska försvarsanläggningarna. Han kom tillbaka med utförliga skisser. Kungen åkte till Kiel, där över fyratusen man fotfolk och tolvhundra ryttare fördes ombord på elva örlogs- och sextio transportfartyg. Då allt var klart den  augusti  steg Karl Gustav ombord på

Paniken spred sig först i Köpenhamn.

Kung Fredrik III lyckades dock vända stämningen och inom något dygn mobilisera hela befolkningen. Många hade uppmanat den danske kungen att fly till Norge, men han svarade: ”Jag vill dö i min Rede.”

Alla arbetade nu febrilt med att förstärka vallarna och bygga upp ett försvar. Kung Fredrik hade lovat borgarna förmåner, om de försvarade sin stad. De skulle aldrig mer få skatter, som de inte varit med och beslutat om.

De skulle också få äga frälsegods med samma rättigheter som adeln. Snabbt var Köpenhamns innerstad en sluten borg.

Styrkorna mönstrades. I Köpenhamn fanns nu drygt sjutusen man. Tretusen var soldater eller matroser. Tretusen var borgare.

Resten var hantverksgesäller eller studenter. Överbefälhavare var Hans Schack. Armén stod under befäl av Hans Ahlefeldt och kungens son Ulrik Christian Gyldenlöve. Kommendant på Köpenhamns fästning var Joachim Breda.

Danska riksråd skyndade iväg för att möta svenskarna så långt från Köpenhamn som möjligt. Karl X Gustav hälsade dem med en timslång utskällning för deras attityd före förra kriget till under förhandlingarna efteråt.

Han anklagade dem för att skydda den man, som stulit allt värdefullt från den svenska kolonin vid Guldkusten. Danskarna skyndade tillbaka igen.

Karl X Gustav hade förlorat tid. Danskarna hade fått sina  kanoner på plats.

DET SVENSKA ANFALLET.

Den  augusti satte sig den svenska armén i rörelse mot Köpenhamn. Danskarna tände eld på sina yttre förorter. Karl Gustav red upp på Valby Bakke, alldeles nära dagens Vesterbrogade. Han såg brandröken över hela

BO SSES HIS TO RISK A H Ö RNA BO EMANUELSSON

horisonten och förstod, att danskarna verkligen tänkte försvara sig.

En del svenska officerare med Erik Dahlberg i spetsen ville omedelbart storma.

Kungen bestämde sig för belägring i stället.

Han tyckte, att han hade för liten trupp. Om stormningen misslyckades, skulle hären vara förlorad.

Köpenhamn omringades och skars av från alla håll. Artilleribatterier ställdes upp.

Löpgravar började grävas mot Vesterport.

Svenskarna hade bara lätta kanoner med sig.

Man började bombardera staden. Kronborgs slott vid Helsingör intogs av svenskarna, som nu kunde anfalla även norrifrån med tyngre kanoner.

kyrkklockor. Folk rusade ut och gjorde sig till herrar över ön.

Lika illa gick det i Trondheims län. Den svenske guvernören Claes Stiernsköld togs tillfånga med hela sin garnison. Norska fribytare trängde in i Norrland till silvergruvan vid Nasafjäll, som förstördes.

I Skåne härjade en snapphanearmé på sjuhundra man. Adeln i Skåne började bråka, då svenskarna började belasta dem med skatter och tullar. Överlöparen Corfitz Ulfelt började ta underjordiska kontakter med sina landsmän.

Fienderna på Jylland kunde när som helst komma över till Själland och Skåne.

STORMAKTERNA INGRIPER.

HOLLÄNDARNA KOMMER.

I slutet av oktober kom en holländsk flotta på över  fartyg till Öresund.

Wrangel bevakade Köpenhamn med  fartyg. Holländarna kom allt närmare. Wrangels flotta gick till angrepp. Det blev ett sjöslag med bredsidor och äntringar med svärd och knivar. Två holländska amiraler stupade. Den svenske amiralen Clas Bielkenstierna fick en falkonettkula i höften.

Flera skepp sänktes men holländarna lyckades ändå ta sig genom spärren och kunde undsätta Köpenhamn, där de möttes av jubel.

KUNGENS GLORIA PÅ SNED.

De svenska trupperna drogs nu tillbaka till Bröndshöj en halv mil från Köpenhamn.

Modet sjönk hos svenskarna. Förtrollningen kring Karl X Gustav verkade bruten. De svenska vapnen var inte längre oövervinneliga. Två gånger höll kungen på att omkomma till sjöss. Först försökte han ta sig över till Skåne i en liten julle, som rammades av en fregatt.

De flesta ombord föll i vattnet och drunknade utom kungen. I oktober satt han i en större båt i tät dimma. Med sig hade han den franske ambassadören Terlon. När dimman lättade, var de bara femtio meter från ett holländskt krigsskepp, från vilket man började skjuta på dem utan att de blev träffade.

Nu kom en   man stark här av brandenburgare, polacker och österrikare marscherande norrut på Jylland, där de drev bort den ena svenska garnisonen efter den andra.

På av svenskarna tidigare ockuperad mark bildades nu motståndsgrupper, som slog till mot svenskarna. Den nyutnämnde landshövdingen på Bornholm, Johan Printzenskiöld mördades på öppen gata i Rönne.

I samma ögonblick dånade Bornholms alla

Det blev en fruktansvärd stormning.

Försvararna hällde ut vatten, som frös till is.

Allting blev mycket halt. De, som lyckades komma upp på vallarna, kastades omedelbart ner och landade med krossade huvuden. Inga tog sin in. Våg efter våg kastades tillbaka.

Efter tre timmar blåste Karl X Gustav till reträtt. Svenskarna hade förlorat femtonhundra man. Inne Köpenhamn ringde kyrkklockorna och man sjöng Te Deum. Området, där stormningen slogs tillbaka, heter Stormgatan. Här firades det i över hundra år en nationell festdag. Den drogs in, då Gustaf III gifte sig med en dansk prinsessa.

av Danmark (-) som förlorade Skåne till Sverige.

FREDRIK III

KÖPENHAMN STORMAS.

I februari  beslöt Karl X Gustav att storma Köpenhamn. Stormtrupperna hade fått vita överdragskläder för att inte synas mot snön. Stegar och bärbroar snickrades ihop.

Kungen hade fått förstärkning från Sverige.

Hans trupp bestod nu av tiotusen man.

Anfallet sattes in på tre punkter. En avdelning leddes av Gustaf Banér, fältmarskalkens son. En invandrare från Livland, som utmärkts sig vid den polska fronten, ledde en annan grupp. Han hette Fabian von Fersen.

Den tredje avdelningen under Claes Tott angrep Christianshavn.

Nu började både Frankrike och Storbritannien blanda sig i leken. Frankrike ville ha svenskarna i krig mot habsburgarna i Tyskland. England ville inte, att Nederländerna fick för mycket av Östersjön. Karl X Gustav måste rädda Roskildefreden.

Hans diplomater Matthias Björnklou och vallonättlingen Peter Julius Coyet for mellan Europas huvudstäder i ett politiskt spel.

Till Öresund kom den  juni  en engelsk flotta med fyrtio fartyg och tvåtusen kanoner. Karl Gustav försökte få engelsmännen intresserade av att dela Danmark. Han erbjöd dem också Island och Bergen i Norge.

Nu kom det också en holländsk flotta hit för att bevaka engelsmännen. Mitt i kungens köpslående seglade engelsmännen iväg. I England hade Cromwell dött och amiralen måste hem och bevaka sin framtid.

På hösten  blev det värre.

Den kejserliga armén hade erövrat det mesta av Pommern. Kurland, som hade erövrats , gick förlorat. De allierade trupperna tog Fyn, som svenskarna hållit.

Femtusen svenskar togs tillfånga.

Den svenske kungen var nära att drunkna igen, då han i full storm skulle föras ut i en liten båt till ett svenskt örlogsfartyg. Båten slogs sönder och alla officerarna drunknade utan kungen, som hållit sig fast i skeppets akterparti. Han halades ombord med tågverk.

Danskarna hade utarbetat en plan för att förgifta den svenske kungen. Han skulle förgiftas av en svensk student. Planen misslyckades, då studenten tappat ett brev, som avslöjade det hela.

Karl X Gustav ville nu förhandla. Danskarna hade ökat sina krav. Karl X Gustav ilsknade till och gav fältmarskalken Lars Kagg order om att anfalla Norge med tiotusen man.

De kom fram till Haldens fästning. Då ingrep

Gustavs fru, Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, Karl XI:s mamma, lät bla a bygga Drottningsholms slott.

KARL X

Frankrike och lyckades få igång fredsamtal.

Medlare från England deltog också. Karl X Gustav var redo för vissa eftergifter.

SLUTET FÖR KARL X GUSTAV.

Den mycket deprimerade och hårt slitne kungen dök upp i Göteborg på julafton .

Dit hade han kallat ständerna och dit kom hans drottning och lille son. Det blev några intensiva, arbetsfyllda veckor för den allt tjockare kungen. Riket låg nu fortfarande i krig med Danmark, Polen, Ryssland, Brandenburg, Nederländerna och kejsaren. Själv mådde han inte bra. Han hivade i sig massor av mediciner men fortsatte att arbeta lika hårt. Läkarna gissade på alla sorters sjukdomar, såsom skörbjugg, mot vilket man satte in intensivbehandling med kraftiga lavemang och åderlåtning. I dag tror man, att han hade en rejäl förkylning som gick över i lunginflammation.

Den  januari talade kungen till ständerna i den provisoriska rikssalen i Kronhuset i Göteborg. Den fyraårige tronarvingen satt på en liten stol intill. Kungen talade om kriget.

Han behövde mer pengar för att kunna fortsätta kriget. Efter många och långa tal gick ständerna med på nya skatter och utskrivningar. Som villkor satte man, att kungen nu skulle hålla sig hemma i riket.

Några veckor senare blev kungen sämre. sidan 8 | ViSKA! 2008-2

När han rådgjorde med sina läkare, fick han dystra besked. De kunde inte besegra sjukdomen. Läkaren hade då under en månads tid behandlat kungen utan att han blev bättre.

Karl X Gustav blev mycket bedrövad.

Han kallade på sin syster, Maria Eufrosyne, gift med Magnus De la Gardie. Han talade länge med henne om rikets osäkra framtid.

Hans personlige själasörjare, Erik Emporagrius, anlände. Kungen fortsatte att arbeta, hostande och flämtande, sittande i en fåtölj.

Den  februari hade kungen utnämnt elva nya statsråd och skisserade en plan, hur riket skulle styras efter hans död. Detta skulle bli hans testamente.

Tidigt nästa morgon var kungen redo att möta prästen. Han leddes mellan sin hustru och översten Nils Brahe till systerns rum.

Där lämnade han en full syndabekännelse med särskild tonvikt vid ungdomsårens alla synder. Sedan fick han nattvarden. Han vägrade dock att lägga sig ner. Även nästa dag den  februari satt han uppe. Han blev nu allt sämre. Kungen tog avsked av sina anhöriga och sina vänner. De fick komma in en och en. En, som var där, var den gamle skottskadade sjöbjörnen, amiralen Bielkenstierna. Han haltade in på en krycka för att snart gråtande stappla ut igen med kungens avskedsreplik ringande i öronen: ”Tack för var dag vi varit tillsammans”.

Kungens plågor blev bara värre. Han kunde inte ligga ner utan hölls i armarna av riksmarskalken Gabriel Oxenstierna och Nils Brahe. Vid midnatt förklarade läkaren, att döden var nära. Kungen tog avsked av dem, som fanns i rummet och undertecknade sitt testamente. Någon gång mellan  och  på natten den  februari  avled han. Han blev bara  år gammal. I rummet fanns då hans tjugotreåriga änka, Hedvig Eleonora, och i närheten hans fyraårige son, tronarvingen Karl.

Omedelbart lät riksråden stänga Göteborgs portar. Nyheten fick ännu inte komma ut. Springande steg hördes i natten. Kungliga kurirer galopperade genom gatorna och försvann i mörkret.

Riksdrotsen Per Brahe, rikets högste ämbetsman, låg hemma och var sjuk. Han väcktes upp. I vaxljusets sken fick han läsa den avlidne kungens testamente. Hovklapprande hördes utanför. Den kungliga vagnen stannade utanför Per Brahes hus på Norra Hamngatan. Adolf Johan, kungens yngre bror, skyndade in.

Bud gick till alla de närvarande riksråden med ordern: Samling nu på morgonen den  februari kl.  i Per Brahes sängkammare.

Kungens testamente skall läsas upp.

Därmed börjar ett nytt kapitel i historien om Sverige.

Hur det gick för Sverige, som var i krig med sex stater och nu var utan kung, får vi förhoppningsvis veta i nästa nummer av ViSKA. Hade hallänningarna nu blivit fullvärdiga svenskar, som man kunde lita på? Det får vi också veta i nästa tidning.

Gustav, trots ett fysiskt aktivt liv blev en rätt rund man i äldre dagar. Målning av J Wuchter, Gripsholm.

KARL X

FR A MTID EN ÄR BRUN! TEXT&BILD SANDOR

BERT- OLA HENRYSSON tillsammans med Bill Gustavsson framför framtidsfabriken som håller på bli trendig – igen.

Framtiden är brun!

HJ-rör fyller 40 år i år. ViSKA! Magasinet är på besök för att gratulera. I fikarummet träffar vi Janne och BertOla Henrysson, söner till Henry Johansson. Bert-Ola bjuder på smörgåstårta och kaffe och berättar att han är för övrigt lika gammal i år som företaget.

Beo berättar vidare att han är glad att han har hamnat i en sådan framtidsbransch. Det nya energitänkandet gör att förutom vanliga rörarbeten får de allt fler nyinstallationer av

olika energibesparande värmesystem. Han är glad idag att de var bland de första som trodde på värmepumpars frammarsch.

Idag jobbar elva personer i företaget.

Många av killarna är unga och duktiga yrkesmän. Tillsammans med de äldre bildar de ett riktigt bra team som är kul att jobba med.

Den man som har varit med från starten tillsammans med Henry Johansson (som är pensionär sedan länge) är Bill Gustavsson.

Han är  år, har varit anställd på HJ-rör i  år! Således känner han väl till jobbet och företaget.

Beo säger att han saknar skruvandet.

Sedan ett tag tillbaka jobbar han mest med projektering och offertlämnande. Det blir mestadels kontorsarbete.

Jag nämner i vårt samtal att jag tycker att HJ-rör är "Veddiges ansikte utåt", i och med byggnadens placering.

– Ja, världens kanske fulaste byggnad – skrattar Beo med Janne.

– Men den färgsättningen var modern för  år sen, och vi väntar ut att den blir modern igen.

Jag tycker personligen att de har rätt.

Orange och brun koagulerad plåt är hur  som helst.

Grattis HJ-killar på födelsedagen!

ViSKA! 2008-2 | sidan 9

Olah

DAL SL AND TEXT&BILD: SANDOR

Olah

Dalsland

F

















ÖRETAGAREFÖRENINGENS MEDLEM-

tycker inte om att ha tråkigt.

Därför gör vi små resor ibland. Denna gång styrde vi Doles buss mot Dalsland.

Dalsland är ett landskap som gränsar mot Nordpolen, Island och Grönland. Jag vet inte riktigt. Kallt var det i alla fall. Men så var det den enda negativa med den resan. Nog snackat om vädret, vi hade vansinnigt skoj.

En resa med många upplevelser genom landskap, kultur och natur.

Dalsland i Olssons fotspår, hette det på inbjudan. Olsson var självaste Esso-Hans med frun Lena. De har plockat ihop ett riktigt spännande reseprogram.

Efter avresa från en solig Veddige gjorde MAR

sidan 10 | ViSKA! 2008-2

vi vårt första stopp i Vänersborg för att fika (). Sen åkte vi till Not Quite en konstnärsby där vi fick en guidad visning (, ). Färden gick vidare till en godisfabrik (), för att sedan landa i Bengtsfors, Gammelgården ().

Vi övernattade på Baldärsnäs som är en vacker herrgård tillhörande Ingvar Oldsberg.

På kvällen fick vi en utsökt middag, för att sedan på morgonen, väl utvilade uppleva en resa genom Dalslands kanal med båten Dalslandia (, , ). Vi åkte genom  slussar som sammanlagt utgör drygt  meters nivåskillnad. Hade båten varit en centimeter bredare hade den inte klarat färden, det är säkert.

Efter det styrde Busken bussen tillbaka till soliga Veddige. Tack Hans och Lena!

8:e Bra Brasilienbrevet 8:E BR A SILIENBRE V ET

ALVA INGEGERD SALOMONSSON

Hej igen!

N

vi sålt vår villa här i Brasilien som vi köpte när vi flyttade hit för snart fem år sedan. Vi har trivts mycket bra i den men nu planerar man att bygga ett -våningars höghus på ena sidan och ett -våningars hus på den andra. Gatan som vår villa ligger på är inte längre den gata som vi flyttade till. Då var det villor utefter hela gatan men nu är det restauranger, barer och dansställen. Det har blivit en nöjesgata, så vi tyckte att nu var det dags att sälja villan.

Vi fick bra betalt, dels eftersom fastighetspriserna över lag har gått upp mycket här i Ponta Negra, dels för att det har blivit en innegata.

Det är två spanjorer som har köpt den och tänker bygga ett diskotek på tomten.

Men vi har inte köpt någon ny villa. I stället har vi valt en lägenhet i ett s.k. condominio. Det är ett mycket vanligt sätt att bo i här i Brasilien. Ett condoinio kan bestå av en grupp villor eller lägenhetshus. Det utmärkande för det, är att boområdet är inhägnat på något sätt. Den som köper en villa eller en lägenhet får lagfart på bostaden och äger den fullt ut. Man delar på kostnaden för skötseln av de gemensamma ytorna. Här i Ponta Negra är det många condominios som byggs för turister som bor här en kortare eller längre tid och sedan hyr ut lägenheten när man inte själv är där. I vårt condominio är det dock mest brasilianare som bor.

Lägenheterna finns i fyra höghus, vart och ett med trettio lägenhetsplan och en extra våning högst upp där det finns ett gym som förutom träningsredskap bland annat har bubbelpool.

Utomhus finns två stora och två små pooler, tennisbana, lekplats, fotbolls- och basketplaner samt strandvolleyplan. Det U HAR

finns också grillområde där man ofta samlas när man är ledig. Tre morgnar i veckan deltar jag i vattengymnastik som leds av en mycket duktig idrottslärare.

För att komma in på området måste man passera en portvakt. Oss lärde de sig känna igen på en gång. Men vi ser ju inte ut som några brasilianare. I Sverige ser vi ut som vem som helst. Men här skiljer vi oss från mängden med vår ljusa hy och blåa ögon. Dessutom tycker de att vi är långa och det kan nog stämma för jag har ibland svårt att få tag på kläder som är tillräckligt långa.

Condominioavgiften som alla lägenhetsinnehavare betalar för de gemensamma faci-

TVÅ AV våra pooler. Den som ser ut som en gitarr har -meters banor. Bilden är tagen från vår lägenhet.

liteterna är drygt  svenska kronor och de som bor här hör till de  som har en familjeinkomst på mer än  kronor i månaden.

Många brasilianare har en familjeinkomst på omkring  kronor och ibland ännu mindre. Detta trots att de har fått det överlag mycket bättre på senare år. Men de lider som

regel ingen nöd utan har mat för dagen. Däremot har de flesta familjer ingen bil, tvättmaskin eller dator för att ta några exempel som är ganska självklara för oss svenskar.

Vi stortrivs här i vårt condominio och tycker att man knappast kan ha det bättre.

Det hindrar inte utan att vi tillbringar sommaren i Sverige i år. När ni läser det här brevet är vi i Sverige har förhoppningsvis köpt en segelbåt som vi tänker bo i. Förmodligen kommer den att ha sin hemmahamn i Bua. Vi har ju barn och barnbarn i Sverige och de har ingenting emot att vi bor hos dem men vi vill rå oss själva och dessutom älskar vi att segla.

Vi tycker att vi får det bästa av två världar om vi vistas i Sverige under de tre sommarmånaderna och tillbringar resten av tiden i Brasilien som är ett underbart land, men annorlunda mot Sverige. Här vistas man utomhus mycket mer än i Sverige vilket inte är så konstigt med det varma klimatet som råder här. Livsstilen är annorlunda, det är lättare att leva här. Brassarna är mycket vänliga, snälla och hjälpsamma. Man accepterar alla sorters människor: svarta, vita, handikappade, fattiga och rika. Det har faktiskt aldrig funnits någon rasism i Brasilien. I stället har människor från jordens alla hörn kommit hit och det har skett en uppblandning av olika folkslag vilket har medfört att det finns inget typiskt brasilianskt utseende. I den här delen av landet, den nordöstra är det inte vanligt att man är blåögd och har ljus hy. Påverkan från indianer och afrikaner är mycket stor. Längre söderut, i Rio de Janeiro till exempel, är påverkan från Europa större och befolkningen är ljusare.

Nu slutar jag för denna gång och hoppas att den svenska sommaren blir fin i år.

ALVA INGEGERD SALOMONSSON

DET STORA kortet är taget från lägenheten. Man ser havet och att nya höghus håller på att byggas i Ponta Negra.

fotot till höger föreställer vårt hus. Vi bor på sjuttonde våningen, lite ovanför mitten och till höger om de gula linjerna.

DET HÄR

ViSKA! 2008-2 | sidan 11

HANS OLSSON och Irene Richardsson pratar om gamla tider

sidan 12 | ViSKA! 2008-2

ENSKÄRSPLOGEN GÅR

en hästkraft.

till djupet med bara

VEDDIGE FARMERS.

Amanda. Söt tjej!

Och hästen heter

VÅRBRUK ARDAG TEXT&BILD: HELEN

Börjesson

Vårbrukardag

HAN HETER

Första söndagen i maj bjöd på ett strålande väder. Helt perfekt för att plöja, harva, så och ringvälta med hästar.

F

STORA BILDEN: Donica och Bonita. foto: Sandor Olah

AMILJEN RICHARDSSON, Backen, Veddige stod som värdar för denna dag. Det hade varit DM i plöjning på fredagen så då passade det ju utmärkt att fortsätta med vårbruket.

Kjell Carlsson från Källsjö kommer att representera Halland vid SM i plöjning. Hästarna han hade framför plogen denna dag var mor och dotter. Donika och Bonita. Två fina ardennerston. Bonita gick först i treårs ringen på sommarpremieringen i Tvååker .

Ardennervalacken Willhelm drog en harv

Wilhelm och han trivs jättebra som ploghäst.

liksom Shirestoet Amanda. Under eftermiddagen anslöt ytterligare hästar för att hjälpa till med sådd och att ringvälta. Totalt hjälptes fyra ardennerhästar, två nordsvenskar samt en Shirehäst åt att gör klart alla momenten under denna härliga vår dag.

Det var med nostalgi i blicken några av de äldre gubbarna såg hästarna jobba. Herrarna fick sin chans att prata gamla minnen med de som höll i tömmarna. Hela dagen gick åt till att bruka jorden.

Nu är det bara att vänta och se om det gror så att där blir någon havre att skörda till hösten. Naturligtvis såddes det gammaldags havre.

Eftersom det är vårbrukat med häst så kommer det med största sannolikhet att bli skördat med häst fram i augusti.

Vi återkommer då med ytterligare reportage och fina bilder.

ViSKA! 2008-2 | sidan 13

KÖ RIGT& KÖ RIGT TEXT: INGER

Eklöv. Bild: Sandor Olah

Körigt& Sommarlov! Och vilken säsongsavslutning vi har haft! När jag skriver detta har jag nyss kommit hem från vår vårsoaré i Församlingshemmet.

Jag tänker att ”om folk visste hur roligt vi har i kyrkokören så ….. oj så många vi skulle vara då ! ” Första maj skulle ha firats med ”Vårsånger i Prästgårdens trädgård” men på grund av regn sjöng vi i Församlingshemmet och det sidan 14 | ViSKA! 2008-2

blev trevligt i alla fall. Har man bara sol i sinne, så.

Veckan därpå hade vi större tur med vädret då vi samlades i ”Börjes trädgård” för att sjunga vårsånger för dom som bor på Videbo. Det är ju en otrolig prakt han bjuder på där, Bror Börjesson! Vilket arbete han lägger ner i dessa rabatter, till glädje för alla som kommer dit. Vi sjöng om ”vårvindar friska” som plötsligt grep tag i Marie-Louise notblad.

Turligt nog fanns det klädnypor i torkvindan så det blev ordning på papperen igen och vi kunde fortsätta med vårt program.

Då ”Sköna maj” hade klingat ut överräckte ”Börje” en vacker orkidé till Marie-Louise.

Jag vet inte om han själv drivit upp den i blom, men jag tror nog det. Och så kramades dom förstås.

Därefter gick kören vidare till Församlingshemmet för att öva inför vårsoarén.

Varje torsdag klockan  övar vi träget och Marie-Louise har stort tålamod med oss, ibland vill hon nämligen att vi skall sjunga svåra saker. Som ”Kö-sången” t.ex., den var inte lätt. Alla ni som hörde oss framföra den på vårsoarén, vad tyckte ni? Tack för att ni kom! Och barnen, med hjälp av Eva Ivarsson och Marie-Louise hade bakat goda kakor och frallor till kaffet. Det blev riktigt trevligt och vi i kyrkokören fick njuta av Juniorkörens och Gospelskörens sånger också. Dom är så bra på att komma ihåg texter också, vi har alltid våra pärmar. Kan det vara åldern? Nu är vi lediga ett par månader och det firade vi med bussresa till Glommen.

Först bjöds vi på ett glas iskall Äpple-öl på Marie-Louise altan i Norra Näs. Hon kan mer

FOTO: INGER

Eklöv

&körigt än spela kyrkorgel den tjejen, hon har ”gröna fingrar”. Vilken härlig trädgård hon har! ”Vårt Kök i Glommen” är en liten restaurang och delikatessbutik och där ägnade vi oss åt vinprovning.  vita och  röda, vi doftade och smakade (men spottade inte ut) och upptäckte både fläder, gräs, sparris och stall. Själv har jag dålig fantasi och brukar gå efter flaska och etikett ”den här ser trevlig ut, den tror jag på”.

En ljuvlig middag med Glommen-fi skade havskräftor, baconlindade torsktournedo och dajmparfait avnjöt vi under sång. Om ni tror att vi bara ”roade” oss tror ni fel. MarieLouise smygövade på ”Kö-sång” och med lite vin i kroppen kommer herrarna mycket lättare ”upp på Ölandsbron”! Kö-sång är en ”Hasse & Tage-skapelse”. Det blev en sen fredagskväll och jag som skulle upp tidigt på

lördagsmorgonen! Men man kan gott vara lite trött, bara man har roligt. Min kära tvillingsyster sjunger ju i Ås-Sällstorps kyrkokör och jag fick följa med dom på galej. Med buss reste vi till Bohuslän denna vackra majlördag. Vid Tjörnbron intog vi vårt medhavda kaffe och smörgåsar och sen fortsatte färden till Svenneby gamla kyrka som är byggd på -talet. Där sträckte Sven-Olof Höök ut sig på kyrkogården. Han hade ont i ryggen och bussresan hade inte gjort den bättre. Turligt nog fi nns det en duktig kroppsterapeut vid namn Kristina i Ås-kören och hon ”tog hand” om honom. Om det hade någon betydelse att Sven-Olof låg på helig mark vet vi ju inte, men han blev bra i ryggen och var lycklig och glad resten av dagen. Inne i kyrkan fick vi oss en massa historia till livs. Det var Stellan Johansson som berättade. Han tog

oss sedan med på M/S Nolhåtten där han är skeppare. Under  timmar visade han oss ”Havsgudinnans rike i Hamburgsund”. Hela tiden berättade han vilda historier om …ja, i stort sett allt och alla i Bohuslän. Vi fick middag ombord, Fiskgryta förstås och under tiden låg båten förtöjd vid en liten brygga.

Solen sken och vi glittrade ikapp med havsytan som knappt krusades. På hemvägen körde bussen till Jordhammars Herrgård där vi drack kaffe och njöt av Äggost med sylt och grädde. Man kunde köpa handgjorda äggostformar och många andra konsthantverk, som smycken, mattor m.m.

Nu vet ni lite om vad vi gör i våra körer och är ni sugna på att sjunga och ha skoj är ni varmt välkomna. Vi önskar er alla en trevlig sommar.

INGER EKLÖV

ViSKA! 2008-2 | sidan 15

G ÄNG ET I G RUS G RO PEN #24

Gänget

BO EMANUELSSON

KÖP B ring: 0 OKEN 703-74 ! eller m 22 55 Minnen från 1940-talet av Bo Emanuelsson aila: viska@ vedd ige.nu

i grusgropen

del . tomten i hörnet av Björkholmsvägen och Viskastigen var smeden Johan Andersson, som syns till höger på bilden. Han byggde i början av -talet en smedja, där man nästan serietillverkade artiklar, såsom staket runt gravar m.m..

Som synes hade han tre anställda.

Johan Andersson sålde sin smedja till ”Plåt-Nicklas”, Hilding Andersson från Kungsäter.

Denne sålde ganska snart smedjan och bostadshuset till Edvin Johansson från Istorp.

FÖRST PÅ

EN LITEN SUMMERING AV GÄNGET I GRUSGROPEN.

Det börjar bli dags att göra en slutsummering av det kreativa Gänget i grusgropen.

Jag trodde, att jag skulle få med allt i denna tjugofjärde del, men så kommer man på lite under resans gång, och så blir det för långt.

Troligen sätter jag punkt efter nästa avsnitt – det tjugofemte.

Den här gången berättar jag lite om, vad som hände grabbarna, sedan de kommit upp ur grusgropen.

REALSKOLAN.

Året var . Jag skulle nu sluta folkskolan med examen i sjätte klass. Det var inte roligt att gå i skolan. Jag skulle nu liksom alla mina klasskamrater få komma ut och jobba och tjäna pengar. Några i klassen hade redan efter fjärde klass börjat i realskolans femåriga linje eller i flickskolan. Det var förstås prästens dotter och skollärarens söner. Det fanns sidan 16 | ViSKA! 2008-2

några till, men det var mycket ovanligt, att vanliga hantverkare eller lantbrukare sände sina barn till realskolan.

Mina planer grusades snart. Min mor, som alltid önskat, att hon hade fått studera i ungdomen, hade nu i maskopi med min lärare Anders Karlström fått för sig, att jag skulle söka in till Läroverket i Varberg. Någon MBL - förhandling med mig hade inte förts. Jag hörde läraren en gång säga till min mor: ”Bo är mycket energisk, när han verkligen vill göra någonting.” Underförstått var väl, att han har nog inte så mycket i huvudet.

Tyvärr kom jag in på Läroverket och placerades i klass :. Det blev förstås en katastrof.

Jag hatade skolan från första dagen. En hel del klasskamrater var från landet. Det var inget fel på dessa. Jag minns en stackars pojke från ”Läget”. Han hade svart kostym. Hans byxor var helt blankslitna. En dag sprack de i baken.

Under hade han inte vita kalsonger, utan läroverkets Halmiainspirerade röda gymnastikbyxor med revär på sidan. Grabben hade upptäckt missödet och försökt snörpa ihop springan med ett snöre. Det hela ledde förstås till en hel del sneda leenden. År  var folk fortfarande fattiga. Först  infördes det allmänna barnbidraget. De första barnbidragen infördes . De var inkomstprövade och begränsade till faderlösa barn och barn till förtidspensionärer. Det fanns några hyggliga kamrater från Varberg också, men det låg i luften, att vi från landet var någon sorts lägre stående varelser. ”Bondtölpar”.

De där röda gymnastikbyxorna kommer mig att tänka på gymnastikläraren. Jag vill inte nämna hans namn, då han kanske har släktingar i livet. Han var löjtnant, antagligen i reserven. Dessutom berättades det, att han var stark nazist. Gymnastiken bestod till stor

del i marscher på fyra led. Vi slapp göra hitlerhälsning, när vi passerade löjtnanten, men vi skulle göra en sådan där huvudvridning i  grader, när vi passerade honom. Jag kan tänka mig, att han stod där och inbillade sig, att han kommenderade en avdelning Hitlerjugend. ”Höga-Tage”, en äldre broder till ”HögaLars”, berättade en gång, när vi satt nere på La Scala och åt lunch, att han började som springschas på Carlssons Möbler, som låg på Kyrkogatan (nuvarande Anderbergs Skor). En dag fick han order om att köra ut med ett paket till löjtnantens mor, som bodde i en lägenhet.

När tanten öppnade dörren, fick han en väldig utskällning för att han inte hade gått upp i enskild ställning och hälsat hövligt nog. Man kan säga, vad man vill om nazisterna, men det var en viss ordning på dem.

I vår klass hade vi några överåriga kvarsittare, som antagligen hatade skolan ännu mera.

De var lite större än oss och något mer kraftigt byggda. Man vågade inte slå dem på käften, när de tykade sig. Värst var ”Svinborst”. Han hade fått namnet av sitt vita rakt upp stående och kortklippta styva hår. ”Svinborst” var son till en av stadens begravningsentreprenörer. Han tyckte om att jäklas med mig. Han var helt suverän på att dra upp hemskt grönt slem ur halsen och sedan med stor träffsäkerhet fräsa iväg en spottloska flera meter. En gång fräste han iväg en sådan, som landade på axelpartiet på min ylletröja.

Jag gillade inte lärarna heller. De kom in och höll sina lektioner, måttligt intresserade, om det var någon som hörde på eller inte.

Själv satt jag där i tankar på min frimärkssamling. Hur skulle jag få ihop pengar till att köpa in nya märken från Harry Wennbergs Frimarksaffär AB i Stockholm?

Jag hankade mig igenom första året i realskolan. Andra året var värre. Man började komma upp i puberteten. Att läsa i skolböcker hade inte högsta prioritet. Jo, kanske de tidningar, som ”Höga-Lars” lyckades skaffa i en tidningskiosk i Varberg.

Lasse gick den femåriga linjen. Han var om möjligt ännu tröttare på skolan. Även han kände av mobbing i skolan. Lasse var liten och varbergspojkarna döpte honom snart till ”Kycklas”, som skulle vara ett annat ord för kyckling.

Idag är tidningsaffärerna fulla med porrtidningar. Nakna kvinnor exponeras helt fritt.

Så var det inte på -talet. Man smög med all sådan litteratur. Handlaren eller ibland frisören hade sådant under disken. Lasse hade någon sorts kompis i skolan, som hade goda relationer till någon tidningsförsäljare. Man sålde inte sådant till minderåriga, men Lasse lyckades komma över sådana trycksaker. Vi började intressera oss mer för dessa än för läxböckerna. Under det, som varit Hallands Fruktaffär, fanns ett utmärkt utrymme för

dessa studier. Här var aldrig låst. Här förvarade ”Målare-Axel” sin Indian motorcykel, som vi beundrade.

UT UR FÄNGELSET.

Vi hoppar nu framåt i tiden. Det var en vacker sommardag i början av juni månad . Solen sken från en blå och molnfri himmel. Jag stod på perrongen på Varbergs station och njöt. Intill mig stod ”Höga-Lars”.

Vi hade båda lämnat fängelset denna dag. Det var inte Mäshult eller något annat ungdomsfängelse. Nej, vi hade för alltid lämnat Realskolan i Varberg.

Någon gång under hösten  hade Lasse och jag träffats under en gemensam håltimma på Åke Jönssons Konditori på Västra Vallgatan. Det var där vi tummade på vår uppgjorda överenskommelse. Lasse gick i klass : på den femåriga linjen. Jag gick i : på den fyråriga linjen. Vi var helt dödströtta på skolan. Om vi lyckades ”köra” i minst två eller gärna tre viktiga ämnen, skulle nog våra föräldrar låta oss slippa att ”läsa upp” på sommaren. Det lyckades alldeles förträffligt. Hemma accepterade de oss som dumhuvuden.

Det var inte bara vädret, som var perfekt denna dag. Livet lekte. Alla människor var upprymda. Den  april hade Hitler och Eva Braun begått självmord i sin bunker under rikskansliet. Personalen lär ha burit ut kropparna och eldat upp dem. Amiral Dönitz hade utsetts till Hitlers efterträdare. Zigenaren, som någon gång under kriget slagit upp sitt tält i grusgropen, där han stod och slipade veddigemadammernas knivar, fick aldrig sin önskan uppfyllt. Han hade hoppats, att han skulle få slipa ihjäl Hitler på sin slipsten. Tyvärr fick även vi vanliga dödliga snart bevis för, varför zigenaren var så upprörd. Han visste nog, att Hitler och hans anhang stod i Tyskland och gasade ihjäl både zigenare och judar.

Den  april hade tyskarna söder om Alperna kapitulerat (formellt först den  maj).

Den  maj skedde kapitulationen i Nordtyskland vid Montgomerys högkvarter på Lünerburger Heide. Amiral Dönitz offentliggjorde detta den  maj från sitt högkvarter i Flensburg. Den  maj på min födelsedag ägde en formell kapitulationsceremoni rum vid Eisenhowers högkvarter i Reims i närvaro av samtliga allierade. Längst ner i Sydtyskland och Böhmen krigade armégruppen Schörner vidare till den  maj, då de försökte slå sig västerut. I Asien kämpade japanerna vidare.

Det är klart, att alla människor nu var glada. Snart skulle man kunna köpa obegränsat med kaffe. Det skulle komma bananer och annat, som saknats under kriget. Bilarna fick dock gå på gengas ännu några månader.

GÄNGET BÖRJAR ARBETA.

Flera av grabbarna från Gänget i grusgropen var redan ute i grottekvarnen och arbe-

tade. Claes Liedberg hade som -åring åkt till Borås, där han hade en syster. Han utbildade sig där till frisör och arbetade där några år på en frisersalong. År  kom han till Varberg, där han startade egen frisersalong nere vid Varbergs station, mitt emot Taxistationen.

Claes fortsatte klippa folk till den dag, då han fyllde  år. Claes fick aldrig något öknamn.

Han var den ende, som hette Claes. ”Clark”, Ingvar Edvinsson, gick bara ut i faderns verkstad och lärde sig allt om cykeloch mopedreparationer. År  rev hans far, Edvin Johansson, cykelverkstaden och byggde ny verkstad i en källarlokal och ovan denna en Monarkaffär för cyklar, mopeder, sportartiklar och jaktvapen. Den sistnämnda artikeln var ”Clarks” stora intresse. Kom någon och pratade jakt, blev ventilgummiköparen behandlad som luft och icke i lokalen närvarande.

Edvin Johanssons nya butik byggdes som en förlängning av hans bostadshus. Jag har ett lustigt minne av det här bygget. Byggnationen under kriget hade stått stilla, men nu började den explodera. Det fanns ingen rörmokare i Veddige före . Smeden Anders Andersson var en duktig hantverkare, som klarade det mesta. Förutom smide hjälpte han folk med brunnsborrning. Nu hade han tagit på sig rörmokeriet i detta bygge. Curt Hedberg hade nu kommit till Veddige, där han gift sig med smedens dotter Anna. Han var också liksom svärfar en klurig kille, som inte var rädd för att ge sig på nya utmaningar. Han skulle utföra arbetet med installationen av Edvins värmeledning. Det var Curts första rörarbete. Han var utbildad maskinist för mejerier. Curt låg där och svetsade ihop systemet, som bestod av långa kamflänsrör. Enligt ”Clark” sprutade det vatten överallt i skarvarna, när de släppte på vattnet. Tack vare lite experthjälp fick Hedberg ihop det hela och anläggningen var tät.

Ett syneprotokoll skrevs ut och Curt Hedberg kunde få den behörighet, som fodrades för att få driva rörfirma. Tack vare Curt Hedbergs djärvhet, har vi idag två rörfirmor i Veddige.

Tidigare hade folk fått vända sig till Kinna eller Varberg, då det gällde rörjobb.

I Edvins nybygge fanns ytterligare en liten affärslokal. Den förste, som hyrde lokalen, var Elis Pettersson, som sålde linneprodukter från tapisserifabriken vid Vårhem. Längre fram blev det en uraffär, som drevs av urmakare Klevmyr. Efter honom gjorde Dalstrands i Horred ett försök med filial i lokalen. Senare startade Varbergs Sparbank sitt första Veddigekontor här. Det sköttes av Ivar Norén och senare av Kerstin Johansson från Nyebro.

Två människor i Veddige har levt med amerikansk tidsförskjutning. Den ene var målaren Anders Lundgren. Han knackade på hos ”Lines-Karl” i Fageråkra kl. . en kväll och sa: ”Du hade visst ett rum, du ville ha tapetserat.” En dödstrött ”Lines-Karl” gick ViSKA! 2008-2 | sidan 17

”CLARK” EDVINSSON

tar sig en pipa rök i verkstaden.

och lade sig igen i sin kammar. Klockan . på morgonen knackade det på sovrumsdörren. ”Nu är rummet färdigt. Och kaffet står klart på spisen” Sedan åkte Anders Lundgren hem och lade sig.

Den andre är ”Clark”. Det var ingen idé att komma och försöka köpa något avancerat före kl. . på dagen. Däremot gick det bra att komma kl. . eller ..

Edvin Johansson var en av de första, som hade bensinstation. Han sålde Texaco bensin.

När Esso satsade på en modern servicestation, började kunderna försvinna hos Nilsén, Edvin Johansson och Filip Hertzberg. Nilsén hade Shell och Hertzberg hade BP. Sedan kom William Johansson, och började sälja Nynäs bensin, så konkurrensen var hård. ”Clarks” siste kund var Tore Molin. Han köpte på krita men fick ingen personlig service. När han tankat färdigt, lyfte han handen som tecken till ”Clark”, som stod inne i affären. Denne tog fram sin starka kikare, satte den framför ögonen, läste av mätaren och gick bort och skrev in beloppet i Tore Molins Kontrabok. ”Clark” är nog den ende i Sverige, som sålt bensin med hjälp av kikare.

Några år efter det att Ingvar Edvinsson sidan 18 | ViSKA! 2008-2

uppnått pensionsåldern, vred han  om nyckeln i dörren för gott och stängde butiken.

Men han har inte gjort som lanthandlaren i Västergötland, ”vresat i a spik”.

Holger Andersson började snickra hos sin far. En tid praktiserade han i Borås. Han läste en del kurser, blev byggmästare och övertog tillsammans med ”Enebo-Gunnar” faderns byggnadsfirma. Efter en tid delade de på sig och drev var sin firma. Holger byggde små grupper av bostadsvillor, som han sålde. ”Ludde”, Ingemar Lundgren, började som springschas hos handlare Nilsén. Han fortsatte på Handelsföreningen. Sedan följde han med mig till Kristinehamn för studier. En tid efter det att han kommit hem, tog han över Esso-stationen tillsammans med Stig Ottosson. Det är den, som nu heter Statoil. Efter några år drev Ingemar stationen själv.

Benranglet Sigvard Andersson på stationen växte upp och blev en jättestor kriminalare i Göteborg. Han slutade som chef för kriminalinspektörerna i Västra Frölunda. Han bor i Lindome och är liksom undertecknad en fotbollsfantast, som inte missar Allsvenska matcher.

Stig Eliasson började arbeta hos ”Anders

i trädgården”. Det var på Kullagårds Handelsträdgård. Sedan blev det springschasjobb hos Nilsén innan han hamnade på Viktor Henrikssons Snickerifabrik. När Åetå-fabriken startades i Veddige fick han arbete på denna. Han följde med företaget till Halmstad, men kom tillbaka efter knappt ett år.

Enligt egen utsago var det för att slippa bli alkoholist. Ungkarlarna bodde på något litet hotell. De hade inget att göra på kvällarna.

Det var stockholmare på fabriken och monterade maskiner. Varje kväll satte de en flaska brännvin på bordet. Tillbaka i Veddige blev det några år på Kapman. När Strängbetong startade  var Stig en av pionjärerna på denna fabrik. Han var med redan, då fabriken byggdes. När den var färdig, fick han anställning på Strängbetong, där han avancerade till facklig representant i fabriksstyrelsen. ”Villes-Erik” och hans syster Inez hade varit med på våra lekar i grusgropen. Deras äldre broder Levi eller ”Leverkorven” var kompis med Sven Welander, ”Rödräven”. Vi var lite rädda för dessa något äldre pojkar. Vi skulle aldrig ha vågat nämna deras öknamn, när de var i närheten. ”Villes-Eriks” farfar hette Alfred Jonsson.

Han var Veddiges förste riktige stins. Alfred Jonsson kom nog från en bondgård i Småland. Han tycks ha haft en del pengar med sig.

Han hade sönerna Wilhelm, Emil, Oskar och Knut. Han köpte Månsagård av von Döbeln till sönerna Oskar och Knut. Han köpte ”Dränga Andreassa” till Wilhelm Johnsson. Gården fick sedan heta Villes. Wilhelm Johnsson var utbildad till bokbindare men levde väl på sitt lilla jordbruk samt bevakningen av Yngeredsfors transformatorstation vid Fullsbäcken. Wille hade  barn.

När Wille hade dött, försvann barnen snabbt från Veddige. Levi och Inez hamnade nog i Stockholm. För några år sedan fick jag veta, att ”Villes-Erik” hade en bondgård i Tvååker. Jag tänkte åka och hälsa på honom.

Två dagar senare fick jag se hans dödsannons i HN. Willes, som var en liten bondgård med U-formad ladugård, låg där Hilding Nilsson byggde sin affär eller där El- och Maskinservice idag ligger. I ViSKA Nr  hade vi ett mycket bra flygfoto över Veddige från öster.

Där ser man Willes gård längst ner i högra hörnet. ”Dales-Rune” försvann tidigt till Trollhättan. Han hade börjat sin bana som springschas på Handelsföreningen. När Rune Svensson var  år flyttade han till Trollhättan, där han arbetat på Flygmotor i  år så småningom som förman.

Utrymmet för mina historier börjar ta slut. Jag berättar om de andra i nästa nummer, där jag också kommer in på min egen entré i arbetslivet. ”Kalle-Måns”, Karl-Erik Månsson, har alltid varit en glad skit. Efter skolan började Karl-Erik som springschas i Brinktells affär.

Här fick han verkligen träna cykling. Det fattades alltid varor i Brinktells butik. För att rädda ansiktet, när kunden stod där på andra sidan disken, beordrade Brinktell Kalle att cykla till stationen för att se, om de beställda varorna hade kommit. De hade de aldrig, då Brinktell aldrig hade ringt in någon beställning.

Nästa arbetsplats blev hos grannen Veddige mejeri. När detta lades ner, var Kalle en tid på Horreds mejeri som maskinist. En tid körde Kalle mjölkbilen. Han var också hos ”Sme´n Johan” och Sten Sjögren och byggde traktorvagnar, som det blev ett riv efter, när kriget var slut.

Sedan kom industrin till Veddige. Kalle fick arbete på Åetå. När fabriken flyttades till Halmstad, fick Kalle plats på Veddige Nya Handelsförening som chaufför. Han körde ut varor. Chefen Sven Engberg var en osäker bilförare. Kalle fick också vara privatchaufför åt chefen. Genom detta var han den förste näst Sven Engberg, som visste, vad som komma skulle i Veddige. Han arbetade dock under

sträng tystnadsplikt. Inget fick komma ut innan det var klart.

Trots att Sven Engberg stretade emot, lyckades Kalle komma in på Strängbetong, där han varit truckförare i  år. Han brukar säga, att det är det enda företag han inte lyck-

byggde om bostadshuset ett par gånger och försåg det med nytt tak. År  rev han den gamla smedjan eller bil- och cykelverkstaden, som den tjänade som då. Bostadshuset förlängdes med en länga med platt tak.

Här blev det en ny Monarkaffär för cyklar, mopeder, sportartiklar och jaktutrustning.

EDVIN JOHANSSON

ats knäcka. Alla andra arbetsplatser, som han varit på, har lagts ner. ”Kalle-Måns” och ”Ludde” var två av de glada gossar, som var med mig och ”Mauritz-Erik” och cyklade Själland runt år . Den femte i gänget var ”Fläng”, Bengt Johnsson. Kanske kommer det mer om detta äventyr senare.

I Gänget i grusgropen fanns också Kalles äldre bror Kurt Månsson. Honom var jag arg på i flera år, då han kastat en snöboll innehållande en sten i huvudet på mig, så att blodvite uppstod.

Kurt var egentligen en snäll kille, som ibland utförde handlingar först och tänkte sedan. Han fick öknamnet ”Snytte” just för att han aldrig snöt sig i tid. Det ville gärna hänga något i näsan på honom.

Kurt Månsson hamnade så småningom i Kungsbacka, där han har haft eget åkeri. ”Höga-Lars”, Lars Andersson började också på Viktor Henrikssons Snickeriverkstad. Han blev så småningom byggnadssnickare. Hans bror Sigge, Sigurd Andersson hamnade i Göteborg, där jag tror, att han varit verksam på SKF hela tiden.

Det fanns några, som lyckades vara kvar i Realskolan längre än jag och Lasse. ”Ingenjörs-Gunnar” och Bengt Karlström tog sig genom hela systemet utan kvarsittning. Lennart Karlström och Sten Andersson hade däremot problem. De hade samma sorts störningar. De började intressera sig för fl ickor alldeles för tidigt. Jag frågade Sten på vår tisdagspromenad i dag, om han tog realen. ”Nej, jag kom till : och för säkerhets skull gick jag den klassen två gånger, tyvärr den andra gången med sämre resultat än den första. Nu prioriterade jag inte längre studierna. Nu var det bara höjdhopp och fl ickor. Studiemotivationen kom först, när jag var  år gammal. ” NU HAR DET BLIVIT SÅ MYCKET, att jag får spara dessa gossarnas historia till nästa nummer, annars blir vår redaktör ledsen.

DEL AV ett flygfoto över Veddige, taget från öster. Längst ner i högra hörnet ligger ”Villes” bondgård. Närmaste granne åt väster var Veddige mejeri. Alla byggnader på detta kort är rivna. På andra sidan av vägen låg uppifrån räknat Bröderna Gustafssons första bostadshus med snickeriverkstad intill Vabrännabäcken. Sedan följer Mor Anna Lenas ryggåsstuga med halmtak. Resten av byggnaderna är Filip Hertzbergs bostadshus och uthus. Ute vid vägen ligger Filips cykelverkstad med BP-mack.

ViSKA! 2008-2 | sidan 19

Vi hade tänkt ta med våra strövare på något extra spännande. Ringmärkning av uggleungar! Men det var osäkert att det kunde bli av.

Kanske fanns där inga ungar.

När den tänkta dagen närmade sig och vi inte fått besked bestämde vi oss för något annat.

Men, dagen innan ringde Bosse …

Jo, han hade tre ungar i en holk i Veddige, och de skulle märkas nästa dag. Ville vi följa med?

Så klart att vi ville! Raskt ringde vi runt till de sexton barnen i gruppen och ändrade plats för träffen. I samlad karavan körde vi sedan till mötesplatsen. Där mötte Bo och Sonja Kanje oss. Vi vandrade in i den nyut-

spruckna bokskogen, Bosse ledde oss uppför en vådlig brant och vidare längs en grusväg.

Där stod Sonja med bilen och i ett träd intill bodde Kattugglan.

Vi fick hålla utkik så att inte mammaugglan skulle komma och anfalla Bosse då han klättrade upp och varligt tog ut de tre ungarna. Sedan fick barnen i tur och ordning se på när de tre små ungarna vägdes, mättes och fick varsin ring kring benet. Det var som BVC för ugglor! När ungarna var tryggt tillbaka i sin holk igen berättade Bosse lite mer om varför man ringmärker fåglar.

På Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm registreras alla ringmärkta fåglar. På så sätt kan man se vart fåglarna flyger, flyttar, hur gamla de brukar bli och mycket mer.

Varbergs Ornitologiska förening driver ett projekt som heter Rovfågelprojektet, där det bland annat ingår att ringmärka ugglor.

Genom att studerar rovfåglar kan man se vad som händer med andra arter, längre ner på näringskedjan.

Dagens skogsbruk har förändrat villkoren för kattugglorna jämfört med för - år sedan, det blir inte många naturliga bohål för dem längre. Även lantbruket har förändrats, förr fanns det

många ugglor som häckade på gårdar, men det fungerar inte i de moderna lantbruken.

Rovfågelprojektet har försökt råda bot på bostadsbristen bland kattugglorna genom att sätta upp mer än  holkar i kommunen.

Dessa plus ytterligare ett tjugofemtal kollas varje år. Beroende på tillgången på föda har antalet häckningar varierat mellan - varje år.

Mer än  kattugglor har märkts och omkring  kontroller har gjorts av dem.

Man har blad annat kunnat följa många ungar som sedan själva har fått ungar. Som mest har de kunnat följa ugglor i fem generationer. Den äldsta ugglan som de har märkt är nu, ,  år gammal!

Om man hittar en död fågel med en ring på benet är det jättebra om man skickar in ringen, eller skriver av numret och rapporterar det till Riksmuseet i Stockholm, eller till Varbergs Ornitologiska förening. Då kan man få veta mycket intressant. Var och när den blivit märkt till exempel.

Man kan också själv hjälpa ugglorna genom att sätta upp holkar. Bygg själv eller köp på Getteröns naturcenter!

MARIE RYDELL

STORA BILDEN: Det är klart att man kan inte låta bli att klappa de små söta fågelungarna. Nu är det Amandas tur.

KATTUGGLEUNGARNA BEMÖTER

nyfiket barnens nyfikna blickar BENGT VISAR

kattuggleungarna till strövarna före ringmärkningen

Vi anar uggl sidan 20 | ViSKA! 2008-2

glor...

V I ANAR UG G LO R… TEXT&BILD: MARIE

ViSKA! 2008-2 | sidan 21

Rydell

M

ÅNGA VAR vi på Veddiges järnvägstation som ville se och knäppa några kort på det gamla ångloket med sina fina gammaldags vagnar som passerade byn flera gånger den :e maj – på järnvägens dag.

Papparazzin () Kurt Jenneklint knäppte några fina bilder som ni kan se här. Mycket stilfult dök familjen Andersson upp, Eva och Georg med fem barn och svärmor, alla utklädda i hundraåriga kläder, körandes i en hundraårig bil för att avnjuta en resa med det hundraåriga tåget.

De fick t o m rabatt på biljetten.

FOTO: KURT

Jenneklint

VAD TYCKER ni om denna bilden? Killen heter Linu hos mig och ryckte boken ur mitt tidningsställ med inspirerad att föra traditionerna vidare med bus och PATRICK GYLLÉN

Skönheten och odjuret IBLAND BLIR man överraskad. Jag höll ner kameran och knäppte en bild på de söta tusenskönorna där på gräsmatan och då ajg tittar på kortet och zoomar in dom ser jag… en mördarsnigel!

INGER EKLÖV

V

ÄRÖ -VEDDIGE FÖRETAGAREFÖRENINGS årsmöte hölls i år i Bua hamn den  april. Erik Hellberg, från Pålsson Plåt, visade oss runt i hamnen. Vi besök

Bastun går att hyra i tid och otid, tillgänglig även för oss Veddigebor. Ring - för att boka, det kostar bara :- kr per person. Det finns samling

sidan 22 | ViSKA! 2008-2

CECILIA (EVA ANDERSSON) OCH BLIND -JONAS (LENNART WILÉN).

KÖP B ring: 0 OKEN 703-74 !

2

2 55 elle viska@ r maila: vedd ige.nu

r Linus Elmén -år (Min brors grabb) Han sov över med en gång. Det verkade som han kände sig us och annat...

M

fattighuset" framfördes av Stättareds Teatergrupp den  april i Idrottshusets fetslokal. Denna pjäs av Pär Lagerkvist handlar om hur kring huvudpersonen Blind-Jonas (Lennart Wilén) grupperar sig några människoöden på fattighuset, drabbade av andliga eller fysiska lyten. Mot dem kontrasterar den unga flickan Cecilia (Eva Andersson), ren och oskuldsfull och oplundrad på sin stora rikedom de ohavererade livsdrömmarna. Hon är, utan att själva veta om det , dotter-dotter till Blind-Jonas och hans ungdoms älskade Ellen (Marita Carlsson), numera föreståndae på fattighuset…

Som vanligt gav amatörteatergruppen en mycket professionell tetaerupplevelse. Synd att vi var så få som fick njuta av detta.

IDSOMMARDRÖM I

ARRANGÖREN VAR VEDDIGEVISIONEN.

TER! T O L E S KÖP RE

besökte Buas nya tillskott, Bryggebastun – se bilden. mlingsrum med pentry och vackert utsikt.

Det skall börjas i tid…

FÖR ATT trygga den framtida försörjningen av fotbollsspelare har Veddige Bollklubb, tack vare goda ledare, startat upp något som kallas fotbollslekis.

VI HÅLLER till på skolplan, och vi betonar naturligtvis mer den sociala samvaron, och som synes på bilderna ser det väl väldigt trevligt och mysigt ut.

Köp reselotter!

FÖR ATT ha råd att fortsätta vår verksamhet i alla åldrar behöver Veddige Bollklubb DIN hjälp.

Stöd vår viktiga verksamhet genom att köpa reselotter som just nu säljs via lagen och ledarna. Lotten kostar endast :- och du kan vinna presentkort på resor hos Ving.

SÅ OM du tycker att det är viktigt att Veddige Bollklubb skall ViSKA! kunna erbjuda 2008-2 alternativa | sidan 23 fritidssysselsättningar till ungdomarna i vårt Veddige, så tveka inte, stöd oss i vår verksamhet.

GE Money Bank | Räntefritt i 4, 12 eller 24 münader

en sittvänlig Metro! sitt vackert! www.mobelhornet.se

BO

FE EJW CjEETPGGB N

Viskastigen 40, Veddige. Tel: 0340-300 50. Ă–ppet: mĂĽ-fre: 13-18, lĂśr: 10-14

www.mobelhornet.se

METRO bäddsoffa med

divan. Bredd 226, djup 156.

- d‚eX[\ij i€ek\iÔ

'1$ LGG

Y\kXce`e^ ]‚i [l

'1$ IvE

YXiX _fj <CFE

'1$ 8M@8

PSST! Rean bĂśrjar den 25 juni!

FÜrsäkringar kan se väldigt lika ut. Men fÜrsäkringsbolagen som erbjuder dem är väldigt olika. En tydlig skillnad är den mellan bolagen lüngt borta och vürt eget bolag här hemma.

Vi vill lära känna dig och dina behov av skydd och trygghet.

Här till vänster ser du vür nya symbol.

Sü här kommer du att mÜta oss fr o m nu.

Men du mÜter samma människor och ringer samma telefonnummer som tidigare.

I Veddige Lena Olsson eller Boris Johansson: 0340-383 61, i Mark Ingemar Claesson: 0706-980 409 i Kinna Lena Olsson 0320-35904.

sidan 24 | ViSKA! 2008-2

www.veddige-akeri.se

Specialtransporter tel. 0340-306 10 fax. 0340-304 84

Din lokala elleverantör!

FÖR DIG SOM STÄLLER HÖGA KRAV

VARBERGSORTENS ELKRAFT VEDDIGE

0340-64 64 00

Vår kunskap = Din trygghet.

Det tjänar du på! telefon: 0340 – 69 75 00 | www.varbergsbostad.se

VEDDIGE

VARBERG

KUNGSBACKA

KINNA

tel: 0340-306 57 ViSKA! 2008-2 | sidan 25

MIDSOMMARÖPPET: MIDSOMMARAFTON ………… 9-14 MIDSOMMARDAGEN ……… 11-18 SÖNDAG 24/6 ……………… 11-18 VI PÅ EKLÖVS ÖNSKAR ALLA VÅRA KUNDER EN SKÖN SOMMAR!

VÄLKOMNA!

Tel. 0340-300 08

www.veddigebuss.se • E-mail: dole@veddigebuss.se

TRIVSEL

OMTANKE OCH PERSONLIG SERVICE

NYHET! Catering! Vi fixar mat till fester och högtider – för mycket snälla priser!

LUNCH! Vi serverar alltid hemlagad med det lilla extra.

BAR! Vi har fullständiga rättigheter.

ÄR VÅRT MOTTO när det gäller mindre lokaler eller lägenheter ring oss:

tel: 0340-387 00

69:-

Lunch: inkl. sallad, bröd och kaffe. öppet: ons-tors 16-22, fre16-23, lör 13-23, sön 13-21 dagens: mån-fre 1130-1400 tel: 0340-310 31 www.deromepizzeria.se

sidan 26 | ViSKA! 2008-2

d

Glad Midsommar!

Besök gärna vår frukt o grönt marknad på torsdag-fredag.

Där hittar du allt frukt och grönsaker som hör Midsommar till!

En riktig glad sommar önskar vi alla våra kunder!

Gevalia kaffe 500g | Jfr-pris 30:-/kg Max 1 paket/hushåll

15a

/pkt

69a

Fläskfilé Färsk | Dansk Jfr-pris 69:-/kg

/kg

I Butiksbageriet: Abbas sill

Abbas matjessill

Baguetter

25a

20a

25a

2st

2st

jfr-pris 54.30/kg

2st

Abba | Jfr-pris 40:-/kg

Wienerbröd

4st

25a Pripps Blå 3.5%

Chips 300g

6pack

2st

39j

35a

+pant | Jfr-pris 13.30/l

Estrella | Jfr-pris 54.30/kg

Veddige VÅRA ÖPPETTIDER MIDSOMMARVECKAN MÅNDAG-TORSDAG: 9–20

MIDSOMMARAFTON: 8–15

MIDSOMMARDAGEN: 9–18

SÖNDAG: 9–18

Telefon: 0340-307 44, Chark: 0340-308 50 | Reservation för tryckfel och slutförsäljning.

Priserna gäller from måndag 2008-06-16 tom söndag 2008-06-22

ViSKA! 2008-2 | sidan 27

MXifi ]

i e

=IPJ% =>*((? a[ (., Zd# \e\i^`bcXjj 8# jm\ejbk`ccm\ibX[%

BPC&JM8C% BJ*.(-/

! s i r p t e k Pa

? a[ (., Zd# \e\i^`bcXjj 8# jm\ejbk`ccm\ibX[% Fi[% gXb\kgi`j (,%0,'1$

('%00'1$ G8B<KGI@J% JG8I8 +%0-'1$

-%00,1$ JG8I8 (%*/'1$

={I JFDD8IJKL>8E JD8CJG@J ,' :D <c\bkif$?\c`fj JE,*''# +''&)*'M % % %

*+/'1$

BPCJBwG /, :D <cm`kX ?J(.' % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % %

(00,1$

=IPJJBwG /, :D <cm`kX ?J().= % % % % % % % % % % % % % % % % % % % %

(00,1$

9vEB;@JB <c\bkif$?\c`fj ;:+')+ % % % % % % % % % % %

JG@J% JB-,')= Jkfi fZ_ ipdc`^ l^e# _`^_c`^_k$\c\d\ek# \e\i^`bcXjj 8# ?&9&;1 0''&,0-&-''

;@JB% ;@/,',

)00,1$

D@BIFMw>JL>E <cm`kX DD.(. % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % %

+001$

;8DDJL>8I< MfckX M*.', % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % % %

,001$

<e\i^`\]]\bk`m`k\kjbcXjj1 8 ;`jb\]]\bk`m`k\kjbcXjj1 9 Kfib\]]\bk`m`k\kjbcXjj1 9 <e\i^`bfjldk`fe1 (%', bN_ MXkk\e] iYilbe`e^1 (- c`k\i

*%./'1$

'1$

> Cv> LGG K M>@= 8M@8 K8 IvE

GE Capital Bank

- d eX[\ij i ek\iÔ

'1$ LGGCv>>

Y\kXce`e^ ] i [l

'1$ IvEK8

YXiX _fj <CFE

'1$ 8M@8M>@=K

M8I9<I> C@E;9<I>JMv><E ): K<C1 '*+'$/0* '' M8I;8>8I1 ('$(/ C{I;8>8I ('$(+

JM<I@><J JK{IJK8 M@KM8ILB<;A8% NNN%<CFE%J<