VISKA 2008-3

SAMHÄLLSMAGASIN FÖR FOLKET RUNT VISKAN • NUMMER 35 • 2008 SEPTEMBER • ÅRGÅNG 9

Solig invigningsdag HÄSTHAGENS STENUNGSBRÖD TACK 9:E BRASILIENBREVET V

SOMMARDRAMATIK

IP ER S

GÄNGET I GRUSGROPEN #25

BI G LA

EN DEROME SPECIAL

A !

Liljedal Communication AB. Foto: Christer PĂśhner.

3x195

- . & # ' $ # ! $& %

Thermia Diplomat Optimum ' # %$ % $% %% G2 # ',# "& " # " ! % "% & # $% ! ' # $% ' %% % !

Nyhet fĂśr som inte dig % "& " ' $ # %!""# $& % % "- $ %

"& % # , -#$' # $ # # vill spara pü ) " varmvattnet $" # ! & '- ,# ! $- ' # $ ,# % # ',# "& " ,$ ,# # ! % $% % "- ((( # #! $ Thermia Diplomat Optimum fick bäst betyg i

- . & # ' Den fĂśrra generationen

' # %$ % $% %% # ',# "& " "% & # $% ! ' # $% % "& " ' $ # %!""# $& % % " % # ) " , -#$' # $" # ! & '- ,# ! ,# % # ',# "& " ,$ ,# "- ((( # #! $

kategorin mest och varmast vatten i Konsumentverkets test av bergvärmepumpar. Nu kommer nästa generation med samma goda egenskaper i kombination med en helt ny, patentsÜkt teknik som ger ytterligare tio procent hÜgre verkningsgrad.

Under den del av üret huset värms upp, producerar Thermia Diplomat Optimum G2 mycket mer och varmare varmvatten än nügon annan värmepump pü marknaden. Men energiütgüngen är mindre.

Mer information fÜr dig som vill spara energi och pengar – men inte pü varmvattnet, finns pü www.thermia.se

40 Ă…R I ENERGIBRANSCHEN! STOR ERFARENHET AV LUFTďšş JORDďšş OCH BERGVĂ„RMEINSTALLATIONER

Ă?R I ENERGIBRANSCHEN

sidan 2 | ViSKA! 2008-3

Ă?R I ENERGIBRANSCHEN !UKTORISERAD Ă?TERF FĂšR 3TOR ERFARENHET AV LUFT JORD BERGVĂ‹RMEINSTA 4HERMIA VĂ‹RMEPUMPAR

0340-64 97 64 • www.hjror.com • info@hjror.com

3TOR ERFARENHET AV LUFT JORD BERGVĂ‹RMEINSTALLATIONER

s WWW HJROR COM s INFO HJROR C

tvĂĽ Ăśgonblick

DEN ďœ˛ďœš augusti kl ďœąďœś:ďœľďœľ pĂĽ väg hem till Veddige kĂśrde jag till hĂśger i korsningen vid Derome Supermarket. DĂĽ mĂśtte jag den här vackra synen vid Stig Larssons gĂĽrd i Eljedal.

Tänkte alla de romantiska tankar om ask och limpa‌ Hur man säljer säden och kÜper brÜd fÜr pengarna.

NÅGRA MINUTER senare rusade jag genom Ulvatorp. Dü mÜtte jag Maria Olsson som satt sü vackert där uppe under vindskivorna pü sin mülarställning‌ Ner pü gräset stod sambon Martin Davidsson med nügra veckor gamla Linnea pü armen. Fick en pratstund, knäppte nügra bilder sen ükte jag vidare.

DET VAR en sĂĽ vacker eftermiddag. Vi Ăśnskar alla en trevlig hĂśst.

veddige.nu!

3x195

FOLK SÄGER ibland att veddigeborna skulle vara trükiga. Det gäller inte mig och inte dig som läser detta, naturligtvis. Det gäller nog inte nügon annan personligen heller, vi är bara sü där rejält trükiga tillsammans. När vi bildade Veddigevisionen ville vi ändra pü det. Vi skulle minsann visa att det gür att gÜra massor med roligt i byn. Ja, det

' $ # ! % gick. gick$& som det

" # " ! % # $% ' %% % ! & % % "- $ % "& ' # $ # # # ! $- ' # $ $ ,# # ! % $% %

EN

BomiLjĂ– AB

hushüll i Veddige. LÜsnummer säljes pü redaktionen. Pris: 10 kr.

ANDREASSONS Ă…KERI AB

ANSVARIG UTGIVARE: Michael Enberg.

DEROME PIZZERIA

DISTRIBUTION: VeddigeVisionen.

EKLĂ–wS SuPErmArKET

REDAKTION:

ELEKTRO EMANUEL

Arne Eriksson 0340-305 85, fax: 0340-303 09 Bo Emanuelsson 0340-302 55, bosse@veddige.nu Hans Olsson 0702-460 773, hans@veddige.nu Michael Enberg 0340-381 44, michael@veddige.nu Sandor Olah 0703-742 255, sandor@veddige.nu ADRESS:

ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 46 , 430 20 Veddige tel: 0703-742 255, e-post: viska@veddige.nu

ESon PAc AB

hj rĂ–r AB LiSBETh hArALDSSon, mALmĂ– mĂ–BELhĂ–rnET PEBE PRODUKTER AB STRĂ„NGBETONG

TrYcK: Geson, upplaga: 2500 ex. PAPPER: Svanenmärkt.

VARBERGS BOSTAD

nÄSTA nummEr: 19 DEcEmBEr. 2008 mAnuSSToPP 8 DEcEmBEr 2008.

DonATion: BG 5113-7859 !UKTORISERAD Ă?TERF FĂšR

BETALNINGSMOTTAGARE: VeddigeVisionen 4HERMIA VĂ‹RMEPUMPAR

INNEHĂ…LL: HĂ„STHAGENS STENUNGSBRĂ–D

4

BOSSES HISTORISKA HĂ–RNA

7

TACK

9

hEmKĂ–P VEDDiGE

OMSLAG: Solkullans solstrĂĽlar. Foto: Sandor Olah

PRENUMERATION: 150:ďšş/Ă…R EINSTALLATIONER

HJROR COM

TACK TILL:

ViSKA!

ViSKA! ges ut av VeddigeVisionen, och distribueras gratis till

MEN SKAM den som ger sig. I sommaren smyglanserade vi en nygammal tjänst pü internet: veddige.nu. Sidan är helt omarbetad med ny layout och ny teknik. Men det roligaste är att det är DU som ska skriva i den!

YES! VEM som helst, du, jag, din granne, min svärmor tvärs Üver gatan eller din morbror i Los Angeles kan skriva i den. Och vi kan bÜrja nu. Allt som behÜvs är att man registrerar sig, loggar in och skriver sina debattinlägg. Du kan vara anonym. Du kan früga vad du vill – nügon kanske har svaret. Eller dela ut ris eller ros, skvallra eller skriv fakta.

ADRESSEN ÄR www.veddige.nu. Obs! Internetanslutning krävs!

9:E BRASILIENBREVET

10

SOLIG INVIGNINGSDAG

11

SOMMARDRAMATIK

12

GĂ„NGET I GRUSGROPEN #25

18

EN DEROME SPECIAL

24

VARBERGS SPARBANK VArBErGSorTEnS ELKrAfT EK.fĂ–r.

VEDDIGE BEMANNING AB VEDDIGE Ă…KERI AB ViSKADALEnS fĂ–rSĂ„KrinGSBoLAG

ViSKA! 2008-3 | sidan 3

HÄ S THAG ENS S TENUNG SBRÖ D TExT&BiLD: inGEr EKLÖV

Hästhagens Stenungsbröd Stenugnsbakat i vedeldad ugn på gammalt vis.

Var finner man det? Jo, ta av från 41: an och kör mot Sällstorp. Efter någon km ser du en vägvisare, Hästhagen 1 km.

I Hästhagen har Marianne Hedblom en bakstuga i sin villa.

När jag kommer dit strax efter  på morgonen har Marianne redan varit igång i ett par timmar.

KL. börjar hon elda den stora murade ugnen. Det tar tid innan den nått  grader.

Medan ugnen blir varm sätter hon en deg. Då jag anländer till bakstugan ligger  stora ”rundlar” och jäser under bakdukar.

Vetekross, rågkross och solroskärnor sätter karaktären.

Marianne har en brödspade med långt skaft till hjälp att få bröden på plats i ugnen.

Någon mister sin runda form och liknar en cykelsadel och vi fnissar lite över liknelsen.  bröd gräddas i ugnen på samma gång och nu börjar Marianne sätta deg till valnötsbröd som är hennes populäraste bröd. Kvällen innan har hon skållat grahamsmjöl. ”KöksBjörn” den stora assistenten på golvet arbetar enkelt den stora degen. Vatten, jäst, salt, en hel liter valnötskärnor och russin som ger lite sötma åker runt i maskinen och under tiden sidan 4 | ViSKA! 2008-3

tillsätter Marianne  liter Ekologiskt Specialvetemjöl från Limabacka Kvarn, odlat av Erling Brag. (lite reklam fast ViSKA! inte ges ut i Väröbacka.)

MARIANNE BERÄTTAR: Jag hade länge funderat på att skaffa en bakugn. Min man Rolf är ju från Hälsingland. Varje sommar vi var där så åkte vi alltid till Ljusdals hembygdsgård och köpte tunnbröd. Det såg så härligt ut när dom eldade och bakade i den stora ugnen.  byggde vi bakstugan med hjälp av en granne som är murare. Själva bakugnen murade en annan Sällstorpare upp.

Han murar upp kakelugnar och allt möjligt.

Han skaffade en ritning. Någon bakugn hade han aldrig gjort. Men det blev ju bra. I början bakade jag två gånger i veckan med sämre och bättre resultat. Jag stod även på torget, väldigt kul, man träffar mycket folk.

Men det är längesedan nu. Min bakdag börjar med att jag går upp tidigt och sätter fart i ugnen. Jag eldar mest med björkved. I början gjorde jag riskärvar av björkris, det var ju en del jobb med det, men det brann väldigt bra.

Så blandar jag ihop degen som jag påbörjat dagen innan.

När jag eldat så att valvet är vitt, ca.  ½ timme rakar jag ut glöden och tvättar rent bakytan med en enriskvast doppad i vatten.

Sen bakar jag ut brödet, så får det jäsa medan värmen i ugnen jämnas ut. Sen är det bara att sätta in brödet med min gamla grissla, som min far köpte på aktion en gång på sextiotalet.

Tänk om han visste vad jag har fått användning för den.

Jag sätter in  brödkakor åt gången. Jag får elda lite mellan varje bakomgång. Det blir i regel  omgångar på min bakdag. Apropå min dragning till stenugnsbakning så var jag på släktträff på Åland i somras. Det visade sig att min släkt på pappas sida härstammar från Lövånger i Västerbotten, så det är väl mitt Norrländska blod som har kommit ikapp mej, vad vet jag?

En halvtimme ungefär tar det i ugnen och bröddoften sprider sig när Marianne med hjälp av sin långa brödspade tar ut de färdiggräddade brödkakorna och hela bänken fylls av härligt bröd. Nu skyfflar hon in ”glöden” som vilat utanför i en skottkärra, i ugnen igen och lägger in björkved som snart brinner för fullt och värmer upp ugnen för valnötsbröden.

Jag åker hem med ett härligt doftande bröd i famnen och avnjuter några skivor till kaffet. ”Bregott” på, inget annat. Jag vill känna den goda brödsmaken. Jag är ”brödoman” och alldeles särskilt älskar jag skalkar. Under min uppväxt bakade min mamma  stora bröd nästan varje kväll till sin stora familj. Vi var  ungar och min tvillingsyster och jag kivades alltid om skalkarna.

TExT och BiLD inGEr EKLÖV.

”Bregott” på, inget annat. Jag vill känna den goda brödsmaken.

ViSKA! 2008-3 | sidan 5

Bosses historiska hörna Mina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument.

Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt.

Jag berättade i förra numret om Karl X Gustavs storstilade planer. Danmark skulle erövras genom ett nytt krig. Den svenske kungen skulle bli härskare över hela Norden.

Sverige var en stormakt, som helt behärskade Östersjön genom sina provinser Finland, de baltiska staterna och Pommern. Genom erövring av Danmark skulle man kunna dyrka upp låset i Öresund.

Karl X Gustavs sista krig blev ett fiasko både för landet och för honom själv. Kungen avled den  februari  i sviterna efter en svår lunginflammation, endast  år gammal.

I rummet fanns hans tjugotreåriga änka, Hedvig Eleonora, och i ett annat rum hans fyraårige son Karl, tronarvingen.

Sverige befann sig nu i en svår situation.

Landet var indraget i sex krig samtidigt: mot Danmark, Brandenburg, Nederländerna, Polen, Ryssland och mot kejsaren i Wien.

Innan jag berättar vidare, tänkte jag, att vi skulle se hur hallänningarna hade det under detta sista krig -. hALLÄnninGArnA.

Efter freden i Roskilde  hade hallänningarna blivit ”riktiga” svenskar. Den trettioåriga fredspanten hade bara blivit  år. Nu skulle inte landskapet återlämnas till Danmark. Visserligen innehöll även Roskildefreden krav på att danska lagar och sedvänjor skulle bibehållas, dock med det tillägget, att de inte fick strida mot den svenska grundlagen. För hallänningarnas del var den förhållandevis gynnsamma förhandlingspositionen, som man haft under fredspantens dagar, nu till ända. Nu kunde hallänningarna räkna med att bli utskrivna till soldater precis som i andra landskap.

SnAPPhAnErÖrELSEn.

Att snapphanerörelsen var starkt förankrad i norra Skåne under krigsåren - är väldokumenterat. Fanns det en halländsk snapphanerörelse?

I februari  utgick en order om att hallänningarna skulle avväpnas. Det var nog ett tecken på, att de svenska myndigheterna kände oro för att en upprorsrörelse skulle kunna uppstå i händelse av ett nytt krig med Danmark.

Vapenbeslaget blev ett fiasko. Proviantskrivaren Peder Arvidsson meddelade, att han i april fått in endast tjugofem nästan odugliga bössor från bönderna i Varbergs fögderi.

Adeln och prästerna hade inte lämnat in något skjutvapen.

Danmarks tyska legoknektars framfart i södra Halland under kriget - hade nog i viss mån kylt ner de dansknationella känslorna i Halland.

Hallänningarnas ändrade sympatier var nog delvis ett önsketänkande från myndigheternas sida. När guvernör Erik Stenbock, som under kriget av säkerhetsskäl flyttat till Varbergs fästning, nu återvände till Halmstad för att överlämna sin befattning som länschef till efterträdaren, blev han på vägen överfallen av snapphanar, som rövade bort en av hans vagnar och fem hästar. Han ändrade snart uppfattning om hallänningarnas lojalitet med det nya landet.

Snapphanerörelsen i Halland fick aldrig samma omfattning som i Skåne. Här var det missnöjet med utskrivningarna, som skapade snapphanar. Myndigheterna ville helst skicka iväg de unga hallänningarna till Polen eller Baltikum. De, som flydde under dessa marscher till utskeppningshamnarna, blev Hallands snapphanar.

GÖinGEhÖVDinGEn.

Det var Danmark, som startade kriget . Axel Urup utnämndes till överbefälhavare med uppgift att från Skåne organisera fälttåg mot Sverige. Snapphaneledaren Svend Poulsen fick i uppdrag att värva  dragoner bland de missnöjda hallänningarna.

Svend Poulsen har i romantiska snapphaneskildringar kallats Göingehövdingen och utmålats som frihetskämpe och ledare för skogens friskaror. I själva verket var han officer i danska armén, där han tagit värvning redan på -talet. I kriget - befordrades han till fänrik i ett kompani från Göingetrakten. Troligen fick han sitt tillnamn genom detta. Det har ifrågasatts, om han ursprungligen kom från Göinge härad. Troligen var han född i någon av socknarna i Sydhalland.

Efter kriget bosatte han sig i det nu svenska Laholm, gifte sig och blev borgare där. Han lämnade staden efter en ekonomisk konkurs. Han hade god lokalkännedom i dessa trakter, något som kom väl till pass, när kriget utbröt . Svend Poulsen huserade tämligen fritt i Sydhalland med Hallandsås som bas. Bland annat brändes godset Vallen, som tillhörde den svenske landsdomaren i Halland, Magnus Durell.

GÖinGEhÖVDinGEn SVEnD

Poulsens sigill.

Poulsen blev under kriget dragonkapten och gjorde sedan goda insatser, när fortsättningskriget flyttades över till Själland . Där kom han sedan att slå sig ner som godsägare. Han hann dock före sin död uppleva ännu ett krig . Det var då han fick i uppdrag att värva skånska snapphanar till stöd för danskarnas nya försök att återerövra skånelandskapen.

Hur stor dragningskraft Svend Poulsen hade på hallänningarna under krigen  vet vi inte. Källmaterialet från dessa år är tämligen magert. Försöket till utskrivningar som gjordes  och återupptogs 

BO SSES HIS TO RISK A H Ö RNA BO EMANUELSSON

medförde emellertid, att skaror av unga män deserterade. Rimligen sökte sig en del till det organiserade motståndet i Skåne eller till de danska trupperna.

BEnGT LiLLiEhÖÖK.

I mars  blev Halland en del av det Skånska generalguvernementet. Därmed upphörde landskapet som eget guvernement.

Bengt Lilliehöök utnämndes till länets förste landshövding. Under kriget hade länsadministrationen praktiskt taget upphört att fungera. Guvernör Erik Stenbock hade tvingats lämna residensstaden Halmstad och dra sig norrut till Varberg. Danskarna kontrollerade landsbygden upp till Ätran. Erik Stenbock hade lett armén i Västergötland, varför länets förvaltning mer eller mindre upphört.

Bengt Lilliehöök försökte nu få ordning i provinsen. Han var en hårdför herre. Hans korrespondens med generalguvernören i

BEnGT LiLLiEhÖÖK var den förste av Konungens befallningshavare i Halland med titeln landshövding. (foto: Jonas Gerdle, Studion Kronobränneriet)

Malmö är välbevarad. Den visar, att han med stor iver tog tag i problemen.

Redan i starten begärde han en ny landsgevaldiger (länets polischef), då den tjänstgörande var sjuk och inte kunde sköta sin tjänst.

Han begärde också att få en profoss (bödel) i varje fögderi. Nu skulle man ta itu med det slödder, som i krigets spår gjorde landsbygden osäker. De flesta var förrymda soldater, som blivit utskrivna före kriget. De hade gömt sig på landet hos föräldrar eller anförvanter. En del hade varit i lag med Svend Poulsen.

Bengt Lilliehööks begäran beviljades.

Måns Pigg utnämndes till ny polischef. I mer än tjugo år skulle denne framgångsrikt leda jakten på så kallade snapphanar i Halland. ”Piggen”, som han kallades i folkmun, var fruktad för sin brutalitet.

Lilliehöök fick i uppdrag att fullfölja den utskrivning, som avbrutits sommaren .

Prästerna kungjorde från predikstolen plats för utskrivningen, som förrättades i de fem

Hallandsstäderna - maj . De lokala befallningsmännen och fogdarna skulle vara på plats, försedda med mantals- och rotelängder. Överstarna Johan Hård och Erik Silfversparre fungerade troligen som kommissarier.

Folkbokföringen växte fram ur ett behov av en registrering inför utskrivningen av soldater. Prästerna var under hela -talet motståndare till närvaro vid utskrivningarna. De ville inte stöta sig med församlingsborna.

Lilliehöök var optimistisk i sina rapporter. När mönstringen av de nyutskrivna skulle ske, kom bakslaget. De knektar, som utskrivits i Sydhalland, skulle mönstras i Helsingborg inför resan till Baltikum. De kom aldrig fram till utskeppningshamnen. Man trodde, att de tagit sig över till Danmark.

De, som hade utskrivits i mellersta och norra Halland hade förts till Varberg för att utskeppas därifrån. När de två fartygen, som skulle ta dem ombord, anlöpte hamnen utbröt panik. ” Så äro de meste och störste delen Bort

Löpne. De öfriga få låter iag Öfuerste Sijlfuersparre Beholla hos Regementet”, skrev Lilliehöök uppgivet. hALLÄnninGArnA i riGA.

En vecka senare genomförde Lilliehöök en lyckad mönstring sedan han kallat in de gamla bönderna och skällt ut dem. Dessa hade nu övertalat sina ungdomar att ställa upp. Man lyckades samla ihop  soldater ”wackert manskap”. Till sin hjälp hade Lilliehöök haft lojala trupper från garnisonerna i Varberg och Halmstad.

Den  juli  mönstrades en halländsk brigad i Riga under befäl av överste Silfversparre. Det var  man inklusive officerare. I augusti  startade Karl X Gustav sitt fortsättningskrig för att erövra hela Danmark.

Om detta för honom olyckliga krig berättade jag i förra numret. Holländarna, som stått på Sveriges sida, ville inte, att Sverige skulle överta låset till Östersjön, Öresund. För dem var det bäst med två ägare, en på var sida om sundet. De bytte nu sida och undsatte danskarna.

I oktober  rapporterade Lilliehöök, att den holländska flottan hade passerat Varberg och senare siktats vid Morups Tånge. Tre skepp låg kvar utanför Varberg så nära land, att man från dem kunde höra sång och spel med pukor och trumpeter.

Efter en sammandrabbning med den svenska flottan i Öresund lyckades holländarna ta sig in mot Köpenhamn för att undsätta staden. Svenskarna hade tagit större delen av Själland och inlett belägringen av Köpenhamn. Holländarna hindrade dem från att kunna innesluta den danska huvudstaden från sjösidan. Det var början till ett svenskt fiasko i detta fortsättningskrig.

BÅTSmÄnnEn.

Den svenska flottan på Västkusten behövde förstärkning. Detta aktualiserade en värvning av båtsmän från de halländska städerna men framför allt från Fjäre härad i Nordhalland. Onsalabygden var en genuin sjöfararbygd. Det visade sig vara ganska lätt att intressera befolkningen där för tjänst i svenska flottan. Värvningen innebar en frivillig krigstjänst mot betalning.

Landshövdingen hade snart fått ihop en styrka på  man och från städerna ytterligare ett tjugotal. Han insåg, att det skulle gå att värva fler på andra platser utmed kusten.

Folket hade dock ett krav. Om det nu var så många som frivilligt ville ta tjänst som båtsmän, borde soldatutskrivningarna kunna bytas mot en motsvarande båtsmannautskrivning.

Fjäre härad lyckades genomföra detta byte. Från och med våren  skrevs det ut båtsmän i stället för knektar i detta härad.  båtsmän inställde sig på två av flottans fartyg sidan 8 | ViSKA! 2008-3

i Göteborg. Några hade rymt. De var inte förtjusta i krigstjänst även om Baltikums garnisoner bytts ut mot den säkert något sundare och friare tjänsten vid flottan.

I övriga Halland fortsatte mönstringen av knektar som vanligt. I december  rapporterade Lilliehöök, att han hade fått ihop  soldater samt ungefär  officerare. De fördes till Helsingborg för överskeppning till Livland.

KriGET i DAnmArK.

I februari  gjorde svenska armén ett misslyckat försök att storma Köpenhamn.

Borgarna i staden gjorde en heroisk kamp och lyckades försvara sin stad. De svenska förlusterna var stora. Bland de stupade fanns Hallands förre guvernör, Erik Stenbock. Redan under sommaren  inleddes fredsförhandlingar under medling av de europeiska stormakterna. Det drog dock ut på tiden. När året var slut, hade inget hänt.

Holländarna kryssade utanför Hallandskusten, vilket gjorde myndigheterna nervösa.

Man fruktade en holländsk landstigning i Halland för att sedan kunna anfalla Göteborg.

Man förstod, att man inte kunde låta hallänningarna själva försvara sitt landskap.

Både uppsvenska förband och på kontinenten värvade trupper förlades i Halland. Dessa soldater kunde inte rymmas inom garnisonerna.

Soldaterna inkvarterades hos befolkningen både i städerna och på landsbygden. Trupper fördes också till Skåne, varför Halland i vanlig ordning drabbades av dessa genommarscher.

Lilliehöök var orolig, när de tyska legotrupperna marscherade genom landskapet.

Han skrev den  augusti  att ett tyskt regemente på  man hade genomkorsat landskapet. De hade hunnit genom Fjäre härad och övernattat i en bondby, ”Backa benembdt, ungefär en mil på andra sidan Warberg”.

Till dessa nattläger skulle bönderna leverera mat till manskapet och foder till hästarna. Tre veckor senare marscherade  värvade tyska soldater genom landskapet i andra riktningen. Det sades, att de tog allt de kom över. ”rYTTArESKATTEn”.

Landshövdingen Bengt Lilliehöök var inte oroad över utskrivningarna av soldater i Halland. Halland var nu ett svenskt landskap och skulle så förbli. Det var klart, att befolkningen här skulle ställa upp, när det behövdes soldater. Det var bara bra, att sysslolösa pojkar kom ut i armén och fick lära sig hut. Då skulle de inte gå och ställa till bråk i hembygden.

Värre var det då med de ständiga truppförflyttningarna genom landskapet. Inom länet fanns också en permanent trupp av ryttare, som skulle ha inkvartering hos befolk-

ningen. Hallands bönder var fattiga efter de ständiga krigen. Lilliehöök var verkligen orolig för dem. Om gårdarna inte klarade den ökade belastningen, skulle de inte kunna ge det överskott, som var en förutsättning för städernas försörjning och framför allt för statens skatteinkomster. För införseln av vissa skatter var Lilliehöök ansvarig. Det gällde att se till, att bönderna hade kvar förmågan att betala sin skatt.

Landshövdingen insåg, att bördan måste fördelas, då det gällde inkvarteringen av kavalleriregementena. Han införde med stöd från högre ort en särskild ”ryttarskatt”. Varje hel krono- eller skattegård skulle betala tre daler silvermynt i månaden. Det gällde även om gårdarna var donerade eller pantsatta till det nya frälset. Det gamla frälsets utsockne bönder slapp undan med en daler. De gårdar, som låg i samma socken som säteriet, befriades helt från ryttarskatten.

De hushåll, som tog emot inkvartering, fick nu ersättning från dessa medel. Skatten ”kronotienden” var en annan skatt, som bönderna levererade in i natura. Den gick till försörjning av garnisonerna i Varberg, Halmstad och Laholm. För införseln av denna skatt hade Lilliehöök ansvaret. Det förklarar, varför han i sin korrespondens uppträder som böndernas försvarare.

SnAPPhAnArnA.

Lilliehööks hårdhänta utskrivning av soldater och andra krav, som lades på hallänningarna, ökade snart antalet förrymda soldater i skogarna. Kriget mot Danmark återupptogs på hösten . Göingehövdingen Svend Poulsen blev återigen ett problem. Han försökte påverka befolkningen i vissa danskvänliga bygder, att gå över till dansk sida för att frigöra Halland. Myndigheterna hade lyckats snappa upp ett brev från honom till herr Nils, kyrkoherden i Knäred. Det var en uppmaning till alla de dragoner, som tidigare hade stridit under Poulsens fana. De skulle nu bege sig till Själland för att försvara Danmark. För detta skulle de få ordentlig lön.

Lilliehöök svarade med tillslag mot kända sympatisörer i Sydhalland. Måns Pigg fick börja sitt krig mot en snapphanerörelse i Halland. Skogsmännen hade inte längre en dansk armé att stödja sig på. Efter Roskildefreden i början av  var det inte längre för hallänningarna en lösning att fly över Hallandsås till Skåne, då detta landskap nu var svenskt.

Fanns det då snapphanar i Halland?

Fanns det några i Veddige? Om detta får jag berätta mer nästa gång.

Vad hände i Sverige. I Göteborg låg en död -årig kung. Vid hans sida stod en fyraårig son. Vad händer i Sverige? Det får vi också ta nästa gång.

TACK TExT&BiLD: SAnDor oLAh

tack D

EN  augusti avtackades Hans Ivars-

son kyrkoherde efter  års tjänst i Veddige Pastorat. Avtackningsgudstjänsten var den andra i ordningen efter att Ås och Sälsstorps församling firade honom söndagen innan. Hans Ivarssons liv kantades av lycka och sorg – det kunde vi läsa i Hallands Nyheters fina artikel den  augusti.

Hans Ivarsson  år gammal, går i pension nu, efter att han har varit en karismatisk ledare för sin församling sedan . Söndagens gudstjänst avslutades med vänliga ord

och blommor från församlingsborna därefter bjöds det till fika i Församlingshemmet. Veddige Kyrkokör höll stämningen på hög nivå både i kyrkan och i pauserna mellan smörgåstårtan och kaffet. Flera av hans närmaste medarbetare tackade honom vid mikrofonen, minnen citerades, både vackra och sorgsna.

Jag fortsätter lovorda honom på mitt sätt här i vår tidning. Jag hör till de som älskade höra Hans predikan, då han blundar och går in med vetenskapliga förklaringar till aktuella

bibelord. För mig är han en filosof och jag lyfter hatten inför hans intelligens.

Flera av våra barn har gått i söndasskola och konfirmationsläger och lärde känna Hans. Och om dagens barn säger ord som "prellen e skitrolig" och att "han e assjust" då tycker jag att han har lyckats väcka den unga generationens intresse.

Lyckligtvis ser vi honom i fortsättningen också ett tag till eftersom hans tjänst är fortfarande inte tillsatt, men vi önskar Hans Ivarsson lycka till i livets nästa fas som pensionär.

ViSKA! 2008-3 | sidan 9

9:E BR A SILIENBRE V ET T E X T& B I L D : A LVA I N G E G E R D SA LO M O N S S O N

9:e Brasilienbrevet Kära läsare!

Denna gång kommer inget brev från Brasilien, helt enkelt beroende på att vi inte har varit i Brasilien de senaste tre månaderna utan vi har tillbringat sommaren i Sverige. Det är första gången sedan vi flyttade till Brasilien för fem år sedan som vi har besökt Sverige så länge.

Tidigare har vi bott hos våra barn och barnbarn och det har varit roligt, men vi vill gärna ha något för oss själva och därför har vi införskaffat en segelbåt som vi har bott i. Vi är mycket glada över att ha fått en båtplats i Bua. Därifrån har vi både tagit segel- och fisketurer.

D

EN SVENSKA naturen är underbar och helt olik den brasilianska. Här är gran, tall och björk vanligt, något som inte alls finns i Brasilien, i varje fall inte i vår del av landet. Samma sak gäller t.ex. blåbär och hallon. Jordgubbar finns men av en helt annat sort än den svenska och inte alls lika goda.

Jordgubbar behöver nog de långa ljusa nätterna för att bli smakrika.

Vi bor nära ekvatorn vilket får till följd att natt och dag är nästan lika långa året runt.

Det skiljer ungefär en halvtimme mellan den längsta och den kortaste dagen på året. Klimatet är jämnt. På sommaren som infaller runt jul och nyår kan temperaturen nå upp till  grader och på vintern varierar den mellan  och  grader under dagtid. En gång under den tid vi har bott där har temperaturen gått ner till knappt  grader och det var på natten.

Trots att det är så varmt så upplever man inte hettan som besvärande eftersom det hela tiden blåser en behaglig bris från havet.

En annan stor skillnad mellan länderna är att Sverige är mycket välorganiserat. Köerna t.ex. i affärer och på banker är korta, trädgårdarna är välskötta, trafiken flyter lugnt och sansat. Vi är vana vid att ett bankärende kan ta både en och två timmar även om vi har förtur i de flesta köer eftersom vi är över  år. Det finns en lag som säger att gamla, handikappade och personer som har småbarn i famnen har förtur i köer. Att man här går och bär på spädbarn beror på att man inte har råd till barnvagn. Denna lag respekteras till den grad att man blir erbjuden att gå före om man ställer sig i den ordinarie kön!

sidan 10 | ViSKA! 2008-3

Största anledningen till att vi försökte få en båtplats i Bua Båtsällskaps småbåtshamn var, förutom att vi sedan tidigare visste att det var en välskött förening med trevliga medlemmar, att vi ville bo nära Veddige. Innan vi flyttade till andra sidan jordklotet bodde vi där och var aktiva i Veddige Boule.

Boule är en sport som de allra flesta kan utöva. Det tar tio minuter att lära sig grunderna och man kan hela tiden bli bättre och bättre. Det är en sport som prins Bertil introducerade i Sverige och den har vuxit lavinartat de senaste decennierna. Nu finns boulebanor över hela Sverige, både utom- och inomhus och varje år arrangeras både nationella och internationella tävlingar.

I Veddige finns en vackert belägen utomhusbana där man under sommarhalvåret tränar och har hemmamatcher i seriespel.

Under vårterminen hade föreningen ett lyckat samarbete med Vidhögeskolan. Cirka  elever i åldern  till  år, kom under fem tisdagar till boulebanan för att få pröva på denna sport. Ett tiotal medlemmar från Veddige Boule var ledare, helt ideellt. Många elever har efteråt uttryckt sin tacksamhet över att ha fått delta i detta arrangemang.

Veddige Boule har cirka  medlemmar, den äldsta är en pigg -åring som regelbundet deltar i träningen.

Förutom utomhusbanan i Veddige är föreningen dessutom delägare i Varbergs nybyggda inomhusbana, Bouledromen. Det är åtta föreningar som gått samman och tillsammans äger och sköter de den. Varbergs Sparbank har varit huvudsponsor. Det är roligt att kunna utöva sin sport även på vintern.

Under sommarhalvåret deltar Veddige Boule i ett seriespel. Bägge lagen har arbetat sig upp från tredje divisionen och ligger för närvarande i högsta divisionen. Inte dåligt!

Kommande vinterhalvår ska de precis som förra vintern delta i en inomhusserie.

Under juli gick SM av stapeln i Borås.

Under en vecka samlades cirka   deltagare varav  kom från vår förening. Ingen från Veddige lyckades dock ta någon medalj i år. Kanske nästa år?

Dessutom har föreningen deltagit i ett tiotal turneringar ibland med framskjutande placeringar.

Sverige har ett rikt föreningsliv med många ideellt arbetande ledare. Det gäller inte bara sporter utan även t.ex. pensionärsföreningar. Det tycker jag är en fin och värdefull företeelse som vi ska värna om. Jag vet inte hur det är i andra europeiska länder men i Brasilien förekommer inte föreningar alls i denna utsträckning. Däremot kan man se på stränderna spontanfotboll där alla som vill får delta. Man lägger ut vad man har till hands, ofta tomma kokosnötter, som mål och delar in sig i lag och sätter i gång. Kommer någon under spelets gång, t.ex. en svensk, och vill vara med, så är det bara att hoppa in. Det är charmigt, men tänk om Brasilien hade haft föreningar för olika idrotter i samma utsträckning som Sverige! Vilka resultat hade inte landet då med sina  miljoner invånare kunnat uppnå i OS? Nu slutar jag för denna gång. Nästa brev kommer återigen från Brasilien.

ALVA INGEGERD SALOMONSSON

S O LIG IN V IG NING SDAG TExT&BiLD: SAnDor oLAh

SoLKuLLAnS fÖrSKoLELÄrArE: Titti Andersson, Liselotte Alveflo, Carola Lysebring, Milena Holmsten, Helen Ahlberg och Kajsa Ljungqvist.

Solig invigningsdag EN AV de två dagarna i augusti då det var soligt och varmt passade de nyinflyttade på Solkulla dagis på att ha två inflyttningsfester – en på dagen för barnen med sina föräldrar och en på kvällen då föräldrar och alla de som hjälpt till med bygget/ flytten var inbjudna. fÖr DE oinvigda i ämnet vill jag berätta att Solkulla Personalkooperativa Förskola huserade fram till denna sommar i det gamla huset vid Viskan (Sandhem) på väg mot Kullagård. De var trångbodda på tre våningar och arbetet med barnen innebar begränsningar både vad gäller utrymme och komfort.

MEN PÅ grund av att den nya sträckan av väg  ska dras rätt genom deras lekhage (nästan) var de tvungna att se efter nya lokaler. I brist på bättre fick de bygga en

skräddarsydd lokal för den fortsatta verksamheten. Ingen av personalen sörjer över detta, naturligtvis.

DE ficK vara med från början, planera hela bygget tillsammans med arkitekterna.

Det nya huset står bakom den nya Brandstationen. Trädgården är enorm stor, när vi hälsar på är det bara ena halvan som är färdigställt. Byggnadens arkitektur tar maximalt hänsyn till verksamheten – inga kompromisser här inte.

SOLKULLA

PERSONALKOOPERA

Förskola har ledorden: "Tänk med hjärtat, jag kan" arbetar utifrån principen att allt är tillåtet, du är välkommen som du är.

"VÅr VErKSAmhET utgår från att människor födds kompetenta, intelligenta med en stark drivkraft att utforska. Barnen TIVA

är viktiga pedagoger för varandra, värden och världen konstruerar de tillsammans och i samspel med oss. Vi uppmuntrar samarbete, idéutbyte och att barnen hjälper varandra" står det i deras informationsfolder.

VErKSAmhETEn i de nya lokalerna startades redan den  juni. På invigningen den  augusti bjöds det på öppet hus, fika och musik. För musiken stod det nya lovande veddigebandet MAPE som spelar klassisk rock&roll. johAn runESSon bandets gitarist har gått här på Solkulla Förskola som liten.

"Någon kanske vet vad ett barn är men ingen vet vad det kan bli!" citat från foldern.

Vi ÖnSKAr personalen lycka till i deras arbete!

ViSKA! 2008-3 | sidan 11

S O M M ARD R A M ATIK T E X T& B I L D : B O E M A N U E L S S O N

VIN

av täv NARE lin ! seme gen för bä sterb s ta erä www .vedd ttelse ige.nu

oScAr KÖrBErG

i full aktion på Västerdalälven.

Sommardramatik av och med Bo Emanuelsson

S

ANDOR EFTERLYSTE på Veddigevisionens hemsida upplevelser från den gångna sommaren. Kan det här vara någonting?

Det var lördagen den  augusti. Dagens namn var Roland. Kanske var det den ”rasande Roland”, som ställde till det hela för oss.

Vi var i vår stuga i Sälen. Och vi var jag, min hustru Gudrun, min dotter Mia, hennes son Oscar,  år och hennes dotter Julia,  år.

Det var för barnbarnens skull, vi tog denna vecka i Sälen. Vana vid det vackra vädret i juli, var detta en riktig skitvecka. Den här dagen hängde molnen ner över toppen på Högfjället.

Någon vandring på fjället kunde det inte bli tal om.

De här ungarna fordrar aktiviteter. Det skall hända någonting hela tiden. Jag föreslog en tur till Njupeskär med Sveriges högsta vattenfall. Fallet ligger en bit väster om Särna, inte långt från norska gränsen. Det passade inte alls. Ungarna ville inte sitta i en bil i flera timmar. Oscar hade upptäckt, att det fanns kanoter nere i Sälens by vid Västerdalälven.

Den här dagen skulle vi paddla kanot. Så fick det förstås bli.

Anledningen till att vi var i Sälen var den, att Oscar på måndagen skulle köras till Rättvik, där han skulle ansluta sig till sina kamrater i Varbergs Golfklubb. Ungdomarna skulle vara där måndag-onsdag på läger och spela

golf i både Rättvik och Leksand. På tisdagen skulle Julia rida nere i Lima. Nu gällde det att finna aktiviteter fram till dess.

Hela gänget följde med ner till Sälens by.

Av kanotuthyraren hyrde vi två väldigt långa kanadensare. Vi fick inga instruktioner före starten. Bara en tillsägelse att tvätta av kanoten, när vi kom tillbaka. Det fanns två bryggor, så vi hade inga problem med att komma ner i kanoterna. Oscar satt i fören och jag i aktern i den ena kanoten. Gudrun tog aktern och Mia

keps, som jag köpt på O´Hare-flygplatsen i Chicago, världens mest trafikerade flygplats.

Efteråt kan jag erkänna, att det inte var någon bra klädsel för kanotfärd.

När vi kom ut i älvfåran, blev vi överraskade av den strida strömmen. Vi paddlade mot strömmen, för att senare glida hem. De gick bra för oss. När vi vände oss om, fick vi se den andra farkosten kryssa från sida till sida av älven. Till slut fick vi vända och visa dem, hur man kunde styra med paddeln i akten. Vi paddlade under bron på den gamla vägen till Högfjället.

Brofundamentet i mitten hade fångat upp en timmerbråte. Här fick vi använda all kraft för att komma igenom. Vi hade hyrt kanoterna för  timmars färd. Stränderna utmed Västerdalälven var otillgängliga. Gräsbevuxna stränder på - meters höjd stupade på de flesta ställena lodrätt ner i älven.

Det här var ingen bra dag för paddling.

Det var + grader i luften.

sidan 12 | ViSKA! 2008-3

fören i den andra. Julia åkte med damerna.

Hon satt i mitten. Vi hade ryggsäcken med kaffe i mitten av vår kanot. Där kanoterna fanns, var det en bukt på älven, som gjorde, att det därinne var lugnt vatten.

Oscar och jag satte full fart ut mot älvfåran. Det här var ingen bra dag för paddling.

Det var + grader i luften. Vi hade ingen aning om vattentemperaturen. Vi var klädda därefter. Jag hade gympadojor, Dressmanbyxor, som jag köpt i Mora med fickor nere på låret. I den ena hade jag min kamera, i den andra min plånbok. Bilnyckeln tog Gudrun hand om, då hon hade ficka med dragkedja i sin träningsoveralljacka. På överkroppen hade jag skjorta, en tröja och en ullig träningsoveralljacka. På huvudet hade jag min Chicago-

rASTPLATSEn.

När vi paddlat en god stund, upptäckte vi ett ras i strandremsan. Den sluttande stranden utgjordes nu här av rött fint grus. Vi skymtade också på ängen ovanför bord och bänkar. Här skulle vi kunna ta vår kafferast. Oscar och jag var först framme. Det stack ut en liten udde i älven. Vi lyckades lägga vår kanot på denna och därmed lämna plats åt damerna på den lilla strandremsan, där det bara fanns en halvmeter plan mark. fortsättning på sidan 

riv gärna ut bilagan – men det är kanske synd att förstöra tidningen…

VEDDIGEVIPERS

VEDDIGE VIPERS BILAGA ViSKA! MAGASINET 2008 SEPTEMBER MER OM VIPERS: WWW.VEDDIGEVIPERS.SE

Med sponsortavla och information om klubben. 4 sidor.

ViSKA! 2008-3 | sidan 13

VEDDIGE VIPERS BILAGA I ViSKA! MAGASINET 2008 SEPTEMBER

T R PELLE •A. BENGTSSONS BYGGNADS AB • AB DOORIA • AB V TA MPREGNERING AB • GLASMÄSTA ARB I Ö J L I E R RYKÄ K KÄ RRS PLANTOR • SERGÖSTA T TA LARSSON • HALLANDS NYHETE • • T H O A M R S K S S L E & RGS L G & L COLLECTION • SMÅKULLA BYGG • SOFFBUTIKEN TO ÅS LT K NISKA KA K • HOLT KA N • IDE TBODEN • WINBERGS MEKA • S TTI SO , SM • VÄX PO L B RT BI S A D

A NINGSBYRÅN AV N HILLES & TORNQVIST • BENGT HVA VAL VA ENS BYGG • ARNE ERIKSSON • BEGRAV G Ä V KVA VANTUM • INTERMAT MA A IC • IZ ELMONTA AT T GE AB • J-O BYGG BO TA • AL ULT VEDDIGE • ICA KV , E S DS HANDELSTRÄDGÅRD • STA T TA A AT T O OIL L • STIG SVETS-SERVICE AB • STUDSVIK STE E VIC KON STAMNAR R SE HD EN • • ING R

FIRST CLASS PACKAGING

TACK!

Vi tackar alla fantastiska människor som stödjer idrotten och jobbar för vår klubb.

• ERICSSON LACK • F:A HÅKA K N ELIASSON, • M KA MÄKLARHUSET SÖDERBAUM&J & OHANSSON • &J F D • PIZZERIA BELLA NAPOLI • PROBEND D AB • PÅLSONPLÅT AB • RESIA • RICH OLKE JO KADALENS REVISIONSBYRÅ AB • VISKA K K N I VVEDDIGE AB • VÄRÖ GLAS • VÄSTERHAVETS ARDSS HAN KA MA ON S R K NA

sidan 14 | ViSKA! 2008-3

VEDDIGE VIPERS VÅRA SPONSORER SÄSONGEN 2008-2009

VEDDIGE VIPERS VÅRA SPONSORER SÄSONGEN 2008-2009

dagliga nyheter: www.veddigevipers.se

02/#52!

3Ç+%2(%4

ME PIZZERIA • DEROME TRÄDGÅRD • DEROME TRÄDGÅRD AB • DEROME ÅKERI AB • EBAB ELDAR DERO EN K FFÉHÖRNAN • KLOSKIFTS ÅKERI AB • KONFEKT K BODEN • K KT U N EL • S JAKTSKYTTEBANA • KA G S SM S BYG V ME Ö T V RBERGS K KA KELHUS AB • VB-GRILLEN • VEDDIGE BIL & TRAK K O R A B • US LÖSVIRKE • VA RO RL VEDD IDE I G DE JÄ GS H I R • G E EE B VARB

VALGREN • BOPLÅT • CLUB VIKING GRILL • DEROME VA RO AB • DEROME BIL AB • DEROME BOKFÖR BOMILJÖ AB • JAN-FRIBERGS MEKA BO K NISKA KA KA AB • JANNES BYGGSERVICE • JAWA INGSB KA S STENSAND • SVENSSONS ÅKERI • TRE HÄNDER DE • TRYCKERIBOLAGET • TRÄSLÖVS VVS ÅGBLA YRÅ • SER D VIC A E•

PLÅT AB • EKLÖWS ICA SUPERMARKET • EKONOMITJÄNST AB • EMTE DÄCKSERVICE • BIL & K EL ERIKSSON • NB KA NBAB BYGG • NYT Y ORPS HANDELSTRÄDGÅRD YT RD • EF MEKONOMEN • MIKA • K DALENS FÖRSÄKRINGSBOLAG • VISK KA SK K AB ENTREPRENAD • VEDDIGE ÅKERI AB • VISKA DS AB EDDIGE V NA RÖ VÄ AB • L

ViSKA! 2008-3 | sidan 15

MER OM VIPERS: WWW.VEDDIGEVIPERS.SE 2008 SEPTEMBER

ELT DET ÄR ENK LOT TO PREMIÄR! MED BINGO TION RENUMERA PSKRIDSKO–HOCKEYSKOLAN arrangeras av Veddige Hockey Klubb.

SÖNDAGEN DEN 5 OKTOBER 2008 KLOCKAN 10.00 - 11.50 I VEDDIGE ISHALL Samtliga barn i åldrarna 4 - 10 år är välkomna till “skolan”. Det är inte bara en sport för killar utan även tjejer är varmt välkomna. Skridskor, halsskydd, handskar och hockeyhjälm med galler (ej cykel-/ridhjälmar) är obligaOCH STÖD DINmm, FÖRENING: toriskt, men benskydd och armbågsskydd är också bra att ha. Vi har även försäljning av nya prylar så som skridskor, hjälmar, handskar, benskydd, armbågsskydd, halsskydd, klubbor mm, i våran “Bytarbod” i ishallen. ;<K =@EEJ DwE>8 JBvC 8KK GI<ELD<I<I8 ÖPPET FÖR DIG PÅ SÖNDAGARNA! Vi har också en hel del begagnade prylar. Allt till förmånliga priser! Vi kan dessutom erbjuda GRATIS slipning av ;l ] i cfkk\ieX [`i\bk _\d ` Yi\mc [Xe lkXe \okiX bfjkeX[% dina skridskor! Kiosken finns alltid öppen för er, och där bjuder vi samtliga föräldrar på kaffe! På premiären den 5 Oktober anordnas en “Bytardag” i ishallen klockan 09.30. (KOM I TID!) ;l i d\[ ` \okiX Yfelj[iX^e`e^Xi% Kostnaden för hela säsongen från oktober till mars är 300:-/person, och dessutom får du prova två söndagar GRATIS! Samtliga tränare och ledare hittar du på “Tränare/Ledare” 8lkfdXk`jb i kke`e^ Xm 9`e^fcfkk\ieX d\[ m`ejkg d`ee\cj\% Skridsko-/Hockeyskolan 2008 - 2009 ser ut enligt nedan:

Jw ?vI <EB<CK 9C@I ;L GI<ELD<I8EK1 Grupp 2: Hockeyträning kl: 10.50 - 11.50 (Barn födda 2000 & 2001) (% =pcc ` jmXijbfik\k% M ca XekXc cfkk\i# ] i\e`e^&bclYY fZ_ Y\kXce`e^jj kk% Frågor och funderingar? Hör av dig till: Martin Karlsson, Tfn. 0340 - 381 84, 0705 - 23 81 84 eller via mail, karlsson. ) >\ jmXijbfik\k k`cc ] i\e`e^\e# \cc\i gfjkX [\k k`cc1 =fcbjg\c Ble[Z\ek\i# martin@tele2.se 9fo )0)# +*( )+ D ce[Xc% *% = i Xccd eeX m`ccbfi \cc\i mi`^X ]i ^fi# i`e^ m ik Ble[Z\ek\i# k\c% '..($++' ++'% STÖD VEDDIGE VIPERS! +% M cbfdd\e jfd gi\eld\iXek Cfkk\ieX bfdd\i j jeXik Prenumerera på Bingolotter!

Gör så här: Fyll i Svarskortet. Välj antal lotter och betalningssätt. Ge svarskortet till föreningen eller tidningsredaktionen eller posta det portofritt till: Bingolotto Kundtjänst prenumeration, Fris [`e gi\eld\iXk`fe i i\^`jki\iX[% var, 43120 Mölndal.

Tack för ditt stöd och lycka till med spelandet!

Du spelar för Sverige

Skicka per post eller ge till din förening.

Svarskort Prenumeration Lotterna kostar normalt 40 kr/st* och kommer i brevlådan varje månad.

* Enkellotterna kostar 50 kr/st vid säsongsfinaler och guldkvällar.

Personuppgifterna används endast för utskick av lotter och erbjudanden från samarbetspartners.

Jag beställer

4 st

3 st

2 st

1 st

De veckor Dubbellotten finns vill jag dessutom ha

lotter per vecka. (max 10 st.)

Alternativ 1 Jag vill betala

riv gärna ut bilagan – men det är kanske synd att förstöra tidningen…

{m\ijbfkk\k ^ i [`i\bk k`cc [\e bclYY \cc\i ] i\e`e^ [l m ca\i Xkk jk [aX% Grupp 1: Skridsko-/Hockeyskolan kl: 10.00 - 10.50 (Alla Åldrar)

Komplett personnummer*

med autogiro

Bankens namn* Clearingnummer*

Kontonummer*

st Dubbellotter.

Datum och underskrift*

Namn

* Obligatoriska uppgifter vid autogirobetalning

Gatuadress Postnummer

Alternativ 2 Jag vill betala

Ort

Telefonnummer inkl. riktnummer E-mail adress (ej obligatorisk)

Jag vill starta prenumerationen

Födelseår, månad och dag

mot faktura

Du måste vara minst 18 år för att prenumerera.

Jag vill stödja (Om du inte fyller i något föreningsnamn stödjer du alla föreningar/klubbar)

Snarast

Vecka:

Veddige Hockeyklubb Fylls i av föreningen:

Lagets namn

Folkspel/BingoLotto behandlar dina kunduppgifter för att kunna ge dig erbjudanden via post, telefon och e-post.

Vill du inte ta del sidan av erbjudanden kontakta: Folkspel Kundcenter, Box 292, 431 24 Mölndal, 16 | framöver, ViSKA!vänligen 2008-3 Tel: 0771-440 440, Fax: 0771-460 460, e-post: info@folkspel.se

Klubben Förmedlad av

Ekonomisektionen / ViSKA! Magasinet

Kundnummer hos BingoLotto

1032351 Född år

X

81

VEDDIGE VIPERS BILAGA I ViSKA! MAGASINET 2008 SEPTEMBER Jag vill dessutom prenumerera på st Sverigelotter per utskick (25 kr/st)

DAMERNA KÄMPAR

Vi grillade korv och drack sedan också kaffe. Vi hade tur med vädret. Vi slapp regn. ÅTErfÄrDEn.

Vi höll i damernas kanot, så att de lugnt kunde sätta sig och sedan glida ut i älven. Jag hade predikat, att ingen fick resa sig i kanoten.

Damerna undrade, om inte Oscar skulle sätta sig i deras kanot, så att vi kunde få kort på båda barnbarnen. Han svarade, att han inte ville bli fotograferad ihop med amatörer.

Nu skulle Oscar och jag ta plats i kanoten.

Pojken kom i utan bekymmer. Aktern låg vid en buske. Jag kunde inte komma i direkt vid min sittplats. Jag fick krypa i någon meter längre fram. Efter detta skulle jag åla mig över ett stag, som gick från sida till sida i kanoten. Jag fick över vänsterbenet. Möjligen låg akterspetsen på kanoten fortfarande på land.

De flesta har väl sett gamla gubbar med stela kroppar krypa. Jag lyfte högra benet för att ta mig över. Allt gick nu på en hundradels sekund. Vi tippades båda ut i älvfåran, så att vi hade kanoten upp och ner mellan oss och stranden. Fy fan vad det var kallt.

Det var det första man lade märke till. Sedan kom en värre upplevelse. Fy fan vad tunga vi blev, när kläderna hade dragit till sig allt vattnet.

Det kändes, som om någon stod på botten och försökte dra ner oss. Vi hade ändå flytvästar.

Nu började Oscar Körberg skrika i högan sky. Bandet mellan benen på hans flytväst hade lossat. Den höll på att glida upp över huvudet på honom. Det var bråddjupt, där vi nu simmade för fullt i den hårda strömmen. Det myckna regnandet på sista tiden hade gjort Västerdalälven extra strid. Kanoten var på väg att glida ifrån oss. Min enda tanke var, att jag måste rädda Oscar. Kanoten

tappert mot den strida strömmen.

fick heller ge sig iväg. Men så for det en tanke genom huvudet. Jag såg oss komma luffande på vägen flera kilometer, våta och genomfrusna. Framme hos kanotuthyraren skulle vi stå skamsna och säga: ”Din kanot är nog nu nere vid Limedsforsen”. Nej! Vi måste rädda kanoten också.

Jag kämpade ursinnigt. Jag har aldrig varit någon elitsimmare men trots allt klarat Vansbrosimningen i samma älv, då man simmar  km i Vannån och  km motströms i Västerdalälven. Trots flytvästen var jag under vattnet flera gånger. Plötsligt fick jag någon sorts blackout. Först svartnade det för ögonen på mig. Sedan blev allting bara vitt. Jag trodde först, att jag stigit in i himlen. Det var förstås ett önsketänkande. Trots en ganska klädsam solbränna sade min fru, att jag var helt kritvit.

ryggsäcken. Tänk om allt gått till botten! Det är min enda kvarvarande bilnyckel.

Det var jättejobbigt att få ut ett ton vatten ur kanoten. Vi fick luta den i omgångar tills den blev så pass lätt, att vi kunde vända den.

Nu blev det full fart tillbaka. Jag hade verkligen vid ett tillfälle varit nära döden. På hemvägen satt jag och funderade, hur det hade gått, om jag inte gått på gym det senaste halvåret och cyklat  mil i sommar. Jag tror, att det var det, som räddade livet på mig.

Det var dock en lärorik dag. -åriga gubbar skall inte paddla kanot, när det inte är badbyxeväder. Bilnyckeln och eventuell husnyckel skall man lämna till kanotuthyraren. Alltid lär man sig något. När jag skulle försöka somna de två första kvällarna, spelades hela händelsen upp för mig. Jag var oerhört tacksam för att damerna höll sig som passiva åskådare.

Vad hade hänt, om de försökt hjälpa oss och också slagit runt med en tioåring och två damer, som inte är världsmästare i simning.

Min kamera gick förstås åt skogen. Det gick trots allt att rädda minnet och få fram de fotografier, jag tagit under veckan. Det sorgligaste var, att jag aldrig mer fick se min keps från O´Hare i Chicago. Vi skall dit på släktmöte nästa år, så jag får väl köpa en ny.

Flygplatsen har fått sitt namn efter den amerikanske jaktpiloten med irländsk bakgrund, som ensam stred mot ett dussin tyska jaktpiloter och lyckades skjuta ner de flesta.

På pluskontot kunde vi också notera, att vi slapp att tvätta kanoten. Uthyraren var nog tacksam för att vi över huvud taget kom tillbaka. Han fick ett halvt lass sand i kanoten på köpet.

Jag trodde först, att jag stigit in i himlen.

Det var förstås ett önsketänkande.

Troligen var det hjärtat, som tyckte, att nu har vi pumpat nog blod i den här gubben. Efter några sekunder kändes det normalt igen.

Till slut hade jag lyckats simma fram till Oscar, som jag lyckades knuffa upp på land.

Själv kom jag strax efter upp på den lilla strandremsan, som nu var en enda sörja. Jag har fortfarande kvar den fina sanden i mina gympadojor.

Det gick ganska lätt att vända kanoten trots vårt minimala utrymme. Det första glädjefnattet fick jag, när vi vänt farkosten. Där låg den lilla ryggsäcken, som jag för många år sedan fick av Elektro-Helios, och flöt. Vi lyckades också rädda paddlarna. Eftersom vi blivit varma av paddlingen, hade Gudrun lagt sin träningsoveralljacka med bilnyckeln i

KLÄDSimmArEn Bo EmAnuELSSon.

ViSKA! 2008-3 | sidan 17

G ÄNG ET I G RUS G RO PEN #25

Gänget

BO EMANUELSSON

Minnen från 1940-talet av Bo Emanuelsson

En! K o B 22 55 KÖP: 0703-74 :

i grusgropen

ring ler maila e.nu el ig vedd @ a visk

nÅGrA LEVnADSÖDEn KVAr ATT rEDoViSA. GunnAr johAnSSon.

Gunnar Johansson, ”Ingenjörs-Gunnar”, var en av de få, som lyckades krångla sig igenom realskolan i Varberg.

Gunnars far, Carl Johansson, kom från gården ”Lortabäck” i Vallby. Hans mor Ellen kom från gården ”Jönsa” i Vabränna. Carl reste som ung till Tyskland ihop med några andra ynglingar, där de fick elutbildning, som ledde till en ingenjörsexamen år . Min far Karl Emanuelsson gick en annan väg. Han for till en teknisk skola i Katrineholm, där han fick en utbildning som ledde till B-behörighet för att utföra elektriska installationer. Efter en fortsättningskurs i Falkenberg kunde han kvittera ut sin behörighet.

Dessa båda ynglingar, Carl Johansson och Karl Emanuelsson, hade nog tidvis hjälpt Barre på Varbergs Elektriska i Varberg med elinstallationer i Veddige. Efter genomgångna studier slog de sig ihop någon gång omkring  och startade ett gemensamt företag med det underliga namnet Veddige Galvaniseringsfabrik. De höll till i handlare Leopold Larssons uthus. År  gav man ut en tryckt prislista, som berättade, vad det kostade att förnickla cykeloch automobildelar. En framgaffel kostade kr. :. Man utförde också lackering. Att få lackerat en cykelram kostade kr. :-.

Uppe i vänstra hörnet av prislistan talade man försiktigt om, att man även sålde radioapparater, utförde elektriska installationer och reparationer. Man utförde även autoelektriska reparationer. Det verkar som om cykel och bil var viktigare vid den här tiden än elinstallationer.

Ingen har berättat, vad man gjorde med syror och avfall efter en galvanisering eller förkromning. Troligen hamnade de i Vabrännabäcken, som nu hette ”Färgarebäcken”.

Den hade nog redan färgare August Larsson förstört med sina färger. sidan 18 | ViSKA! 2008-3

Det gick några år. Sedan blev Carl Johansson sjuk. Han vistades en tid på Lia Sanatorium. De båda kompanjonerna avvecklade Veddige Galvaniseringsfabrik, som nog aldrig blev någon lysande affär.

Min far, Karl Emanuelsson, började enbart arbete med elinstallationer, då det nu blivit en viss efterfrågan. Vid den här tiden verkar det inte ha varit så bråttom med att inregistrera en firma. Först i mars  inregistrerade han Veddige Elektriska Installationsbyrå. Detta var ett långt och krångligt namn. Han hade sitt första lager i källaren på Hallands Fruktaffär vid järnvägen. Evert Bartholdsson berättade, att han jobbade där som lärling en tid. Bland annat satt han och lagade brända proppar med ny silvertråd. De äldre propparna skruvades in i säkringsapparaten. I nedre delen såg proppen ut som nosen på en gris. Genom ”näshålen” löpte en silvertråd, som vid korsslutning brann av. Material var dyrt och arbete billigt vid den här tiden.

Det gällde att ta vara på allt.

En tid senare startade Carl Johansson en elfirma, som fick namnet Elektrotjänst.

Hans firma var under -talet större än min fars. Våra fäder hade nu blivit konkurrenter.

Några bittra fiender blev de aldrig. Det fanns arbete för alla. De lyckades fördela marknaden utan att föra någon sorts samarbete.

Elektrotjänst utförde många elinstallationer cArL johAnSSon i Kalvhults kraftverk, som låg i Kalvhults kvarn.

del .

i kyrkor. Gunnar och jag kunde fortsätta att vara vänner i Gänget i grusgropen.

Carl Johansson hade en broder, som en tid var i Amerika, där han ändrade sitt namn till Fredrik Halling. Denne Fredrik skötte en tid kraftverket i Kalvhult, som levererade likström till Veddige Belysningsförenings kunder. Redan  startades detta elverk. Ägare till kraftverket var på den tiden J.A. Johanson, som ägde Kullagård och under en kort tid även Jonsjö säteri.

Karl Emanuelsson byggde  bostadshuset på Björkholmsvägen. På tomten fanns ett uthus, dit elfirman flyttades. Samma år köpte Carl Johansson sin fastighet Sandäng av Karolina Gauffin. Här byggdes också ett uthus, där elfirman hade sitt lager och sin verkstad.

Fastigheten Sandäng byggdes troligen redan  av en byggmästare, som var med i baptistförsamlingen eller missionsförsamlingen. Huset skulle bli Missionshus. Marken ägdes dock av Veddige Prästgård. Huset låg alltså på ofri grund liksom de två andra byggnaderna väster om Sandäng. Först på -talet friköptes marken för dessa tre fastigheter.

När kyrkoherden i Veddige fick veta, att han skulle få konkurrens om själarna, stoppade han som ”markägare” användning av byggnaden för bönemöten. Huset blev därför till salu. Karolina Gauffin hade manufakturaffär och telefonstation hos Nils Johansson på Hedesand. ”Gofängskan”, som hon kallades, köpte nu Sandäng och flyttade både manufakturaffären och telefonstationen hit. Längre fram flyttades telefonstationen till huset väster om Sandäng. De frireligiösa hade byggt sig ett annat hus, Betania på Johannes väg. Det påstods, att Karolina Gauffin, som hade ett vallonnamn, var ett hittebarn från Göteborg.

Ibland kunde hon bli rätt ilsken. Särskilt när någon ringde efter klockan ., då telefonstationen stängde. Fröken Gauffin dog .

När Gunnar klarat av realexamen började han arbeta hos sin far som elektriker.  for jag till Kristinehamn för att läsa in en real-

examen på en tvåårig kurs på Kristinehamns Praktiska Skola. Efter något år kom Gunnar efter för att på samma skola läsa in sin B-behörighet. Vi umgicks en hel del i denna stad.

Gunnar övertog så småningom sin fars firma. Han och jag fick ärva konkurrensskapet efter våra fäder. Vi har hållit oss på skilda marknader och till och med umgåtts som vänner. För ett antal år sedan gjorde vi en gemensam bilresa till Tyskland med våra damer.

Bo EmAnuELSSon.

Eftersom jag också så småningom råkade in i det elektriska, kan det vara på sin plats att redovisa mina minnen här.

BArnDomEn.

Jag föddes på Karin Sandbloms Konditori, som fru Sandblom föst hade kallat Karin Nilssons konditori, vilket var en försiktighetsåtgärd. Hon ville inte svärta ner namnet Sandblom, om det skulle gå dåligt och leda till konkurs. Nilsson var hennes flicknamn.

Jag föddes förstås inte nere i konditorilokalen utan i en lägenhet på andra våningen.

Det var en bra lägenhet. Huset var ju bara ca tio år gammalt. Det fanns förstås inte badrum och VC på -talet, när huset byggdes. Det fanns ett utedass på gården, som nog fortfarande står kvar. Mitt bad utfördes i en zinkbalja.

Det var min mor eller kanske snarare fattigvårdsstyrelsens ordförande Emil i Larsegård, som hyrt denna lägenhet. Min mor hette Gerda Svensson som flicka. Hon hade utbildat sig till barnmorska. På något underliga vägar hamnade hon i Veddige. Hennes far kom från Falkenberg men var nu banmästare på Göteborgsbanan och stationerad i en banvaktstuga i Värö.

Det var Evert Abrahamsson, som berättade för mig, hur det gick till. Anders och Berta Abrahamsson på Lundberg i Vabränna fick sitt första barn . Det var en flicka, som tyvärr dog vid födseln. Sonen Bertil föddes  och Evert . År  var det åter dags att hämta barnmorskan, som skulle hämtas med häst och vagn. Anders hade lånat en tvåhjulig trillevagn och en häst i Grönegatan. Barnmorska  var målare Anderssons

cArL johAnSSon och Ivar Nilsén med  kg. fisk. Båda var ivriga fiskare. Gänget i grusgropen sänkte tyvärr Nilséns eka vid Tarzanleken i grusgropen.

hustru på Hultasand (nedanför Sparbanken).

Hon hette Anna Mathilda Andersson.

Det var nästan alltid panik, när ett barn skulle komma till världen. Vägarna var smala och i dåligt skick. Färden gick i rasande fart från samhället upp till Vabränna. Ekipaget var nästan framme vid Lundberg, då olyckan skedde. I en svag kurva strax före skar Anders kurvan för snävt. Ena hjulet gick ut i dikeskanten. I det långa gräset låg en stor sten.

Hjulet gick över stenen. Trillan välte. Barnmorskan flög ur vagnen och hamnade så illa, att hon bröt armen.

Anders Abrahamsson, som var en mycket snäll och försynt man, tog mycket illa vid sig av denna händelse. Det var nog inte lått att komma ner till den ofta ilskne måkaremästaren med den skadade frun. Målare Andersson var en barsk herre. Det berättades, att han ibland skickade hem bönder, som kom och försökte hämta barnmorskan i vanliga lastvagnar. För Anders Abrahamsson blev dagen extra tung, då det visade sig, att den nyfödde sonen var död vid födseln. Detta måste ha hänt på våren .

DEn EnES DÖD, DEn AnDrES BrÖD.

När Evert berättat detta hittade jag av en ren händelse några dagar senare ett kontrakt bland alla mina papper, som såg ut så här: Kontrakt Undertecknad åtager mig att tjänstgöra som vikarie barnmorska i Veddige – Åhs och Sällstorps församlingar – från den  mars till den  juli – som fru Anna Mathilda Andersson genom olycksfall blifvit ur stånd att bestrida tjänsten under den tid som bestämts – mot följande villkor:

Fri bostad samt bränsle för behof. Även elektriska armaturer i bostaden och kraft för ljus samt vatten för behof.

Kontant lön Tre () kronor per dag, att betalas vid varje månads slut.

Tillkommer för förbrukningspersedlar efter  kr. per år =  kr.  öre.

Sålunda öfverenskommet och beslutat.

Veddige den  april .

Gerda Svensson J.A. Gustafsson, Sällstorp, Emil Johansson, Veddige, L.G. Johansson, Bjurum Så hamnade alltså min mor i Veddige. Fru Andersson kom aldrig tillbaka. Den  augusti  fastställde kommungubbarna lönen till  kr. årligen. Veddige skulle betala  kr., Åhs  kr. och Sällstorp  kr., beräknat efter folkmängden.

Jag vet inte var min mor bodde den första tiden, men jag tror, att hon bodde hos Emil i Larsegård, som fick ordna allt.

Den  juli  hyr Veddige Barnmorskedistrikt lägenhet av Carl Welander i hans fastighet ”Fridhem”, som är Sandbloms Konditori. Hyran var  kr per månad eller  kr. per år. I hyran ingick fri tillgång till tvättstuga i källaren och vattenhämtning samt nödig vedbod. I hyressumman ingick fri uppvärmning under vintern samt elektriskt ljus.

Lägenheten var på två rum och kök på andra våningen. Året därpå sänktes hyran till  kr. per månad.

Det blev snart ett spring i trappan upp till min mor. Hon bodde inte ensam. När min morfar Alfred Svensson, banmästaren, hade dött, tog min mor hit min mormor, Augusta Svensson, som också härstammade från Falkenbergstrakten.

De, som kom springande i trapporna, var folk, som hade skadat sig. Det fanns ingen sjuksköterska i Veddige på den här tiden. Det var min mor och fru Broborg, som fick agera akutcentral.

En gång hörde min mor ett kraftigt knackande på köksdörren. När hon öppnade, fick hon se en blodig dräng från ”Färgarens” bondgård, som nu hette ”Kärraberg”. I nästa moment svimmade drängen. En liten bit från köksväggen var en murstock. Mellan väggen och murstocken bildades ett litet utrymme på - cm. Den nu i ansiktet kritvite drängen

Bosse lyssnar på en modern radioanläggning .

Bo Emanuelsson badas på Sandbloms Konditori av sin faster Elin, som hette Movert som gift.

TILL VÄNSTER: TiLL hÖGEr:

ViSKA! 2008-3 | sidan 19

hasade ner i detta utrymme och fastnade så illa, att min mor inte kunde få loss honom.

Hon fick springa ner i konditoriet och be om hjälp. Efter en stund lyckades man med gemensamma krafter bända loss drängen, som snart fick sina blessyrer förbundna.

Lördagskvällarna var värst. Då var det dans i Veddige nästan nya bygdegård. Ibland kom det starka pojkar från Frillesås hit för att slås.

Någon gång kom det en hel buss med tattare från Kungsbacka, som ställde till ett rabalder.

Vid ett tillfälle hade ”Lille-Karl” råkat illa ut.

Han var son till snickaren Karl Lundgren, som tidigare ägde fastigheten Svalan.

Karl Lundgren, som varit i Amerika, blev känd för sina uttalande. Han sade vid ett tillfälle: ”Nu är värda (världen) färdigbygder.

Nu vaijt jag bara e syll uti i Syllinge, som ska bydas. Å så ä det en i Kloskift, som skall ha en ny mjölkapall.” När bebyggelsen började ta fart i Veddige, replikerade Karl Lundgren utifrån sina erfarenheter från Amerika: ”Här går

En AnnAn BESÖKArE.

BARNMORSKAN GERDA Svensson anländer hem till Sandbloms efter att ha hjälpt en ny invånare till världen.

inte att bygga något i Veddige, innan man har svajt hela samhället.” Han menade, att man inte kunde få några rätvinkliga gator, utan att bränna ner allt det gamla.

Men nu gällde det ”Lille-Karl”. Någon elak rackare hade med en vass kniv skurit ett stort snitt i Karls bakända. Några kamrater kom på lördagskvällen släpades med honom uppför trapporna på Sandbloms. Karl blödde kraftigt. Min mor var väl inte utbildad på att sy folk. Hon fick dock fram nål och trå och tråcklade ihop rumpan på ”Lille-Karl”, som var ganska bedövad av brännvin.

Snart började det springa en elektriker i trappan antingen det behövdes elarbete eller inte. Det var min far, Karl Emanuelsson.

Den  juni  gifte de sig med bröllop på Ås Gästgivaregård. Den  maj  föddes jag. Vid jultiden  dog min mormor. Fru Sandblom hade stängt konditoriet över julhelgen. Hon tog med sig dottern Asta och for till hennes döde mans släktingar i Sparsör i Boråstrakten. På den här tiden fanns det inget bårhus. Liken fick man ha kvar hemma tills begravningen. När fru Sandblom kom hem, stod min mormor lik i hennes västra veranda.

Augusta Svensson var en snäll människa. Hon spökade aldrig. Både min morfar och mormor ligger på Falkenbergs kyrkogård.

Jag fick aldrig lära känna min morfar eller mormor. Min farfar, Johan Emanuelsson och hans hustru Anna Christina i Drared levde länge. Min farmor blev nästan  år.

Jag minns inte mycket av livet på Sand-

Gula ankan i Viskan ... en tidningsanka?

För tredje året i rad arrangerade Derome Bollklubb Ankrace i Viskan, sista lördagen i juli. Det var soligt och fint och många åskådare slöt upp längs ån i Erik och Maja Ericssons fina trädgård. Spänningen låg tät… fler ankor än någonsin hade sålts detta år!

Föreningen hade sålt  st s.k. företagsankor för .-/st. Det är meningen att vinstpengarna i företagsracet ska gå till de anställdas trivselkassa, så man förstår att många småföretag gärna ställer upp och satsar en peng. Ju fler som köper ankor, desto större blir prissumman!

Först ut var alltså dessa ankor, som i själva verket är bollar. På  minuter och  sekunder tog sig den vinnande bollen från Åsbro till målfållan lite längre ner. Bäst i tidstippningen sidan 20 | ViSKA! 2008-3

blev Eva Bengtsson och Sandra Berntsson, som därmed vann racets första pris.

I pausen mellan de båda racen underhöll Jan Stenberg med allehanda anekdoter. Han berättade tex. att vid Viskan finns många olika fågelarter, bland annat den fina, blåa kungsfiskaren. Men idag var det inte sådana fåglar det spanades efter. Nu ville man se ankor! De gula hattprydda damerna har sedan de förra året noga räknades in, förvarats i stora gröna tunnor. Snart blev det återigen dags för dem att göra lopp,  till antalet, ner i vattnet, följ med strömmen… vem ska komma först?

Vem ska komma sist?

Sist kom Andreas Karlbergs anka, därmed fick han jumbopriset på :-, inte illa för en sista plats! :- rikare blev även de vars ankor på

- plats: Björn Santesson, Leif Hansson.

Tina Andersson. Anders Johansson, Marianne Cleasson, Sandra Nilsson, Hugo Svederberg, Cleas Persson, Ingela Rydén, Kjell Tagesson och Ritva Backe. Grattis till er!

Placering nummer fyra, Marianne Cleasson, fick :-, Trean, Margareta Berntsson fick :-, Tvåan Peter Sjömark fick :- med sig hem och segraren detta år blev  :- rikare: Magnus Ericsson! Grattis allihop!

Vem vann då företagsracet? Jo, även i år gick segern till ett mindre företag i Derome, nämligen till Pears och Jan-Åke Svensson och Skogsäng med Kjell-Åke Svenssons!

Stort Grattis! Vad de  :- kommer att gå till för trevligt åt de anställda fick vi

bloms Konditori. Det mesta har berättats för mig senare. Ute på gården stod ”Fålle-JohanBernt” och hög ved. Det gick åt mycket ved både i bageriet i källaren och till uppvärmning av huset. ”Fålle-Johan-Bernt” bodde hos sin syster i ett torp innanför Kulla skola. När systern dog, bad han att få bo i fru Sandbloms källare. Han ville absolut inte till ”Fattiggården”. Tiden i fru Sandbloms källare blev inte långvarig. Johan-Bernt dog där.

Han brukade få besök av ”Petter-Karl”, som bodde i ett torp vid Stora Hornsjön.

Då kom Johan-Bernt upp och bad om lite kaffe. Han och ”Peter-Karl” skulle ta sig ett par gökar. Sista gången han hade besök, kom Johan-Bernt aldrig upp och frågade efter kaffe. Fru Sandblom undrade senare varför? ”Nä, kan hu tänka se, Petter-Karl har blivit förvirrader. Han har gått med pingstvännerna, och dricker inte längre brännvin.”

VEDDIGE ELEKTRISKA inSTALLATionSBYrÅ.

Min farfar hade köpt en tomt av ”SlaktarJohan” på gården Hättorp vid Nygatan. Den fick min far överta. Här byggde han under åren - den villan, som Simlund har idag. På gården byggdes ett uthus, som från väster räknat innehöll utedass, vedbod, lager för installationsmaterial och ett garage. Byggnaderna uppfördes av snickarna Johan Sjögren och Karl Karlsson, båda från Hultahage. Den sistnämnde var min farmors bror. Enligt ett uttalande av min far en gång kostade villan . kr.

Hit flyttade vi . Nu blev det mer ordning på min fars firma. Han började anställa montörer. Jag mins en Daniel och en Albert från Stamnared. Daniel flyttade hem och tog över föräldrarnas bondgård. Han dog ganska ung. Albert blev chef för ett mindre elverk i Bohuslän, om jag minns rätt. En tid tycks ”Lines-Anton” ha arbetat hos min far. Det gällde nog grävning för stolphål. Min far hade hand om utbyggnad och

service av P M Petterssons likströmsnät, som nu matades med ström från kvarnen i Kullagård.

Min farbror Ragnar Emanuelsson, som var hemma från Amerika under det tuffa -talet, hjälpte också min far en tid.

I slutet av -talet började Karl Karlsson i Småkulla hos min far. Karl var bara en yngling, när han kom. Han hade haft ett jobb som hantlangare i Värö, när man stensatte E :an med gatsten, som senare har asfalterats över. ”Småkullen” kom att stanna kvar i firman till pensionen. En annan montör vid slutet av -talet var Göte Thorén, som senare startade egen firma. Det fanns bara i början en bil och en lättviktare av märket Blixt. Någon montör fick cykla till arbetsplatsen.

Här får jag sluta för den här gången.

Nästa gång skall jag berätta lite om min entré i företaget, som skedde .

BO EMANUELSSON

VD, Veddige Svets & Tank.

jimmY AnDErSSon

MAN i huset

dock aldrig veta. Kanske berättar de nästa år…

Innan alla vandrade hemåt fick Tomas Ericsson bada i Viskan! Han har varit den i bollklubben som hållit i trådarna och på ett ypperligt sätt sett till att det blivit ett så bra arrangemang som det är! Ankracets ankare skulle man kunna säga!

Enligt utsago blir det race även nästa år.

Missa inte det!

jAG ficK ett tips härom dagen att kolla upp om någon har börjat med lastbilstillverkning här i Veddige: på gården utanför Veddige Svets & Tank står en massa sprillans nya lastbilar… Självklart åkta jag till platsen för att träffa Jimmy Andersson företagets VD. Han kunde berätta stolt att det är Scanvo i Varberg som står bakom investeringen. De ska börja att hyra ut lastbilar. Till en början köptes in  lastbilar av märket MAN. De levererades till Veddige Svets & Tank då de fick uppdraget att specialanpassa bilarna med kran, extraljus och diverse påbyggnader.

INTE VISSTE jag att tyskarna levererar halvfärdiga lastbilar. Men så går det till tydligen.

Grattis till ordern.

TEXT & BILD: MARIE RYDELL

ViSKA! 2008-3 | sidan 21

I vävstugan INTE MINDRE än  vävstolar står numera i Visionsmagasinet till glädje för en halvdussin mogna tjejer. Det råder febrilt aktivitet på onsdag kvällarna i den gamla stationsmagasinet.

MAN KAN lätt bli imponerad av någon annans hobby ibland. Birgitta Edvinsson

(bilden till höger) väver en otrolig fin duk med inte mindre än  bomullstrådar i varpen. Trådarna hon väver duken med har hon hittat på sin mammas vind som i sin tur har fått av någon, en gång i tiden. Ingen som vet med säkerhet men de uppskattar att det fina lingarnet kan vara  år gammalt.

ATT GÖrA klart duken på  meter tar månader av hantverk. Om man lägger till tillverkningen av lingarn så förstår man varför säger Birgitta skrattande "Ja, maken får inte servera rödvin när jag har dukat med den…" fÖruTom BirGiTTAS imponerande

h

ÄR KOMMER en bild på Veddiges P- innebandylag. Veddige P-, seriesegrare och Hallandssegrare: Victor Johansson, Robert Söhrman, Jonathan Bornö, Daniel Hallden, Daniel Bernander, Adam Johansson, Kevin Jansson, Kristoffer Fransson, Mikael Lomander, Hampus Bremberg, Marcus Ahlberg, Carl Nilsson, Jesper Smidje, Andreas Kärrbrant och Simon Andersson.

Lagledare är Håkan Smidje och Tomas Fransson.

Veddige vann seriematchen mot Falkenberg IBK -, en riktig rysare! Falkenberg var serieledare hela säsongen, men i sista matchen gick Veddige förbi och vann! Det var mycket publik som tittade på matchen, A-hallen i Veddige kokade av glädjeyra!

I Bäst i Halland, som spelades i Tvååker, vann Veddiges P- lag mot Wic P-. Det var en härlig match med många mål -!

Efter många års träning och tunga förluster i seriespelet, har killarna nått sitt mål!

Ny tränare i år är Thomas Bernader, som tillsammans med Håkan Smidje ska försöka leda laget mot ännu fler segrar!

Så hjärtligt välkomna till A-hallen och heja på våra duktiga innebandy killar! Första hemmamatchen är den  oktober, kl ., mot Varberg IBF (Wic) P-. mVh AnnA-mAriA BÖrjESSon.

Årets NBJ stipendiater sidan 22 | ViSKA! 2008-3

Sällstorpsgårdens höstprogram  Torsdag 25 december, 19.00 Sång och danslustspelet ”Breda leenden” av Herberts & gänget Torsdag 9 oktober, 19.00 Nycklar till det halländska landskapets historia. Pär Connelid föreläser.

Söndag 19 oktober, 13.00-19.00 Bygdegårdens dag. En presentation av Sällstorpsgården och verksamheten.

Torsdag 30 oktober, 19.00 Kambodja på gott och ont. Arne Svensson berättar och visar bilder.

Torsdag 13 november 19.00 Ett gott skratt förlänger livet. Bengt Åke Bengtsson berättar.

hantverk tillverkas här (mellan fikapauserna) även mattor, trasmattor, löpare, mindre och större dukar till olika ändamål. De flesta blir bruksföremål eller gåvor.

SOM INGRID Johanssons (liten bild) vackra grafiska duk med mönstret "gåsögon" i svart och vit lingarn.

Tisdag 25 november, 19.00 Höstens serenad. Naturfotograf Ingmar Skogar visar bilder.

Torsdag 11 december, 18.30 Julbasar Välkommen till Sällstorpsgården Tel: 0340-31400 - Uthyrning: 0340-31444 www.sallstorpsgarden.se

N. Bertil Johansson, stifletsens grundare.

TiLL hÖGEr:

S

 juni i år slutade högtidligt med stipendieutdelning. På bilden här ovanför ser ni årets mottagare av NBJ:s Veddigestiftelse. Stiftelsens grundare, N. Bertil Johansson lämnade personligen över priserna till utvalda elever vars arbete på respektive område motiverade detta. Syftet med stipendierna är att sporra elevernas arbete. N. Bertil Johansson vet av egen erfarenhet hur viktigt det är med bra utbildning och kunskap. fAKTA: nBjS Veddigestiftelse förvaltar kapitalet, vars avkastning belönar elever inom matematik och fysik, kemi och biologi, svenska språket och litteratur samt historia och geografi. Ett delat stipendium är avsett för idrott och gymnastik. Gemensamt för alla mottagare är att de bor eller gått i skola i Veddige. (källa: Hallands Nyheter) KOLAVSLUTNINGEN DEN

ViSKA! 2008-3 | sidan 23

EN D ERO ME SPECIAL T E x T& B i L D : SA n D o r o L A h

BrÖDErnA ZEQiri som ska fortsätta att servera goa pizzor åt oss: Besart, Kastriot, Kreshnik och Haki.

takstolskonstruktör med mycket goda kunskaper i pizzabakning. Zora är inte med på bild. Det gick bara inte.

BASic SALih

En Derome Special! Ä

NNU EN avtackning. Basic Salih och Zora Suzic slutar på Derome Pizzeria. I  år har de serverat dagens och pizza åt traktens alla hungriga arbetare. Beslutet att sluta stå bakom disken med mjöliga händer var inte lätt men välplanerat. Till en början tänkte de sälja pizzerian och de fick många spekulanter. Att det inte blev någon försäljning beror inte på priset.

Det beror på att Basic och Zora kände på sig att en eventuell försäljning skulle kunna förändra mycket. Basic och Zora säljer inte sitt livsverk, de ska arrendera ut till  pigga ung-

sidan 24 | ViSKA! 2008-3

domar. Och dessa ungdomar är inte några okända pojkar. Det är bröderna Zeqiri från Veddige. Haki som är aldst av de fyra säger till mig att "jag hade aldrig vågat ta över om inte Basic stått bakom och stöttat oss".

FRAMTIDEN DÅ? Zora, till en början vill fortsätta med catering, men avslöjar att hon "söker jobb". Vad det ska bli vet hon inte än men hon är sugen på förändring. När jag frågar vad det var som fick de att ta det här steget svarar Basic med ett leende "man ska sluta på topp". Det har han rätt i. Med tanke på att han är byggnadsingenjör till sin

utbildning förstår man att han vill gå vidare.

Jobbet är redan ordnat, när ni läser detta så sitter han i sitt kontor på Derome Bygg och konstruerar takstolar. Till en början kommer han att titta in till pizzerian på kvällarna för att hjälpa bröderna Zeqiri.

SÅ ALLA ni som väntar på leverans från Derome Bygg i fortsättningen, kan vara säkra på att ni får takstolarna garanterat välgräddade – utan svamp.

Kom igång med ditt sparande!

Tips och råd på vägen finner du på www.varbergssparbank.se

TRIVSEL OMTANKE

OCH PERSONLIG SERVICE ÄR VÅRT MOTTO när det gäller mindre lokaler eller lägenheter ring oss:

tel: 0340-387 00

Vår kunskap = Din trygghet.

Det tjänar du på!

VEDDIGE

VARBERG

KUNGSBACKA

KINNA

En annons i Viska tidningen kan öka ditt anseende allvarligt.

ViSKA! 2008-3 | sidan 25

tel: 0340-306 57

Specialtransporter tel. 0340-306 10 fax. 0340-304 84

Annons kan påverka din försäljning. sidan 26 | ViSKA! 2008-3

Din lokala elleverantör!

VARBERGSORTENS ELKRAFT VEDDIGE

0340-64 64 00

www.veddige-akeri.se

Försäkringar kan se väldigt lika ut. Men försäkringsbolagen som erbjuder dem är väldigt olika. En tydlig skillnad är den mellan bolagen långt borta och vårt eget bolag här hemma.

Vi vill lära känna dig och dina behov av skydd och trygghet.

Här till vänster ser du vår nya symbol.

Så här kommer du att möta oss fr o m nu.

Men du möter samma människor och ringer samma telefonnummer som tidigare.

I Veddige Lena Olsson eller Boris Johansson: 0340-383 61, i Mark Ingemar Claesson: 0706-980 409 i Kinna Lena Olsson 0320-35904.

GE Money Bank | Räntefritt i 4, 12 eller 24 münader

7¯3" ½11&55*%&3

.¯/%"( 5*-- '3&%"( yyyy -½3%"( yyyyyyyyyy 4½/%"( yyyyyyyyyy 7* )"3 &(/" 4"--"%&3 '&451-"/,03 4.½3(¯45¯3503 0$) -"/%(¯/("3

7­ - ,0 . / "

det senaste frĂĽn Horredsmattan sitt vackert! www.mobelhornet.se

Viskastigen 40, Veddige. Tel: 0340-300 50. Ă&#x2013;ppet: mĂĽ-fre: 13-18, lĂśr: 10-14

www.mobelhornet.se

FĂ&#x2013;R DIG SOM STĂ&#x201E;LLER HĂ&#x2013;GA KRAV NYHET! Catering! Vi fixar mat till fester och hĂśgtider â&#x20AC;&#x201C; fĂśr mycket snälla priser!

LUNCH! Vi serverar alltid hemlagad med det lilla extra.

BAR! Vi har fullständiga rättigheter.

69:-

telefon: 0340 â&#x20AC;&#x201C; 69 75 00 | www.varbergsbostad.se

Lunch: inkl. sallad, brĂśd och kaffe. Ăśppet: ons-tors 16-22, fre16-23, lĂśr 13-23, sĂśn 13-21 dagens: mĂĽn-fre 1130-1400 tel: 0340-310 31 www.deromepizzeria.se

d

ViSKA! 2008-3 | sidan 27

För oss som älskar mat!

Picnicbog

i bit | Scan Jfr-pris 39:90/kg

39j

Falukorv

500g | Lithells Jfr-pris 29:80/kg

/kg

14j

/st

Kycklingvingar

kryddade, frysta, 500g Jfr-pris 30:-/kg

15a

Dumle glass

Lösgodis

19j

jfr-pris 49:-/kg

4pack

4j/hg

Från Butiksbageriet: P.S.

Baguetter 400g

Wienerbröd

25a

20a

2st

Du vet väl att du kan beställa smörgåstårtor, tårtor, uppläggningsfat mm hos oss!

4st

D.S.

Veddige Telefon: 0340-307 44, Chark: 0340-308 50 | Reservation för tryckfel och slutförsäljning.

Priserna gäller from måndag 2008-09-15 tom söndag 2008-09-21

/st