VISKA 2008-4

2008 DECEMBER ÅRGÅNG 9

36

hej då hans!

10:e brasilienbrevet

bosses historiska hörna på väg mot en helt ny veddige

solig hubertusritt

runes röda rosor tre generationer

gänget i grusgropen #26 ett framgångsrikt företagsbygge

en julsaga av 9a

Liljedal Communication AB. Foto: Christer PĂśhner.

Vi Üdnerskaorch vänner alla vüra kun

t t o G h c o l u J d o G

NyttĂ…r!

3x195

- . & # ' $ # ! $& %

Thermia Diplomat Optimum ' # %$ % $% %% G2 # ',# "& " # " ! % "% & # $% ! ' # $% ' %% % !

Nyhet fĂśr som inte dig % "& " ' $ # %!""# $& % % "- $ %

"& % # , -#$' # $ # # vill spara pü ) " varmvattnet $" # ! & '- ,# ! $- ' # $ ,# % # ',# "& " ,$ ,# # ! % $% % "- ((( # #! $ Thermia Diplomat Optimum fick bäst betyg i

- . & # ' Den fĂśrra generationen

' # %$ % $% %% # ',# "& " "% & # $% ! ' # $% % "& " ' $ # %!""# $& % % " % # ) " , -#$' # $" # ! & '- ,# ! ,# % # ',# "& " ,$ ,# "- ((( # #! $

kategorin mest och varmast vatten i Konsumentverkets test av bergvärmepumpar. Nu kommer nästa generation med samma goda egenskaper i kombination med en helt ny, patentsÜkt teknik som ger ytterligare tio procent hÜgre verkningsgrad.

Under den del av üret huset värms upp, producerar Thermia Diplomat Optimum G2 mycket mer och varmare varmvatten än nügon annan värmepump pü marknaden. Men energiütgüngen är mindre.

Mer information fÜr dig som vill spara energi och pengar – men inte pü varmvattnet, finns pü www.thermia.se

40 Ă…R I ENERGIBRANSCHEN! STOR ERFARENHET AV LUFTďšş JORDďšş OCH BERGVĂ„RMEINSTALLATIONER

Ă?R I ENERGIBRANSCHEN

sidan 2 | ViSKA! 2008-4

Ă?R I ENERGIBRANSCHEN !UKTORISERAD Ă?TERF FĂšR 3TOR ERFARENHET AV LUFT JORD BERGVĂ‹RMEINSTA 4HERMIA VĂ‹RMEPUMPAR

0340-64 97 64 • WWW.HJRoR.CoM • INfo@HJRoR.CoM

3TOR ERFARENHET AV LUFT JORD BERGVĂ‹RMEINSTALLATIONER

s WWW HJROR COM s INFO HJROR C

HE J DĂ… HANS! text&bILD: SANDoR oLAH HeJ HANS!

ringa dig flera gĂĽnger i veckan, men du svarade inte. Inte sĂĽ konstigt, du berättade ju att hotellet ligger flera vĂĽningar under marken – utan mobiltäckning. Du vet att vi har flera saker att prata om infĂśr julnumret av ViSKA!. Fast vi har alltid mycket att prata om. Som nu, just idag den ďœ˛ďœ˛ november, denna vackra hĂśstdag när jag är ute pĂĽ min promenad med hunden och passerar Sandhem. Jag kommer pĂĽ att vi skulle väl träffas här vid gamla Sandhem. Vi skulle ju kolla om fastigheten är i det skick att det är värt att ta Ăśver fĂśr Veddigevisionen. Jag ringer dig igen – tänkte jag – och fĂśrsĂśker greppa min telefon. Attans, den har jag inte med mig.

Jag tar raska steg hemĂĽt.

Väl hemma säger jag adjÜ till det vackra vädret och stiger in i hallens dunkel. Ögonen vänjer sig just vid mÜrkret och jag upptäcker min fru i fütÜljen – ansiktet glänser av türar. �Sandor! Det har hänt nügot jättehemskt! Hans har dÜtt!�

JAG fĂśRSĂśKte

om att hjälpa hockeyn att hitta en ny identitet. FĂśr du satt väl med i styrelsen där. Senare kom du med den tokiga idĂŠn att skapa en tidning fĂśr Veddige! Klart jag nappade! Men det räckte inte fĂśr oss. Vi skapade Veddigevisionen! Vi skulle ha roligt! Inte bara fĂśr oss men fĂśr alla i Veddige. Vi skulle ha marknad, kalas, fest, teater, disco, bio, konsert‌ Vi hade hur mĂĽnga idĂŠer som helst! Kommer du ihĂĽg det fĂśrsta “Historiska speletâ€?? Du och jag var nĂĽgon slags grottmänniskor. Vi skulle

KRAftLĂśS

SJuN-

jag ner i den andra fütÜljen och lyssnar pü henne. Nej, nej nej! Det3x195 här für inte vara sant!

Det finns sü münga människor som ska dÜ – fÜre Hans Olsson!

JAG MINNS fÜrsta mÜtet med dig. Vi firade tillsammans med min svüger att jag kÜpte Örnen i Veddige. Dü säger han att det finns en man i byn som jag mü e träffa. Och vi gick till Statoil. Det här var fÜrsta mÜtet.

' $ # ! $& fler% fÜljde, Statoil hade blivit Veddiges Münga " # " ! % Rüdhus. Redan vid andra tillfället pratade vi KeR

# $% ' %% % ! & % % "- $ % "& ' # $ # # # ! $- ' # $ $ ,# # ! % $% %

EN

viSKA! ges ut av VeddigeVisionen, och distribueras gratis till

hushüll i Veddige. LÜsnummer säljes pü redaktionen. Pris: 10 kr.

ANSvARIG utGIvARe: Michael Enberg.

DIStRIbutIoN: VeddigeVisionen.

ReDAKtIoN:

Arne Eriksson 0340-305 85, fax: 0340-303 09 Bo Emanuelsson 0340-302 55, bosse@veddige.nu Hans Olsson †Karin Örnerkrans 0340-307 02, karin@veddige.nu Michael Enberg 0340-381 44, michael@veddige.nu Sandor Olah 0703-742 255, sandor@veddige.nu ADReSS:

ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 46 , 430 20 Veddige tel: 0703-742 255, e-post: viska@veddige.nu

har hunnit bli ďœśďœą ĂĽr gammal.

vandra ner frĂĽn kullen fĂśr att placera Sveriges vagga infĂśr publiken. Gud, sĂĽ roligt vi hade!

Sen hade vi lüdbilsrallyt i flera ür. Rockkonsert, som vi kallade Weddstock. Den blev sü bra att folk pratar om det än! Veddigekalaset!

Julkonsert! Det var tider det!

Det vAR väl du som drog igüng Vaksamma Veddige projektet! Vi kÜrde runt pü nätterna och jagade bovar. Du var väl ocksü ordfÜrande i Ishallstiftelsen. OrdfÜrande i

TACK TILL:

ViSKA!

INNEHĂ…LL: 3

eKLĂśWS SuPeRMARKet

10:E BRASILIENBREVET

4

eLeKtRo eMANueL

BOSSES HISTORISKA HĂ–RNA

7

eSoN PAC Ab

PĂ… VĂ„G MOT EN HELT NY VEDDIGE

DeRoMe PIZZeRIA

fReNDo veDDIGe

8

HeMKĂśP veDDIGe

SOLIG HUBERTUSRITT

10

HJ RĂśR Ab

RUNES RĂ–DA ROSOR

12

LISbetH HARALDSSoN, MALMĂś

MINIKALENDER 2009

14

Pebe PRoDuKteR Ab

TRE GENERATIONER

16

GĂ„NGET I GRUSGROPEN #26

18

Ă…RSMĂ–TE HOS VEDDIGE BK

21

J-o bYGG boMILJĂś Ab

StRĂ„NGbetoNG

tRYCK: Geson, upplaga: 2500 ex. PAPPeR: Svanenmärkt.

vARbeRGS boStAD

NĂ„StA NuMMeR: 15. MARS 2009

vARbeRGS SPARbANK

MANuSStoPP 2 MARS 2009.

vARbeRGSoRteNS eLKRAft eK.fĂśR.

DoNAtIoN: bG 5113-7859 !UKTORISERAD Ă?TERF FĂšR

veDDIGe beMANNING Ab

betALNINGSMottAGARe: VeddigeVisionen 4HERMIA VĂ‹RMEPUMPAR

Hej dĂĽ Hans!

HEJ DĂ… HANS!

ANDReASSoNS Ă…KeRI Ab

oMSLAG: Veddige Lucia 2008: Alma FogelstrĂśm. Foto: Karin Linde

PReNuMeRAtIoN: 150:-/Ă…R EINSTALLATIONER

HJROR COM

HANS oLSSoN

MarkägarefĂśreningen TVĂ…. OrdfĂśrande i Veddigevisionen. Du och Dolen drog igĂĽng Formel-ď›œ resorna. Och det var väl du som brann mest fĂśr Mopperallyt. Det drog ďœąďœľďœ° pers varje sommar. Kommer du ihĂĽg CafĂŠt under fotbolls VM? När vi blev anmälda fĂśr att ha sĂĽlt bärs? Ha ha!

LIStAN KAN gĂśras lĂĽng. Vi, du och Lena, Katrin och jag gjorde sĂĽ mycket ihop. Kommer du ihĂĽg när vi var i Stockholm en helg? Budapest? Kanarie-Ăśarna? DĂĽ du fick reda pĂĽ att du och Lena faktiskt var medborgare pĂĽ KanarieĂśarna. När Katrin frĂĽgade vad är det fĂśr flagga som vajar nere vid stranden, svarade du stolt: “Det är vĂĽran flagga!â€?. Och det var bara nĂĽgon mĂĽnad sen du visade oss Dalsland – dina hemtrakter.

KoMMeR Du ihüg vüra matlagningskvällar tillsammans med Veddigevisionen? Palt-kvällen?

SurstrÜmmingskvällen?

Pasta-kvällen?

KoMMeR Du ihüg alla vüra allvarliga samtal om politik, fÜretagande, husägande, barnuppfostran‌ Jag har lärt mig sü mycket av dig. Och du har hjälpt mig sü mycket.

Du blev min mentor. bILDeN HÄR är tagen pü vürt sista arrangemang tillsammans – Vinprovningen.

Nu HAR vi bara en massa ogjorda saker framfĂśr oss. Hur ska vi nu fortsätta? fĂ…R JAG citera Astrid Lindgren? “Du fattas mig sĂĽ mycket!â€?

veDDIGe Ă…KeRI Ab vISKADALeNS fĂśRSĂ„KRINGSboLAG

ETT FRAMGĂ…NGSRIKT FĂ–RETAGSBYGGE

22

EN JULSAGA AV 9A

24

ViSKA! 2008-4 | sidan 3

10:e Brasilien 10:E BR A SILIENBRE V ET

ALvA INGeGeRD SALoMoNSSoN

fÅNGSteN JuSt

dragits upp på stranden

Hej igen!

Nu KoMMeR ett nytt brev från Brasilien.

I år var vi i Sverige under de tre sommarmånaderna och det var underbart, helt annorlunda än Brasilien. De ljusa nätterna, den svenska skärgården och de svenska jordgubbarna. Det är sådant man kanske inte tänker på när man vistas i Sverige för jämnan, men för oss är det fantastiskt att kunna komma till Sverige när det är som vackrast. Dock längtade vi faktiskt till Brasilien i slutet av augusti och tycker att det är skönt att slippa det långa, mörka vinterhalvåret. Eftersom vi bor så nära ekvatorn, så är alla dagar och nätter nästan lika långa hela året. Solen skiner för det mesta och temperaturen är omkring  grader på dagen och ett par grader kallare på natten. Som tur

sidan 4 | ViSKA! 2008-4

är kommer det ständigt en fläkt från havet, vilket gör att värmen inte blir tryckande utan ganska behaglig.

IDAG tÄNKeR jag berätta lite om stranden eftersom den betyder så mycket både för brasilianaren och turisten. Nästan utefter hela kusten finns fina sandstränder. Här i Ponta Negra sträcker sig badstranden flera kilometer utefter samhället och bort mot själva staden Natal. Här är det liv och rörelse från tidiga morgonen till sena kvällen.

SÅ SNARt det börjar ljusna anländer renhållningsarbetarna och sätter igång med sitt viktiga arbete att sopa och plocka rent på stranden. Man känner igen dem på sina orangefärgade kläder. De är de enda brassar som har strumpor på sig, men det ingår i uniformen. I sjutiden kommer en skåpbil och då samlas renhållarna och får sin frukost. I Brasilien är det lag på att arbetsgivaren ska

hålla sina heltidsarbetande med ett mål mat om dagen. Om man arbetar tidigt på morgonen så får man frukost, men om man arbetar mitt på dagen så får man ett rejält huvudmål, bestående av ris, bönor och kött av något slag.

En annan sak som arbetsgivaren måste stå för är resor till och från arbetet, i regel delas bussbiljetter ut i början av månaden.

SAMtIDIGt SoM renhållningsarbetarna anländer brukar motionärerna komma. Det är turister och inhemska om vartannat som tar en morgonpromenad eller joggingtur utefter

enbrevet

ReNHÅLLNINGSARbetARe SoM

spolar gångvägen vid stranden tidigt på morgonen

stranden, just när solen stiger upp. Inte bara unga, spänstiga personer utan alla åldersgupper finns representerade. Långt ifrån alla är vältränade. Man kan få se tjocka och gamla som går i sakta mak men som ändå vill ut och röra på sig.

PÅ MoRGoNeN brukar man också kunna se fiskarna som halar in sin fångst. Det vanligaste sättet är att staka sig ut på en flotte en bit ut i havet och lägga i ett stort nät som man sedan drar in från land. Då är man många som hjälps åt. Ibland blir fångsten dålig men ibland kan man få mycket fisk, som man säljer till restauranger och fiskaffärer. Jag tror dock inte att det är någon som blir rik på detta fiske. eN DeL har små båtar som de seglar lite längre ut med. Dessa brukar få lite större fiskar och någon gång har de fått en stor rocka eller en liten haj. vID -tIDeN börjar strandförsäljarna och parasolluthyrarna dyka upp och vartefter tiden lider, fylls stranden av människor som vill njuta av livet: solbadare, surfare och van-

liga badare. Är man några stycken och har en boll, så spelar man fotboll. Man lägger ut tomma kokosnötter som får bilda mål. Om någon ytterligare kommer och vill vara med så är det bara att hoppa in. Gammal som ung kan vara med.

PÅ SöNDAGARNA, är det extra mycket folk på stranden. Då kommer bussar utifrån landsbygden med hela familjer som har matkorgar med sig. Här är det inte särskilt vanligt att man är ledig både lördag och söndag.

Normalt har man -timmars arbetsvecka.

Söndagen tillbringar hela familjen tillsammans, ofta på stranden. Det är roligt att studera dem och se hur alla leker tillsammans och har trevligt. utefteR StRANDeN fi nns en gångpro-

menad med många restauranger och barer.

Framåt kvällen startar nattlivet även om det numera inte är lika mycket nere vid stranden som förr. Numera har det skapats en nöjesgata alldeles ovanför stranden där det är ett rikt nöjesliv på nätterna. Det var på den gatan vi förut hade vår villa, som vi sålde för ett knappt år sedan. Det var inte så roligt att vara de enda boende där när gatan sjöd av liv.

Nu boR vi lite längre från stranden, men vi trivs. Utsikten över havet har vi och promenadavstånd dit. Så vi är nöjda.

Nu SLutAR jag för denna gången och hoppas att ni alla får en riktig god jul och ett gott nytt år.

ViSKA! 2008-4 | sidan 5

Bosses historiska hörna Mina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument.

Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt.

SNAPPHANARNA I HALLAND.

Halland hade vid freden i Roskilde  blivit ett svenskt landskap, som inte längre skulle lämnas tillbaka till Danmark. Skåne och Blekinge var nu också inlemmade i det svenska riket. Det fanns nu inte längre någon anledning att låta hallänningarna slippa att bli utskrivna till krigstjänst. Tidigare hade de kommit undan med att betala en penningsumma.

I Skåne bildades så småningom hela kompanier av snapphanar, som stred mot den svenska hären. Dessa partisankrig kulminerade under Karl XI:s krig. Hur var det då i Halland? Det finns inte så mycket källmaterial att ösa ur. I förra numret av ViSKA berättade jag om Svend Poulsen, som försökte värva hallänningar i sydhalland. Hallänningar var nog inte så missnöjda med att ha blivit svenskar.

Den största plågan för dem hade varit de ständiga truppmarscherna genom landskapet.

Ibland var det danskarna med tyska legotrupper, som skulle upp och inta Älvsborgs fästning. Ibland var det svenska trupper, som marscherade genom landskapet. De halländska bönderna tvingades föda dem alla. Nu hade striderna flyttats till andra fronter. Det hade blivit bättre i Halland.

Man började nu skriva ut soldater även i vårt landskap. Det värsta var, att de skulle skickas till Baltikum, där många dog av sjukdomar. I Nordhalland hade man tur. De sjövana onsalaborna blev båtsmän i stället för soldater.

I Halland blev det nog aldrig någon sådan snapphanerörelse som i Skåne. Här fanns sådana, som kallades snapphanar. Det var förrymda soldater, som höll till i skogarna.

Ibland slog de sig tillsammans i riktiga rövargäng. Det fanns bönder, som sympatiserade

med snapphanarna och hjälpte dem gömma sina vapen med mera.

Snapphanarna kunde väl någon gång plundra en kronans transport. För det mesta stal de djur från bönderna för att få mat. De flesta jordägarna såg nog snapphanarna som ett rövarpack, som skulle infångas och hängas upp i en stor ek. Det finns många socknar i Halland, där man pekar ut ett stor träd, som de kallar ”snapphaneträdet”. Man vill påstå, att bönderna där hängt upp en infångad snapphane.

I Veddige har man kallat den stora eken nere vid Kullagård för ”Snapphaneträdet”. Av denne ek finns idag inte mycket mer än roten och en bit av stammen kvar. På -talet var det fortfarande ett ståtligt träd, som man fick köra runtomkring, när man skulle mot Telnebacka.

NÅGRA KÄNDA SNAPPHANAR.

Bengt Lilliehöök var den förste av konungens befallningshavande i Halland, som titulerades landshövding. Han hoppades, att hans nytillsatte polischef Måns Pigg skulle kunna spåra upp och straffa snapphanarna, som man kallade ”löskemän”. Han hade goda utsikter att lyckas. Det fanns nu ingen dansk armé här, som snapphanarna kunde fly till. Det var ingen mening att ta sig över Hallandsåsen, då Skåne nu också var svenskt.

Det var nog många snapphanar som infångades och slogs ihjäl av uppretade bönder utan rättegång.

Sven Larsson berättar i sin bok När hallänningarna blev svenskar om en snapphane, som fick en rättegång. I februari  infångades snapphanen Jörgen Olsson och ställdes inför rätta.

Jörgen Olsson hade blivit utskriven till knekt för Hebergs rote, Årstads socken vid en

mönstring i maj . Han rymde emellertid från sitt kompani innan det utskeppades från Varberg och anslöt sig sedan till en grupp snapphanar, där Spåherren och Torupa-Anders hade framträdande roller. I gruppen fanns också Arfwed Frennesson och Helle Snapphane från Vessige.

Helle sägs ha blivit ihjälskjuten. Hur det gick till får vi inte veta.

De nämnda var ledare i gruppen, där det fanns flera andra. Alla var hallänningar utom en smålänning, som hade tjänat dräng i Abild och tvingats in i gruppen. Totalt fanns det nog - man i detta rövarband.

Gruppen slogs nog aldrig mot någon svensk trupp, men de hade en fogdekarls liv på sitt samvete. Torupa-Anders hade slagit fogden medvetslös med sin bösskolv. Gruppen hade sedan dränkt den skadade i en sjö.

Jörgen Olsson hade enligt rättegångsprotokollet uttalat hotelser mot kronans fogde i Årstads och Faurås härader. Han hade också hotat att bränna ner rotemästarens och stockmännens gårdar i Heberg, vilket troligen var ett utslag av Jörgens personliga hämndbegär.

Rotemästaren hade en gång tidigare infångat den förrymde Jörgen och återfört honom.

Jörgen hade sedan rymt en andra gång. De åtta stockmännen utgjorde enligt en dansk lag, som fortfarande gällde, en häradsdomstol.

De tänkte inte benåda någon snapphane.

Lars Tolversson var stockman för Hebergs by. Han kan vara identisk med den Lasse i Heberg, som snapphanarna besökte och plundrade.

Ett överfall på hustrun till kommendanten på Varbergs fästning hade gjorts av gruppen. Hon hade tydligen rånats vid ett överfall i Faurås härad, då hon var på resande fot. Det hade blivit ett vackert byte.

Allt detta var aktioner mot myndighetspersoner i Halland. Det var fullt tillräckligt, för att dessa snapphanar skulle förklaras fredlösa. Den svenska maktställningen i landskapet hotades aldrig. Det var först när sådana här grupper samarbetade med arméer, som det utgjorde ett hot.

BO SSES HIS TO RISK A H Ö RNA bo eMANueLSSoN

SKÅNSKA KoNtAKteR. varo förvarat ca  gevär i ett ihåligt träd i Sommaren  uppehöll sig snapphaI den danska armén blev Jörgen Olsson skogen. Man provsköt bössorna och Jörgen narna i mellersta Hallands skogsbygd. De bekant med en norrman, som hette Per Mickfick sin tillbaka. Möjligen fick även Per Mickgjorde också stöldräder in i Småland. Nu var elssen. Han kom från det tidigare danska elssen ett gevär. Ingen vet, vad de nu hade för de rena rövarbandet. De hemsökte ensligt Bohuslän. De fick nu följa med sitt regemente planer. De hade nog ingen möjlighet att slå sig belägna gårdar och byar i skogsbygden, där de till Bornholm. På senhösten  tröttnade de ner som fredliga bönder, då de var efterlysta. hotade, stal och avsatte sitt tjuvgods, troligen i båda kumpanerna på livet på denna danska Nu hade det hunnit bli februari . Det var utbyte mot mat. De använde aldrig våld. ö. De stal en båt och tog sig över till Simrisomöjligt att övervintra i skogen.

Myckhult och Bökås i Askome fungerade hamn. Härifrån fotvandrade de till Jörgens Per Mickelssen blev gripen i Mostorp i som bas den här sommaren. Arfwed Frennesson hemtrakter i mellersta Halland.

Getinge socken, då han inte kunde uppvisa höll till hos Olof Larsson i Bökås. Denne fick Redan i Skåne tog de båda vandrarna konnågot respass. Troligen avslöjade han Jörgen bland annat en stulen fiol som ersättningen takt med en bror till Mårten i Måsared för att Olssons uppehållsort, för att rädda sitt eget för logiet. Spåherren med sin ”stråkhora” hade höra, hur det stod till hemma i Halland. De skinn. Jörgen var nu på besök hos sin mor i tagit in hos Jöns i Myckhult. en backstuga i Hebergs by.

Jöns, som inte ville ha besöDär greps han av den nitiske kare, hotades till livet. Några polischefen Måns Pigg och i gruppen hade också varit i dennes drängar och ställdes Grimshult i Vessige socken. inför rätta.

De hade varit druckna och Det bIttRA SLutet fört oväsen. föR JöRGeN oLSSoN. När man hade skördefest De åtta stockmännen i i byarna, kom snapphanarna Årsta var snabbt klara med sent om aftonen på besök. sin dödsdom. Ärendet skulle Där fanns mat att få. De kom sedan behandlas av landsdotill Hukered i Vessige och maren Magnus Durell och lade sina bössor på bordet. hans domstol, landstinget.

Här tilltvingade de sig både Sedan skulle ärendet upp i öl och mat. Liknande besök Göta hovrätt i Jönköping. hade gjorts i Klev i Askome Det tog flera månader innan och Bjerrome i Vessige. rättegången var klart. Alla Det fanns bönder, var dock eniga om att Jörgen som hjälpte snapphanarna.

Olsson skulle dömas till Mårten i Måsared i Drängsedöden. reds socken utpekades som Man vet inte, vad som huvudman för det stöd, hände de övriga i detta snapphanarna hade fått av snapphanegäng, ”Torupaden bofasta befolkningen.

Anders”, ”Spåherren” och Han hade skaffat dem krut Frennesson. De kan ha tagit och tagit hand om deras sig över till Danmark och tjuvgods. Mårten hade också haft vett på att stanna kvar visat dem en god plats som där. De kan ha blivit skjutna vapengömma. under någon snapphanejakt På hösten  övergav eller gått under i skogarna snapphanegruppen mellersta under den kalla vintern.

Halland och drog sig söderut. Bössorna överlämnade DeN bofAStA man till Mårten i Måsared. befoLKNINGeN. Jörgen Olsson lyckades ta Hovrätten uppmanade sig över till Köpenhamn, där till fortsatt undersökning, han värvade sig i ett danskt då det gällde den bofasta regemente. I Danmarks eKeN vID Kullagård kallades ”Snapphaneeken”. Vägen till Telnebacka befolkningens stöd till huvudstad träffade han ett rundade förr i tiden trädet. Bilden tagen. Damen är min mor Gerda Emanuelsson. Herrarna är hennes kusiner från Falkenberg på besök. snapphanarna. Det verkar par hallänningar från Jörgens som om de bofasta slapp hemtrakter. Han försökte lindrigt undan. Det finns en låna pengar av dem, med del som tyder på, att Jörgen Olsson bedyrade, fick veta, att Helle Snapphane från Björbexdessa nekade, då de inte litade på, att de skulle att snapphanarna bara hade fått hjälp, då de ered hade blivit skjuten. Mårten i Måsared var få tillbaka dem. Hallänningarna var förvåhotade bönderna med sina bössor. Han visste, välbehållen. Denne hade troligen kontakter nade över att Jörgen Olsson behövde pengar. att han skulle dö. Han kunde nu göra en genmed snapphanar i Skåne.

De sade: Tu haar ingen trång till penningar, tjänst som tack för den hjälp de fått. eftersom dhe säija, att tu war dhen argest e (mest tILLbAKA I HALLAND. I Halland försökte myndigheterna isolera framgångsrike) Snapphanen. Jörgen Olsson Tillbaka i Halland besökte Jörgen Olsson snapphanarna från den bofasta befolkningen. menade, att det var falska rykten, som folk och hans bohuslänske kamrat gården MåsaMan drev en propaganda, att snapphanar spred ut om honom. red. Mårten hade under snapphanarnas frånvar stråtrövare, som ingen ärlig bonde ville

Hotet Mot bofAStA.

ha något samröre med. Det var angeläget att vinna över bönderna på myndigheternas sida.

Dessa såg nog ibland genom fingrarna, när de förstod, att en bonde samarbetat med snapphanarna. Några fler dödsdomar avkunnades inte vid detta mål.

SNAPPHANAR utAN RÄtteGÅNG.

De flesta dog nog som Helle Snapphane under organiserad jakt på de fredlösa skogsmännen. Det var inte många, vilka liksom Jörgen Olsson fick en riktig rättegång genom alla instanser. År  godkändes en rättegång i efterhand i hovrätten. Landshövding Bengt Lilliehöök hade låtit avrätta en snapphane innan domen hade vunnit laga kraft.

AvRÄttNINGeN Av JöRGeN oLSSoN.

Jörgen överlämnades i november  till skarprättaren i Årstad härad. Han hängdes på galgbacken i Heberg. Det var inte långt från den backstuga, där han vuxit upp. När livet flytt, sattes huvudet upp på en Stage och Kroppen paa it Hjul till varnagel för alla, som gick och funderade på att trotsa den överhet, som nu för alltid tycktes förbli svensk. vAD HÄNDeR Nu I SveRIGe.

I Göteborg låg nu i början på  en död kung, Karl X Gustaf. Kungen hade avlidit någon gång mellan kl.  och  på natten den  februari. Han dog i armarna på riks-

råden Gabriel Oxenstierna och Nils Brahe. I rummet fanns också hans tjugotreåriga änka Hedvig Eleonora.

Riksråden hade stängt Göteborgs portar.

Nyheten fick inte komma ut. Kungliga kurirer galopperade genom gatorna och försvann i mörkret.

Riksdrotsen Per Brahe, rikets högste ämbetsman, låg sjuk. Han väcktes för att i vaxljusets sken läsa den döde kungen testamente. Utanför hördes hovars klapprande.

Den kungliga vagnen stannade utanför Brahes hus på Norra Hamngatan. In kom Karl Gustafs yngre bror, Adolf Johan.

Bud utgick till alla riksråd, som nu befann sig i Göteborg. De skulle samlas redan kl.  på

INFORMATION FRÅN VÄGVERKET DEL .

PÅ VÄG M O T EN HELT N Y V ED D IG E

På väg mot en helt ny V

vÄGveRKet

Ombyggnaden av väg  förbi Veddige och Järlöv vAD HÄNDeR I PRoJeKtet?

Just nu pågår upphandlingen av entreprenadarbetena. Entreprenörerna räknar nu för fullt på vad det kostar att bygga delen förbi Veddige och delen förbi Järlöv. Anbuden skall vara inlämnade till Vägverket senast  december. Därefter kommer Vägverket utvärdera de inkomna anbuden och utse den entreprenör som skall få i uppdrag att genomföra bygget.

Byggstart räknar vi med skall kunna ske i slutet av februari eller början av mars .

Arbetena kring idrottsplatsen och passagen under Viskadalsbanan är de mest komplicerade och tidskrävande delarna i projektet och det är därför troligt att entreprenören väljer att inleda sitt arbete i det området.

I anslutning till byggstarten kommer Vägverket kalla till en informationskväll där vi tillsammans med den utsedda entreprenören presenterar oss och informerar mer detaljerat kring hur arbetet kommer att bedrivas. Det kommer troligtvis även genomföras ett "första spadtag" som mer formell inledning av ombyggnaden av väg . vAD HÄNDeR MeD övRIGA PRoJeKt LÄNGS vÄG 41?

I dagsläget pågår arbete med ytterligare tre delar av väg  mellan Varberg och Borås:

JÄRLöv - JoNSJö (LÄNSGRÄNSeN). Upphandling av konsult för framtagande av arbetsplan pågår och vi räknar med att kunna påbörja framtagandet av arbetsplan under januari .

SuNDHoLMeN - bJöRKetoRP. Arbetet med att ta fram arbetsplan längs sträckan pågår.

vILL Du vetA MeR oM PRoJeKteN?

Vid ett tillfälle i januari (datum ännu inte bestämt) kommer representanter från oss som arbetar med projekten längs väg  att finnas på plats på ICA Derome för att informera om projekten och svara på frågor. Närmare information om projektet och tidpunkten för informationstillfället kommer att skickas till berörda.

Du kan även hålla utkik efter mer info på www.veddige.nu.

Det finns även information att ta del av på Vägverkets hemsida www.vv.se Under Vägprojekt / Hallands län (alt. Västra Götalands län) finns en samlingssida för projekten längs väg  mellan Varberg och Borås.

Informationen på sidan kommer att uppdateras efterhand.

I nästa nummer av ViSKA! kommer vi återkomma med ytterligare information om projekten längs väg .

vÄStRA DeRoMe - DeRoMe - veDDIGe.

Arbetet med att ta fram arbetsplaner längs sträckan pågår. Två separata arbetsplaner kommer att tas fram i projektet. En för delen Västra Derome Derome och en för Derome - Veddige. sidan 8 | ViSKA! 2008-4

text Av: Martin Johansson och Anders Sternhufvud, Vägverkets projektledare för projekten längs väg . Bild: Illustration från VR-modell upprättad av Vägverket konsult

morgonen i Per Brahes sängkammare den  februari , då kungens testamente skulle läsas upp. Därmed börjar ett nytt kapitel i Sveriges historia, men det spar vi till nästa nummer av ViSKA. fINANSKRISeN.

I dessa dagar kan jag inte låta bli att avrunda med detta lilla stycke. Under Karl X Gustafs tid hade holländaren Johan Palmstruch fått kungens tillstånd att öppna Sveriges första bank. Banken började ge ut sedlar. Hans bank fungerade som en girobank. Kunderna kom släpande på tunga oformliga kopparplåtar, som var vår främsta valuta under denna tidsepok.

Veddige

Plåtarna lämnades in till Palmstruch, som mot en viss avgift förvarade dem. I stället fick ägaren ett kvitto, ett papper, som fungerade som en sedel. Det var Europas första banksedel. Med denna sedel kunde kunden göra aff ärer och betala skulder till leverantörer och andra. Kopparplåtarna låg hos Palmstruch som säkerhet. Under tiden använde ”bankdirektören” plåtarna för diverse investeringar.

Det gick för honom som för bankerna i våra dagar. Palmstruch hade gett ut sedlar, som han inte hade täckning för. Kopparn hade sjunkit i värde. Nu kom kunderna och ville ha ut sina pengar (kopparplåtar), som inte längre fanns i lådorna.

Det blev panik, som slutade med konkurs för Palmstruch. För honom fanns det ingen fallskärm. Tvärtom. Han förolämpades på alla sätt. Han kastades i fängelse och dömdes efter rättegång till döden.

Palmstruch blev visserligen benådad men han var nu en knäckt man, som dog en kort tid senare.

Riksdagen lämnade denna privatbank åt sitt öde men grundade en ny bank, som först hette Riksens ständers bank, nuvarande Riksbanken.

Nästa gång får vi veta, vad som händer i Göteborg efter kungens död.

passagen under Viskadalsbanan i riktning mot Varberg.

bILDeN vISAR

ViSKA! 2008-4 | sidan 9

S O LIG HUBER TUSRIT T text&bILD: HeLeN böRJeSSoN

Solig Hub

med Hallands & Södra Älv

Första söndagen i november bjöd på klart och kallt väder.

En riktigt vacker höstdag!

sidan 10 | ViSKA! 2008-4

M

dagen var Christina Johansson som fått låna syrrans arab, eftersom hannes Ardennersto Frilla har föl vid sidan hemma i Öxabäck ("master" är den som rider först och visar vägen). Antalet hästar som deltog var  stycken av alla de sorter och storlekar.

Rundan som Christina ledde oss ut på gick på grusvägar genom ett mycket vackert höstlandASteR föR

ubertusritt

Älvsborgs Ardennerklubb.

skap. Efter halva rundan tog vi en paus där det bjöds på glögg och pepparkakor. Sedan bar det av mot Richardssons gård igen. I den långa uppförsbacken blev det galopp. Lagom trötta och varma kom vi in på gården för att ladda om. Nu var det dags för ett val. Rida upplopp efter rävsvansen eller leta efter den i skogsdungen?  av ekipagen valde att prova lyckan med att rida upplopp. Snabbast var en mörkbrun d-ponny. Att leta efter en rävsvans bland de höstfärgade boklöven är inte alltid det enklaste. Ardennerstoet Amanda med sin ryttare Håkan Svensson, Valinge lyckades

med konststycket att hitta svansen. Grattis!

Extra roligt att det var just ett Ardennerekipage som lyckades! Alla som deltog fick rosett, diplom och en välbehövlig fika. Det var ett välorganiserat och mycket trevligt arrangemang! Man kan hoppas att det blir en trevlig tradition till kommande år. fAMILJeN RICHARDSSoN, Veddige stod som värdar för årets Hubertusritt.

ViSKA! 2008-4 | sidan 11

RUNES RÖ DA RO S O R text&bILD: INGeR eKLöv

Runes röda Rosor D

eN 6 oktober är Nationella Anhörig-

dagen. För att uppmärksamma detta stod Rune Emanuelsson och delade ut rosor utanför Hemköp i Veddige.

Det fINNS cirka   anhörigvårdare i Sverige. Rune är ordförande i Anhörigföreningen i Veddige-Kungsäter-Ås och Värö.

Medlemsantalet är omkring . Som regel anordnas en träff per månad, olika aktiviteter såsom att besöka Afrikahuset i Tångaberg eller Botaniska Trädgården i Göteborg. Allsångskväll med Bo Liljedahl har dom också haft på programmet. Rune önskar att fler medlemmar kommer till dessa träffar.

MeD ANHöRIGvÅRDARe menas den person som hjälper någon sjuk, gammal eller handikappad person inom familjen släkten eller vänkretsen som inte klarar sig själv.

RuNe eMANueLSSoN har varit gift med sin Else i över  år. Dom har  döttrar och  barnbarn samt , snart  barnbarnsbarn.

Hemma i vardagsrummet är väggarna helt täckta med fotografier av dom alla. Precis så skall det se ut, jättemysigt tycker jag!

MeN LIvet är inte alltid så mysigt. Vid mitt besök hos Rune och Else blir jag bjuden på ”Gorån” med vispad grädde och jordgubbssylt i. Dom inte bara heter det, de är verkligen goa! Rune har bakat dem för att hälsa Else välkommen hem efter hennes vistelse på Östergården i Varberg. Där är hon i -veckors perioder på avlastning och sedan hemma hos Rune i  veckor. sidan 12 | ViSKA! 2008-4

ÅR 2000, då Else var  år blev hon allvarligt sjuk. Hon hade  stora cancertumörer i svalget. Det var ett riktigt tufft år under vilket hon genomgick  cellgiftsbehandlingar och  strålbehandlingar, som lätt hade kunnat knäcka en elefant, som Rune uttrycker det.

Slemhinnorna i halsen fanns helt enkelt inte.

Det var dropp och sondmatning som gällde.

När hon så småningom kunde lämna sjukhuset lärde Rune sej att sköta allt detta. Han tog hand om Else på alla vis. En sak är att ha det som yrke, att orka ta hand om sin make/maka kräver massor av kärlek och tålamod! Kroppen behöver näring och fett, så även hjärnan och Else blev så småningom undernärd.

KANSKe KAN detta vara en orsak till att hon drabbats av Alzheimer. Detta uppdagades för - år sedan. Det finns bromsmedicin men den hjälpte inte Else. Nu är hon alltså på Östergårdens korttidsboende i  veckor och hemma i Veddige i  veckor. Några dagar i veckan åker hon till Skultagårdens Daghemsverksamhet ett par timmar.

DÅ KAN Rune få rå sig själv och han sjunger basstämma i både pensionärskören och kyrkokören. Det är viktigt att få ha ett eget socialt liv även om ens partner är sjuk ….. eller kanske särskilt då. Man måste skaffa sej livsglädje och ork någonstans. Sjunga är väldigt bra!

Det ÄR härligt att se Rune och Else så trygga med varandra. Man har bara ett liv och det ska man ta vara på.

MAJvI CALLHeIM och Gerd Arvidsson får varsin ros av Rune Emanuelsson

eLSe KAN

känna sig trygg som har Rune

ViSKA! 2008-4 | sidan 13

MINIK ALEND ER 20 0 9

VEDDIGE PÅ GOOGLE MAPS .

veDDIGevISIoNeN

MINIKALENDER FÖR . RÖDA MARKERINGAR: ViSKA! MAGASINETS PRELIMINÄRA UTGIVNINGSDAGAR. MATERIALIN

M T O T F L S

1

1 2 3 4

JANUARI 2 3 4 5 12 19 6 13 20 7 14 21 8 15 22 9 16 23 10 17 24 11 18 25

5 26 27 28 29 30 31

FEBRUARI 6 7 8 9 2 9 16 23 3 10 17 24 4 11 18 25 5 12 19 26 6 13 20 27 7 14 21 28 1 8 15 22

10 2 3 4 5 6 7 1 8

MARS 11 12 9 16 10 17 11 18 12 19 13 20 14 21 15 22

APRIL 13 14 15 16 17 23 30 6 13 20 24 31 7 14 21 25 1 8 15 22 26 2 9 16 23 27 3 10 17 24 28 4 11 18 25 29 5 12 19 26

27 28 29 30

18 19 4 5 6 7 1 8 2 9 3 10

MAJ 20 21 11 18 12 19 13 20 14 21 15 22 16 23 17 24

22 25 26 27 28 29 30 31

23 1 2 3 4 5 6 7

JUNI 24 25 26 8 15 22 29 9 16 23 30 10 17 24 11 18 25 12 19 26 13 20 27 14 21 28

ALINLÄMNING MINST TVÅ VECKOR FÖRE. ALLA INLÄGG ÄR VÄLKOMNA. GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR VEDDIGEVISIONEN! 27 28 29 6 30 7 1 8 2 9 3 10 4 11 5 12

JULI 29 30 13 20 14 21 15 22 16 23 17 24 18 25 19 26

27 28 29 30 31

31 32 3 4 5 6 7 1 8 2 9

SEPTEMBER OKTOBER AUGUSTI 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 10 17 24 31 7 14 21 28 5 12 19 26 11 18 25 1 8 15 22 29 6 13 20 27 12 19 26 2 9 16 23 30 7 14 21 28 13 20 27 3 10 17 24 1 8 15 22 29 14 21 28 4 11 18 25 2 9 16 23 30 15 22 29 5 12 19 26 3 10 17 24 31 16 23 30 6 13 20 27 4 11 18 25

45 2 3 4 5 6 7 1 8

NOVEMBER DECEMBER 46 47 48 49 50 51 52 9 16 23 30 7 14 21 28 10 17 24 1 8 15 22 29 11 18 25 2 9 16 23 30 12 19 26 3 10 17 24 31 13 20 27 4 11 18 25 14 21 28 5 12 19 26 15 22 29 6 13 20 27

TRE GENERATIOER I STRÄNGBETONGS TJÄNST eRIK CHRISteNSeN

Tre generationer i St

av företagets  år i Veddige bjöd Strängbetong på öppet hus med fika och poängpromenad den  oktober . Foto: Sandor Olah.

MeD ANLeDNING

JoH ANN eS CHR ISte NSe N

te NS eN Se bA StI AN CH RIS

eRIK CHR ISte NSe N

sidan 16 | ViSKA! 2008-4

ADRIAN C

Strängbetongs tjänst

IAN CHRISte NSeN

M

Johannes och Ellen-Margrethe Christensen med barnen Erik , Hanne , Kirsten , Birthe och Inger , Jens  och Peter  år flyttade till Veddige på hösten .

Vår första bostad blev övervåningen hos Helmer och Vivi Johansson i Järlöv, vi kom att bo där till fram emot sommaren  när vår far var färdig med att bygga en stor villa i Derome. Lillebror Anders föddes i april  medan vi bodde på Järlöv.

Samtidigt som vi kom till Veddige pågick planering och byggnation av den första etappen för Strängbetongs första fabrik utanför Stockholm, för en tonåring som mig, uppväxt på landet, var detta något alldeles enormt stort, att se denna gigantiska byggnad ta form och stå färdig för produktion redan i oktober , bara drygt ett år efter det att vi flyttat hit.

Det skulle inte dröja länge innan det var dags att bygga ut fabriken med etapp två, min far Johannes Christensen som då var anställd hos Skåningarna var med om att bygga denna etapp, för att sedan när den var klar på hösten  bli anställd på Strängbetong som betongarbetare, senare som smed och verkstadsarbetare fram till sin pensionering i maj .

Det skulle dröja ända till december  innan jag började jobba på Strängbetongs verkstad, efter ett par månader fick jag ansvaret för smedjan där jag värmde grova rundjärn i en ässja eldad med kol, för att sedan bocka till päronformade lyftöglor som skulle gjutas in i stora balkar. Det är ju brukligt att en son ärver ens jobb, men när jag på hösten  ryckte in i det militära så var det min far som övertog mitt jobb i smedjan.

Efter min värnpliktstid hade jag diverse jobb i verkstan, sommaren  var jag FNsoldat på Cypern, som då var en mycket orolig stationering med dagliga incidenter mellan öns två olika folkslag, greker och turkar.

Väl hemma igen sent på hösten  fick jag erbjudande om att börja som skiftreparatör, ett mycket intressant jobb men väldigt mycket att lära sig om olika maskiners funktioner samt fel och brister, eftersom fabriken var igång mellan . – . måndag till fredag och vintertid även lördag . – ., så var det viktigt med underhållsarbete av utrustningen, därför var det minst två ibland fler helger i månaden som vi fick jobba med att byta ut slitna detaljer, för att slippa produktionsstörningar.

Jag jobbade på reparationsavdelningen fram till hösten , då jag på grund av mina fackliga uppdrag, dels som sekreterare i fabriksklubben och ledamot i avdelningsstyrelsen i Viskafors, dessa uppdrag gjorde att det var svårt att sköta skiftgången som ensamgående reparatör.

De nya arbetsuppgifterna blev av varierande slag såsom lackering, bilverkstad med underhåll av vår fordonspark, därefter blev jag betongarbetare vilket innebar nya utmaningar, läsa armeringsritningar, bygga om gjutformar, armera och gjuta. Men sedan våren  har jag haft ansvar för nätbockningen, detta arbete har passat väl då det har varit mycket självständigt och jag har kunnat planera mina fackliga uppdrag, som i större sammanhang innebar jobb i klubben, avdelningen i Borås och förbundet i Stockholm, detta pågick mellan - , under ett antal år var jag klubbens ordförande, skyddsombud har jag varit sedan  och mellan - var jag fabrikens huvudskyddsombud.

Men den största utmaningen har varit att som arbetstagare representant under sexton år, ha haft förtroendet att ingå i Strängbetongs styrelse och sedan  varit bolagets representant i Europarådet för moderbolaget Consolis. Det har under åren varit många intressanta resor till fabriker i vårt eget land och senare till Finland, Norge, Estland, Lettland, Holland och Tyskland, idag verkar moderbolaget i de flesta av Europas länder samt i nordafrika och ända borta i Indonesien Den tredje generationen Christensen som idag har sina anställningar på Strängbetong är mina söner Sebastian och Adrian. Sebastian jobbar som betongarbetare i fabriken sedan snart tre år, Adrian jobbar på konstruktionsavdelningen sedan två år tillbaka.

IN fAMILJ,

ViSKA! 2008-4 | sidan 17

G ÄNG ET I G RUS G RO PEN #26

Gänget

bo eMANueLSSoN

KöP

Boken boKe i Vedd finns på He N! mköp ige. Fr åg Minnen från -talet av Bo Emanuelsson Pris: a i kassan. :-

i grusgropen

De bLoMSteRPRYDDA männen är Ragnar Emanuelssons reskamrater, när han  emigrerade till Amerika. Från vänster är det ”Pears-Ragnar”, Johan i Lerdal, som var från Lyckehålan på Källsmossen. Den tredje kan vara Ragnar Carlsson från Vabränna. Ragnar Emanuelsson är inte med på bilden. Finns det någon läsare, som kan säga mig, var bilden är tagen? Kan det vara Lyckehålan?

eLfIRMAN PÅ 1930 -tALet.

Artiklarna om Gänget i grusgropen börjar nu bli mina personliga memoarer. I förra numret hade jag börjat berätta lite om min fars elfirma, som nu hade fått det långa och krångliga namnet Veddige Elektriska Installationsbyrå.

På -talet arbetade Daniel och Albert från Stamnared i vår firma. Albert var en mörkhårig yngling, som var en äldre bror till Folke Karlsson, vilken startade Derome Bil AB. Jag skrev i förra numret, att Albert blev föreståndare för ett mindre elverk i Bohuslän.

Någon berättade, att det var i Hindås.

En kort tid fanns det också en pojke från sidan 18 | ViSKA! 2008-4

Kungsäter. Jag kommer inte ihåg hans namn.

Jag har en aning om, att han hette Sture.

Sedan kom också Göte Thorén, som senare drev egen elfirma i Trönninge.

Jag var en - år gammal, när de här montörerna fanns på vår firma. Av dessa fick jag min första lektion i sexualundervisning. En av dem visade och demonstrerade vid ett tillfälle en kondom.

Efter det att förra numret hade kommit ut, ringde min gamle kompis Rune Olsson från Ry till mig och sade, att jag glömt en montör. Han berättade, att deras villa byggdes . Rune var nog  år då. Han var helt säker på, att det elektriska utfördes av Gunnar

del .

Andersson i Västergården. Jag trodde, att han hade fel och att han blandat ihop den kolsvarte Albert med den lika svarte ”Västergården”.

Jag ringde upp Gunnar i Bovallstrand.

Han är nu runt  år gammal. Jag hade rätt.

Gunnar började hos oss strax före krigsutbrottet . Då hade Karl Karlsson i Småkulla börjat något år tidigare.

Jag har hoppat över en, som gästspelade på firman på -talet. Min farbror Ragnar Emanuelsson åkte till Amerika . Han hade sällskap av en Ragnar Carlsson från Vabränna No , Ragnar Carlsson i Hed, ”Pears-Ragnar” och dessutom Johan Addic Johansson från Lerdal. Det var alltså  st. Ragnar. Den först nämnde hade angivit destination New York.

Min farbror och Ragnar i Hed skulle till Batavia och Johan i Lerdal till Geneva, som är grannbyn till Batavia. Johan i Lerdal hade varit i Amerika flera gånger.

När de kom till Batavia, möttes de vid tåget av en av ”Larsepojkarna” från Vabränna.

En av resenärerna skulle nog arbeta hos honom som dräng. Min farbror Ragnar hade nu under några år flera olika arbeten. Han var hos en tysk trädgårdsmästare. Utanför Batavia låg den stora fina Peck farm. Han erbjöds arbete här, men han tog det inte. Han motiverade detta med, att han inte trodde, satt han skulle kunna hålla masken, när han måste gå och titulera ägaren: ”Mister Peck”.

En tid arbetade han hos någon kommun med att beskära träd. Han slutade med detta, då han fann, att det var ett livsfarligt arbete. Rätt som han kröp med sin såg uppe i trädkronan, upptäckte han, att den strömförande wiren för spårvagnen gick inne bland trädgrenarna.

Han fick sedan arbete på en orgelfabrik.

Ragnar Emanuelsson var sparsam. För pengarna han tjänade köpte han spelautomater, som han hyrde ut. Vinsterna ökade.

Han köpte nu aktier för de pengar han kunde undvara. Så kom börskraschen. Ragnar blev som så många andra blåst på sina besparingar.

En gång, när han var i Sverige, råkade vi

börja prata om aktieaffärer. Ragnar vädjade: ”Nämn aldrig mer ordet aktier”. Om vi ändå hade haft vett att lyssna och tagit lärdom av hans historia.

När arbetet tog slut i Amerika efter finanskrisen, återvände Ragnar för några år hem till Sverige, men snart började suget till USA igen.

Under detta gästspel arbetade också Ragnar i min fars firma. Evert Abrahamsson på Lundberg berättade, att min far Karl Emanuelsson och hans bror Ragnar utförde elinstallationen, när Anders Abrahamsson byggde nytt bostadshus på Lundberg . vÅRt DAGIS.

chock. Hela vedboden var full av små, små kaninungar. Det blev väl lektion två i sexualundervisningen. Man kan inte låta hannar ligga ihop med honor utan att riskera, att det händer någonting. Det var nu, jag fick börja tillverka mina burar.

LÅDbILARNA.

Vissa lådor hade bra mått för att bli använda vid byggandet av lådbilar. Holgers far var byggmästare. Han fick släppa till bra verktyg, när vi skulle snickra. Till slut hade vi fått ihop allt med axlar och styrsystem. Det enda vi saknade var hjul. Holger kom på idén.

Vi går till snickerifabriken. Där kan de skära till hjul på bandsågen.

Carl Carlsson, ”Calle-Pott”, hade en snickeriverkstad vid vägen i grushålan, som gick ner till kopparslagare Sandersson. Det var inte dit, vi gick. Carl var en bister man, som vi inte vågade fråga.

Om jag minns rätt, hade Ernst Bengtsson startat en snickeriverkstad i svärfadern Nilssons ladugård på gården Hättorp, som låg ovanför Ramslätt. Jag tror, att denna verkstad förstördes av brand. Det är möjligt, att den byggdes upp igen. En man, som hette Anselm, hade senare snickeri här en tid. Han gick under namnet , då han på grund av snuset hade tre streck på hakan. Det var nog under kriget.

Gubben AJ från Istorp hade haft en snickeriverkstad på tomten mittför Hemköp. Denna förstördes också helt av brand vid mitten av -talet. Donald Henriksson berättade, att AJ bland annat hade tänkt tillverka likkistor.

För detta behövdes särskilt tillstånd. AJ satte igång med att tillverka en massa lock till kistorna, innan han hade fått svar från myndigheterna. När svaret kom, var det avslag. AJ skar av locken på mitten och sålde dem som bakbord till Veddiges husmödrar. Det var antagligen kistor med plana lock.

På den brända tomten byggde Tyra och Ernst Bengtsson upp en ny modern snickeriverkstad. Det är det rektangulära, platta huset, som fortfarande ligger kvar mitt för Hemköp och idag är frukt- och grönsaksaffär. Det var hit vi gick.

Den där installationsfirman på Frillesåsvägen eller som den nu heter Björkholmsvägen blev vårt dagis. Till firman kom elektriskt HJuLeN. material i stora trälådor. Var det ömtåliga Den här snickeriverkstaden gick i många grejor, låg dessa nerstuvade i träull. Ibland fick händer. Just den här dagen var det nog Donald vi hjälpa till att packa upp varorna. Lådorna Henriksson och Nilssons fosterson, Karl-Erik fick vi ta hand om. Med dem kunde vi bygga Johansson, som arbetade här. Det var bussiga hyddor. Längre fram, när kriget hade brutit ut pojkar, som levererade inte mindre än  hjul och alla ungar i samhället skulle ha kaniner, till oss. De tyckte det var bäst, att vi hade ett förvandlade vi trälådorna till kaninburar. Där par reservhjul. locket hade suttit, spikade vi fast ett hönsnät.

Karl-Erik Johansson försvann söderut och Vi placerade lådorna på varandra med nätet är troligen glömd av de flesta veddigeborna. En som ena fasaden på vårt bygge, så att kanigång uppträdde den starke mannen ”Abdulla” nen hade fin utsikt. Träullen var bra att ha. Vi i Veddige Bygdegård, där han knäckte järnanvände den till en bädd för kaninen att ligga på. Träullen var också bra att ha, när vi skulle få fart på påskelden.

Jag tror, att jag hade minst ett fyravåningars kaninhus på vår tomt. En senhöst, då det var på väg att gå över till vinter, kom min far och väckte mig mitt i natten. Han berättade, att det var full snöstorm ute. Någon av de översta kaninlådorna hade nog redan blåst ner.

Han sa, att vi fick bära ner dem i källaren. Här fick våra kaniner en skön vinter.

Att våra föräldrar var så positivt inställda till kaninerna, berodde nog på, att de väntade sig en kaninstek i stekpannan en dag, då köttkupongerna började tryta.

Jag minns inte, att vi slaktade några kaniner. Jag var för stor djurvän för att tillåta, att någon tog livet av dem på vår tomt. När kaninerna hade blivit fullvuxna, sålde jag dem.

Premiären som kaninuppfödare glömmer jag inte. Jag hade varit och köpt två kaniner. Någon SKoGSPLANteRING. Det här är nog enda bilden jag har på Karl-Erik Johansson, som var fosterbarn bur hade jag inte tillverkat. Jag hos Nils Bernhard Nilsson och hans hustru Selma, vilka hade gården Hättorp ovanför Ramslätt. Karl-Erik släppte kaninerna fria i vår vedbod, står i den bakre raden som nr.  från höger. Till höger om honom står Sven i Annedal och en av bröderna dit jag bar maskrosor och vatten. Abrahamsson från Eksjöberg. Till vänster om honom står Erik i Börsgård och Karl i Vagnabäck. Nr.  från Vedboden var tät, så de kunde vänster kan vara Karl Snygg. Känner Du igen fler, ring gärna Bo Emanuelsson på  . Makarna Nilsson inte rymma. En dag, när jag öpp- hade dottern Tyra, gift Bengtsson. Hon var född / . Bostadshuset på Hättorp revs , då det fick nade dörren, höll jag på att få en lämna plats för radhus.

ViSKA! 2008-4 | sidan 19

kedjor m.m. Av någon anledning, som jag inte känner till, fick Karl-Erik från den dagen bära namnet ”Abdulla”.

Abdulla Johansson från Vedige blev aldrig någon kändis i Sverige. Han hamnade så småningom i Halmstad, där han gifte sig och fick en son, som är känd i stora delar av världen.

Hans namn är Ulf Wakenius. Han är mycket känd jazzgitarrist, som vid flera tillfällen har spelat ihop med Oscar Peterson i New York och också varit med på konserter i TV. Karl-Erik och hans fru skildes nog, när Ulf var mycket liten. Jag träffade Wakenius för ett år sedan på konsert i Varberg. Jag berättade, att jag bott granne med hans far. Svaret blev: ”Det var visst en mysig snubbe”.

Jag minns inte, om vi betalade något för hjulen. Kanske fick vi dem gratis. Vi monterade på dem på vår lådbil. Som vanligt tröttnade vi snart på att skjuta detta otympliga fordon. Men vad skulle vi ha de två reservhjulen till? Holger kom på idén. Vi hade ett -håligt utedass inbyggt i hörnet på vedboden. Vi skulle ha en tävling. Av med byxorna.

Ner med handen och hjulet, så att hjulet placerades under den bara rumpan. Tävlingen gick ut på att skita så, att bajskorven träffade hålet i centrum av hjulet. Det låter inte klokt, och det var inte klokt. Trots alla dåliga odds lyckades Holger få en femetta. Hans korv satt som en fast axel rakt igenom hålet. För mig gick det helt galet. Konsistensen på min avföring var inte så fast som Holgers. Till råga på allt träffade jag mitt på tummen, som höll fast hjulet. Det här var en himla dum tävling, som jag i vanlig ordning lurats med på.

LeDNINGSbYGGANDet I tJYCKeSKÅRAN.

Min far Karl Emanuelsson var en mycket lugn karl. Han hetsade inte upp sig i onödan.

När han kopplade in tamparna i en gruppcentral, stängde han aldrig av strömmen. Under slutet av sin levnad var han mycket darrhänt.

Trots detta fortsatte han koppla med strömmen på. Där stod han rent cool med sin korta cigarrstump i munnen. Det hände ibland, att trådändan hamnade på någon strömskena, där den inte skulle vara. Det blixtrade till, men farsan rörde inte en fena.

Han var också mycket tolerant mot oss småpojkar. Han brukade säga, att det skall vara gry i småpojkar, annars blir det inget av dem. Följaktligen fick vi aldrig stryk. Det var morsan, som fick sköta uppfostran och förmaningar.

Det var tur, att farsan var så lugn. Han var en mycket stor karl med jättestora händer.

Han skulle ha kunnat slå ihjäl oss, om han hade varit ilsken. Fötterna var inte små heller.

Han hade :or, vilket inte många hade på den tiden. Ibland hade han problem med att få tag i sådana stora skor. Folk har under årens gång blivit större. Nu finns det simmare, som har :or.

Fiskhandlare Holmström kom från Lindhov. Han brukade komma med häst och vagn till Veddige, där han sålde fisk. Han lär ha sagt om min far: ”Karl Emanuelsson har så stora blad, att han får åka in till Varbergs torg, när han skall vända dem”. Det finns ett annat yttrande från Holmström, som lever kvar i bygden. När cykelreparatören Edvin Johans-

jazzgitarristen Ulf Wakenius, som är son till Karl-Erik Johansson.

Karl-Erik var född den /  i Örebro. Bild: © Rolf Ohlson / ACT

DeN KÄNDe

son under kriget stod och skröt om, hur stor hans julgris hade blivit, lär Holmström ha sagt på sin Varbergsdialekt: ”Den har du väl fött upp på tåtter och bananer.”

En enda gång exploderade min far. Medlemmar i Gänget i grusgropen, Holger, jag och ”Villes-Erik” hade nu fått en alldeles befängd idé. Jag vill inte tala illa om döda, så jag avslöjar inte, vem som var upphovsman till denna tanke. Vi skulle bygga elektriska ledningar i Tjyckeskåran. Det är ett Veddigenamn på skogen innanför Vabrännavillorna. Det är där elljusspåret finns.

Sagt och gjort. Vi hade på firman en bra cykelkärra. Vi letade fram den allra största trälådan. Min far hade sin materiel i en jättestor byrå av trä, som säkert rymde ett -tal lådor, där materialet låg väl sorterat. Vi tog lite material i varje låda. Snart var lådan helt full. Till sist lastade vi på några ringar koppartråd, lite isolatorer och stolpskor, som vi kunde behöva, när vi skulle upp i träden.

Jag minns inte, hur gamla vi var, när vi skulle utföra detta arbete. Jag tror inte, att vi var mer än  år. ”Villes-Erik” var ett år äldre.

Min mor var troligen ute på någon förlossning, eftersom vi helt ostörda kunde utföra denna lastning. Vi hade hembiträde. Hon hade för länge sedan kopplat bort allt ansvar, då det gällde vår uppfostran. Fältet låg fritt. Kreativa gossar skulle få utlopp för sin skaparlust.

Vi hade nu lyckats baxa upp det tunga lasset på Björkholmsvägen. Nu fick vi se min far komma i sin gröna Chevrolet lastbil. Två montörer satt också i förarsätet. Holger försvann som en blixt redan när bilen var mittför Hättorp. Jag och Erik begrep inte varför.

Holger var lite slugare. Han förstod, att vi gått över gränsen.

Jag och Erik stod där med ett fånigt leende och var lite stolta över att vi fått en så genialisk idé.

Min far tyckte inte det var roligt alls.

Han hoppade snabbt ut ur bilen. Han nästan sprang fram till mig. Den stora högerlabben tog sats högt uppe i rymden. I nästa sekund satt hans jattehand på min vänstra kind och på mitt öra. I en båge flög jag genom luften och hamnade i diket mellan vägen och vårt gunnebonät. Sedan for farsan runt  grader och utförde samma manöver mot ”VillesErik”, som gjorde samma saltomortal ner i Ivar Anderssons dike. Vi tjöt inte. Vi låg bara stilla och väntade på döden. Då kom ordern: ”Ni går genast och plockar tillbaka allt på den plats, där ni tagit det!” Jag och ”Villes-Erik” höll på hela kvällen. Holger såg vi aldrig röken av.

Jag slutade förra gången med att säga, att jag denna gång skulle berätta om min entré i företaget. Det får vi nog skjuta på till nästa tidning. bo eMANueLSSoN

sidan 20 | ViSKA! 2008-4

Årsmöte hos Veddige Bollklubb ÅR SM Ö TE H O S V ED D IG E BK MICHAeL eNbeRG

I början av december höll Veddige Bollklubb sitt 68:e årsmöte inför en liten men tapper skara medlemmar.

Det är synd att så få uppmärksammar årsmötet för det är där kursen läggs ut för nästa verksamhetsår, det är också inför och på årsmötet man har störst möjlighet att påverka och tar man inte den chansen kan man inte komma senare och klaga.

Men vi kan väl börja med att sammanfatta  innan vi sätter punkt: Vi ser då i årsmöteshandlingarna att våra herrseniorer har haft ca  träningstillfällen plus matcher under ledning av Christer Dahlberg (som slutar och ersätts med Ray Pantzar) Håkan Carlsson och Peder Vendelstrand.

Herrseniorerna slutade trea, en mycket bra placering.

Våra damer i div. hamnade på :e plats

i en mycket tuff serie, semifinal i DM. Har under året ökat sin träningsdos med .

Tränar ihop med div. laget som fullkomligt sopade banan med allt motstånd, vann  matcher av  möjliga, släppte inte in ett enda mål på hemmaplan. Båda lagen kan se tillbaka på en lyckad säsong. Damerna byter också tränare till nästa säsong, Michael Sturesson slutar och ersätts med Michael Anderse´n.

I de yngre flick och pojklagen blandas resultaten, men gemensamt för alla flickor och pojkar är en härlig inställning och ett glatt kämpahumör, vilket bådar gott för framtiden. Det är inte helt fel att lägga sin söndagspromenad förbi Veddige IP, oftast pågår det någon eller några matcher, och man får uppleva idrott när den på många sätt är som bäst.  kan bli det mest spännande året hos Veddige Bollklubb på länge. Jag tänker då naturligtvis på byggandet av konstgräsplanen. Enligt senaste uppgifter skall den stå färdig vecka .  meter lång och med

 belysningsmaster kommer den att bli ett blickfång för både Veddigebor och förbipasserande, och det bästa är att vi kommer att kunna erbjuda spelbar plan året runt, härligt.

Vid årsmötet genomfördes också val och styrelsen för Veddige Bollklubb kommer under  att se ut som följer: Ordf: Michael Enberg;V.Ordf: Gert Andersson Sekr: Alf Haraldsson; Kassör: Lena Karlsson; Ledamöter: Björn Vendelstrand; David Jagestrand; Lars Viksten; Samt suppleanterna Stefan Emanuelsson och Anton Davidsson.

Veddige Bollklubb vill också passa på att tacka alla som på ett eller annat sätt hjälpt och stöttat oss under året, ingen nämd och ingen glömd. Utan era insatser skulle det inte fungera.

Vi i Veddige Bollklubb önskar alla en god jul och ett gott nytt år.

MICHAeL eNbeRG

Sällstorpsgårdens vårprogram  torsdag  februari .: torsdag  februari .: torsdag  mars .: tordag  mars .: torsdag  april .:

Reidun Seather & Dan Lindén: Möte i Bohuslän – pärlor ur den norska och svenska musikskatten Årsmöte med program Gunnar Karlstedt. Viskadalens utveckling från urtiden. I samarbete med Varbergs Fornminnesförening.

Catarina Reimertz och Bengt-Åke "Frasse" Fransson bjuder på sång från båda, till gitarr och dragspel.

Andreas Karlson Falkenberg. Brott och straf i HAlland under -talet.

Dessutom tre onsdagsträffar med kaffe och hembakat bröd:  januari,  februari och  mars mellan . och .. vÄLKoMMeN tILL SÄLLStoRPSGÅRDeN. teL: 00- 00 – utHYRNING: 00- . WWW.SALLStoRPSGARDeN.Se

ViSKA! 2008-4 | sidan 21

ETT FRAMGÅNGSRIKT FÖRETAGSBYGGE text&bILD: JAN SöDeRLIND

eLeKtRo -eMANueLS NuvARANDe lokaler vid Ringvägen fick nyligen en ny entré.

i dag ett modernt installationsföretag med bred kompetens. På den egna verkstaden i Veddige bygger Martin Vendelstrand och Andreas Söderberg apparatskåp för de avancerade installationerna.

eLeKtRo -eMANueL ÄR

Ett fr för

GRuNDAReN KARL

Emanuelsson framför butiken som byggdes i början av -talet.

Foto: Privat

Med kuloledningar lastade på cykeln tog sig elektrikern Karl Emanuelsson fram mellan gårdarna i Veddigetrakten. Året var 1933 och han hade precis inregistrerat sin enmansfirma; Veddige Elektriska Installationsbyrå.

Därmed var också ett framgångsrikt företag fött – Elektro-Emanuel AB som i år firar -årsjubileum och nu har över  anställda.

I dag är Elektro-Emanuel ett starkt specialiserat och högteknologiskt installationsföretag. I Västsverige betraktade som marknadsledande inom automation av vatten- och avloppsreningsverk. Ett annat växande område är anläggningar för brandoch inbrottslarm där företaget är certifierat. sidan 22 | ViSKA! 2008-4

Datanät, bredband, passagesystem och kameraövervakning är likaledes specialområden på företagets repertoar. Så sent som i våras blev också Elektro-Emanuel ackrediterade som oberoende kontrollorgan för energideklarationer.

– Vi har hela tiden utvecklat och breddat vår verksamhet, i dag är det viktigt att ha spetskompetens, inte minst när det gäller energieffektivisering som krävs för ett mer hållbart samhälle ur miljösynpunkt, säger Jan Florén, vd på företaget.

Men även om Elektro-Emanuel sysslar med elektricitet i alla möjliga former har de sina rötter i en helt annan bransch. Redan i början av -talet startade nämligen Karl Emanuelsson och kompanjonen Carl Johansson Veddige Galvaniseringsfabrik. I ett numera grått hus vid Viskastigen kunde cykeln få en förnicklad framgaffel för en och femtio. Eller rentav ny lack för en femma. I en prislista från  framgår också, om än finstilt, att elektriska installationer och reparationer utförs. Något Karl Emanuelsson sat-

sade helt på när han  inrymde sin egna nystartade firma i ett skjul vid sitt hus.

I början av -talet hade verksamheten växt till en handfull anställda. Även sönerna Bo och Ove var nu engagerade i firman.

Liksom Karl-Gunnar, den yngste, så småningom också skulle komma att bli.

Men det är på -talet som elfirmans expansiva period startar. Nu har förstås tjänstecykeln bytts mot bil; i firmans garage står således både en Opel Olympia och en lastbil av märket Chevrolet. Nu byggs också nya lokaler med butik, kontor och lager.

Elektrifieringen av landsbygden går i rasande fart och firman har fullt upp att göra. Även försäljningen av elprodukter går bra i butiken. När möjligheten yppar sig expanderar också företaget utanför hemorten när man tar över en mindre elfirma i Åsa och öppnar sin första filial. Ett exempel som sedan följs av fler uppköpta företag och nya filialer i Varberg, Kungsbacka och Kinna. I början av -talet bygger också företaget nytt i både Veddige och Kungsbacka med TRIVAS-butiker man nu också driver.

Elektro-Emanuel sina rötter, berättar Bo Emanuelsson vid huset utmed Viskastigen där hans far började med enklare elektriska reparationer.

HÄR HAR

Florén skålar med gästerna på företagets -års kalas på Societetsrestaurangen i Varberg.

vD:N JAN

framgångsrikt öretagsbygge – Även om vi var öppna för att utvidga var det nog ingen direkt strategi, men vi grep tillfällena i flykten och det blev ganska lyckosamt, konstaterar Bo Emanuelsson, vd för Elektro-Emanuel från  till .

Under en kort period från slutet av talet till mitten av -talet ägs Elektro–Emanuel av Aranäskoncernen i Kungsbacka. Men bröderna Emanuelsson väljer sedan att köpa tillbaka bolaget.

– Det var mitt i byggkrisen och väldigt tuff t, vi ville rädda företaget och jobben för de anställda, förklarar Bo Emanuelsson.

I den vevan renodlades också verksamheten genom att butikerna såldes. Sedan år   ägs företaget av VD:n Jan Florén tillsammans med en handfull medarbetare. Genom åren har Elektro-Emanuel byggt upp ett grundmurat förtroende bland sina kunder. Numera mestadels företag och kommuner. Frånsett avdelningen hushållsservice som servar och reparerar maskiner i västsvenska hem.

– Att göra kunder nöjda har alltid varit en policy, och att försöka ha rena protokoll

vid besiktningar, förklarar Bo Emanuelsson vägen till gott rykte.

Företaget har också på ett framsynt sätt anammat nya tekniker och ofta legat i framkant av utvecklingen. Exempelvis blev man miljö- och kvalitetscertifierade före sina betydligt större konkurrenter. Inte för inte finns ”alltid i ledningen” med i företagets logotype…

– Vi firar en pigg -åring som ligger i framkant när det gäller den snabba utvecklingen i vår bransch, vi är inte bara marknadsledande på VA-området utan har en stor spännvidd på kunskaperna. Framtiden kan vi se an med tillförsikt, konstaterade vd:n Jan Florén i sitt festtal på Societetsrestaurangen i Varberg där över  gäster samlades i våras för att fira -åringen.

JAN SöDeRLIND

eLeKtRo eMANueL ÅR föR ÅR

1925 – Veddige Galvaniseringsfabrik, där Karl Emanuelsson är delägare, utför också smärre elarbeten.

1933 – Karl Emanuelsson registrerar firman Ved-

dige Elektriska Installationsbyrå 1952 – Företaget bygger nytt med butik, kontor och lager i Veddige. Sonen Ove leder företaget 1958 – Första elfirman köps upp och första filialen öppnas i Åsa 1962 – Karl Emanuelssons söner tar över företaget, bildar aktiebolag vilket byter namn till ElektroEmanuel AB. Bo Emanuelsson blir VD 1973 – Företaget bygger nytt i Veddige. Man satsar också på TRIVAS-butikerna 1988 – Aranäskoncernen i Kungsbacka köper Elektro-Emanuel 1995 – Byggkrisen är ett faktum, Aranäs i darrning och bröderna Emanuelsson köper tillbaka sitt företag. Offensiv satsning på nya tekniker som datoriserade styrsystem. Företaget och jobben räddas 1996 – TRIVAS-butikerna säljs, verksamheten renodlas 2000 – VD:n Jan Florén ny ägare tillsammans med en handfull medarbetare 2008 – Elektro-Emanuel fyller 75 år. Företaget certifieras som oberoende kontrollorgan för energideklarationer, ett exempel på en ständigt pågående specialisering ViSKA! 2008-4 | sidan 23

EN JUL S AG A AV 9A text&bILD: SANDoR oLAH

En Julsaga på Vidhögeskolan CHARLeS DICKeNS klassiska Julsaga framfördes av Vidhögeskolans klass A i aulan den  december. Den fantastiskt roliga och väl engagerade föreställningen var resultatet av flera månaders övning. Hela klassen medverkade under ledning av Catrina Runesson och Robert "Bobo" Bladh.

PÅ bILDeN ser vi Paulina Björneryd och Elin Andersson, samt Bobo Bladh i huvudrollen som självaste Ebenise.

Filmkväll!

Korv med bröd

2 filmer, 2 dygn+Chips 200g+ Cola 1,5 L

100:-

5:-

Kaffe och bulle

5:-

,)63s6)$%/s3,¯0 Lars Thorén med personal

Viskastigen 39, 43020 Veddige. Tel: 0340-30290 Erbjudanden gäler tom 31/12-08 sidan 24 | ViSKA! 2008-4

www.veddige-akeri.se

Specialtransporter tel. 0340-306 10 fax. 0340-304 84

Din lokala elleverantör!

FÖR DIG SOM STÄLLER HÖGA KRAV

VARBERGSORTENS ELKRAFT VEDDIGE

0340-64 64 00

Vår kunskap = Din trygghet.

Det tjänar du på! telefon: 0340 – 69 75 00 | www.varbergsbostad.se

VEDDIGE

VARBERG

KUNGSBACKA

KINNA

tel: 0340-306 57 ViSKA! 2008-4 | sidan 25

Öppettider Jul, Nyår: Mån-Fred 9-20, Lörd 9-18, Sön 11-18 Julafton ……………………… stängt Juldagen …………………… stängt Annandag Jul ……………… 11-18 Nyårsafton ………………… 9-14 Nyårsdagen ………………… stängt

God Jul & Gott Nytt År!

               .

, , ,    .         .  ,  ,         

.

Tel. 0340-300 08

www.veddigebuss.se • E-mail: dole@veddigebuss.se

God Jul & Gott nytt år till alla våra Gäster!

TRIVSEL OMTANKE

OCH PERSONLIG SERVICE ÄR VÅRT MOTTO när det gäller mindre lokaler eller lägenheter ring oss:

tel: 0340-387 00

öppet: ons-tors 16-22, fre16-23, lör 13-23, sön 13-21 dagens: mån-fre 1130-1400 www.deromepizzeria.se sidan 26 | ViSKA! 2008-4

Varbergs Sparbanks kontor i Veddige fyller 50 år Det firar vi den 9 januari med att bjuda alla våra kunder på kaffe och tårta.

Köper du fondandelar får du ett fondogram och en nalle på köpet! Värde 50 kr. Gäller så långt lagret räcker.

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det insatta kapitalet.

Försäkringar kan se väldigt lika ut. Men försäkringsbolagen som erbjuder dem är väldigt olika. En tydlig skillnad är den mellan bolagen långt borta och vårt eget bolag här hemma.

Vi vill lära känna dig och dina behov av skydd och trygghet.

Här till vänster ser du vår nya symbol.

Så här kommer du att möta oss fr o m nu.

Men du möter samma människor och ringer samma telefonnummer som tidigare.

I Veddige Lena Olsson eller Boris Johansson: 0340-383 61, i Mark Ingemar Claesson: 0706-980 409 i Kinna Lena Olsson 0320-35904.

En annons i Viska tidningen kan öka ditt anseende allvarligt.

ViSKA! 2008-4 | sidan 27

God Jul & Gott Nytt År! önskar vi alla våra kunder!

Julskinka kokt ca 3kg | Nybergs Jfr-pris 10:00/L

49j

/kg

Max 1 köp/hushåll

Risgröt

500g | Felix Jfr-pris 10:-/kg

Potatis

15a

/3st

Klass 2 | Svensk Jfr-pris 3:98/kg

Köttbullar

19j 19j

/5kg

Max 1 köp/hushåll

Julmust

1,5l | Nygårda Jfr-pris 3:30/l+pant

10a

Rödkål

/2st

550g | Felix Jfr-pris 21:50/kg

25a

/2st

kyld | Scan Jfr-pris 39:90/kg

Sill

småglas | Abba Jfr-pris 52:08104:16/kg

Saftsoppa

39j

/st

25a

/2st

1 liter | Ekströms Jfr-pris 10:00/L

Vispgrädde 5dl | Mejerierna Jfr-pris 30:00/L

Veddige Telefon: 0340-307 44, Chark: 0340-308 50 | Reservation för tryckfel och slutförsäljning.

Öppettider i jul: Julafton 9-13 | Juldagen 11-18 | Annandagen 11-18 Priserna gäller from måndag 2008-12-15 tom julafton 2008-12-24

20a

/2st

30a

/2st