Allhelgona med Magister Kyrkråtta
Texter Kjell Dellert & Elisabet Wimark
Illustrationer Anna Blåder
Hej på er!
Det är Magister Kyrkråtta som skriver igen. Har ni det bra? Jag har det bara fint, jag sitter med en bit härlig ost som min syster Viola var här med för en stund sedan, och nu väntar jag bara på min bästa vän Elis Brevbärare - för vi ska gå ut på kyrkogården och tända ljus tillsammans. Hon är nog lite rädd för kyrkogården när det är mörkt så hon vill ha sällskap. Jag är ju inte alls rädd förstås men jag vill ju gärna hjälpa henne. Vet ni varför vi ska tända ljus? Jo, det är för att det är allhelgonahelgen. Det är en helg där vi brukar tänka lite extra på dem som är döda. Ja, inte alla som är döda i hela världen och i hela historien förstås, man kan ju inte hålla på och tänka på alla döda stenåldersgubbar och kung Karl XII och sådana där. Men man brukar tänka på dem som man har känt som har dött. Någon släkting eller vän kanske. Och då kan man gå till kyrkogården och tända ett ljus på graven där den personen ligger. Jag har till exempel en gammal kyrkråttesläkting som dog för länge sedan och som är begravd på kyrkogården här ute. Det känns väldigt fint att tända ljus, för det är ju så mörkt den här årstiden och då kan alla minnesljusen göra så att det blir lite ljusare.
När man går där och tänker på de som inte lever längre kan man förstås bli lite ledsen, men det får man bli! Många kanske tycker att det är pinsamt att gråta men det är nyttigt att gråta ibland. Jag tycker att det är bra med en helg där man kan få vara lite ledsen. Och det är ju inte bara sorgligt egentligen, tänk vad fint att få minnas alla dem man har tyckt om.
Vad tror ni förresten händer när man dör? Blir man kanske en ängel med stora vackra vingar? En del tror det. Fina änglar som liksom står en bit på avstånd och ser på allt som händer på jorden. I så fall kanske jag blir en fladdermus!
Det är ju egentligen ingen som verkligen vet vad som händer när vi dör. Inte ens jag, fast jag varit kyrkråtta i så många år! Fruktansvärt
irriterande! Men jag tror vi att vi kommer till Gud när vi dör, att Gud tar hand om oss. Ibland säger vi att den som dör kommer till himlen. Det betyder att man på ett sätt lever vidare även när man har dött. Inte här på jorden, härifrån försvinner man, kroppen dör och hamnar i en grav. Men vi tror att alla människor har en själ. Själen kan man inte se men den finns liksom inuti människan. Allt det fina – kärleken, omtanken, allt det finns i själen. Och själen kommer till Gud tror vi. Så de vi saknar finns hos Gud, men är alldeles nära oss hela tiden –och om vi vill kan vi ju tänka oss att de har glänsande vingar som de liksom kramar om oss med! Det tycker jag är en fin tanke. Men nu hör jag Elis Brevbärares postcykel så nu måste jag sluta. Ta hand om er allihop!
Er Magister Kyrkråtta
Bön
Du Gud som vet allt vad vi tänker och gör, du är med när vi lever, och med när vi dör. Kom med styrka till mig när jag känner mig svag, kom med tröst nu till alla som gråter idag.
Vad har pumporna med allhelgonahelgen att göra egentligen?
Nja, pumporna hör till halloween och det är inte samma sak. Halloween är en tradition som från början kommer från bland annat Skottland och Irland. Den firas alltid 31 oktober och då brukar många barn klä ut sig till spöken och ”gå bus eller godis”. Pumporna är ett sätt att försöka skrämma bort läskiga saker som spöken och häxor.