Skapelsen

GAMLA TESTAMENTET, FÖRSTA MOSEBOKEN 1:1–13

Textens sammanhang: Skapelseberättelsen är en av de yngsta texterna i Gamla testamentet. Den betonar att det inte finns någon ond makt som Gud kämpar emot. Tomhet och mörker är symboler för kaos, medan Gud är ordning. Därför får nu allt i skapelsen sin plats och funktion.

EPISTEL, APOSTLAGÄRNINGARNA 14:15–17

Textens sammanhang: När Paulus missionerar bland hedningarna beskriver han Gud som skapelsens Gud som styr både växtligheten och människornas hjärtan. Både för samtiden och för oss idag är bilden av Gud som bryr sig om den enskilda människan omskakande och hoppingivande.

EVANGELIUM, JOHANNES 1:1–5

Textens sammanhang: Prologen till Johannesevangeliet är en av Bibelns mest centrala texter. Den hävdar att Kristus fanns före all tid och att Kristus är det samma som Gud. Den säger också att inget finns utanför Gud. Det finns alltså ingen fristående ond makt. Mörkret kan inte övervinna ljuset för mörkret är inget mer än frånvaron av ljus.

PSALTARPSALM, 104:1–13 dagens namn och ämne liturgisk färg

Textens sammanhang: I psalm 104 finns Psaltarens kanske mest kända hyllning till skapelsen. Allt som lever och rör sig är uttryck för Guds närvaro, och denna närvaro skapar ständigt nytt liv.

Midsommardagen har i tidigare evangelieböcker haft texter som uppmärksammat två svårförenliga ämnen att fira, Johannes döparens födelse och midsommarmotivet. Nu är det skapelsens skönhet och sommarens prakt som är det dominerande ämnet. Därmed har också Bibelns budskap om Gud som skaparen fått ökat utrymme i vår evangeliebok. Midsommardagen firas på den lördag som infaller under tiden 20–26 juni. Johannes döparens födelse firas söndagen som följer omedelbart på midsommardagen.

Grönt altaret psalmförslag

Två ljus och midsommarblommor.

200, 751 | 11, 809 |

67, 831 | 23, 754 kör - och solosångsförslag

Så här tror jag blommornas skapare gör

Här ligger jag i gräset

Jorden vi älskar

”Längtan, röster, ögons ljus – innan världen fanns ännu fanns gemenskapen hos Gud. Allt fick liv, steg fram därur. Allt är nära – mänskor träd, moln och fåglar – när jag vet allt sin källa har i dig, heliga Treenighet.” (Sv ps 338:2–3.)

Allt fick liv och steg fram därur. Guds skapelse. Som Gud såg var god. I denna söndagens texter har hoppet för vårt arbete för och med skapelsen ett ursprung. Skapelsen är inte vår, den är Guds. Ansvaret är vårt.

En av de vackraste färgerna jag vet är risfältsgrön – med sina klorofyll-sprängda små stråväxter som bär färgen av växtkraft. I trefaldighetstider ser vi det gröna, och får bli påminda om växtkraften i oss och i hela vår skapelse. Vilka skapelsenära favoritfärger bär du? Färger som kan få oss att stanna upp ger oss en ständig påminnelse av förundran, och så viktig den är. Idag är det allt för lätt att jäkta vidare, springa mellan diverse olika händelser och aktiviteter och kontexter – men mitt i allt finns i skapelsen en påminnelse till oss av förundran. Ett vattenfall, en regnbåge, doften av ett varmt sommarkvällsregn eller doften av torr sand på en lång och ljus strand. Därtill kan läggas tranornas sång om våren eller lommens djupa stämma över en blank sjö i skymningen. Vi bjuds ständigt in till förundran och får kanalisera våra känslor med psalmorden: ”Allt sin källa har i dig, heliga Treenighet.”

Bön: Tack för att du genom skapelsen bjuder in till förundran. Tack för jordens skönhet och glans.

Hjälp oss att förvalta det ansvar vi fått och tillsammans verka för en bättre värld för allt och alla som lever. Amen.

Amanda Carlshamre, diakon

Att läsa