Att bygga upp Kristi kropp med

Altarblommor Som Ocks Bygger Upp Skapelsen

Altarblommorna bidrar med doft och skönhet, kan påminna om Skaparen samt peka på Kristus, även om de inte är lila eller av en viss sort.

för 100 år sedan var altarblommor en nymodighet. Omsorgen om kyrkorummet tog sig vid den tiden ny(gamla) uttryck och altaret skulle prydas med linnedukar, ljus och blommor. De första spåren av mer regelmässig blomstersmyckning på altaret i Svenska kyrkan härrör från 1900-talets början. Ungdomsgrupper, syföreningar och enskilda församlingsbor skänkte vaser och bidrog med blommor. De lokala variationerna var stora. På 1910- och 1920-talet verkar det inte ha varit blommor på altaret varje söndag men till stora högtider under odlingssäsongen kom vaser och blommor fram. Där spann man vidare på äldre folklig tradition att maja/smycka kyrkan med löv och blommor till Pingst och Midsommar. Under mellankrigstiden blev det allt vanligare med blommor på altaret och efter andra världskriget blev det en etablerad tradition.

i det tidiga 1900 - talet var det estetiska viktigt i sig. Gudstjänsten skulle vara högtidlig och vacker. Flera sinnen skulle aktiveras. Blommorna var inte bara vackra att se på; de doftade också. Enskilda och grupper i församlingen kunde bidra till att försköna gudstjänsten genom att skänka blommor. I Bibeln spelar blommorna olika roller. De kan förknippas med liv men också om livets skörhet och förgänglighet. Liljorna på marken utgör ett exempel på Guds omsorg. I såväl Edens lustgård som Uppenbarelsebokens beskrivning av himmelriket finns det växter. Under mellankrigstiden verkar tolkningen av altarblommorna som offer ha trätt fram. Blommorna skulle peka på Kristus genom att de gav sitt liv – klipptes av från roten. En annan tanke var att de kunde ses som församlingens offer till Kristus. I vissa högkyrkliga kretsar skulle blommorna inte placeras på altaret utan på golvet eller i någon nisch. Altaret var inte ett blombord utan skulle hållas rent från allt som inte hade med måltiden att göra. en genomgång av några instruktionsböcker till präster, kyrkvärdar och andra kyrkotjänare visar att det skett en dogmatisering av frågan om altarblom- mor. Inte minst appen Kyrkoåret har under de senaste åren gett tämligen precisa direktiv för varje söndag och helgdag. Så såg det inte ut tidigare. Frithiof Dahlby gav i och för sig råd om altarblommor i Kyrkokalender (1960, 1971och 1983). Där stod det ofta ”olikfärgade”, ”blandade färger” eller ”skära eller lila” men ibland mer precist ”påskliljor, björklöv”. På 1970-talet uppmanade Carl Henrik Martling kyrkvärdar att vara lite återhållsamma med altarblommor. Under passionstiden passade det bra att använda sälgkvistar och på långfredagen törne (och kanske fem röda rosor). Blommorna skulle inte följa de liturgiska färgerna. Vid 1980-talets slut skrev den dåvarande liturgikläraren på pastoralinstitutet i Uppsala att blommorna borde anpassas efter det utrymme som finns liksom till dagens karaktär. Under passionstiden var det lämpligt att använda torkade kvistar av törne. Men i övrigt inget om färg, sort eller antal. I Origos Gudstjänst: Handbok för församlingens gudstjänster från mitten av 1990-talet är rekommendationerna om blommor också rätt enkla. En söndag ”lilafärgade”, en annan ”vårblommor” och en tredje ”rosor”. Kyrkokalendern har varit lite mer detaljerad. historia är förändring och det gäller också frågan om altarblommor i Svenska kyrkan. Det finns många teologiska stråk och flera traditioner att knyta an till. Känn viss frihet i fråga om blommorna på eller vid altaret. De bidrar med doft och skönhet, kan påminna om Skaparen samt peka på Kristus, även om de inte är lila eller av en viss sort. Och de får gärna vara vilda och/eller odlade med omsorg om Guds skapelse. l

I en delaktighetens teologi där församlingens aktiva medverkan i gudstjänsten är viktig är det inte så dumt att få bidra med blommor till altaret, ställa dit dem före gudstjänsten eller bära fram dem i en procession. Ur ett ekoteologiskt perspektiv bör altarblommor ha odlats under rättvisa odlingsvillkor, giftfritt och nära, för Guds skapelses skull.

Samtala Och Reflektera

Altarblommor, en text av Cecilia Wejryd

• Vilken roll spelar altarblommorna i ert kyrkorum? Är det viktigt att man följer liturgins färger i de föreslagna blommorna som texterna kan relateras till?

• Odlar ni själva blommor under sommartiden, skulle det vara möjligt? Om så vem hos er ansvarar för detta?

• Cecilia skriver att gudstjänsten skulle vara högtidlig och vacker under det tidiga 1900-talet, man ville försköna gudstjänsten. På vilket sätt tror du att gudstjänsten kommer att förskönas framöver?

HELIKOPTERPERSPEKTIV:

De vackraste blommorna tycker jag är ...