11 minute read

GRABBARNA PÅ TOBO

Next Article
ATN X-SIGHT

ATN X-SIGHT

Grabbarna på Tobo goes Scotland

Äventyret för Jimmy Stening med vänner ute på den skotska lands bygden fortsätter. Den här gången tar han oss med på kronhjortsjakt i Skyfall-liknande miljöer!

Grabbarna på Tobo goes Scotlanddel 2

Äventyret för Jimmy Stening med vänner ute på den skotska landsbygden fortsätter. Den här gången tar han oss med på kronhjortsjakt i Skyfall-liknande miljöer!

Klockan 06.30 ringer klockan och doften av nybakat bröd och kaffe sprider sig i huset. Jag klär på mig långkallingar och en T-shirt och går ner till köket där Marinna möter oss med ett leende.

– Good morning, breakfast is ready sir! Marinna har gjort i ordning varsin matsäck åt oss för dagens stalking. När vi har ätit frukost är det dags att klä på sig inför dagens strapatser. Vi ska åka upp längs River Findhorn till en gård varifrån vi ska utgå och vandra vidare upp i Highlands. Johan har rastat Stich och kör fram Land Rovern. Vi har lätt regn nu på morgonen och hoppas att det spricker upp under dagen.

När vi kör norrut längs River Findhorn finns det mycket fina gårdar, stenhus och gods. Det är som att kliva rakt in i filmen Skyfall med James Bond när han anländer till Skyfall Lodge med M och blickar ut över vyerna med djupa dalar och det fantastiskt gröna landskapet!

Väl framme på godset får vi träffa ägaren James och skogsvaktaren Megan. Överallt på gården hänger det troféer från riktigt stora kronhjortar. De berättar att de har två sorters hjortar, den som är lik vår kronhjort samt sikahjort. I dag är det främst kronhjort som gäller, men vi har också sikahjorten på listan över fällbart vilt under dagen.

Våra jaktkamrater Fredrik och Jonas åker vidare till en lodge lite längre bort med samma upplägg. Jag och Erik kommer under dagen att jaga i bergen runt omkring och vi kommer ha Megan som guide. Men först måste vi visa vad vi går för och därför går vi iväg till deras skjutbana. Här ska vi skjuta på hjort på ett lite längre håll än vad vi är vana vid. Hjorten har bra syn och är svårjagad. Vi kommer smyga uppe i bergen så det vill till att man kan placera skottet väl. Erik, som är en vanlig älgjägare uppifrån Norrland, börjar bli smått nervös. Han lägger sig ner på skjutbanan, siktar på hjorten och skjuter. Efter en liten fördröjning hör vi ett ”pling” i plåten precis bakom bogen. – One more? säger Megan.

Erik repeterar och skjuter ännu ett välriktat skott med efterföljande pling. Nu var det min tur. Jag måste erkänna att jag var nervös, men även jag får två pling och vi är godkända att få följa med Megan upp i bergen för att jaga kronhjort, en lite annan form av jakt än vad vi är vana vid från Sverige.

James har kört fram Land Rovern och Megan lastar in vapen och våra ryggsäckar med matsäck innan vi sätter oss i bilen för att köra fram till foten av berget där vi ska gå upp. När vi väl kommer fram tittar vi oss omkring. Det är magiska vyer med djupa dalgångar med vatten och höga berg. Vi plockar ut vår packning ur bilen samtidigt som Megan pekar lodrätt rakt upp

mot toppen av berget och informerar oss om att vi just nu tittar på vår första strapats…

Måste upplevas

Vi ser inga stigar, bara stenar och buskar. Megan går iväg och jag och Erik bara tittar på varandra, nickar. Nu är det bara att hänga på Megan. Efter cirka 40 minuter når vi toppen och den vyn som vi får se är obeskrivlig. Jag försökte, utan framgång, fånga den på bild. Man säger att en bild säger mer än tusen ord, men i det här fallet har jag svårt att hålla med. Det här måste man uppleva för att förstå.

Väl upp på toppen ställer vi oss bakom några buskar. Megan tar upp kikaren och spanar ut över vidderna. Borta på nästa topp får Megan syn på en grupp kronhjortar och säger att vi ska ta oss dit. Det innebär att vi måste ta oss nedför berget vi just klättrade upp på, sedan ta oss över en flod för att slutligen bestiga berget på andra sidan. Vi njuter av ögonblicket en kort stund och jag tar några bilder innan vi sedan börjar vår klättring nedför berget. Vi blir hela tiden påminda av Megan att hålla låg profil för att hjortarna inte ska se oss. De har en fantastisk syn och kan se oss på flera hundra meter.

Väl nere i ravinen så letar vi efter ett grundare parti där vi kan gå någorlunda torrskodda över floden. Vi får gå någon kilometer innan Megan säger att det är dags att ta oss över. Det är kallt strömmande vatten och hala stenar och vi har varsin gren för att hålla balansen när vi ska gå över. Vi lyckas med att ta oss över torrskodda och hjortarna står nu drygt 500 meter ovanför oss. Megan säger att vi måste gå upp längs bäcken som kommer från toppen av berget för att minimera risken att bli upptäckta. Till en början blir det en blöt och hal vandring, men efter några hundra meter har vi kommit fram till en platå varifrån vi ska kunna se hjortarna. Vandringen har tagit ungefär två och en halv timme – och när vi väl är framme så är hjortarna inte längre kvar, de har vandrat vidare.

Megan kikar runt och snart får hon se hjortarna. De är på väg upp från nästa dalgång. Hon säger att vi fortsätter och att vi så småningom ska prova att genskjuta dem. Vi tar sikte mot toppen och fortsätter vår vandring. Det börjar kännas i benen. Under vår klättring korsar vi inte bara bäckar utan även våtmarker och då är det bra att ha ett ordentligt jaktställ som tål väta, inte bara inifrån i form av kondens från vårt träningspass utan även regnet som alltid finns nära inpå i Skottland.

Väl uppe på toppen kan vi se gruppen hjortar på andra sidan dalgången som Megan förutspådde. Hon berättar att vi har två kronhindar som vi kan skjuta och frågar vem av oss som ska göra den första ansmygningen på gruppen.

Jag säger till Erik att han kan starta och han och Megan börjar planera ansmygningen som är cirka 500 meter. Jag följer allt på avstånd och ser hur de kryper från buskage till buskage för att sedan försvinna för en stund och dyka upp några hundra meter längre bort.

Gevärsskott ekar i dalen

Det ekar ett gevärsskott i dalen. Jag ser hur hjorden med kronhjort tar sig upp på berget. Megan och Erik reser sig och vinkar ner mig. På andra sidan dalen ligger en kronhind. Stort grattis, Erik! Vi kommer fram till hjorten och ritualen med att hedra den fällda hinden börjar, samt att döpa Erik i hindens blod eftersom det var Eriks första fällda kronhind i Skottland.

Vi tar och packar upp lunchen som Marinna har gjort till oss och njuter en stund av den vackra utsikten innan vi går vidare för att hitta en ny grupp med avskjutningsbara hindar. Efter att vi gått en stund på kammen så ser Megan en ny grupp nere i dalen som betar. Vi tar sikte mot en ravin och tänker hela tiden på att hålla en låg profil. Efter någon timme är vi halvvägs. Vi kan fortfarande se dem beta. Dock har vi ett litet problem och det är att vinden ligger på mot hjortarna. Dessutom börjar det bli ont om tid innan solen går ner, samt att vi ska plocka upp den skjutna hinden. Megan bestämmer att vi ska göra ett försök att nå hjortarna genom att gå nere i ravinen och hoppas på att de inte får vind av oss.

På vägen ner i en skymd platå ser Megan att det står en mindre grupp bestående av 15-20 djur, hindar och kalvar samt en ståtlig kapital herre. Denna grupp är ca 400 meter bort så Megan beslutar att vi gör ett försök att hitta en ensam hind i gruppen. Erik får vara kvar medans vi ålar oss cirka 150200 meter över en bäck och genom våt mossa för att slutligen komma fram till ett buskage cirka 200 meter från gruppen. Megan väljer ut en hind som går utan kalv. Nu gäller det bara att hinden skall komma fri så att jag kan få ett rent skott. Vi har gruppen bakom enbuskar och så har vi den vaktande hjorten som går och vaktar sin grupp. Jag ligger i evigheter, eller i alla fall känns det så, samtidigt som gruppen betar sig sakta ner för platån och försvinner…

Efter ytterligare nästan en timmas ansmygning är vi framme och Megan kryper försiktigt upp över ravinen för att kika var de är, Vi får se gruppen på cirka 70 hjortar springa över floden och upp i nästa dalgång. Där rök min chans. ”Skit också!” hade säkert många tänkt, men jag har haft en fantastisk dag och jag är mycket glad över att Erik fick fälla en kronhind som vi ska gå och hämta nu innan mörkret faller på.

När vi kommer fram till hjorten har det börjat skymma och molnen börjar hopa sig. Megan stakar ut vägen vi ska släpa hinden för att komma till vägen där James möter upp med Land Rovern. På vägen ner så går vi genom fyra olika landskap; buskklädda bergssidor, gräsbevuxna slänter, stenblock och skog lite längre ner mot dalen. Det tål att upprepas – miljön är fantastisk!

Väl nere i dalen ser vi ljuset från billyktor på vägen. Vi släpar hjorten de sista 200 metrarna ut till ängen och där står även Johan, Fredrik och Jonas som hjälper till att lägga upp hinden på viltgallret framför kylaren på bilen. Vi åker upp till godset för att bära in hinden i slakteriet. Därefter tackar vi för oss och åker hem till Clune Lodge.

När vi kommer hem så väntar en överraskning. Byn har en stor höstfest, en riktig skördefest, med fyrverkerier, mat och dryck där samtliga gods i Tomatin är representerade, så även Johan iklädd kilt med sitt egna Clune Lodge-mönster, allting ackompanjerat med bland annat säckpipor! Det var fantastiskt att få vara med om på riktigt, något som var långt ifrån ett turistjippo.

Jakt på djurens villkor

Efter detta åker vi hem och sätter oss i loungen. Marinna har tänt brasan och kommer ut med vin och små snittar med pilgrimsmusslor, blodplättar och piroger fyllda med hjort. De här stunderna är obetalbara. Fredrik och Jonas berättar att de har varit med om exakt samma upplevelser som jag och Erik har varit med om. Jonas berättar om ansmygningen på en grupp hjortar och att han har lyckats fälla en sikahjort, en hybrid vars stam de gärna vill hålla nere. Vi kommer fram till och kan konstatera att vi har ett par tre mil i benen från dagens stalking och att vi varit med en riktig jakt, på djurens villkor. Alla är supernöjda. Allt handlar inte om att fälla vilt utan om att få den totala upplevelsen och något som man kan dela med andra likasinnade.

Efter att vi har värmt oss framför brasan oss och delat med oss av upplevelserna från dagen så kommer Marinna in och berättar att middagen är serverad i matsalen. Middagen bestod av bland annat kronhjortsbiff, bakade tomater, rostad potatis och svampstuvning, avrundat med en magisk cheesecake med hallon och blåbär. Och behöver jag ens nämna att hjorten var fälld på Clune Lodge? Jag gör det i alla fall!

Katt bland hermelinerna

Kvällen avslutas kanske lite annorlunda. Vi tappar nämligen upp varsitt bad och skålar för den fantastiska dag som vi har varit med om. Whiskyn, som kommer från svenska High Coast Distillery, har jag ställt in som en katt bland hermelinerna i det välfyllda barskåpet som är överrepresenterat av drycker från Tomatin Destilleri.

Fortsättning följer!

NATTOPTIK FRÅN KVALITETSMÄRKEN SOM PULSAR, ATN, LEICA M.M

HOS OSS HITTAR DU PRODUKTER FRÅN DE MEST KÄNDA VARUMÄRKENA.

Vi har allt du behöver för jakt och fiske. Hos oss handlar du vapen och ammunition. Vi har dessutom ett välfyllt lager med begagnade vapen. -Hos oss får du råd!

VI HAR FYLLT PÅ MED NYHETER FRÅN FJÄLLRÄVENS JAKTKOLLEKTION SAMT NYHETER FRÅN BARBOUR PASSANDE TILL AFTERHUNT

NATTOPTIK FRÅN KVALITETSMÄRKEN SOM PULSAR, ATN, LEICA M.M

HOS OSS HITTAR DU PRODUKTER FRÅN DE MEST KÄNDA VARUMÄRKENA.

Vi har allt du behöver för jakt och fiske. Hos oss handlar du vapen och ammunition. Vi har dessutom ett välfyllt lager med begagnade vapen. jaktiaorebro.se

This article is from: