HUNDSKOLAN VISION

HUNDSKOLAN VISION: DEN HÅRT ARBETANDE APPORTÖREN

Månatligen ger dressören och instruktören Mattias Westerlund från Hundskolan Vision sina bästa bästa tips och råd för jakthunden i träning. Den här gången lyfter han den hårt arbetande apportörens arbete och hur man bäst kan förbereda den.

De som ännu inte har haft förmånen att se de apporterande hundarna arbeta under jakt kanske många gånger inte ser retrievern som den tuffa jakthunden. Men har du en gång varit med på fågeljakt inser du snart vad som faktiskt krävs för att ha en komplett apportör, både vad gäller lydnad men också styrka och uthållighet både fysiskt och mentalt.

Retrievern som apportör är en ganska komplex jakthundstyp. Den måste kunna jobba helt självständigt långa perioder utan att söka stöd för att snabbt växla till att vara extremt styrbar i precisionsarbete tillsammans med sin förare på ett linjetag på en skammad and som simmat undan och låta mer synliga fåglar ligga. Det här kräver mycket träning och som alltid i träning med Hundskolan Vision, så ska den träningen vara gjord innan jakten.

Stadga och arbetsvilja

Stora krav kommer att ställas på hundens förmåga att hålla sig lugn när det skjuts, trillar fåglar och när andra hundar arbetar runt den. Många gånger startar apportörernas arbete efter att jakten pågått ett tag. Den hunden som kan växla från att vara helt lugn under full jakt till att när det krävs av den arbeta upprepade gånger och inte mattas, är den på jakt framgångsrika apportören.

Dykänder

I den bästa av världar så kommer alla änder du skjuter vara döda när de träffar vattnet eller marken. Alla som varit med på jakt vet att det inte är så och de apportörer som effektivt kan hantera skammade änder och dykänder är riktigt värdefulla. Vissa hundar kan simma halvvägs över en sjö efter en dykand medan andra ger upp tidigt, eller inte ens försöker. Varför är det så? Skillnaden kan vara att man skickat en ung, oerfaren hund på en dykand som de inte lyckats få tag på. När de kämpar förgäves med den skammade fågeln så sjunker självförtroendet för hunden och hundens motivation att nästa gång förfölja en dykand har som regel minskat avsevärt. Det är inte medfött att hantera skadeskjutet vilt, utan hunden behöver tränas på de här tuffa och oförutsägbara fåglarna.

Att träna det i jaktsituation är inte att rekommendera, träningen ska istället göras under kontrollerade former, med attrapper av fåglar speciellt designade för ändamålet. Genom att helt styra dummyn så kan man i träningen dra dummyn under ytan och sedan låta den nå ytan i precis rätt tillfälle framför hunden. Då får den unga hunden dummyn som belöning i precis rätt tillfälle. När självförtroendet ökar i uppgiften så håller man attrappen/dummyn under vattnet längre tid. Man kan också dra dummyn under vattenytan fler gånger längre och längre från hunden för att gradvis få den mer ihärdig i arbetet. Här är det viktigt att läsa sin hund och inte gå för fort fram så att hunden hela tiden lyckas i uppgiften.

Det tuffa eftersöket

När jakten blåsts av gäller det att få in alla fåglar. Då visar hundarna verkligen prov på styrka och uthållighet när eftersöket påbörjas. De har säkert redan tagit in flera apporter på markeringar och linjetag och ska nu fortsätta att arbeta med hög motivation fast triggandet av fallande fåglar och skott har försvunnit. Att gång på gång skicka hunden över kalla vatten för att söka av öar, eller långa sjökanter med tät vass kräver både fysisk och mental uthållighet. Det behöver tränas gradvis, där man bygger upp hunden så att den har motivationen att ligga kvar ihärdigt i sök när det är de sista mest svåra fåglarna kvar. Här skiljer verkligen vissa hundar ut sig. Den jägare kan skatta sig lycklig som vet att hunden arbetar och arbetar tills den slutligen kommer in tom.

Gåsapporten

Många duktiga apportörer har misslyckats i sin första gåsapport. Det är faktiskt inte konstigare än att de aldrig blivit tränade i att apportera något så stort och tungt. Hunden gör ett tappert försök att ta den stora gåsen, men när den misslyckas så ger den upp och kommer in till föraren. Den enkla lösningen för att inte hamna i situationen är att vara väl förberedd och före jakten

lära hunden att hantera apporter som är så fysiskt stora. Det är ganska logiskt att träna på den storleken av apport som hunden sedan ska ta på jakten. Det finns speciella apporter som har storlek och form som en gås. Om er retriever ska apportera på gåsjakt så är det en väl värd investering för träning.

Det kan också vara värdefullt att tänka till runt hundens första gåsapport, och inte skicka den på den största gåsen. Välj istället att skicka när det skjuts en mindre, och lämna de stora fåglarna till de mer erfarna apportörerna.

Kalla vatten

De riktigt fina änderna jagas sent på säsongen. Det ställer också stora krav på våra apportörer när vattentemperaturerna sjunker. Här behöver vi som hundförare skydda hundarna mellan arbetena för att hundarna ska orka hela dagen och hålla flera dagar i sträck. Det finns neoprenvästar på marknaden, vilket kan vara ett bra alternativ under vattenarbeten. Se till att passformen är tajt och se upp för viss vegetation och grenar under vatten eftersom det kan finnas en, om än liten, risk att hundarna faktiskt fastnar.