11 minute read
Matilda Leijon
from Vildmarken nr 5 2022
by Vildmarken
Ta del av fler tips på www.hundskolanvision.se och missa inte nästa nummer av Magasin Vildmarken!
HÅLLBARHET BETYDER KVALITET HOS OSS
Ragnar är en byxa som är tillverkad i ett superstarkt tyg vilket gör den till en byxa för dig som är trött på ”slit och släng” byxor. Byxan är gjord helt i stretch vilket ger en härlig komfort. Denna byxa har dubbla ventilationsöppningar. En längst ner på vaden och en högre upp på låret vilket gör att man en skorsteneffekt i byxan som ger optimal ventilation varma dagar. Byxan finns i ett brett utbud av storlekar.
Härkila Scandinavian-byxorna är ett par byxor som är mjuka och tillverkade i material som gör dem i stort sett ljudlösa, samtidigt som de är så slitstarka att du kan använda dem vid friluftsaktiviteter året om. Byxorna är extremt bekväma tack vare sin passform och material och har en rad praktiska funktioner, så som ventilationsöppningar med dragkedja, mobilhållare, ljudlösa magnetlås på fickorna m.m.
RAGNAR BYXA
Str. 46-60, 50/31”-56-31” · SEK Kr. 1.995:-
SCANDINAVIAN BYXA
Str. 46-60, 48/31”-58-31” · Normal pris: SEK Kr. 1.695:-
KAMPANJ PRIS: SEK KR 1.395,-
Monster-rooster på kroken: ”Euforisk känsla”
Monster-rooster på kroken: ”Euforisk känsla”
Säsongen var fantastisk och vi fick vara ute på havet många dagar och jobba. Tiden blev knapp och närmade sig hemgång så vi valde faktiskt tillsammans ett datum där vi skulle vara lediga, boka en båt med kapten och åka ut och popperfiska tillsammans. På riktigt liksom. Ni som har följt min resa här på Vildmarken har läst om när vi har varit ute med pangan och fiskat några timmar efter jobbet, när man är sådär mosig och helt förstörd. Att få en heldag tillsammans är någonting jag värderar högt.
Fiskedirektören Richard tillgodosåg våra önskemål med kapten och jag blev överlycklig när jag på morgonen möttes av kapten Flaco. Vi har aldrig förstått vad vi har sagt till varandra, men kroppsspråket säger allt. Några leenden, skratt och småord har tagit oss till den fina relation vi har idag. Flaco är en av de kaptener som jobbat längst på lodgen och är någon jag har stort förtroende för. Full-Speed-Flaco.
I och med att vägen till att bli kapten är lång så måste man börja som relativt ung. För att få bli kapten måste du ha varit mate i 8–10 år. För att få bli mate måste du ha varit i träning i 1–2 år på båtarna. För att få bli träningsmate måste du ha jobbat i prylverkstaden i två år. Resan är lång för att komma till Flacos position. Vi har turen att få ha med oss en av grabbarna som tränade för att få bli mate. Jag ser stor potential i hans framförande. Fun Fact: Första kvinnliga maten håller just nu på att skolas in. Ena kaptenens dotter kände att hon ville prova på, och så vitt jag vet gör hon bra ifrån sig. DET är jag riktigt spänd på.
Dagen vi skulle ut var det endast vi och en båt till som skulle ut på fiske. Det var bytesdag så gästerna som fiskat skulle fara hem och nya skulle anlända. Vi var taggade till tårna när vi gick på den legendariska bryggan ner mot båten. Vi ställde av fiskesakerna och Hannes tog självklart några kast för att se hur hans nya stickbait rörde sig. Jag gick tillbaka upp till lagret för att plocka med dricka för dagen. Eftersom det är omkring 30 grader varmt på dagarna så är det viktigt att fylla på med vätska. Mycket vatten, Fresca och Gatorade fick följa med. Även ett flak med Miller Lite, vilken lyx att få dricka bärs när man fiskar. Äntligen var det min tur, jag skulle inte längre beskåda alla gäster som njöt av en kall för att fira en fisk. Självklart har jag fått fira tillsammans med dem, men istället skålat med min vattenflaska.
Kapten Flaco frågade mig vart vi ville
åka och jag sa tydligt att vi hade fullt förtroende för honom och hans expertis. Jag berättade att vi ville försöka fånga roosterfish och att Hannes gärna skulle ta en cubera snapper. Det ska erkännas att vi har lite delade meningar gällande just cuberan, själv får jag en släng av ångest så fort jag ägnar en tanke åt denna fisk. Antingen går din utrustning sönder eller så går du sönder. Dessutom är det väldigt sällan som du kan vinna fajten mot denna fisk, men det avgörs redan de tio första sekunderna.
Nästan en timma tog det oss att ta oss till platsen. Kapten Flaco valde att åka norr och fiska oss hemåt. Vi började i närheten av Playa Moerto, en strand som ni kan läsa om i en tidigare artikel. Jag ställde mig i fören med en Popper och Hannes placerade sig i aktern och kastade med ett stickbait. Det är perfekt när man fiskar tillsammans att köra olika beten, gång, ljud och färg. Jag som fiskade på fisken gjorde mycket ljud ifrån mig medan Hannes senare kunde komma och plocka upp resterna med sitt stickbait. Trots att jag kastade först var Hannes den som hade första kontakten. Hans bete gick strax under ytan och en gigantisk bubbla gjorde sig synlig under. Det är alltid lite svårt att se vad det är för fisk när man bara kollar på hur vattnet beter sig i hugget, men den här gången var det inget snack. Det var en cubera snapper. Tyvärr krokades inte fisken och Hannes fick in ett bete med bitmärken i. Jag klättrade fram till fören och fortsatte kasta. Klockan var inte mer än nio på morgonen och där vi placerat oss hade solen som tur var inte hunnit visa sig än. Det tunna molntäcket kände vi båda stor tacksamhet för.
Jag var inte duktig nog att förtjäna fisk nummer två för dagen heller, den knep istället Hannes utan vidare. Hannes är en fantastiskt duktig fiskare som jag ser upp till mycket. Jag har inte den blekaste aning om hur han gör det, men på något sätt vinner han alla tävlingar vi utsätter oss för. Jag blir absolut irriterad på att jag alltid förlorar, men nu har jag nog kommit till insikten att jag inte är värst bra egentligen. Jag kan ta våra fiskepass med en klackspark och acceptera att Hannes är bättre än jag. Hur som helst, andra fisken. I aktern av båten var det full action och jag kämpade fortfarande för att få min första kontakt. Jag tänkte för mig själv ”hur häftigt hade det inte varit om jag fick se tuppkammen på en rooster bryta ytan och jaga min Popper nu”. Det låter garanterat inte trovärdigt, men sekunden efter hände
exakt detta. Jag ökade farten och poppade med mindre popp och irriterade upp fisken till ett hugg. Ovana Matilda skruvade bara av bromsen lite, fisken ville ta lina och lossade istället. Lätt att glömma är att rosters är så mjuka i munnen att du nästan måste spänna av all broms för att kunna landa dem.
”Loco!”
Fördelen med att vara mitt i djungeln med urbefolkningen är att jag kan svära de allra värsta svordomarna hur högt jag bara vill utan att oroa mig för att någon ska ta illa upp, och exakt detta gjorde jag här och nu. Flaco skrattade och sa ”Loco!”. Little did he know! Jag tog mig samman snabbt och påbörjade kastandet igen, jag behövde verkligen ha en rooster landad i båten. Kast efter kast efter kast. Efter någon timma, när Hannes redan landat en handfull fiskar, fick jag en ny chans. 3–4 roosters var uppe och försökte äta min popper. Några snabba popp, mothugg och sen rätt av med bromsen. Boyah! En försiktig och fin fajt resulterade i att jag kunde stoltsera med dagens första fångst, i alla fall för mig.
Jag älskar att berätta om mina historier, mina äventyr och alla fiskar som fångas runt omkring mig. I denna historia är jag inte alls intressant. Än en gång är det Hannes som briljerar totalt. När vi fiskat hela dagen, käkat Pringles, druckit Lite-öl och fångat ett gäng fiskar gör han mig sällskap i fören för att få snacka och hänga lite. Med bara några minuter kvar lägger han ett kast och kollar på mig och säger ”tänk att få avsluta denna helt fantastiska dag med ett sådant där riktigt praktexemplar till fisk. En sån som man tappar hakan åt”. I ärlighetens namn himlade jag med ögonen och undrade när fasiken han skulle bli nöjd. När halva kastet var invevat började Dariens djungelmanskör att skrika ”rooster”! Samtidigt som Hannes såg fenan bryta ytan såg även kaptenen. Jag är nästan säker på att Hannes kissade ner sig lite i denna sekund. Fisken som hade ätit hans popper var enorm.
Inget enmansjobb
I ryggmärgen satt rörelsen att spänna av bromsen och han gjorde det galant. Fisken tog lina och stack ut på djupare vatten. Det var omöjligt att få in någon lina så kaptenen började backa upp mot fisken och sakta kunde linan återföras på rullen. Nej, det hör inte
NYA DEEPER PRO+ 2
ÄLSKAD AV SPORTFISKARE VÄRLDEN ÖVER. NU OPTIMERAD OCH BÄTTRE ÄN NÅGONSIN!
till vanligheterna att man ska behöva backa upp på en rooster. Vi backar sällan upp på sailfish, då ska man bannemej inte göra det på en sådan fisk. Jag hade själv inte sett fisken riktigt och förstod inte alls storleken på den. Manskören hade gått över till falsett och Hannes var väldigt, väldigt exalterad. Jag kände inte riktigt igen honom och insåg nog där och då att detta var speciellt. Fajten var utdragen och Hannes var metodisk. Vår nya mate som vi hade på båten gjorde sig redo för att lyfta in fisken i båten. När han hade fått ett bra grepp tjöt jag och hjärtat stannade nästan. Kaptenen fick hoppa ned från tornet för att hjälpa till att lyfta. Detta var inget enmansjobb.
När den låg där på durken, och Hannes stod bakom, tappade jag andan. Vad i hela helsike är detta?! Hur är det möjligt att en fisk kan växa sig så enorm? Jag var självklart redo med kameran för att kunna föreviga denna stund, dock ska det sägas att det var med skakiga händer. Under fajten hade jag förberett vår mate på hur man gjorde när man tog kort för jag ville verkligen sneaka åt mig ett foto med denna fisk som var precis det som Hannes efterfrågat – ett praktexemplar.
Euforisk känsla
Det var inte förrän vi satte full spätta hem mot lodgen som vi egentligen kunde börja prata. Prata är kanske överskattat att kalla det förresten, vi dansade, sjöng och skrattade. Oj, vilken eufori! Jag har nog aldrig suttit framför datorn tidigare och varit oförmögen att sätta ord på hur allt kändes. Det var utom denna jord. Dagen hade varit helt fantastisk och vi hade inte kunnat önska oss något annat. Vi fick så mycket fisk att jag tappade räkningen. Flaggorna som fanns på båten, inte ens de räckte till att skryta om mängden fiskar så vi fick hänga upp min ena flipflop som fick representera en rooster.
Då kom vi till frågan om hur stor fisken egentligen var. I och med att vi inte hade en våg är det bara en gissningslek, en lek som vi lekte tillsammans med Flaco som alltså tidigare jobbat på lodgen i många år och sett många stora fiskar. Den gemensamma uppskattningen på denna fisken landade på 70 lb, alltså ungefär 30 kilo. När vi kollar på bilderna nu i efterhand är det svårt att tänka sig att världsrekordet är 20 kilo till, men den fisken tar vi en annan dag.
