Vildmarken möter svenska jägare

Vildmarken möter svenska jägare: Rebecca Saväng: ”Vill njuta av naturen och min egen puls i öronen”

Vildmarken vill lära känna Sveriges jägarkår lite bättre och därför träffar vi nya bekantskaper varje månad. Den här gången fick vi en pratstund med Rebecca som just nu är i full färd med att ta sin jägarexamen – och som genom sociala medier låter alla som vill följa med på resan.

Namn: Rebecca Saväng Ålder: 29 år Bor: Strax utanför Vingåker Gör: Jag arbetar med barn och ungdomar inom LSS

Hur väcktes ditt jaktintresse? – Jag har ända sedan jag var liten uppskattat naturen och lugnet i den, även alla vilda djur. Jag hade också en farfar och en "dagfarbror" som jagade, men på grund av jargongen så var det inte accepterat att en flicka skulle med ut på jakt.

Finns det nåt speciellt ögonblick som gjorde att du beslöt dig för att ta jägarexamen? – När jag kom upp i äldre tonåren tyckte jag att det lät spännande med jakt, dels att få vara så nära naturen, men också att viltvårda. Därför bestämde jag mig för att någon gång i framtiden ta jägarexamen.

Vad längtar du mest efter att göra när du äntligen har fått licensen i din hand? – Det jag längtar mest efter när jag fått klart examen och fått licensen i hand, det är att köpa min alldeles egna bössa. Men också att ensam få gå ut i skogen och klättra upp i ett torn. Där ska jag bara sitta och njuta med ljudet av naturen och min egen puls i öronen.

Och processen kan man följa på din Instagram. Berätta om ditt flöde och varför du vill dela med dig av resan! – Jag valde att öppna ett eget jaktkonto, @jakt.rebecca som en rolig grej, och för att många av mina vänner/ kollegor som finns på mitt privata konto inte vill se döda djur i deras flöde. Då kan de ändå välja vad de vill se. Men jag vill också inspirera andra med mitt jaktkonto; inspirera att våga och kanske få kontakt med andra som är på samma resa, eller få kontakt med erfarna som kan ge tips och råd. Jag upplever att jakt är en hobby för vissa och en livsstil för andra och då skapar det en stor gemenskap.

Har du hunnit få någon favoritjaktform? – Än så länge är det helt klart pürschjakt. Jag gillar planeringen och spänningen i smygandet.

Och ammunition? – I dag måste jag nog säga att jag föredrar studsare. I nuläget skjuter jag med Norma Vulkan, 6,5x55.

Häftigaste upplevelse inom jakten? – Det häftigaste, måste nog vara då jag sköt mitt första vilt. Vi smög i skogen tills vi kom fram till en rätt stor grupp stånghjortar. Jag var så nervös. När jag väl la av skottet så kändes det som att nervositeten till viss det släppte, tills vi kom fram till platsen och insåg att hjorten inte låg kvar. Då mådde jag istället fruktansvärt dåligt medans vi spårade cirka 30 meter och hittade den. Då kom en våg av lättnad sköljande över mig, samtidigt som jag även kände mycket sorg över att ha tagit ett liv.

Vad skulle du vilja uppleva i framtiden? – Jag skulle vilja åka upp i Norrland och jaga älg och björn. Det känns som en helt annan natur där uppe! säger Rebecca Saväng.

Och tillägger:

– Jag tycker det är fantastiskt roligt att det idag är så många tjejer som jagar! Och så vill jag att alla ska komma ihåg att man aldrig ska ångra ett icke avlossat skott.