Bläddra i Vi nr 6 2010 by Aktiebolaget Tidningen Vi

TIDNINGEN VI NUMMER 6 JUNI 2010

SVERIGES LEDANDE MAGASIN OM KULTUR OCH SAMHÄLLE NR 6 JUNI 2010 PRIS: 64 KR

VI ÖKAR! NU 40 200 EX

FREDRIK LINDSTRÖM

GLOBAL ANDLIGHET

* ANNIE JOHANSSON * VI HÄNGER MED LISA NILSSON * RELIGIÖSA RITER VÄRLDEN RUNT * BIBLIOTEKARIERNAS LÄSTIPS * DEN SISTA LEPRAKOLONIN * MAT FÖR SOMMARUTFLYKTEN

FREDRIK LINDSTRÖM

”Ingenting har hänt sedan kavajen skapades” Den siste flanören om folklighet, modets nycker och människans nya tid

Självplågeri, bungyjump och stilla bön i jakten på det heliga

GABRIELLA AHLSTRÖM

VITA HÄSTEN TOPPADE FESTEN 20 ÅR SOM ARTIST

VI HÄNGER MED LISA NILSSON SEMESTERN STUNDAR!

MTD WWW.RETURER.SE 6291 7388629106406 RETURVECKA 2010 26

MTD returer.se 6291 0 6>

BIBLIOTEKARIERNAS BÄSTA LÄSTIPS

7 388629 106406

Omslag 0610.indd 3

2010-05-12 13.40

Vi0610 A Nordquist.indd 2

2010-05-12 12.14

Retro roskildefestivalen

Katastrofen vid den orange scenen När? 30 juni för 10 år sedan. VaR? Roskilde, Danmark. VaD? Nio festivalbesökare

omkommer under en konsert med Pearl Jam.

Pearl Jam från Seattle är tillsammans

med Nirvana det ledande bandet under 1990-talets grungerockvåg men Europaturnén 2000 slutar med att nio konsertbesökare krossas till döds. Tre danskar, 17, 17 och 22 år; tre svenskar, 20, 22 och 22 år; en 26-årig tysk och en 23-årig holländare. En 24-årig australier dör efter några dagar på sjukhus. Alla är män. Inga brister hittas i rådande säkerhetsarrangemang och Pearl Jam tar på sig ansvaret för händelsen och stryker de två kvarvarande spelningarna på Europaturnén. ”Vi väntar nog alla på att någon ska väcka oss och berätta att detta bara är en fruktansvärd mardröm. Våra liv kommer aldrig att bli sig lika, men vi vet att det inte är någonting jämfört med

DAGEN EFTER

Ovan: Blomsterhyllningar till de omkomna vid platsen för olyckan. Till vänster: Pearl Jamsångaren Eddie Vedder försökte förgäves få folk massan att backa.

sorgen och saknaden hos de inblandades familjer och vänner”, skriver bandet i ett uttalande. Festivalledningen och polisen beslutar att festivalen ska fortsätta men de påföljande dagarna präglas av sorg. Besökarna anordnar en spontan minnesplats med blommor och andra gåvor. Polisens slutrapport visar att orsaken till tragedin är en serie av olyckliga omständigheter: vädret, ljud- och luftförhållanden samt publiken. Publikens våldsamma beteende var den väsentligaste orsaken, men festivalen bar också ansvar genom att försena räddningsar-

VISSA MÄNNISKOR LÅG BEGRAVDA UNDER ANDRA KROPPAR I EN HALVTIMME. 12

VI1006 Retro.indd 12

betet. Det tog för lång tid att förstå situationens allvar, kommandovägarna var oklara, man hade en alltför stark tro att problemet kunde lösas från fronthägnet och musiken stoppades för sent. Vissa människor låg begravda under andra kroppar i en halvtimme.

Vad hände sedan? Efteråt kritiserades rapporten hårt för att man inte undersökt räddningsarbetet noggrannare. Att det var Roskildepolisen själv som undersökte olyckan, samma myndighet som godkänt festivalens säkerhetsarrangemang, fick också kritik. Med anledning av kritiken tillsattes en oberoende undersökning i februari 2001 under ledning av allmänåklagaren i Själland. Året därpå anlade festivalen en permanent minneslund. 10 miljoner satsades på förbättrad säkerhet. Bandet Pearl Jam spelar fortfarande och 2009 släppte de skivan Backspacer. Men efter Roskilde har de aldrig mer spelat på musikfestivaler. JENNY MORELLI

FOTO JESSICA GOW/SCANPIX

et är när Pearl Jam-sångaren Eddie Vedder sjunger låten Daughter som kaos uppstår i publiken framför den orange scenen i Roskilde. Ett fyrtiotal personer ramlar och hamnar ovanpå varandra. Folkmassan trycker på. En säkerhetsvakt får bandet att inse situationens allvar och de slutar spela. Vedder ber publiken att lugna sig. ”Nu ska jag vara er bästa vän. Låtsas att jag är er bästa vän och backa några meter när jag räknat till tre”, säger han. Sångaren upprepar sitt ”ett, två, tre” flera gånger. Många lyder men alltför få, trycket är för stort. Till slut ger han upp och säger ”Well, fuck you guys” och går och sätter sig med resten av bandet.

tidningen vi nr 6 2010

2010-05-18 15.40

21-årige Ivan inspireras av bland andra Ligeti, Xenakis och Bach.

På uppgång

IVAN BABINCHAK , VIOLINIST

WWW LYSSNA PÅ ETT AV IVANS STYCKEN: WWW.VI–TIDNINGEN.SE/ IVANBABINCHAK

FOTO: SOFIA RUNARSDOTTER

Lever för musik och mat I maj spelas Ivan Babinchak Renqvists verk för klarinett, altfiol och cello för första gången. – Det blir en ny upplevelse att sitta i publiken och lyssna, säger den blivande kompositören som spelat fiol sedan han var sex år. Ivans spelande lossnade på riktigt för några år sedan. – Det blev en brytpunkt och jag började öva 5–6 timmar varje dag. Då bestämde jag mig för att ägna mig åt musiken professionellt. Nu går han på Gotlands tonsättarskola i Visby. Han

0610_PA_UPPGANG.indd 13

växte upp i Barcelona och flyttade till Sverige när han var 14 för att ta hand om morfar i Nacka. Mamma är svenska, pappa amerikan och cellist. Vad gör du om tio år? – Det enda jag säkert vet är att jag gör musik. Kanske har jag flyttat tillbaka till Spanien. Vad gör du när du inte komponerar eller spelar? – Då lagar jag mat tillsammans med mina vänner i sanatoriet på Gotland där jag bor, det är ett suveränt sätt att koppla av. JENNY MORELLI

13 13

2010-05-18 15.41

Livet à la Lindström Fredrik Lindström har kallats Kunskapens flanör.

Han är ett slags forskare, med det mäktiga ämnet ”livets frågor” på sin lott. Här berättar han varför Martin Becks konjaksstund är så avundsvärd, varför modet står still år efter år och varför han tror att vi är på väg in i en ny tid. Text KRISTINA LINDSTRÖM Foto CAMILLA LINDQVIST

är vi ska ses drömmer jag om en våning full av människor. Det verkar vara ett kollektiv han bor i. Människor sätter sig tätt inpå oss i soffan och avbryter alla försök till samtal. En talar om poesi. En annan om kvantfysik. Plötsligt väller det in ännu fler; en hop unga glada stökiga dansare, mimare, skådespelare med höga stämmor. En audition. Jag blir orolig, irriterad. Har just påbörjat en fråga om, ja, något viktigt! Och han har just påbörjat sitt svar då någon ropar: ”Fredrik! Du måste en trappa upp!” ”Ursäkta mig, jag måste”, säger han och försvinner.

Det myllrande kollektivet är drömmens symbolik. Den verklige Fredrik bor i ett av Stockholms lugnaste villakvarter. Mitt i city. Ändå: skir grönska, klättrande rosor, dröjande ljus. Lärkstaden. ”Lärka” kallades en prostituerad i Stockholm på 1800-talet. Dessa kvarter, ovanför den stinkande träsksjön, byggdes för att få luft och ljus. Fredrik Lindström har bruna manchesterbyxor och en kanna te intill sig. Uppslagna böcker, spinnande spellistor och salsiccia i ugnen. – Jag har alltid drömt om att bo här. Men här är faktiskt lite för lite ... liv. Han befinner sig i ett särskilt tillstånd, just denna vecka. Familjen är på Rhodos. Han kan ligga i sängen till lunch och skriva krönikor.

Det var en dröm bara. Men också en påminnelse om det omöj-

liga i att fånga en människas oändliga aspekter. Och kanske, till en del, bilden av människan som heter Fredrik Lindström. Han flödar av halsbrytande bilder, monterar skrattspeglar. ”En kunskapens flanör”, har han kallats, mångsysslare. Men han sysslar inte. Han forskar. Han borrar i livets frågor. Försöker tukta den del av sig som aldrig säger ”nej”. – Jag är glad att jag gått i terapi. Det har hjälpt mig att inte längre alltid göra det som jag tror att andra vill att jag ska göra. Till exempel: Nej! Jag vill inte bli stajlad i svenska flaggans färger. Nej ! Det är inte min version av att diskutera svensk mentalitet!

… låg i badkaret och läste Raymond Chandlers ”Kvinnan i sjön” medan han då och då smuttade på konjaken som han hade ställt inom bekvämt räckhåll på toalettstolen. Han mådde mycket bra och tänkte varken på arbetet eller på sin familj. När han hade badat tog han på sig pyjamas, släckte alla ljus utom läslampan på arbetsbordet och fortsatte att läsa och dricka konjak tills han kände sig sömnig och lummig och gick till sängs. Citatet är ur Sjöwall & Wahlöös Brandbilen som försvann, 18

0610_Fredrik_L.indd 18

➤

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-18 15.55

HEMMA I ARKIVEN Fredrik Lindström på jakt efter nya insikter. Kanske finns något här, i en av Kungliga Bibliotekets många gömmor.

TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Fredrik_L.indd 19

2010-05-18 15.55

FREDRIK LINDSTRÖM

FRAMTIDSPLANER Fredrik Lindström har planer på att göra något med Sjöwall & Wahlöös deckarserie Roman om ett brott som utgångspunkt.

Numera läser jag bara romaner jag redan läst, de jag tycker om att gå in i igen. 20 20

0610_Fredrik_L.indd 20

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-18 15.55

Martin Beck kan för en gångs skull njuta. – Jag vet inte hur många gånger jag har läst det där stycket. Det försätter mig i en sådan speciell känsla. Jag älskar att gå in i den. Martin Beck är symbolen för människan som vantrivs i det västerländska samhället. Det är en man som får så lite av livet, men denna scen utgör en stunds njutning, en kontrast till hans hårda liv. Fredrik skapar sig rum att vara i. Rum av fantasier. Lager av teser, idéer. Rum av musik. Litteratur. Forskning. – Numera läser jag bara romaner jag redan läst, de jag tycker om att gå in i igen. Hjalmar Söderberg, Sjöwall & Wahlöö, Somerset Maugham … Sjöwall & Wahlöös serie Roman om ett brott är ett av de projekt som Fredrik bär omkring i sin hårddisk. Det ska bli en berättelse om det Sverige som skildras i böckerna om Martin Beck. – 1965–75, åren då de gavs ut, är det decennium som vände upp och ner på Sverige. Allt hände – folkhemsbygget, miljonprogrammet, det rationalistiska samhället. Och jämställdheten; när serien börjar är Martin Beck en herre i hatt, när den slutar är han en politisk radikal. Gun Kollberg som i början kallades fru Kollberg, har mot slutet blivit en egen, utmejslad person. Första gången jag träffade Fredrik var för att prata språk-

program i tv. Skulle han vara intresserad? Jag visste att han var språkvetare och hade en doktorsavhandling på vänt. Han sa att han inte ville något hellre än att göra ett språkprogram. Det blev serien Värsta språket, och den gjorde honom till något han inte ville. En Kändis. Plötsligt stannade folk honom på gatan och frågade om ursprunget till ”bajamaja”. Eller avbröt middagen han åt på en restaurang med en fråga om det korrekta sättet att uttala ”kiosk”. Sista programmet i serien hade 1,3 miljoner tittare. Det fick vara nog. Fredrik sa sig göra sitt bästa för att smalna av och bli folklighetens fiende. Men tyvärr blev även serien Svenska dialektmysterier omåttligt populär. Nästa serie, en timme historisk analys av svensk mentalitet, Världens modernaste land, gjorde inte saken bättre. Vad är en människa?, en serie med en gäst, två stolar och ett enda timslångt samtal, fångade inte en miljonpublik. Men. Det hjälpte inte, folk ger sig inte. De vill se honom ändå, hur hardcore han än gör sig. – Jag tycker verkligen inte om kändissidan av mitt liv. Men det går inte längre att återvända till ett anonymt liv.. Hur det nu än gick till blev han domare i nya På spåret. – Det finns de som är besvikna på mig. ”Det trodde jag inte om dig, att du skulle göra underhållning!” säger vissa, och jag kan förstå dem. Jag gillar att folk har förväntningar på mig. Men På spåret känns bra. Jag sa nej om och om igen, till slut gick jag med på att göra ett provprogram. Att spela in På spåret är som att vara på kollo. En kort, intensiv period då man är tillsammans nästan dygnet runt och har väldigt roligt. – Jag är oerhört privilegierad, pengarna jag tjänar gör att jag kan ägna resten av året åt mina egna projekt. Skrivandet. TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Fredrik_L.indd 21

Fredrik Lindström har själv valt att bli fotograferad på favoritplasen KB.

Evolutionen och jag kommer inte överens , heter den senaste boken (Han är omåttligt förtjust i långa titlar.) Det är poesi, men formulerat som ”bekännelser”. – Ordet ”poesi” kan bli utestängande. Medelstora kommuner med framtidstro som Enköping eller Hässleholm hoppas verkligen att du ska vara beredd att möta kärleken där du minst anar det. Helt utan förvarning och lite fumligt som en som inte har något kvar att förlora överräcker de sina blommor – isbegonior och tagetes – nedtryckta i stora betongtråg vid en rondell i stadens utkant när du passerar en vacker sommarkväll

➤

2010-05-18 15.55

FREDRIK LINDSTRÖM VÄLKOMNA TILL FOLKTEATERN I GÄVLEBORG

Det barnsliga, fåniga, är ju det som är beviset på att du är frisk.

Höstens premiärer Morbror Vanja av Anton Tjechov i regi av Michael Cocke Karagöz på äventyr - skuggspelsteater

Fredrik, född 1963 i Eskilstuna, har ett sätt att beskriva

Sverige som får människor att känna sig respekterade. Han har själv varit där. I valen mellan sprit, rock och speedway. Han har längtat bort. Och aldrig kunnat lämna. Han kan göra dialekterna till sina egna, tala med människor på det sätt som ligger dem närmast – deras eget språk. Inget beslut, utan slumpen, gjorde att han kom i väg. Det var så att KAS (Kontant Arbetsmarknadsstöd, en utdöd föregångare till Alfakassan) inte kunde betalas ut om han sa nej till en studieplats. ”Gå ett par veckor bara, så kan du hoppa av sen”, tipsade arbetsförmedlaren. Men Fredrik tyckte om det. En folkhögskola i Mariefred – plötsligt fick han vara en annan än den som hemstaden tycktes förvänta sig.

Våren 2011 Svenhammeds Journaler Av Zulmir Becevic´ i regi av Michael Cocke Värd för Svenska Teaterbiennalen 2011 KOM TA MIN HAND DANSTEATER AV BIRGITTA EGERBLADH

”Ord kan blixtsnabbt utlösa känslor”, skrev han i debutboken Världens dåligaste språk. Tillfrågad om vilket som är det vackraste ordet svarade han: ”kvällssol, eftersom det ordet är som att kliva in i en stämning av värme och underbar, förgänglig livskänsla.” Fredrik Lindström är språkvetare och idéhistoriker, för att han älskar språk, och för att historia är det ämne som kanske intresserar honom mest (och storebror redan hade annekterat den hatten), och för att han ständigt utforskar världen och oss som lever i den. Det började med historia och humor. Och så har det fortsatt. – Jag var uppvärmare till de stora ståupparna på 1990-talet, Babben Larsson och Lennie Norman. Jag var lite vilsen i hur jag skulle nå fram. Men jag minns när det vände, det var när jag insåg att det man måste prata om är det som på riktigt är det mest pinsamma och otänkbara. Varför gör man konstiga saker, som man tror ingen annan gör? Varför sätter man systempåsen i sopbehållaren – fast den är för liten? Fast det inte fungerar? Ändå fortsätter man att göra det. – När man pratar om dessa saker blir det roligt. Roligt för att allas våra hemligheter avslöjas. Det barnsliga, fåniga, är ju det som är beviset på att du är frisk, säger han. Om du har kontakt med det, och samtidigt vet att skilja det från det du verkligen gör. Fredrik Lindström tror att vi människor är på väg in i något

annat. Just nu. Det är bara inte samlat ännu. En ny tid. Ett paradigmskifte i likhet med när medeltidsmänniskan tvingades ge upp idén om att jorden är rund – Den Svenska Modellen innebär att var och en räknas för s-i-g s-j-ä-l-v. Helt i enlighet med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Sverige är etta i hela världen på listan över det land som är mest individualistiskt och minst traditionalistisk.

0610_Fredrik_L.indd 22

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-18 15.55

FOTO: ADAM IHSE (PÅ SPÅRET), JANERIK HENRIKSSON (HASSAN)/SCANPIX

INDIVIDEN I CENTRUM Sverige är världens mest individualistiska land. Men vi betalar ett högt pris för det, menar Fredrik Lindström.

Nummer ett! Men det finns en dold kostnad för det här. Det är ett högt pris vi betalar. – Varje människa föds med ett ”gratispaket”. Allt det viktiga, fundamentala, allt det goda med människan, kan vi redan när vi föds: sova, äta, dricka, gråta, sex (ja, det kommer väl lite senare). Med Kristian Luuk Men det här startpaketet som vi fick – i På spåret-studion. hur gick det med det? – Vi blir sämre på allt. En tredjedel av oss kan inte sova. Vi har problem med att äta, vi äter för mycket, eller för lite. Vi är helt enkelt allt sämre på det som vi var fulländade på när vi föddes. Barnet, sjuåringen, befinner sig där, i den högsta formen av intelligens. Vi lär oss aldrig mer i livet saker så snabbt som då. 20 nya ord om dagen. Nio språk samtidigt, om de behöver det. Ändå ler vi lite överseende åt denna människa. Åt barnet. Ett flöde. Svårt att komma in med frågor. Det är en väv av associationer som är tät och ibland förirrar sig. – Hur byggs en evolution? Den byggs av det omedvetna, den går inte att planera. Det omedvetna är den högsta formen av intelligens, men i dag dominerar det medvetna, det är en han- ➤

Från busfrö till domare Namn: Nils Fredrik Lindström. Född: 1963 i Eskilstuna. Familj: Hustrun Sun och två döttrar. Fotboll: Kärlek till konsten. Avsky för supportrar. Musik: Bongo var hans artistnamn som trummis i hårdrocksbandet Chrystal Pride. Bästa dialekt: Österbottniska. Om du blivit järnhandlare som pappa: Uppköpt av Järnia. Historieintresse: Från mamma som alltid berättade om vår historia för oss bröder. Nästa film: Meet the Swedes. En film om oss svenskar för dem som möter oss. Har inte bestämt om det är dokumentär eller spelfilm. Den bästa dagen: Sensommardag vid Mälaren, det fläktar lite, rör sig i lövträden, en vilstol, en bra bok och en kopp te. Motto: Människan ska inte anpassas efter samhället, utan sam hället efter människan!

Det busringande Hassan-gänget på en bild från 1996. Från vänster: Erik Haag, Hasse Pihl, Fredrik Lindström, Pontus Djanaieff och Kristian Luuk.

TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Fredrik_L.indd 23

2010-05-18 15.55

moDet Står Still Inom modevärlden har evolutionen stannat av, meddelar Fredrik Lindström, som inte har något emot det klassiska herrmodet.

dikappad form av skapande. Det medvetna är reservaggregatet full av rosa snö, körsbärsblom. Och Fredrik slipar på sitt somsom sätts på när inget annat fungerar. marrum i farfars hus i Sörmland. exempel? – Jag har gjort blandband inför varje sommar sedan 1973 då –Mode. Sedan mode medvetet började skapas, har ingenting jag fick köpte min första kassettbandspelare. riktigt nytt hänt. Evolutionen har stannat av. Vi står fortfaDet första bandet var orange. Han spelar The Summer Knows rande här med kavajen. Den kan knäppas dubbelt eller enkelt, av Henry Mancini. men den är fortfarande en kavaj. Det enda nya som kommit Rummet i Lärkstan fylls av ett annat rum. har hämtats från sportvärlden och det militära – sneakers och Ibland infinner sig ögonblick som är vackra, jublande. Så munkjacka. perfekta att vemodet spränger. Smärtan från det som varit och Språket är en evolution. Redskapet som utvecklat själva vetskapen att det snart är slut, tränger genom sinnet. människan. Det finns 3 000 språk i världen. Människan själv En del av den där känslan kommer med blandbandet. Somhar hittat på allihop. Varför? marlistan. Allt det som går förbi Det Medvetna. Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, – Musiken skapar ett rum att gå in i, och bära med sig även i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna när sommarhuset är stängt. Soundtrack till huset där farfar något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till bodde. ◆ vad pris som helst, som Hjalmar Söderberg skriver i Doktor Glas. kriStina linDStröm är uppvuxen i Sundbyberg, Lycksele, – Vi bygger en tunnel i Cern där vi vill återskapa ögonblicket Arvika, Göteborg och har tillbringat somrarna i Stavsjö, Vingåker, då universum föddes. Det finns en tänkt formel. 0,00014 ungefär. Landskrona och på Fårö. Som programchef på SverigesTelevision Vad berättar denna vår undersökning? drev hon projekt som Värsta språket och Världens Den berättar om oss. modernaste land tillsammans med Fredrik Lindström. Att det finns en kontinent som är outforskad. Och det är vi själva. SE FREDRIK LINDSTRÖM PÅ SCEN: Camilla linDQviSt är frilansfotograf. Hon upp WWW.VI–TIDNINGEN.SE/ skattade Svenska dialektmysterier mycket: ”Roligt och juSt Denna kyliga vårdag då jag lämnar Fredrik i LINDSTROM jäkligt smart gjort.” hans gräsänklingsliv ( var kommer det ordet ifrån?) är

WWW

0610_Fredrik_L.indd 24

STAJLIST gun FranZen • OMSLAG: GRÅ KOSTYM, SKJORTA, NÄSDUK ROSE & BORN. BÄLTE NK CLASSIC • BRUN/BEIGE KOSTYM, SKJORTA, FLUGA NK CLASSIC. BÄLTE NK CLASSIC

FREDRIK LINDSTRÖM

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-18 15.55

ViLaser1

Mina försäljningsframgångar kan jag aldrig bräcka. Jag får satsa på att bräcka kostnaderna för scenkläderna i stället.

Det är i denna stund Vi:s Jonas Eklöf upptäcker att det är ett provplagg Lisa Nilsson har på sig. 26

VI1006 Vi hänger med.indd 26

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-18 17.07

VI HÄNGER MED LISA NILSSON

Hon har skräddarn runt hörnet Sångerskan Lisa Nilsson har en turné och en samlingsplatta på gång. Hon firar 20 år som artist och är nyförälskad i hela sin repertoar. Vi hänger på när hon provar kläder till ett Mycket Speciellt Tillfälle... TEXT JONAS EKLÖF foto Linda Gren

itter den bra över bysten? Lisa Nilsson drar försiktigt med handen över klänningen. – Silhuetten är vi nöjda med. Det återstår bara lite ändringar i axlar och ärmar, säger skräddaren Anders di Marco. Camilla Thulin nickar instämmande. Lisa ställer sig framför spegeln. Det känns en smula högtidligt, som inför ett bröllop. Fem personer hopträngda i ett provrum. All vår uppmärksamhet på klänningen i handmålat indiskt siden. – Det är det dyraste jag någonsin sytt upp, säger Lisa Nilsson. Hur dyr? – Runt 25 000 kronor skulle jag tro. Mina försäljningsframgångar kan jag aldrig bräcka. Jag får satsa på att bräcka kostnaderna för scenkläderna i stället, säger hon och ler. Anders di Marco poängterar att detta är ett provplagg, vilket jag blir påmind om när jag sticker mig på en av nålarna som förrädiskt döljer sig under kragen. Jag måste erkänna att jag är en smula

förvånad. När jag fick i uppgift att följa med sångerskan Lisa Nilsson till Camilla Thulins ateljé för att titta på scenkläder såg jag framför mig något annat än denna iögonfallande och grandiosa kreation. Men efter en stund förstår jag att Lisa Nilsson inte syr upp klänningen för sin jubileumsturné, utan för ett annat tillfälle. Hon säger att hon inte får avslöja mer och, som för att understryka att det inte är någon idé för mig att upprepa min fråga, tillägger hon: ”Det har jag skrivit under papper på.” Däremot har hon inget emot att prata TIDNINGEN VI NR 6 2010

VI1006 Vi hänger med.indd 27

om den egna jubileumsturnén. – Jag kände plötsligt ett sug efter att göra en konsert med mitt gamla material. Och sedan upptäckte jag att en sådan konsert skulle sammanfalla med att jag firade tjugo år som sångerska. Lisa Nilsson är mitt uppe i den årslånga nordiska turnén, som innehåller både konserthusspelningar och festivalframträdanden. I slutet av maj släpps en ny samlingsskiva. Lisa Nilsson kommer till klädprovningen direkt från radiohuset. Hon har medverkat i ett temaprogram om himlen. – Studion var helt öde. Det visade sig att Kjell Albin Abrahamson och hans gäster, bland annat en drakflygare, satt i Malmö. Jag var där som något slags representant för himlens varande i musiken. Jag berättade om hur Himlen runt hörnets innebörd förändrats för mig. Att textraden ”en ängel i min säng” har gått från att handla om en man till min treåriga dotter. Hur träffades du och Camilla Thulin? – Det var på en fest. Camilla sa att min byst, med hennes hjälp, kunde få betydligt bättre form. ”De där rundarna bullarna ska vi hissa upp”, härmar Lisa. Nu är hon här så ofta att hon lämnat sitt antihistamin i en låda i köket. Camilla Thulins hund Mysan håller sig mest i bakgrunden. Men det är till liten tröst för en djurallergiker som Lisa Nilsson.

klack” för rollen som Joe/Josephine i musikalen I hetaste laget. Lunchsamtalet kretsar mest kring öron-näsa-halsläkaren Staffan. Han verkar vara något av den svenska artist- och scenelitens egen mirakelman. – Första gången jag var där var det ganska läskigt, säger Lisa Nilsson. Det var ingen hejd på vad han kunde se genom att titta ner i halsen på mig. ”Lite stress, hm, lite oro. Ja, du har små barn ser jag. Jaja, stora portioner … äter snabbt … mycket … blir aldrig nöjd. Förtjust i tomat och pepparfrukter …” Efter turnén – vad händer då? – Jag skriver på material till en skiva. Jag är mer frispråkig och kritisk. Argare. Argare? – I flera år har jag gått runt och varit upprörd på hur svenska domstolar behandlar våldtäktsoffer. Hur de anklagas för lössläppthet, som om det skulle ha med saken att göra! Jag började formulera den här ilskan och känner att det är dags att göra något av den nu. – Det blir nog en lätt feministisk skiva. Min ambition är att varken censurera eller försköna. u Lisa Nilsson rådgör med Camilla Thulin.

Klänningen är färdigprovad och det är dags för lunch. Vi förflyttar oss från provrummet till ateljén. Vårt besök har dragit ut på tiden och nästa kund dyker upp. Det är Jonas Malmsjö, som behöver ett par damskor ”med moderat 27

2010-05-18 17.07

Tro kan flytta berg Ynglingen som hoppar från ett högt torn, flickan som låter tatuera in ett kors i pannan, dervischen som snurrar sig till trans – alla är de ute efter samma sak: Att få kontakt med det heliga. Fotografen Giorgia Fiorio har i tio år rest jorden runt för att dokumentera andliga riter.

Foto GIORGIA FIORIO/CONTRASTO/SILVER TEXT ANN LAGERSTRÖM

The Cathedral Church of St. John the Divine på Manhattan skvätter predikanten Thomas Miller heligt vatten på de cyklar som ställts upp i altargången. En i taget välsignar han dem i en modern rit byggd på en gammal föreställning: Det går att skydda sig mot olyckor, det finns en osynlig kraft som kan hålla sin hand över en människa och hennes cykel. Vi vet att vi finns. Jag kan se dig. Du kan se mig. Men ingen av oss är helt säkra på varför. Var kommer vi ifrån? Vart går vi efter döden? Och om det finns något före och efter, något ovan och under, något bortom det vi med våra sinnen kan erfara – vad är detta något? Så länge människan kunnat tänka abstrakta tankar så verkar hon ha funderat över de stora obegripliga frågorna. Och i sina försök att förstå har hon skapat bilder av det där andra – och metoder för att påverka, dra nytta av, skydda sig mot eller förena sig med de krafter som är större än hon själv. Hon har skapat riter, ett slags helig lek med hopp om att det

hon tror på ska bli verklighet. Det går en rak linje mellan den cyklande servitrisen i New York våren 2010 och den 40-årige man som någon gång för så där 80 000 år sedan begravdes i en grotta i Shanidar i Zagrosbergen i Kurdistan, Irak, höljd i blommor. Hon är homo sapiens, han var neandertalare, båda trodde de att det går att skydda sig mot döden med hjälp av vardagliga ting. Det var först på 1800-talet som antropologerna började

kalla människans kollektiva symbolhandlingar för rit. När männen som forskarna studerade i Afrika lindade sina pilar var det vapenvård, när de målade sina kroppar för att förbereda sig för jakten kallades färgen en symbol för jaktlycka och själva insmörjandet en rit. När vi tar en bulle och dricker kaffe är det fika, när de kristna tar emot vin och oblat under mässan är det ritual. Vissa forskare menar att riter är ett fundamentalt mänskligt behov, att det är lika naturligt att ritualisera, som de kallar ➤

0610_Andlighet.indd 28

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 18.24

Spanien: Barfotavandring för treenigheten 60 barfota män, iförda svarta kåpor och bärande tunga träkors. Det är söndagen efter pingst; i Navarra firar man Santisima Trinidad, Treenigheten. Vandringen, ofta åtföljd av ortsbefolkningen, startar klockan åtta på morgonen och går över höga berg, genom dalar. Målet är ett kapell i Sierra di Leire där korsen läggs ner och en utomhusmässa hålls med bön och sång. Sen vänder processionen åter hem. TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Andlighet.indd 29

2010-05-17 18.24

TRO KAN FLYTTA BERG

det, som att skratta och sova. För att människan ska må bra så måste hon ha en föreställning om varifrån hon kommer, varför hon är här och vart hon tar vägen efter döden. Och för att behålla kontakten med tron måste hon då och då tillsammans med andra bekräfta den i någon form av rit. Och precis som fotografen Giorgia Fiorio gjorde på sina resor upptäckte antropologerna att människor i och för sig tror väldigt olika, men att ingredienserna i riterna är sig ganska lika. Det är till exempel inte bara på Manhattan som vatten betraktas som en helig vätska. I Bangkok renar sig de thailändska buddisterna inför det nya året genom att blöta ner varandra med hjälp av färgglada vattenpistoler, i Anderna såg Giorgia Fiori shamanerna ta helande bad i sjöarna Las Huaringas och i Nors kyrka i mars döpte Ann-Charlotte Uggla pojken Colin Barenfeld genom att hälla vatten på hans huvud.

med ambassader. Du är i Frankrike men går in genom porten på nummer 17, rue Barbet-de-Jouy i Paris, och plötsligt befinner du dig på svensk mark. Pilgrimerna som vandrar till Lourdes, som MS-sjuka Christine i Jessica Hausners prisbelönta film vi kunde se på biograferna i våras, tror på allvar att de genom att gå och be kan bli friska, helbrägdagjorda. Och asketerna och flagellanterna tror att kroppens pina är ett sätt att kommunicera med Gud, ett sätt att blidka, att förandligas. Den förre påven Karol Wojtyla lär ha haft ett särskilt läderbälte hängande i garderoben att piska sig med när de syndiga tankarna blev för svåra. En nunna berättade efter hans död att hon brukade höra det vinande ljudet från hans rum på sommarresidenset Castel Gandolfo straxt söder om Rom. Det finns de som tror att riten är ett djupt mänskligt behov, att vi inte kan låta bli att ritualisera oavsett om vi har en myto logisk, religiös förklaring eller inte. I Göteborg i en lägenhet skär sig en 16-årig pojke i armarna med rakblad och betraktas som psykiskt labil. I Central- och Sydamerika finns det stammar där alla unga män uppmanas att skära sig själva som ett tecken på mognad, på manlighet. Men alla forskare tror inte alls på att riten skulle spegla något slags inre behov, utan ser den som ett socialt fenomen, ett sätt för de som har makten i samhället att få alla att tro på samma sak och därmed dra åt samma håll. Gemensamma ritualer skapar kontinuitet och gemenskap. De gör medborgarna lugna och hjälper dem att slippa grubbla. Rit som en form av trygghet, kontroll och makt.

En tidig morgon för några år sedan fick jag följa med Hari-

kala Adhikany till ett av Nepals och hinduismens heligaste platser, Pashupatinath. Vi vandrade i mörkret längs de leprasjukas gata, förbi de mediterande heliga männen, längs med moder Teresas hem för gamla och döende och ner till floden Bagmati och ett av världens största Shivatempel. Medan solen gick upp kunde vi följa ritualerna; blommorna som offrades i floden, asketerna som magra och stilla stod där i timmar och de två männen som brände sin döda mamma, kastade hennes aska i vattnet, klädde av sig och badade. I söder övergår Bagmati i Ganges, och där i Haridwar genomfördes i tidigt i år världens mest omfattande religiösa rit, den hinduiska Kumbh Mela, en 104 dagar lång badritual med över 40 miljoner deltagare. Och även om vi, enligt World Values Survey, lever i världens mest sekulära land där riten har minimalt utrymme, så kan man ibland undra. Se bara på den blomstrande spa-kulturen, vad är det annat en ett modernt försök till fysisk och psykisk rening? Den moderna människans problem, skriver Tom F. Driver i boken Liberating rites, är att hon inte längre kan träda in i riten, inte låta sig förvandlas av den, hon kan bara härma den. Många av oss besöker påskens midnattsmässa mer av tradition än övertygelse, vi är ute efter stämningen, inte delaktighet i Jesu lidande, död och uppståndelse. Och inte är det befrielse från osynliga ruggiga skogsväsen som får oss att samlas runt majoch påskbrasorna numera. För människorna i de 38 länder som Giorgia Fiori besökt är riten något helt annat. De förväntar sig förening, förvandling, en förflyttning från den här världen till en annan. Riten är av Gud given. Ritualen är evighetens försök att kommunicera med oss som är på tillfälligt besök i verkligheten.

De förväntar sig förening, förvandling, förflyttning från denna världen.

I Ryssland under revolutionen instiftades ett ritministe-

rium som konstruerade kommunistiska ritualer som skulle ersätta de religiösa. Adolf Hitler var en mästare på att iscensätta rituella spektakel med sig själv som universums centrum. Och Stockholms stad gör just nu vad de kan för att få kronprinsessan Victorias bröllop att bli en angelägenhet för oss alla. Hon som ska bli drottning, en titel som för inte alls så länge sedan flankerades av uttrycket ”av Guds nåde”. Sedan finns det de som vill devalvera riten ytterligare, som tror att den inte är något annat än ett uttryck för vårt behov av gemenskap, en kollektiv happening som får större kraft ju oftare den upprepas. Den starka upplevelsen har ingenting med andlighet att göra, utan är bara en skön känsla av igenkänning, av att höra ihop, tro på samma sak och vilja nå något tillsammans. Ser man det så kan finalen i Elitserien räknas som rit. Tecknen finns där – en definierad församling, en utvald plats, rituella kläder, hjältar, syndare, straff, offer och utlevelse på gränsen till trans. u

När en djupt religiös människa går in i kyrkan, synagogan, templet, som ju i realiteten är ett helt vanliga hus, träder de in på heligt område, en lokalavdelning av himmelriket. Det är som

ANN LAGERSTRÖM är journalist, författare, ledarskapskonsult m.m. Har i

många år bevakat psykologi, hjärnforskning, religiositet och livsstilstrender. Medförfattare till boken Gud har 99 namn, om det mångreligiösa Sverige. 30

0610_Andlighet.indd 30

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 18.24

Haiti: Tre dagar med blod, inälvor och lera I lera går inte vattnet och jorden att skilja åt. I lera startar livet. Den här mannen är en av många som söker sig till lerpölen i Saint Jacques för att under en tre dagar lång voodooritual offra hönor, blommor, alkohol, getter och tjurar – blod och inälvor blandas i leran. Under ceremonins höjdpunkt faller några av deltagarna i trans och sjunker till hälften ner i gyttjan, för att förenas med jordens oskiljaktliga element. TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Andlighet.indd 31

2010-05-17 18.24

TRO KAN FLYTTA BERG

Vanuatu: Beviset för manlighet En man kastar sig utför ett 30 meter högt torn av trä. Runt anklarna har han gröna lianer. Han har just ropat ut en besvärjelse och offrat blad till andarna. Under honom dansar och trummar åskådarna, bara män. Tornet är byggt i en vinkel på minst 45 grader för att hopparen inte ska slå ihjäl sig. Naghol heter det som är föregångaren till vår tids bungy jump, varje man måste minst tre gånger i livet bevisa sin manlighet 32

0610_Andlighet.indd 32

genom hoppa från någon del av tornet. Naghol äger rum en vecka varje år, mellan april och juni. Om en kvinna beträder området kring och under tornet tillintetgörs hela kraften i ritualen, som denna gång tillägnas jamsroten, en viktig näringskälla för öbefolkningen. Bilden är tagen på Pentecost, en av de 83 öar som utgör stillahavsnationen Vanuatu. TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 18.24

Thailand: En fest för renheten I nio dagar under Jia Chai, reningsfesten, försätter sig de troende i trans. Stränga regler förbjuder dem att äta kött, dricka alkohol och ha sex. Kroppen – och även köksredskapen – ska rengöras enligt ett visst schema. Med bar överkropp och bara fötter besöker de templet, och blir ”masong”, för att sedan med olika heliga metallföremål genomborra kroppen och huden. De troende förflyttas till ett annat medvetandetillstånd som hjälper dem att uthärda den obeskrivlig smärtan. Under processionen, festens huvudpunkt, avfyras kraftfulla fyrverkerier. TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Andlighet.indd 33

De troende förflyttas till ett annat tillstånd.

2010-05-17 18.24

TRO KAN FLYTTA BERG

Etiopien: Utsmyckning och besvärjelse Rituell tatuering, som en del av en skördefest i södra Etiopien. Tatueringen fungerar både som utsmyckning och besvärjelse, och lämnar ärr efter sig när färgen, en blandning av aska och bläck, försvunnit.

0610_Andlighet.indd 34

I allt snabbare takt bildar de en dansande kropp. TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 18.24

Turkiet: Längtan efter ljuset En pojke lär sig dervischernas dans, sufismens transliknande tillbedjan till ljuset. Den svarta dräkten symboliserar ovisshet och den vita är sinnebilden för längtan efter ljuset. Filthatten står för bilden av en gravsten. Dansarna rör sig motsols, med höger handen uppsträckt och den vänstra riktad mot marken. I allt snabbare takt bildar de tillsammans en dansande kropp, som de själva liknar vid jordens rotation runt jordaxeln. Efter tio minuter stannar de, knäböjer och återupptar sedan dansen. TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Andlighet.indd 35

2010-05-17 18.24

TRO KAN FLYTTA BERG

Peru: Sång, dans och slagsmål Under den årliga pilgrimsvandringen Qoyllur Rit’i samlas tiotusentals människor från besläktade folk runt hela Peru och Bolivia för att tillbe en blandning av lokala gudar och kristendomens Jesus och Maria.

Utmed pilgrimsleden, som går över höga berg, är kors utplacerade. Inför varje kors ber man och offrar gåvor. Pilgrimsfärden består av olika delar där dans, sång och ritualiserade slagsmål ingår.

Indien: Full kontroll på kroppen Två män praktiserar yoga, där andnings- och kroppskontroll är ledord. I tusentals år har traditionen att en gång i livet besöka Allahabad vandrat från generation till generation. Där de stora indiska floderna flyter samman firar man Maha Kumbh Mela med yoga, rituella bad och offergåvor. 36

0610_Andlighet.indd 36

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 18.24

Tibet: Pilgrimsfärd med livet som insats Pilgrimsvandring, parikrama, runt berget Kailash. Varje år, mellan maj och september, tar sig tusentals troende till Himalaya för att vandra runt berget Kailish, en vandring som ställer de troende på oerhörda prov. Leden, som är 52 kilometer lång och vars högsta punkt ligger på 5 630 meter, går genom höga berg och djupa dalar. Varje år dör några pilgrimer av umbär anden på den höga höjden, i stekhet sol och isande nattkyla. TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Andlighet.indd 37

52 kilometer i stekhet sol och isande nattkyla.

2010-05-17 18.24

FINNS TRO KAN DET FLYTTA PLATS BERG FÖR DRÖMMAR I HAITI?

Polen: Kontemplation En katolsk präst i bön. Krakow.

0610_Andlighet.indd 38

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 18.24

Ryssland: Tre varv runt Antonius kors Först kliver abboten i, i full ornat, sedan männen och sist kvinnorna, nakna eller påklädda. Målet är ett ortodoxt kors i mitten av i den helige Antonius Dimskys sjö, uppkallad efter munken som enligt sägnen tillbringade 30 år i bön, just där korset nu står. Enligt gammal tradition ska man simma runt korset tre gånger och samtidigt uttala namnet på en älskad person. Doppet är den sista i raden händelser under den pilgrimsfärd som äger rum varje år den 7 juli. TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Andlighet.indd 39

Till slut insåg jag att det handlade om mitt eget sökande. FOTOGRAFEN giorgia fiorio BERÄTTAR OM projektet gåvan

➤

2010-05-17 18.25

TRO KAN FLYTTA BERG

”Alla riter är olika språk för samma sak”

Rabattkuponger se vår hemsida

sonliga andliga språk och behöver inte gå till något tempel eller kyrka eller synagoga för att tala det. Och nu då? – Jag har ett nytt projekt men det är fortfarande hemligt. Det handlar också om människan, men rör sig på gränsen mellan fantasi och minne, och så ska jag prova ett helt nytt sätt att fotografera. ANN LAGERSTRÖM

SE MER: www.giorgiafiorio.com

FOTO ENRICO BARTOLUCCI

och för sig tycker fotografen Giorgia Fiorio om långa projekt, men när hon reste till Etiopien 2000 visste hon inte att hon skulle ägna tio år av sitt liv åt att fotografera andliga riter i 38 länder. Hur började det? – Efter att i flera år bara fotograferat män längtade jag efter att undersöka något allmängiltigt hos människan, något bortom ras, kön och social tillhörighet. Jag sökte mig bakåt till uråldriga mänskliga uttryck och fann riterna. Jag hade egentligen ingen plan utan började helt enkelt resa och fotografera olika riter. Vad fann du? – Först trodde jag att mitt arbete var att dokumentera, men ganska snart förstod jag att det här var ett mycket personligt uppdrag, det handlade om mitt eget sökande. Redan från början kallade jag projektet Gåvan utan att egentligen förstå varför. Med tiden insåg jag att alla ritualer jag fotograferade, oavsett vilken religion de tillhörde eller i vilket land riten utfördes, kretsade kring begreppet gåva. Kring att be om, få och tacka, för att sedan åter be – och så vidare. Är det vad andlighet handlar om? – Till slut, efter många år, så insåg jag att allt – riten, gåvan – kretsar kring kroppen. Våra kroppar är på samma gång verkliga – eftersom vi lever i dem – och ogripbara – eftersom vi inte vet var de kommer ifrån, eller vart de tar vägen efter döden. Det är kroppen som är mysteriet. Det var när jag kom på det som jag avslutade projektet. Vad har Gåvan betytt för dig? – Jag är italienska och född kaGiorgia Fiorio är 42 år gammal och bor i Venetolik, men det betyder inte längre dig. Innan hon gav sig in i något. Jag har inget behov av en projektet Gåvan dokumentillhörighet. Alla resor har fått mig terade hon under tio års att förstå att världens religioner, tid män i mycket manliga alla riter, är olika språk för samma miljöer: boxare, fångar, tjurfäktare, sjömän ... sak. Jag har mitt eget högst per-

Ekovänliga smörgåspålägg ! www.tartex.se

Det vegetabiliska smörgåspålägget

Tartex är en ekologisk smakrik vegetabilisk smörgåspastej som passar både på smörgåsen och i matlagningen. Att sedan vegetarisk kost är ett bra alternativ för miljön och hälsan, det får man på köpet. Tartex hittar du hos välsorterade livsmedelsbutiker & hälsokostbutiker. Finns på helkonservhyllan. www.tartex.se t t k t 2010 f 1 40 Vi1004a008_tartex 0610_Andlighet.indd

i i dd 1

10 03 08 13.20.45 13 11 08 10-03-08 2010-05-17 18.25

JUNI 2010

Porträtt 18 26 98

FREDRIK LINDSTRÖM ”Kunskapens flanör”

borrar i livets frågor och kan skönja en ny tid. VI HÄNGER MED ... jubilerande sångerskan Lisa Nilsson. ANNIKA SAVILL Svenskan som har sin vardag i högsta FN-toppen.

Kultur 44

PETER FRÖBERG IDLING Återinför de fasta bok-

priserna!

VAD SNICKRAR DU PÅ? Dick Harrison.

LITTERATUR Ris och ros till aktuella böcker.

KONST Jenny Lindblom klär av fröken Duktig.

FILM Oscar Hedin på jakt efter blått blod.

MUSIK Rose-Marie Stråhle prisas för sina texter.

Religiösa riter från hela världen

KVALIFICERADE TIPS Åtta bibliotekarier om bra

sommarläsning.

Annie, Centerpartiets nya stjärnskott

Reportage 28

VÅRT BEHOV AV ANDLIGHET Fotografen Giorgia Fiorio har besökt 38 (!) länder för att dokumentera religiösa riter. SJUKDOM MED STIGMA Vi har besökt Europas sista koloni för spetälska.

Krönikor 4

ANNELI ROGEMAN Inget bröllopsextra i Vi.

INGEMAR UNGE Algot Bengtsson, hjälte i det tysta.

DET GLÖMMER JAG ALDRIG Gabriella Ahlström om en fest med magiska inslag.

Dessutom 14

VI FÖRKLARAR Vad gör Sverige i Afghanistan?

POLITIK Annie Johansson – centerpartist på g.

SPRÅKSAMT Uttryck från den muslimska världen.

RESOR Sju skäl att åka till Nice.

RECEPT Mat för sommarens utflykter.

DESIGN Mer drag i utemöblerna.

Reningsrit vid det heliga berget Yudono-san i Japan.

79 Säsongens

Recept för sommarutflykten

nya häftiga utemöbler

Aktuella böcker

KORSORDEN finns på sidorna 90–91 & 94–95.

0610 Innehåll 3

2010-05-18 16.28

Kultur Kultur krönika

D ET H Ä R VÄ L J E R V I J UST N U

Daniel Larsson spelar titelrollen i Romateaterns Shakespeareuppsättning.

MISSA INTE!

Är det Macbeth, som här jag ser framför mig?

De som ropade ”da capo” när Romateatern senast spelade Macbeth blir så här 13 år senare slutligen bönhörda. Den klassiska tragedin är åter sommarens pjäs – den 20:e Shakespeareuppsättningen i den gotländska klosterruinen. Daniel Larsson, aktuell i SVT:s serie om kommissarie Winter, spelar den makthungrige kungen som köpslår med häxor, hallucinerar fram dolkar och inte kan dödas av någon man av kvinna född.

FOTO thron ullBERG

Premiär 23 juni på Romateatern, Romakloster, Gotland.

44 Krönika Återinför de fasta bokpriserna! 45 Vad snickrar du på? Dick Harrison. 46 Litteratur Vi recenserar Birgitta Stenberg, John Ajvide Lindqvist, Sadie Jones med flera. TIDNINGEN VI NR 6 2010

VI1006 Litteratur.indd 43

52 Konst Jenny Lindblom möter fröken Duktig. 54 Film Oscar Hedin letar oäkta blått blod . 56 Musik Doldisen Rose-Marie Stråhle prisas för sina dansbandslåtar. 43

2010-05-17 17.23

Kultur KRÖNIKA

Fasta bokpriser kan rädda litteraturen

okbranschen befinner sig i kris. De feta åren sägs vara sätt vore att återinföra fasta priser på böcker i butikerna. Nu är förbi. Förlagen drar därför ner på utgivningens bredd och prissättningen fri, vilket möjliggör systemet med rabatter. satsar på storsäljare. Med fasta priser skulle marknaden förvisso bli mindre lukraEn orsak till förlagens minskade marginaler är att tiv men samtidigt mer stabil. Boklådor utanför storstadsområkrisande bokhandlare förhandlat till sig allt större rabatter. Radena skulle ha större chans att överleva. batterna innebär givetvis mindre förtjänst per såld bok för förNär en sådan återreglering av marknaden föreslogs av Förfatlagen. Och kostnader vältrar man ju helst över på andra, längre tarförbundet i höstas avfärdades det av kulturminister Lena ned i näringskejdan. En förläggare jag talar med säger också att Adelsohn Liljeroth (M) som gammalt kommunistiskt öststatsdet i slutändan kommer att bli författarna tänkande. Men jag föreslår att kulturminissom tar smällen. tern gör ett studiebesök i Europas stora kulI slutändan Frågan är vad det får för konsekvenser? Enturländer, exempelvis Frankrike och Tyskland, ligt Författarförbundet tjänar genomsnittskommer det att bli där man framhärdar i fasta bokpriser. Deras medlemmen i dag 10 000 kronor i månaden blomstrande mångfald av boklådor och intresförfattarna som på sina böcker. Före skatt. sant utgivning får Sverige att framstå som en får ta smällen. Nu har det vanliga författarlivet aldrig varit dyster granåker. fett, men hittills har författarna garanterats Fortsätter den nuvarande utvecklingen är ett förskott på halva upplagan. Oftast ett lätträknat antal tusenrisken överhängande att fler framstående men inte nödvänlappar, men i alla fall en liten trygghet. digtvis storsäljande författare lägger bort pennan och skaffar Men förlagen vill inte längre ge förskott baserat på ett försig mer välbetalda jobb. Exempelvis Daniel Sjölin, som både säljningspris som i praktiken, efter rabatterna, är mycket lägre. Augustprisnominerats och fått Katapultpriset, säger sig ha valt Bonnierförlagen har följaktligen redan lanserat nya kontrakt, tv-karriären framför skrivandet eftersom han vill ge sina barn där författarna i stället får ett slags royalty på nettointäkterna. en uppväxt på rätt sida existensminimum. Och det är ju också en del av dilemmat. Inte heller den fysiska bokhandeln går bra. Omgörningen av Vi kan ju inte sakna de böcker som aldrig Akademibokhandeln, med vilken även den satsar allt på storsäl- blev skrivna. jare, är ett nedslående exempel. För egen del går jag inte ens in i de butikerna längre. När alla nu försöker maximera sina vinster urartar utvecklingen i ett slags ”race to the bottom”. En kapplöpning som riskerar att utarma litteraturen. Peter Fröberg Idling Vad kan man då göra för att förhindra att de fria marknadskrafKulturredaktör peter.froberg.idling@vi-tidningen.se terna sliter förutsättningarna för kvalitetslitteraturen i bitar? Ett

1927. Sedan dess har bara förkortade versioner av filmen visats. Ända tills i år. Fritz Langs dystopi klipptes nämligen ned efter premiären. Många scener ansågs vara förlorade för eftervärlden, men 2008 hittades en gammal kopia i Buenos Aires. Den film som nu visas i Berlin innehåller en halv timme återfunnet material. De nya bilderna är i dåligt skick, skadade och beskurna. Men de fördjupar en välbekant berättelse. Metropolis står på Unescos lista över världsminnen. Många filmmakare har inspi-

VI1006 Litteratur.indd 44

Stumfilmspianisten slår an sina första ackord. På filmduken marscherar förslavade arbetare till jobbet i en stad under jorden. Maskiner blinkar och ryker. En galen vetenskapsman bygger en robot som ser ut som en människa. Science fictionklassikern Metropolis hade premiär Uppkopplad redan 1927.

rt ko IN vy ERL

Nygammal Metropolis fortfarande skrämmande modern

rerats av de futuristiska miljöerna och hjälten Freders kamp mot ett omänskligt samhälle. Den som sett filmer som Blade Runner och Matrix känner igen sig. Framtidsvisioner brukar säga mest om sin egen tid. Ur det perspektivet är det nästan nedslående att se hur mycket av Metropolis som återkommer i dagens science fiction. Kanske ser dystopierna annorlunda ut 2093, men i dag känns Fritz Langs grymma fantasivärld fortfarande rätt modern.

Lina Österberg

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 17.23

Vad snickrar du på?

FOTO RICHTFRENKEL • TEXT PETERTEXT FRÖBERG IDLING FOTOJEFFERY JOHANNA PETER FRÖBERG IDLING

Dick Harrison

– Min filmsamling. Jag har långt fler än tusen dvd-filmer och samlandet pågår ständigt. När började du med det? – 2001 eller 2002. Någon särskild genre du föredrar? – Ja, helst gamla klassiker från 1940-, 50- och 60-talen. Välgjorda mästerverk från den tid då bio var det stora folknöjet i hela västvärlden. Har du någon favoritfilm? – Ja, Casablanca. Hur ofta ser du på film? – Om jag själv får bestämma blir det en varje kväll. Men i praktiken mellan två och fyra i veckan. Men hur sjutton hinner du? Du ger ut en strid ström tjocka böcker, är universitetsprofessor, programledaTIDNINGEN VI NR 6 2010 re i tv, redaktör för standardverket

VI1006 Litteratur.indd 45

Sveriges historia, du skriver recensioner, föreläser och jag vet inte allt. – Jag har faktiskt inga problem att hinna med allt detta. Lösningen heter arbetseffektivitet, förmåga att använda tiden smart – i synnerhet så kallad dötid på stationer, hotellrum, flygplatser, taxi, buss med mera. Många timmar av mitt liv består av resor och dötid, och då kan jag arbeta effektivt. Vad mer har du på gång? – Tredje delen av Sveriges historia, som jag har skrivit till hälften, kommer ut i maj, och min roman Niding kommer ut i augusti eller september. Men allt det förbleknar jämfört med årets stora händelse för min del: jag och min fästmö Katarina Lindbergh, som också är författare, gifter oss i Kalmar slottskyrka i juni. Sedan åker vi på bröllopsresa till USA. En och en halv månad med bil, 45 från kust till kust!

Dick Harrison » Född 1966. » Professor i historia, författare » Debuterade med avhandlingen The early state and the towns 1993, debutromanen Ofärd kom 2007. » Fick Augustpriset 2000 för Stora döden.

2010-05-17 17.23

Kultur LiTTEraTUr

LENA ANDErSSoN Född 1970. Författare och kolumnist med inriktning på varat, idéerna, fantasins kraft och tankens klarhet.

ALEXANDEr SkANTZE Född 1972. Författare, frilansskribent och dramaturg. Trebarnsfar, Philip K Dickfantast.

oLINE STIG Född 1966. Författare och kritiker. Fick Vi:s litteraturpris 2007. Bott flera år på lantgård.

JENS CHrISTIAN BrANDT Född 1964. Frilansskribent och bibliofil, har bott i Berlin. Läser helst efter midnatt.

PETEr FrÖBErG IDLING Född 1972. Vi:s vikarierande kulturredaktör och författare. Föredrar obrutna horisonter.

INGEMAr UNGE Född 1944, hundra år efter att Karl XIV Johan slutade röka. Kan se jobbet från sovrummet.

Vi:s rEcEnsEntEr om: rentvådd sjuttiotalsfeminism, en norrländsk tresamhetsförbindelse och murakamis maratonessä.

Suggestiv stämning från första meningen Eldar och is

Birgitta Stenberg NORSTEDTS

irgitta Stenbergs handlag med språket är elegant och lätt och skapar en framåtrörelse som tycks självklar när den lyckas men kräver mycket osynligt arbete. Redan första meningen och prologens avsiktsförklaring sätter den suggestiva stämningen: ”Den här berättelsen har plågat mig länge.” Eldar och is är en självbiografisk släkthistoria, men skriven som en roman med romanfigurer. Därigenom lyckas Birgitta Stenberg med det nödvändiga, att få människor som levt i verkligheten att bli fiktiva – och på så sätt levande. Litteraturen har sina egna lagar. Det är i texten som romanfigurer måste ha liv. Att de levt i verkligheten är aldrig någon garanti för att de lever på pappret. Eldar och is följer Birgitta Stenbergs tillkomsthistoria och släktträd. I epilogen kommer en twist som kullkastar hela berättarbygget. Där lämnar Stenberg romanlogiken. Endast verkligheten kan tillåta sig sådana vändningar. Lite snopen blir man av att på de sista sidorna bli bestulen på allt som varit, men det

är givetvis ingenting mot vad Stenberg själv erfor när hon sjuttiosju år gammal och efter att ha skrivit färdigt boken, fick veta att hennes härkomst troligen var en annan än hon trott. Historien om Birgitta Stenbergs anmödrar är samtidigt historien om människor som bryter mot samhällets konventioner för kärleksrelationers beskaffenhet. Stenbergs mormor Alma, som är folkskollärare, inleder en tresamhetsförbindelse med byns präst och prästfru. Den skildras med vacker och uppfriskande självklarhet. För det omgivande norrländska samhället är det inte lika vackert och uppfriskande och när Alma blir gravid tvingas hon lämna prästparet, byn och sitt yrke och gå in i ett torftigt konvenansäktenskap utan erotisk attraktion.

lEna andErsson

Birgitta Stenberg skriver om en historia som plågat henne länge.

Vissa BÖckEr som man inte tycker

om, som inte är trevliga att läsa därför att de är tråkiga eller illa skrivna, kan ändå skapa ett trängande behov av kritik och yttranden. Birgitta Stenbergs Eldar och is skapar inte sådana behov utan lägger sig snarare till ro inombords som en stilla, angenäm känsla. Somligt förbryllas jag av, såsom de omsorgsfulla skildringarna av modern Ingeborgs iskalla sexuella manipulationer med olika män. Psykologiskt intressanta och förfärande i sin grymhet väcker 46

VI1006 Litteratur.indd 46

de frågor. Ska man se Ingeborg som frigjord? Men själviskhet och bristande hänsyn är inte emancipation. Kärleksfullhet och omtanke är inte underordning. Vad författaren anser om saken får jag inte veta. Hon är noga med att inte analysera eller värdera det hon berättar. Det skapar både sug och frustration.

FOTO marika lindBlom-jakoBson

roMAN

TIDNINGEN VI NR 5 2010

2010-05-17 17.24

Kultur LiTTEraTUr

Roligt och jobbigt om kvinnokampen SAkProSA

Å alla kära systrar!

Ebba Witt-Brattström NORSTEDTS

ag har just lämnat min son på dagis när jag skriver det här. Min man hämtar. Våra jobb är lika viktiga. Vi städar tillsammans, han tvättar, jag handlar. Vi är hyfsat jämställda och jag är tacksam för det. Exakt hur tacksam jag borde vara inser jag när jag läser Ebba Witt-Brattströms bok, Å alla kära systrar, om 1970-talsfeminismen och Grupp 8. Det är den mest utförliga dokumentation jag hittills läst om de kvinnor som skrek sig hesa för att jag ska kunna ha det som jag har det. ”Ropen skalla, daghem åt alla!” Det är en rolig bok. Öppenhjärtig och

detaljrik, med ett rikt material av bilder, mötesprotokoll och intervjuer. ”Så här var det, så här gjorde vi, så här tänkte vi.” Jag har respekt för Witt-Brattströms ambition att rentvå Grupp 8 från nidbilden av en hop galna extremister med näbbstövlar och hängbröst. Herregud, de åstadkom ju faktiskt massor! mEn dEt är också en jobbig bok. Min tacksamhet blandas med en skavande irritation. För trots att det här och var finns små korn av ironi och självkritik präglas boken som helhet av en svårsmält idyllisering. 70-talets systerskap var underbart! Alla hade så kul och lärde sig så mycket. Intervjuerna med andra rödstrumpor är outhärdligt självbekräftande. Pikarna mot dagens ”bloggfeminister och bitterfittor” är fina men kännbara. Men om det saliga systerskapet var så fantastiskt, varför gick det åt fanders?

Ebba Witt-Brattström sopar konﬂikterna under mattan, menar Vi:s recensent.

Varför splittrades lokalgruppen Aurora? Vart tog alla glada, stolta och enade systrar vägen? Det har Witt-Brattström inget svar på. I viljan att rentvå kvinnorörelsen sopar hon konflikter och splittring under mattan. olinE stiG

Norrländsk klassresa utan engagerande vändpunkter roMAN

Birgit Häggkvist

FOTO PriVat (HÄGGKVIST), sara mac kEY (WITT-BRATTSTRÖM)

FOTO marika lindBlom-jakoBson

BONNIERS

person till klassens primus. Så även i gymnasiet, där lärarna aldrig tidigare mött en liknande begåvning. Idel stora A i studentbetyg. I hemmet finns föräldrarna som trots

et är 1950-tal, norrbottnisk glesbygd och en flicka skjutsas av sin morbror till realskolan i centralorten. Ett nytt liv väntar. Äntligen ska hon få inträda i det kunskapens kraftfält som hon föreställer sig sprakar runt lärarna. I Birgit Häggkvist förra roman, Försöksråttan (2001), utforskade hon mobbningens psykologi. I den aktuella, självbiografiska A. antyds en flykt från folkskolans trakasserier. Men med dem är det slut. I den nya miljön utvecklas romanens kunskapstörstande huvudTIDNINGEN VI NR 6 2010

VI1006 Litteratur.indd 47

Birgit Häggqvists romanﬁgur förblir intakt, trots alla yttre förändringar.

Hermodskurser och tidningsläsande aldrig fått ta sin begåvning bortom potatisåkern. Och ju högre dottern stiger, desto djupare blir deras bitterhet. Häggkvist gestaltar sin berättelse väl, med en egen avig blick på världen. Men själva händelseförloppet är märkligt linjärt och renons på engagerande vändpunkter. Så kan ju livet te sig när man blickar bakåt, men en roman som spänner över flera år ropar efter en annan dramaturgi. Huvudpersonen blir också märkligt intakt, trots alla inre och yttre förändringar. Och det gör mig förbryllad. Häggkvist är en sådan driven författare att hon medvetet tycks ha valt att låta romanen puttra på över sidorna till den aviserade slutstationen. Men måhända föll hon i fällan att vilja skriva ”som det var”? Ett hedervärt uppsåt, men det blir sällan särskilt spännande skönlitteratur. PEtEr FrÖBErG idlinG

2010-05-17 17.24

Kultur LiTTEraTUr

Att vara 14 och känna sig ensam roMAN

Lilla stjärna

John Ajvide Lindqvist ORDFRONT

FÖr dEn som läst författarens tidigare

böcker är ingredienserna i Lilla stjärna alltså knappast nya. Alltsedan den storartade debuten med Låt den rätte komma in har författaren specialiserat sig på att släppa osaliga andar lösa i ett sakta bortvittrande folkhem. Vampyrer har härjat i Blackeberg, en armé av zombier har trampat genom korridorerna på Danderyds sjukhus och ondskefulla gengångare har knattrat runt med flakmoppe på

Mitt i all blodspillan har John ajvide Lindqvist skrivit en varmhjärtad roman, tycker Jens christian Brandt.

ensligt belägna skärgårdsöar. I slutändan har man som läsare alltid insett att de mest skrämmande varelserna, de riktiga monstren, ändå är vi själva. Vi som lever för att göra varandra illa. Vi som älskar alla former av mobbning; vi som rör oss genom tillvaron med armbågar vassare än någon skarpslipad machete. Även i Lilla stjärna står det snart klart att de förmenta skräckfigurerna är rätt harmlösa i jämförelse med så kallat hyggligt folk. Spädbarnet, som hämtas upp ur underjorden, placeras omgående i en ljudisolerad, Josef Fritzl-liknande källare. Hennes fångvaktare var en gång nära att ta sig in på Svensktoppen, nu är det hon som genom sin utomjordiska röst ska fixa guldkantade skivkontrakt. När hon så småningom rymmer upptäcker hon att det inte råder någon större skillnad 48

VI1006 Litteratur.indd 48

mellan källarskrubben och världen utanför. Principen är densamma: exploatering. PrEcis som dE föregående romanerna kan Lilla stjärna njutas som en thriller med övernaturliga inslag. Men vid det här laget står det rätt klart att författarens egentliga storhet är de stillsammare tonerna. Långa stycken i den nya romanen handlar om det banalaste av allt: att vara fjorton och känna sig ensam. Att stå vid ett fönster, stirra ut mot sommarlovet och inte riktigt veta vad man ska ta sig till. All blodspillan till trots är detta John Ajvide Lindqvists mest varmhjärtade roman. Och den konstnärligt mest lyckade. Thank you for you the music, som huvudpersonen sjunger då borrmaskinerna spinner som allra värst. jEns christian Brandt

FOTO mia ajVidE

upptakten till John Ajvide Lindqvists nya roman dundrar en svart BMW med tonade rutor fram på en grusväg någonstans i Roslagen. Bakom sig i skogen har den efterlämnat färska hjulspår och en brådstörtat igenskyﬄad grav. Exakt vem – eller vad – det är som vilar i denna grav, en nyfödd flicka eller en uråldrig dödsängel, förblir oklart. Allt vi får veta är att en misantropisk svampplockare vid namn Lennart förbarmar sig över den levande begravda. Följderna är naturligtvis katastrofala. För i samma ögonblick som denna varelse ur underjorden inackorderas i en villa utanför Norrtälje, där den föds upp med bröstmjölkersättning och schlager, tar apokalypsen sin början. Mängder av blod kommer att flyta. Hammare kommer att svingas mot häpna tinningar. Små behändiga Hitachi-borrmaskiner, med ergonomiskt grepp, kommer att användas på ett sätt som producenten kanske inte riktigt avsett, och när det hela är över kommer till och med Skansen att likna en krigsskådeplats.

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 17.24

Kultur LiTTEraTUr

Hej Tove, varför 1800-talsfeministen Anne Charlotte Leﬄer? – Eftersom jag och Anne Charlotte är avlägsna släktingar var hennes namn ett som figurerade i min barndom. Vagt visste jag därför att det fanns en författare långt bak i släkten och när mitt intresse för feminism vaknade började jag läsa mer om och av henne. Då insåg jag vilket otroligt fascinerande öde hon hade. Det som är så gripande med hennes liv och gärningar är inte bara att hon skrev radikal och utmanande litteratur utan att hon i sann mening levde som hon lärde. Hon vägrade att låta sin första man förbjuda henne att skriva, hon lämnade honom när bristen på fysisk kärlek blev för påtaglig och hon trotsade en hel italiensk adelssläkt genom att aldrig ge upp tron på att få den man hon älskade. i sin tid var hennes pjäser mer spelade än august strindbergs. Varför har hon glömts bort? – Att hon flyttade till Italien och dog där bara 43 år gammal spelade säkert roll. Men för mig är det självklart att det också beror på könsmaktsordningen. Hon är inte den enda kvinnliga författaren som stoppats undan längst ner i en låda. 1880-talet var radikalt,

men följdes av ett mer konservativt årtionde då Strindberg fick sitt stora genombrott. Varifrån har du hämtat information om henne? – I första hand från hennes många brev. Hon var en driven brevskrivare, även om hennes handstil inte var av denna världen. Ibland har hon dessutom vridit på brevet och fortsatt skriva över på diagonalen. Jag har också läst hennes dagbok, men den var mer pliktskyldig. Men jag vill betona att jag har skapat min egen bild av Anne Charlotte, som kanske

har mer med mig att göra än henne. Vad tror du hon skulle ha tyckt om din roman? – Ja … Jag tror hon skulle ha gillat den. Hon gjorde fiktion av enormt mycket i sitt eget liv. När hon till exempel skulle skriva en biografi över Sonja Kovalevskaja sade Henrik Ibsen till henne att hon skulle angripa det ”dikteriskt”. Och hon sade sedan själv om det arbetet: ”Vad är för övrigt objektivt sant när det gäller själsförklaringar?” PEtEr FrÖBErG idlinG

Tove Leﬄer är journalist och aktuell med sin romandebut, Den kärleken, om sin radikala anmoder anne charlotte Leﬄer.

Stiﬀ upper lip kan inte dölja manlig 50-talsångest roMAN

Små krig Sadie Jones

ÖVERS. JOAKIM SUNDSTRÖM WAHLSTRÖM & WIDSTRAND

FOTO charliE hoPkinson

FOTO mia ajVidE

adie Jones debutroman Den utstötte var ett storslaget och klaustrofobiskt familjedrama förlagt till en brittisk borgerlighet årtiondet efter andra världskriget. I sin andra roman, Små krig, återvänder hon till 1950-talet. I centrum står den unge och exemplariske majoren Hal Treherne och hans hustru Clara. Hal stationeras på det ännu brittiska Cypern, där kampen för självständighet intensifieras. Motståndsrörelsens attentat får rädslan att sippra in i den bekymmerslösa kolonialtillvaron. Jakten

på ”terrorister” blir alltmer urskillningslös, allt blodigare. Det går givetvis att dra paralleller till dagens ”krig mot terrorismen”. Men det är i så fall i marginalen. Det självgenererande våldet, hur det brutaliserar och omänskliggör både förövare och offer, är ju universellt och evigt. Särskilt förödande är det för Hal, vars liv formats av Sadie Jones – brittisk berättare av bästa märke.

föreställningen om soldatheder och höga ideal. I en miljö präglad av ”stiff upper lip” finns ingen möjlighet att formulera den ångest som till slut driver honom att våldta Clara. Inte bara scenerierna utan även Jones gestaltande av romanpersonerna inre drama för tankarna till Graham Greene. Hon briljerar även i miljöbeskrivningar, där solen kan bryta igenom lika varm och oväntad som i verkligheten. Hon förmår också fånga känslan av kriget på ett privat, vardagligt plan, och därmed begripliggöra de individuella drivkrafterna i övergreppen. Den utstötte skämdes av en för romanen främmande Hollywoodupplösning. Även Små krig har i slutet ett par märkliga scener som tycks hämtade ur förrådet av filmklichéer. Men sammantaget är det brittiskt berättande av bästa märke. PEtEr FrÖBErG idlinG

TIDNINGEN VI NR 6 2010

VI1006 Litteratur.indd 49

2010-05-17 17.24

Kultur LiTTEraTUr

iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii Böcker i korthet iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii LyrIk

ESSÄ

Johan Jönson

Peter Mickwitz

Livdikt

Förlorat

BONNIERS

SÖDERSTRÖMS

JA!

Precis som med Jönsons tidigare Efter arbetsschema väller min vrede upp efter ungefär 100 sidor: Din själviska idiot! Skärp dig! Tigger du stryk? Boksidorna ångar av självförakt och skam. Diktjaget dör på första sidan och talar sedan i gränslandet mellan liv och död de 700 sidor som kvarstår. Efter ett tag blir jag blind för formen och språket gräver ned sig i mig, trots att jag gör allt för att slippa. Jag är inte ens säker på att detta är dikt. Men om det inte är dikt vad är det då? Kemi? Och även om språket inte hjälper (vilket alltså retar ihjäl mig, vad är poesi om inte en förbannad återvändsgränd?) känner jag djup respekt för den som skriver. Så här ful är man på botten alltså, tack för påminnelsen. jEnnY morElli

NJA

Den finlandssvenske poeten Peter Mickwitz har samlat fyra essäer i en snygg liten volym. I övermarginalen löper ytterligare texter hämtade ur en arbetsdagbok samt en tidigare utgiven poetik – ett grepp som ömsom berikar läsningen, ömsom stör den. I inledningsessän jämför Mickwitz förtjänstfullt författarna Franz Kafkas, Clarice Lispectors och Runar Schildts respektive förhållande till skrivande och död. Enligt Mickwitz skrev de två första för att dö, medan den finlandssvenske Schildt tog sitt eget liv när skrivandet tröt. Bra är också Mickwitz essä om Samuel Becketts poesi, som känns mindre formell och sträng. Övriga två essäer – om förhållandet mellan författare och läsare – ger mig mindre, då jag tycker Mickwitz emellanåt gör även det rätt enkla onödigt svårt.

NyToLkNING

RUIN FÖRLAG

NJA

1962 kom Raggarbibeln, ”Vi vann!” sa Markus, evangelium på slang av pastorsadjunkt Eric Grönlund. Samma grepp tar fil. dr Dimitrios Iordanoglou på Iliaden, där versdramats handling återges på ett slang- och svordomsmättat nutidsspråk. ”Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos peliden Akilles” ersätts då av ”Psykbrytet. Vilken jävla story. Den om Akilles psykbryt. Som sabbade allt för grekerna …” Underhållande, men varför så vulgärt? Ett neutralare språk hade fungerat lika bra. En del av slangorden är dessutom okända för en geront som mig. Och varför flytta den till nutid? Mycket bra är Iordanoglous företal där han diskuterar huruvida Homeros funnits och vilken version av de tusen tänkbara muntligt traderade Iliader vi egentligen har. inGEmar unGE

LyrIk

Vagga liten vagabond Eva-Stina Byggmästar WAHLSTRÖM & WIDSTRAND

min vrede väller upp efter ungefär 100 sidor: Din själviska idiot! Skärp dig! Tigger du stryk? jEnnY morElli OM JOHAN JÖNSONS BOK

roMAN

Tre apor

Stephan Mendel-Enk ATLAS

Vinden rasslar i de nakna grenarna över Göteborgs judiska begravningsplats när 13-årige Jacobs mormor ska jordfästas. Det är upptakten på Tre apor, en roman som på

JA!

VI1006 Litteratur.indd 50

jonas EklÖF

PEtEr FrÖBErG idlinG

Iliaden – en cover Dimitrios Iordanoglou

130 effektivt berättade sidor skildrar en skilsmässa, en judisk församlings förestående splittring och en nybliven tonårings stora och små funderingar. Stephan Mendel-Enks debut Med uppenbar känsla för stil var ett mästerligt reportage om manlighet. Den nya boken når inte riktigt samma höjder. Stilistiskt finns inte mycket att klaga på. Mendel-Enk briljerar i fint skurna berättelser från Göteborgs judiska kontingent, som när den frustrerade och stressade rabbinen lägger ut texten om sitt uppdrag för Jacob (en rabbin är helt enkelt ”en ordinary guy som happens to know en del om vad som står i toran”). Tre apor är rakt igenom underhållande och gripande. Helhetsintrycket dras dock ner av ett par scener som hade passat bäst i en buskisshow på någon av Göteborgs friluftsscener.

NJA

I Vagga liten vagabond, den avslutande delen av En trilogi om kärlek (Älvdrottningen 2006, Hur små poeter ﬁnns det egentligen 2008), öppnar Eva-Stina Byggmästar åter dörrarna till sitt technicolorfärgade universum, översvämmande av blommande blommor, fnittriga bohemer och rundhänta igelkottar. Allt är gulliga diminutiver: Små grönklädda resenärer på små äventyr med hjärtan fulla av kappsäckar, vägen är rak och krokig på en och samma härliga gång. Det är idel lekfulla språkliga infall, mjuka kanter och nästan provocerande idylliskt. Ingen kontrasterande svärta, blott en aning erotik som bryter av. Men samtidigt gestaltar hon skickligt en värld som inte står att läsa någon annanstans. Det är lite som att vara på återbesök hos Trollkarlen från Oz. Men tyvärr utan de elaka häxorna. PEtEr FrÖBErG idlinG

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 17.24

Kultur LiTTEraTUr

Med lojaliteten hos de maktlösa roMAN

Lila Hibiskus

Chimamanda Ngozi Adichie ÖVERSÄTTNING: RAGNAR STRÖMBERG BONNIERS

himamanda Ngozi Adichies andra bok, den storslagna kollektivromanen En halv gul sol, blev en prisbelönt global succé, ett av de postkoloniala framgångsfenomen som den moderna litterära världen älskar. Nu har även den nigerianska författarens debut, Lila hibiskus, översatts till svenska.

tEmat är, PrEcis som i En halv gul sol,

hur privata och politiska lojaliteter skär mot varandra. Kambilis pappa Eugene är en framgångsrik affärsman som bekämpar militärdiktaturen, samtidigt som han terroriserar sin familj med våld och religiös hjärntvätt. Kambili växer upp i en gyllene bur, tills hon får besöka sin universitetsfaster, och en annan värld öppnar sig för henne. Lila hibiskus är något ojämnt berättad,

med en långsam upptrappning och ett abrupt slut. Som mörk, motsägelsefull fadersdemon känns Eugene aningen konstruerad, och man förstår aldrig riktigt hur hans rättvisepatos och förtryck hänger ihop. Men som debut betraktat är Lila hibiskus imponerande. Adichies prosa är jämn och rak, men trots – eller kanske tack vare – den enkla stilen, är hennes bilder målade med glödande liv. Sidorna är fullpackade med briljanta iakttagelser, och läsaren ser verkligen den sprakande afrikanska naturen, känner smutsen och regnet mot sin hy. Här finns samma precision som i En halv gul sol, samma förmåga att väva ihop stora samhällskrafter och små vardagsdetaljer, ett ofrånkomligt förflutet och ett absolut nu. Här finns även samma problem: alla dessa iakttagelser riskerar att dränka själva historien. Adichies huvudpersoner tenderar att bli observatörer i sina egna liv, tenderar nästan till uppgivenhet. Samtidigt är denna vanmakt så konsekvent genomförd att den framstår som

chimamanda ngozi adichie skildrar hur lojaliteter bryts mot varandra.

ett av Adichies estetiska val. Hon skriver inte om dem som styr världen, utan om dem som bara försöker överleva den, som revolterar i sina hjärtan. Privat eller politiskt så är det här, hos de maktlösa, som Adichie hela tiden har sin lojalitet, och det är åt dem hon vigt sin otvivelaktiga talang. alEXandEr skantZE

Småputtrig skildring av löpningens ljuva plågor MArAToNESSÄ

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

FOTO BEoWolF shEEhan

Harauki Murakami

ÖVERS. EIKO DUKE, YUKIKO DUKE NORSTEDTS

en japanske författaren Murakami vill på sin gravsten rista ”Han gick åtminstone aldrig” (i ett maratonlopp, vill säga). Han är galen i att kuta, springer dagligen en mil, och har avverkat åtskilliga maraton, bland annat det i New York. Men även det riktiga maraton, åt fel

TIDNINGEN VI NR 6 2010

VI1006 Litteratur.indd 51

håll, från Aten till Marathon, helt solo, med solvärmen som svetslågor mot huden och en oförstående fotograf i följebilen. Fotografen tyckte att han kunde fuska och posera lite i Aten och sedan ta bilen och lunka de sista metrarna i mål … Men inte Murakami! Hans bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning är en småputtrig skildring av löpningens alla glädjeämnen och plågor. Till de sistnämnda hör att en gång i månaden uppsöka en proffs-stretchare som bänder i en tills även kalsingarna dryper av kallsvett. Oerhört plågsamt.

Naturligtvis kopplar Murakami ihop skrivandet med lubbandet, han började med båda samtidigt, efter att tidigare ha drivit jazzklubb. Han anser att romanskrivande christina Bergil är ett kroppsarbete ställer viktigaäven frågor. men snuddar vid sambandet kroppsligt-själsligt, springandets betydelse för kreativitet. Han kommer just ingenstans i resonemangen, men det är trevlig läsning för både litteraturintresserade och joggare. Murakami kan göra intelligenta reflektioner om allt: kanske kunde han skriva en lika intressant bok om skrivande och tandborstning. inGEmar unGE

2010-05-17 17.24

Välkommen!

Därför skriver vi inte om bröllopet

et finns två händelser som vi inte kommer att bevaka framöver. Vi kommer inte att rapportera från kronprinsessans bröllop. Vi kommer inte heller att skriva om Sverigedemokraterna, eftersom det är ett rasistiskt, mycket litet och marginellt parti. Dessutom riskerar vilken granskning som helst av SD att ge dem fler sympatisörer. Partiföreträdarna har medietränats så till den milda grad att till och med Ekots lördagsintervju, som är ett radioprogram som brukar utmärka sig för skicklig och kritiskt granskande journalistik, misslyckas att få svar på sina frågor (den 17 april). Därmed har jag sagt mitt om SD.

årligen för att se kungen dela ut medaljer och drottningen klippa band? Pengar de inte har någon redovisningsplikt för. Huruvida svenska exportföretag får fler beställningar om kungen står i kulisserna kan ingen veta. Apanaget betalar vi oavsett om de sköter sina uppgifter bra eller dåligt. Tjänsten som kung saknar kravspecifikation. Statschefens enda kvalifikation är arvsrätten. – Och bröllopet får 10 skattemiljoner extra, fortsätter jag. – Just därför ska man väl bevaka det, till och med Dagens Nyheter skriver om bröllopet … – Ja, i dag, den 16 maj, ägnar de hela sin söndagsbilaga åt detta. DN är Vi:s älsklingsdagstidning men efter denna megafonjournalistik är kärleken kantstött.

FOTO: HELENA NORDSTRAND/SCANPIX

Skälen till vår uteblivna bröllopsbevakning förtjänar en grundligare Ett sista skäl till att Vi skippar brölförklaring. lopsbevakningen är att vi vill undvika Vi ska vara ett samtida månadsmagaVigdis Finnbogadottir, den underdånighet som monarkin för sin och alltså bevaka det som händer nu. Islands president 1980 med sig. En servilitet som smittar som Ett sådant Nu kommer att utspela sig – 1996. Folkvald, framgångsrik och med tidsden värsta svininfluensa så snart de den 19 juni. Hur bevakar man ett landsbegränsad anställning. kungliga vinkar från balkongen … omfattande evenemang som går på tvärs mot ens grundläggande värderingar? P.S. Det finns flera nyutkomna böcker som resonerar Jag menar alltså det som detta bröllop representerar: om monarki och republik, bland andra Cecilia Åses Monarkins makt och fortsatta liv. Demokratins makt samt Ja. Monarkins bästa tid är nu/ – Nej, säger min monarkistiska vän, monarkin har Nej. Monarkin har aldrig varit farligare än nu av ingen makt. PJ Anders Linder och Per Svensson. – Den har mer makt än på mycket länge, svarar jag. Informell makt, som att det bara är kungen som får TV4 att sända en dokumentär (om kungahuset) utan reklamavbrott och med krav på att allt ska godkännas av kungahuset före sändning. Som att Stockholms gator stängs av när bröllopet äger rum och Hagaparkens ytor minskas för mycket lång tid framöver när Victoria och Daniel flyttar in i Haga slott. Som att … – Det är trevligt att de flyttar in mitt bland folket … – ... kungahuset fortfarande äger åtalsimmunitet, kungen kan alltså inte åtalas för fortkörning eller andra brott. Monarkin är djupt odemokratisk. ANNELI ROGEMAN – Stopp, säger min vän, du är en glädjedödare. MoCHEFREDAKTÖR narki betyder flärd, glans och ökade exportinkomster. anneli.rogeman@vi-tidningen.se – Du känner förstås till att vi betalar 112 miljoner

tidningen vi nr 6 2010

0610_Anneli 5

2010-05-18 16.00

Lästips från bibblan Semestern närmar sig och frågan är: vilka böcker ska jag ta med mig till landet/på resan/till parken i sommar? Vi har frågat åtta bibliotekarier – från Luleå i norr till Malmö i söder.

Martin Lövstrand Malmö Stadsbibliotek

Harry Martinson Staffan Söderblom

Mästerläsaren Söderblom förmedlar en känsla av förundran inför Martinsons texter och beskriver hans bästa dikter som ”poetiska mirakel” utan att förlora människan Martinson ur sikte. Men verket förblir, som i alla goda författarbiografier, i centrum.

Anna Duberg

Västerås Stadsbibliotek

Samuels bok

Den trettonde historien

Sven Delblanc

Diane Setterfield

I Samuels bok får vi följa Pastor Samuels törnbeströdda livsvandring. Utfattig med en ogiltig pastorsexamen hankar han sig fram och bryts ner av byråkrati och en grym omgivning. Medkänslan och det friska språket bär läsaren från första sidan till sista. Första boken i den så kallade Samuelsviten.

En modern roman i engelsk 1800-talsstil, komplett med hemliga rum, övervuxna trädgårdar och försvunna släktingar. Och så den där spänningen som gör att man bara måste läsa ett kapitel till innan man släcker läslampan …

Halvbrodern

Regnspiran

ENKÄT PETER FRÖBERG IDLING ILLUSTRATION EMMA HANQUIST

Lars Saabye Christensen

Sara Lidman

700 sidor norsk efterkrigshistoria befolkad av ganska osympatiska och högst mänskliga personer som man verkligen kommer inpå livet. Under och efter läsningen ville jag diskutera med någon: Vad hände egentligen? Var det så som jag tror med släktbanden?

En kuslig historia framförd med Lidmans kongeniala hudnära språk om det egensinniga barnet Linda. Som liten förutser hon sin fars död, vilket förlänar henne ett visst rykte. Regnspiran är en utmärkt ingång till författarskapet. Fortsättning: Bära Mistel.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann Jonas Jonasson

En fartfylld skröna om Allan Karlsson som rymmer från sitt förestående hundraårskalas, råkar stjäla en resväska full med svarta pengar, och så är berättelsen i gång. Under sitt liv har den självlärde sprängämnesexperten liksom snubblat över och in i de flesta viktiga händelserna i världspolitiken. Underhållande och charmerande!

VI1006 Bibliotekarier.indd 58

TIDNIN G EN VI NR 6 2 0 1 0

2010-05-17 17.51

Joakim Granlund Växjö Stadsbibliotek

Ristat i damm John Fante

Tillsammans med Steinbecks Riddarna kring Dannys bord är det här den roman som verkligen fick mig att bli en läsare. Om Arturo Bandini som i 1930-talets USA gör allt för att bli författare. Om förälskelse, Los Angeles smutsiga bakgator och om att förgylla sina drömmar.

Länder Verner Boström

Ann Östman

När Verner debuterade 1965 var han 69 år och fram till 1972 släppte han 20 diktsamlingar till. Länder samlar hans dikter som egentligen inte liknar någon annans. Ord upprepas i musikalisk takt, de svävar fram. Ingen visste varför han skrev dikter. När man läser Länder förstår man.

Länsbiblioteket Gävleborg-Uppsala

En fest för livet Ernest Hemingway

Om vänskap funnes

Det här är en bok som väcker både vemod och livsglädje hos mig, och som jag alltid vill läsa en gång till. I mycket handlar den om att överleva som författare i Paris på 1920-talet, men också om kärlek och svek. Hemingway säger det bäst själv: ”Men det var sådant Paris var förr i tiden när vi var mycket fattiga och mycket lyckliga.”

Stig Claesson

Tveklöst en av Slas allra finaste stunder. Det handlar om vänskapen mellan Claesson och Pär Rådström och vidare till Niklas Rådström. En roman som i enkelhet beskriver allt från bohemiskt konstnärsliv via kärleken till film och jazz till att bli en roman om saknad.

För Lydia Gun-Britt Sundström

ENKÄT PETER FRÖBERG IDLING ILLUSTRATION EMMA HANQUIST

När jag första gången läste – och njöt av – Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken, kände jag att en röst fattades, nämligen Lydias. Vad tänkte hon egentligen, under kärlekshistorien med Arvid Stjärne? Varför valde hon till sist som hon gjorde? Alla som vill få en aning om svaret, bör läsa Sundströms roman!

Drömfakulteten Sara Stridsberg

Får jag rekommendera en bok jag ännu inte läst ut? Jag gör det! Sara Stridsbergs roman Drömfakulteten är som en film för mig, i vilken jag kliver in och ut. Stridsbergs text, om Valerie Solanas (kvinnan bakom SCUM Manifesto och även den som skottskadade Andy Warhol) är så stark att jag måste inta den i små doser åt gången. Rekommenderas om och när sommarkvällen blir för loj … ➤

TIDNIN G EN VI NR 6 2 0 1 0

VI1006 Bibliotekarier.indd 59

59 59

2010-05-17 17.52

LÄSTIPS FRÅN BIBBLAN

Anders Johnson Strängnäs Bibliotek

Glöd Sándor Márai

En sista middag tillsammans medan stearinljusen brinner ner. Två män, Henrik och Konrád, som inte setts på över fyrtio år. Kärleken till en kvinna som spelat roll för bådas liv har de gemensam.

Fyrväktaren Jeanette Winterson

Det finns en ort i Skottland som heter Salt. Det finns en kvinna som heter Silver. Det finns alltid en fyrväktare som heter Pew. Han lär henne att sköta en fyr och att säga världens svåraste ord: ”Jag älskar dig.”

Bildhuggarens dotter

Jenny Englund Oskarshamns Bibliotek

Igelkottens elegans

Tove Jansson

Boken som fick mig att bli bibliotekarie. Varför gömmer biblioteken böcker på en avdelning som heter Gcz? Om Toves uppväxt i bohemisk Helsingforsmiljö.

Muriel Barbery

En underfundig och charmig berättelse om hur två vilsna själar; portvaktaren och den till synes anonyma änkan Renée och den brådmogna 12-åriga flickan Paloma, finner varandra. Ironi, filosofi och vardags bekymmer vävs samman och skapar en myskänsla som sitter kvar långt efteråt.

Kärlek, vänskap, hat Alice Munro

En novellsamling i all sin enkelhet? Nej detta är något mer, varje novell är som en hel roman i sig. Det myllrar av livskraftiga betraktelser och språkliga aptitretare. Munro kan konsten att framkalla de där raderna som inte syns med blotta ögat, men som tål att insupas om och om igen.

Lucianas långsamma död Guillermo Martínez

Ett alternativ till dagens polisbrutalitet-schablondeckare. Här framträder själva mordhistorien endast som en kuliss. I stället drivs intrigen framåt av det som sker och det som verkar ha skett. Vad är det egentligen som händer och kan vi vara säkra på att det verkligen har hänt? Här är det de psykologiska och överraskande vändningarna, tillsammans med det målande språket, som gör att boken blir en riktig bladvändare.

VI1006 Bibliotekarier.indd 60

TIDNIN G EN VI NR 6 2 0 1 0

2010-05-17 17.52

Jan Olofsson Luleå Stadsbibliotek

Vi, de drunknade Carsten Jensen

En magnifik skepparhistoria om sjöbussar och hemmafolk i en liten dansk hamnstad under hundra år, tiden för de stora segelskutornas uppgång och fall. Och själva staden är den kollektiva berättaren. Läses om möjligt gärna med havshorisonter inom synhåll.

En halv gul sol

Eva Högmark

Chimamanda Ngozi Adichie

En afrikansk Krig och fred! Ämnet är det blodiga kriget mellan Nigeria och utbrytarstaten Biafra på 1960-talet. Här finns salongsradikaler, afrikanska nationalister, uppkomlingar och bottenlöst fattiga människor. Men kriget vänder upp och ned på allt.

Munkedals Bibliotek

Tjuvarnas stad David Benioff

Den unge Lev sitter på taken i Leningrad kväll efter kväll och ser tyskarnas anfall 1942. När han sedan plundrar en tysk soldat arresteras han av sovjetsoldater. Han delar cell med desertören Kolja och båda tror att avrättning väntar. I stället skickar en överste ut dem i krigszonen på jakt efter ägg till sin dotters bröllopstårta. En bok full av grymheter och umbäranden men ändå så livsbejakande. En roman man aldrig glömmer.

Bergets döttrar Anna Jörgensdotter

En liten stad i Mellansverige är navet i denna roman som är episk i ordets alla betydelser! En krönika som gör nedslag vid tre olika tidpunkter under 1900-talet. En bladvändare med psykologisk insikt och ett kvardröjande minne av tiden själv.

Fruset offer Giles Blunt

Precis som titeln anger utspelas handlingen i ett kallt klimat, i Algonquin Bay i norra Kanada. Fyra ungdomar försvinner och kriminalaren John Cardinal, en sympatisk och medkännande man, ger inte upp utan försöker ta reda på vad som hänt. Hans envishet gör honom obekväm och han får sparken från sitt arbete. En spännande bok med fantastiska miljöbeskrivningar, både vad gäller människor och natur.

Afrodites klinik för motvilliga älskare Marika Cobbold Hjörne

Rebecca Finch, författare till bästsäljande kärleksromaner, säger att hennes böcker är förljugna och hennes mångåriga förhållande spricker. Hennes trogna läsare blir besvikna och hennes popularitet dalar. På Olympen diskuterar gudarna. Afrodite och Eros skall ställa allt tillrätta, det är bara det att Eros pilar inte alltid träffar rätt. Lättsam och rolig roman. u

TIDNIN G EN VI NR 6 2 0 1 0

VI1006 Bibliotekarier.indd 61

2010-05-17 17.52

Sveriges ledande magasin om kultur och samhälle

ENDAST FÖR PRENUMERANTER!

Se Körsbärsträdgården

på Dramaten i en uppsättning av Mats Ek. Exklusiv introduktion och efterföljande samtal. SID 62

CHEFRED., VD OCH ANSVARIG UTG. REDAKTIONSCHEF (STF. ANSV. UTG.) ANDREREDAKTÖR REDAKTIONSSEKRETERARE KULTURREDAKTÖR REPORTER/KRÖNIKÖR REPORTER/WEBBREDAKTÖR ART DIRECTOR

VI:s Reseklubb

LAYOUT LAYOUT, VIK BILDHANTERARE

 Kulinarisk Italienresa

FOTOPRAKTIKANT

med Bo Hagström.

MARKNADS- & FÖRSÄLJNINGSCHEF

 Lär känna Sydafrika

MARKNADSKOORDINATOR

PROJEKTLEDARE, MARKNAD

med Marika Griehsel.

 Portugisisk flodkryss-

ning med vinprovning.

 Körsångs-

resa till Peru och mycket annat.

EKONOMICHEF

Anneli Rogeman Stina Jofs Tomas Dur Fläckman Margaretha Nordgren Peter Fröberg Idling Ingemar Unge Jenny Morelli Staffan Frid Kerstin Melin JohnJohn Vedin Sebastian Skarp Linda Gren Helena Johansson Hannah Zimmerman Susanna Berglid Susanne Nibelius

POSTADRESS BOX 2052, 103 12 STOCKHOLM TELEFON 08-769 86 00 • FAX 08-769 86 22 HEMSIDA WWW.VI-TIDNINGEN.SE E-POST REDAX@VI-TIDNINGEN.SE ELLER FORNAMN.EFTERNAMN@VI-TIDNINGEN.SE UTGIVARE AB TIDNINGEN VI PÅ UPPDRAG AV KOOPERATIVA FÖRBUNDET TRYCKERI SÖRMLANDS GRAFISKA, KATRINEHOLM, 2010 PRENUMERATION OCH KUNDSERVICE ONLINE KUNDTJÄNST WWW.PRENSERVICE.SE

SID 86 – 89

TELEFON 0770-45 71 76 KUNDTJÄNST ÖPPETTIDER VARDAGAR 8.30–16.00 ADRESS TITELDATA AB, KUNDTJÄNST, 112 86 STOCKHOLM PRENUMERATIONSPRISER SVERIGE, HELÅR 659 KR. HALVÅR 379 KR.

Läsarerbjudande!

Boka utvalda föreställningar på Södra Teatern 2010 med 20% rabatt. Läs mer på www.vi-tidningen.se

Vill du erbjuda Vi-läsarna förmåner eller rabatter? Kontakta helena.johansson@vi-tidningen.se

PORTO TILLKOMMER FÖR UTLANDSPRENUMERATIONER. DU SOM HAR MEDMERA-KORT FÅR POÄNG NÄR DU PRENUMERERAR. ANNONSFÖRSÄLJNING ADVERTISE AB ANNONSSÄLJARE

Magnus Krumlinde

TELEFON 08-22 44 80 E-POST MAGNUS@ADVERTISE.SE REDAKTIONEN ANSVARAR EJ FÖR ICKE BESTÄLLT MATERIAL. EVENTUELLA SKATTER PÅ VINSTER I TÄVLINGAR BETALAS AV VINNAREN SJÄLV. ALL REDAKTIONELL TEXT I VI LAGRAS ELEKTRONISKT I DATABASEN PRESSTEXT. DEN SOM SÄNDER MATERIAL TILL VI FÖRUTSÄTTS MEDGE ELEKTRONISK LAGRING.

OMSLAGSFOTO CAMILLA LINDQVIST

0610 REDRUTA 6

2010-05-18 16.08

Ungefärligen sant

Hur man får syn på dem som inte finns

lgot Valdemar Bengtsson låg för döden. Dessutom kände han sig vissen. Han suckade och suckade men då dök Vår herre upp och undrade hur det var fatt. – Tja, sa Algot, jag ser tillbaks på mitt liv. Jag tycker att jag just inget uträttat. Inga barn, Ingen fru. Ingen man heller. Ingen frimärkssamling. Knegat på byggen. Sett sport på tv, dragit i mig några järn på fredag, lotto och en dragnagel på lördag, ett par bärs om söndagarna. Inget att summera. Inget står kvar. Som jag gjort. – Men du har ju varit med om en del byggen, sa Vår herre. Som står kvar. – Ja, ja, sa Algot. Antingen rivs de. Eller rasar ihop. – Hursomhelst, sa Vår herre, jag kom för att visa dig någonting. Titta här.

en fyrkant av rör runt den där järnstolpen, ett stadigt staket? – Jo. Visst. –Ja, men titta då på de här figurerna! sa Vår herre. Det är ju alla som inte slagit skallen i järnbjälken tack vare ditt staket. Folk som går och drömmer, eller talar i mobil eller läser eller rotar i handväskan … alla dessa 685 (plopp!) 686 pers som du ser här på tv:n det är personer som du har hindrat från att slå sig rejält. Algot tittade på tv:n. Så många de var … och hela tiden ploppade det upp nya. – Nu är det 692, sa Vår herre. Tänk dig hur många de måste vara om tio år! Om tjugofem år! Om ett hundra år! Vilka arméer du har räddat! Hela tiden räddar du människor från att få ont i huvudet, missa möten, irritera ihjäl sig … Och du säger att du ingenting har uträttat! Se själv! Allt gott Det dök upp liksom en tv-skärm man gör syns inte som ett hus eller en på väggen och först var det myror bro. En klapp på axeln syns inte, ett men sedan plötsligt pjinnk! kom det vänligt ord inte heller, ett handtag, en ”Har jag fram en karl med omlindat huvud. fika med en som är ensam … Och folk Han hade ont i skallen, av minen att som inte slår huvudet i järnbjälkar slagit alla de döma. Och bakom honom en dam. – ja, de syns definitivt inte. Men jag här i roten, Också hon med omlindat huvud. visar dem för dig, bara så att du ska eller?” Bakom dem ytterligare en skalle förstå. med plåster på skulten, en yngling på Algot log belåtet och och avled så där arton år. stilla med ett litet plopp. – Jaha … sa Algot dröjande. Har jag slagit alla de – 737, sa Vår herre och släckte tv:n. här i roten, eller? Alltså, vad föreställer det här? Han packade ihop sina grejor och for i väg för – Se så många de är, sa Vår herre och zoomade ut att träffa en vägingenjör som låg på sitt yttersta, en så att hela gruppen syntes – över 600 pers, alla med ingenjör som en gång hade sågat ner en ek som stod plåster. Det är noga räknat 684 stycken. farligt till i en skarp kurva … Just då sa det plopp! i rutan. – Se där, sa Vår herre belåtet. 685! De blir stadigt fler och fler. – Kan man få en förklaring? sa Algot. – Kommer du ihåg att du jobbade på bron intill T-banan och kajen? Att betongen liksom sluttar ner mot marken? Att det sitter en tjock nerstickande järnbjälke ungefär där betongen är sisådär två och en halv meter över marken? – Ja? sa Algot. INGEMAR UNGE ingemar.unge@vi–tidningen.se – Kommer du ihåg att du på eget bevåg satte upp

tidningen vi nr 6 2010

VI1005 Unge 63

2010-05-17 17.54

DEN SISTA LEPRAKOLONIN Få sjukdomar har genom historien varit så omgärdad av skam och fruktan som lepra. Sjukdomen går numera att bota, men stigmat är kvar. Vi har besökt Europas sista leprakoloni på Valenciakusten i östra Spanien. TEXT OCH FOTO LARS WESTMAN

an kommer ner i dalen genom en ravin. Inga fast det antagligen handlar om alla möjliga farsoter. Ordet paviljonger syns från stora vägen, bara en spetälska blev samlingsnamnet för allt som kunde tolkas som mur som klättrar över berget. ”Kör tills du ser Guds straffdom. muren”, sa mina vänner Maria och Göran nere Det finns historier från medeltiden med spetälska som drar på kusten. Och så öppnar sig dalen som en genom byarna och ringer i klockor för att varna att de kommer. gryta med pinjeskogar uppför branterna. Rakt Och i Sverige fanns till 1943 ett spetälskesanatorium i Järvsö i nordväst är det en glugg i berget med fri sikt i Hälsingland, omgivet av dunkla föreställningar. ner mot Medelhavet. NU BLIR ALLA med lepra botade, om de kommer under vård Paviljongerna och den klosterlika huvudbyggnaden lyser i tid. Här på Fontilles pratar man om lepra som vilken flunsa i solen. Vinden susar i pinjeskogen. Det är vår. Fågelsången som helst, kanske i ett försök att inför mig som journalist bryta ekar mellan branterna. Jag får en känsla av att ha hittat ett ner det gamla stigmat, den gamla utstöttheten, eller kanske sådant där ställe i broschyrerna där man kan stanna ett slag bara för att lugna ner mig. och ladda batterierna. – Det finns inte en leprabacill kvar i den Men Fontilles är inget retreatcenter här dalen, säger min ciceron, jesuitmunken med meditation och yogaövningar. Inget José Luis. De som lever här är botade. Men av de där hotellklostren i Paradorkedjan. deras kroppar är deformerade; för sent i Det är den sista leprakolonin i Spanien deras liv kom de nya medicinerna. och Västeuropa. De som bor här bor här Jag träffar dem inne i paviljongens klosför resten av livet. För dem finns ingen väg tergångar. Fyrtio patienter, alla äldre. De tillbaka. blir glada när det kommer en främling. Är De är de sista överlevande från den jag en ny jesuitpastor? Ska jag predika? hårda tiden då lepran inte kunde botas. En kvinna i rullstol sträcker fram en Den första medicinen kom 1941, de andra hand och vi hälsar. Det är en liten sval två viktiga i början på 1980-talet. Innan hand med stelnade fingrar. ”Nu tar jag en dess: händer och fötter bröts ner och despetälsk i handen”; tanken drar som en formerades, ögonlock frättes bort, ögonen liten tromb genom skallen på mig. Jag har slocknade, många blev blinda. rört vid en spetälsk och gått över en gräns ➤ Det finns historier i Bibeln om spetälska, Encarna Moncho, med lindad fot. 64

0610_Lepra.indd 64

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 13.05

IDYLL BAKOM MURAR Leprakolonin Fontilles i en dalgång på Valenciakusten. Huvudbyggnaden, byggd som ett kloster, med muren klättrande på berget bakom och Medelhavet med närmaste staden Denia en mil bort. Närmaste by heter Orba, för den läsare som vill ta sig hit. TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Lepra.indd 65

2010-05-17 13.05

DEN SISTA LEPRAKOLONIN

Jesuitprästen José Luis Beneyto Gasset ﬂyttade hit från Harlem i New York.

Marieta och Manuela, stamgäster sedan länge.

inom mig som jag inte visste fanns. Och omvänt är det kanske så att hon som tar min hand blir glad och börjar prata just därför att jag tagit hennes hand och inte är rädd för henne. Jesuitpadren José Luis ler mot mig. ”Duktig turist”, tänker han kanske. Han vet vilka vanföreställningar som fortfarande finns kring lepran. Bacillen är borta men stigmat kring sjukdomen finns kvar. De fyrtio patienterna här kommer från byar och städer runt om i Spanien. Några har familjer som kommer hit på besök. De själva kommer aldrig hem mer. Det här är deras hem. Här finns trygghet och kärlek. Det var länge sedan jag kände en sådan öppenhet och tillit. Fader José Luis böjer sig ner och kramar en kvinna i en rullstol. – Vi kramas mycket här på Fontilles, säger han. Det ingår i behandlingen. Här finns inga Oberörbara. Och någonting här har rört vid mitt innersta. Efter några timmar är jag på vippen att fråga om det inte finns någon cell där jag kan bo ett tag. Alla människor borde få komma hit och se. Det tar en knapp timme att köra hit från Benidorm och turiststäderna nere på kusten. Men det kommer inga turister. Spetälskekolonin Fontilles står inte i broschyrerna. DET ÄR DEN sista leprakolonin i Spanien och Eu-

ropa. Den har legat här i ganska precis hundra år, 2009 firade man hundraårsjubileet av öppnandet. I början av förra seklet reste en jesuitpräst runt i Spanien och letade en plats för ett hem för leprasjuka. Det måste ligga avskilt, helst i en dal skyddad för insyn, med frisk luft och tillgång till friskt vatten och fågelsång. Jesuiten, Carlos Ferris hette han, står staty i parken, fick ett tips av en herde som drev sina får bland dalgångarna. Det fanns en uschlig dal med gamla obrukade terrasser efter de araber som bodde här innan de kördes ut ur Spanien. Carlos Ferris tog sig till dalen där bäckar och

källvatten porlade direkt ur berget, som det fortfarande gör. Han lyckades köpa dalgången, som var uppdelad bland sjuttio ägare. Bra affär för ägarna som blev av med en svårodlad dalgång och för Carlos Ferris som hittat en skyddad plats för de arma människor han ville hjälpa. Carlos Ferris hade gått in i kampen mot världsfattigdomen. Och spetälskan var själva sinnebilden för fattigdomen. Den hade gett fattigdomen ett ansikte, nej miljoner ansikten, förvridna och vanställda. Ingen ville se dem, de gömdes undan i byarna. De göms fortfarande undan i Kina, Indien, Brasilien; tvåhundratusen nya registrerade fall om året i världen. Det var inte så konstigt att de kristna tog sig an de spetälska, många missionärer blev själva smittade och därmed utstötta, som vår tids marxistiska fattigpräster har blivit. Runt om i världen grundade missionärer leprakolonier, med kolonin på ön Molokai i Hawaii som den stora förebilden, också för fader Carlos Ferris. Vackrare plats än den här lilla dalen på Valenciakusten kunde han inte ha hittat. Man byggde den ena paviljongen efter den andra. Patienter fanns hur många som helst. En kyrka byggdes och en teater där leprasjuka uppförde pjäser för varandra och för de anhöriga som vågade sig hit. En liten barservering där en öl fortfarande kostar bara hälften av vad den gör på andra sidan berget. Gymnastiksalar och paviljonger där man kunde dricka källvatten direkt ur berget. Här finns också ett hotell där forskare från hela världen bor i omgångar under seminarier om lepran och om världsfattigdomen. – Det här är det enda ställe i världen där man studerar lepran, säger fader José Luis. Fattigläkare från hela världen kommer hit. Han visar mig laboratoriet där alla nya fall diagnosticeras och bokförs. Tjugo nya fall om året i Spanien, det låter inte mycket, säger han. Men fråga dem som drabbas. ”Varför just jag?” I parken lyser marmorsuckar de. statyn med Fontilles Gröna oaser och springbrunnar mellan pavilgrundare, jesuitprästen Carlos Ferris. jongerna. Nya utsikter runt varje hörn. Terrasser 66

0610_Lepra.indd 66

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 13.05

200 000 NYA FALL/ÅR  Det moderna namnet på lepra/spe-

tälska är Hansens sjukdom, efter norske läkaren Gerhard Hansen som identifierade leprabakterien 1873. Man smittas genom direktkontakt och genom inandning, men bara fem Reningbad för procent av världens befolkning har spetälska, som det den gen som öppnar för sjukdomen. beskrivs i Tredje mosebok 14:1. Bilden  Lång inkubationstid, det kan ta från 1300-talet. årtionden innan en smittad utvecklar lepra. Sjukdomen påverkar huden och nervbanorna i ansikte och på händer och fötter. Ögonlock kan skadas, med blindhet som följd. Men effektiva mediciner finns; den första kom på 1940-talet och ytterligare två omkring 1980. Behandlingar på mellan sex månader och ett år, med risk för komplikationer.  I världen finns ungefär tio miljoner leprapatienter, många botade men med bestående skador på hud och extremiteter.  Omkring 200 000 nya fall om året, de flesta i Kina, Indien och Brasilien. Fontilles, sjukhemmet i vår artikel, är det enda kvarvarande i sitt slag i Europa, men desto aktivare som forskningscentrum. Många Fontilles-filialer finns runt om i världen.  Några tiotal fall upptäcks i Europa årligen, de flesta hos invandrare från Afrika och Sydamerika.  Lepra i Sverige: bara åtta fall de senaste tio åren enligt Socialstyrelsen. Fyra män och fyra kvinnor.

Martin Müller i vit rock är jesuitpräst frånTyskland och praktiserar en vecka som skötare på Fontilles.

med bänkar i mosaik. Och ett tamt vildsvin som blir klappat av leprapatienterna. För mig känns det som om jag dumpit ner i ett av de där utopiska experimentsamhällena som uppstod på 1800-talet. Som svenskarnas koloni Bishop Hill i Illinois. Eller som antroposofernas samhällen i dag. Pionjärerna som kom hit och arbetade i Fontilles var munkar och nunnor som visste vad de gav sig in i. Även om risken var liten så kunde man bli smittad, om man hade den där sällsynta genkombinationen som öppnade för sjukdomen. Och myndigheterna runt om i Spanien var tacksamma för att bli av med sina leprasjuka. Lepra var en folksjukdom i Spanien, i Europa, i Sverige. Men ingen talade om den, allra minst de sjukas anhöriga. Lepran fanns liksom inte. Och så är det än i dag. ”Spetälskan, är inte den utrotad?” säger man häpet också nere på kusten några mil härifrån. I BYARNA RUNT dalen höll man sig borta från spetälskekolonin. Ingen risk för intrång och störningar. Så levde Fontilles i fred de första åren. Fader José Luis berättar vad som sedan hände: – Det kom hit en doktor som inte var någon doktor utan en bedragare. När han avslöjades och kördes bort härifrån hade han charmat de leprasjuka. De såg honom som sin frälsare. Det blev en massrymning av leprasjuka. De tog sig ut ur dalen och vandrade ner mot kusten för att leta efter sin falska frälsardoktor. Det blev panik i byarna. Man hade ju hört om spetälska men aldrig sett människor utan näsor och med vanställda fötter, släpande sig ner genom dalen mot havet. Plötsligt blev Fontilles ett hot mot hela den här delen av Valenciakusten. – En mur, en mur, en mur, stäng in dom! Så löd uppropet i byarna.

Och det blev en mur runt kolonin. Den ringlar fortfarande över bergskammen, över tre kilometer lång. I dag är det ingen som bryr sig om den. Ingen rymmer härifrån. Och de som jobbar här som städare och sjuksystrar kommer från byarna omkring. Jag träffar en hel skolklass från grannbyn Orba. De är på utflykt. Spetälska är inget de är rädda för. Muren uppe på bergskammen är naggad i kanten. Man hämtar sten till byggen från muren. – Det tog tvåhundratusen dagsverken att bygga den, suckar fader José Luis. Det var män från byarna intill som byggde den. Tre meter hög. Rymningssäker. På håll påminner den faktiskt om Kinesiska muren. Den symboliserar något: kanske rädslan för det okända, det som man inte ens kan tala om. Muren borde kulturskyddas innan den försvinner, säger jag till fader José Luis. Ja, hela Fontilles borde K-märkas. HON HETER ENCARNA och berättar att hon kom hit 1951. Hon hade fått sjukdomen som ung flicka, före de underbara medicinerna. Nu sitter hon i rullstol i rummet som är hennes hem ➤

Det här är det enda stället i världen där man studerar lepran. Fattigläkare från hela världen kommer hit. TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Lepra.indd 67

2010-05-17 13.05

DEN SISTA LEPRAKOLONIN

Fader José Luis framför det gravfack han valt ut åt sig själv. Bakom den svarta marmorplattan vilar hans vän Michael McAdam från Storbritannien.

sedan många år. En modern klostercell kan man säga, med eget badrum, tv och fönster ut mot dalen. – Jag gifte mig och fick en son, jag undrar om han kommer hit i dag, säger hon. Hon är vacker, eftersom hennes ögon är så vackra och stora. Hennes näsa har de typiska skadorna hos leprasjuka. Hennes ena fot är deformerad, jag förstår att hon inte kan gå. Hon talar om sin son som brukar komma. Jag bara låtsas glad, naturligtvis hittar hon på det där om sonen . – Han kanske kommer i dag, säger hon. Det är söndag och det strömmar in anhöriga i klostergången i sanatoriet. Men ingen son. Varför har hon inte en bild av honom i sitt rum? Men det frågar jag inte.

DEN OBERÖRBARA HJÄLTEN

ilden föreställer ”spetälskeprästen” fader Damien, 1840– 1889, de leprasjukas (och hiv- och aidssjukas) helgon. Fader Damien, egentligen Josef De Veuster, var en belgisk präst och missionär som 1873 kom till lepracentret på ön Molokai i Hawaii. Han verkade där som präst, byggherre och läkare. Han smittades själv av lepra, och det är detta bilden handlar om. En gång om året kom ett skepp med hans biktfader seglande från Europa till Molokai. Kaptenen vägrade (kanske med biktfaderns goda minne) släppa ombord den spetälske fader Damien. Han fick stå där i sin roddbåt och bikta sig och bli välsignad av prästen uppe vid relingen. Fader Damien blev berömd för sin gärning redan medan han levde och än mer efter sin död. ”Damien, i kärlek, valde livet och glömskan. Han fick döden och berömmelsen.” Så skriver Tomas Tranströmer i dikten Molokai. Fader Damien blev en ikon för alla som arbetar med de leprasjuka. Hans bild finns nog på vartenda lepracenter runt om i världen, på Fontilles i Spanien också. I oktober 2009, förra året, helgonförklarades han av påven, för övrigt samma år som leprasjukhuset Fontilles i vår artikel fyllde hundra år.

PSYKIATERN BEATRICE RATO kom hit för sexton år sedan. Det

var trögt i början, säger hon. Leprapatienterna ville inte tala om sin historia. De var botade, de ville glömma. – De var rädda för sina minnen. Jag behöver ingen psykiater, sa de. Jag lät det ta tid. Jag kysste dem och kramade dem utan att fråga. Sedan började de komma. De hade alla samma fråga: Varför skulle det här hända just mig? Det är ju så få i världen som över huvud taget kan drabbas. Bara några få procent. Det är som ett grymt lotteri, ett fattiglotteri med bara nitar. De som nu bor här är botade till kropp men inte till själ. Stigmat finns inom dem själva. Doktor Rato berättar om en man som bodde här, botad från sin lepra, men märkt för alltid av den. – Han hade en våning i Denia nere på kusten dit han for mer och mer sällan. Jag sa till honom: åk dit, var bland människorna. ”Nej, jag vill inte att de ska se mina fötter”, sa han.

New Orleans alla leprapatienter dog i orkanen Katrina. Men det fanns inte med i nyheterna. Ingen talade om dem. 68

0610_Lepra.indd 68

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 13.05

Det tama vildsvinet, en verklig kelgris för patienterna på Fontilles.

I mitten jesuitprästen José Luis med trädgårdsmästaren Juan Antonio och leprapatienten Cheikh, 18 år, som kom till Spanien för tre år sedan från Senegal.

Det kommer hit flera hundra före detta leprapatienter varje år för kontroller, berättar hon. Ingen kan se på dem att de haft lepra, det är bara deras barn som vet, nästan aldrig barnbarnen, inte deras arbetsgivare. – Men jag har en patient i Melilla. Han kommer hit en gång om året och vill träffa mig. Häromdagen pratade jag med hans lilla dotter i telefon. ”Jag vet att det är du som hjälper min pappa”, sa hon. Många är ensamma i världen. Jag hör om Petra som kom hit när hon var femton. Hennes mamma lämnade henne här och hörde aldrig av sig mer. Ingen ville veta av henne. Hon levde och dog här. Världen sörjer inte precis sina döda spetälska. Doktor Rato berättar om leprakolonin i New Orleans i USA. – Den försvann i den där orkanen Katrina för några år sedan. Alla leprapatienterna omkom. Men ingen talade om dem. De fanns inte med i nyheterna.

fattiga invandrarna från Västindien. Nu har han två hem på jorden, säger han. Harlem i New York och så Fontilles här i Valenciabergen. Det blev hans liv att arbeta bland de fattiga, säger han. Jordens fördömda. Nu bor han här i den vackraste dalen på jorden. Bara Gud vet vad livet har i beredskap. Fader José Luis och doktor Rato delar på jobbet som själasörjare. Hon psykiater, han Guds sändebud och predikare. Är det inte sorgligt? undrar jag och pekar på Encarna som sitter i sin rullstol och väntar på en inbillad son som aldrig kommer. – Oj, han kommer hit ganska ofta, säger José Luis. En mycket fin och stilig pojke. Absolut inte inbillad, säger han. Det är jag som inbillar mig saker, menar han kanske.

HAN PRESENTERAR MIG för Cheikh från Senegal, den yngsta leprapatienten på Fontilles, ännu inte helt botad. FADER JOSÉ LUIS tar mig med till kyrkogården, längst bort mot Vi träffar honom bland trädgårdsarbetarna, han håller på och sluttningen upp mot muren. En vanlig spansk kyrkogård med gallrar träden efter sista vinterstormen. Cheikh är arton år och alla fack i muren med namn på de döda. talar flytande spanska, men säger inte så mycket. – Här ligger alla bredvid varandra, säger han. Läkare och – Jag är bra nu, säger han. nunnor och leprapatienter. Världens mest demokratiska beHan kom med en fullpackad ”patera” till Kanarieöarna för tre gravningsplats. år sedan, alltså en av de där öppna, fullastade utombordarna som Han pekar ut facket där han själv tar sig över från Afrika till Spanien, de ska ligga på norra murväggen bredvid av dem som kommer fram. engelsmannen som han själv begravCheikh fick lepra för en månad de förra året. Nej, det var ingen sedan och hade burit med sig smitleprasjuk engelsman utan en vanlig tan från Senegal. Det kan ta år innan ”snöfågel” norrifrån som slagit sig ner sjukdomen bryter ut, hos de flesta i en by. smittade bryter den aldrig ut. – Han ville bli begravd här, hans änka Nu går Cheikh på hård medicinebor kvar i byn intill. De älskade det här ring här i Fontilles några månader stället. till. Kanske blir han kvar? Kanske Och fader José Luis har kommit hit behöver de en trädgårdsmästare till? för att stanna. Han är 86 år, kommer Jag tar honom i hand utan att tänka från Valencia, och arbetade i Harlem på det förrän i bilen på väg hem. Jag är Encarna Moncho, leprapatient. Lars Westman, artikelförfattaren. i New York till sin pension, bland de igenom spetälskevallen. ◆ TIDNINGEN VI NR 6 2010

0610_Lepra.indd 69

2010-05-17 13.05

Resa Bila i USA

Route 66

CHICAGO – LOS ANGELES Den 350 mil långa sträckan kallas också ”The Mother Road”. Var 1926 en stor angelägenhet då den invigdes eftersom vägen band ihop den oåtkomliga landsbygden med de stora sjöarna i nordöst och drömmar i Kalifornien. Stanna lite längre i: Tucumcari i New Mexico, vilda västern på riktigt.

Blues Highway

NEW ORLEANS – CHICAGO Den väg bluesmusikerna tog sig då mekaniseringen tog över i bomullsindustrin, men inte minst för att Chicago bjöd på ett mer tolerant klimat för svarta. En väg proppad av musikhistoria. Stanna lite längre i: Indianola i Mississippi med nyöppnat museum om hemmasonen B.B. King.

Swedish Trail

MINNESOTA OCH MICHIGAN Ta avstamp i Minneapolis och kör rakt ut i området där många av de 1,2 miljoner utvandrade svenskarna bodde. Naturen är påfallande lik den svenska. Vilhelm Moberg står staty i Chisago. Stanna lite längre i: Den lilla staden Lindstrom. Köttbullar på menyn och minnen av Karl-Oskar och Kristina. Också Stillwater är värt ett längre stopp.

Atlantic Route

FLORIDA KEYS – NEW YORK Drygt 200 mil som kantas av både hav, författarhem (Hemingway), alligatorträsk och några av världens mest omtalade städer. Stanna lite längre i: Washington D.C. Se de vita skinande maktens byggnader, museer i världsklass ligger på rad strax utanför. Stadsdelen Georgetown är bar- och krogtät.

■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■ ◆ ■

VI VÄLJER

Oslo har vår tids viktigaste museum

nför varje resa brukar jag höra med stort det verkligen var att en icke-vit blev andra vad de tycker jag ska passa på president fattar man ända in i märgen här. att se. Nu gällde det Oslo. Jag frågade En kvinna som står bredvid mig två personer som ofta är där och arbörjar gråta. betar, samt två andra på plats vars jobb UTSTÄLLNINGEN från King till Obama är att ta emot turister. Jag fick likartade är en av de tillfälliga utställningarna. rekommendationer: Munchmuseet, Efterföljaren är en lika stark berättelse Ibsens författarvåning, kvarteren i Grüom de sydafrikanska fredspristagarna nerløkka och nya operahuset. Och tack, Nelson Mandela, F.W. deKlerk, det var riktigt bra. Men den allra största Desmond Tutu och Albert Luthuli. På sevärdheten, som ingen ens nämnde, plan två tar den fasta utställningen vid. upptäckte jag av en slump. I ett rum vajar en vass. Nobels Fredscenter. Så ser det ut. En vass full Jag har just checkat av lampor, på 119 av dem ut från mitt hotell, finns dessutom ett foto det finns gott om tid på en fredspristagare, innan flyget går hem. och en kort text om Strosar runt och går honom eller henne mer eller mindre rakt eller organisationen. på den vackra gamla (Mest honom, det stationsbyggnaden. finns bara 12 kvinnliga På en vägg står fredspristagare.) följande i stora Nobels Fredscenter. I slutet av utställbokstäver: ”I have a ningen får man sätta dream. Martin Luther upp en stjärna och King Jr.” Väggen svagt önska sig något. vinklad, jag går lite till Jag önskar att fler tog höger och ser texten: sig dit. ”Our time is now. Barack Nobels Fredscenter är inte bara Obama.” bildande och berörande. Det är Det är 45 år mellan de båda förmodligen vår tids viktigaste museum. fredspristagarna. I museets I en tid då Sverigedemokraterna får bottenplan knyts deras citat ihop i en röster och då konstnärer hotas till utställning om rasmotsättningar och livet behöver vi bli påminda om att medborgarrättsrörelsens framgångar enskilda människors engagemang och från King till Obama. Där finns foton handlingar kan förändra. Eller som de på Rosa Parks som vägrade ge upp säger på Nobels Fredscenter: ”Rosa sat sin sittplats åt en vit man, och på en so Martin could walk, Martin walked ung man med skyltar i båda händerna so Barack could run, Barack ran so our ”Who needs niggers” och ”Back to the children can fly.” trees, boggies”. Där finns musik av Nina Simone och U2 och säkert hundra andra som sänt politiska budskap i toner. I en hörna hörs två tal. Det ena är det Martin Luther King Jr höll i Washington DC, 23 augusti 1963. Det andra är Obamas från samma plats, 20 januari 2009. Man kan höra talen BODIL SJÖSTRÖM samtidigt. På väggen finns fotografier Författare och journalist. från båda tillfällena uppsatta bredvid Reseredaktör i varandra. Vi vet att Obama delvis Vi sedan 2007. använde sig av Kings retorik, men hur

En kvinna bredvid mig börjar gråta.

VI1006s68-69 Resa.indd 70

TIDNINGEN VI NR 6 2010

2010-05-17 17.37

7 SKÄL ATT ÅKA TILL ...

Nice

Missa inte havet. Eller ja, det går inte att missa.

1. Folkets torg

På förmiddagen är torget Cours Saleya i Vieux Nice marknad med blommor, frukt och grönsaker. Är du där en måndag är torget förvandlat till antikmarknad. På kvällarna klär det om till stans bästa plats för mingel, kantat av barer och restauranger. Kvarteren runtomkring (gamla stan) är stadens vackraste.

2. Byarna ovan

De hänger som klasar ovan i bergen längs hela rivieran, de små byarna med kullerstensgator och lysande bouganvilla. Byn Saint Paul de Vence är full av konstgallerier, Grasse är känd för sina parfymer och Biot för sin glaskonst och keramik. Gör en by eller flera till en dagsutflykt.

Cours Saleya. Marknad och mingel.

TEXT BODIL SJÖSTRÖM FOTO BODIL SJÖSTRÖM, FRANK FOLLET, VILLE DE NICE, HUGUES LAGARDE, GÖRAN ARVIDSON

3. Konstpromenad

Nices riktigt stora behållning är konstmuseerna. Börja med Musée Matisse i vackra Saint Paul de Vence. stadsdelen Cimiez. Gå nerför den slingriga gatan och stanna på Musée Marc Chagall. Ta en fika i lilla serveringen i trädgården. Avsluta med Musée d’Art Contemporain.

ölsakjföljasdflasdlöfjalöksdjfölaksdjfla

4. Rivieran på räls

Upptäck rivieran! Längs med kusten går tåg till bland annat Cannes (30 minuter), Menton (35 minuter) Marseille (2,5 timmar) och, inte minst, Monaco (25 minuter). Avgår från Nice Ville Station. Från Gare du Sud går tåg går upp i bergen.

5. Boken som huvudsak

Det finns de som säger att den fyrkantiga skallen (La Tête au Carré) nu är Nices nya symbol. Säga vad man vill, men den är en skapelse värd att fundera över. Ligger på 2 Place Yves Klein och är en del av Bibliotèque Louis Nucera. Huvudbiblioteket, kan man ana.

Nices nya symbol?

Snyggast i stan. Negresco hotell.

6. Klassiskt hotell

Det går inte att missa det pampiga hotellet Negresco med sin tjusiga kupol. Men missa inte att gå in! Ta kvällsdrinken i den vackra baren. Inredning från klassiskt sekelskifte till art déco och med konst som skulle kunna klassa hotellet som museum. Adressen är förstås Promenade des Anglais, ett saltstänk från havet. Tänk på klädseln. Inga ryggsäckar här.

7. Shopping som smakar

Olivolja på Moulin à Huile d’Olive Alziari (7 rue St-François de Paule). Choklad och annat sött på Patisserie LAC (18 rue Barla). Vin på Cave de la Tour (3 rue de la Tour).

Musée Matisse. Ännu vackrare på insidan.

TIDNINGEN VI NR 6 2010

VI1006s68-69 Resa.indd 71

2010-05-17 17.37