Vi LÄSER 2 2010 by Aktiebolaget Tidningen Vi

viläser nummer 2 2010 linn ullmann

LÄSER för dig som älskar böcker!

nr 2 2010 59 kr • 6:90 eur

* haruki murakami * meta velander * virginia woolfs trädgård * johanna koljonen * arbetsplatslitteratur * vegoförfattare * per hagman * mons kallentoft

Vik hädan, Ivar Lo:

KONTORSRÅTTORNA SLÅR TILLBAKA!

kultextra från japan

Murakami – alltid på språng

JOHANNA KOLJONEN

Räddad av ett helgon

virginia woolfs trädgård

Grisöron och rosévin med Per Hagman i Nice

MTD returer.se 6730 MTD 6730 73 88 6730 05908

RETURVECKA 2010 38

0 8>

LINN ULLMANN »Jag är arg alldeles för ofta«

7 388673 005908

Omslag/TOMAS.indd 2

2010-05-05 14.34

UTBLiCK Frankrike

Stölden i Paris

Allt fler romanplagiat hamnar i domstol. I Frankrike väcktes en lång och sårig debatt till liv när den anklagade författaren Marie Darrieussecq kom ut med en essäsamling om plagiatets historia.

llt började för tolv år sedan, när den unga succéförfattaren Marie Darrieussecq kom ut med sin andra roman, Fantomer. Ett svavelosande brev damp strax ner på de franska tidningsredaktionerna: kollegan Marie NDiaye anklagade Marie Darrieussecq för att ha »imiterat« hennes böcker. Något medialt medhåll fick inte NDiaye och Darrieussecq avfärdade det hela som avundsjuka. Men 2007 var det dags igen. Den här gången anklagades Marie Darrieussecq för »mentalt plagiat« av en annan författare, Camille Laurens. Striden gällde Darrieussecqs nya och uppmärksammade roman Tom är död, en berättelse om en kvinnas väg tillbaka efter sin sons bortgång. Laurens, som gjort sig ett namn i den självbiografiska genren, skrev i mitten av 1990-talet om sin egen sons död. Nu kände hon igen allt: scener, syntax, idéer. Till och med enstaka meningar. »Jag vill inte ha en annan. Jag vill ha samma. Jag vill ha honom« står det i hennes roman Philippe (1995). »Jag ville inte ha någon baby, jag ville ha Tom« kan man läsa hos Darrieussecq.

»Jag fick känslan av att hon skrivit den i mitt rum, med häcken på min stol eller vältrande sig i min smärtas bädd«, kommenterade Camille Laurens. Att få andra såg några paralleller mellan verken förklarade hon med att det bara är författaren själv som verkligen känner sin text. Men framför allt var hon djupt upprörd över att Darrieussecq skrivit en påhittat historia om något så allvarligt – men inte självupplevt – och hon ifrågasatte fiktionens rätt att ta sig an vilka ämnen som helst. »Ja, jag är upprörd över att man skapar spänning med ett barns död, att man gör lidandet till en stilövning«, skrev hon i tidningen Le Monde. Marie Darrieussecq å sin sida kände sig nu tvingad att berätta om barnet som hennes föräldrar förlorade innan hon själv föddes. Det infekterade grälet slutade med att författarnas gemensamma förläggare offentligt tog parti för Darrieussecq och avpoletterade Laurens. historien kunde ha slutat där. Men incidenten var uppenbarligen svårsmält för bägge författarna. I början av året gav de sig upp i den litterära ringen igen. Camille Laurens, nu på ärevördiga

förlagsjätten Gallimard, var aktuell med den självbiografiskt inspirerade Romance nerveuse, en kärlekshistoria om en författare och en paparazzifotograf. Fast egentligen handlar boken om en förläggares svek. Marie Darrieussecq i sin tur skapade rubriker med en tre hundra sidor lång essäbok om plagiatets, och inte minst plagiatanklagelsens, väsen. Rapport de police innehåller exempel på en rad illustra personer som liksom hon anklagats för att stjäla: Sigmund Freud, Osip Mandelstam och Paul Celan. – Jag får känslan av att man försöker slita loss köttstycken från min kropp. En plagiatanklagelse är verkligen ett symboliskt mordförsök, utbrister Darrieussecq med sårad emfas när vi träffas för att tala om hennes bok. Hon må hävda att hon nu vänt blad, men trots att det är några månader sedan allt blossade upp igen vibrerar hennes röst av ursinne, och hon talar om händelserna i presens. för litteraturforskaren och plagiatexperten Hélène Maurel-Indart är de båda författarnas våldsamma reaktion er inte särskilt förvånande.

viläser nr 2 2010

Utblick Frankrike.indd 14

2010-05-07 15.26

Kaffesugen i Paris? Café Hortense i Marais (31 rue Vieille du Temple). Diskret men gemytlig vinbar och bokhandel i ett.

Lässugen? Jardin du Luxembourg – både sol och skugga på klassiska kaféstolar. Utmärkt läsplats!

– Om en plagiatanklagelse är något våldsamt så är plagiatet också en våldshandling. Den som blivit plagierad talar ofta i termer av »våldtäkt«. Det hela är väldigt intimt, säger hon, men konstaterar samtidigt att plagiatet har en central plats inom litteraturen: – Man skriver aldrig utifrån ingenting. Det finns ingen originaltext. Till och med Homeros hämtade näring i den muntliga berättartraditionen. Plagiat har alltså förekommit sedan antiken. Men med internet har företeelsen ökat dramatiskt. – Det handlar framför allt om klumpiga fall av »klippa ut och klistra in«, främst i skol- och universitetsarbeten. Tekniken gör det så otroligt enkelt att kopiera att man glömmer den juridiska barriären – som faktiskt finns där. Hélène Maurel-Indart konstaterar också att allt fler av de skönlitterära plagiatfallen hamnar i domstol. Delvis är det symptom på ett samhällsklimat där vi oftare söker lösningen på våra konflikter via rättssystemet. Men också på ett samhälle där idéer och formuleringar i större utsträckning uppfattas som privat egendom. Vilket förstås blir motsägelsefullt i en tid då piratkopiering är en banal handling och musikbranchens samplare lånar hej vilt av varandra. Paul Otchakovsky-Laurens på förlaget P.O.L , som fortfarande är Marie Darrieusecqs förläggare (och som inte är släkt med Camille Laurens, namnet till trots), ser vissa tendenser i

den riktningen även inom litteraturen. – Jag märker att den yngre generationen tycker om att förse sig med material från alla möjliga håll. Det förekommer mer eller mindre markerade citat hela tiden. Möjligen har de som är unga på 2000talet en helt annan inställning än sina äldre kolleger. När det tyska stjärnskottet Helene Hegemann i år anklagades för plagiat erkände den 17-åriga författaren utan omsvep att hon plockat delar av sin succéroman Axolotl Roadkill från en blogg. tillbaka i marie Darrieussecqs ljusa våning i södra Paris. – Jag tror att känslan för upphovsrätt håller på att försvinna, funderar Marie

Fler plagiatanklagelser • J.D. Salinger anklagade förra året svensk-amerikanen John David California för plagiat. Californias roman 60 years later: Coming through the rye är en pendang till Salingers Räddaren i nöden. • Matskribenten Caroline Hofberg erkände att hon hade plagierat kollegan Bo Hagströms kokböcker i sin Italia Amore (2009).

Darrieussecq medan hon häller upp te. Men än finns mycket laddning kring plagiat. Återstår att se om detta var sista ronden för Laurens-Darrieussecq. Camille Laurens har legat lågt sedan hennes nya roman kom ut och många anser att Darrieussecq slog knock out med sitt försvarstal i form av essäbok. Men medan vi sitter och pratar visar det sig att även plagiatanklagelsernas veder sakare nummer ett känt sig plagierad. – Självklart, säger Marie Darrieussecq med ett skratt. Jag blev irriterad över det! Och smickrad.  torun börtz är frilansjournalist bosatt i Paris. Hon älskar att läsa Léonora Miano eller Le Clézio på stamhaket Cannibal i Belleville.

• Harry Potters skapare J.K. Rowling krävdes på en miljard dollar i skadestånd av författaren Adrian Jacobs dödsbo, för att ha stulit idéer från The adventures of Willy the wizard. • Svensken Fabian Kastner anklagades 2006 för att i sin debutroman Oneirine: Roman i tusen delar (2006) ha plagierat Georges Perec. I debatten efteråt visade det sig att hela boken bestod av citat från andra litterära verk.

• Kaavya Viswanathans How Opal Mehta got kissed, got wild and got a life från 2006 hyllades – för att sedan dras in efter plagiatanklagelser. Författarens guldkantade kontrakt bröts. • Stephenie Meyer, som skrivit Twilight, anklagades 2009 för plagiat av Jordan Scotts Nocturne-serie. • I Eva Dozzis nya roman Pick up citeras, utan lov, material från ett företag som lär ut raggningsteknik till killar.

Picknicksugen? Den vackra 1800-tals-parken Buttes Chaumont inbjuder till både picknick och läsro.

viläser nr 2 2010

Utblick Frankrike.indd 15

2010-05-07 15.26

Fårö och Manhattan kommer alltid att vara Linn Ullmann närmast. Men i Oslo finns familjen och hunden Charlie. Hon och maken delar också drömmen om ett hus i Skåne.

Linn.indd 16

viläser nr 2 2010

2010-05-07 14.02

linn ullmann

Alltid på väg hem När Linn Ullmann skulle skriva klart sin femte roman kom faderns död emellan. Nina Solomin har träffat en av Nordens främsta författare som tröttnar när man säger »kändisbarn«, men annars gärna talar om sin rotlöshet, mäklarsajter och en förverkligad dröm.

viläser nr 2 2010

Linn.indd 17

2010-05-07 14.02

»Ett huvudtema i mina böcker är människors sårbarhet och utanförskap«, säger Linn Ullmann. Här i Oslos nya operahus.

on försöker låta bli. Men häromdagen tog hon ett återfall. Hamnade på webbsidan finn.no igen, letade efter hus. – Jag är beroende. När jag reser nånstans börjar jag genast titta på våningar, fantiserar om hur det skulle vara att flytta dit. Vi försöker få mig att gå över till en annan last nu, jag och min man; dry martini. Problemet är bara att jag inte tål alkohol, så efter ett litet glas vill jag bara gå och lägga mig, säger Linn Ullmann. Men jag kan inte, kan inte … Hon tystnar tankspritt. … gå på en till visning? – Just det. Du förstår, jag köper ofta, och sen måste jag sälja, för vi är inte så förmögna att vi har råd med mer än ett ställe i taget. Och då måste vi byta hus, igen. Vi har flyttat jättemycket de senaste fem åren. Fyra, fem gånger säkert, oftast inom Oslo. Är det du som är motorn i familjens runtflackande? – Ja, alltså, min man är ju med på det. Han är en rastlös och hemlös själ, han också. Men nu försöker vi som sagt byta mot dry martini i stället. Med ytterst lite gin i. Den norska sajten beskriver hon som inget mindre än ett »mirakel«. Helt överlägsen den ledande svenska mäklarsajten Hemnet, som hon också är välbekant med. – Man får inte samma kick av den. Nähä. – Man får inte se lika mycket, säger hon expertmässigt. På den norska sidan får man se allt. Allt som finns till salu i Norge! Och mer därtill. I går började jag titta på hus i Skåne. Jag har aldrig varit i Skåne. Men både min man och jag har en Skånedröm. Våra goda vänner har ett ställe i södra Sverige. Vi ska absolut inte köpa hus där. Bara förra veckan flyttade vi ju in i vårt nya hus i Oslo. – Min stora kärlek är annars Fårö, förklarar hon vidare. Men den platsen har fått en bra lösning nu. Under våren blev allt klart kring fastigheten som Ingmar Bergman ägt på Fårö. Vi kommer att prata mer om stiftelsen Bergmangårdarna som dottern Linn Ullmann varit med om att skapa. Det har varit en lång process, från den berömde regissörens bortgång sommaren 2007, fram till i dag. Jag säger något om att jag har vänner som till-

l i

n n u l l m a n n

Linn.indd 18

viläser nr 2 2010

2010-05-07 14.02

» Jag kommer alltid att längta tillbaka till Fårö.«

universitetet för alltid, ha en akademisk karriär. Du vet, jag blir inte imponerad av kända personer, eller människor med makt. Filmstjärnor eller kungligheter, det är inget särskilt. Men litteraturprofessorer, det var häftigt! Att träffa en riktigt bildad och begåvad person gjorde mig mer blyg och försagd, än att träffa, säg, en rockstjärna som Neil Young. Är det så fortfarande, att du rodnar när du träffar framstående litteraturprofessorer? – Nja. Nog skulle allt en Toril Moi (norsk litterabringat sina barndoms somrar på Gotland, att deras turprofessor verksam vid Duke University) kunna få mig därhän, eller Susan Sontag, som jag interGotlandskärlek verkar vara mer än bara bandet till vjuade när hon ännu var i livet. Jag kan säga att jag familjens sommarnöje. Den verkar nästan ha en var väl förberedd den gången, säger Linn Ullmann existentiell dimension. med ett snett leende. Under en sekund eller två får jag för mig att Linn Förutom att hon är en av Nordens främsta Ullmanns ögon liksom fylls på en smula. Hon nickförfattare, översatt till ett trettiotal språk, har Linn ar. Konstaterar sedan enkelt: Ullmann också en bakgrund som kulturjournalist – Jag kommer alltid att längta tillbaka till Fårö. och kritiker. Hon debuterade för tolv år sedan med Du kommer alltid att längta tillbaka till Fårö. romanen Innan du somnar (1998) och varvar numera – Ja, det har varit ett himla långt avsked. Jag har sitt skönlitterära skrivande med att vara kolumnist bott där varje sommar i hela mitt liv. Och under i tidningen Aftenposten. Jag tänker att det är rätt Ingmars sista månader. Och under ett år efter hans död. Fårö står för mer än min far. Den är inte en sån ovanligt för en så väletablerad författare att rättframt berätta om sina osäkerheter. plats som försöker förföra. Fårö säger: »Jag skiter Är det typiskt kvinnligt? Eller är det bara i om du tycker att jag är vacker. Jag är den jag är.« typiskt Linn Ullmann? Hon har en självdistans Fårö är havet och stranden och stenarna. Ljuset. och frispråkighet som är sympatisk. Lustigt nog Den är något naket och helt genuint. Så älskad, och samtidigt så oangelägen om att bli älskad. Men mitt kontrasteras det mot förhandsintrycket av henne: liv blir inte att bo där, även om jag lekte med tanken ändrade intervjutider, lång väntan på besked, kommunikation via ombud på förlaget. Sådant innan vi hade en finansiär som köpte alltihop. Det som (för att vara ärlig) får en reporter att tänka är bättre så här. »diva«. Men personen som möter upp på Litteraturens hus i Oslo linn ullmann levde sina första Linn Ullmann känns som sagt mer ödmjuk än tre år på Fårö. Efter föräldrarnas väljer: självupptagen och hon bollar ofta separation bodde hon i Oslo, och från tillbaka egna nyfikna frågor. ❶ Kanadensiskan Alice åtta års ålder, då mamman skådespeMunros samtliga novell– Jag kan ibland upplevas som lerskan Liv Ullmann fick internatiosamlingar. Hon är en av besvärlig före intervjuer, men det är nella uppdrag, pendlade hon mellan vår tids främsta förfatsällan problem sen, säger hon. USA och Norge. tare. Varje novell är som Du har rest dig upp och lämnat Förutom den lilla karga ön med en roman. intervjuer? bräkande får nordost om Gotland ❷ Columbine av Dave – Ja, det har hänt förstås. Flera är New York den plats på jorden där Cullen. Om dråpen på Columbine Highschool. gånger till och med. Då jag känt att Linn Ullmann känner sig helt och Detta är Dostojevskij i reportern inte varit påläst, eller bara hållet hemma. Hon flyttade dit som Amerika. En spännande, ute efter sensation. Ett tag blev det 15-åring och blev kvar även sedan komplex, tragisk, skrämett skämt kring det där i Norge, de hon i tidig tjugoårsålder hade gift mande samtidssaga. låste dörren i studion när jag var gäst sig med en norsk man och fått barn. ❸ Dag Solstads Genans i radion. Under sex år studerade hon engelsk och värdighet. Läste den igen i går. Ett mästerverk. Hur blev du författare? litteratur på New York University, ❹ Tv-serien Mad Men, – För mig hänger läsandet och skriintill Washington Square Park på särskild säsong tre, är vandet ihop. Och jag har alltid läst. södra Manhattan. fulländad berättarkonst. Min mormor som var bokhandlare Det låter som en dröm för en ung Äktenskapet mellan Don gav mig böcker hela tiden. Jag besökstudent. Draper och Betty kunde te henne på jobbet och fick sitta under – Ja, det var roligt. Den tiden har inte ens Strindberg ha en trapp och smygläsa böcker. Jag präglat mig starkt. Jag var fast överskildrat bättre – eller Bergman! har varit omgiven av litteratur – och ➸ tygad om att jag skulle stanna på viläser nr 2 2010

Linn.indd 19

2010-05-07 14.02

l i n n u l l m a n n

Linn.indd 20

» Som barn var litteraturen ett sätt att hålla borta ångesten. Som vuxen är den en plats där ångesten får lov att finnas.« Jo. –Vår tids största kommersiella gulrot? upprepar hon med pannan i djupa veck. Har jag sagt det? Guuud! Det handlade om vår längtan efter det perfekta livet. Du pratade om inredningstidningar bland annat … Så skiner hon upp. – Ja! Ron som vår tids kommersiella gulrot! Det temat hänger ihop med vad jag skriver. Många har en längtan efter total harmoni, den här drömmen om det perfekta livet. Den som förmedlas så suveränt i tjusiga inredningsmagasin till exempel. Jag älskar dem, men får samtidigt ångest, eftersom jag aldrig kommer att ha det så där, eller se ut så där. Det gäller ju också våra utseenden, som Botox, nervgiftet som ger ansiktet ett totalt blankt uttryck, eftersom man blir oförmögen att ha något skiftande minspel. Det blir som en stel mask. – Längtan efter det perfekta blir ett slags dödslängtan, fortsätter hon. För hur är det, när allt är perfekt i ordning och tyst, när inte ens en prutt hörs, inte ens ett barnskrik? Jo, det är frånvaron av allt mänskligt liv. Vad gör du av det här i ditt skrivande?

foto: gotland.net

filmer, teater, dans, bilder – i hela mitt liv, liksom av stora berättare som min mor, min far och mormor. Mormor var förresten värst av dem alla; bluffade absolut hela tiden. Och så fanns Anne förstås. Väninnan var speciell. Som barn pratade Linn Ullmann tre språk och var, enligt henne själv, som tre olika personer – norsk, svensk och amerikan. De täta flyttarna gjorde att hon ofta var ensam. – Jag var rädd för andra barn. Ville gärna vara med, men fick inte till det. Anne blev granne med Linn Ullmann när hon var åtta år, flickorna fann varann och brukade smyga ut på natten med peruker, lösnäsor, läppstift och stora brillor. – Vi kallade oss för namn som Dolores, Marie och Sylvia. Alltid när vi lekte var vi någon annanstans, och de här historierna som vi hittade på, år efter år, band oss samman. Anne är fortfarande min bästa vän. Som barn var leken och litteraturen ett sätt att hålla borta ångesten. Som vuxen är litteraturen i stället en plats där ångesten får lov att finnas; liksom allt som är fult och vackert, obegripligt, svårt, mångtydigt, främmande och överskridande. En av de skönlitterära författare som Linn Ullmann förhåller sig till mest är Philip Roth. Honom läser hon allt av. – American Pastoral är närmast ett referensverk för mig, hans skildring av far-dotter relationen tar andan ur mig. Roth är aldrig tråkig, alltid relevant, även om han också är notoriskt självupptagen. Graham Greene är en annan författare som jag läser för att förstå: Hvordan får han det til? Skriver till synes så enkelt och utan ansträngning, men är så svår att efterlikna. Hon är också influerad av film och teater i sitt berättande, tänker i scener och akter när hon skriver sina romaner. Hon uppmanar mig bestämt att se vissa oumbärliga amerikanska tv-serier, eftersom de står för något av det skickligaste berättandet i vår samtid. – Häromkvällen började min man och jag nästan gräla om huruvida Mad Men är bättre än The Wire. Jag älskar tv och tittar mycket, både på kvalitet och skräp. Hon suckar: – Vi var på semester i Miami, South Beach, och jag ska ju börja det här nya livet, dricka dry martinis och dansa hela natten, i stället för att surfa på finn. no. Men i stället gick vi tillbaka till hotellet klockan tio och tittade på Mad Men. Nåväl, tv är också ett sätt att undvika att gå in på mäklarsajter. I flera intervjuer har du pratat om oro och sårbarhet. Att du vill »skriva skitiga böcker, få plats med mycket mänsklighet«. Och du har kallat »ron« för »vår tids största kommersiella gulrot (sv: morot)«. Hon ser förbryllat på mig. – Ro? Som i lugn menar du? Har jag sagt det?

Linn Ullmann och Ingmar Bergman i Fårö kyrka, under Bergmanveckan år 2006.

linn ullmanns romaner • Innan du somnar (1998): Debuten, en svart och humoristisk skröna om en handfull släktingar. Om kärlek, otrohet, sanning och lögn. • När jag är hos dig (2001): Sjuksköterskan Stella faller ned från ett hustak och dör. Blev hon

knuffad av sin man? En roman om ett äktenskap som faller samman, om två döttrar och en strutsfarm. • Nåd (2002): Om en äldre kulturjournalist, som en gång plagierat en recension och drabbats av skam. Han är lyckligt gift med sitt livs kärlek, men är sjuk och håller på att dö. Först vill han ha dödshjälp – eller vill han verkligen det?

• Ett välsignat barn (2005): Utspelar sig på en ö utanför svenska östkusten, misstänkt lik Fårö. (Hon har kallat den för en »självgeografi«.) Några barn besöker sin far om somrarna, han är en berömd läkare med ett häftigt humör. Skildrar barns grymhet, dynamiken i grupper och hur illa det kan gå när gränser överskrids.

viläser nr 2 2010

2010-05-07 14.03

– Det finns en spricka i allt. Glipor, där det sticker ut saker. Detta är ett huvudtema i mina böcker, som handlar om människors sårbarhet och utanförskap. Och en annan sak som hänger ihop med det här är föraktet. Det är vad mina tre senaste romaner handlar om, inte minst Ett välsignat barn (2005). Den senaste alltså, som utspelar sig på Fårölika Hammarsö, med en äldre, berömd och argsint läkare i en av rollerna. – Just det, men till skillnad från vad många tror, att boken främst handlar om den mannen och att han egentligen är Ingmar Bergman, är det en roman om ett barn som dör. Och om hur förakt uppstår. Hämnd, vrede – sådana känslor kan också vara lite roliga. Men förakt … är bara destruktivt. Det leder till våld. Tyst våld eller i grupp. Förakt är cancerframkallande. vi talar om hur hennes böcker uppfattas och läses. Ofta får hon höra att hon skriver om familjen. – Det tror jag hänger ihop med att jag är en kvinnlig författare. Och många verkar läsa mig väldigt biografiskt. Kanske för att jag är i den här speciella situationen med mina föräldrar. Det kan bli jätteknasigt faktiskt. Så fort jag skriver om en äldre man, som i min tredje bok Nåd, om en dödssjuk gammal litteraturkritiker, får jag frågor om han liknar min far. Medan jag i själva verket har lagt in mycket av mig själv i just den karaktären. – Tror folk verkligen att man är så djävla enkel? fortsätter hon. Man håller på med en roman i flera år, varför skulle jag göra det så uppenbart? Ibland tänker jag, okej då, jag får väl skriva en sån bok då, en totalt påhittad bok om mitt liv med Ingmar Bergman! Men det där är en kamp man inte kan vinna. Hon ruskar på huvudet. Hur förhåller du dig till det här, att du är ett kändisbarn? När förstod du det själv? Linn Ullmann lutar sig bakåt i soffan och … liksom ruttnar inombords. Helt stilla. Eller snarare slocknar. Under den korta blonda frisyren, den höga pannan, slocknar den annars stadiga blicken. Hon tittar trött och möjligen lite surt på mig bortifrån andra sidan bordet. Du blir uttråkad av den frågan? – Ja, du ser ju på mig. Alltså det är jättekul att prata med dig, men den här frågan … jag känner ju inte till alternativen. Jag är 43 år, själv mamma sedan 20 år tillbaka. Det där är inget jag tänker på. Så tar hon ett djupt andetag: – Min barndom har varit sammansatt, med bra och dåliga sidor. Jag är djupt tacksam för att mina föräldrar fick mig. Att jag fick uppleva min grova, råa mamma, vild på ett helt annat sätt än jag, stilig och häftig och underbart vacker. Och min pappas klokhet, egenhet, hans »arbete först«-mentalitet.

Som barn var Linn Ullmann ofta ensam eftersom hon flyttade så mycket. »Jag blir nervös när jag inte förstår koderna i en viss grupp«, säger hon.

Jag är tråkigt försonlig med bägge två. Jag har ju stampat runt med Fårö nu i tre år, det har varit en lång sorgeprocess, men så håller väl alla på när man mist en förälder. Man håller på en stund. Min far var jätteviktig för mig. Det är avklarat mellan oss, vårt umgänge fungerade bra inom hans tydliga ramar. Min mamma har mer fått ta skit från mig, ungdomsuppror och så. – Skriv inte »kändisbarn«, uppmanar hon sen. Det är det fulaste ord jag vet. Min far dog precis som alla andra, på så vis är döden demokratisk. Han var en människa liksom vi andra. Han gillade trummisen i Mupparna. ➸ viläser nr 2 2010

Linn.indd 21

2010-05-07 14.03

Linn Ullmanns nya bok är mörkare än hennes tidigare. »Den utgår från en ung kvinnas försvinnande. Och så läser jag mycket om mall shootings just nu.«

l i n n u l l m a n n

Ingmar Bergman kunde bli väldigt arg, precis som den gamle läkaren Isak i Ett välsignat barn för övrigt? – Han var inte så arg! replikerar Linn Ullmann snabbt. Respektingivande då? – Ja. Man kunde inte direkt tramsa? – Nej, man planerade tiden med honom och improviserade inte. Jag har förresten blivit lite så själv. Jag fick aldrig uppleva hans vrede, men jag visste att han kunde bli riktigt förbannad på ett farligt sätt. Skrek han då? – Han röt till. Men det var inte det som var farligt, utan att man sen inte fanns. Alla som kände honom visste att man inte fick börja tjafsa eller kasta bort hans tid. Men han lugnade ned sig. De sista trettio åren av sin karriär fick han bara ett »pedagogiskt vredesutbrott« då och då. Linn Ullmann säger att hon själv är arg alldeles för ofta. Hon berättar hur hon nyligen blev jättearg på ett flygbolag för att deras bemötande

Linn.indd 22

var dåligt när hon hade gjort ett misstag vid sin biljettbokning. – Jag var helt inställd på att skriva brev till högsta vd:n för att reformera deras kundservice. Men jag la ner det. Jag måste coola ner mig, inte ta allt personligt och tycka att allt är så himla viktigt. Har du kort stubin? – Det har jag nog. Har du? Jovars. Men det låter samtidigt som om du har lätt att engagera dig i saker? – Visst kan jag blanda mig i på ett bra sätt, men generellt borde jag hålla käft mer. Ta föräldramöten till exempel. Jag säger till mig själv innan: »Ullmann, håll käft nu, du behöver inte ha en åsikt om allt, du behöver inte tycka nåt om mjölk«. Men jag hamnar alltid i nån kommitté. Hur är du annars som person, förutom den här lite … koleriska sidan? – Jag beskriver mig genom mina böcker, genom mitt sätt att vara, som vän, som mamma. Hur är du som mamma? Hon ser lätt lidande ut. – Jag lagar god soppa, säger hon uppgivet.

viläser nr 2 2010

2010-05-07 14.03

» Visst kan jag blanda mig i på ett bra sätt, men generellt borde jag hålla käft mer.« Paus, och sedan: – Jag vill gärna tänka att jag är snäll. Jag är ganska rädd och modig på samma gång. Jag gör en massa saker jag inte vågar hela tiden. Som vadå? – Som att göra den här intervjun till exempel. Vad är du själv rädd för? Jag är rädd för att flyga. – Men du flög hit till Oslo i morse? Jag gör också sånt jag inte vågar. Och jag är rädd för mörker. Och så är jag rädd för sjukdomar. Bland annat. – Jag är också rädd för farliga sjukdomar, för mina anhörigas del och min egen. Jag är rädd för olyckor. Och för andras vrede och förakt. Jag är rädd för att inte förstå människors koder, och för att köra bil. Och jag är rädd för att gå vilse, i ordets alla bemärkelser. Jag har inget lokalsinne alls. Hittar bara i New York, för där finns ett tydligt gatusystem. Jag är mörkrädd, precis som du. Spöken eller yxmördare? – Yxmördare. Jag fruktar allt som kan inträffa i form av katastrofer. Tyvärr är jag ingen optimist. Och så är jag rädd för coaching som ger enkla lösningar på svåra problem. Det hjälper inte mig i alla fall. Jag är rädd för nätterna också, att vakna och ligga sömnlös. men goda saker kan komma av mörkerrädsla. Under den period då framtiden för Bergmans fastighet på Fårö fortfarande var djupt oviss flyttade Linn Ullmann dit med sin familj under ett år. Medan maken pendlade till Oslo, blev nära väninnan författaren Brit Bildøen sällskap i vintermörkret på ön. De tog långa promenader ihop och diskuterade vad som borde göras med husen. – Brit är en av alla de fantastiska personer som varit med och förverkligat stiftelsen Bergmangårdarna. Förutom vi syskon är det flera personer, en del gamla vänner till min far, som engagerat sig

något enormt. Vi ville inte ha något mausoleum, och inget museum. Det skulle vara för konstnärer, och det skulle vara i Ingmars anda. Vi ville hitta en köpare som inte var intresserad av vinst. Förra året dök arkeologen och förmögne it-entreprenören Hans Gude Gudesen upp som en räddande ängel och köpte upp gårdarna, liksom allt bohag som också återfördes. Den ideella stiftelsen bildades, och fick bruksrätten till husen. Innan allt fick denna lösning fanns risken att egendomen skulle förvandlas till ett bed and breakfast. I slutet av april tillsattes Hanns Rodell som konstnärlig ledare, och konstnärer och forskare kan ansöka om en tids stipendievistelse för att få arbetsro. – Ingmar hade den här idén och pratade en del om att det vore roligt. Men vi har lagt till lite eget förstås. Till exempel kämpar jag för att det ska finnas en dagis där, så att man ska kunna ta med småbarn. Sånt tänkte inte direkt min far på. Men don’t get me started on this, då slutar jag aldrig prata. Hon har självklart skrivit ett brev, till någon högt uppsatt, angående Fårö förskola som inte får läggas ner. Barnen ska inte behöva lämna ön för att gå på dagis. För att stiftelsen ska fungera är man helt beroende av ett levande lokalsamhälle. Hon talar om hur viktigt det är att bevara kommunal service som förskola, skola och distriktssköterska på den lilla ön. – Men när vi nu tillsatt en konstnärlig ledare är det nya krafter som ska ta över. Det är dags för mig att dra mig ur. Som när man skrivit klart en bok – man sätter punkt. Vi har bestämt att familjen och styrelsen inte får bo på gårdarna, om de inte sökt stipendium som alla andra förstås. Det måste vara lite vemodigt, ditt Fårö blir ju något helt annat nu. Var det därför du surfade på Skånelängor häromdagen? Så långt bort från Gotland som möjligt? – Ja, haha, kanske det. Dottersuppgiften, som hon kallar räddandet av husen på Fårö, är avslutad. Nu återstår Författaruppgiften, att skriva klart sin femte roman, den hon inte gärna berättar om, annat än att den är mörkare än den senaste (som var mycket skrämmande). – Förhoppningsvis kommer den ut i höst. Jag tror den är spännande, men det är svårt att veta innan man är klar. Historien utgår i alla fall ifrån en ung kvinnas försvinnande. Och så ska Linn Ullmann förstås boa in sig i nya huset i Oslo. Nytt, fräscht och fixat som i en inredningstidning. Fast med barn och husdjur i hemmet sprids äppelskrott och grejer ut, hundhår fastnar i soffan, och det blir mer mänskligt än perfekt. Hon ler. – Jag har tänkt att stanna i det huset nu ett tag. 

linn karin beate ullmann titel: Författare, kolumnist i morgontidningen Aftenposten född: 9 augusti 1966 i Olso. aktuell: Kommer med en ny roman till hösten, (»håper jeg«), har varit med och skapat den ideella stiftelsen Bermangårdarna. familj: Gift med författaren och dramatikern Niels Fredrik Dahl, två barn, två bonusbarn. en vanlig söndag: Något med barnen och hunden, kanske lite god mat. Förra söndagen jobbade jag faktiskt i trädgården. äter helst: Spaghetti vongole lagad på det rätta sättet. dricker: Ett litet glas vin. Var just i Miami och fick drinkar i höga glas. Kände mig vacker och modig. Reste hem, försökte dricka mer, men jag får ont i huvudet eller somnar, så det gick inte. favotitfilm: Smaken av körsbär av Abbas Kiarostami; Woody Allens Manhattan, Gudfadern 1 och 2, Hurt Locker av Kathryn Bigelow. blir glad: När min 19årige son ringer och vill ta en fika. blir arg på: Allt för mycket, allt för många. Men människor som bländas av andras eller sin egen makt är definitivt på topplistan.

nina solomin är chefredaktör på ViLÄSER. Hon tänker ägna regniga sommarkvällar åt tv-serien Mad Men. viläser nr 2 2010

Linn.indd 23

2010-05-07 14.03

»En bra bok förhöjer livskänslan«, säger Meta Velander, som nu repeterar Kristina Lugns pjäs Rut och Ragnar. Motspelare är maken Ingvar Kjellson.

viläser nr 2 2010

Metas bokhylla.indd 24

2010-05-07 15.15

i BoKHyLLaN Meta

Velander

»Chick-lit, är det inte så det heter?« Skådespelerskan Meta Velander plockar fram godbitar och bottennapp ur sin bokhylla.

a, vad jag läääser … säger skådespelaren Meta Velander och drar ut svaret som en gummisnodd som hon släpper med en smäll: – Egentligen är det kanske intressantast vad jag inte läser. Så fort det blir tal om en sån här kanon, det där som man ska ha läst, kulturarvet – det har jag aldrig läst någonting av! Jo, något förstås. Men jag var sjuk när vi skulle läsa Tegnérs Frithiofs saga i skolan. meta velander bor i ett litet vitt hus med en liten mörk pool tillsammans med sin man, skådespelaren Ingvar Kjellson. Båda är över 80 och jobbar flitigt. Meta har länge varit en stor deckarläsare. – Det blev under en period mycket Maria Lang, Ellery Queen, Dorothy Sayers och Agatha Christie, förstås. De böcker som bäst svarar mot Meta Velanders litterära ideal är de som handfast och tydligt berättar en historia och ger kunskaper. Inblickar i en annan tid, i en annan värld. Som berättar om hur folk hade det. Böcker med karaktärer man lär känna. – Exempelvis de tidigaste av Per Anders Fogelströms Stockholmsserie. Och Vilhelm Mobergs utvandrarsvit. Jag skäms över att göra ett så konventionellt val; men de har gripit mig djupt. – När Moberg kom med andra delen, Invandrarna, så läste jag om den första, Utvandrarna, för att liva upp kunskaperna om hur familjen hade det innan de for. Och när tredje delen kom, Nybyggarna, då läste jag på nytt om de två första. Men den avslutande delen, Sista brevet till Sverige, där Kristina dör och Karl-Oskar sitter ensam … den blir för sorglig, den har jag läst bara en gång.

I linje med denna kunskapsambition så gillar hon Vilda svanar av Jung Chang, den kinesiska romanen som skildrar tre generationers kvinnor. – Och så den här om kyrkan, vad hette den … Katedralen! Katedralen vid havet, om 1300talet i … Ingvar! Var utspelar sig den? – Barcelona, dånar Ingvar från över våningen. – Just det, en fantastiskt bra bok. – Sen finns det ju vissa böcker med originella grepp som förefaller svåra och tunga men som är oemotståndliga. Markus Zusaks Boktjuven. Utspelar sig i Tyskland under kriget. En föräldralös flicka som hamnar i en bra styvfamilj. Den första bok flickan äger är en handbok i hur man gräver gravar. Bara det! Den boken blir jag så glad av trots det ofta sorgliga innehållet. Den förhöjer livskänslan! – Och Leon Uris Exodus, om illegal invandring till Israel på 1940-talet, den tyckte jag om! När den var slut var jag helt tom. jag undrar om hon har någon bok hon skäms för eller tycker är lite pinsam. – Nja, skulle väl vara Angélique-böckerna då, lättviktiga, kan man lugnt säga. Men både min mor och jag läste dem. Chick-lit, är det inte så det heter numera? Mest stolt är Meta för att hon klämt i sig hela Sagan om ringen på engelska. – Man ska komma ihåg att jag läst engelska i tre år och franska i nio, påpekar hon, och ändå klarade jag inte av Simenon på franska men väl Tolkien på engelska. Då och då försöker hon gnaga i sig lite av den där kanonen. – Nässlorna blomma av Harry Martinson tyckte jag mycket om. Och så tror jag att jag har läst Tåbb med manifestet av Lars Ahlin.  viläser nr 2 2010

Metas bokhylla.indd 25

2010-05-07 15.15

Recito Förlag på Facebook! www.facebook.com/recito

101 dikter

Litenupplaga.se

Allt under himmelens fäste

Litenupplaga.se/575

Att hitta sin roll som könsvarelse i ett samhälle med motstridiga signaler om hur män och kvinnor ska vara. Att sky bindningar och samtidigt längta efter tvåsamhet. Litenupplaga.se/595

Litenupplaga.se/443

En annan historia

av Karl-Erik Norrman

av Ulrika Barkström

April 1988: En hungerkatastrof KRWDU EODQG À\NWLQJDU L 6XGDQ , HWW )1 À\NWLQJOlJHU EOLU HQ VYHQVN biståndsarbetare kidnappad. Litenupplaga.se/574

En väv av ständig förändring

av Ulf Sundblad

Evangelium enligt Psaltaren innehåller en analytisk betraktelse över varje psalm i Psaltaren. Psaltaren är en av världslitteraturens märkligaste och mest lästa Litenupplaga.se/580 diktsamlingar.

I mitt eget hörn av det runda rum som kallas Verklighet

Gröna vågor

av Lise Devrient

av Karin Angleborg

Vi satte potatis och odlade grönsaker, rad efter rad. Lilla dottern ivrigt pladdrande, skuttande i fårorna, iklädd liten arbetsoverall och pärlhalsband. Litenupplaga.se/586

Professor Bengt Palmroths föreläsningar tar studenterna genom tid och rum från universums vagga till människans historiska resa i astronomins värld. Litenupplaga.se/303

Evangelium enligt Psaltaren

av Birgitta Karlsson

Metas bokhylla.indd 26 ViLaser1002a002_Recito 2

Vad ska man göra med drakar? Ska de dödas till varje pris, eller bör man göra något annat med dem?

Elfenbensrummet

Mats Krantz är bryggmästare och han har hela sitt verksamma liv arbetat i bryggeriindustrin, först i Sverige, men de senaste femton åren också i östeuropa.

Den här boken är ingen vanlig konstbok. Den här boken har Litenupplaga.se/560 ett budskap, en varning till dig.

av Agneta Roisko

«Ibland, sa Jenny - och det här är mycket sällsynt - kan en författare träffa en konstnärlig åder som gör att gränsen mellan fantasi och verklighet blir upplöst.

av Mats Krantz

av Magnus Sjöland, Ulrica Otterling och Ulrika Abrahamsson

Drakar och Berg

av Tomas Böhm

Drömmen om en bakugn

Love Integrity

Muren mot öst är på väg att rämna. Det öppnar upp till nya kontakter. Samtidigt som det blir många som ser en framtid inom IlUMHWUD¿NHQ Sn 6YHULJH 3ROHQ Litenupplaga.se/310

Litenupplaga.se/565

Litenupplaga.se/546

av Bengt-Olof Lindgren

Det Engelska Snittet

De här berättelserna handlar om varför - såsom varför en ung man överger en lovande karriär och sin familj, varför en kvinna försvann från nattåget till Malmö...

Litenupplaga.se/566

Blåst!

Bill är mobbad. Varje rast blir han MDJDG IUnQ VNROJnUGHQ +DQ À\U LQ i sin fristad, skogen. Han älskar skogen och dess natur. Fast Bill förändras för varje dag som går.

av Lars-Olof Edström

En familjetragedi som egentligen handlar om två familjer. Sylvias och Johns. En mörk och dimmig kväll kör Sylvia med sin bil in i ett stillastående släp.

Jag har tänkt mycket på mina kamrater både till sjöss och i det forna Öst, som Skeppare på Bogser- och Bärgningsfartyg i olika situationer. Där ligger dock KARL Litenupplaga.se/257 mig närmast om hjärtat.

av Hampus Eriksson

Deras vägskäl

Litenupplaga.se/512

av Bengt-Olof Lindgren

Bill Sanch och Kyrkotrollkarlarna

Litenupplaga.se/577

Litenupplaga.se/432

AXEL, KARL & BULL å de andra!

av Patric Eghammer

av Kerstin Holmgren År 1992 gick jag genom en skilsmässa efter 24 års äktenskap... Under separationstiden träffade jag en underbar man. Men vi kunde tyvärr inte ses så ofta. Då började jag skriva ner mina känslor i diktform, som jag sedan läste för honom. Jag visste inte då att han var sjuk. Han avled i cancer efter c:a 6 månader, vilket jag tog väldigt hårt! Jag fortsatte dock att VNULYD QHU ÀHUD GLNWHU WLOOV GHW blev 101 stycken.

Spännande böcker i liten upplaga

«Karin Angleborg har samlat ett XUYDO VMlOYELRJUD¿VND GLNWHU RFK sammanfogat dem till en berättelse om ett liv.

MATALLERGI Diet test och skötsel av Åke Selander

Vetskap är makt men det kan också vara HÄLSA. Läs den här boken så behöver du mindre Litenupplaga.se/390 Medicin.

Liten

Flashback

av Pirjo Holmström (Q VMlOYELRJUD¿ RP HQ ÀLFND L åldern tre till sex år, som lever i en dysfunktionell familj, i en kristen by långt ute i skogen. En familj vars sanning är otäckare än Litenupplaga.se/569 ryktet någonsin uppnår.

Liten

I sökandets spår av Peter Håård

Tre personers sökande. Alla är sökande på sitt vis. Karl Sköld är en gammal «biker» som är nyskild. Han söker den hemlighetsfulla kvinnan som han träffat på Gotland. Litenupplaga.se/562

Liten

Merkurius saga

av Ulf Andersson När universum var ungt låg gudarna i fejd med varandra. Denna fejd spred sig till människorna. Det påverkar även den grekiske kronprinsen Ajaxe som Litenupplaga.se/588 blir odödlig.

2010-05-07 15.15 10-04-29 13.22.50

Liten

ViLaser10

cito

dra!

a det Bogka ARL

Recito FĂśrlag pĂĽ Facebook! www.facebook.com/recito

Bokutgivning.se Ge ut din bok pĂĽ Recito FĂśrlag sĂĽ fĂĽr du professionell hjĂ¤lp med allt frĂĽn typsĂ¤ttning och omslag via tryckning till fĂśrsĂ¤ljning och distribution till bokhandel, bibliotek och privatpersoner. Du betalar ingenting i fĂśrvĂ¤g men kĂśper eventuella Ăśverblivna exemplar.

www.bokutgivning.se

a blir om HQ

GE UT DIN BOK MED OSS OCH MEDVERKA PĂ&#x2026;

BOK- & BIBLIOTEKSMĂ&#x201E;SSAN I GĂ&#x2013;TEBORG!

ar? ller ed

5HFLWR )|UODJ $% Â&#x2021; %R[ 1256%25* Â&#x2021; ZZZ UHFLWR VH Â&#x2021; Â&#x2021; IRUODJ#UHFLWR VH

PĂ&#x2026; FRI FOT - mellan Nordkap och

NĂ¤r inget annat hjĂ¤lper av Inkeri Barenthin

Ăśrenom

Litenupplaga.se/490

Litenupplaga.se/334

En re Ă¤n

ÂŤSpanarna, tre till antalet, samlades mycket riktigt vid spĂśkhuset. Den hotfulla stĂ¤mningen som legat kring den gamla byggnaden som lutade farligt brant mot Litenupplaga.se/571 bĂ¤cken, var som bortblĂĽst.

av Cecilia Persson

Varje mĂ¤nniska som mĂśrdades i FĂśrintelsen var en individ vars liv kunde ha blivit radikalt annorlunda. FĂśrintelsens offer fĂĽr aldrig bli en ansiktslĂśs massa. Litenupplaga.se/558

VEM Ă¤r du som bedĂśmer mig?

Ă&#x2026;terfĂśdd

av Kerstin Ă&#x2013;gren

Litenupplaga.se/503

13.22.50

av Erland Sandqvist

3V\NLVN RKlOVD lU L GH Ă&#x20AC;HVWD IDOO inte en sjukdom utan en adekvat reaktion pĂĽ en destruktiv kommunikation i patientens psykosociala miljĂś.

den om

Metas bokhylla.indd 27 ViLaser1002a002_Recito 3

av Bengt-Olof Lindgren Detta Ă¤r min tredje bok och handlar om 20 ĂĽr bland lastbilar, IDFNOLJW DUEHWH EODQG ÂżIĂ&#x20AC;DQGH speditionsfĂśretag, ĂĽkare och chauffĂśrer. Litenupplaga.se/414

7LGHQ HQ Ă&#x20AC;RG XWDQ VWUlQGHU Vakentimmar

av Bengt-Olof Lindgren HĂ¤ndelser som Stig upplever gĂśr att han vaknar fĂśr olika saker. Texten i denna bok Ă¤r ingen roman eller nĂĽgot annat, som vanligen rĂ¤knas till skĂśnlitteratur, Litenupplaga.se/549 XWDQ HQ VMlOYELRJUDÂżVN EHUlWWHOVH

6WLJ 6WLJÂżQQDUH

av Arne Svensson

Stig vaknar upp!

Ă¤r d r gĂ¤ffat

Litenupplaga.se/440

Stentornet

av Lars Olle Larsson FĂśrfattaren Ă¤r lĂ¤kare med verksamhet inte bara i Sverige utan ocksĂĽ bl a i Australien, Papua Nya Guinea, Saudi Arabien och Afrika. Han har tidigarte gett ut en roman Litenupplaga.se/579 och tvĂĽ diktsamlingar.

- Det Ă¤r med stĂśrsta sannolikhet Anders som Ă¤r dĂśd, sĂ¤ger en polistekniker till Lilian Gustafsson.

Min son Adam har aldrig gĂĽtt i sjĂ¤tte klass. Han lĂ¤ste matte och engelska pĂĽ rastplatser.

Som det var

av Lilian Gustafsson

av Tove Frisch

En bok fĂśr alla som hĂĽller pĂĽ att fĂśrlora hoppet. Energipsykologiska sjĂ¤lvhjĂ¤lhjĂ¤lpstekniker sprider sig nu Ăśver hela vĂ¤rlden. LĂ¤tt, roligt och fĂśrvĂĽnansvĂ¤rt effektivt!

ska

Ringar pĂĽ vattnet

Gibraltar

Efter en skakande Ut-Ur-Kroppen-upplevelse en decembernatt 1976 fĂśrvandlades livet radikalt fĂśr den 42-ĂĽriga ingenjĂśren Erland Sandqvist. Litenupplaga.se/504

av Oskar Rickardsson den hĂ¤r boken Ă¤r tillĂ¤gnad dig GX VRP InU K|UD DWW ÂŠWLOOVDPPDQV lU YL ÂżQDVWÂŞ du som kastas in, som Ăśgonblick i mitt liv, om och om igen du du som fĂĽtt kĂ¤nslor att anta en fysisk form, en hel kropp du som rymmer allt jag lĂ¤ngtar efter du som alltid har mig som fast punkt att navigera efter jag? jag Ă¤r hellre en slutstation Ă¤n en hĂĽllplats pĂĽ Litenupplaga.se/581 vĂ¤gen 2010-05-07 15.15 10-04-29 13.23.10

EXKLUSIV T MÖTE MED NOBELTIPPA DE JA PA NEN

Murakami »Jag är en osund själ i en sund kropp«

är slagmannen Dave Hilton fick en perfekt träff genljöd ett skarpt ljud över hela basebollstadion. I samma ögonblick fick den 29-årige Haruki Murakami en uppenbarelse. Han, som dittills inte hade haft några som helst ambitioner att bli författare, tänkte: »Man kanske skulle försöka sig på att skriva en roman.« Det var den första april 1978 och matchen var den första för säsongen på Meiji Jingustadion i Tokyo. Himlen var molnfri, gräset hade just återfått sin gröna färg. Än i dag minns Haruki Murakami det kraftfulla ljudet från slagträet. När jag träffar honom mer än trettio år senare trummar regnet mot fönstret i hans hemtrevliga kontor, annars är det alldeles tyst. Det är nästan svårt att tänka sig att det livliga Omotesando, Tokyos modedistrikt, ligger bara ett stenkast bort. Haruki Murakami är översatt till fyrtio språk och kultförklarad i USA likaväl som i Ryssland och Kina. På senare år har han även fått en snabbt växande läsarskara i Sverige, och han brukar finnas

med i nobelprisspekulationerna varje höst. – Ingen bra dag för löpning, jag får nog ta några längder i simhallen i stället, suckar författaren efter att ha kastat en blick ut genom fönstret. Den 61-årige Haruki Murakami har varit en hängiven långdistanslöpare sedan 1982. Då hade han framgångsrikt drivit en jazzklubb, Peter Cat, tillsammans med sin hustru Yoko i åtta år. Han hade också inlett en lovande litterär karriär. På ytan var allt perfekt, men den unge författaren höll på att gå in i väggen. – Jag skötte allt administrativt på klubben och stod i baren på kvällarna. Först framåt småtimmarna kunde jag bege mig hem. Då kastade jag snabbt i mig något, slog mig ned vid köksbordet och skrev tills jag somnade av trötthet. Till slut bestämde sig paret Murakami för att stänga klubben och låta honom skriva på heltid. De flyttade långt utanför Tokyo och inledde ett helt nytt liv, med tidig sänggång, arbete i lugn takt och nyttigare mat på regelbundna tider. – Det märkliga var att detta hälsosamma liv till en början höll på att göra mig riktigt sjuk. Jag började lägga på mig en massa kilon och min cigarettkonsumtion var uppe i tre paket om dagen. Jag var ständigt nikotingul om fingrarna och mådde allt annat än bra. Det var då författaren upptäckte löpningen

haruki murakami yrke: Författare, essäist och elitmotionär. född: 12 januari 1949 i Kyoto. bor: Utanför Tokyo vid havet, men har övernatt ningslägenhet inne i staden. aktuell: Med Vad jag pratar om när jag pratar om löpning (Norstedts). böcker i urval: Norwegian Wood (2003), Fågeln som vrider upp världen (2007), Underground (2005), Kafka på stranden (2006). gillar att läsa: »En välskriven deckare är aldrig fel. Just nu läser jag Stieg Larsson.« last: »Jag har över 7 000 lp-plattor hemma, men kan ändå inte sluta att samla. Min fru är inte alldeles förtjust.«

➸

viläser nr 2 2010

Murakami.indd 28

2010-05-07 15.27

Haruki Murakami bytte sena nätter och jazz klubbsliv mot renlevnad och långa löprundor. Nu är han aktuell med en bok om sitt liv som spring ande författare.

viläser nr 2 2010

Murakami.indd 29

2010-05-07 15.27

När Murakami skriver lyssnar han på barock musik, gärna kammarmusik av Bach eller Telemann …

… men hans stil är inspirerad av Charlie Parkers jazzimprovisationer.

m u r a k a m i

– och kunde fimpa för gott. Numera är Murakami närmast att betrakta som en elitmotionär. Han springer flera mil i veckan, deltar i minst ett maratonlopp per år och ett antal mindre löp- och triathlontävlingar över hela världen. Nu är han aktuell på svenska med Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, en sorts självbiografi där löpningen utgör navet, men som också ger många intressanta inblickar i författarens vardag. Du framstår som extremt disciplinerad i boken. Berätta hur en vanlig arbetsdag ser ut! – Det är lite olika beroende på om jag skriver på en roman eller inte. När jag gör det, går jag och Yoko i regel upp klockan fyra på morgonen. Vi dricker kaffe och äter scones eller croissanter och sedan jobbar jag i fyra-fem timmar. Därefter äter vi brunch tillsammans. Sedan springer eller simmar jag, och ägnar eftermiddagen åt att översätta eller läsa. Jag brukar gå och lägga mig tidigt, oftast runt nio. Om jag inte skriver, går jag inte upp fullt lika tidigt och tar det

» Jag har alltid känt en stark rädsla för att det onda ska få grepp om mig.« lite lugnare med löpträningen. Har du dragit dig undan världen för att skriva? – Nej, inte alls. Men åren med jazzklubben var mycket slitsamma, såväl fysiskt som psykiskt. Både jag och Yoko insåg med tiden att vi var måttligt förtjusta i att arbeta på nätterna. När vi lade ner klubben bestämde vi oss därför för att leva sunt och följa vår biologiska dygnsrytm. – För mig, som är något av en ensamvarg, var det en utmaning att skaffa mig ett serviceyrke. Under åren på Peter Cat träffade jag en massa människor som jag aldrig skulle ha umgåtts med annars. Det var

viläser nr 2 2010

Murakami.indd 30

2010-05-07 15.27

lärorikt, men frestade också på. Därför känner jag inget behov av att ständigt umgås med andra. Hur kommer det sig att du lägger ner så myck et kraft på löpningen? Du har ju med råge passe rat vardagsmotionärens nivå. – När jag skriver romaner beger jag mig på upptäcktsfärd långt in i mig själv. Det känns som om jag stiger ner i ett stort mörker för att treva efter berättelserna. I det mörkret finns såväl ondska som godhet. Jag har alltid känt en stark rädsla för att det onda ska få grepp om mig, att jag inte ska kunna ta mig ur det där mörkret. För att klara av att tackla det måste jag vara i bra fysisk form. Jag är en osund själ i en sund kropp, helt enkelt, säger Haruki Murakami med ett litet skratt. han har stark integritet och undviker elegant det han uppfattar som alltför privata frågor. Samtidigt är han allt annat än en litterär diva. Murakami är träffsäkert självironisk och snar till skratt. Är det en färdig berättelse du trevar rätt på där i mörkret? – Nej, aldrig. Berättelsen utvecklar sig i realtid framför mig. Jag har bara klar sikt en liten bit framåt i taget. Sedan är det som om berättelsen viker av runt ett hörn. När jag tar mig runt det, ser jag bara fram till nästa hörn. Så där håller det på. Jag skriver med samma förväntan och bultande hjärta som barnet som lyssnar på den spännande sagan. Oj, vad ska hända nu?! Den dag jag inte blir överraskad av det jag skriver, tänker jag lägga av. Murakami berättar att han gör som Hemingway. Han skriver intensivt, men slutar när det fortfarande finns idéer och energi att fortsätta lite till. På så vis blir det lättare att sätta i gång med skrivandet dagen efter. Du odlar en alldeles egen form av magisk realism. Plötsligt kan det börja regna levande makrill över en mycket realistiskt återgiven stadsgata i Tokyo … – Ja, jag gillar det skruvade och underliga. Egentligen är det märkligt eftersom jag själv är en sådan krasst realistisk person. Jag tror inte ett dyft på New Age-köret – tarotkort, horoskop, reinkarnation – ja, allt sådant där. Men ju sundare och förnuftigare jag lever i mitt privatliv, desto underligare och svårförklarligare saker händer det i mina böcker. Kanske skrivandet är någon sorts säkerhetsventil, säger Haruki Murakami och skrattar gott. Dina gestalter rör sig ofta mellan två världar. I Fågeln som vrider upp världen beger sig huvud personen Toru ner i en brunn och finner en annan värld i en annan dimension. – Ja, det är så jag ser världen. Här finns vi i en konkret värld, men samtidigt existerar det en parallell värld i närheten av vår. Och emellan dessa båda världar, vår och den andra, finns en tunnel. Jag

låter ofta mina gestalter färdas genom den. Den här föreställningen är viktig för mig. För att berika våra liv måste vi ta oss emellan världarna och det enklaste sättet att ta sig till den andra världen är att drömma. För mig är romanskrivande att drömma med öppna ögon. Jag beger mig med andra ord ständigt igenom den där smala tunneln.

aruki murakami föddes i bergsstaden Kyoto 1949 och växte upp som enda barnet till två gymnasielärare i japanska. Hans far, Chiaki, var son till en buddhistpräst och verkade själv som präst under några år i släktens lilla tempel. Murakamis mor, Miyuki, var dotter till en köpman i Osaka. Murakamis föräldrar var politiskt liberala och även om de kunde vara stränga, tillät de honom stor personlig frihet. Den lille Haruki var en riktig bokmal och föräldrarna tillät honom att köpa böcker på kredit i den lokala bokhandeln. Så länge det inte var serieböcker, vill säga. När pojken var tolv köpte hans föräldrar världslitteraturens klassiker i två gigantiska serier. Tanken var att han bakvägen skulle bli intresserad av de japanska klassikerna. Bokserierna gjorde att han förvisso fick upp ögonen för världslitteraturen, men intresset för de japanska klassikerna förblev svalt. Hamnstaden Kobe, där Murakami kom att växa upp, har en stor utländsk befolkning så där fanns det billiga utländska pocketböcker. Den blivande författaren köpte dem och upptäckte att han kunde läsa engelska, vilket var en stor aha-upplevelse. Du började översätta tidigt. Vad har översät tandet betytt för dig? – Jag har aldrig gått några skrivarkurser eller haft några lärare eller mentorer. Så man kan nog säga att jag har lärt mig allt jag kan om skrivande genom att översätta. Faktum är att jag skrev första delen av min första bok, Kaze no uta wo kike (i eng. övers. Hear the Wind Sing), på engelska och översatte den till japanska sedan. Det kan tyckas bakvänt, men jag hade inget litterärt japanskt språk och tyckte att allt jag skrev blev så stolpigt. Det satt först när det hade tagit en omväg över engelskan … Hur stor roll spelar musiken i ditt liv? – Oj, fantastiskt stor roll! Om jag inte hade varit så besatt av musik, hade jag kanske inte blivit författare. Min stil är lika påverkad av Charlie Parkers improvisationer som av F. Scott Fitzgeralds eleganta, sparsmakade prosa. Musiken har lärt mig behovet av rytm och tempo, säger han eftertänksamt. Du brukar sätta upp mål för dig själv när du skriver romaner. Hur kan de se ut? – Jag ger mig själv ett par, tre uppgifter som jag måste lösa. Det är kul och det utvecklar mig som författare. När jag skrev Norwegian Wood ville jag

Fem böcker Murakami inte kan leva utan ❶ Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald. »Ett fantastiskt verk som jag ständigt återvänder till och gör nya upptäckter i. Fitzgerald är en av de författare som har påverkat mig mest rent stilistiskt.« ❷ Långt farväl av

Raymond Chandler. »Jag har översatt mycket av Chandler! Ibland kan man irritera sig över passager som känns parodiskt fyllda av jargong. Men oftast är det just de passagerna man sedan minns från läsningen. Och de är vansinnigt roliga att översätta!«

❸ Cathedral av Raymond Carver. »Vilken underbar novell samling! För varje gång man läser om den, blir den bara starkare. Ray var en god vän och på sätt och vis en mentor. Jag saknar honom något fruktansvärt.« ❹ Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij. »Den måste finnas med på listan! Det är ju roma nernas roman! Den som ändå kunde läsa den på orginalspråk .« ❺ Ugetsu Monogatari av Ueda Akinari. »En säll samt vacker spökhisto ria, kanske mest bekant i väst genom Kenji Mizo guchis film. Jag har den som hörbok och lyssnar på den när jag åker till kontoret. Den är lika kuslig varje gång.«

➸ viläser nr 2 2010

Murakami.indd 31

2010-05-07 15.27

I juli 1983 sprang Murakami den klassiska sträckan Aten–Marathon. Vid målgången upp täckte han att svetten förvandlats till svidande saltkristaller, då bestämde han sig för att aldrig mer springa långlopp i högsommarhetta.

m u r a foto: masao kageyama

k a m i

Bra springmusik enligt Murakami ❶ Reptile av Eric Clap ton. »Stadig rytm och fullständigt självklara melodier.«

❷ Beggars Banquet av Rolling Stones. »Härlig att springa till – i synner het låten Sympathy for the Devil!« ❸ Daydream av Lovin’ Spoonful. »Jag älskar Lovin’ Spoonful! Till bakalutad, opretentiös musik.«

skapa ren, rak realism, en enkel pojke-möter-flickahistoria. Inget jag hade skrivit dittills hade varit realistiskt, så för mig var det en rejäl utmaning. Men jag klarade det och det stärkte mitt självförtroende.

orwegian wood skrevs under Haruki Murakamis första långa utlandsvistelse. Hösten 1986 hade författaren och hans hustru dragit upp bopålarna i Japan och givit sig ut på en odyssé till medelhavsländerna. Manuskriptet till Norwegian Wood skrevs klart i Rom. När boken nådde bokhandelsdiskarna hösten 1987, förvandlades Murakami från att vara en halvkänd författare till att bli ett litterärt fenomen. Den vemodiga berättelsen om studenten Toru och hans kärlek till två unga kvinnor i studentrevoltens Tokyo slog alla försäljningsrekord i Japan. På knappt ett år såldes boken i tre och en halv miljon exemplar. När Murakami landade på Naritaflygplatsen vid ett tillfälligt besök i hemlandet, fann han sig omgiven av skrikande fans. För den tillbaka-

dragne författaren var det en rejäl chock. Han och Yoko åkte tillbaka till Europa. Det skulle dröja åtta år innan de återvände mer permanent till Japan. – Det var väldigt dubbelt att mötas av all denna uppståndelse. Jag var glad och tacksam över att läsarna gillade boken. Men samtidigt är jag en ganska blyg typ och tyckte att ståhejet var besvärande. Den plötsliga uppmärksamheten fick andra konsekvenser också. Namnkunniga litterära kritiker etiketterade honom som den förste »efter-efterkrigsförfattaren«. De menade att han till skillnad från författare som Yukio Mishima, Kenzaburo Oe och Kobo Abe, som var födda före kriget, tillhörde en efterkrigsgeneration utan band till det gamla Japan. De var kritiska till att han kände sig mer befryndad med den västerländska popkulturen än med den japanska traditionen. Murakami sågs som en representant för en otacksam yngre generation, som inte förstod hur mycket föräldragenerationen hade slitit för deras skull. Han fick uthärda en hel del infama personangrepp. Det faktum att han konsekvent vägrade att bli en del av något litterärt kotteri gjorde honom om möjligt ännu mer suspekt i det litterära etablissemangets ögon. Det måste ha krävts en del mod för att orka stå ensam i gruppsamhället Japan. – Jo, jag fick mycket skäll för att jag höll mig på min kant. Och jag är fortfarande betraktad som lite halvunderlig av den litterära världen, men jag bryr mig inte om det. Det enda jag bryr mig om är mina läsare. De har burit mig på sina axlar under alla dessa år. Med jämna mellanrum sätter du upp en brev låda för dessa trogna läsare. Hur går det till? – När jag inte skriver romaner och har lite mer fritid, brukar jag öppna ett fönster mot omvärlden i ungefär en månad. Jag skaffar en temporär mejladress dit mina läsare kan skriva och fråga vad de vill. Det är oändligt roligt och väldigt lärorikt att se hur människor läser det jag skriver på så många olika vis. Numera höjer de flesta japanska kritiker dig till skyarna. Hur känns det att ha blivit profet i sitt hemland? – Det känns inte ett dugg, faktiskt. Hur många böcker man säljer och vilken sorts kritik man får är egentligen rätt ovidkommande. Det enda som spelar någon roll är huruvida du har klarat av att uppfylla de mål du har ställt upp för dig själv. Vem får först läsa ett nytt Murakamiverk? – Min fru. Hon är min känsligaste läsare och allra bästa kritiker. När jag har skrivit klart en ny bok,

viläser nr 2 2010

Murakami.indd 32

2010-05-07 15.28

får hon läsa den först. Det brukar alltid resultera i ett rejält bråk, eftersom hon alltid underkänner texterna. Då blir jag sur, går ut och drämmer igen dörren bakom mig. Efter ett tag arbetar jag om texterna precis som hon har sagt att jag ska göra. Hon har irriterande nog alltid rätt. efter uppståndelsen kring Norwegian Wood flydde paret Murakami alltså tillbaka till Europa. Därifrån gick färden 1991 till USA, där han inbjöds till Princetonuniversitetet som »gästforskare«. De tillbringade fem viktiga år i USA. – När jag bodde i Japan och skrev, ville jag bara fly landet. Men när jag väl hade åkt utomlands, började jag att fråga mig: Vem är jag? Vad innebär det att vara japan? Vad är Japan för sorts land? Jag började intressera mig för att utforska min japanska identitet. Och insåg då att jag måste skriva om andra världskriget. En ny roman, Fågeln som vrider upp världen, började ta form. Den anses av många som Murakamis hittills främsta verk och det är den som gav honom erkännande också bland dem i det litterära etablissemanget som tidigare kritiserat honom. Det är berättelsen om Toru, en helt vanlig ung man, vars fru av oklara orsaker en dag lämnar honom. Toru är helt övertygad om att hans svåger, en akademiker och medieprofil, ligger bakom försvinnandet. Men hur ska Toru hitta sin fru? Med hjälp av bland annat en gammal löjtnant som deltagit i den japanska aggressionen i Kina, försöker han lösa mysteriet. – Det var mycket svårare än jag trodde att skriva om kriget. Samtidigt kände jag att man som japansk författare har ett ansvar att behandla det. Som ung student skickades min far ut i kriget och kom hem helt förändrad. Hans erfarenheter var en av orsak erna till att jag ville skriva boken. Du var hemma i Japan på tillfälligt besök när Aumsekten utförde sin saringasattack i tunnel banan, en förberedelse för en statskupp. Vad tänkte du då? – Jag åkte omgående tillbaka till USA och avslut ade det jag hade hållit på med där. Sedan flyttade jag och Yoko hem till Japan igen. Det berodde på två saker: jordbävningen i Kobe och saringasattacken. De två händelserna gjorde att jag återvände. Japan befinner sig i en tid av stora samhälleliga förändringar. Jag ville följa dem på hemmaplan, kände ett ansvar som människa och författare att hjälpa till. Väl hemma igen skrev du Underground, en reportagebok där du har intervjuat såväl offer som förövare i saringasattacken. Var det din egen idé? – Ja, det fanns ett behov av att snabbt dokumentera händelsen, Japan skulle aldrig bli sig riktigt likt efter den. Sen var det chockartat att jag under

» Jag läser med stor förtjusning den sortens underhållningslitteratur människor inte gärna erkänner att de tycker om.« intervjuarbetet kände så starkt för förövarna. Jag visste ju att jag skulle känna med offren, men när jag pratade med dem som utfört dådet insåg jag att vi hade mycket gemensamt. De agerade utifrån en stark besvikelse och frustration över det själlösa konsumtionssamhället. Jag, som tillhörde studentrörelsen -68, kände samma frustration när studentrevolten slogs ner. Jag lärde mig mycket om det moderna Japan under projektet. Nu är tredje delen av ditt stora romanbygge 1Q84 på väg ut i bokhandeln i Japan. Den första delen kommer till hösten i Sverige. Där spelar en sekt, inte olik Aumsekten, en viss roll ... – Just det! Det är förstås mina erfarenheter från Underground som ligger till grund för det. Jag var inte riktigt klar med att analysera sekten. Men nu vill jag inte prata mer om min nya roman! Läsarna ska få möta den utan att den är sönderpratad … Om vi då lämnar ditt eget författarskap, vad gillar du själv att läsa? – Jag tycker bäst om sådan litteratur som är till nytta för mig. På senare tid har jag mest läst om två gamla favoriter, spionromanförfattarna Len Deighton och John le Carré. Jag läser med stor förtjusning den sortens underhållningslitteratur människor inte gärna erkänner att de tycker om. Där finns det mycket att lära i form av stilgrepp och språkbehandling. Kanske mer än i den så kallade »finlitteraturen«. Haruki Murakami ser ut genom fönstret, betraktar regnet som fortsätter ösa ner. Nej, inte ens en mikroskopisk chans till löparrunda. Det blir simhallen i eftermiddag. – För mig spelar det ingen roll hur skickligt skriven en bok är, om jag inte lär mig något, säger han innan vi skiljs åt. Det är därför jag avböjer alla erbjudanden om att sitta i juryn för olika litterära priser. För mig vore det svårt att vara rättvis, eftersom mina kriterier är annorlunda än många andras. Jag hatar elitism, det är det absolut värsta jag vet. 

Vad skulle Murakami göra om … … han inte vore författare? »Driva jazzklubb kanske. Och delta i Iron Man-lopp, den värsta, tuffaste sortens maratonlopp!« … han fick akut skrivkramp? »Jag vet inte. Skrivkramp har jag varit förskonad ifrån så här långt. Kanske beror det på att jag varvar olika sorters skrivande – noveller, romaner, essä er – med översättande.« … han fick nobelpris? »Hahaha, det kommer aldrig att ske! Men tänk så mycket plattor man skulle kunna köpa för prispengarna!«

yukiko duke blev inbiten Murakamiläsare efter att ha haft en närmast surrealistisk mejlväxling med författaren i början av 1990-talet. Har tillsammans med sin japanska mor Eiko översatt flera av Murakamis verk till svenska. viläser nr 2 2010

Murakami.indd 33

2010-05-07 15.28

Välkommen!

Att läsa är ett sätt att leva

Känslan för berättelser finns hos oss tidigare än man kan ana

foto: thron ullberg, anna widoff, oda hodlekve, olivia mariette borg

ar ni varit bokmalar sedan ni var små? När uppstod er lust att läsa – eller plöja, dyka ner i, hänge er åt – böcker? För vi pratar inte om en hobby vilken som helst, utan om ett sätt att leva. Jag tror att känslan för berättelser föds hos oss mycket tidigare än man kan ana. Min 1,5-åring gillar böcker och mitt intryck är faktiskt att han lockas av själva storyn. Ibland ger den igenkänning (barnboksfiguren Totte leker i sandlådan), andra gånger dramatik (pojken Max ramlar och slår sig). Boken Muu, där han lärt sig härma djurens läten, är snarare en intellektuell utmaning. Alltså ingen större skillnad från oss vuxna bokmalar. För varför läser vi? Ibland vill vi spegla oss i en historia, ibland dras med i stora känslor och hållas i spänning. Andra gånger utmanas, lära nytt. Få en estetisk kick.

jag hoppas självklart att också ViLÄSER ska ge er en varierad läsning. I det här numret har vi massor av matigt inför sommaren, bland annat en exklusiv intervju med Nobelpristippade japanen Haruki Murakami i hans skrivarlya. Själv blev jag glad av att prata med Linn Ullmann

i Oslo. Vad som slår en med bägge dessa litterära superstjärnor är faktiskt deras anspråkslöshet. Murakami avskyr elitism och är förtjust i spionthrillers, Ullmann älskar tv, inklusive skräpet. också i viläser ryms högt och lågt. Vi jagar surrealistpoeter och gräver i Virginia Woolfs trädgård. Johanna Koljonen presenterar ett medeltida helgon som räddat henne. Deckarförfattaren Mons Kallentoft talar ut på vår divan. Under ett dygn äter och pratar vi med Per Hagman. Redaktionen är delvis ny (som du ser på bilden består den av idel bokmalar). Vi har utvecklat formen och introducerat flera nya avdelningar. Mejla gärna och berätta vad du tycker. Skön sommar, vi ses i september!

Och är du med i en bokcirkel får ni ett flott prenumerationserbjudande! Mejla till prenumerera@ vilaser.se. Hannah Zimmerman är marknadsansvarig. Nina är ny chefredaktör.

Johanna Jonsson gör formen.

nina solomin, chefredaktör nina.solomin@vilaser.se PS: Från och med nästa nummer kommmer ViLÄSER ut varannan månad.

Jonas Eklöf är redaktör.

vi bloggar på viläser.se

hej medarbetare! Yukiko Duke

Journalist som snavade in på översättarbanan. Även bokrecensent i SVT:s morgonsoffa. Har för ViLÄSER träffat Haruki Murakami i Japan. Bästa sommartipset: »Richard Yates Easter Parade. Så sorgset inkännande och plågsamt skärskådande.«

Thron Ullberg

Fotograf bosatt i Enskede med fru och tre barn. »Nu hinner jag inte läsa så mycket. Men jag ser framför mig att jag som 70-åring sitter i en linnekostym under en ek och läser en roman.« Reste i det här numret till Oslo för att fotografera Linn Ullmann till vår huvudintervju.

Johanna Koljonen

Kritiker och programledare för P3 Kultur. I det här numret berättar hon, under vinjetten »Klassikern«, om ett knäckt näsben och en livsavgörande läsupplevelse. »I juli åker jag till Danmark på lajv. Längre fram ska jag till Burning Manfestivalen i Nevadaöknen.«

Annika Wester

Parisbaserad illustratör som jobbat för kunder som Anna Sui, Random House, NK och BUST. Hon arbetar just nu med målningar till en stor mangashow i Tokyo. »I sommar tycker jag att man ska läsa Marjane Satrapis seriealbum Persepolis.«

viläser nr 2 2010

Välkommen Innehåll.indd 3

2010-05-07 11.42

Innehåll

Möten 16 linn ullmann Nina Solomin träffar norska succéförfattaren i Oslo. 28 haruki murakami Yukiko Duke möter japanske kultförfattaren i hans skrivarlya. 56 per hagman Jens Liljestrand åker till Nice och smörjer kråset med en ex-dandy.

Reportage 34 ett eget grönt rum På besök i Virginia Woolfs trädgård.

Äntligen Strindberg som sprattelgubbe!

46 bye, bye statare Vi presenterar den nya arbetsplatslitteraturen.

Fenomen 53 spaning Ny våg av vego-författare. 65 fotnotsherravälde Ingemar Unge om en svår konst.

Alltid i Vi Läser

16 Här vill vi sitta och läsa plagiatromaner i sommar.

14 4

7 prologen Nam Le, Karin Alvtegen, Hjalmar Söderberg, spratteldockan August. 14 utblick Plagiatbråk i Paris. 24 i bokhyllan Meta Velander om pinsamheter och läsupplevelser. 42 klassikern Johanna Koljonen är kompis med Margery Kempe. 67 mellan pärmarna Elvira, 4,5 år, analyserar Alma-pristagaren Kitty Crowther. 55 bokormen Poeter som går upp i rök. 74 då divanen Mons Kallentoft talar ut om sin regnfobi.

viläser nr 2 2010

Välkommen Innehåll.indd 4

2010-05-07 11.42

vilaser_a

FRAKTFRITT

Efterlängtad roman av Sarah Waters

178 kr Främlingen i huset av Sarah Waters Ute på landsbygden i Warwickshire ligger Hundreds Hall, omgiven av parker och trädgårdar. En gång en av de största och mest imponerande georgianska byggnaderna i trakten, och den välbärgade familjen Ayres hem i över tvåhundra år. Men ekonomiska svårigheter har drabbat familjen, eller är det något mycket mer olycksbådande

som kastar sin mörka skugga över Hundreds Hall? Sarah Waters efterlängtade roman Främlingen i huset är en suggestiv berättelse om klasstillhörighet och makt, men också en spännande spökhistoria som utspelar sig i 1940-talets England.

Alltid billigt, alltid fraktfritt!

Välkommen Innehåll.indd 5 vilaser_adlibris_100521.indd 1

2010-05-07 11.42 2010-04-30 10:47:34

virginia woolfs gröna rum ➸

viläser nr 2 2010

Virginina W.indd 34

2010-05-07 13.42

Virginina W.indd 35

foto: ntpl/eric crichton www.national trust.org.uk

vil채ser nr 2 2010

2010-05-07 13.42

m o n k s h o u

Grönska främjar kreativiteten, och många författare har varit passionerade trädgårdspåtare. Virginia Woolfs oas var sommarstället Monk’s House. I trädgården hade hon sitt arbetsrum.

s e

on kom hit en junidag 1919, som husspekulant, tillsammans med sin man Leonard Woolf. Fastigheten Monk’s House saknade bekvämligheter som varmvatten, badrum och toalett. Men trädgården! Virginia Woolf blev blixtförälskad och uttryckte sig lyriskt över »storleken & formen & växtligheten & det vilda«. För makens del handlade växtligheten om att skapa ett konstverk, medan Virginia Woolf fann en rytm i sitt skrivande med hjälp av naturens växlingar. Under sin morgonrunda i grönskan gick hon och mumlade på meningar hon formulerat under natten. Dagboken anförtros bland annat: »[i morgon] ska jag lukta på en röd ros; försiktigt svepa över gräsmattan (jag rör mig som om jag hade en korg med ägg på huvudet), tända en cigarett, lägga skrivunderlägget i knät; och

viläser nr 2 2010

Virginina W.indd 36

2010-05-07 13.42

foto: ntpl/eric crichton www.national trust.org.uk

sänka mig ner, som en dykare, ytterst försiktigt, ner i gårdagens sista mening.« Kensington Garden och Hyde Park hade tidigare fått skapa bakgrundsstämning i hennes roman Mrs Dalloway (1925), och barndomssomrarnas trädgård i semesterorten St Ives hade figurerat i Mot fyren (1927). I sommarhuset Monk’s Virginia Woolf njöt av house, beläget i den idyllisblommorna medan maken ka byn Rodmell i Sussex, Leonard odlade. blommade naturlyriken ut, som i romanen Vågorna, »en dramatisering av mitt liv i Rodmell«, och novellen Fruktträdgården. Hennes brev fylls av trädgårdslycka. »Du måste komma hit och sitta på gräsmattan med mig, eller strosa i fruktträdgården, eller plocka – här finns körsbär, plommon, päron, fikon …« skriver hon till en väninna den 23 juli 1919. dagboken vittnar om det gemensamma trädgårdsarbetets fröjder. Men snart tar Leonard över: »Det är Leonards verk …«, hans insats är »heroisk«. Det är han som beskär, planterar, stöttar, klättrar i träd, i ur och skur. Virginia Woolf blev aldrig någon trädgårdsfantast à la Vita Sackville-West (författare ➸ viläser nr 2 2010

Virginina W.indd 37

2010-05-07 13.42

På somrarna träffades författare och konstnärer ur Bloomsburygruppen i paret Woolfs trädgård.

m t o y n g k a s s h s o e u

och Virginia Woolfs älskarinna, som skapade den berömda trädgården Sissinghurst). Men hon registrerar varje detalj, varje förändring i naturen. Trädgården »viskar lockande från fönstret hela tiden«. Och när drömmen om en egen skrivarlya mitt i detta paradis förverkligas jublar hon: »Det ska bli öppna dörrar på framsidan & utsikt ända bort till Caburn. Jag tror jag ska sova där på sommaren.« På cykelavstånd fanns systern, konstnären Vanessa Bell. Hon bodde på gården Charleston, i ett bohemiskt hus med en trädgård vars blommor, frukter och grönsaker kan beundras än i dag. Gäster i bägge systrarnas trädgårdar var bland annat författare som T.S. Eliot (Det öde landet), E.M. Forster (Howards End) och nationalekonomen John Maynard Keynes.

s e

virginia woolfs systerdotter, konstnären Angelica Garnett, minns i sin självbiografi paret Woolfs Monk’s House som alltigenom grönt, inte bara i trädgården utan också inomhus. »Grönt var Virginias färg. Ett grönt kristallpäron stod alltid på bordet i vardagsrummet som en symbol för hennes personlighet.« Denna personlighet präglar än i dag huset och trädgården, där paret Woolfs aska ströddes, under varsin alm.  I sin dagbok registrerade Virginia Woolf varje detalj och förändring.

catharina sundholm-miller är skribent och översättare. david miller är fotograf, trädgårdsmästare och gift med Catharina. De har en liten viktoriansk radhusträdgård i norra England, vars senaste tillskott är ett spaljekörsbärsträd.

➸

viläser nr 2 2010

Virginina W.indd 38

2010-05-07 13.42

virginia woolf 1882–1941 verk i urval: Resan ut (1915) debutroman, kom på svenska i år. Natt och dag (1919), Jacobs rum (1922), Mrs Dalloway (1925), Mot fyren (1927), Orlando (1928), Ett eget rum och andra essäer (1929), Vågorna (1931), Mellanspel (postumt, 1941).

» Du måste komma hit och sitta på gräsmattan med mig, eller strosa i fruktträdgården, eller plocka – här finns körsbär, plommon, päron, fikon …« viläser nr 2 2010

Virginina W.indd 39

2010-05-07 13.42

foto: ntpl/eric crichton www.national trust.org.uk

» Det ska bli öppna dörrar på framsidan och utsikt ända bort till Caburn.«

m t o y n g k k sa s h s o e

mer grön läsning:

viläser nr 2 2010

Virginina W.indd 40

foto: ntpl/eric crichton www.national trust.org.uk

foto: ntpl/eric crichton www. national trust.org.uk

• Ett år med min trädgård, Karel Capek. • Priset på vatten i Finistère, Bodil Malmsten. • Hagen: betraktelser från en by, Göran Greider. • Strindberg som trädgårdsmästare, Catharina Söderberg.

2010-05-07 13.42

MAGNUS FLORIN fick sitt litterära genombrott med romanen Trädgården för 15 år sedan. Den handlar om Carl von Linné och hans trädgård Hammarby. ViLÄSER ringde upp.

Monk’s House är öppet för besök 3 april - 30 oktober.

Vad har du för relation till trädgårdar i dag? – Jag gillar ledan vid att rensa hallonsnår, men inte någon längre stund. Parken och skrivandet är annars en central kulturell metafor, där park (eller trädgård) är något inhägnat. Det är en urbild för tänkandet. Hur menar du? – Jo, trädgården är hjärnan och det som är utanför staketet är världen, där det pågår en trafik. Stänger man av däremellan dör trädgården, då blir man autistisk. Man måste släppa in allt hemskt ogräs och alla elaka getter, annars förtorkar och fryser man ihjäl i sin hjärna och trädgård. Alla elaka getter, ja. Hm. Hur bor du? – På landet har vi en trädgård, från 1908. Jag är inte så aktiv i den själv, men hämtar gärna potatis och lök. Vad växer där mer? – Få se nu, mangolden gick inte så bra. Vad har vi nu igen … squash, vaxbönor. Min syster, som vi delar med, håller på med rosor. Jag provade att plantera en enbuske, men den ville inte vara med. Egendomligt, för annars finns det mycket enar just i de trakterna. Hur ska man tolka det? – Jag har skjutit upp den tolkningen. Förresten, vi har sallad också! Och morötter. Sju morötter ... eller tjugo? Du använder alltså inte trädgården för rekreation, som vanliga människor? – Jag går gärna ut och går, men utanför inhängnaden. Jag planterar inget, har inte den rätta tilliten till att jag kommer att finnas kvar för att se hur det växer. Tänker att jag nog dör innan dess. En trädgårdsbok man bör läsa innan man dör? – The History of Gardens av Christoper Thacker, om diktade och riktiga trädgårdar från Eden till Drottningholm. Goethes Valfrändskaper kan man också läsa och koncentrera sig på parkbygget – med arkitekturens känslor och känslornas arkitektur. nina solomin

viläser nr 2 2010

Virginina W.indd 41

2010-05-07 13.42

KLaSSiKeRN Margery

Kempe

Mobbat helgon

Det är inte ofta en livslång vänskap börjar med ett knäckt näsben. Men så var fallet när Johanna Koljonen mötte 1300-talsvisionären Margery Kempe.

n torsdag i oktober under mitt andra studieår vid Oxfords universitet blev jag nedslagen på gatan. Två rånare smög sig på mig bakifrån, knäckte mitt näsben med en högerkrok, krånglade av mig ryggsäcken och sprang. Jag minns att jag skrek och samtidigt tänkte: här ligger jag på gatan i mitt eget blod och skriker. Det är precis som på film. Två veckor senare satt jag vid ett långt mörkt träbord i ett 1600-talsrum på mitt college oförmögen att koncentrera mig på undervisningen. Jag minns ådringen i det där bordet så enormt tydligt, hur det skrovliga såg slätt ut i det dammiga eftermiddagssolskenet. Att vi skulle läsa Chaucer. Att jag inte förstod ett ord. Jag hade missat för mycket undervisning och hade dessutom enormt ont i hela ansiktet. Ingen tittade på mig, men jag kände mig bedömd. Världen, insåg jag, krävde att jag skulle bete mig som om inget hade hänt. Jag blev kräkfärdig, fick hjärtklappning, kallsvettades. Flydde rummet.

samma kväll slutade jag sova och de följande veckorna blev jag nära nog tokig på riktigt. Jag var så trött hela tiden, för trött för att gallra i mina tankar. Bilderna i huvudet hakade liksom upp sig. Varje man jag mötte på gatan, alla som gjorde hastiga rörelser i min närhet, spelades för min inre syn upp i filmer där de slog mig. Efter en månad gick jag till en terapeut och det hjälpte mot allt utom det sista symptomet: en trehundra år stor kunskapslucka i

engelsk litteratur. Jag lyckades inte lära mig Middle English, senmedeltidens franskblandade engelska. Käftsmällen hade uppenbarligen skakat loss en del känslor som sedan blivit felparkerade i skallen på mig. Jag kände fysiskt obehag bara av att titta på Chaucers samlade verk. Det är ett ganska vanligt problem bland litteraturstudenter, men i mitt fall var ångesten inte symbolisk.

brottsoffer eller inte, min professor hade inte för avsikt att låta mig dra ner collegets medeltal på slutprovet genom att strunta i en hel kurs. Jag blev kallad till enskilt samtal: »Det är dags att kalla in fröken Nuttall.« Jag har sett ganska mycket feelgoodfilm och var försiktigt positiv till stödundervisningen. Strulig elev möter exceptionell lärare och botar sina livstrauman genom lyrik. Varför inte? Men fröken Nuttall var inte någon tålmodig Michelle Pfeiffer ur Farliga sinnen. Hon var en pytteliten, kortklippt kvinna, enormt gravid och därför – eller möjligen alltid – andfådd och arg. Hon förde snarare tanken till Harvey Keitel i Pulp Fiction. Hennes inställning till mina problem var osentimental på gränsen till brutal. »Du kommer inte runt Chaucer«, sa

hon. »Skärp dig. Du kan använda andra författarskap till att knäcka språket. Har du läst Thomas Hoccleve?«Det hade jag inte. »Han var samtida, en kanslibyråkrat. Blev psykotisk, sedan frisk, men övertygad om att kollegerna alltid såg honom som en galning. Skarpsynt, rolig. Lite av en Woody Allentyp.« Jag nickade långsamt; jag började fatta hur hon resonerade. »Du behöver en till. Har inte du läst en enda trettonhundratalsförfattare?« Jag medgav skamset att jag bara hade läst lite grann i den Heliga Birgitta, och det var ju inte ens på engelska. Hon lyfte på ögonbrynen. »Bridget of Sweden! I see.« Hon skrev ett namn på ett kartotekskort, överräckte det och viftade mig mot dörren. »Köp The Book of Margery Kempe. Den kommer att rädda dig på slutprovet. Men vem bryr sig om det? Henne kommer du att ha glädje av resten av livet.«

margery, född brunham, var en medelklasskvinna från Bishop’s Lynn i Norfolk. Hon gifte sig som 20-åring med John Kempe och startade själv två företag som bägge gick omkull. Hennes period iska sinnessjukdom kan ha varit en bidragande faktor, men ekonomin på 1390-talet var också väldigt dålig; påfrestningen av ➸

the book of margery kempe Margery Kempes memoarer nedtecknades i två etapper av olika skribenter. Beskrivs ofta som den första självbiografin på engelska språket. Kempe (född cirka 1373) beskriver levande besvären hennes tro förorsakar i äktenskapet och bland grannarna, men också sina resor till Rom, Jerusalem, Santiago de Compostela och Norge. Kyrkan där hon blev portad på grund av sitt enerverande skrikande står kvar i King’s Lynn.

viläser nr 2 2010

Johanna K smarties.indd 42

2010-05-07 15.29

foto: olivia mariette borg/sveriges radio

»Roliga, larviga, krävande, heliga Margery Kempe var min verkliga terapeut.« viläser nr 2 2010

Johanna K smarties.indd 43

2010-05-07 15.29

KLaSSiKeRN Margery

Kempe

att vara på nedåtglid i ett klassamhälle kan lika gärna ha påverkat hennes hälsa. Efter att ha fött sitt första barn drabbas Margery av vad hon själv kallar för sin »galenskap«, en utdragen psykos. Jesus uppenbarar sig för henne och förklarar att prövningarna är en följd av att hon övergivit honom. Det blir inledningen på ett livslångt förhållande mellan Margery och Kristus, en kärlek som med tiden kom att växa till ett mystiskt äktenskap. John Kempe, som verkar ha älskat sin hustru besinningslöst, får acceptera att äktenskapet nu har fått en tredje part. I en underbar scen i memoarerna vandrar paret hemåt från York en midsommarafton »med en flaska öl i handen och en kaka innanför kappan« då han frågar: »Om det kom en man förbi med ett svärd och hotade att hugga huvudet av mig om jag inte låg med dig – säg sanningen nu – skulle du hellre tillåta mig det eller se mig dödad?« »Åh, varför tar du upp det här«, frågar hon grinigt. »Och, när vi nu pratar om det, varför har du inte rört mig på det sättet på åtta veckor?« John säger att han tagit lite paus eftersom att han vet att hon tycker det är orent – och efteråt blir hon alltid sur. »Du är ingen bra fru«, tillägger han dystert, fast man känner att han inte menar det. Margery vill gärna leva rent men hymlar heller inte med sin sexualitet. Det är svårt att avstå. Efter fjorton barn tar de beslutet tillsammans och avger ett kyskhetslöfte inför biskopen. Jesus talar ofta till henne i ett hemtrevligt passionerat tonfall. »Dotter«, säger han,

»du böjer dig för min vilja och lägger dig intill mig, precis som lutfiskens skinn klibbar fast mot handen då man lägger den i blöt.« Man kan översätta verben mer explicit. Margery är antagligen inte läskunnig, men lyssnar på religiös litteratur så ofta hon kan och är särskilt förtjust i de erotiskt laddade medsystrarna, inte minst den heliga Birgitta, vars Revelationes hon aldrig tröttnar på.

hon börjar klä sig i vitt, predikar ibland och reser på pilgrimsfärder till Jerusalem och runt hela Europa. I Rom blir hon alldeles till sig i trasorna då hon möter människor som träffat Birgitta. I

»Margery Kempe var en medeltida kulturtant, en äventyrare i livets andra vår.« sin svenska idols bönekammare faller hon i extas; kändisdyrkan är uppenbarligen inte en bieffekt av marknadskapitalismen utan något äldre och fundamentalt mänskligt. Eftersom den återfödda Margery utbrister i ett högljutt bölande varje gång någon hänvisar till Kristi lidande eller död överröstar hon ideligen predikanten i kyrkan och blir ofta portad. Grannarna i Bishop’s Lynn tolererar henne, men de flesta är ense om att hon bara är galen, inte helig. Hon blir utskrattad och mobbad och det gnager hennes hjärta, »såsom råttor gnager torrfisken i skafferiet«. Ännu värre är det på pilgrimsresorna. I Jerusalem blir hon utfryst av sitt resesällskap eftersom hon beter sig så enormt

störigt. Åratal senare dikterar hon beskrivningar av oförrätterna i ett rättshaveristiskt tonfall. Ändå har hon en viss självmedvetenhet. Hon verkar tidvis förstå att hon är charterresenären från helvetet.

margery kempe var en medeltida kulturtant, en äventyrare i livets andra vår. Å andra sidan var hon paranoid, ensam, och törstade efter upprättelse, den sortens människa som inte kunde låta sin samtid få sista ordet. Hon misstänkte (med rätta) att inga officiella helgonbiografier skulle komma att skrivas om henne. Det gällde alltså att ta itu med saken själv. Att texten har överlevt är en slump, en gåva: sexhundra år senare klingar Margerys röst tydlig och klar. I de första tusen åren av engelsk litteratur är The Book of Margery Kempe något alldeles unikt: en kvinna som får tala till punkt, trots att hon rapporterar om sitt normbrytande liv inifrån ett vansinne som finner sitt uttryck i hennes mycket verkliga tro. Det känns enormt modernt. Jag glömde snabbt hur kämpigt språket var att uttolka och skulle, mycket riktigt, klara slutprovet när det blev dags. Men något mycket viktigare hände när jag trängde igenom de där blanka sidorna i hjärnan. Överfallet förvandlades från en film i mitt huvud till en del av min egen självbiografi. I min mörka ensamhet hade jag glömt hur universella våra problem är, att främmande människor inte bara är fiender utan också kan dela sina innersta liv med varandra. Roliga, larviga, krävande, heliga Margery Kempe var min verkliga terapeut den gången. Sedan blev vi vänner, och det är vi fortfarande.  johanna koljonen är programledare, författare och översättare. I våras vann hon På spåret tillsammans med Marcus Birro.

4 klassiker om det sociala spelet • Bernice bobs her hair av F. Scott Fitzgerald. »Min favoritnovell! En het 1920-talssommar framstår Bernice som lite sexig och spännande genom att säga att hon ska klippa av sig sitt långa hår. Om hur det sociala spelet tvingar henne från ord till handling – med katastrofala resultat.«

• Mrs Dalloway av Virginia Woolf. »Om politikerhustrun Clarice Dalloway och krigsveteranen Septimus som lider av post-traumatisk stress. Romanen är en fjäderlätt karta över relationen mellan utsida och insida, hur vi upplever oss själva och hur vi uppfattas från utsidan.«

• Red Lobster, White Trash and the Blue Lagoon av Joe Queenan. »Kulturelitisten Joe Queenan får ett infall att se musikalen Cats. Sedan söker han sig djupare och djupare in i den breda populärkulturens djungler och finner till sin chock att han blivit för folklig för sina gamla vänner.«

• Dr. Jekyll and Mr. Hyde av R.L. Stevenson. »Dr. Jekyll är en välstädad gentleman som oförklarligt dras med en besvärlig bekantskap – den kriminelle våldsverkaren Edward Hyde. Ställer svåra frågor om identitet, klass och maskulinitet.« medeltida bloggtips

vilaser.se

viläser nr 2 2010

Johanna K smarties.indd 44

2010-05-07 15.29

ViLas

)RWR 0LD $MYLGH

Av till fÐrfattaren till komma in, Av författaren Låt den rätte L¿t den r¾tte inPappersväggar , Hanteringen Hanteringen avkomma odöda, av odÐda och M¾nniskohamn. och Människohamn.

John Ajvide Lindqvist har tilldelats GP:s litteraturpris och Selma Lagerlöfs litteraturpris för sitt författarskap. Hans böcker ﬁnns utgivna i över 30 länder.

John Ajvide Lindqvist är tillbaka med en ny stor roman. I Lilla stjärna för han ännu en gång in skräcken i ett vardagligt, samtida Sverige. Unga människor i en värld av bortvända vuxna försvarar sig med vad som ﬁnns till hands. Det är en historia om kärlek och besatthet, om en röst ifrån en annan värld och idoldyrkan driven till sin spets. Känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas.

Lilla stjärna ﬁnns också som ljudbok. Uppläsare: John Ajvide Lindqvist. Tidigare böcker av John Ajvide Lindqvist

ORDFRONT viläser nr 2 2010

Johanna K smarties.indd 45 ViLaser1002a001_ordfr 1

2010-05-07 15.29 10-04-29 07.42.27

Dagens Pr-mannen arbetarförMattias Ronge fattare skildrarsover i Tittaren eller en krisskriver konsult på som jobbet. bryter ihop.

» Jag stal tid så fort någon tittade bort på jobbet.«

Mattias Ronge

viläser nr 2 2010

Arbetarlitteratur.indd 46

2010-05-07 15.31

Rapport från en laptop Medan arbetarförfattarna förr skrev om slavliknande kroppsarbete, dominerar andra miljöer i dag: Pr-byrå, advokatkontor, glassigt månadsmagasin. Pontus Dahlman presenterar 2000-talets arbetsplatsskildringar.

viläser nr 2 2010

Arbetarlitteratur.indd 47

2010-05-07 15.31

r a p p o r

ligen grotta ner sig i sina känslor. Och han hade ett lite ovanligt stockholms innerstad, försomsätt att som småbarnsfar finna luckor för sitt skrivande: maren 2010. Tvekar framför porten – Jag stal bitar av tid så fort någon tittade bort på jobbet. Det till 1800-talshuset i ett kvarter där var bara att klicka på dokumentet på den bärbara datorn och flockar av kostymklädda affärsmän sätta i gång att skriva, ler han. drar förbi. Författaren som jag ska Huvudpersonen i Ronges roman arbetar som »kriskonsult«, träffa verkade misstänkt trevlig i med uppgift att bland annat få personalnedskärningar på ett telefon. Så har han också till yrke att storföretag att låta som nysatsningar. Men samtidigt som han smörja murvlar som jag. avvärjer sina kunders mediekriser börjar han själv må allt sämre. Den avlånga entrén med glasbollsTill sist slår hans stressymptom över i psykos. Han ser syner där lampor i taket får mig att tänka på chefens huvud försvunnit till hälften. Emellanåt panikspyr han i mentalsjukhus, som de brukar se ut medhavd systempåse. på film. Inlåsning av människor på – Jag hade förstås också negativa stresskänslor, men boken är väg att gå upp i limningen. Precis ingen självbiografi. Vi skiljer oss åt när han börjar få vanföreställsom huvudpersonen Marcus i Mattias ningar och bli i behov av sluten vård, berättar Mattias Ronge. Ronges debutroman Tittaren. Likt författaren själv arbetar han När romanens Marcus ska få sitt andra barn rämnar plötsligt som pr-konsult. Ett jobb de flesta hört talas om, men inte vet så fasaden mitt i sjukhuskalabaliken. »Stanna kvar därinne!« skrimycket om. ker han till varelsen som är på väg ut ur hans krystande fru. Som Ronge tar emot två trappor upp, i sitt kontor med vit stuckatur om han inte ville föda fram ännu en karriärhungrig kriskonsult. och en gigantisk eldstad, kallad »Vampyrspisen« (på grund av sin gotiska snirklighet). vi dröjer oss kvar på BB. För just den plats där Ronges – Min uppgift är att få andra att se bra ut, säger han. Det kan romanfigur bryter ihop är märkligt nog också ämnet för 21-årige handla om att skriva pressmeddelanden som medierna plockar Måns Wadensjös romandebut. Wadensjö fick Katapultpriset i år upp och som stärker mina kunders varumärke i allmänhetens för Förlossningen, om kliniken där han arbetade nattskift under en ögon. Eller det kan vara roliga saker, som en ny produkt ett period direkt efter gymnasiet. företag vill få ut. Och ibland händer något dåligt, ett läkemedel Men varför skriva en hel roman om förlossningsavdelningen på man testat kanske har visat sig ha allvarliga bieffekter. Då är det Danderyds sjukhus, när man har hela livet framför sig, och säkert vår uppgift att minimera skadorna, helst för både bolaget och de har en massa annat roligt att berätta om? drabbade. – På ett sätt hade det varit svårare att skriva om något typiskt – Vi har hjälpt kunder som varit med i Uppdrag granskning debutantämne, som en barndoms- eller uppväxtskildring, det på SVT, fortsätter han. Att ha Janne Josefsson efter sig är rätt finns ju redan många etablerade sätt att göra det på och begränsas tufft … av, säger Måns Wadensjö. Dessutom är jag övertygad om att man Det är två och ett halvt år sedan som Mattias Ronge bestämde lägger in, eller avslöjar, lika mycket av sin syn på världen och sina sig för att skriva en bok. Likt romanens huvudperson hade han erfarenheter oavsett vad texten handlar kommit tillbaka till jobbet efter en lång om. Varje ämne och miljö har en litterär pappaledighet. 1. arbetardiktning potential. Kalendern var fulltecknad från start och »Begrepp som främst innefattar litteWadensjös beskrivningar av sjukhusets för första gången kände jag att kraven på ratur vars författare vuxit upp under vindlande kulvertar och arbetsplatsrituamig var för höga. proletära förhållanden och själva kroppsler är otroligt detaljerade. Som i avsnittet Han lutar sig fram över konferensrumsarbetat.« (Ur Nationalenom hur han fixar »förlossningsbrickan«, bordet och nästan viskar: cyklopedin) Bland pionjäsom bärs in till de utpumpade föräldrarna – Jag kunde känna … Är jag en bluff? rerna fanns Martin Koch, som bland annat skrev om när babyn äntligen har kommit ut. Dess Kan jag det här yrket? Jag visste ju att det strejkande byggjobbare matiga beståndsdelar är lika högtidligt var så. Men plötsligt fanns det bara tvivel i Arbetare. En historia hopsatta som efterrätten på en Nobel överallt. Ändå fungerade jag som vanligt om hat (1912). Inom middag. och tänkte: kanske är alla därute egentli»Statarskolan« skildrade Hur gjorde du för att få med allt från gen vandrande vrak? Ivar Lo-Johansson, Moa arbetsdagen? Antecknade du i smyg? Mattias Ronge beskriver arbetet med Martinson och Jan Fridegård lantbruks– Jag skrev ned en del på avdelningen, boken som en ventil. I det kunde han verkarbetarnas slavslit och vardagsmisär.

t f r å n

viläser nr 2 2010

Arbetarlitteratur.indd 48

2010-05-07 15.31

» Vissa tycker inte det är bra att berätta vad som försiggår på ett sjukhus.« Måns Wadensjö

Måns Wadensjö fick Katapultpriset för sin debut Förlossningen.

röster från kollegor: viläser.se

– Boken är från första sidan till den sista skönlitteratur och inte ofta var det så lugnt på nätterna att man behövde sina egna sysseljournalistik, och ingen karaktär i boken är baserad på någon av sättningar för att klara sig igenom tiotimmarsskiften. Det var mina forna kollegor! Med detta sagt har jag hört från chefsbarninte konstigare att skriva än att sticka eller läsa. Men egentligen morskan att boken faktiskt orsakat en viss debatt där, framför såg jag aldrig dokumentär exakthet som något krav, eftersom allt kring vilket språk personalen använder och hur de behandlar texten inte på något sätt bokstavligt handlar om just den avdelvarandra. Vissa tycker inte att det är bra att ning som jag jobbade på. berätta vad som försiggår på ett sjukhus. Du skriver om en arbetsplats där livet 2. rapportböcker Men jag tror att det är viktigt att ingen börjar, men där barn också dör. Där Samhällspolitiskt laddade arbetsberätplats blir så hemlig att man inte kan skriva det kan rinna pölar av blod och höras telser på 1960- och 70-talet. Som exemeller prata om den. avgrundsvrål bakom stängda dörrar. pelvis Göran Palms Ett Blev skrivandet ett sätt att hantera allt år på LM (1972), om och precis så är det, kan man lägga till detta? hans tid på LM Ericssjukhusskildraren Wadensjös svar: i den – Ja, men texten är lika mycket ett försök sons verkstadsgolv. nya vågen av arbetsplatsromaner är inget att försöka förstå och beskriva den förtät Sara Lidmans Gruva (1968) handlar om de ställe längre för hemligt för att det inte ska ade värld som är förlossningsavdelningen. svåra förhållandena kunna lysas upp av en berättelse. HäromPersonalen i romanen är inte alltid på LKAB:s gruvor i året gjorde Malin Persson Giolito en trevlig, som den där chefen med Norrland. I Rapport skarp vidräkning med advokatbranschen dödskallar på foppatofflorna. Har från en skurhink (1970) i romanen Dubbla slag. Till och med de du vågat dig tillbaka efter att boken beskriver städerskan Maja Ekelöf sin annars så hemliga tjänstemannaresorna på ➸ kommit ut? vardag i dagboksform. viläser nr 2 2010

Arbetarlitteratur.indd 49

2010-05-07 15.31

Anette Kindahl beskriver också rangordningen på museet, helt Utrikesdepartementet kan man numera få ta del av, i diplomaten Diana Janses roman En del av mitt hjärta lämnar jag kvar (2010). En skoningslöst. – Den fi nns där i verkligheten också. Det är flashigare att vara skildring som rör sig över den oroliga landyta som varit hennes intendent och arbeta med utställningar och det som syns utåt, än arbetsplats: Afghanistan. att katalogisera saker i något arkiv. Samtidigt har man ett väldigt Och den som alltid undrat hur det är under den glättade ytan på en månadstidning kan med fördel läsa pseudonymen Hans Koppel. viktigt uppdrag när man sysslar med det sistnämnda: att ta hand om det vi ska bevara från vår historia. I hans underhållande roman Medicinen (2009) är den hunsade Och i dag är du själv intendent? resejournalisten Johanna huvudperson. Hon sitter »på fel sida om – Ja. skärmväggen« i kontorslandskapet, men efter att ha testat ett piller På samma museum som du beskriver i din bok? blir hon personlighetsförändrad – både sexgalen och idéspruta – – Ja. vilket leder till dramatiska förändringar i hierarkin på redaktionen. Du har kommit upp i ljuset med andra ord? Och så här pikant låter det i en arbetsplatsskildring som kom – Ja, jag har kommit upp i ljuset nu, säger Anette Kindahl. nyligen: »Jag skrev ›Kannibalgaffel‹ i rutan för sakord … Material: ingmar lemhagen är litteraturkritiker och var fram till trä. Längd: 21 centimeter … Försiktigt tog jag upp det avlånga årsskiftet lärare på skrivarlinjen vid folkhögskolan Biskops-Arnö, träföremålet och synade det. Kanske kunde det fi nnas rester kvar av blod, eller hjärnsubstans, ungefär som brun sås eller fet ost kan där flera av landets kända författare har gått. Under våren arrangerade han ett seminarium om hur den gamla genren arbetarlitlämna spår på bestick efter en måltid?« teratur ser ut i dag. Jag ringer upp honom och läser upp listan från Anette Kindahl berättar att debutromanen Kokongen kom till mitt researcharbete. efter att hon tagit ett friår från sitt jobb och börjat en skrivar– De titlar du nämner kan vara medelklassens revansch mot utbildning. Där lossnade allt när hon fick uppgiften: »beskriv den gamla traditionella arbetarromanen, konstaterar han. ditt första arbete«. Majoriteten av dagens arbetsplatsskildrare behöver nog inte – Jag började fundera på hur det hade varit när jag jobbade med vara särskilt oroliga över utslitna leder, med tanke på vilka att katalogisera föremål på Norrköpings Stadsmuseum. Hur jag miljöer de behandlar. Men det fi nns också likheter med gamla satt i ett iskallt, hemligt magasin alldeles ensam. Jag insåg att tiders arbetsskildringar, tycker Lemhagen. Han pekar på att miljön och hela situationen var så absurd att jag inte behövde dagens trend påminner en del om 1960- och 70-talets så kallade skruva den alls när jag skrev. Föremålet »kannibalgaffel« fi nns rapportböcker, som den Göran Palm skrev om sin tid på storföfaktiskt i verkligheten! retaget LM Ericsson och städerskan Maja Ekelöfs Rapport från en Även om hennes bok också handlar om dramatiska och trauskurhink. matiskt tunga händelser utanför väggarna, så är det den dödstysta Vad vinner en författare på att skriva om sin arbetsplats? arbetsplatsen som är romanens mittpunkt. Det jättelika rummet – Jag tror att det man förväntas leverera är trovärdighet, att som hon låser upp varje morgon liknar mest en välfylld gravkamman verkligen vet vad man skriver om. mare. Och vad gör man i en sådan? Till sist Fiktionen kan också bli en famn att ramla måste man ju slumra in. 3. arbetsplatslitteratur in i, där man passar på att också kritisera. – Ja … Min romanfigur lägger sig flera Man kan byta färg på chefens hår och gånger och sover på arbetstid … det gjorde Utspelar sig ofta på kontor på 2000-talet, sedan säga att det inte fi nns några som jag faktiskt också själv under den där tiden med aktörer som försöker få »livspusslet« att gå ihop när de loggat ut. Förutom helst likheter med verkligheten! Men det är ju det mest förbjudna man Mattias Ronges Tittaren och Anette Ingmar Lemhagen ser ändå en parallell kan göra på jobbet? Kindahls Kokongen kan mellan 2000-talets arbetsplatsskildrare och – Ja, efteråt har jag glatt kunnat berätta också nämnas Malin de gamla arbetarförfattarna. om det för mina arbetskamrater och chefer. Persson Giolitos Dubbla – På 1930-talet kom arbetarlitteraturen Men det är klart att jag hade dåligt samvete slag med en affärsjurist med erfarenheter som tidigare inte var för det då. Luther, du vet. Vi måste sitta vid i huvudrollen och Hans beskrivna. Det är likadant nu, man behövvåra skrivbord under arbetstid, eller hur? Koppels Medicinen, om en glassig månadstider inte vara född i en statarlänga för att ningsredaktion. skriva om det som inte är skildrat, snarare Diana Janses En del tvärtom. av mitt hjärta lämnar Gamla Kanske är det just detta som är själva jag kvar skildrar en kängor poängen med yrkesromanerna? Att vi får UD-diplomats arbete i Afghanistan. söker ny se in bakom kulisserna på det vardagliga Johan Klings Människor helt utan betykostym. delse handlar om en mediefrilansare på och livsavgörande som vi annars bara ser drift på Östermalm. Mer traditionella utifrån? Också en mer traditionell arbetaryrkesskildringar skrivs också i dag. Som roman som Kristian Lundbergs prisbelönta Maria Hambergs bilmonteringsroman Yarden (2009) visar upp något som många Drömfabriken, Kristian Lundbergs nog helst vill gömma undan: hur männishamnsjåarskildring Yarden, eller Johan kor i en klass långt under arbetarklassen Jönsons vård- och industridiktsamling utnyttjas och slits ut för en timlön som Efter arbetsschema.

r a p p o r t f r å n

viläser nr 2 2010

Arbetarlitteratur.indd 50

2010-05-07 15.31

Romanen Kokongen handlar om en museianställd som katalogiserar kannibalgafflar.

» Min romanfigur lägger sig flera gånger och sover på arbetstid … det g jorde jag faktiskt också själv under den där tiden.«

Anette Kindahl

ingen kan leva på, i den moderna hamnmiljö där författaren själv ofrivilligt arbetade en tid. Och i det flimrande informationssamhället som Mattias Ronges romanfigurer rör sig i, pockar fler yrkesgrupper på att få sina egna historier berättade, som han ser det. – Jag tror att det finns många människor i dag som inte känner att de har en plats i vår litteratur. De kanske tjänar riktigt bra, bor helt okej, men ... det kan finnas en känsla av meningslöshet när man krafsar på ett jobb som verkar fint på ytan. Han lutar sig fram över konferensbordet igen. – Det är som när du frågar mig: vad gör en pr-konsult? Egentligen skulle man kunna säga att vi är parasitfiskar på stora valar, att vi lever på att göra stora fiskar fina. Och om man tänker så, hur präglar det ens yrkeskänsla och ens hantverksstolthet? Om man som min romanfigur jobbar med att försöka förklara varför

tusentals människor förlorar sina jobb, på ett sätt som inte ska skada företaget, vad gör det med en människas inre? Han blir tyst en stund. Det börjar bli dags för lunch för alla kontorsknegare där ute i Stockholm City. – Vi befinner oss i ett nytt samhälle med mängder av nya yrken som inte hunnit reflektera över sin moral. Ta en skattekonsult, vars enda uppgift är att se till att bolag betalar så lite skatt som möjligt. Jag tycker att det är sjukt intressant att veta hur det påverkar en människa, säger Mattias Ronge. Vi kommer alltså snart att se en roman om en skattekonsult? – Min nästa bok har en på rollistan i varje fall. Den ska handla om girighet.  pontus dahlman är frilansskribent. Han letar efter en lämplig divan till sitt kontor, för långläsning och en och annan eftermiddagsslummer. viläser nr 2 2010

Arbetarlitteratur.indd 51

2010-05-07 15.31

ViLaser1002a013_Natur 1 Kรถttjobbet.indd 52

10-05-03 10.36.13 2010-05-07 15.47

10.36.13

Upp till

Klimat och kött, två av 2000-talets mest brännande politiska frågor, har engagerat ﬂera berömda författare på senare år. Vi presenterar vågen av medvetna vegetarianer som skriver om miljökatastrofer och lidande kalkoner.

tt jag själv inte äter kött har två orsaker. Så länge det inte är nödvändigt för min egen överlevnad känns det kymigt att levande varelser ska behöva dö – jag kan ju faktiskt lika gärna äta något annat. Dessutom tycker jag att djur är äckliga. Smutsiga, illaluktande, oberäkneliga. Och lika lite som jag vill slicka en levande gris mellan skinkorna vill jag ha nämnda kroppsdel på min morgonmacka. Vad andra väljer att tugga i sig har hittills varit mig likgiltigt. Sedan jag läst den amerikanske förfat taren Jonathan Safran Foers skildring av USA:s storskaliga köttindustri, Eating

Animals, är dock frågan om det går att förbli passiv åskådare. Den storm av död och lidande som ryms mellan bokens pärmar för tankarna till ett slags djurens Auschwitz. Safran Foer är bara en av flera profi l starka anglosaxiska romanförfattare som upprörts av människans rovdrift på planetens tillgångar och fattat pennan. Det senaste året har det kommit en våg av romaner som utspelar sig i en miljöför störd värld. Men vi återkommer till dem. bakgrunden till Eating Animals är Safran Foers egen tveksamhet inför kött ätandet. Periodvis valde han bort det, för att senare odramatiskt återuppta det –

köttet var helt enkelt starkare än anden. När han så skulle bli pappa fick frågan en annan dimension. Skulle han mata sin son med kött? Det var inget enkelt beslut. Safran Foers farmor överlevde Förintelsen. Liksom många andra som en gång svultit svårt är hon besatt av mat. (Först när Safran Foer blivit lite äldre förstod han varför farmor alltid lyfte honom när de kramades – för att kontrollera att han inte magrat.) Släktens gemensamma högtidsmåltider var centrala i Safran Foers uppväxt. Att välja bort kalkonen från thanksgiving handlade därför om mer än en maträtt. Han bestämde sig för att en gång för alla utreda varifrån köttdiskens korvar, karréer, biffar och bräss kommer ifrån. ➸ viläser nr 2 2010

Köttjobbet.indd 53

2010-05-07 15.47

u p p t i l l k a m p

industrialiseringen av livsmedels produktionen har å ena sidan gjort vår mat billigare, men å andra sidan klippt kontak ten mellan producent och konsument. Den har också reducerat djuren till komponen ter i de fabriker som spottar ur sig charku terivaror. Och med rätta frågar Safran Foer varför vi tillåter att levande djur behandlas som vore de redan döda. I synnerhet efter som färsk forskning visar att de djur vi äter har ett väsentligt mer avancerat själsliv än vad som tidigare varit känt. I det diskussionsforum som finns på bokens hemsida vittnar många om att de lagt om sitt liv sedan de läst boken.

» Färsk forskning visar att de djur vi äter har ett väsentligt mer avancerat själsliv än vad som tidigare varit känt.« Safran Foers bok har också välsignats av en annan prominent författarvegetarian – Nobelpristagaren J.M. Coetzee. Coetzee skriver apropå Eating Animals: »Den som efter att ha läst Foers bok fortsätter att konsumera industrins produkter antingen saknar hjärta eller förnuft, eller både och.« Coetzee väckte viss anstöt år 2003 med sin roman Elizabeth Costello, i vilken huvudpersonen jämför köttindustrin med nazisternas förintelseläger. Den i övrigt så tillbakadragne författaren har också vid flera tillfällen i skarpa skrivelser argumen terat för vegetarianism. köttindustrin kan också beskyl las för en omfattande klimatpåverkan. En författare som engagerat sig särskilt för miljön är kanadensiskan Margaret Atwood. I hennes senaste roman The year of the flood (2009), är de enda överlevande efter kata strofen talande nog en samling vegetaria ner. Atwood är medlem i det kanadensiska miljöpartiet, rattar en hybridbil och har miljöanpassat sitt hem. På sin hemsida undanber hon sig alla inbjudningar och förfrågningar per post, för att minska pappersslöseriet. I bloggen, som döpts efter romanen, argumenterar hon kraftfullt mot en park med vindmöllor, som riskerar att störa fågellivet vid Ontariosjön. Klimatförändringarna spelar också en avgörande roll i britten Ian McEwans nya roman, Solar (som kommer på svenska i år, med titeln Hetta). I den möter vi en Nobelprisad vetenskapsman på dekis, som hoppas kunna göra comeback med en revolutionerande solenergilösning. McEwans landsmaninna Jeanette Winterson låter även hon mänsklighetens tvångsmässiga förstörelse av de egna livs betingelserna få en central roll i sin roman Stengudarna (2009). Två av romanens tre delar utspelar sig i en postapokalyptisk framtid. Den tredje är förlagd till Påskön, där nedhuggandet av all skog och efterföl jande erosion förvandlat den frodiga ön

till en vindpinad klippa i havet. Winterson bor stilenligt i ett egen händigt renoverat gammalt hus i skogen utanför Gloucestershire. Även det miljö anpassat; något hon vill se mer av i Stor britannien. Där håller hon en handfull höns och hon har också en liten exklusiv butik för ekologiska livsmedel i London. Sin tidigare vegetarianism har hon däremot uppgivit, så länge köttet kommer från djur som fötts upp under värdiga och miljö riktiga förhållanden. i sverige är det mer tunnsått med miljöengagerad fiktion. År 2007 kom Lennart Rambergs klimatthriller Kyoto och fjärilarna, annars är det PC Jersilds klassiska Efter floden som kom för snart 20 år sedan. Svenska författare tycks hellre gestalta klassfrågor (Susanna Alakoski, Göran Greider) eller patriarkatets förtryck (Katarina Wennstam, Maria Sveland), än försöka skriva levande om smältande glaciärer och köttfabriker. Men måhända är det för tidigt att dra några definitiva slutsatser. En roman tar vanligtvis flera år att skriva. Så vem vet, kanske knackas en hel hög svenska miljö medvetna romaner fram ur tangenterna just i detta nu?  peter fröberg idling är vikarierande kulturredaktör på Tidningen Vi. Åt sin senaste köttbit sommaren 2000.

foto: colorbox

Jonathan Safran Foers bägge romaner Allt är upplyst och Extremt högt och otroligt nära blev internationella bästsäljare. När han tar sig an reportageboksformen är det också med hela sin stilistiska repertoar. Eating Animals innehåller intervjuer, essä istik, personliga erfarenheter, statistik och den obesvarade korrespondensen med kött industrin. Han lär ha lagt tre år på research. USA:s invånare, för det är en i huvudsak amerikansk verklighet han beskriver, har aldrig tidigare ätit mer animaliskt protein än i dag. Men 99,9 procent av kycklingarna, 99 procent av kalkonerna, 97 procent av värphönsen och 95 procent av grisarna har fötts upp i fabriker och aldrig ens sett solen. Safran Foer beskriver kalkoner, av avel så svårt deformerade att de knappt kan gå och än mindre reproducera sig själva, som lever hela sina korta liv på en yta mindre än den här tidningssidan. Grisar med stora bölder som skållas levande. Biffkor som flås när de ännu är vid medvetande. Laxodlingar i veritabla moln av laxlöss. Enorma sjöar av avföring som inte går att använda som gödsel på grund av alla kemikalier som givits djuren. (På sina håll löser fabrikerna problemet med att spruta upp skiten i luften så att den finfördelad förs bort av vinden. Människorna som har oturen att bo i vindriktningen uppvisar mängder av bisarra symptom.) Djurens immunförsvar är kört i botten och de plågas av allehanda sjukdomar. Trängseln och lamporna som är tända 20 timmar om dygnet gör dem bokstavligt talat galna. Många självdör. Men förluster na vägs mot effektivitet och produktions takt. Så länge tillräckligt många djur lever när de anländer till slakteriet är allt annat underordnat.

viläser nr 2 2010

Köttjobbet.indd 54

2010-05-07 15.47

BoKorMeNLyrik

Vilken diktsamling har varit av stor betydelse r dig? Ann Jäderlund var rst ut. Sedan vandrade frågan vidare, in i en surrealistfraktion, in i en återvändsgränd, till Lars Norén och slutligen till en entomolog och hemlig agent.

ann jäderlund

helga krook

Jag vill tipsa om Helga Krooks diktsamling Grönska träd och träd som ser från förra året och Eva Kristina Olssons Sångkanter från 1989. Båda ger mig en friare plats att vara ifrån, i förhållande till den här världen. Utvidgar den. Enkelt, självklart, fullständigt genuint.

En poet som betytt mycket för mig är Lars Norén. Det är svårt att välja ut någon diktsamling framför andra, men om jag måste skulle jag kanske säga tvillingböckerna Dagbok och Nattarbete från 1970-talet. Orden är »autentiska misstag«, och samtidigt är allt öppet för att skrivas, från det mest näraliggande, som det svarta kaffet i koppen, som barnet i barnvagnen som äntligen somnat, till historien och Gud. Det finns en stor frihetskänsla i de dikterna som knappt går att skilja från sorg. Även Ann Jäderlunds genombrottssamling Som en gång varit äng har betytt mycket för mig, som för många andra. Hon skriver oerhört rika och radikala dikter där orden kontinuerligt upphäver och omvandlar sina betydelser. Jag kan upptäcka den boken på nytt hur många gånger som helst.

eva kristina olsson

Emma Lundenmarks Organica Fläktrum. Det är hennes första diktsamling, den utkommer i slutet av maj. Hon skriver oskuldens medvetande. Su rrealistkluster

mattias forshage (Är enligt uppgift förutom poet också entomolog och hemlig agent). Avböjer medverkan.

lars norén emma lundenmark

Har ej svarat.

Eva Kristina Olsson har betytt mycket för mig. När man kommit en bit in i till exempel Hästfångare så faller man handlöst. Det finns ingen mark under fötterna. Texten är oändlig. Jag vill också slå ett slag för det outsinliga och hemsökande bildflödet i Mattias Forshages Frånvarande ur samma stim av bläckfiskar.

viläser nr 2 2010

Bokormen.indd 55

2010-05-07 15.44

En raggare

på Rivieran Per Hagman är färdig med glamouren – nu vill han ha det enkla. När ViLÄSERs utsände besöker honom äter sig duon genom Nice. Grisöron, musslor och rosévin varvas med prat om barnlängtan, travkultur och nya romanen.

och vardaglig miljö vid tågstationen, i skuggan av an har klippt av luggen. Det turiststråken och den falnande glamouren nere vid är det första jag ser. Den moderna stranden. Han har bott i samma andrahandstvåa i svenska prosans kanske mest tre år, det längsta permanenta boendet han haft som kända författarfrisyr – en lång, vuxen. Numera är han långt bort från allt som var blond lugg à la åttiotalssynth som envist hängde ner framför ansiktet schablonbilden av honom: champagne och nattklubbar, jetsetliv och fotomodeller. och bidrog till epitet som »slyng– Det är väldigt länge sedan jag var intresserad av elförfattaren« – är borta. Nu bär han keps och sånt. Nice är främst en sjabbig glasögon. De�a har hänt: gammal arbetarstad. När jag är Det är lördagskväll och vi går till ett av hans favorithak, År 1991 debuterar den 22-årige Per Hagman i Paris och berättar för vänner med romanen Cigarett, om unga vackra att jag bor här nere, blir de en portugisisk kvarterskrog människor i Stockholms nattliv, droger oroliga för att jag ska bli missutan meny eller vinlista. och sex. Han kallas generationsförfattare. handlad och rånad. Som förrätt får vi in bläckDen sex år yngre Jens Liljestrand läser För mig är ändå Nice synofisk och grisöron i korianboken, men är inte imponerad: »Det var nog der, till huvudrätt grillad mentaliteten han stod för, ironiska genera- nymt med Rivierans glamour. tionen-tramset.« Och det passar väl bra in i kyckling och pommes frites År 2004 kommer Per Hagmans självmyten »Per Hagman«? som dryper av fett. I de här biografiska Att komma hem ska vara en – Ja, eller hur! Men jag kan kvarteren är man inte på schlager. Med verkligen ogilla min egen krogen till sent och runt tio den får Jens image. Unga manliga journalishar gästerna gått hem, men upp ögonen för ter som kommer och ska intervi får sitta kvar och dricka en mer självutvjua mig och vill bjuda på kokahembränd bagaço en lång lämnande och in för att imponera … Ingen stund. Personalen är vana vid sårig sida hos författaren: nämner att jag tidvis försörjer den svenska stamgästen och »Hagman är mig som diskplockare eller att behandlar oss burdust men fortfarande ensam kandidat till titeln som jag under de senaste tio åren kärleksfullt. min generations Ulf Lundell.« Per Hagman lever i de Maj 2010 utkommer Hagmans romanVänner har bott hos min pappa utanför Töreboda i långa perioder. ➸ här kvarteren, i en ruffig för livet. Jens Liljestrand reser till Nice.

viläser nr 2 2010

Per H.indd 56

2010-05-07 15.35

Trots att Per Hagman bor i Nices arbetarkvarter så känner han sig allt mer som en »västgötaraggare«. Längtan till hemtrakten kring Töreboda har blivit starkare.

De är passionerade och kompromisslösa. Möt förläggaren Stefan Ingvarsson och kritikern Annina Rabe som ständigt är på jakt efter den perfekta kassen. viläser nr 2 2010

Per H.indd 57

2010-05-07 15.35

Efter den självbiografiska Att komma hem ska vara en schlager (2004) fick han ett erbjudande om att hyra en lägenhet i sina favoritkvarter i Nice. – Jag flyttade hit för att komma i gång med romanen. I efterhand känns det faktiskt som ett vuxet val. Tidigare hade jag kanske hellre svängt i väg till Libyen och bott i Tripoli och haft äventyr i tre månader och inte fått skrivet en rad. Nyutkomna romanen Vänner för livet är en kärlekshistoria om ett omaka par, Erik och Sophie. Den utspelar sig i Sverige, England och Frankrike, med en avstickare till Dubai. Miljöerna är flärdfullt dekadenta och teman som äckel, livsleda och barndomsnostalgi löper genom de sexhundra sidorna. Vi rör oss alltså på ett sätt i en klassisk Hagmansk romanvärld – flera bifigurer från tidigare romaner dyker dessutom upp. – Jag är väldigt stolt över boken. Den är det bästa jag gjort. För första gången känner jag mig som en riktig författare. Visst finns det likheter med saker jag skrivit tidigare, men hur många gånger jag än önskat att jag ska skriva något »helt nytt«, så tror jag det bästa är att acceptera vem man är. Jag tror inte det skulle bli speciellt bra om jag tvingade mig själv att skriva om gruvarbetare i Norrland bara för att förnya mig.

p e r h a g

dagen efter är det, som vanligt på söndagarna, marknadsdag. Vi möts i myllret av människor och tar en kaffe på ett annat stamhak, en PMU-bar. PMU motsvarar svenskans ATG och är alltså en plats där medelålders herrar fyller i sina travkuponger, här med den skillnaden att spelandet kombineras med ett glas pastis. Inte oväntat är Per tjenis med de flesta, det är mycket ”ça va, Per?” och händer som skakas. – Tonen är rå men hjärtlig här. Jag umgås med alla, från nordafrikanska muslimer som tycker det är jätteroligt när jag försöker prata på min Kalle Anka-arabiska, till Front National-typer och rena nazister, som älskar att jag är svensk, vill prata om asatron och få hjälp med att läsa runor. Här finns hela spektrat av människor, allt utom borgerlig, bildad medelklass. Det märks att du njuter av att känna dig hemma här. – Ja, jag växer två meter när jag får slänga käft om oddsen med gubbarna på PMU:n och de ser att jag kan nåt. Eller när jag, Le Suèdois, blir inbjuden till att spela boule. Det är en stor social seger för mig. Att få tillhöra klubben. Vi går runt hörnet för ett glas rosévin och en ostbit på saluhallen, han hejar också här på massor av bekanta, sedan blir det lunch på musslor och pommes frites. Kyparen snäser när jag lägger skalen på bordet och Per Hagman grämer sig över att hans franska fortfarande inte räcker till för en dräpande replik.

m a n

Figurerna i dina böcker söker också efter främmande sammanhang de kan behärska. Som huvudpersonen i Vänner för livet, Sophie, som drömmer om att bli kaviartillverkare i Iran. – Ja, hon tjusas av att bli accepterad i miljöer där hon inte får något gratis, men som samtidigt är fria från fördomar och från det förflutna. Där man får vara vem man vill så länge man är en trevlig typ och där man slipper bedömas utifrån sin klasstillhörighet. Ända sedan jag var barn har jag haft en nästan fetischistisk fixering vid det här med socialgrupper. Min far är arkitekt och har jobbat mycket i afrikanska u-länder, vilket ju på ytan anses fint, men i långa tider har han varit arbetslös och även som äldre

Per Hagman rör sig bland boulegubbar, nordafrikanska muslimer och franska nationalister. Det enda man inte hittar i hans umgänge i Nice är bildad borgerlig medelklass.

viläser nr 2 2010

Per H.indd 58

2010-05-07 15.35

» Jag har fått varmare känslor för Sverige eftersom jag bott så länge utomlands.« har han fått dryga ut kassan med att sälja prylar på loppmarknader eller vara tidningspojke i Miami. – Att jag aldrig haft en riktigt tydlig klassbakgrund har väl gjort mig intresserad av det där, fortsätter han. Och därför skulle jag själv aldrig trivas i någon finkulturell och borgerlig miljö.

»här känner jag mig hemma« • Libération i Nice – Hur man än de senaste tio åren försökt förstöra det här kvarterets själ genom spårvagn, gågator och kameraövervakning finns det en stark om än dold skärva av ett gammalt 1970-tals Frankrike kvar här. Och det är en salig blandning av folk.

• Västgötaslätten – Trakten mellan Töreboda och Skövde blir bara mer och mer betydelsefull för mig, ju äldre jag blir. Det här är, precis som Nice, en välkomnande plats där människor får leva som de vill – utan någon fördömande social kontroll.

• Lissabon – Senaste året har jag varit smått besatt av allt portugisiskt. Lissabon är den sista västeuropeiska huvudstaden som undgått att förstöras av ekologiska designerfik och liknande tjafs. Människorna här är vackra, liksom deras mentalitet.

vi gör en kort geografisk klassresa och promenerar ner mot stranden, palmerna och casinot. Vi sätter oss på ett ödsligt fik och blir serverade café crème till turistpriser. – Du är den första författare jag träffar på fem år, säger han. I Paris träffade jag en del bildade och kulturella människor, men inte här. Det är länge sedan du bodde i Sverige. Men i din senaste bok finns en stark längtan tillbaka. – Jag har fått varmare känslor för Sverige eftersom jag bott så länge utomlands. Det är som med en relation, när man just brutit upp är man bitter, men tio år senare minns man bara det vackra. Visst har jag varit barnslig och retsam gentemot vissa svenska grejer ibland, men jag tror inte Sarkozy skulle vara helt lycklig över mina beskrivningar av Frankrike heller. När jag var yngre kom jag till Stockholm från landet och tyckte det var fantastiskt att träffa kändisar och dricka champagne på fina krogar. Numera är jag färdig med Stockholm och är mer intresserad av det enkla och lantliga. Tv-serier som Hem till byn, artister som Eddie Meduza … det är väl västgötaraggaren i mig som kommer fram. Håller du med om att Vänner för livet också handlar om bli vuxen? – Ja, Erik och Sophie går från barndom till medelålder, och mår faktiskt bra av att åldras. De har en längtan efter renhet och autenticitet men måste gå varvet runt, från oskuld till dekadens, och tillbaka, för att kunna gå vidare med sina liv. – En enormt viktig inspirationskälla för mig, innan vare sig popmusik eller litteratur kom in i mitt liv, var filmen Barnens ö, baserad på PC Jersilds bok om elvaåringen Reine. Rollfiguren var exakt jämnårig med mig när jag såg filmen 1980. Det valpiga, naiva, storögda. Upptäcktsfärden. Viljan ➸ viläser nr 2 2010

Per H.indd 59

2010-05-07 15.35

Fem avgörande läsupplevelser ❶ Svarta hål av Magnus Carlbring. »Trillade över denna diktsamling som tonåring i Skövde, min första kontakt med vad som då var samtida svensk poesi. Upptäckte att dikter kunde vara något annat än det man läste i skolan.« ❷ Grindstolpe av Tage Aurell. »Jag är verkligen inte beläst, men upptäckten av såna som Aurell, Thorsten Jonsson och Stig Dagerman fick mig att hitta en svensk favoritepok.«

❷ Alla böcker av Ann Jäderlund. »Den allra sexigaste sortens språkpornografi. Då och då när jag har ett akut behov av att wfå läsa några vackra meningar kan jag slå upp henne på måfå.«

e r »Det tar tid för mig att bottna i känslor och kunskaper«, säger Per Hagman.

h a g

att behålla sin oskuld i en knasig vuxenvärld. Jag brukar titta på en risig piratkopia av den åtminstone en gång om året och lipar varje gång.

m a

vi vandrar vidare, in i gamla stans pittoreska gränder, förbi uteserveringar med schackspelande amerikaner, krogar med turisteuropeiska standardmenyer. I den här delen av Nice är Per bara någon gång i månaden, här är han inte igenkänd. Vi sitter länge över varsin pizza och pratar om tvåsamhet, föräldraskap och åldrande. Jag visar bilder på mina barn och ser att Per blir rörd och lite vemodig. När jag läser dig känns det som att du har nära till ditt inre barn, eller hur man ska uttrycka det. Barns perspektiv och syn på världen går som en röd tråd genom ditt författarskap. Du skulle säker bli en bra pappa … – Tror du? Tack! Det tar jag som en stor komplimang. Å andra sidan är det kanske inte idealiskt att ha nära till sitt Per »inre barn« om man är förälder? Hagman Kanske blir det för mycket Villa i keps. Villekulla? Jag har inget emot att skaffa barn om jag träffar den rätta, men har nog ungefär samma inställning till det som till att skriva: det är något stort och krävande och måste kännas självklart för att jag ska kunna ge mig in i det. – Jag har aldrig haft någon utta-

Per H.indd 60

» Jag har aldrig haft någon uttalad plan med mitt liv.« lad plan med mitt liv, vare sig det gäller skrivande eller familjebildning. Men jag är heller ingen cyniker. Även om jag varit ensamstående i hela mitt liv har jag aldrig sagt nej till kärlek eller avstått för att det varit för svårt. Men jag har mognat långsamt, det tar tid för mig att bottna i känslor och kunskaper. Jag minns hur jag kände mig sorgsen och mådde dåligt efter att ha läst Pool på 1990talet. Efter att ha avslutat din nya bok kändes det tvärtom. Det är mer av en klassisk kärleksroman, med ett ganska trösterikt budskap. – Det är sant att min nya bok är hoppfull på ett annat sätt än mina tidigare. Den öppnar i alla fall upp för ett lyckligt slut. Det är radikalt för mig. 

❷ Alltings mått av Helena Granström. »Tyvärr hänger jag inte längre med så bra i ny poesi, men när jag via ett radioprogram upptäckte Helena Granström i julas blev jag helt filmstjärnekär i henne. Allvarligt, vackert och modernt.« ❷ Tycker ni om Brahms? av Françoise Sagan. »På 1980-talet stod hon inte högt i kurs i Sverige och sågs mest som en banal och bortglömd Jackie Collins för tonårstjejer, men för mig var hennes ton och uttryck hypnotiserande. (Inget ont om Jackie! Hennes American Star betydde mycket för mig.)«

jens liljestrand är författare, kulturskribent, fil.dr i litteraturvetenskap och småbarnsfar. Han bor i Solna.

viläser nr 2 2010

2010-05-07 15.35

från

1kr

från varje bok går till

Dorian Mabb / Advertising Agency Foto: David Bicho

En ny serie pocketböcker som väcker starka känslor.

Per H.indd 61

2010-05-07 15.35

PREMIÄRERBJUDANDE! NY TIDNING!

Fascineras du också av människor och deras livsöden? Intresset för biograer och memoarer ökar stort och i nya, spännande Vi Biogra får du krypa bakom myterna om statsmännen, lmstjärnorna, genierna och bedragarna. Var med från första numret så missar du ingenting.

ERBJUDANDE 1: Förbeställ första numret av Vi Biogra för endast 19 kr* Ord lösnummerpris är 59 kr.

ERBJUDANDE 2: Prenumerera på 4 nr av Vi Biogra för endast 179 kr* Ord pris är 229 kr.

SVARA SÅ HÄR: Beställ via webben: www.prenservice.se och ange internetkoden 218-218101. Beställ per telefon: 0770-457176. *Priset gäller prenumeranter på Tidningen Vi eller Vi Läser, vid förbeställning betalar övriga 49 kr för första numret och 229 kr för 4 nr av Vi Biogra. Erbjudandet gäller t.o.m 2 september 2010 och inom Sverige. Första numret av Vi Biogra utkommer den 2 september 2010 och andra numret utkommer den 2 december 2010. Från och med 2011 utkommer Vi Biogra med 4 nr per år.

REDAKTIONEN ansvarig utgivare Anneli Rogeman chefredaktör Nina Solomin art director Johanna Jonsson redaktör Jonas Eklöf projektledare marknad Hannah Zimmerman bildhanterare Sebastian Skarp korrektur Maria Taubert tryck Sörmlands Grafiska utgivare AB Tidningen Vi, på uppdrag av Kooperativa förbundet KONTAKT e-post fornamn.efternamn@vilaser.se, info@vilaser.se besöksadress Tryckerigatan 4 postadress Box 2052, 103 12 Stockholm telefon 08-769 86 00 Fax 08-769 86 22 issn 2000-1118 ANNONSFÖRSÄLJNING advertise ab annonsförsäljare Magnus Krumlinde telefon 08-22 44 80 e-post magnus@advertise.se PRENUMERATION OCH KUNDSERVICE hemsida www.vilaser.se online kundtjänst www.prenservice.se kundtjänsts öppettider Vardagar 8.30–16.00 telefon 0770-45 71 76 adress Titeldata AB, Kundtjänst, 112 86 Stockholm AB TIDNINGEN VI vd Anneli Rogeman marknads- och försäljningschef Helena Johansson marknadskoordinator Susanna Berglid Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Eventuella skatter på vinster i tävlingar betalas av vinnaren själv. All redaktionell text i ViLÄSER lagras elektroniskt i databasen Presstext. Den som sänder material till ViLÄSER förutsätts medge elektronisk lagring.

viläser nr 2 2010

Prologen.indd 6

2010-05-07 14.12

Prologen: Sommarplock Redaktör: Jonas Eklöf

Rushdie skriver bok om livet som gömd Författaren Salman Rushdie tänker skriva en bok om sin tid som gömd efter att ha publicerat Satansverserna. Planerna avslöjades i samband med en föreläs-

ning på Emory University i Atlanta i USA, där Rushdies anteckningar och brev har ställts ut. »Det är min historia, och någon gång måste den berättas«, säger han.

»Om inte denna bok kan väcka danskarna, kan ingenting göra det.« suzanne brøgger gillar lena sundströms reportagebok om danmark, »verdens lykkeligste folk«.

Enligt Salman Rushdie är den fatwa som Irans högste ledare, ayatollah Khomeini, utfärdades mot honom 1989 numera »mer retorik än ett verkligt hot«.

Vigillar

bokhyllan slip shelf av den londonbaserade designern gitta gschwendtner.

på gång:

foto: mattias ahlm/sr

»En Bitterfittan om vår tro« Eric Schüldt, uppskattad programledare för Livet & Döden i P1 och nu även badpojke i Babel, skriver på sin debutbok. Den som tycker om hans program kommer nog att gilla (den ännu namnlösa) boken, planerad till våren 2011. Precis som i radion fortsätter han att utfors-

ka livets största frågor. »Eric beskriver sig som hundra procent ateist – och hundra procent troende. Han lever sekulärt, med ett stort andligt sökande, och boken kommer att handla om detta«, säger förläggaren Lisa Ydring. »I boken gör han upp med sin tid och sin generation om de eviga frågorna. Lite som en Bitterfittan om vår tro.«

Månadens bloggtips Fackboken.blogspot.com Det finns många läsvärda bokbloggar i Sverige. Men länge har det saknats en bra blogg om fackböcker. Nu har några anställda på Västra Frölunda bibliotek ändrat på det.

Skrivande liv i en liten låda

I våras berättade vårt systermagasin Tidningen Vi den fascinerande historien om Gerda Ahlgrens hemliga låda på Kungliga Biblioteket i Stockholm (läs artikeln på www.vi-tidningen.se). Vi kontaktade Ingrid Svensson, chef på handskriftsavdelningen, för att höra vilka författare som regelbundet skänker material till KB. »Vi tar fortlöpande emot material från Tomas Tranströmer och Kerstin Strandberg. Gunnar Hardings korrespondens mellan 1960 och 1980 finns här, liksom manuskript från PC Jersild och Lars Ardelius. Det handlar om föremål som speglar deras liv, som arkiv, klippsamlingar, fotografier och brev.« Inkommet material läggs i syrafria omslag och kapslar. När det ska göras tillgängligt bestämmer författarna. Vilket betyder att det kan dröja. Till exempel så öppnas hemligstämplat material från Lars Gyllensten först 2040.

viläser nr 2 2010

Prologen.indd 7

2010-05-07 14.12

Prologen: Sommarplock

Vad hände sedan?

sprattelaugust

• I vårt förra nummer anklagade barnboksförfattarna Viveca Lärn och Ulf Stark förlagen för censur. SVT:s Debatt, SR:s Studio Ett, Aftonbladet och DN diskuterade frågan. Över 5 500 personer svarade på SvD:s webbfråga: »Skulle du välja bort en barnbok om den behandlar alkohol, rökning eller andra vuxeninslag?« 72 procent svarade nej.

Strindbergsmuseet frågade industridesignern Jan Landqvist om han kunde göra något att sälja i receptionen. Han tog fram ett bokstöd som blev så populärt att andra litterära sällskap hörde av sig och ville att »deras« författare skulle få samma behandling. Senast förärades Elin Wägner och Fredrika Bremer var sitt stöd. Nu har Jan Landqvist tagit fram August Strindberg som sprattelgubbe.

»Det finns mycket bättre saker. Jag gillar Dostojevskij.« rainer dagerman har läst en del av fadern stigs romaner, men är inte så imponerad. stig dagermanpriset delas ut i älvkarleby den 5 juni.

• I nr 3/09 intervjuade Anna Jörgensdotter Sofi Oksanen. Kort därefter fick Oksanen sitt internationella genombrott och hennes Utrensning har nu översatts till 27 språk. I slutet av mars tilldelades hon Nordiska rådets litteraturpris. Sedan fick hon ta emot en orden »för sina utmärkta redogörelser av Estlands nutidshistoria« ur presidentens hand.

Skänk en slant … För att kunna skriva färdigt debutromanen har frilansskribenten och bloggaren Elin Grelsson tagit till ett annorlunda grepp. På sin hemsida (Elingrelsson.se) har hon lagt upp en donationsknapp. – Jag behöver pengar så att jag kan frigöra tid att skriva och

slippa oroa mig för sommaren när frilansjobben minskar. Hittills har det gått över förväntan. På ett par veckor har Elin Grelsson fått in flera tusen kronor. Den som donerar får ett signerat exemplar av boken, som kommer ut på Modernista i början av 2011.

I väntan på inspiration

tävling

»Till världens bästa läsare« Under Tidningen Vi:s litterära båtsalong bad vi PO Enquist, Jonas Karlsson, paret Anhdoril och de andra författarna att signera var sin bok följt av orden »Till världens bästa läsare«. Böcker som vi nu lottar ut. Allt du behöver göra för att delta är att skicka in ditt bästa boktips med din allra bästa motivering (gärna kort). En vinnare får hela paketet. Mejla: tavling@vilaser.se (PS. Biljetterna till nästa års båtsalong är redan släppta, läs mer på vår hemsida.)

Jonas Hassen Khemiri har fastnat i en tvivelfas. Skrivandet går trögt. I brist på nya idéer läser han. Text: Jonas Eklöf Foto: Robert Blombäck.

• Till en ny stor sommarkampanj för Pocketgrossisten ombads ett antal kändisar ge var sitt boktips. Tv-duon Filip och Fredrik tipsade om Jonas Hassen Khemiris roman Montecore: »Han behövs, Jonas! När man ser honom på bild i tidningen ViLÄSER, där han avspänt cyklar omkring i Berlin, så räddar han en ung, knoppande författargeneration från att gå den enkla vägen och förvandla sina bloggar till böcker. I stället signalerar han: ›Du kan också få cykla på bild i ViLÄSER, om du bara anstränger dig lite och skriver en riktig bok!‹«

viläser nr 2 2010

Prologen.indd 8

2010-05-07 14.12

Prologen: Nam Le

foto: sanna lindberg

✎ HAVSBESATT Nam Le korsade det sydkinesiska havet före sin ettårsdag, som båtflykting. Sedan dess är det som om havet inte lämnar honom någon ro. – Mina tidigaste drömmar handlade om kraftiga oväder och tornador, säger han. Och din första berättelse var ett plagiat av Den gamle och havet? – Ja, jag var fjorton. När jag växte upp i Melbourne gick jag ofta ner till strand en då ett oväder var på väg in. Känslan av att befinna sig på havet under en

rasande storm var oförglömlig. Trots ditt starka litteraturintresse valde du att satsa på en juristkarriär? – Jo, men jag hatade det. Att vakna upp till en ny arbetsdag, jobba för människor som jag inte respekterade, alla kostymer … I stället lyckades han bli antagen på Iowa Writers’ Workshop, en av USA:s främsta författarskolor. Det var där, långt från havet, som den första berättelsen till debuten Båten växte fram. – Jag satt på Java House och skrev.

Det var jullov och det snöade. Allt var så ombonat. Men i tanken befann jag mig på det sydkinesiska havet, bränd av solen, uttorkad … För mig blev den stunden ett bevis på litteraturens kraft och gränslöshet. Berättelsen om båtflyktingen Quyen avslutar Båten. Novellsamlingen rymmer sju historier från vitt skilda platser världen över. Oavsett var de utspelar sig är det aldrig långt till havet. Det finns där som ett löfte och som ett hot. jonas eklöf

Flera av Nam Les favoritförfattare har också varit besatta av havet: W.H. Auden Herman Melville och Ernest Hemingway.

fler frågor till nam le på viläser.se

viläser nr 2 2010

Prologen.indd 9

2010-05-07 14.12

Prologen: Karin Alvtegen

✎ DECKARTRÖTT – Efter

min senaste kriminalroman Skugga hade jag ingen kraft kvar. Jag hade grävt runt i mörker så länge. För en som sitter ensam och skriver kan det vara ganska ohälsosamt. Jag kände att det var dags att lämna deckarträsket och gå vidare. Karin Alvtegen, hyllad deckarförfattare, översatt till trettio språk, nominerad till världens två finaste

deckarpris så sent som 2009, har den här våren avslutat en berättelse fri från ond bråd död. Med tanke på dina framgångar, är det inte lite dumt att lämna deckarbanan? – Jo, rent karriärmässigt. Men jag är less på underhållningsvåldet. Dessutom är deckarbranschen genomsyrad av ett tröttsamt strategitänkande. Och man dras så lätt med i försäljningssiffror hit och dit. Plötsligt handlar allt om

hur mycket man säljer och inte om vad man skriver. Berätta om din nya bok. Hur skiljer den sig från dina tidigare böcker? – I deckarna har jag börjat på botten för att sedan gräva mig ännu djupare ner. I min nya roman börjar jag på botten och jobbar mig uppåt. Men mina läsare kommer att känna igen mitt sätt att berätta. Den största skillnaden är att folk inte längre måste ha ihjäl varandra. jonas eklöf

foto: micke lundberg

I slutet av maj trycks en sannolik historia och Karin Alvtegen läser in ljudboksversionen. Boken kommer ut den 18 augusti.

viläser nr 2 2010

Prologen.indd 10

2010-05-07 14.12

Prologen: Sommarplock

Redaktionens sommartips ✍ läs en svensk deckare. Mons Kallentoft, Håkan Nesser, Lars Kepler, Mari Jungstedt, Anna Jansson … alla kommer med nytt i sommar. ✍ ta upp en ny hobby. Varför inte börja studera sniglar och deras beteende? I Snigel – fridstörare i örtagården placerar Ted von Proschwitz, en av Europas främsta snigelexperter, djuret i sitt ekologiska sammanhang. ✍ läs en klassiker. Jane Austens Emma utkommer på nytt, liksom Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita, Richard Yates Easter Parade samt den nyöversatta Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald. ✍ lyssna på bra radio. Förutom författarna som sommarpratar i P1 är vi nyfikna på Skriv!. I åtta program väljer Elsie Johansson och Jerker Virdborg bland berättelser inskickade av lyssnarna, läser upp och samtalar. Start 28 juni kl. 14.30. ✍ läs en brevsamling. Hjalmar Bergmans brev II ges ut i juni och nyligen utkom The Letters of Evelyn Waugh ut. En regning dag kan man surfa in på sajten Letters of Note, med brev från bl.a. Jack Kerouac.

Salander – ingen feminist? Stieg Larssons romankaraktär Lisbeth Salander har lyfts fram som ett egensinnigt geni och en feministisk förebild. Det senare är inget som Melanie Newman, skribent och bloggare på The F-Word, håller med om: »Jag har svårt att få ihop Larssons påstådda bedrövelse över kvinnohatet med hans explicita skildringar av sexuellt våld, hans bröstfixerade hjältinna och brudmagnet till hjälte.«

kommuner av sveriges 290, saknar egen bokhandel, enligt tidningen svensk bokhandel. de senaste fem åren har 13 kommuner förlorat sin sista bokhandel.

»Nu råkar det vara så här: ingen människa kan förstå en annan, och att över huvud taget vilja förstå är bara räddhågset kontrollbehov, det enda man behöver göra är att samexistera och stå ut.« aase berg gör upp med romantiserandet av »den manliga ensamheten« i en recension av ulf lundells nya bok »en öppen vinter«.

foto: agneta klingspor

✍ åk till paris. Stadens egen litteraturfestival, Paris en toutes lettres, äger rum 10–13 juni. Den 18 juni börjar Shakespeare and company Festival under temat »Storytelling and Politics« med gäster som Arundhati Roy, Nam Le och Jeanette Winterson.

rättelse: snaran var en gunga John Ajvide Lindqvist önskar påpeka att snaran i hans trädgård som fanns på bild i förra numret har en ögla som hänger en decimeter över marken. »Vill man hänga sig i den får man vara mycket kort eller väldigt beslutsam. Den är i själva verket en gunga som glatt många barn genom åren.« John hälsar att de enda självmordsattiraljer som han omger sig med är popgruppen The Smiths samlade verk.

vi minns kerstin thorvall

Året är 1979. Det är sommar och Kerstin Thorvall befinner sig på BiskopsArnö med en grupp kvinnliga nordiska författare för att prata om sin roman Det mest förbjudna. Hon och Siv Arb har dragit sig undan resten av gruppen. Ingen av dem känner sig riktigt hemma där på ön. Bakom kameran står Agneta Klingspor. Trettio år senare berättar hon: »Kerstin var rädd att bli påhoppad. Vi kände oss båda utsatta, och i denna utsatthet möttes vi. Men det var värre för Kerstin. Jag var ung och söt och ›fick‹ skriva om sex, men blev kallad nymfoman. Kerstin var 20 år äldre, älskade yngre män, hatade sin morsa och skrev om det. Hon var skräckslagen och efter sin föreläsning åkte hon hem.« Kerstin Thorvall avled 9 april, 84 år gammal. Förutom Det mest förbjudna minns vi När man skjuter arbetare.

viläser nr 2 2010

Prologen.indd 11

2010-05-07 14.12

FRAKTFRITT

Ny roman av fรถrfattaren till Slumdog Millionaire

179 kr

Alltid billigt, alltid fraktfritt!

Prologen.indd 12 vilaser_adlibris_20100521_desexmisstankta.indd 1

2010-05-07 14.12 2010-04-29 17:21:51

17:21:51

Prologen: Nils Sjöstrand

✎ STATYKUPPEN Nils Sjöstrand firar tio år som ordförande för Hjalmar Söderberg-sällskapet. Han firar även att sällskapet, efter många års arbete, äntligen fått Stockholms stad att resa en staty till minne av den store Stockholmsskildraren. Arbetet började på allvar för fem år sedan då sällskapet utsåg en kommitté att driva statyfrågan. Grovt sett hade de två möjligheter: Antingen gick man till staden med en summa pengar, eller så erbjöd man staden en helt färdig staty. För Nils Sjöstrand fanns det egentligen bara ett alternativ. – Om staden själv ansvarat för detta hade den tvingats arrangera en tävling

om utformningen, och då vet vi hur det kunde ha gått … Vad menar du? Är det inte bra med en tävling? – Nej. En del i Konstrådet tycker inte om figurativa skulpturer. Titta på Wallenbergmonumentet! Vad är det? En klutt! Det sista jag ville var att Hjalmars minne skulle hedras av något sådant. Så sällskapet kontaktade skulptören Peter Linde. – Han har gjort sånt här förut och vet hur en trissa ska dras, säger Nils Sjöstrand. Linde tog fram en skiss, och då kom pengarna. Ett anonymt bidrag på 50 000 kronor utgjorde grundplåten. Till slut

hade man fått in över 600 000 kronor. – När pengarna fanns gick det snabbt att få med staden. Den 5 november beslöt Stockholms stad »att godkänna donationen av skulptur/minnesmärke över Hjalmar Söderberg«. Nils Sjöstrand fick som han ville. Ingen »klutt«, utan en staty av mer klassiskt snitt: författaren i helfigur, i steget, iförd elegant rock och med halmhatt i ena handen och ett par handskar i den andra. På paradplats utanför Kungliga Biblioteket. jonas eklöf i sommar patineras »hjalmar söderberg«. statyn avtäcks 11 september.

foto: linda gren

Hjalmar Söderberg kommer snart hem till Humlegården.

viläser nr 2 2010

Prologen.indd 13

2010-05-07 14.12

Sommartips från norstedts Det är tre veckor före valet. Partiallianserna och deras lobbyister utnyttjar media för att smutskasta varandra. När dessutom rättshaveristerna i ”Rättvisa för Sverige” tar till våld är kaoset ett faktum. Den tredje och sista delen i Thomas Bodströms serie politiska deckare.

Fotograf: Thron Ullberg

Avslöjande om spelet bakom kulisserna

Bränd av kärlek Gargoylen är en stor berättelse om kärlek, mirakel och skuld av en debutant som kom från ingenstans och skapade en av de mest uppmärksammade internationella romansuccéerna på senare år. Gargoylen har hittills utkommit i ett tjugotal länder och nu står Sverige på tur att ta del av denna fantastiska roman.

Fotograf: Thron Ullberg

Ett nytt fall för Maria Wern Den nya boken om Maria Wern beskriver en ojämn kamp där mördaren kan observera varje steg polisen tar. Med en intelligens och ett tekniskt kunnande som överträffar allt polisen trodde var möjligt planläggs en djävulsk strategi. Ondskan ﬁnns närmare än de tror.

läs mer på www.norstedts.se

ViLaser1002a012_Norst 1 Bibliotekarien.indd 62

10-05-03 10.34.12 2010-05-07 10.22

SVAr FRåN Bibliotekarien

Psalmer och erotik Min syster ska gifta sig i sommar och jag vill gärna slippa hålla tal och kanske läsa en dikt i stället – har du några förslag på vad som kunde passa på ett bröllop? magnus Hej Magnus. Det finns många antologier som har just temat kärleksdikter, och det passar väl allra bäst till bröllop. Jag kan rekommendera Kaj Attorps Dikter om kärlek, eller om du hellre vill låta dig inspireras av kortare citat, Kaj Attorps Det bästa som sagts om kärlek. Glöm inte bort psalmboken – där finns fantastiska bröllopsdikter, de är lika vackra utan musik. Men allra gladast blir nog din syster om du skriver en alldeles egen dikt.

Vad gör Märta Tikkanen?

För länge sedan läste jag Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga och minns att det pratades mycket om den. Men nu har jag inte hört någonting om Märta Tikkanen på länge. Skriver hon fortfarande? l

Hej L.

Märta Tikkanen gav senast ut en bok 2004, Två – scener ur ett konstnärsäktenskap. Precis som Århundradets kärlekssaga handlar boken om äktenskapet med Henrik Tikkanen, men ger även en inblick i Finlands kulturliv. I september utkommer Emma

och Uno – Också en kärlekssaga, en skildring av förhållandet mellan Märta Tikkanens mormor Emma och hennes morfar Uno.

Enquists erotiska?

Stämmer det att kända svenska författare, typ Göran Tunström och PO Enquist, skrev erotiska texter till någon antologi? Hur hittar jag den? kalle

Hej Kalle.

Ja, det stämmer, delvis. En serie med namnet Kärlek, volym 1-14 gavs ut mellan 1965 och 1970. Det var erotiska noveller av såväl debuterande författare som etablerade. Ett urval av dessa noveller kan du läsa i Kärlek: de bästa erotiska berättelserna, utgiven 2006. Göran Tunström bidrog med en novell till Kärlek volym 3. Däremot har PO Enquist inte skrivit några erotiska noveller (åtminstone inga som är utgivna).

Den har några år på nacken och kan vara svår att hitta i bokhandeln, men finns på bibliotek. Andra lättsamma och fina läsupplevelser för stranden är Jonas Karlssons noveller i samlingarna Det andra målet och Den perfekte vännen. Jag vill också tipsa om Eva Dozzi, särskilt hennes nyutkomna Pick up – en romantisk komedi. Andra författare vars böcker jag gärna skulle ta med i solen är Maria Ernestam, Marika Cobbold Hjörne, Mats Strandberg och Hans Koppel. Och en alldeles färsk bok av en norsk författare, Gunnhild Øyehaug, Vänta, blinka. Åh, vad jag avundas dig din sommar! Flera av de jag nämnt finns även som ljudbok, men jag kan ändå inte låta bli att tipsa dig om min största ljudboksupplevelse någonsin, nämligen PO Enquist som själv läser sin självbiografiska roman Ett annat liv. Den kan visserligen inte kallas lättsam, men är inte alls svår. Den bjuder på skratt men är också sorglig emellanåt. Kanske är det okej att gråta lite medan man målar fönsterkarmarna?

om en ung, ensam och tafatt man som fick arbete som präst på Grönland. Jag vill så gärna läsa om den men kan inte hitta texten och minns inte författarens namn. Kan du hjälpa mig? mvh katarina haak

Hej Katarina.

Kan det möjligen vara Isbjørnen: Et Portræt av den danske författaren (och Nobelpristagaren!) Henrik Pontoppidan? Jag måste erkänna att han, trots nobelpriset 1917, var ett okänt namn för mig. Men beskrivningen tycks stämma, och nu har du gett mig inspiration till att upptäcka ett nytt författarskap!

Nina Frid hjälper alla i boknöd inför sommaren.

Boksällskap vid fönstermålning?

Jag håller på att planera min sommarläsning, fem veckor på landet. Behöver tips på bra strandläsning men gärna ljudbokstips också, för alla fönster ska målas om. Helst lättsamt, men inte deckare! kerstin lindberg

Hej Kerstin.

Min absolut bästa strandläsning har varit Monika Fagerholms Underbara kvinnor vid vatten.

Tafatt präst på Grönland efterlyses. När jag pluggade litteraturvetenskap läste vi en novell eller om det var ett utdrag ur en roman. Jag vet så mycket som att den var skriven av en dansk författare, troligen sent 1800- eller tidigt 1900-tal, och berättelsen handlade

foto: thron ullberg

En bra bröllopsdikt till min syster?

Fråga bibliotekarien!

bibliotekarie nina frid svarar på alla slags bokfrågor på webben och i tidningen: vad ska man läsa, när ska man läsa och hur? mejla till bokakuten@vilaser.se. läs svaren på www.vilaser.se.

viläser nr 2 2010

10.34.12

Bibliotekarien.indd 63

2010-05-07 10.22

Fotnoten.indd 64 ViLaser1002a010_Stadsb 1

2010-05-07 15.42 10-04-30 13.43.36

30 13.43.36

ORDVeRKSTANFotnoten

Nedtrampad av fotnoter

Inget är så underbart och samtidigt så tillplattande som en riktigt utmejslad hänvisning. Ingemar Unge har länge beundrat mästarna i genren – aldrig kunde han drömma om att själv få till det.

en brittiske dramatikern Noël Coward sa en gång: att stöta på en fotnot i en text är som att tvingas avbryta älskog för att kuta ner nedför trappan och öppna dörrn. Hur fel hade han inte! Det finns böcker där det enda jag läser är fotnoterna. Damen ångar i slafen. Jag hålls vid dörrn. För all del, det finns fotnoter av skilda slag, en del utgör blott raka upplysningar typ »Bekant fängelse utanför Prag« eller »Stadens ståthållare, död samma år i en olycka vid ryttarspelen«: smala gluggar i muren varigenom man ser små små bitar av en stor stor värld, ibland med poetisk lyster i sin korthuggna stil. Men det är inte dem jag talar om. Jag talar om de stora fotnoterna, de som plattar till läsaren med sin förkrossande lärdom, fotnoter som får en att inse att man är okunnig som ett djur, fotnoter som visar en vilken fantastiskt rik värld som en gång funnits, och vilken rik värld som ännu finns, fotnoter som ger bevis på människans sjukliga arbetslust och förmåga att inhämta kunskaper om allt . värst av alla är Holger Petersen Dyggve. Ett monster av lärdom, fotnoternas kung. Jag vet inte hur han såg ut, men föreställer mig en figur lik Florens berömde bibliotekarie Magliabechi, ovårdad, omgiven av kokta ägg, böcker, damm och spindlar, med en hjärna som Babels bibliotek, där allt finns och inget glöms bort. Dyggve översatte på 1940-talet den franske 1500-talsförfattaren François Rabelais böcker om

Gargantua och har även försett dem med fotnoter. Dyggve förefaller personligen bekant med varenda nattvardsvinpimplande abbé som någonsin hasat omkring i kyrkskeppen i det medeltida Frankrike; han är god vän med krögare och körledare, adelsmän och borgare, känner varenda munk och kan alla folkets visor och … ja, hör själva: »Bland folket kallades domherrarna (kanikerna) allmänt cochons du bon Dieu, ›Vår herres svin‹.« Man ser framför sig herr Dyggve, tankspritt vimlande på torget framför Notre-Dame 1523, tjuvlyssnande på folket. Eller denna: »Den ›skotske doktorn Dekretaliapotens‹ är enligt uppgift av C.E. Falbe-Hansen identisk med Robert Irland, som i över 60 års tid undervisade vid juridiska fakulteten i Poitiers.« Jaså var det han! En skotte som heter Irland, tänker man dumt där man sitter nedsänkt i sin okunnighets järnbur. Ibland tillåter sig Dyggve att korrigera Rabelais och ikläder sig då ett pluralis majestatis: »Det är textens aber Keids som vi återgivit med lekboll, i det vi i stället för detta obegripliga uttryck läsa Aber-geiss (=Hafergeiss) benämning för en barnleksak, ett slags snurra.« Darra månde Rabelais! Dyggve har stigit ner och med återhållen irritation rättat till ett veck i verkets kostsamma klädnad! Han som känner påvars tankar, kungars ambitioner och barnens alla leksaker. I såväl Frankrike som Tyskland. Jag skulle kunna roa mig och er med att citera dessa fotnoter i timmar och kilometer, de tar aldrig slut, men avslutar motvilligt med denna pärla: »Pierre de Cugnières, en rättslärd under konung Filip

viläser nr 2 2010

Fotnoten.indd 65

2010-05-07 15.42

ORDVeRKSTANFotnoten

VI. För att hämnas på honom hade kanonisterna givit hans namn till en grotesk stenfigur i Notre-Damekyrkan i Paris, under vars näsa man brukade släcka facklorna och ljusen; de kallade den med en förvrängning av mannens verkliga namn Pierre (=stenen) du Coignet (›från hörnet‹, av coin=hörn) emedan den placerats i en vrå.« dyggve är dock inte ensam på toppen av fotnoternas alp. Ingvar Svanberg kan göra honom rangen stridig. Svanberg har givit ut och bearbetat den flamländske munken Vilhelm Rubruks Resa genom Asien 1253– 1255, (alltså före Marco Polo). Svanberg är kronprinsen i fotnoternas rike. Han går ut lite löst med en enkel upplysning som kan fälla en oxe: »Matrica låg på Tamanhalvön vid floden Kuban nära sundet vid Kertj. Den var redan på 900-talet en blomstrande stad.« Jaha … Taman … Kuban, alltså vid Kertj … hm … Redan detta enkla jabbande har golvat läsaren: »Blakia är identiskt med Valakiet (södra Rumänien) som vid denna tid lydde under den bulgariska dynastin Aseniderna. Mindre Bulgarien betecknar det bulgariska riket på Balkan; Storbulgarien låg vid nedre Volga.« Men det verkliga mästarprovet avläggs i en zoologisk notering. Svanberg skriver: »Soghur bör här identifieras med sisel (Spermophilus citellus) och ej med stäppmurmeldjur (Marmota bobak) som vanligen sker. Den turkiska benämningen kan också syfta på blindsorkar (Ellobius talpinus), men de sover inte vintersömn.« Britten Stephen Potters bok Lifemanship, där man får lära sig hur man snoppar av folk i diverse konversationer är ju blaha blaha i jämförelse med detta. Se bara den oskyldiga frasen »… vilket vanligen sker«. Vilken elegant nådastöt! En florett som fungerar som slägga. Har ni ens hört talas om något av dessa djur förut? jag hade aldrig drömt om att själv få skriva en fotnot. En sådan förmäten tanke! Men! Vår herre är god och låter sitt ljus lysa även över tönten i trädgården. Han lät mig författa en fotnot. En. Det var en ren slump. Jag hade satt ihop en essäsamling för En bok för alla, tretton av mina favoritessäer. Däribland en av Joseph Conrad där han beskriver segelfartyget Tweed som år ut och år in satte ständigt nya snabbhetsrekord. Dess befälhavare kallas kapten S. I flera år har jag längtat efter att få reda på vad det där S:et stod för. En dag stod jag i kassakön på Rönnells antikva-

» Jag hade aldrig drömt om att själv få skriva en fotnot. En sådan förmäten tanke! Men! Vår herre är god och låter sitt ljus lysa även över tönten i trädgården.« riat. Medan jag väntade fick jag syn på en bok: The best of sail. Tjock och stor. Dyr och diger. Där kanske stod något om Tweed? Jag slog i innehållsförteckningen, fick syn på namnet Tweed … och så var det min tur vid kassan. Fanns bara en sak att göra: jag köpte The best of sail också. Svindyr. Hade inte råd. Ingen mat på en vecka. Måste få veta … Med hjälp av kunskaperna från den segelhistoriska boken kunde jag författa mitt livs första och enda fotnot1. Jag fick framstå som kunnig, lärd och bevandrad. Oavsett denna fotnots litterära värde betraktar jag den som det allra finaste jag skrivit, höjdpunkten i min skrivarbana, slutmålet. Min enda. Jag begär inte mer.  ingemar unge är Tidningen Vi:s språkexpert. Han har givit ut 24 böcker och hittat på ordspråket »När det vankas påfyllning har den fattige glömt att dricka ur«. 1

»Den snabbseglande Tweed, denna havets Stradivarius, var från

början inte ens ett segelfartyg. I sin barndom hette hon Punjab och var hjulångare, utrustad med två motorer på vardera 700 hästkrafter. Hon ritades av Oliver Lang, tillhörde den indiska flottan och var bestyckad. Precis som Conrad säger var hon byggd helt i teak och ett av de dyraste träskepp som någonsin byggts när hon sjösattes 1854 av den indiske mästerbyggaren C Rustomjee. Hon köptes senare av skotten John Willis, som gjorde om henne till ett segelfartyg och döpte henne till Tweed efter den flod han växt upp vid. Kapten S som Conrad talar om hette William Stuart. Den som älskar segelskepp och med bävan och vördnad skulle vilja stryka med handen över Tweeds bordläggning får resa till Port Elizabeth i Sydafrika, där hon höggs upp 1888. Den Malabarteak hon bestod av utgör nu taket till sjömanskyrkan vilket gör att Tweed ännu i dag kan sägas trotsa väder och vind.«

viläser nr 2 2010

Fotnoten.indd 66

2010-05-07 15.42

MeLLAn PÄrMARn A Kitty

Crowther

Elvira extraknäcker som boktyckare. Hon äger en miljon gosedjur.

»Dom är spindelnyckelpigor« Världens största barnbokspris, Almapriset, gick i år till Ki y Crowther från Belgien. Vi gav hennes Ivo & Vera på bio till Elvira Henningsson, 4,5 år. titel: Ivo & Vera på bio

favoritfigur: »Min favvofigur är

roligast: När Vera glömmer Sila och

boken i tre ord: »Bio med gose-

Vera. Men mest Hello Kitty. Jag tycker bara om tjejer. Killar tycker bara om killar.«

missar filmen!

första meningen: »Vera har redan matat sin Sila tre gånger.«

karaktärer: Ivo och Vera. »Ivo och Vera är spindlar. Dom kan vara på marken och dom kan flyga och har många armar. Eller så är dom nyckelpigor. Nä, nu vet jag. Dom är spindelnyckelpigor! Dom är kompisar. Eller förresten, Ivo är pappa. Han är kille. Han har större skor än Vera.«

tal: »Hur många är dom gosedjuren? 1, 2, 3, 4, 5, 6 – 6! Jag har en miljon gosedjur. Men jag tog bara med mig ett när jag gick på bio. Och hon fick sitta i mitt knä, inte i en egen stol som i boken.« den bästa sidan: »Den här! Den har så fina färger. Den är gulgrön med en fin blomma. Den visar hur dom måste kunna flyga för att komma över den stora blomman. Det kanske inte finns gräs och då måste dom flyga och det kan dom.«

dåligt: »En sitter och läser i biosalongen. Det är dåligt för det får man inte.«

biroll: »Gosedjur. En av dom heter Sila. Hon försvinner i bion.«

sista meningen:

saknas: »Att Vera säger: ›när är vi

»Jag älskar bio.«

djur.«

framme?‹ Och att Ivo svarar:›Nu är vi framme!‹«

foto: linda gren

»det är viktigt att vi kan prata om det hemska« Hej Kitty Crowther! Har du något favoritverktyg? – Blyertspennor. Jag tycker ofta att de enklaste teckningarna är de mest fascinerande, jag gillar linjer och former. Dina barnböcker berör ofta mörka ämnen, som ensamhet och självmord. I Annie du lac från förra året försöker en ensam flicka dränka sig.

– Jag har försökt skriva roliga berättelser, men det går inte. Och livet rymmer självmord – vare sig vi vill det eller inte. Vi blir övergivna, någon dör … Ibland är livet just så hårt och hemskt och det är viktigt att prata om det. För sedan mår vi plötsligt bättre och är glada att vi är vid liv. I förra ViLÄSER berättade flera barnboksförfattare att de kände sig censurerade av förlagen. Har det drabbat dig? – Nej. Jag har haft tur att få arbeta med en kvinna som läser

böcker med hjärtat och inte med hjärnan. Det finns föräldrar som dricker för mycket och varför då inte skriva om det? Man kanske inte behöver göra dem till hjältarna i berättelsen (skratt). Men när tiderna är tuffa, som i en ekonomisk kris, blir många rädda för det annorlunda. Även barnböckerna blir försiktigare. Mer slätstrukna. Mindre kontroversiella. Dina figurer är ett mellanting mellan människa och djur. Varför inte bara teckna en apa så att barnen känner igen sig?

– Alors, jag gillar att göra människor lite obekväma, särskilt de som är måna om att saker och ting ska vara på ett visst sätt. Jag vill att de inför mina teckningar ska utbrista: »Vad är det där?!« Priset till Astrid Lindgrens minne gjorde dig fem miljoner kronor rikare. Vad köper du? – Min dröm är att ha ett hus vid en sjö. Någon speciell sjö? – Nej, bara den ligger nära min mor. Hon bor faktiskt i Sverige. jonas eklöf

en längre version på viläser.se

Kitty C.indd 67

viläser nr 2 2010

2010-05-07 10.27

» I wandered lonely as a cloud that floats on high o’er vales and hills, when all at once I saw a crowd, a host of golden daffodils …«

foto colorbox

1 2

viläser nr 2 2010

Korsordet.indd 68

2010-05-07 14.24

ViLÄSERs

11 12

foto: sandra qvist

LITTERATURKRYSS 1. Citatet: Den här dikten blev framröstad som den vackraste dikten genom tiderna i England. Vem har skrivit dessa rader? 2. Citatet: Vilka blommor är det som omnämns? 3. Reuben Sallmander spelade huvudrollen i filmatiseringen av Längtans blåa blomma, men vem är författaren bakom verket? 4. Vilket ryskt drama handlar om adelskvinnan Ljubov med penningproblem, och som får rådet av Lopachin att hugga ned träden på släktens gods och stycka av marken till villatomter för att få nya inkomster? 5. Denna roman utspelar sig under franska revolutionen och skrevs av baronessan Orczy 1905 – vad heter den? 6. Operan La Traviata har inspirerats av denna Dumas-roman, som handlar om kurtisanen Marguerite Gautier och hennes kärlek till den unge studenten Armand. Titeln? 7. Frank G Slaughters böcker genomsyras av hans egna erfarenheter som läkare och hans intresse för den bibliska historien. Hur är fortsättningen på en av hans böcker: Och ändå blommar …? 8. Mary Stewart är nog mest känd för sina böcker om Merlin, men hon har även skrivit annat. Bland annat en deckare från 1961 med en växt i titeln – vad heter den? 9. I vilken roman försöker lärlingen Adso lösa en rad mordgåtor i ett kloster tillsammans med sin franciskanbroder och läromästare William av Baskerville? 10. Kung Liljekonvalje av dungen har skrivits av en författare från Bergslagen, vars intriger brukar äga rum i hennes hemstad, som i böckerna har fått namnet Skoga. Vem är hon? 11 . Bilden: 1460 föds en flicka på Sicilien vid namn Catherina – vilken roman av Elisabet Nemert handlar det om då? 12 . Bilden: Till vilken stad beger sig den unga Catherina när hon rymmer hemifrån? En ledtråd är att hon träffar en viss Lorenzo som tillhör stadens mäktigaste släkt …

välkommen till ett nytt korsord av Staffan och Helena Blixt. Sänd lösningen och kupongen till Litteraturkrysset, ViLÄSER, Box 2052, 103 12 Stockholm, senast 1 augusti. Fem vinnare får vardera tre trisslotter. Vinnarna publiceras i nästa nummer som utkommer 17 september. vinnare 1/10: Claes Billengren, Linköping; Eva Lindsten, Lund; Lena Wanke, Karlstad; Barbro Nordqvist, Göteborg; Sonia Larsson, Norrköping. LITTERATURKRYSS ViLÄSER 2/10 namn adress postnr

postadress

E-post (frivilligt) Jag vill inte att AB Tidningen Vi skickar erbjudanden per e-post. viläser nr 2 2010

Korsordet.indd 69

2010-05-07 14.24

Jonas – trollband publiken gång på gång.

Monika Fagerholm laddar om för nästa föredrag.

Gemenskap ombord.

En fest för bokälskare! NU ÄR FÖRHANDSBOKNINGEN ÖPPEN FÖR VI:S LITTERÄRA BÅTSALONG 22, 23 OCH 24 MARS 2011. Du tillbringar ett dygn till havs med litterära upplevelser. Du går ombord, äter en god middag. Dag två inleds med en frukost och vi lyssnar sedan till flera av våra mest efterfrågade författare som ger nyckeln till sina författarskap. Mellan scenframträdandena minglar du med delar av Tidningen Vi:s och Vi Läsers redaktion och andra bokälskare, köper några böcker, pratar med författaren själv och får en signering. Ett dygn senare och full av

nya bokupplevelser anländer du till Stockholms hamn. Som vanligt kommer många intressanta författare att underhålla under resan. Namnen presenteras i oktober. Du som förhandsbokat får då programmet och bekräftelse med pris direkt hem i brevlådan och först då är det dags att betala en anmälningsavgift för resan. Du har full möjlighet att avboka din förhandsbokning fram till dess att anmälningsavgiften är betalad.

OM VI:S LITTERÄRA BÅTSALONG

Hittills har 83 spännande författare har i tolv år gjort sträckan Åbo-Stockholm till en fest och ett andligt äventyr. Årets författarmix presenterar vi alltid i oktober. Den litterära båtsalongen 2010 gästades av PO Enquist, Jonas Karlsson, Alexander och Alexandra Ahndoril, Karolina Ramqvist, Aris Fioretos och Carina Rydberg. Författare som medverkat tidigare år Torgny Lindgren, Ernst Brunner och Barbro Lindgren, Majgull Axelsson, Åsne Seierstad, Kjell Espmark och Theodor Kallifatides, Jonas Hassen Khemiri.

Skaldjur, fisk, ett glas vitt... Och utsikt. Fyra som travat ner till travarna: bokförsäljning och signering.

RESEFAKTA TID: Vi planerar tre turer Åbo-

Stockholm med fartyget Tallink Silja den 22, 23 och 24 mars. Boka plats så snart som möjligt – resan brukar bli fullbokad snabbt! INFO & ANMÄLAN: Bokning via internet på www.omniaresor.se, via telefon till Omniaresor, tel 021-12 90 90.

Kom och möt oss på bokmässan! Du träffar hela Vi Läsers redaktion i Sveriges Tidskrifters monter B05:60

Missa inte.indd 70

2010-05-07 10.38

MIssA INTeSommar

p UTd! p i l K e

Några händelser att se fram emot i sommar, i Sverige och utomlands:

juli

am och t

2 Under åtta fredagar pratar Helena von Zweigbergk om det jobbiga med relationer. Oförnuft och känsla. P1, kl. 10.03.

4–10 Almedalsveckan i Visby. Lyssna t.ex. på när Kerstin Vinterhed och Maria Abrahamsson diskuterar »Människan i det nya klas�samhället«, 8 juli 09.

maj

17 En kväll med John Ajvide Lindqvist och Kristina Lugn, Södra teatern i Stockholm, kl. 19.

8 Eko-odlaren Liv Ekerwald gästar

20 Stora bokbytardagen. Passa på

10 Besök Herta Müller-rummet på

Stenen i Tjäll, Sollefteå, kl. 19.

att byta böcker, till exempel på Vetekatten i Stockholm, kl. 07.30 (se intervjun till höger).

25 Årets Alma-pristagare Kitty Crowther föreläser på Kulturhuset, Stockholm, kl. 18. 25– 27 Asiatisk litteraturfestival i London. Asia House gästas av 40 författare från 15 asiatiska länder. www.festivalofasianliterature.com 26 Augustin Erba pratar böcker med ViLÄSERs bibliotekarie Nina Frid. Kvällens tema: Kärlek i kronprinsessans tid. Ekoteket, Kultur huset, Stockholm, kl. 18.

27 Kitty Crowther besöker LitteraLund. Skissernas museum, kl. 16. 27 The Guardian Hay Festival i Wales. Gäster: Nadine Gordimer, Philip Pullman, Henning Mankell, Martin Amis m.fl. Pågår till 6 juni. www.hayfestival.com.

27 Anna-Lena Lodenius gästar Trosa stadsbibliotek, kl. 19.

28 Chimamanda Ngozi Adichies debut Lila hibiskus utkommer.

29 Dyngkåt och hur

foto: pascal gely, håkan e. bengtsson

helig som helst med Mia Skäringer, på Södra teatern i Stockholm. Är det fullt så passa på att läsa Skäringers krönikesamling med samma namn som nu finns i pocket.

juni

3–10 Författarfestival i Prag. Gäster: Herta Müller, Assia Djebar, Hans Magnusson Enzensberger, Derek Walcott m.fl. www.pwf.cz

4 Håkan Nessers nya deckare De ensamma utkommer.

5 Stig Dagermanpriset delas ut på Laxön, Älvarleby. 5 Musik- och poesiafton med

12 Bodil Jönsson pratar om Tio år senare – tio tankar om tid m.m. på Stadsbiblioteket i Halmstad, kl. 18.30.

foto: sara mac key

21 Björn Ranelid-priset delas ut

Rumänska kulturinstitutet i Stockholm. Visas hela året.

19–20 Björn Ranelid gästar Stads-

Hej Björn Ranelid, vad har du för planer? – Jag har cirka åttio framträdanden inbokade de närmaste tolv månaderna. Den 1 juni skall jag vara klar med texten till jubileumsboken om Jussi Björling. I morse accepterade jag att medverka i ett program i TV4 inför kronprinsessans och Daniels bröllop. Senare i dag möter jag en producent på P4:s riksavdelning, ty jag skall vara programledare där i åtta timmar i sommar. Den 21 maj delar jag ut Björn Ranelid-priset, som Lärarnas Riksförbund instiftade i fjol. Det ges till den svenska skolelev som skriver den vackraste aforismen eller metaforen.

Och 19–20 juli besöker du Halmstad. Vad ska du prata om?

– Jag ämnar tala i första hand om min senaste roman, Kniven i hjärtat, men också om flera av mina andra böcker. poeten Lina Ekdahl som uppträder tillsammans med musikern Lisa Nordström. Kulturoasen i Håga, Uppsala, kl.19.

7–10 Joanna Rubin Drangers bok Fröken Märkvärdig och karriären har blivit animerad film och visas på filmfestivalen i Annecy i Frankrike.

18–20 Shakespeare and company Festival i Paris om »Storytelling and Politics«. Gäster: Arundhati Roy, Jeanette Winterson m.fl.

19 Bröllop mellan

i Håga, Kulturoasen, Uppsala, kl. 19.

kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Läs din favoritkärleksdikt, eller låna Vilhelm Mobergs Därför är jag republikan från 1955.

10–12 Nässjös poesifestival,

23 Biografin Stieg Larsson –

9 Håkan Nesser på författarafton

Sörängens folkhögskola. Tema: Barn. Gäster: Ulf Stark, Aase Berg m.fl. Den polske poeten Adam Zagajewski kommer också.

10-13 Paris egen litteraturfestival, Paris en toutes lettres.

11 Fotbolls-VM i Sydafrika börjar. Vi läser den nyutkomna boken Leva på gränsen, utrikeskorrespondenten Leif Normans personliga porträtt av Sydafrika.

Journalisten, författare och antirasisten av Jan-Erik Pettersson utkommer.

28 Premiär för Skriv! Elsie Johansson och Jerker Virdborg läser och pratar om radiolyssnarnas inskickade berättelser. P1, kl.14.03.

biblioteket i Halmstad, kl. 18.30 och dagen efter Bokbussens hållplats i Haverdal, kl. 11.

23 Lars Keplers andra deckare Paganini-kontraktet utkommer. 22–25 Theakstons Old Peculier Crime Writing Festival i Harrogate. Gästas av flera av världens främsta deckarförfattare.

31 Författardagar och Barnens bokdagar i Åmål. Även 1 aug. www.bokdagaridalsland.se.

augusti

1 Carina Rydbergs uppskjutna roman Främlingarna utkommer till slut.

4 Agneta Pleijel gästar Linnéträdgården i Uppsala, kl. 19.

10 Ann Heberleins En liten bok om ondska utkommer.

10–15 Stockholms Kulturfestival med bokbytarprojektet »Readcycling«.

14–30 Edinburgh International Book Festival. Gästas av 650 författare från 40 länder. www. edbookfest.co.uk.

15 Världens längsta bokbord, som i år firar 20 år, på Drottninggatan i Stockholm, kl. 11–18.

viläser nr 2 2010

Missa inte.indd 71

2010-05-07 10.38

UT lippmed! KBoktips ta

och

Samlade boktips i Vi Läser nr 2 2010 prologen ❑ Det mest förbjudna, Kerstin Thorvall (Månpocket 1997). ❑ Båten, Nam Le (Natur & kultur 2010). ❑ En sannolik historia, Karin Alvtegen (Brombergs aug. 2010). ❑ Snigel – fridstörare i örtagården, Ted von Proschwitz (Bohusläns museums förlag 2010).

utblick paris ❑ Tom är död, Marie Darrieussecq (Norstedts 2009). ❑ Rapport de police, Marie Darrieussecq (P.O.L 2010). ❑ Romance nerveuse, Camille Laurens (Gallimard 2010).

linn ullmann

Utgivna Böcker: ❑ Innan du somnar (1998). ❑ När jag är hos dig (2001). ❑ Nåd (2002). ❑ Ett välsignat barn (2005). Linn Ullmanns boktips: ❑ Nära hem, Alice Munro (Atlas 2009). ❑ Columbine, Dave Cullen (Old Street Publishing, 2009). ❑ Genans och värdighet, Dag Solstad (Ordfront 2005).

meta velander ❑ Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige, Vilhelm Moberg (Bonniers 2006). ❑ Katedralen vid havet, Ildefonso Falcones (Bazar 2009).

haruki murakami

Böcker i urval: ❑ Underground (2005). ❑ Norwegian Wood (2008). ❑ Fågeln som vrider upp världen (2008). ❑ Kafka på stranden (2009). Alla böcker utgivna på Norstedts. ❑ Vad jag pratar om när jag pratar om löpning (Norstedts maj 2010). Murakamis lästips: ❑ Tales of Moonlight and Rain (Ugetsu

Monogatari), Ueda Akinari (Columbia University Press 2009). ❑ Den store Gatsby, F. Scott Fitzgerald (Bakhåll 2010). ❑ Långt farväl, Raymond Chandler (Bonniers 2001). ❑ Cathedral, Raymond Carver (Vintage 2009). ❑ Bröderna Karamazov, Fjodor Dostojevskij (Wahlström & Widstrand 2007).

virginias trädgård ❑ Ögonblick av frihet. Dagboksblad 1915 –1941, Virginia Woolf (Elisabeth Grate bokförlag 2008). ❑ Trädgården, Magnus Florin (Bonniers 1995). ❑ The History of Gardens, Christoper Thacker (University of California Press 1985). ❑ Ett år med min trädgård, Karel Capek (Bokförlaget Fabel 1987). ❑ Priset på vatten i Finistère, Bodil Malmsten (Bonniers 2003). ❑ Strindberg som trädgårdsmästare, Catharina Söderberg (Bonniers 2000).

klassikern ❑ The Book of Margery Kempe, med Barry Windeatts notapparat (Penguin Books 2004). ❑ »Bernice bobs her hair«, ur Flappers and Philosophers, F. Scott Fitzgerald (Simon & Schuster 2002). ❑ Mrs Dalloway, Virginia Woolf (Bonniers 2003). ❑ Red Lobster, White Trash and the Blue Lagoon, Joe Queenan (Hyperion Books 1999). ❑ The Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde, R.L. Stevenson (Dover Publications 1991).

arbetarlitteratur ❑ Tittaren, Mattias Ronge (Ordfront 2010). ❑ Förlossningen, Måns Wadensjö (Modernista 2009). ❑ Arbetare. En historia om hat, Martin Koch (Rabén & Sjögren 1975). ❑ Gruva, Sara Lidman, bild Odd Uhrbom (Bonniers 1969)

❑ Rapport från en skurhink, Maja

per hagman

Ekelöf (Rabén & Sjögren 1970). ❑ Kokongen, Anette Kindahl (Bonniers 2010). ❑ Dubbla slag, Malin Persson Giolito (Pocketförlaget 2009). ❑ Medicinen, Hans Koppel (Månpocket 2010). ❑ En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, Diana Janse (Alfabeta 2010). ❑ Människor helt utan betydelse, Johan Kling (Norstedts pocket 2009). ❑ Drömfabriken, Maria Hamberg (Ordfront 2010). ❑ Yarden, Kristian Lundberg (Brutus Östling Symposion 2009). ❑ Efter arbetsschema, Johan Jönson (Bonniers 2008).

Fem avgörande läsupplevelser: ❑ Svarta hål, Magnus Carlbring (Wahlström & Widstrand 1986). ❑ Grindstolpe. Berättelser, Tage Aurell (Bonniers 2009). ❑ Dikter 1984–2000, Ann Jäderlund (Månpocket 2002). ❑ Alltings mått, Helena Granström (Ruin förlag 2008). ❑ Tycker ni om Brahms? Françoise Sagan (Bonniers 1960).

köttvägrarna

bibliotekarien

❑ Eating Animals, Jonathan Safran Foer (Penguin Books 2009). ❑ The Year of the Flood, Margaret Atwood (Nan A. Talese 2009, på svenska i oktober med titeln Syndaflodens år, Norstedts). ❑ Solar, Ian McEwan (Random House 2010, på svenska i höst med titeln Hetta, Brombergs). ❑ Kyoto och fjärilarna, Lennart Ramberg (Kabusa böcker 2008) ❑ Efter floden, PC Jersild (MånPocket 1983).

bokormen ❑ Grönska träd och träd som ser, Helga Krook (Bonniers 2009).

❑ Sångkanter, Eva Kristina Olsson (Bonniers 1989). ❑ Dagbok, Nattarbete, Lars Norén (Bonniers 1976). ❑ Som en gång varit äng, Ann Jäderlund (Bonniers 1989). ❑ Organica Fläktrum, Emma Lundenmark (Styx förlag 2010). ❑ Frånvarande ur samma stim av bläckfiskar, Mattias Forshage (Styx förlag 2007). ❑ Hästfångare, Eva Kristina Olsson (Bonniers 2009).

Böcker i urval: ❑ Cigarett/Pool/Volt (BonnierPocket 2002). ❑ Att komma hem ska vara en schlager (Bonniers 2005). ❑ Vänner för livet (Bonniers, maj 2010).

❑ Dikter om kärlek, Kaj Attorp (Lind & co 2002).

❑ Emma och Uno: Också en kärlekssaga, Märta Tikkanen (Forum september 2010). ❑ Kärlek: De bästa erotiska berättelserna, (Lind & co 2006). ❑ Underbara kvinnor vid vatten, Monika Fagerholm (Bonniers 1998). ❑ Pick up, Eva Dozzi (Alfabeta 2010). ❑ Vänta, blinka, Gunnhild Øyehaug (Forum 2010). ❑ Ett annat liv, PO Enquist (Norstedts Audio 2008).

fotnoten ❑ Den store Gargantuas förskräckliga leverne, François Rabelais (Atlantis 1980). ❑ I Guds och profitens namn: en bok om allt mellan himmel och jord, Ingmar Unge (En bok för alla 1999).

mellan pärmarna ❑ Ivo & Vera på bio, Kitty Crowther (Eriksson & Lindgren 2007).

divanen ❑ Vårlik, Mons Kallentoft (Natur & kultur 2010).

viläser nr 2 2010

Boktips.indd 72

2010-05-07 14.26

C?B;D7 7=KI0 ED:7 IJ;D7H

nästa nummer av

«På söndagen, när de andra flickorna gick i mässan eller promenerade på huvudgatan arm i arm med sina fästmän, samlade farmor håret i en knut, detta hår som ännu var tjockt och svart när jag var liten och hon redan gammal, tänk bara hur det måste ha varit då, och gick till kyrkan för att fråga Gud varför, varför han var så orättvis och förvägrade henne att lära känna kärleken, som är det härligaste som finns, det enda som gör det värt att leva . . .» Onda stenar är ett barnbarns fantastiska berättelse om sin originella farmor, om hennes liv och äktenskap och omtumlande kärleksaffär med Den hemkomne på en kurort dit hon rest för att bli botad från sitt njurstenslidande, sina onda stenar. Milena Agus föddes i Genua av sardiska föräldrar och är idag bosatt på Sardinien. Hon har skrivit fyra romaner. Med sin andra roman Onda stenar (2006), fick hon ett spektakulärt genombrott i Frankrike och Italien och boken har sedan dess översatts till ett flertal språk. Översättning av Madeleine Gustafsson.

foto: andrew fox/scanpix

utkommer 17 september!

«Denna bok är en juvel.» l’express

Elisabeth Grate Bokförlag www.elisabethgrate.se

BEACH 2010

Litteraturfestivalen i Hay-on-Wye Tolv dagar, 80 000 besökare och 407 programpunkter. ViLÄSERs reporter är personlig livvakt åt punkt nr 293 .

Ett liv av boktitlar ”Sagolikt bra”

SIEGFRIED LENZ En tyst minut Schweigeminute

Kommunalarbetaren

”En stor läsupplevelse!”

Han har fört läsdagbok i 40 år och tänker fortsätta lika länge till.

Maja Aase i Nordegren i P1

”En blivande klassiker”

Torgny Lindgren foto: ulla montan

Martin Lagerholm, SvD

lindskog

thorén

står för tysk litteratur www.tochl.se

Minns ingenting men ger i höst ut en minnesbok om sitt liv. Vi besöker honom hemma på prästgården i Östergötland. viläser nr 2 2010

TochL_Anzeige_91,5x122.indd 1

Nästa nummer.indd 73

30.04.10 11:15

2010-05-07 14.18

På DIvaNeN Mons

Kallentoft

Svensk sommar suger Vad betyder sommaren för dig? – Det är lite dubbelt. De senaste tjugo åren har jag tillbringat två somrar hemma och då har det regnat. Min mardrömsbild av sommaren är att man fastnar i en sommarstuga där det inte finns någonting och regnet bara öser ner. Så jag hoppas på en lång resa med familjen, bort från Sverige. På din blogg pratar du om »nomaden i dig«. Är du rastlös? – Ja. Jag trodde att det skulle gå över när jag fick barn. Men fortfarande klarar jag bara någon månad hemma, sedan vill jag resa någonstans. Trots din rastlöshet har du förbundit dig att skriva en serie deckare knuten till årstiderna. Alla böcker utspelar sig i samma stad med samma persongalleri. Varför?

– Jag ville så gärna vara författare på heltid, och en deckarserie kändes som enda vägen att nå dit. Strävar du efter att förnya genren? – Nja, man kan väl säga att jag snarare strävar efter en mild förnyelse. Jag håller mig strikt inom genrens ramar, samtidigt som jag vill tillföra en egen röst och språkligt blod. Och så låter jag de döda tala. Ja, du verkar faktiskt lite vidskeplig. – Gud ja. Tyvärr. Fråga min fru. Lägger hon en nyckel på bordet blir jag galen. Jag söker efter sammanhang lite för mycket. Det är inte så värst belastande egentligen, bara lite fånigt att en vuxen man inte vill ha slutsiffran trettiotre på sitt kreditkort. Du skriver på din femte bok i serien, trots att vi bara har fyra årstider? – Vi ja, men samerna har väl åtta årstider

och aboriginerna ännu fler. Ju närmare naturen människor lever desto fler årstider verkar de ha. Jag har hämtat inspiration från dem. Mer än så vill jag inte säga. Hur fick du idén till Vårlik? – Det började med en fråga: Vilka skulle man peka finger mot om det small en bomb i en vanlig svensk landsortsstad? Och så ville jag demonisera finansen ännu mer. Varför då? – Jag läste om vad som förenade böckerna som toppade försäljningslistan. Det enda var att de rika var så väldigt onda. Det är en syn som ligger i tiden. Vi vill att människor med pengar ska drabbas av eftertankens kranka blekhet. Och i Vårlik låter jag dem drabbas av den lite mer, lite längre. jonas eklöf

mons bästa sommartips: viläser.se

foto: jonas jonzon

Mons Kallentofts årstidsdeckare om kriminalinspektör Malin Fors har sålt i över en halv miljon exemplar. Nu kommer nummer fyra i serien, Vårlik.

viläser nr 2 2010

På divanen.indd 74

2010-05-07 10.28

Pansarhjärta

– en spänningsroman om hat, kärlek, smärta och girighet Två kvinnor hittas mördade i Oslo med sticksår i munnen. För polisen är det ett mysterium och de står utan spår. Kaja Solness vid Oslopolisen skickas till Hongkong för att leta upp mannen som är Norges enda specialist på seriemord – Harry Hole. Men Harry har gömt sig i miljonstaden, på ykt från demonerna i ett tidigare mordfall, den kinesiska mafan och minnena av kvinnan han älskar. Högst motvilligt kommer han hem och drar igång en egen utredning.

06.29.12

Omslagsanonser.indd ViLaser1002a003_pirat75 1

Läs mer på www.piratforlaget.se

2010-05-05 14.25 10-04-30 06.27.08