VarFör nOMineras CeCiLia?
TEXT: carmill a floyd foTo: Kim Naylor
Cecila Flores-Oebanda nomineras till Worlds Children’s Prize 2011 för sin 20-åriga kamp mot barnarbete och människohandel. Cecilia började själv arbeta som femåring och hon har gjort det till sin livsuppgift att kämpa för de fattigaste och mest utsatta barnens rättigheter. Cecilia grundade organisationen Visayan Forum som har räddat tiotusentals flickor från slavarbete och människohandel. De arbetar förbyggande på landsbygden och i städer för att barn ska slippa bli utnyttjade. Cecilia har påverkat lagstiftning i Filippinerna och omvärlden så att barn har fått bättre skydd. Trots ständiga dödshot ger hon inte upp. Cecilia och Visayan Forum driver åtta Halvvägshus för flickor runt om i landet, fyra stödcenter för pigor och ett Säkert hus, ett hem för de värst drabbade. Sedan år 2000 har Cecilia och Visayan Forum hjälpt 60 000 offer för människohandel och drivit flera fall till rättegång. De har utbildat tusentals partners i arbetet mot människohandeln, däribland domare, åklagare, poliser, reseföretag och myndigheter.
NOMINE R AD • Sidorna 68-87
Cecilia Flores-Oebanda Telefonen ringer mitt i natten. En röst väser i mörkret: ”Sluta arbeta mot människohandeln, annars dödar vi dig och dina barn.” Men Cecilia Flores-Oebanda låter sig inte skrämmas. Hon är van vid dödshoten efter många års kamp mot dem som köper och säljer flickor till slavarbete. I dag är hon en av världens främsta förkämpar mot nutida slaveri.
K
–
om igen bara, brukar Cecilia säga. Jag tänker kämpa till sista blodsdroppen. Inget kan få henne att ge upp sin dröm: att alla barn i Filippinerna ska få rätten till ett bra och tryggt liv där de slipper arbeta och får gå i skolan. Människohandeln är den tredje mest lönsamma olagliga handeln i världen efter narkotika och vapen. Många förlorar pengar på Cecilias kamp. – Men de är rädda för mig nu. De vet att jag aldrig ger upp, säger hon. När Cecilia hotades första gången blev hon rädd, mest för sina barns skull. – Men alla mina barn var
överens om att jag måste fortsätta. Låsta grindar
Cecilia är alltid på sin vakt när hon åker till arbetet. En kvinnlig vakt öppnar järngrinden i muren och är noga med att låsa det tunga hänglåset igen. Tre små flickor kommer utrusande och slänger sig runt halsen på Cecilia. – Auntie Dai, ropar de, barnens smeknamn på Cecilia. Kom och lek med oss! Flickorna är kusiner från Cebu i ögruppen Visayas, en av Filippinerna fattigaste
delar. Många av offren för människohandeln kommer härifrån. Rosalie, 10 år, och hennes kusiner har just räddats av Cecilias organisation Visayan Forum. De ska snart flytta till hennes Säkra hus. Där får de flickor bo som inte kan återvända hem till sina familjer. En flicka kan ha sålts
Cecilia och flickorna hon hjälper blir ofta hotade och behöver skydd. Men Cecilia är inte rädd, hon slutar aldrig kämpa.
68
68-87.Filippinerna_68-87_svenska.indd 68
10-11-22 09.51.56