Nominerad barnrättshjälte
Guylande Mésadieu Guylande Mésadieu hedrades avWorld’s Children’s Prize för sin kamp för Haitis mest utsatta barn, för hushållsslavbarnen, gatubarnen och barnen i fängelse. 225 000–300 000 barn i Haiti lever hos en annan familj än sin egen som restavèk. De är hus hållsslavar. De får sällan gå i sko lan, blir slagna och ibland sexuellt utnyttjade. När Guylande såg alla barn som tvingades leva på gatan eller som hushållsslavar grundade hon och hennes vänner organisa tionen Zanmi Timoun, Barnens vän. Sedan dess har Guylande under snart 20 år kämpat för de utsatta barnen. Zanmi Timoun letar upp hushållsslavbarn, gatu barn och barn i fängelse, hjälper dem att få födelsebevis och att få gå i skolan. Föräldrar får små lån för att starta små affärer eller annat som familjen kan tjäna lite pengar på och inte skickar iväg sina barn att bli restavèk. Många barn sitter i fängelse utan rätte gång och kan vara helt oskyldiga. Zanmi Timoun hjälper dem att bli fria. I Zanmi Timouns skolor kan barnen gå två klasser varje år eftersom de börjat så sent. Vid den stora jordbävningen 2010 hamnade hundratusentals barn på gatan och familjer som förlorat allt skickade sina barn till andra familjer som hushållsslavar. Zanmi Timoun kunde hjälpa många av de barnen. Zanmi Timoun vill även påverka Haitis politiker. Det har bland annat lett till en nationell lag mot trafficking och övergrepp på barn. Presidenten utsåg Guylande till ordförande för kommittén som ska se till att lagen följs.
70
Guylande flyttade hemifrån tidigt. Medan hon läste till jurist såg hon fattiga barn som inte fick gå i skolan och arbetade som hushållsslavar i andra familjer. Hon bestämde sig för att göra något åt det och startade organisationen Zanmi Timoun, Barnens vän.
N
är Guylande Mésadieu skulle börja i gymnasiet sa hennes pappa att hon skulle flytta till Haitis huvudstad Port-au-Prince. – Här är din skoluniform och en resväska med kläder, sa pappa. – Men var ska jag bo? frågade Guylande. – Vi har ordnat med en bostad, svarade pappan. Guylande var van. Henne föräldrar bestämde de mesta. Hon brukade jämföra sin pappa med en general. Hans ord var lag. När hon var åtta år bestämde han att hon skulle gå i skolan i en annan by. Så när föräldrarna sa att
det var dags att flytta hem ifrån lydde Guylande. Hon reste från sin hemby uppe i bergen till en av huvudstadens förorter. I huvudstaden mötte hon en fattigdom som hon kände igen hemifrån, men här fanns fler människor utan arbete och barn som inte gick i skolan. Barnen hängde på gatan, tiggde, stal och hamnade i bråk. Många barn levde hos andra människor där de tvingades städa, tvätta, laga mat, handla och följa andra barn till skolan.
Ville hjälpa barnen Efter gymnasiet började Guylande att läsa juridik på
universitet. Hon samlade sina vänner till ett möte. De diskuterade hur de skulle kunna hjälpa barnen där de bodde. De bestämde att de skulle identifiera vilka barn i bostadsområdet som inte gick i skolan. De frågade barnen varför de inte var i skolan. De flesta svarade att de levde med andra familjer än sina egna. Deras egna familjer hade inte råd att ge dem mat. Istället fick de arbeta hos andra familjer mot att de fick mat. Någon tid att få gå i skolan fanns inte. Guylande föreslog att de skulle samla så många barn de kunde hemma hos henne.