James Kofi Annan NOMINERAD BARNRÄTTSHJÄLTE Sidorna 50–69
Varför nomineras james? James Kofi Annan nomine ras till World’s Children’s Prize 2013 för sitt arbete mot barnslaveri. james var i sju år själv fiskeslav som barn. Han lyckades fly, utbilda sig och bli chef på en bank. För sex år sedan lämnade han banken för att bara arbeta mot barnslaveri. Han hade då, 2003, redan startat organisationen Challenging Heights, som befriat över 500 barn från slaveri. James menar att fattigdom, som orsakar slaveri, bekämpas med utbildning. Befriade slavbarn kommer först till Challenging Heights skyddade hem för 65 barn. Barnen har haft svåra upplevelser och får rehabilitering och trygghet. När de är starka nog får de komma hem till sina föräldrar igen och gå i vanlig skola. Det kan ta ett år. Challenging Heights driver också en skola för 700 elever i olika åldrar. De ger utbildning och lån till fattiga mammor så att de kan försörja sig och inte tvingas sälja sina barn till slaveri. I 21 barnrättsklubbar lär Challenging Heights 630 utsatta barn om barnets rättigheter och driver kampanjer mot slaveri. James har genom sitt arbete och Challenging Heights stött fler än 10 000 barn som varit slavar eller riskerat att bli det.
Tidigt i gryningen går James hemifrån tillsammans med fyra andra pojkar från byn. De har alla blivit hämtade av finklädda män. James är sex år och vet inte vart han är på väg eller hur länge han ska vara borta. Om han visste det skulle han nog försöka fly redan nu.
N
ågra månader tidigare hade tre män vandrat in i byn. De hade ett par pojkar med sig, och alla i byn hade stannat upp och stirrat på dem. Fina som kungar var de, till och med pojkarna. Med kläder i glän sande tyger och matchande färger och på fötterna bar de nya fina skor. Herrarna log och var så vänliga mot alla de mötte. De hade gått runt i byn och talat med de vuxna. Det började spridas rykten bland barnen. Om man hade tur och fick följa med dem nästa gång de kom skulle man själv få lika fina kläder.
Och man skulle få gå i skolan och äta sig mätt. Kanske skulle man till och med lära sig engelska. Det ville James. Tänk att kunna prata engel ska! Mamma beundrade dem som kunde det. Men familjen var fattig och tolv barn var svåra att mätta. Att gå i skolan var omöjligt. Det fanns inte pengar till skriv böcker, skolväskor eller skoluniformer. Pojkarna försvinner
Efter de finklädda männens besök började pojkar försvin na ifrån byn. En efter en. – Kanske är det din tur
nästa gång, sade kompisarna till James. De hade ju sett att männen suttit och pratat med hans pappa. Och nu är han på väg. Ingen har berättat vad som ska hända, inte ens mamma, så det är lite pirrigt. Efter några timmars vand ring kommer de fram till en liten buss som tar dem till ett vägskäl där en stor, bucklig och rostig gammal buss väntar. Bussen är full av barn, mest pojkar. Två eller tre barn trängs på varje säte, till och med mittgången är full av barn. Några vuxna män
50
50-69_Ghana.indd 50
2012-12-06 10.38