Mohammed Rezwan, Bangladesh, SVE

Varför nomineras Rezwan?

Mohammed Rezwan

nomineras för sin 25-åriga kamp för barns, inte minst �lickors, rätt att gå i skolan, trots översvämningar och ökad fattigdom till följd av klimatförändringarna.

UTMANINGEN

Varje år förstörs tusentals skolor och skolvägar av översvämningar i Bangladesh, som förvärrats till följd av klimatförändringarna. Miljoner barns skolgång påverkas och många kommer aldrig tillbaka till skolan. De tvingas i stället att arbeta och flickorna gifts ofta bort.

ARBETET

Rezwan och hans organisation Shidhulai Swanirvar Sangstha (SSS) driver 26 flytande skolor på floderna. Båtskolorna hämtar barnen där de bor, så att de kan gå i skolan även om vägarna ligger under vatten. SSS har även flytande bibliotek och hälsokliniker, samt yrkesutbildning på båtskolor för unga kvinnor. Varje by med båtskola har en tjejrättsförening som kämpar för flickors rättigheter, och mot barnäktenskap

RESULTAT OCH VISION

Sedan 1998 har 22 000 barn fått utbildning genom båtskolorna. 150 000 bybor nås varje år av de flytande biblioteken och hälsoklinikerna. 15 000 unga kvinnor får yrkesutbildning för en bättre framtid. Barnäktenskapen minskar där båtskolorna finns. Rezwan vill starta fler båtskolor. Hans idé om flytande skolor har spridit sig i hela Bangladesh och till åtta andra länder.

Nominerad barnrättshjälte

Mohammed Rezwan

– Vi har alltid haft översvämningar här i Bangladesh, men nu är det betydligt värre. Tusentals skolor förstörs i översvämningar varje år, säger Mohammed Rezwan, som kämpar för att alla barn ska kunna gå i skolan i det katastrofdrabbade landet.

Bangladesh är ett av de länder som påverkas mest av klimatförändringarna. Allra hårdast drabbas barnen. Närmare 20 miljoner barn i Bangladesh utsätts för extrem hetta, torka, cykloner och översvämningar.

De kraftiga regnen kom varje år under monsunen i byn Shidhulai när Rezwan växte upp. Allt svämmade över. Fält, åkrar, hus och vägar. Husen av lera, halm och bambu drogs med i flodens vattenmassor och människor förlorade allt de ägde. Många dog. Skolor förstördes och stängdes. Och

RIGHTS! OUR

FÖRÄNDRING FÖR BARNETS RÄTTIGHETER

eftersom vägarna låg djupt under vatten gick det varken att gå eller cykla till de skolor som fortfarande var öppna. Många barn blev helt utan sin utbildning.

– Så här var det för många av mina kompisar, men för mig var det lite annorlunda.

Eftersom Rezwans pappa arbetade i huvudstaden

Dhaka, bodde resten av familjen hos mormor och morfar i byn. Morfar var gymnasielärare och ägde egen mark med odlingar, och huset var stadigt och byggt av tegel och hade plåttak.

– Vi hade även en båt som vi transporterade vårt ris och andra grödor från odlingarna med. Så när vägarna sväm­

Rezwan bidrar som förändrare till att uppfylla barnets rättigheter och till att nå globala mål som: Mål 4: God utbildning. Mål 5: Jämställdhet. Mål 7: Hållbar energi för alla. Mål 13: Bekämpa klimatförändringarna.

Trygghet för

flickorna

– I Bangladesh händer det att flickor utsätts för övergrepp av manliga lärare, eller på vägen till och från skolan. Det gör att många familjer väljer att inte låta sina döttrar gå i skolan. Vi gör allt för att familjerna ska känna sig trygga. Nästan alla lärare är kvinnor, som är omtyckta och lever i byn där dom undervisar. Båtarna hämtar och lämnar eleverna där dom bor, och körs av kaptener som också kommer från byn, förklarar Rezwan.

made över kunde jag åka båt till skolan. Jag var lyckligt lottad, men det kändes ändå inte bra eftersom många av mina kompisar inte hade samma möjlighet.

Orättvist

Skolan var mycket viktig för Rezwans morfar, som uppmuntrade honom att plugga hårt.

– Jag älskade skolan, fick bra betyg och stipendier som gjorde att jag hade råd att fortsätta hela vägen till universitetet i huvudstaden Dhaka, där jag utbildade mig till arkitekt.

Rezwans 54 båtar

• 26 skolor

• 10 bibliotek

• 6 yrkesskolor

• 6 hälsokliniker

• 4 transportbåtar

• 2 lekplatser

Varje gång Rezwan besökte Shidhulai träffade han kompisarna som hade tvingats sluta skolan på grund av översvämningarna. Han såg vilket svårt liv de hade fått. Det fanns inga arbeten, ingen hälsovård och fortfarande dåligt med skolor i området. Allt var bara en stenhård kamp för att överleva.

– Det kändes orättvist, och jag ville hjälpa till på något sätt. Som arkitekt ville jag bygga skolor, bibliotek och sjukhus och vara med och skapa arbeten i byarna för att livet där skulle bli bättre, berättar Rezwan.

Flytande skolor

Men han förstod att det egentligen inte var någon smart idé att bygga vanliga skolor, eftersom de ändå bara skulle förstöras vid nästa översvämning.

– När det var som värst hamnade två tredjedelar av Bangladesh under vatten, så jag kom fram till att skolorna måste kunna flyta för att inte förstöras. Och om skolorna var byggda som båtar, skulle skolan kunna komma till barnen när dom inte kunde ta sig till skolan, eftersom vägarna låg under vatten.

Med hjälp av en gammal

Rezwan inte ensam

Organisationen Shidhulai Swanirvar Sangstha har 213 anställda och 315 volontärer. Båtskolan har 78 lärare och 58 kaptener och båtsmän.

Varje båtskola tar emot tre klasser med 30 elever per dag. Klasserna får undervisning i tretimmarspass.

Familjens heder

– Om en flicka utsätts för sexuella övergrepp blir det ändå ofta flickan som till slut får skulden. Familjens ära och heder är förstörd, och skvallret gör att ingen vill gifta sig med vare sig flickan eller hennes systrar. En av anledningarna till barnäktenskap är att familjen inte vill riskera sin heder. Det är en fruktansvärd situation, säger Rezwan.

dator och 500 dollar som Rezwan hade kvar från ett skolstipendium, startade han 1998 organisationen

Shidhulai Swanirvar

Sangstha (Shidhulai klarar problemen), för att förverkliga drömmen om sina flytande skolor.

Första båtskolan

– Jag satt uppe på nätterna och sökte på nätet efter organisationer i både Bangladesh och utomlands som kunde stötta mig med pengar. Jag skickade hundratals mejl! Samtidigt samlade jag och frivilliga in skräp i byarna för återvinning som vi sålde till fabriker för att få ihop pengar.

Till slut gav skräpsamlandet och nätterna vid datorn resultat. Pengar började komma in. Rezwan anställde ett par medarbetare, och 2002 kunde han rita och bygga den första båtskolan.

– Vi använde material och skickliga båtbyggare från byarna. Folk blev stolta!

Förutom att båtbyggarna fick arbete och barnen utbildning, anställde Rezwan både lärare och skeppare från byn.

– Det blev allas skola, inte bara min! skrattar Rezwan.

Flickors rättigheter

Rezwan lyckades få in mer pengar, så antalet båtskolor och elever ökade för varje år. Och för att så många barn som möjligt skulle kunna gå i skolan, var utbildningen helt gratis, även skolböckerna. Barn som tidigare aldrig kunnat gå i skolan, hoppade nu ombord på en av Rezwans skolor när den kom till deras by.

– Det är alla barns rättighet att gå i skolan. Men här betyder det kanske allra mest för flickorna. Var femte flicka gifts bort före dom fyllt 15 år. Det bästa sättet att stoppa barnäktenskap är att se till att flickorna får gå i skolan så länge som möjligt, förklarar Rezwan.

– Min mamma giftes bort när hon var tretton år. Hon födde mig när hon var femton.

Flytande bibliotek med internet

Rezwans tio flytande bibliotek gör tre stopp om dagen och varje by får besök tre gånger i veckan. På biblioteken finns även datorer som drivs med solenergi.

– För att kunna få en bra framtid måste man veta hur datorer fungerar, och det kan vi hjälpa till med här. Allra viktigast är det att flickor och unga kvinnor lär sig om datorer och internet. Vidareutbildar dom sig och får nya kunskaper höjs nästan alltid åldern för när dom gifter sig, förklarar Rezwan.

I Rezwans bibliotek finns bland annat böcker om flickors rättigheter och om natur, miljö och klimatförändringar.

Hon offrade sin egen barndom, sina egna rättigheter, för att ta hand om mig och mina bröder. Så kampen för flickors och pojkars lika rättigheter är personlig för mig! Vi har alltid ägnat mycket tid åt att förklara för alla i byarna att flickor och pojkar har samma rättigheter och att båda måste respekteras och tillåtas gå i skolan.

Rezwans 26 skolor Idag, tjugo år efter att den första skolan sjösattes, går 2 340 elever i 26 skolbåtar på floderna i nordvästra Bangladesh. Förutom de flytande skolorna, har Rezwans organisation flytande bibliotek och hälso­

kliniker som når 150 000 bybor om året. Fler än 22 000 barn har fått sin utbildning i båtskolorna och Rezwans idé med flytande skolor har spridit sig till andra organisationer i hela Bangladesh. Men även till Indien, Pakistan, Vietnam, Kambodja, Filippinerna, Indonesien, Nigeria och Zambia.

Tjejrättsföreningar

Det finns tjejrättsföreningar i alla byar där båtskolorna finns.

– Vi stöttar varandra, informerar i byarna och försöker stoppa barnäktenskap och tidiga graviditeter, säger Maria, 19 år, i röd-blå huvudduk, på uppdrag tillsammans med sina kompisar i föreningen.

Lång kö till läkaren på en av organisationens sex flytande kliniker.

– Det gör mig jätteglad! Och med tanke på den globala uppvärmningen kommer det behövas ännu fler flytande skolor i världen, säger Rezwan.

Farligt arbete

Men det är inte alla som gillar Rezwans arbete.

– Det finns dom som inte tycker om att fattiga barn får en bra utbildning som gör att dom som vuxna börjar kräva sina rättigheter. Då går det inte längre att utnyttja dom som billig arbetskraft och att stjäla deras pengar. Därför har jag och mina arbetskamrater många fiender. Vi blir polisanmälda på falska grunder, får våra kontor och hem

genomsökta. Själv har jag utsatts för två mordförsök och sover sällan mer än en natt på samma ställe.

– Jag äger inte många saker eller mycket pengar. Men varje gång jag ser alla barn i båtskolorna som lär sig viktiga saker, som gör att dom kan uppfylla sina drömmar och få ett bra liv, känner jag mig lycklig och rik! c

Klimatet och barnets rättigheter

– Klimatförändringarna leder till att många av barnets rättigheter kränks i Bangladesh. Det här är min lista över kränkningar, säger Rezwan:

• Barn får ingen utbildning eftersom skolor förstörs och stängs.

• Barns familjer blir fattigare; så mindre mat, ingen hälsovård och barnäktenskapen ökar.

• Barn tvingas på flykt.

• Barn förlorar sina hem och familjer.

• Barn blir sjuka.

• Barn dör.

Arbetar jämt

Rezwan är hela tiden i kontakt med sina skolor ute på floderna. Har de allt som behövs? Tillräckligt med lärare? Kaptener? Böcker?

Bangladesh försvinner

Bangladesh har alltid haft översvämningar under regnperioderna, men klimatförändringarna gör situationen mycket värre. Uppvärmningen gör att glaciärerna i Himalaya smälter och ökar vattenmängden i floderna som rinner genom Bangladesh. När monsunregnen kommer räcker flodfårorna inte till för allt vatten utan de svämmar över och mark

försvinner. Samtidigt gör den globala uppvärmningen att havsnivån stiger och lägger mark vid Bangladeshs kust under vatten.

Regnen och översvämningarna är kraftigare, kommer oregelbundet, oftare och håller på längre. Det blir svårt för människor att så och skörda.

Trots att Bangladesh bara bidrar med mindre än en

tusendel av världens utsläpp av växthusgaser, är det ett av de länder som drabbas värst av den globala uppvärmningen.

Forskarna i FN:s klimatpanel räknar med att nästan en femtedel av Bangladesh helt kommer försvinna under vatten redan år 2050, och att 20 miljoner av landets invånare kommer att vara klimatflyktingar.

3 miljoner hemlösa

Översvämningarna i Bangladesh 2022 gjorde att:

• Nästan 11 miljoner människors liv påverkades.

• 145 dog.

• 3 miljoner människor blev hemlösa.

• 6 676 skolor förstördes.

• 1,5 miljoner barns utbildning påverkades.

Kämpar för �lickors rättigheter

– Min storasyster tvingades sluta skolan och gifta sig när hon var femton år, och hon är redan mamma, så jag vet hur viktigt det är att kämpa för flickors rättigheter, säger Chobi, 13 år, och medlem i båtskolans tjejrättsförening.

Det var nog tänkt att det skulle bli likadant för mig men mamma och pappa ändrade sig efter att båtskolan och tjejrättsfören­

ingen började informera om problemen med barnäktenskap. Men jag tycker synd om min syster som inte fick samma möjligheter som jag

Flicka i Bangladesh

• Fler än hälften av flickorna, 38 miljoner, gifts bort före 18 års ålder, och var femte, 13 miljoner, före 15 års ålder.

• 5 av 10 bortgifta flickor föder sitt första barn före 18 års ålder.

• Flickor som gifts bort utsätts för mycket våld, även sexuellt våld. Men en majoritet av befolkningen anser inte att barnäktenskap är sexuellt våld mot flickor.

• Mer än dubbelt så många flickor som pojkar slutar skolan i årkurs 6 och 7.

• Det är fyra gånger vanligare att en flicka som är gift inte går i skolan, än en ogift flicka.

• Fem miljoner kvinnor och flickor har dött till följd av diskriminering, som mindre mat, sjukvård och omvårdnad än pojkarna, samt av aborter av flickfoster.

fått. Det är för att skydda andra flickor från att råka lika illa ut som henne som jag är med i föreningen.

Vi träffas ungefär tre gånger i månaden och lär oss om flickors rättigheter. Och vi stöttar och skyddar varandra. Att vara med i gruppen gör att vi känner oss starkare tillsammans. Vi vågar säga vad vi tycker. Det är jätteviktigt eftersom vi pratar med våra familjer, grannar, barn, ungdomar, äldre… ja alla i byarna runt omkring!

Fler börjar förstå

Vi informerar om att det är förbjudet med barnäktenskap och att alla flickor i stället måste få gå i skolan precis som pojkar. Vi berättar också att en ung flicka inte är redo att få barn tidigt eftersom hon

Det är 15 tjejer i åldern 13–19 år i Chobis förening. Hon och några till går kvar i båtskolan, andra har börjat gymnasiet eller går i Rezwans yrkesskola. Genom tjejrättsföreningen håller de kontakten och kan fortsätta stötta varandra. En vuxen kvinna från båtskolan i byn leder mötena. Det finns tjejrättsföreningar i alla byar där båtskolorna finns.

Chobis viktiga tjejlista

Därför är det, enligt Chobi, viktigt att en flicka får gå i skolan:

• Hon lär sig viktiga saker.

• Hon får vänner.

• Hon får leka och ha fritid.

• Hon kan få ett arbete och en bättre framtid.

själv är ett barn. Att det är hög risk att både mamman och barnet dör.

Jag tror faktiskt att dom lyssnar på oss, för det är inte alls lika vanligt med barnäktenskap här längre. Jag behandlas bra i min familj, och det gör dom flesta flickor i det här området numera. Här börjar fler och fler förstå att pojkar och flickor har samma rättigheter.

I framtiden är min dröm att äga min egen mark att odla på. Jag skulle också vilja ha några getter och ankor och leva ett lugnt liv. Jag skulle vara lycklig om det blir så.” c

c TEXT: ANDREAS LÖNN FOTO: JOHAN BJERKE

Båtskolan räddade Rakhiya

– Utan Rezwans båtskola hade mitt liv sett helt annorlunda ut. Jag hade varit bortgift och tvingats sluta skolan för att ta hand om hemmet. Min framtid hade förstörts, säger Rakhiya, 11 år, som går i femte klass och drömmer om att bli läkare i byn.

Nästan var femte flicka i Bangladesh tvingas in i barnäktenskap före 15 års ålder, många på grund av fattigdom som förvärras av klimatförändringar. Rakhiya var nära att bli en av dem …

Det hände förra året. Jag hade klivit av skolbåten och gått upp från floden till vårt hus. Precis när jag skulle gå in genom dörren hörde jag att mamma och pappa pratade om mig. Jag stannade till och lyssnade, försökte vara så tyst som möjligt. Först trodde jag att jag hörde fel. Det kunde väl inte stämma? Dom pratade om ett bröllop. Mitt bröllop? Jo, dom sa mitt bröllop. Mitt hjärta slog snabbt. Allt snurrade. Jag fattade ingenting. Mina föräldrar satt och planerade att gifta bort mig… Först visste jag inte vad jag

Lärare mot barnäktenskap!

Rakhiyas lärare Rowsonapa är en förebild för många av barnen vid floden.

– Det känns som om jag kan berätta allt för henne, säger Rakhiya.

skulle göra, men till slut gick jag i alla fall in. När jag klev in genom dörren slutade dom prata direkt. Jag låtsades som om jag inte hade hört något, och dom låtsades som om allt var som vanligt. Jag visade

ingenting, men jag var så besviken på mamma och pappa. Och arg.

Fröken räddade mig

I båtskolan har vi lärt oss att det är förbjudet med barnäk­

tenskap. Att det är mot våra rättigheter. Min lärare pratar ofta om att alla barn har rätt att få gå i skolan, både flickor och pojkar. Men nu kunde allt det där vara över för mig. Jag sa ingenting till mamma och pappa den kvällen, men jag pratade med min lärare direkt när jag kom till skolan nästa morgon. Hon blev väldigt orolig och följde med mig hem efter skolan tillsammans med några från båtskolans tjejrättsförening, som hon hade bett att följa med. Dom förklarade för mamma och pappa att det är fel och olag­

Flytande skolan kommer

Klockan är snart åtta på morgonen och Rakhiya står och väntar på skolbåten tillsammans med några av sina klasskompisar. Båten gör två stopp till för att hämta upp resten av klassen innan undervisningen börjar.

– I min skola har vi inga uniformer, och det tycker jag är bra, eftersom vissa familjer inte har råd med det, säger Rakhiya.

Bortgift vid 13

– Det känns otroligt skönt att vi tänkte om och inte gifte bort Rakhyia. Själv var jag 13 år när jag tvingades gifta mig. Jag hann gå klart femte klass, men när jag blev bortgift fick jag aldrig chansen att gå i skolan igen. Jag önskar att min dotter får ett bättre och enklare liv än mitt, säger Rakhiyas mamma Saleha.

ligt med barnäktenskap, och bad att dom inte skulle gifta bort mig. Dom sa att jag måste få gå färdigt skolan, leka och vara barn, inte gifta mig.

Jag var orolig och nervös men mötet slutade faktiskt med att mina föräldrar lovade

att inte gifta bort mig. Det är svårt att förklara hur lättad jag kände mig. Men jag hade fortfarande svårt att förstå vad som hänt. Allt hade gått så fort. Jag fattade inte att

mamma och pappa hade varit beredda att göra så mot mig.

– Jag gör mina hennamönster själv. Jag gillar att teckna och rita och jag gör det i mina skrivböcker också!

Båtskolan Shidhulai Swanirvar Sangstha

RAKHIYA, 11

BOR: Vid floden Gumani.

ÄLSKAR: Ärlighet.

HATAR: Lögner.

BÄSTA SOM HÄNT: Att min lärare räddade mig från att bli bortgift.

VÄRSTA SOM HÄNT: Att mina föräldrar planerade att gifta bort mig.

VILL BLI: Läkare.

SER UPP TILL: Rezwan. Jag vill bli som han!

Floden tog allt

För några år sen bodde vi i ett litet hus med väggar av vass och bambu nära floden. Det var monsun, så regnet vräkte ner och vattnet i floden steg hela tiden och närmade sig huset. Det var sent på kvällen men ingen i familjen vågade gå och lägga sig.

Först kom lite vatten in under vassväggarna och vid

Banan�lottar

Solen ger läxljus

– Alla elever på båtskolan får varsin solenergilampa för att vi ska kunna göra våra läxor i ett bra ljus. Vi har fått en solpanel på taket också så att vi kan ladda lampan. Jag slutar plugga efter kvällens sista böneutrop, ungefär 19:30. Böneutropen från moskén är som min klocka, säger Rakhiya.

dörren, men plötsligt forsade det vatten in genom alla springor i huset. Till slut kom det rakt genom väggarna. Jag och mina bröder höll fast i mamma och pappa så hårt vi bara kunde, samtidigt som vattnet blev allt djupare. Efter ett tag blev mamma tvungen att lyfta mig så högt hon kunde eftersom vattnet hade blivit så djupt inne i huset.

När vi tog oss ut genom dörren var det som att kliva rakt ner i floden. Vi skrek när vi hamnade i vattnet och trodde att vi skulle dö. Men på något sätt lyckades vi alla ta oss in till land. Därifrån såg vi hur väggarna och taket slets loss från vårt hus och drogs ner i floden. Hela huset försvann.

Ingen egen mark

Vi var utomhus hela den natten. Regnet fortsatte ösa ner och det var vatten överallt. Sen minns jag inte så mycket mer, jag vet inte varför. Men mamma har berättat att jag bara grät och skrek. Ena stunden satt jag i mammas knä och nästa hos pappa. Ibland somnade jag av utmattning, men så vaknade jag igen och

– När vattnet stiger i floden och översvämningarna är på väg, bygger mamma och pappa en plattform av bambu högt ovanför vattnet som vi flyttar till. Där lagar vi mat och sover. Det är ofta fullt av ormar i vattnet under plattformen. Vi gör även flottar av bananträd för att kunna ta oss fram. Här måste man både kunna simma och veta hur man ska ta hand om ormbett, annars överlever man inte, säger Rakhiya.

Livsviktig ormkunskap

– I båtskolan lär vi oss hur vi ska göra om någon blir biten av en kobra eller andra ormar. Först binder man en tygtrasa eller ett band hårt ovanför bettet så att giftet inte sprider sig vidare i kroppen. Sedan ska man ta sig till kliniken eller sjukhuset så fort som möjligt. Det är vanligare med ormbett vid översvämningar. Då tar sig ormarna in i husen och söker skydd från vattnet. Min morbror blev biten av en farlig orm men som tur var överlevde han, berättar Rakhiya.

skrek rakt ut. Jag hade länge mardrömmar och vaknade mitt i natten, grät och ropade på mamma och pappa.

Vi bodde hos släktingar tills pappa hade byggt huset där vi bor nu. Men vi fick det väldigt svårt efter översvämningen. Vi är jordlösa och förlorade det lilla vi ägde när det gamla huset försvann. Grannarnas fält och odlingar, där mamma

brukade arbeta, blev också förstörda. Så hon kunde inte arbeta och tjäna pengar. Mamma har förklarat att dom tänkte gifta bort mig för att få en person mindre i familjen som behövde mat och annat som kostade pengar. Dom trodde att det var nödvändigt eftersom alla jämt var hungriga. Hon sa att det var en tanke som gjorde

väldigt ont. Och att det var ett misstag. Nu vet jag att hon är glad när jag tar skolbåten varje morgon, och på något sätt har jag förlåtit mina föräldrar.

Flytande skola

Vi har översvämningar här varje år under monsunen. Så här har det alltid varit, men allting har blivit mycket värre. Vi får mer regn och

Nu är du fast!

– Jag har roligt tillsammans med mina kompisar. Vi träffas varje dag efter skolan och badar och leker, säger Rakhiya.

Den �lytande kliniken

– Även om min dröm är att starta ett eget sjukhus när jag blir vuxen, skulle jag också gärna arbeta som läkare på den flytande kliniken, säger Rakhiya.

Här får båtskoleeleven

Sumaya, 11 år, och hennes lillasyster Choya, 4 år, sina halsmandlar undersökta av läkaren Khalilur på en av Rezwans flytande kliniker. Det finns sex flytande kliniker som besöker patienter i byarna längs floderna där båtskolorna finns, och den här kliniken passerar Sumayas by varannan vecka.

allvarlig torka. Översvämningarna kommer på konstiga tider och håller på längre. Jag kan se själv att det händer, men vi lär oss mycket om den globala uppvärmningen och klimatförändringarna i båtskolan också.

Många barn tvingas sluta skolan i Bangladesh eftersom skolorna blir förstörda i översvämningarna. Och även sti­

garna och vägarna till skolorna förstörs eller hamnar under vatten så ingen kan ta sig dit ändå.

Men det drabbar aldrig oss. Vår skola är på en båt som alltid flyter på vattnet oavsett hur mycket floden stiger. Vi kan fortsätta gå i skolan under hela monsunen eftersom vi blir hämtade hemma i byn av båten på morgonen,

och sedan blir vi skjutsade tillbaka när skoldagen är över. Det spelar ingen roll om vägar och stigar svämmar över. Som tjej är det också mycket säkrare att bli hämtad och lämnad så här. Vi kan råka illa ut om vi behöver gå långt till skolan eftersom en del pojkar och män inte är snälla. Nu behöver inte mina föräldrar vara oroliga att det ska hända mig något utan kan låta mig gå i skolan.

Vill bli läkare

Det är viktigt att gå i skolan. Eftersom jag vill bli läkare måste jag lära mig en massa saker. Om jag inte gick i skolan skulle det aldrig gå. Jag vill starta ett riktigt fint sjukhus här i byn där alla ska få hjälp. Det ska inte vara dyrt på mitt sjukhus, utan helt gratis. Min lärare på båtskolan räddade mig och gör att min dröm skulle kunna gå i uppfyllelse. Jag älskar henne för det!” c

Dator för framtiden

– Varje dag har vi datakunskap i skolan. Vi lär oss både skriva och rita på datorn. Det måste alla kunna som vill studera eller arbeta i framtiden, säger Rakhiya, som får hjälp av sin datalärare Jahidul.

Datorn drivs med hjälp av el från solpaneler som sitter på skolbåtens tak. Även lampor och fläktar i klassrummet drivs så.

Rakhiyas storebror är ute och fiskar, men det blir ingen stor fångst för Rakhiya att ta hand om idag.

Hjälps åt

– Jag hjälper mamma med matlagning och städning. Jag kan laga ris, friterad potatis och goda omeletter! Vi äger ingen egen mark, men när mamma arbetar i andras fält och inte är hemma, är det jag som lagar maten. Min storebror Bijoy går på gymnasiet men han hjälper till att fiska också. Jag älskar fisk! Men det är inte alltid han får något. Då blir det bara ris och grönsaker, säger Rakhiya.

Rakhiyas klimatlista

– I båtskolan lär vi oss mycket om klimatförändringar, säger Rakhiya och visar sin klimatlista:

Vad händer:

• Högre temperaturer.

• Torka.

• Glaciärer och isar smälter.

• Mer regn, på konstiga tider och som håller på längre.

• Mer översvämningar, på konstiga tider och som håller på längre.

Orsaker:

• Föroreningar från bilar, flygplan och fabriker.

• Skogsskövling.

• Att vi inte återvinner sopor på ett bra sätt.

Rakhiya, mamma Saleha och storebror Bijoy utanför huset som familjen byggde när det gamla förstördes i en översvämning. Pappa Abul arbetar på en bananplantage långt från byn, och äldsta brorsan Rakibul arbetar på en textilfabrik i huvudstaden Dhaka.

Slut för idag!

– Vi har skola i tre timmar om dagen och jag tycker jättemycket om att vara här. I skolan träffar jag alla mina kompisar och jag älskar det! Mitt favoritämne är bangla.

– Det är så dåligt! Vi måste börja ta hand om jorden om vi ska överleva, säger Rakhiya.

Jibons hem försvann

Jibons familj utanför det nya huset som pappa byggt, pappa Gulzar, storebror Jony, Jibon och mamma Ranjana.

– Du måste vakna! Hela huset är översvämmat, vi måste ut NU! skrek Jibons mamma och försökte ruska liv i honom. Precis som många andra jordlösa bodde Jibons familj i ett enkelt lerhus närmast floden, där det är billigast att bo.

’’Det var sent på kvällen och alla hade somnat när mamma plötsligt väckte oss. Flodvattnet forsade in i huset. När jag ställde mig upp gick vattnet ända upp till midjan. Jag blev så rädd. Kanske allra mest för alla ormar som finns överallt i vattnet när det är översvämning. Det kan vara livsfarligt att bli biten.

Fick panik

Jag fick panik och kunde inte sluta gråta så mamma lyfte upp mig och sprang. När vi kom upp på en liten kulle såg vi hur hela huset hamnade under vatten och sveptes med i floden. Mamma och pappa lyckades få med sig lite pengar, men det mesta av det lilla vi ägde försvann. Två av

Jibon matar korna som överlevde översvämningen.

Klass mot barnäktenskap

– Både lärare och elever på båtskolorna kämpar mot barnäktenskap eftersom flickor lider och tvingas sluta skolan. Det är fel och orättvist. En gång lyckades vi stoppa ett äktenskap för en flicka som bara var fjorton år. Hela klassen på 30 elever gick tillsammans med vår lärare till flickans familj och förklarade för föräldrarna att barnäktenskap är fel. Till slut bestämde dom sig för att ställa in bröllopet, och det kändes jättebra! Jag kommer aldrig gifta mig med någon som är yngre än arton år, säger Jibon.

våra kor drogs ner under ytan och drunknade i vattenmassorna.

Vi är jordlösa, alltså vi äger ingen egen mark. Och den lilla bit mark som vi hyrde för att kunna odla gräs till våra kor, dränktes och förstördes. Men vi hade ändå tur eftersom hela familjen överlevde. För den natten trodde vi att vi skulle dö.

Båtskolan hjälper

Efter några månader hos mormor och morfar hade pappa byggt klart huset där vi bor nu. Jag gillar mitt nya hus. Det ligger högre upp och längre från floden, så jag är inte så rädd att det ska hända igen. Men jag har fortfarande mardrömmar och ibland vaknar jag svettig mitt i natten.

Vi har tvingats flytta tre gånger på fem år på grund av översvämningar. Varje gång det händer förlorar vi nästan allt vi äger. Vi är ofta hungriga. Det enda vi åt efter

senaste översvämningen var torkat ris. Jag bad mamma om att få lite fisk till riset, men hon sa att vi inte hade råd. Vi hade ingenting.

För oss är det jättebra att jag får gå i båtskolan eftersom vi har förlorat så mycket i översvämningarna. För i båtskolan är allt gratis. Undervisningen, skrivböcker, pennor …, allting! Nu går jag i femte klass och i framtiden drömmer jag om att bli ingenjör och bygga stora broar och byggnader.”

Jibon, 11 år

Älskar cricket

– Jag spelar cricket med mina kompisar varje dag efter skolan. Jag hejar så klart på Bangladesh, men tyvärr brukar det gå bättre för vårt grannland Indien i matcherna. Och det känns ju inte bra! säger Jibon och skrattar.

Bästa vännerna Sabina (till höger) och Nupur.

Självständig

– Jag går den här kursen för att lära mig sy, eftersom jag vill bli skräddare och ha min egen butik i framtiden. När jag har lärt mig ett yrke kommer jag kunna ta hand om mig själv, tjäna egna pengar och bli självständig. Mina föräldrar kan ju inte ge mig pengar i all evighet!

Trygg på båten ’’

Sabina älskade att gå i båtskolan när hon var yngre. Men nu är hon 17 år, och eftersom det inte finns något gymnasium på båtarna, går hon i en annan skola. Men under tre veckor är hon tillbaka på floden i en av Rezwans flytande yrkesskolor för kvinnor.

Jag älskar att vara här. Jag träffar vänner och har det bra. Nupur, som är min bästa kompis sedan lågstadiet i båtskolan, går också den här kursen. Vi gör allt ihop faktiskt! Det gör oss modigare och starkare och ger oss en möjlighet att kunna röra oss friare. Som att ta oss till gymnasiet i stan. Annars kan det vara svårt för flickor att göra det i Bangladesh. Det är inte säkert för en tjej att vara ute ensam på stan eller andra platser. Män och killar skriker dåliga saker efter en, förolämpningar. Man kan till och med bli kidnappad, bortförd och utsatt för övergrepp som våldtäkter.

Måste vara fri vilja

Jag önskar verkligen att många saker var annorlunda i mitt land. Barnäktenskap måste stoppas till exempel. Alla måste få gifta sig av fri vilja. Och flickor och kvinnor måste kunna få röra sig fritt och ha rätt till utbildning. Vi måste få utrycka våra åsikter i familjen, i byn och i samhället, och åsikterna måste sedan bli respekterade. Jag tror att hela samhället skulle bli bättre om flickors rättigheter respekterades. Båtskolan och den flytande yrkesskolan är säkra platser för tjejer. Det känns underbart att vara här! Hela samhället skulle vara som båtskolorna. Då skulle alla flickor och kvinnor vara säkra och trygga.” c

MONIRA, 12

BRA PÅ: Att sy och brodera.

FAVORITÄMNE: BGS (Bangladesh & Globala Studier) för jag tycker om att lära mig om världen.

FRAMTIDSDRÖM: Att bli läkare.

Drömmar på Rezwans båtskola

SAMAD, 12

BRA PÅ: Att fiska.

FAVORITÄMNE: Bangla och lyssna på berättelser som den om Elefanten och Räven.

FRAMTIDSDRÖM: Att bli polis.

OMOR, 10

BRA PÅ: Fotboll! Messi är min idol.

FAVORITÄMNE: BGS (Bangladesh & Globala Studier) eftersom vi tittar på kartor och lär oss om världen.

FRAMTIDSDRÖM: Att bli ingenjör och bygga vägar här i byn.

JIM, 10

BRA PÅ: Att plugga och leka.

FAVORITÄMNE: NO, där jag lär mig om vatten- och luftföroreningar.

FRAMTIDSDRÖM: Att bli lärare.

RASEL, 11

BRA PÅ: Att spela fotboll. Argentina är mitt favoritlag!

FAVORITÄMNE: NO.

FRAMTIDSDRÖM: Att äga en stor klädfabrik.

SHIMLA, 15

BRA PÅ: Att laga mat, speciellt fisk.

FAVORITÄMNE: Bangla.

FRAMTIDSDRÖM: Att bli läkare.

SIGMA, 13

BRA PÅ: Olika lekar och spel.

FAVORITÄMNE: NO, där jag lär mig om djur, växter och miljön.

FRAMTIDSDRÖM: Att bli läkare och hjälpa fattiga.

RIMA, 11

BRA PÅ: Att gå i världens bästa skola!

FAVORITÄMNE: Bangla.

FRAMTIDSDRÖM: Att bli läkare och ge gratis behandling till alla i byn.

RATUL, 12

BRA PÅ: Att plugga och göra mina läxor.

FAVORITÄMNE: BGS (Bangladesh & Globala Studier) där jag lär mig om klimatförändringar.

FRAMTIDSDRÖM: Att bli polis.

KEYA, 13

BRA PÅ: Att dansa.

FAVORITÄMNE: NO, eftersom vi lär oss mycket om miljöfrågor.

FRAMTIDSDRÖM: Att bli som vår lärare, hon är så bra och jag gillar henne jättemycket!