Monira Rahman, Bangladesh

VaRföR HEDRADES MoniRa?

 TEXT: MONICA Z AK FOTO: KIM NAYLOR

Monira Rahman hedrades av World’s Children’s Prize 2011 för sin orädda kamp för att få stopp på det våld i Bangladesh som sker med hjälp av frätande syra och bensin som tänds på.

De flesta som skadas är flickor, men också kvinnor, pojkar och män attackeras. Orsaken är för flickorna ofta svartsjuka och för männen osämja om mark. Även tidigare skedde många attacker med syra, men allmänheten kände inte till det, tidningarna skrev inte om det. Det har Monira ändrat på. Hon var med om att skapa ASF, Acid Survivors Foundation, Syraöverlevarnas organisation, för alla dem som överlevt attacker med syra och bensin.

Organisationen började arbeta 1999. De första åren skedde mer än en attack med syra varenda dag i Bangladesh.

I dag är attackerna hälften så många som då, men målet är att ingen enda person; barn, flicka, kvinna eller man längre ska skadas av syra eller bensin 2015.

ASF hjälper de överlevande till ett aktivt och värdigt liv. Även med plastikoperationer om det behövs. De skadade själva är i dag de största aktivisterna mot våldet.

NOMINE R AD • Sidorna 88-105

Monira Rahman Första gången hon såg en flicka som fått ansiktet förstört av att en man kastat frätande syra på henne chockades Monira Rahman. Hon hade knappt vetat om att det förekom i hennes land Bangladesh att män på det viset ville vanställa flickors utseende för livet. Orsaken var ofta svartsjuka.

Andra gången svimmade Monira. Men sedan dess har hon och hennes organisation ASF kämpat oavbrutet för att rädda flickor – och pojkar – som fått syra eller bensin, som sedan tänds på, kastad på sig. Monira och ASF har även lyckats halvera antalet syraattacker i Bangladesh.

M

onira Rhaman är en glad och mycket framåt kvinna. Det har hon inte alltid varit.

– När jag föddes tillhörde mitt land Pakistan och hette Östpakistan, berättar Monira.

När jag var sex år blev det inbördeskrig. Vårt hus brändes ner, vi tvingades fly, min pappa dog i kolera och vi var mycket fattiga. Men vårt land blev självständigt och sen

dess heter det Bangladesh.

När jag var sju år flyttade mamma till huvudstaden Dhaka med oss sex barn.

– Min äldsta bror blev

familjens överhuvud. Han började med affärer, det gick bra och ekonomiskt fick vi det mycket bättre. Jag gick i skolan, men jag fasade för

Monira demonstrerar tillsammans med dem som utsatts för syrakastning och bensinbränning. Tusentals män är också med och demonstrerar.

88

Bangladesh_88-105_svenska.indd 88

10-11-03 08.39.21

– Vi har många hundra överlevare som själva kämpar mot syrakastning och bensinbränning.

De demonstrerar, möter politiker och anmäler de skyldiga, säger Monira.

varje eftermiddag när min äldste bror kom hem. Han skällde ut mig och mina systrar. Han hånade oss. Vi blev straffade för minsta förseelse.

Han slog oss. Jag var mycket rädd för min bror. Det var nu jag bestämde mig för att aldrig gifta mig.

Viktig lärare

I sjunde klass fick. Monira en lärare som tyckte om henne och trodde på henne.

– Hon sade att jag var duktig. Hon fick mig att börja våga. Hon fick mig att gå med i debattklubbar och uttrycka mina åsikter. Hon fick mitt självförtroende att växa. I dag när jag möter alla som skadats av syra och bensin försöker jag agera på samma sätt.

Jag visar att jag tycker om dem och försöker ge dem självförtroende.

Efter mötet med den här läraren blev Monira studentledare och var med om att demonstrera på gatorna. Hon och hennes kamrater blev angripna. Många blev slagna och skadade.

– Då blev jag övertygad om att vi måste förändra samhället, men man kan inte förändra med våld. Enda sättet är att diskutera sig till lösningar.

Under en stor hungersnöd och efter en häftig cyklon med svåra översvämningar lagade Monira och andra studenter mat och delade ut till de drabbade. Monira såg mycket elände. När hon var klar med sin universitetsexamen började hon därför arbeta som socialarbetare för en organisation som hjälpte hemlösa kvinnor och barn.

På den tiden blev barn och kvinnor som bodde på gatorna gripna av polisen och inlåsta på vidriga ställen.

papper. När jag vecklade ut papperet kunde jag läsa: Gå till pojkarnas toalett. Dörren var låst, men jag fick upp den.

Innanför låg en pojke på golvet, 5-6 år gammal. Han var bunden, hade hög feber och ena benet var brutet.

Personalen hade misshandlat honom och brutit benet på honom för att han kissat på sig. Den gången var det skönt att kunna ingripa.

Monira arbetade länge med hemlösa flickor och kvinnor som blivit inlåsta.

Misshandlad pojke

– En gång skulle jag titta på ett barnhem långt ute på landet. Jag visades runt och såg väl inget som var så fruktansvärt fel. Efteråt satt vi inne på kontoret när jag fick syn på några barn utanför. Jag trodde att de lekte, de kastade en boll in genom fönstret, men det var ingen boll utan ett

Även regeringen har lyssnat på Monira och ASF.

– De bodde i ett stort, förfallet rött hus. De var instängde i stora salar, många av rummen hade inga fönster.

Det kunde vara hundra personer i samma rum. Första dagen där fick jag syn på en kvinna som låg med händerna och fötterna hopbundna.

Jag knöt upp repen och befriade henne. Då blev jag uppkallad till direktören som skällde ut mig. Jag svarade att så där får man inte behandla en människa. Den allra högsta chefen sade inget, men han höll nog med mig för jag fick inte sparken.

– De här flickorna och kvinnorna levde i skräck.

Varje natt togs några av dem ut av personalen och våldtogs. En del av dem visste inte vad de hette längre eller var de kom ifrån. Det fanns inga papper på dem. Jag började ta reda på vilka de var och lyckades spåra mångas familjer. En kvinna hade suttit inlåst i 21 år. Jag fick henne att prata igen och jag hittade hennes familj. Jag såg henne återvända till livet. Det var under89

Bangladesh_88-105_svenska.indd 89

10-11-02 12.03.39

Monira skojar med Sweety och gjuter mod i henne inför den kommande plastikoperationen.

bart att se. Och jag fick uppleva att hon lämnade det där stora röda huset och åkte hem till sin familj.

– Under de här åren lärde jag mig att man inte ska vara rädd att ge sig i kast med det allra svåraste och att man måste hitta styrkan hos sig själv först för att kunna ge styrka till andra.

Första syraoffret

För tretton år sedan träffade hon två flickor som blivit attackerade med frätande syra.

– Män hade kastat syra på dem för att för alltid förstöra

deras skönhet. Jag visste knappt att det förekom i mitt land. Det var inget man talade om eller skrev om. Jag hade bara läst en enda liten artikel som handlade om en syrarattack. Nu hade jag en 17-årig flicka framför mig med ett ansikte som var helt förstört av syra. Hela ansiktet hade liksom smält bort och ena ögat var förstört. Jag var djupt chockad. När en av flickorna började tala såg jag hennes styrka. Hon berättade, hon log och skrattade, hon levde trots sina svåra skador. I stället för ett vanställt ansikte började jag se en

flicka, en människa.

Men på natten hade jag mardrömmar. Jag drömde om syra som kastades…jag såg kött och ben som smälte…jag såg vanställda ansikten…jag hörde skrik. Varje gång jag vaknade tänkte jag: Hur kan sånt här vara möjligt i mitt land? Och hur orkar de här flickorna vara så starka att de kan visa upp sig och berätta om varför de blev attackerade.

Jag svimmade

– Medierna struntade i de här två flickorna. Men de hade väckt mitt intresse. Jag kände

att det här vill jag veta mer om. Jag började gå till sjukhusen och upptäckte att det fanns många som var skadade av syra på brännskadeavdelningarna. Och varje dag kom det nya patienter. Det var barn, flickor, kvinnor, pojkar och män, men de allra flesta var unga flickor. Alla grät, det fanns inte sängar till alla, inga läkare. Det var vidriga förhållanden. Två gånger svimmade jag.

- Jag minns andra gången jag svimmade. Det kom in en flicka med 50-procentiga brännskador, hela ryggen var ett enda öppet sår. Jag minns att jag tänkte, hon kan inte överleva. Vi tog henne till ett privat sjukhus. Men det var hemska förhållanden där också. Stanken var det värsta och det rann var ur flickans sår.

Jag svimmade. En sjuksköter-

Operationen är över och Monira gratulerar Sweety till att det gått så bra.

90

Bangladesh_88-105_svenska.indd 90

10-11-02 12.08.54

bättre och blev starkare. I dag har vi psykologer här på ASF som hjälper överlevarna, men också dem som arbetar med dem.

Monira var också rädd att själv bli attackerad. Första åren hade hon alltid en flaska vatten med sig. Av plastikki­ rurgerna hade hon lärt sig att det man ska göra efter en attack är att hälla vatten på skadan. I dag vet de flesta i Bangladesh att man ska hälla hink efter hink med vatten över den skadade och hålla på länge. På det sättet blir ska­ dorna mindre. Och alla vet att om den skadade kommer till ASF:s sjukhus inom 48 timmar har man stor chans att överleva och att skadorna inte blir så allvarliga.

Idag vet folk Barnen som drabbats av syrakastning eller bensinbränning samlas hos ASF för att umgås och måla tillsammans.

ska fick ut mig ur salen. När jag mådde bättre gick vi in igen. Flickan överlevde. Och jag har aldrig svimmat igen.

Bildade ASF

Survivors Foundation (Syra­ överlevarnas organisation).

I dag är Monira ASF:s direk­ tör.

– Vi startade 1999, för elva år sedan. Vi hade inte ett öre.

Men vi kände att det var nöd­ vändigt. Varenda dag skedde det ju en ny syraattack. I dag har de minskat till hälften, nu sker det en attack varan­ nan dag i stället. Men vårt mål är att få stopp på våldet så att inget barn, ingen flicka, ingen kvinna eller man blir attacker med syra. Vi har också börjat ta hand om dem som blivit skadade på grund av att någon hällt bensin över dem och tänt på.

Nu hade Monira förstått att attacker med syra var vanliga.

Ofta var orsaken svartsjuka.

När en flicka inte ville gifta sig med en man kastade han syra på henne som straff.

Och syra fanns överallt, den användes inom textilindu­ strin, när man tillverkade smycken, den fanns i bilbatte­ riet. Varje dag blev någon attackerad med syra. De allra flesta offren var flickor under 18 år och barn. Men kvinnor och män blev också attackera­ de. Anledningen till att män Rädd att bli attackerad utsattes för syrakastning var Början var svår. ofta konflikter om mark.

– Det tog ett år innan jag Monira kände att hon måste kunde se på de skadade utan göra något. Men vad? att rygga tillbaka och utan att Monira träffade den kana­ börja gråta. Sånt måste man densiske plastikkirurgen klara av för att kunna ge de John Morrisson. De bestäm­ de sig för att skapa en organi­ sation som skulle hjälpa dem som överlevt. De kallade Monira svalkar en ung kvinna organisationen ASF, Acid efter operationen.

drabbade styrka. Värst är det naturligtvis för överlevarna.

Att bli attackerad med syra eller bensin är mycket svårt känslomässigt. På en enda dag förändras deras liv. Ingen känner igen dem längre.

Deras närmaste klarar inte av att titta på dem. De vågar inte se sig själv i spegeln. Det var svårt för oss som arbetade med dem också. Till en bör­ jan gick vi tillbaka till konto­ ret och skrek åt varandra. Där kunde vi leva ut våra känslor.

Men vi pratade och pratade om det vi upplevt och mådde

– Jag blev aldrig attackerad och nu har jag slutat att gå runt med en vattenflaska. I dag känner folk till det här våldet. Vi har många hundra överlevare som också är akti­ vister. De demonstrerar. De möter politiker. De anmäler de skyldiga. De letar upp gamla offer och förklarar att även om skadorna är gamla kan vi på ASF hjälpa dem. De lyckas få tusentals män att demonstrera mot våld mot kvinnor på Internationella kvinnodagen. Vi har också lyckats skapa ett center med en egen klinik med plastikki­ rurger som opererar. Hos oss är behandlingen helt gratis.

En del skadade har vi skickat

91

Bangladesh_88-105_svenska.indd 91

10-11-02 12.11.44

utomlands för omfattande plastikkirurgiska operationer, en del har fått nya näsor, ja nästan helt nya ansiktet. Vi har jurister som försöker hjälpa till så att de skyldiga grips och döms. Vi har 80 anställda, 20 av dem är själva överlevare efter syraattacker.

ASF har lyckats få regeringen att åstadkomma flera lagändringar. Organisationen har också fått kända personer att delta i stödgalor och ASF har hjälpt till med manus till en fin spelfilm om en skolflicka som blir attackerad med syra.

Belöningen: ett leende

Monira vill inte framhäva sin egen roll i alla framgångar.

Hon anser att det är överlevarna själva som åstadkommit allt.

– Vi som arbetar med de drabbade försöker lära dem att vara starka. Att försöker få dem att inte gömma sig inne i husen, att våga gå ut och visa

sina skadade ansikten. Vi försöker få dem att känna att de är värda något, att de kan utbilda sig, gifta sig, få barn.

Den största belöningen för mig är att se någon av dem börja le igen. Den 17-åriga flickan som först fick mig att börja intressera mig för syrakriget bor i USA i dag. Hon är snart färdig sjuksköterska.

– Det som ger mig mest glädje i livet är att träffa alla dem som det gått bra för. Jag minns lilla Bubly. Hon var sju månader och ingen trodde att hon skulle överleva. Det var pappan som hällde i henne syra för han ville ha en pojke i stället. Hon har blivit opererad många gånger och idag är hon en livlig tioåring som alla här älskar. Många överlevare pluggar i dag. ASF betalar deras studier så länge de vill studera.

Gift trots allt

Monira berättar det här på sitt lilla kontor. Hon ska sen

iväg på ett möte med en internationell organisation som hon ska försöka övertala att ge pengar. Hela tiden måste hon jaga pengar för att ASF ska ha råd att fortsätta.

– När jag kommer tillbaka från mötet ska jag träffa barn som skadats. En del är intagna här för nya operationer, andra kommer hit ändå. Vi försöker måla tillsammans en gång i veckan. Efter det ska jag gå in på avdelningarna och prata med de nyopererade. Sen åker jag hem till min familj.

Som liten bestämde Monira att hon aldrig någonsin skulle gifta sig.

– Men sen träffade jag en man som var precis som jag.

Han hade också bestämt sig för att inte gifta sig. Han var fotograf på TV och ägnade sig åt att skildra sociala problem, att ändra på saker. Han arbetade med stor energi. Vi var väldigt lika. Vi förälskade oss och gifte oss. I dag bor vi i en

– Den största belöningen för mig är att se någon börja le igen, säger Monira.

liten lägenhet och har två pojkar, 8 och 12 år gamla. De är ofta med mig här på jobbet.

Mina pojkar ser inte ärren, de ser inte skadorna, de ser bara vänner. De brukar fira sina födelsedagar här. ­

När Monira och ASF började sitt arbete skedde i genomsnitt en syrakastning per dag. Till följd av protesterna och informationen har antalet syrakastningar nu minskat till hälften.

92

Bangladesh_88-105_svenska.indd 92

10-11-02 12.13.20

Sweety vill bli detektiv I ett helt år låste 14-åringen Sweety in sig i sin systers hus. Hon gick aldrig ut utan satt i ett hörn och grät. Hon hade alltid en sjal över huvudet.

– Jag vågade inte visa mitt ansikte.

När hon fick veta att Moniras organisation ASF fanns och kunde hjälpa henne med plastikoperation fick Sweety livslusten tillbaka. Så småningom vill hon bli detektiv och sätta dit alla män som gör henne och andra flickor illa.

D

att Sweety är störtkär i mig och vi ska gifta oss. Han till och med berättade vilket datum bröllopet skulle äga rum.

– När hans pappa, min farbror, kom hem till oss för att prata om bröllop förklarade jag att jag inte alls var förälskad. Jag förklarade att hans son besvärade mig.

Men då började kusinen gå runt och säga att han skulle

äta gift och ta livet av sig om Sweety inte gifte mig med honom.

– Jag försökte prata förstånd med hans pappa som är polis. Men han sa bara att om min son tar livet av sig för din skulle drar du skam över hela familjen. Du måste gifta dig.

Mitt liv ett helvete

Sweetys pappa bodde på annat håll. Sweety och hen-

nes mamma tvingades acceptera.

– Jag visste att han inte var bra, han drack sprit och rökte marijuana, men jag tvingades gifta mig med honom. Jag var bara tretton år. Efter bröllopet sa min man: Jag gifte mig med dig för att straffa dig.

Från och med nu ska ditt liv bli ett helvete.

Sweetys liv blev verkligen olidligt. Hon måste sluta sko-

 TEXT: MONICA Z AK FOTO: KIM NAYLOR

et här hade hänt: Sweety bodde i en by. Hon var alltid glad, skrattade mycket och älskade att dansa. I skolan var hon mycket duktig.

– En dag när jag var tretton år gick en fyra år äldre kusin ifatt mig på vägen till skolan.

Han sa: Jag älskar dig. Jag vill gifta mig med dig. Jag svarade att för det första ville jag inte gifta mig, jag är för liten.

För det andra så känner jag inget för dig. Vi har ju lekt ihop, jag känner mig som din lillasyster. Förresten ska kusiner inte gifta sig.

Sweety trodde att kusinen skulle glömma det hela och lämna henne ifred. Men han gick runt i byn och sa till alla

93

Bangladesh_88-105_svenska.indd 93

10-11-02 12.14.38

Sweety väntar på plastikoperationen som ska göra så att hennes mun inte hänger längre.

Sweety ska sövas och bedövas inför operationen.

lan. Hon blev misshandlad.

Efter ett tag flyttade hon och mannen till en stad där båda började arbeta i en textilfabrik.

– Vi arbetade på olika avdelningar. Av en annan flicka fick jag veta att min man hade skaffat sig en fl ickvän som arbetade på hans avdelning. På kvällen frågade jag honom om det var sant.

Då drog han en kniv och skar mig i armen och hällde salt i såret och sa att om du skriker dödar jag dig. Jag skrek inte, jag grät bara tyst. Allah gav mig den styrkan.

Hotade strypa

En annan dag ville hennes man ha pengar av Sweety för han skulle bjuda sin nya fl ickvän på bio. Sweety vägrade, då försökte han strypa henne med ett rep. När ägaren till huset där de hyrde ett rum kom springande sade mannen: Det är inget. Det är bara ett litet familjproblem.

– Han hade en speciell käpp som han slog mig med. En annan gång ville han ha pengar av mig för han skulle bjuda sin fl ickvän på Kinarestaurang. Jag vägrade, men

Nervös väntan på operationen.

Nu är det snart operationsdags.

han tog pengar ur min väska och gick. Jag visste vilken restaurang det var och gick dit och sa: Jag accepterar inte det här. Jag tänker inte leva med dig. Jag flyttar tillbaka till min mamma. Han svarade att han kunde ha hur många fl ickvänner som helst. Han skulle skaffa sig fem fl ickvänner och vara med dem framför mina ögon.

Tände på bensin

– När han kom hem den kvällen band han mig och började slå mig med den där käppen.

Sen måste jag ha svimmat.

Jag vaknade upp av att jag brann. Håret, huden, kläderna, allt brann. Han hade hällt bensin över mig och tänt på.

Som tur var såg ägaren till huset röken och kom springande. Det stod en hink med vatten innanför dörren som han slängde över mig.

Sweety överlevde och blev förd till ett sjukhus. Hon måste betala för sprutor och behandling. Hennes pappa sålde all mark han ägde för att betala för vården.

– Det var en fruktanssvärd

94

Bangladesh_88-105_svenska.indd 94

10-11-02 12.15.50

Sweety är sövd och plastikoperationen ska just påbörjas.

tid. Jag upplevde läkarna som riktiga slaktare. Jag var övertygad om att de försökte ta livet av mig.

Låste in sig

Efter tre månader kom Sweety hem. Munnen hängde, hon hade svårt att tala.

Hon kunde nästan inte röra på huvudet och över stor del av kroppen hade hon fula ärr.

– Jag satt bara och grät och gick inte ut. Men efter ett år sa min syster att du är en belastning för oss. Du måste försöka tjäna pengar och hjäl-

pa mamma och vår lillebror.

Då blev jag tvungen att gå ut.

Men det var svårt att se hur folk ryggade tillbaka när de såg mitt ansikte.

Sweety lärde sig brodera.

När det dök upp två lärarjobb fick hon inte jobben.

– Jag var för ful. Det enda jag kunde göra var att ta emot lågstadieelever hemma och ge dem extralektioner. Jag lärde dem dansa också. Jag började skolan igen. Och jag fick ta hand om ett litet bibliotek.

Där började jag läsa böcker, helst av allt läser jag deckare.

En dag mötte Sweetys syster en kvinna som var med i ASF och själv var skadad av frätande syra. Hon berättade om sin syster Sweety för kvinnan.

– Det här var alldeles nyligen, berättar Sweety glädjestrålande. Den där kvinnan sökte upp mig och berättade om ASF. Jag hade aldrig hört talas om ASF. Kvinnan sa att om du kommer till vårt center i Dhaka kan du bli opererad av skickliga plastikkirurger.

Rädd för operation

Sweety var mycket nervös när hon reste till huvudstaden och sökte upp ASF. Hon var rädd för sjukhus och för läkare. Läkarna hade gjort henne så illa direkt efter olyckan.

Men Monira och resten av personalen talade mycket med henne och lugnade henne och sa att hos oss är all behandling gratis och du får smärtlindring. Våra duktiga plastikkirurger ska operera din mun, det går nog att ordna så den inte hänger längre.

Och du kommer nog att få 95

Bangladesh_88-105_svenska.indd 95

10-11-02 12.18.32

Läkarna tar hud från Sweetys lår och transplanterar den till ansiktet.

I flera dagar efter operationen har hon bandage runt halva huvudet.

Sweety är både nyfiken och nervös när läkaren börjar ta bort bandaget. Vad väntar där under?

tillbaka din rörlighet i halsen.

– Här har jag träffat så många andra som blivit attackerade med syra eller bensin och blivit opererade och lever normala liv i dag. De har givit mig mod. Och jag har träffat barn som också blivit skadade. Jag har dansat tillsammans med dem. Och vi har skrattat mycket ihop. Men innerst inne är jag mycket nervös. Jag är så rädd för operationen.

Sweetys leende

Några dagar senare blir Sweety opererad. Efteråt

säger läkarna att operationen gick bra. Man har tagit hud från låret och transplanterat till ansiktet. I flera dagar är hon inlindad i bandage, Efter några dagar samlas läkaren och några sjuksystrar runt henne och börjar ta bort bandaget. De håller fram en spegel.

Sweety stirrar in i spegeln.

Munnen hänger inte längre!

Hon kan prata utan problem!

Försiktigt vrider hon på huvudet, hon kan röra på det utan problem.

Sjuksystrarna tar bort de sista bandageresterna.

Fortfarande vet Sweety inte hur det har gått ...

Då ler Sweety!

Och Sweetys leende sprider sig till alla som står runt omkring henne. Själv säger hon: – Jag vill bara gråta. Jag vill gråta för jag är så glad.

Vill bli detektiv

Sweety har anmält sin tidigare man för det hemska brottet mot henne. Det finns en arresteringorder på honom.

Men inget har hänt. Då och då kommer han tillbaka och hälsar på i byn, men han blir aldrig gripen. Sweety tror att han har mutat polisen. Hon

vet att han bor längre söderut och har en ny fru.

– Fast nu vet jag precis vad jag ska göra. Jag ska låta operera mig mer så att ansiktet blir ändå bättre. Och med hjälp av ASF ska jag studera.

Sen ska jag bli detektiv. Jag

96

88-105.Bangladesh_88-105_svenska.indd 96

10-11-04 15.12.30

Det är knappt så att Sweety tror sina ögon. Hennes mun hänger inte längre fult.

Snart kommer leendet. Hon är så lycklig.

ska bli en detektiv som letar upp alla män som smiter från sina straff så att de kan bli dömda. Jag ska starta Sweetys detektivbyrå. 

tiv tek än e n d m aff li e p alla a str . b a a sk ar up n sin ömd ys g å t d a r e f J et l li m iter an b Swe o s sm k t a r rå . m de so att a sta tivby så g sk tek de Ja

Moniras dröm om stort sjukhus för överlevarna – Frätande syra används som vapen även i andra länder, säger Monira. I Pakistan, Uganda, Indien, Kambodja …

Men det har bildats systerorganisationer till ASF i andra länder också. Min dröm är att kunna bygga ett stort och modern sjukhus i Bangladesh. Där ska vi ta emot överlevare från andra länder också och vi ska ha utbildningar och kurser av olika slag. Vi har mycket att lära av varandra. Och vi har alla samma mål: att få slut på användandet av frätande syra och bensin som vapen.

97

Bangladesh_88-105_svenska.indd 97

10-11-02 12.25.07

En dag i Bublys Bubly, 10 år, har tillbringat mycket tid på ASF:s sjukhus. Hennes pappa hade velat ha en pojke, när han fick en flicka i stället försökte han döda henne genom att hälla syra i hennes mun och på fötterna.

07.05 Ensam med nalle Mamma har gått till sitt arbete.

För att inte känna mig ensam kramar jag min älsklings­ björn. Han gör mig alltid glad.

När det hände försökte Bublys mamma, som bara var 16 år då, få iväg sin dotter till sjukhus. Hon var mycket skadad, tänderna, munnen, strupen, tungan var förstörda. Sedan dess har Bubly tagits omhand av ASF och opererats många gånger. I dag kan hon äta igen, tala och går i en vanlig skola. Hon bor med sin mamma. En gång i veckan besöker hon ASF:s center så hon får träffa andra skadade barn.

07.30 Får inte gå ut

08.00 Min älsklings­ klänning När jag inte har något att göra provar jag kläder. Det här är min älsklingsklänning.

Pappa vill att jag ska komma och bo hos honom. Jag väg­ rar. Han har en ny familj nu.

Om jag flyttar dit tror han att det inte blir någon rättegång och att han slipper hamna i fängelse. När jag sade nej sa han att han skulle kidnappa mig. Därför får jag bara gå ut om mamma är med. Jag ser att barnen leker utanför, men jag får inte gå dit.

09.30 Till skolan För att jag inte ska bli kidnap­ pad på vägen till skolan åker jag alltid tillsammans med en grannflicka och hennes mamma.

15.00 Läxdags Hemma igen. Först gör jag läxorna. Engelska är roligast.

98

Bangladesh_88-105_svenska.indd 98

10-11-02 12.26.39

ys liv 16.00 Kram mamma! Äntligen, mamma kommer hem.

16.30 Kompislek Jag och min kompis Sadi leker med gosedjur och Barbie och spelar ”snakes and ladders”.

18.00 Dags för dans Mamma lär mig nya danser också.

17.00 Musik med mamma Efter maten lär mamma mig nya sånger och att spela ackordeon.

18.30 Snälla mamma…

Kan jag inte få gå ut och leka med de andra barnen? Inte ensam, säger mamma.

18.35 Hurra!

Mamma följer med mig ut.

Jag kryper in under moskitnätet för att sova. God natt mamma.

Nu vet jag vad jag ska bli, säger jag. Vaddå, undrar mamma.

Plastikkirurg. Bra idé. God natt Bubly.

 TexT: MONICA Z AK FOTO: KIM NAYLOR

19.30 God natt!

99

Bangladesh_88-105_svenska.indd 99

10-11-02 12.28.17

Neela skulle bli skåd Neelas ansikte och kropp är fulla av fula ärr.

För några år sedan var hon en mycket vacker 15-åring skolflicka som tvingades gifta sig med en tjugo år äldre man. När hon får frågan om hon vill göra fler plastikoperationer av sitt ansikte skakar Neela på huvudet.

– Jag har vant mig vid mina ärr och så här vill jag se ut i fortsättningen, säger hon.

Idag ägnar Neela mycket tid åt att kämpa för andra offer för frätande syra. Hon vill hjälpa Monira och ASF efter all hjälp som hon själv fått.

J –

ag som tänkt bli skådespelerska, berättar Neela.

Jag växte upp i Dhaka, huvudstaden. Jag gick i en vanlig skola, men pappa hade skrivit in mig i en kulturskola där jag gick på eftermiddagarna. Där studerade jag sång och dans och teater. Jag älskade att stå på scenen och känna kontakt med publiken. Jag hade bestämt mig, jag skulle bli skådespelerska och arbeta på teatrar och spela roller som skildrade djupa problem och starka känslor.

 TEXT: MONICA Z AK FOTO: KIM NAYLOR

Tvångsgift

På gamla foton av Neela ser man en ung flicka som mest ser ut som en glamorös filmstjärna. Ett av de fotona såg en man som arbetade utomlands, men kommit hem tillfälligt för att hitta en fru.

– Min farbror berättade att det fanns en man som sett ett foto av mig, det räckte för honom. Han ville gifta sig med mig och ingen annan.

Jag var 15 år och ville absolut inte gifta mig. Jag sade nej.

Mina föräldrar stöttade mig.

Men en farbror och en del av min släkt försökte påverka mig och mina föräldrar. Den här mannen, som hette Akbar, var visserligen 35 år,

men han hade pengar och ett bra jobb utomlands. Till slut gick jag med på att träffa honom. Jag tyckte inte om honom, inte det minsta. Och jag ville absolut inte gifta mig. Det enda jag ville var att fortsätta på högstadiet och till slut bli skådespelerska.

– Efter mötet med mannen gick jag och la mig. På morgonen berättade pappa att han gått med på giftermålet och skriver under några papper. Hans äldste bror och delar av släkten hade pressat honom. Bröllopet skulle äga rum på en gång, efteråt skulle Akbar återvända till sitt arbete utomlands och jag kunde stanna kvar och fortsätta mina studier.

– Han hade lovat att jag skulle kunna bo kvar hos mina föräldrar. Akbar hade sagt: ”Allt det du vill göra kan du göra fast du är gift. Du kan fortsätta i skolan. Jag tycker om moderna flickor”.

Livet i spillror

– Inget blev som han lovat.

Mitt liv slogs i spillror. Jag fick inte alls stanna hos min familj utan måste följa med till byn där hans föräldrar bodde. På bröllopsnatten var jag fruktansvärt rädd. Jag

blev visad in i ett rum med en säng. Jag grät oavbrutet. Han försökte tvinga mig, men jag grät och grät. Till slut gav han upp.

Dagen därpå åkte han utomlands för att fortsätta med sitt jobb där, men jag skulle bo hos hans föräldrar.

Dom hade en bondgård. Jag blev instängd i huset och fick inte gå i skolan. I stället skulle jag hjälpa till på gården.

Min svärmor klagade på mig hela tiden. Jag lagade inte bra mat och gjorde allting fel och

inte kunde jag sköta djur och var urusel i skördearbetet. Jag hade ju bara gått i skolan och ägnat mig åt dans och musik och teater. Nu skulle jag kunna allt på en bondgård.

För att de skulle vara snällare mot mig betalade min pappa pengar till familjen.

Men det hjälpte inte. Efter några månader kom dagen jag fasat för, min man kom tillbaka. Vi hade fortfarande inte haft sex och nu försökte han igen. Jag var mycket rädd för honom, men jag var arg

100

Bangladesh_88-105_svenska.indd 100

10-11-02 12.30.52

ådespelerska – Jag ville bli skådespelerska och älskade att stå på scenen.

Jag vägrade först att se mig i spegeln efter den första operationen efter syraattacken. Men du gav mig mod att våga titta och jag svimmade inte, säger Neela till Monira.

också. Jag sade till honom att jag har blivit lurad. ”Du sade ju att jag skulle få bo kvar hemma och gå kvar i skolan”.

Han slog mig och jag skrek.

Folk utanför huset undrade vad som skedde men han ropade: ”Det är lugnt”.

Ett glas med syra

– Efter en stund gick han ut.

Jag låg darrande kvar i sängen men lyckades somna till slut. Plötsligt väcktes jag av att han stod i dörren med ett glas i handen. Han sade att

han hade ett glas vatten med sig ifall han skulle bli törstig.

Jag såg att han var arg, men kunde inte ana vad han tänkte göra. Det var inte vatten utan syra i glaset. Han gick fram till sängen och kastade syran rätt i ansiktet på mig.

Smärtan var oerhörd. Jag minns att jag hörde en röst som skrek: ”Det här är ditt straff.”

Själv skrek jag: ”Mamma!

Pappa! Hjälp mig!”

Grannarna kom springande och tog mig till sjukhuset.

En släkting tog mig därifrån till ASF. Jag hade tur för jag kom dit inom 48 timmar. På kliniken finns det dygnetrunt- jour så jag blev omedelbart opererad.

Neela vägrade att se sig själv i spegeln efteråt. Hon som väckt uppseende med sin skönhet visste att hennes ansikte var nästan svart och förstört. Hon hade hört att många svimmade när de såg sig själva i en spegeln första gången efter att ha utsatts för syran.

– Till slut vågade jag.

Monira och många med skadade ansikten hade pratat med mig. De hade givit mig modet att våga titta. Jag svimmade inte.

Monira på besök

I dag är en stor dag. Familjen har precis flyttat in i ett nytt hus i staden Sirajgang där Neelas pappa arbetar som polis. Det stora är att Monira ska hälsa på. Hon har åkt bil i många timmar för att komma fram. Neela möter henne 101

Bangladesh_88-105_svenska.indd 101

10-11-02 12.32.38

Monira kommer!

Det är en stor dag för Neela. Monira kommer på besök efter att ha rest med bil i flera timmar för att komma dit.

Hon får en varm välkomstkram.

glädjestrålande. De kramas och går hand i hand genom de smala gränderna. Inne i huset kryper de upp i sängen och pratar i timmar.

– Jag minns när du kom till oss, säger Monira och ger Neela en kram. Du var mycket dålig. Huden var sönderfrätt av syran, huden var mörk och hård som läder.

Vi transplanterade hud från andra delar av din kropp till ansiktet på en gång, men

ärligt talat trodde jag inte att du skulle överleva.

– En månad senare gick jag in på vår avdelning för fysisk träning. Där såg jag en flicka som var helt täckt av bandage men var uppe på benen och tränade. Jag frågade: ”Vem är det där?” När någon sa ”det är ju Neela” blev jag överlycklig. Det var ett mirakel att du överlevt. Efter tre månader och flera plastikoperationer kunde du åka hem.

– Vi kan fortsätta arbeta med ditt ansiktet, säger Monira. Jag kan ordna en ny operation.

Neela skakar på huvudet.

– Det behövs inte. Jag är inte intresserad av mer plastikkirurgi. Jag har vant mig vid mina ärr och så här vill jag se ut i fortsättningen.

Mannen i fängelse

Med hjälp av sin pappa och ASF har Neela anmält sin ex-man. Han sitter i fängelse i dag.

– Så jag behöver inte vara rädd för honom mer. Och i dag vågar jag visa mitt ansik-

te utan att skämmas. Jag vågar prata offentligt, det gör jag ofta. Jag är en stor aktivist som kämpar mot våld. Jag leder demonstrationer. Jag söker upp och kräver saker av myndighetspersoner. Jag besöker skolor och försöker påverka så att ingen av eleverna någonsin ska kasta syra eller bensin. Det är viktigt.

Här i min stad är vi 160 aktivister som alla är offer för attacker med syra eller bensin. Vi bråkar och vi demonstrerar. Och vi stöttar varandra. Vi har ett nätverk och håller reda på om det kommer några nya syraoffer. Då

När Monira säger att hon kan ordna en plastikoperation till om Neela vill skakar Neela på huvudet.

– Nu har jag vant mig vid mina ärr och så här vill jag se ut i fortsättningen.

102

Bangladesh_88-105_svenska.indd 102

10-11-02 12.34.18

När tjejkompisarna kommer på besök tar Neela fram sin bröllopssari. Hon skämtar till och med om sitt ödesdigra bröllop.

rycker vi ut. I dag vet de flesta i Bangladesh att om någon fått syra på sig ska man kasta hinkar med vatten över och hålla på mycket länge. Ibland hittar vi personer med gamla skador. Förra veckan hittade vi två stycken. Vi talar om för dem att de kan få gratis hjälp av ASF och att vi kan ordna transport till sjukhuset.

Själv har Neela återvänt till skolan.

– Så länge du vill fortsätta

studera får du stipendium från ASF, säger Monira. Vill du fortsätta på universitet kommer vi att betala det också.

Orkar skämta

Neela har många flickvänner.

De läser läxor, lyssnar på pop på radion och dansar inne i hennes rum. I dag kommer Luna, Rita och Putui på besök för att titta på det nya huset. Neela skrattar mycket och skojar och kan till och

med skämta om sitt ödesdigra bröllop. Hon tar fram sin bröllopssari och visar den för väninnorna.

– Jag förstår inte hur du kan vara så glad och att du klarar av att möta nya människor, säger en av dem.

– Men jag har ju inte förändrats. Jag har mina ärr, de kommer aldrig att gå bort.

Men på insidan är jag samma Neela som förr.

Förlåtit föräldrarna

En flickkompisarna undrar om hon inte är arg på sina föräldrar. De tvingade henne

Neela har förlåtit sina föräldrar för att de gifte bort henne och hennes pappa har hjälpt till att få hennes ex-man i fängelse.

– Mina föräldrar blev lurade, säger Neela.

ju att gifta sig med den där otäcka mannen.

– Nej, Jag förstår hur det gick till. De blev lurade. De gjorde det inte med onda avsikter. Jag har förlåtit dem.

Pappan dyker upp och säger att det är bra att Neela studerar. Han säger att hon är så klipsk och bra på logiskt tänkande.

– Jag tror hon skulle bli en bra jurist, säger han.

– Fast jag är mer intresserad av att läsa administration på universitet. Jag vill jobba på bank.

– Det är du som bestämmer, säger pappan och skrattar. Vi ska aldrig mer göra något mot din vilja. Mamma och jag är mycket stolta över dig. 

103

Bangladesh_88-105_svenska.indd 103

10-11-02 12.35.41

”En god muslim kastar inte syra” När Mohammeds syster Asma vägrade att gifta sig med sonen i byns mäktigaste familj hämnades han genom att kasta frätande syra på henne.

– Vi lyckades få honom fängslad på livstid, men hans familj förföljer oss ständigt. Själv vill jag lära ut att vår religion är emot allt våld.

En god muslim kastar inte syra, säger Mohammed.

– När jag var liten hade vi en

bondgård, berättar Mohammed, 14 år. Vi hade det bra. Men sonen till byns allra rikaste och mäktigaste familj ville gifta sig med min syster Asma. Hon ville inte.

Han sade att om du inte gifter dig med mig kommer något hemskt att hända. Hon vägrade ändå. En tidig morgon när min pappa gick ut för att be sin morgonbön och lämnade dörren öppen kom han in och kastade frätande syra på Asma.

– Jag fick lite på mig också och vaknade av smärtan och av att min syster gallskrek.

Min äldste bror tände en ficklampa och såg vem det var som kastat. Han och pappa fick iväg Asma till sjukhus, hon miste synens på ett öga, men överlevde.

Livstids fängelse

– Min familj polisanmälde han som kastat syran. Vi fick sälja alla vår mark för att kunna driva rättegången. Nu är vi fattiga men han blev dömd till livstids fängelse.

Då började hans rika och mäktiga familj att förfölja oss. Pappa arrenderar mark i dag. När det är dags att skörda motar de in sina på kor på vår mark så att de förstör det vi odlat. De hotar att hugga hälsenorna av oss för att få oss att säga att vi vittnat falsk

så att det ska bli en ny rättegång.

– Jag var sju år när Asma blev överfallen och förföljelserna mot min familj startade. I dag är jag 14. Jag känner mig mycket liten och rädd, den enda jag kan hitta trygghet hos är Allah. Han är stark. Nu går jag första året på en koranskola. Jag vill bli lärare i religion eller Imam.

Då ska jag lära ut att vår religion är mot allt våld. En god muslim kastar inte syra.

Lyckligt gift

Mohammeds syster Asma är gift i dag med en man hon älskar. De har en liten dotter och hon arbetar på ASF center inne i huvudstaden. Varje lov reser hennes bror Mohammed och bor hos henne i Dhaka.

– Då kan jag slappna av och känna mig trygg, säger Mohammed.

Mohammed och hans syster Asma.

i m ”Riktiga m u R l o d I För fem år sedan var han med i Idol. Sen dess vet alla i Bangladesh vem Idol-Rumi är. Han är den populäraste sångaren i landet och är med och demonstrerar mot dem som kastar frätande syra.

– Inga riktiga män kastar syra, säger han

104

Bangladesh_88-105_svenska.indd 104

10-11-02 12.37.26

”Alla skrek Apansikte” När Mamun var nyfödd kastade en släkting frätande syra i hans ansikte. När han började skolan blev han mobbad och barnen ropade Apansikte efter honom. Mamun har precis varit med om sin tionde plastikoperation och idag är det ingen som ropar Apansikte längre.

– Min modiga mamma fick stopp på mobbningen i skolan och i byn, säger Mamun, 9 år. Alla barn hånade mig.

När jag började skolan samlades alla runt mig och skrek Apansikte eller Bruna Apan.

Jag sprang hem och grät och vägrade gå tillbaka till skolan. Då gick mamma dit.

Hon pratade med lärarna och med barnen. Efteråt vågade jag gå tillbaka till skolan och mobbningen slutade. I dag är det ingen som skriker Apansikte eller Bruna Apan längre.

Det här hade hänt:

Mamuns familj är fattig. De fick en bit mark av en släkting där de kunde bygga ett hus och odla lite. En dag krävde släktingen marken tillbaka. Mamuns pappan vägrade. På natten kom släktingen och slängde frätande syra på nyfödda Mamun och hans föräldrar.

– Jag vaknade av en brännande smärta, berättar mamma Mageda. När jag såg på min pojke såg jag att han var fruktansvärt skadad. Jag tog honom i armarna och sprang till en doktor i byn. Han kände till ASF. Och han visste att

Mamuns mamma, som själv fick frätande syra på sin arm, fick mobbarna i skolan att sluta reta Mamun.

om man kommer till deras sjukhus inom 48 timmar kan den som är skadad av syra ofta räddas och skadorna blir inte så farliga. Min pojke var mycket skadad, jag och min man hade inte fått lika mycket syra på oss. Vi trodde att Mamun skulle dö. Ansiktet var mycket förstört. Han har

ga män kastar inte syra!”

Rumi deltar i de syraskadades

lands i åtta år innan han flyttade hem. Efter två dagar fick han syn på en fl icka. Ena halvan av ansiktet var vackert, andra helt förstört av syra.

– Min morbror blev omedelbart förälskad. De är lyckligt gifta i dag. Sen dess känner jag starkt för alla de skadade. Jag känner det i själen och jag vill kämpa mot det under resten av mitt liv. Jag brukar säga till männen i publiken att de måste respektera fl ickors och kvinnors vilja. Man får inte hämnas genom att kasta frätande syra. Jag brukar säga att en man som förstör en fl ickas

utseende kommer att bli avskydd under resten av sitt liv – Jag tycker att man ska använda sitt kändisskap till att påverka.

Lyssna på Idol-Rumi på YouTube: Rumi.Bangladesh

Rumi tillsammans med vänner hos ASF som utsatts för syrakastning.

 TEXT: MONICA Z AK FOTO: KIM NAYLOR

demonstrationer och pratar om dem mellan låtarna under sina konserter.

– Jag har ofta konserter och är med i TV och radio. Då vänder jag mig alltid till männen i publiken. Jag säger att riktiga män kastar inte syra. Riktiga män ser inte ärren i ansiktet och ärren på kroppen på dem som skadats.

En riktig man ser inte till utseendet, alla människor är vackra.

Sångaren Rumi fick upp ögonen för det som händer i hans land av sin egen morbror. Han hade arbetat utom-

precis varit med om sin tionde plastikoperation.

– Jag är en helt vanlig pojke som går i tvåan, säger Mamun. Jag har många kompisar och spelar cricket. Jag håller på cricketlaget Royal Bengal Tigers.

105

Bangladesh_88-105_svenska.indd 105

10-11-02 12.39.05