Varför nomineras Murhabazi? Murhabazi Namegabe nomineras till World’s Children’s Prize 2011 för sin över 20 år långa och farliga kamp för barnen i det krigshärjade Demokratiska Republiken Kongo.
Text: ANDRE AS LÖNN FOTO: BO ÖHLÉN
Sedan 1989 har Murhabazi genom organisationen BVES befriat 4 000 barnsoldater och över 4 500 flickor som blivit sexuellt utnyttjade av väpnade grupper, samt tagit hand om 4 600 ensamma flyktingbarn. Genom sina 35 hem och skolor ger han några av världens mest utsatta barn mat, kläder, ett hem, sjukvård, terapi, möjlighet att gå i skolan, trygghet och kärlek. De flesta av barnen återförenas med sina familjer. 60 000 barn har passerat BVES olika center och fått ett bättre liv tack vare Murhabazi. Han och BVES för barnens talan i Kongo, genom att ständigt uppmana regeringen, alla väpnade grupper, organisationer och alla andra i samhället att ta hand om landets barn. Alla gillar inte Murhabazis kamp. Han har fängslats och misshandlats och får ständigt dödshot. Sju av hans medarbetare har dödats.
NOMINE R AD • Sidorna 106–125
Murhabazi Namegabe ”Du kommer att dö ikväll. Ät din sista måltid!” Murhabazi läste det korta meddelandet som pep till i hans mobiltelefon. Han satt mitt i ett viktigt möte med FN om barn som tvingas vara soldater i Kongo. Han såg sig försiktigt omkring. Var det någon i rummet som hade skickat dödshotet? Murhabazis kamp för de tiotusentals barn som utnyttjas och plågas i krigets Kongo, har givit honom många fiender. – Här är kampen för barns rättigheter en fråga om liv och död. Och jag är beredd att dö i den kampen, varje dag, säger Murhabazi Namegabe.
M
urhabazi hann inte ens födas innan han fick sitt första dödshot. 1964 rasade kriget i Bukavu i östra Kongo, och hans gravida mamma Julienne hade springande flytt i de trånga gränderna för att komma undan striderna. Hon hade inte upptäckt soldaternas vägspärr i tid. En av soldaterna tryckte sin gevärspipa mot hennes stora mage, men just som han skulle trycka av ropade en av ledarna: ”Döda inte henne! Låt henne gå!” Två veckor senare födde
Julienne en son. Hon gav honom namnet Murhabazi, som på språket mashi både betyder ”Den som föds i krig” och ”Den som hjälper andra”. – Mamma säger alltid att vi fick leva eftersom det fanns en mening med att jag skulle födas. Och att det var förutbestämt att jag skulle ägna mitt liv åt att skydda utsatta människor. Alla ska ha mat!
Murhabazi växte upp i ett av Bukavus fattigaste kvarter. Men eftersom hans pappa hade arbete hade familjen all-
tid mat att äta, och barnen kunde gå i skolan. När de hade gjort sina läxor fick de leka med sina kompisar. Murhabazi förstod redan i första klass att alla inte hade det som han. – Många kompisar var alltid hungriga och hade inte råd att gå i skolan. Jag tyckte det var orättvist. Varje dag när vi skulle äta samlades det hungriga barn utanför vårt hus. Mamma gav barnen pyttelite mat direkt i handen innan hon skickade iväg dom. Jag tyckte att barnen kunde få sitta tillsammans med oss och
106
Kongo_106-125_svenska.indd 106
10-11-03 08.41.40