NOMINERAD • Sidorna 46–50
Prateep Ungsongtham Hata
Varför nomineras Prateep? Prateep Ungsongtham Hata nomineras till WCPRC Decennie-Barnrättshjälte 2009 för sin 40 år långa kamp för de mest utsatta barnens rättigheter i Thailand. Sedan hon var 16 år har Prateep ägnat all sin tid åt kampen för att kunna ge tiotusentals fattiga barn i slumområden och på landsbygden ett bättre liv och möjlighet att gå i skolan. Prateeps organisation ger barnen ekonomiskt stöd, driver femton förskolor, skola för hörselskadade barn, hem för utsatta barn, bygger skolbibliotek, lånar ut pengar i ”De fattigas bank” och driver ”De fattigas radiostation” där barnen kan göra sin röst hörd. Prateep kräver att fattiga barn ska ha samma rättigheter som andra barn. Prateep mordhotas av kriminella gäng i Bangkoks slum. De gillar inte att hon ger fattiga barn utbildning och en chans att säga nej till skadligt arbete, droger, prostitution och kriminalitet.
Prateep Ungsongtham Hata föddes i Klong Toey, som är Bangkoks största slumområde. När hon var tio år skrapade hon rost på lastbåtarna i hamnen för att överleva. Men i drömmen gick hon i skolan… Idag är Prateep 56 år och har i 40 år hjälpt tiotusentals fattiga barn i Thailand till ett bättre liv och att få gå i skolan.
B
erättelsen om Prateep börjar innan hon föddes, i en liten by vid havet söder om Bangkok. Hennes pappa, fiskaren Thong You, hade hört rykten om att hamnen i Bangkok behövde folk. Han bestämde sig för att flytta dit med familjen. Överallt trängdes fattiga människor från landsbygden, som hoppades få ett bättre liv i staden. De byggde små skjul av plåt, pappkartonger och gamla brädor. Det var så slum-
området Klong Toey växte fram. Sålde godis och ägg När Prateep föddes arbetade hennes pappa som bärare i hamnen, men alla i familjen måste hjälpa till att tjäna pengar. – När jag var fyra år gick jag runt och sålde godis som mamma hade gjort, minns Prateep. Varje morgon gav hon familjens ankor vatten och letade efter äggen de lagt. De ägg som familjen inte behövde sålde Prateep på markna-
den. Varje dag hjälpte hon också sin mamma att hämta vatten två kilometer bort. Mamma Suk ville att Prateep skulle få börja skolan. Men det fanns ingen skola i Klong Toey. Och eftersom Prateep, precis som alla andra fattiga barn där, saknade födelsebevis fick hon inte börja i en vanlig statlig skola i stan. Utan födelsebevis räknades barnen inte som thailändska medborgare, och saknade då rätten att få gå i skolan. Till slut, när Prateep var sju år, lyckades mamma Suk hitta en billig privatskola som ville ta emot henne. – Jag var överlycklig! Första skoldagen var den bästa dagen i mitt liv, säger Prateep. Det gick bra för Prateep. Hon brydde sig inte om att de andra barnen hade finare kläder. Hon var glad över att få gå i skolan överhuvudtaget. På eftermiddagarna
Prateep tyckte att det var orättvist att de fattiga barnen inte fick gå i skolan
Prateep startade en skola i sitt hem.
46
46-50_Prateeb_Thailand_sv,eng,fra.indd 46
09-03-02 11.21.47