Österbottniska Posten (ÖP) nr. 43 1983

Agneta Fälts\{Og u i Oy_intet"i

Lasse sund Ăśr comeback

2

ÖP på fallrepet?

ÖP ägnades nyligen intresse i TV -programmet Regiona­ len . Litet hopp gavs åt ÖP i programmet. Detallmänna intrycket måste för många titta re ha blivit att OP :s saga är all. Ändå lever ÖP och må r hyfsat. _ ÖP går idag ut till ca 7 000 prenumeranter. Nya pre­ numerationer kommer varje vec ka. Stora dagstidnings­ undersökningen visade nyligen att ÖP i medeltal har 21 000 läsare för varje nummer. Unga människor och fa­ miljer är de flitigaste ÖP-Iäsarna .

På annonssidan, som för tidningarna är den viktigaste inkomstkällan , ligger de största utmaningarna för ÖP .

Bakgrunden till detta är at ungdomsföreningens danstill­ ställningar har minskat kraftigt i antal och därigenom har ÖP:s dansannonsinkomster mins kat. En källa till be­ kymmer är att danstillställningarna ytterligare verkar att mins ka . Minskningen är markant ifråga om ungdoms­ dan ser.

ÖP :s ekonomiska bas bildas inte enbart av dans­ annonsinkomsterna . Affärsannonser, institutioners och organ isationers annonsering intar en viktig del och denna typ avannonsering är nu i ökande . De 21 000 unga akti­ va läsarna är intressanta för m ånga annonsörer.

När ekonomiskt stöd från Svenska kulturfonden och statsmakten adderas till prenumerations- och annonsin­ komsterna och ställes mot tidningens kostnader uppvisar ÖP ett minus på ca. 50000 mk . Underskottet har under ett flertal år nått upp till denna nivå .

Varför accepterar tidningens utgivare Jakobstads Tryckeri och Tidnings Ab år efter år detta underskott?

Det blir fråga om anseenliga summor om företaget år ef­ ter å r skall skjuta till 50 000 mk för att ÖP skall fortleva.

En orsak är att ÖP är livsviktig för vårt landskap .

Ungdomen behöver egna föreningar, egan organisatio­

N Y verksamhetsledare för VUS.

'

~ "' ~" "'.

...

-

. .

'

S'·· .

.,

Barnledarkurs på SÖFF

K = kasselI S = skiva

IIIID BANDBRUS .......___ _........... 55,­ BANDBRUS+ KUST ROCK ...................... 75,­ SÖU ROCK·82.. ................ 25, KUSTROCK ...................... 45,­ FRENCH KiSS ......:.......... 45,FRAUDUlENT................. 42,­ CAMILLA & DOCTOR MUSIC ............. 40,­ PINK & BLUE ................... 45,­ VIKTOR HURMIO & 'F ETKNOPPARNA ........ 45.

LUDICROUS II ....... 40,- 40,­ HÖÖDÖ ............................ 45, ELDORADO...................... 40" EXODUS ........................... 45,­ BORGAREGATANS TEATER & MUSIKKLUBB

Ann-S()fi Rosendahl, n~' a verksamhetsledaren för Vi Under Sexton vill påminna om den barnledarkurs som VUS i samråd med Svenska Studieförbundet arrangerar på SÖF'" nu inkommande s öndag den 30. 10. med bör­ jan klockan 9.00.

Anmälningarna vill Ann­

Sofi ha nu genast. Ring tel.

961-113 572 eller 115372.

En deltagaravgift på 40

" Tonårstanka( i ord och ton" .. ...................._...... 30,­

SINGLAR:

ALLRIGHT BAND ...................•.....

EXOM .............................................

EKBLAD.......: ....... _............. ________ ....

BAEPGVOSE ................................

15,­ 15,­ 15,

15,­

Kryssa 'ör och skicka in

För postningskostnader debiteras 9 mklskiva - 7 mklkassett.

Namn: .. ......_...............................

Adress: ........................................

SVENSKA ÖSTERBOTTENS UNGDOMSFÖRBUND (SÖU) Handelsesplanaden 10 D 65100 VASA 10

"Vi Under Sexton" bildades 1978 som en avdelning inom UBF, Ungdomsföreningsrörelsens Barriaförbund . Den huvudsakliga uppgiften är att fungera som samlande ram kring den orga~iserade barn- och ungdomsverksamheten inom ungdomsföremngarna .

Detta sker bl.a. genom utbi1dning av barnklubbsledare.

Sedan 1981 har VUS haft halvtidsanställd verksamhetsledare .

Från och med senaste måndag hittar man solfflickan Ann-Sofi Ro ­ sendahl på den posten . Ann-Sofi har bl.a. verkat som st yrelsemed ­ lem inom Solf UF oEfter studentexamen -82 gick hon i fjol på sam­ hällslinjen vid SÖFF.

mk / deltagare kommer att uppbäras. men i den ingår då både söndagsluncb och eftermiddagskaffe plus ko­ pior och annat materiat som utdelas.

Det kanske bör påpekas att kursen inte riktar sig en­ barl till UF-rolk utan alla som är intresserade av barn­ verksamhet är lika välkom­ na.

Ring nu genast så under­ lättar du ordnandet av de praktiska arrangemangen.

Och boka söndagen den

30. 10.

.

ner och egna kanaler . Dessa känn s som eg na nar men kommer till rätta på sitt eget språk . När ung. _OOD::1l talar svenska har den svenska språ ket s ställning li gas i landets södra delar är att svenskan ime an'~:Io::;:S inom ungdomskulturen, idrotten, i gänget os _ r m:!>.ll..ll:::::l står för de nya termerna och svens kan utarmas_ uppgift för ÖP är att tala de ungas språk . au språ ket levande. ÖP är beroende av ideella insatser. Den beh in~ fr å n ungdomsföreningarna, SÖU, Kulturfon en. makten och ansvarskännande enskilda. Vilj a lill sat ser finns. Det har de senaste åren visat.

Det ska mycket till för att ÖP skall gå under_

Endast 15 deltagare •• o. i SOV:s tonarstIng

Senaste lördag hölls SÖU:s ton­ årsting . Denna gång samlades man i Korsnäs och temat för tinget var "Vad förväntar sig dagens tonåring av ungdoms­ föreningen?" . Som tingstalare vid tonårstinget fungerade or­ gani sation ss ekreterare Eki Häggman från Finlands Sven­ ska Ungdomsförbund . Hägg­ man framhöll att UF-förening­ arna borde ge mera utrymme

Regihjälp

Ann-Sofi Rosendahl

Från och med denna vecka kan teateramatörerna i Svenska Österbotten åter komma i åt­ njutande av regihjälp . Det är Mischa Hietanen som kon­ . trakterats fram till den sista ap­ ril 1984. Mischa har tidigare verkat som läns regissör under åren -79 till -82, och efter att understödsföreningen för läns­ regissörerna upphörde vid års­ skiftet har han verkat som dramaturg och regissör pa Kino-Botnia .

SÖU och dess teaternämnd fungerar som arbet sgivare, med

för musiken och un ga ro den verksamhet fören:-ingL-::3. bedriver.

Vidare diskuterad tonårstinget olika pro blem . att starta tonårsver ksamlletc föreningarna samt aU fi _ lämpliga aktiviteter för tonåringar. Tonårslinget arrangerades i Korsnäs ~.I.LIo<U;:. endast ett IS-tal deltagare. understöd från Konst ko mmis­ sionen oc h Wasa Teater, sann ­ samarbete med med borgar­ arbetarinstitutionen. Hiet uppgift blir dels all hjälpa vid revyskapandet . dels ' a delta i den kursverksamhet SÖU bedriver.

Flera föreningar har redan hört av sig, Karleby F Norra Vallgrund UF ska hjälp med sina revyer. Lila - ra i Jakobstad har CD pj gång och SÖFF lär h " o ting revyliknande" i Dessutom har Oravai UF Yttermalax UF hört ig för- -\ tyck bet suppgifter allt så.

det bästa sättet

att nå den österbottniska ungdomen är att annonsera i deras egen tidning

ring redan i dag

9&1.1215&4

DEADLINE FREDAGAR

3

Trots skivbranschens kriser måste vi ändå i första hand lT)"gga den levancte musikens . ens i vårt land. Den är för­ - nningen för allt annat, eller bör vara det.

DE- ENDA ORDEN JA' FÅR

E./ ADIOS ADIOS ADIOS AMO

hos oss. Man får hoppas att datamaskinen - som ger oana­ de möjligheter till musikaliskt skapande - inte heller blir mu­ sikens herre, just tack vare sam­ ma trend . Musikerna på scen

övergå till skivor. På sätt och vis är Leppänens åtgärd ett steg i rätt riktning, eftersom de ut­ ländska och inhemska programbyråer som ordnar med "besöken" dessutom ver­

·L evande musik

måste tryggas!

Vi ska inte hata Edison för a u han uppfann tenn pappers­ fonografen år 1877.

Inte ska vi heller gå åt tysk­ arna lör att · de ganska snart övergav Edisons cylindrar för de rund formade skivor, som ännu i dag utgör grund iden för våra skivor. Inte ska vi för­ banna bandspelare, kasseuer , video eller datamaskiner, inte skavi strypa laserskivan som är på kommande. Alla dehär fe­ nomenten är komplement och stöd till den levande musiken, eller bör vara det. Vi måste trygga den levande musiken på andra sätt. Mer stöd både från stat och kommun för levande musik, från föreningar, fonder och firmor.

• Ingenting går upp mot levande musik- förutsatt att musiken är le­ vande. På bilden sångaren i den populära rikssvenska gruppen JIGS . som uppträdde i Nygammalt för ett par veckor sedan.

Vi ska stärka och skapa nya föreningar för levande musik som motvikt mot dussinmusik och massproducerad musik, typ ELMU, VELMU och JEPPIS MUSA.

Ungdomsföreningarna måste satsa på olika tillställningar med levande musik, inte minst rockhappenings .

Precis som folk åter har bör­ jat gå på bio efter en period av

får inte bli lika sällsynta som korna i hagen, och får vi något musikaliskt smörberg så må det drabba smörsångarna och sirapslallarna.

Många rockmusiker klagar i dag över de få keikkor, och bl.a. professionella restaurang­ musiker går arbetslösa.

ÖP återupplivar kåserispalten. Häd­ anefter kommer vi aU varje vecka köra kåserier varvade med humoris-

TV-tittande håller folk också på att lämna discomusiken till förmån för levande artister ute i stora världen. Månne inte den glädjande trenden så småningom kan skönjas också

Arbetskraftsminister. Urpo Leppänen har nyligen - för­ utom retat feminister - slagit in på en strängare linje visavi de utländska restaurang­ musikerna, som är betydligt bil­ ligare än de inhemska . Våra musiker har jublat över att Lep­ pänen har dragit in arbetstill­ ståndet för sådär 25 utländska restaurangband medan restau­ rangägarna däremot har svurit och hotat med att stänga eller

kar ha endel fuffens för sig.

Leppänens nästa steg blir kans­ ke att skära ner på de riks­ svenska artisternas besök i Österbotten. Ändå kan man fråga sig om restriktioner av dethär slaget är rält sätt. Vi behöver utländska artister som impulsgivare och som ett naturligt led i ett inter­ nationellt umgänge. Därmed inte sagt att vi skulle behöva just utländska restaurang­ musiker. Men de utgör ändå en liten del av kakan: Ln. arbetar ett 80-tal restaurangband i vårt land.

Vi lär nog ha - och måste ha - andra sätt alt trygga och stärka den levande musiken i Finland.

I

Rock-Berra Lindell

tiska berättelser av kända författare.

Ha så kul!

Jag har syndat!

En del människor tycks ha till uppgift att gotta sig i ondska och elände. De verkar drivas av inre begär att så sorg och tandagisslan i sin väg vartän de går. ' Samtidigt som de får oss att tro och t.o.m. inse att, vi är bero­ ende av dem. Tandläkarna t.ex.

Ja, jag vet att de gör sitt jobb och att de inte utlöser större smärta än vad behandlingen kärver (läs: de gör vad de är tvungna att göra, eftersom jag min late stackare, inte använt tandtråd, Jordan tandstickor eller tvättat .....t änderna regel­ bundet efter varje måltid. Jag har inte undvikit kaffe och te som ger missfärgningar, jag har dristat mig till att äta sötsaker och kan t.o.m. i nödfall tänka mig att röka en och annan ciga­ rett).

Jag har alltså syndat mot mi­ na tänder storligen och under en längre tid . Faktum är att jag inte varit till tandläkaren på fy­ ra år : När jag omtalar detta i någon större folksamling skränar de närmaste runtomkririg mig hänryckt. Dessutom blir jag all­ tid bekant med någon tandläk­ are som "råkar" stöta ihop med mig sen i något dunkelt och avskilt hörn.

Där han eller hon inleder ett viskande samtal i förtrolig ton med personliga frågor om mitt privatliv och mina matvanor.

När jag kommit till kväl.lssmör­ gåsen såd är kring elvasnåret

framför TV :n, förirrar sig hans blick in i min mun och ögonen glimmar lystet.

Jag är alltså en guldgruva för vilken tandläkare som helst. Ett himmelskt sändebud till amor­ teringarna och hyreshöjningen. Överarbetade tandläkare börjar drömma om semester och villa på någon Riviera i Södern efter en titt i min mun.

Men, nu har det hänt. Jag har bestämt mig alt göra slag i saken och hjälpa mig själv till ett friskare liv. Efter diverse på­ tryckningar från oförstående familjemedlemmar, främst från mor som jag väntat skulle stöda familjens klenaste och minsta, men nej. En dag kastar hon allt ögonen på mig: - "Do ska nåo gaa til tand­ leekarin. Veit do, e var bara dyyr<}n å dyyran. Papp e ein gang i ååri han å ilt har e han na hål". (Detdär sista påståendet är elt utslag av ende! föräldrars sjuka humor, eftersom hon mycket väl vet att far hör till en numera nästan försvunnen människoart med hästtänder , uppfödd enligt honom själv, på mögelbröd och växtrölter.

Sådana objekt som gör en karl till karl alltså).

Så något stöd av far hade jag inte heller men tanken hade i al­ la fall fötts. Men det är långt från tanke till handling. Jag är osäker om det blivit något tand­ läkarbesök om inte ödet spar­ kat mig där bak och satt igång

att hamra och bearbeta resterna aven oxeltand.

Pinad av smärtan gick jag böjd under nederlaget till en tandläkare .

Skrämd befann jag mig så sittande i den allom bekanta svarta stolen . Lampor riktas mot min gapande mun, det sur­ rar till någonstans och jag kän­ ner främmande föremål söka sig fram tili mina blygsamma hål. Jag var säker på att jag ha­ de högst två hål.

Jag hade åtta, plus tandsten, missfärgningar och en rotfyll­ ning att se fram emot. När jag kom hem och omtalade allt fick min pojkvän något skrämt i blicken och jag levde ett kär­ lekslöst liven lång tid.

Det fanns heller inte någon återvändå eftersom tandläka­ ren borrat upp oxeltanden och lagt i en långtidsbedövning . Jag var tvungen alt gå dit en gång till. Listiga var dom också tydli­ gen . Eller människokännare.

Efter tredje gången jag varit dit kände jag till allt om den stora lampans skruvar och·dra-­ anordningar.

Va(för är det så förfärligt tråkigt att vara till tandläkaren?

Jag frågade honom hur i all världen han inte satt upp någon rolig text i taket att läsa? Han tyckte .iden var god och lovade fundera . Själv har jag också kommit på ett förslag som jag tän ker föreslå att han sätter upp inom läshåll för tandläkar­ stolen .

DÅ DU GÅR TILL TAND­ LÄKAREN, GE AKT PÅ OM HAN/HON:

I. Har grova råbarkade händer med valkar i. Om han/hon sät­ ter ted skapen fel väg, tappar dem eller inte verkar veta vad han / hon skall göra med dem.

2. Om han / hon glisar och rycker irriterat med ögonen, samt blundar ideligen i längre än fem sekunder åt gången.

3. Om hanlbon fnissande by­ ter glasögon med tandsköt­ erskan .

4. Om han / hon fortsätter fnissa.

5. Om han/hon på måfå tar i en bok ur hyllan och bläddrar i den till synes helt planlöst och ointressant efter att han / hon sett in j din mun . .

6. Om boken bär titeln "Vad tandtrollen gör med våra tän­ der. Del I".

7. OM han/hon har blod­ stänk och bit märken på händer­ na.

8. Om han / hon gång på gång stiger upp för att bättre höra vad de s,iunger i radion.

9. Om han/hon har fel stor­ lek på rocken, går och byter och när han kommer tillbaka frågar sköterskan "den här ver­ kar sitta fint?".

10. Om någon av hans/henns kompisar av obestämt kön finns i rummet och spänt ser på vad han / hon gör samt applå­ derar och skränande hojtar: "Bravo Babsan/Berra dethär grejar du fint!" Eller inte kan hålla sig för skratt när de ser att du kommer in. ... då finns det fog för att misstänka du råkat ut för en person som inte är vad han/hon ger sig ul för att vara.

Inger Östman

För femton år och några månader sedan. närmare bestämt den femte juli i nådens år 1968 slog Maximilians upp dörrarna för första gången. Mitt i högsommaren alltså.

"Maxi" fanns då på exakt samma ställe som i dag - Storalånggatan 32. Ingången med den kännspaka skyIten och trappan upp till diskotekvåningen är fortfaranden densamma. Det mesta av inredningen är samma idag som för femton år sedan, för­ gyllda WC-lock och hattar, gamla telefon­ apparater på väggen och en hiskelig masto­ dont till kassaapparat. Mannen bakom, el­ ler mitt i, vilket man nu vill är också samma.

Peter Herler har varit med sedan första dag och sett årgång efter årgång vasaung­ domar komma och gå. Varje höst byts en­ del av publiken, äldre försvinner och en ny generation som passerat den magiska ader­ tonårsgränsen dyker upp.

aximilian' S Finlands äldsta femtonåring Då Maximilians körde igång då för femton år sedan var disko­ tek ett okänt begrepp i Finland .

Iden hämtade man från Fran k­ rike där diskotek flugan starta­ de i slutet på sextiotalet.

De första fem åren saknade Maximilians ölrättigheter .

Något som gjorde att bl.a . bin­ gon entid var mäkta populär i lokalen . Enligt Heriers gamla bok föringsböcker spelades den första omgången den 17 ok to­ ber 1968 i Vasa Sport is regi. Fö­ re det hade Sport provspelat i Dragnäsbäck i gamla brand ­ kårshuset, men då vintern när­ made sig blev det för kallt och man flyttade till Maximilians .

Första anhållan till polismyn­ digheterna fick back, men se­ dan var länsstyrelsen med och provspelade och efter lusläs­ ning av lagtexterna gavs till ­ stånd. l ett skede spelades bin­ go måndag, ti sdag och tors­ dagskvällar. Dessutom dagtid på helgerna, då man ibland körde flera pass samma dag.

Två timmar bingo, en timme emellan och sedan två timmar med nästa förening. Onsdag, fredag och lördagskvällar var det dans , till skivor eller ibland till levande orkester.

Mellanöl och lunch Från och med 6 juni 1970 fi ck Maximilians mellanölsrättighe­ ter , och sedan var det obönhör­ ligen slut med bingon . Obe­ roende av om det sedan fanns en ölflaska i huset eller inte. vid det laget hade bingon etablerat sig i ungdomsföreningarna där spelet fanns med i bilden gans­ ka lång tid.

Vid övergången till sjuttiota­ let fungerade Maximilians också en tid som lunchrestau­ rang. Till det facila priset av 2,.50 mk kunde man 1970 inta en lunch bestående av exempel­ vis "Biffstek med löksås". På restaurangområdet fanns en del traditioner att falla tillbaka på . l lokalen hade tidigare verkat restaurang "Cella Wasaensis" .

Lunchrestaurangen var väl när­ mast ett experiment och den verksamhetsformen upphörde ­ 71.

Hyresrabatt Samma år , på våren , åstadkom discotekets vara eller icke vara en hel del rabalder i massmedia .

Ett rykte började cirkuleda att husägaren, försäkringsbolaget Pohjola-Norden, hade för av­ sikt att säga upp kontraktet. l . den vevan visade staden intresse för lokalerna som ansågs lämp­ liga att fylla. Kuula-institutet s behov.

Di skussionen gällde främ st huruvida det kunde anses berät ­ tigat att ett utrymme rör ung­ domar skulle göras om till ett utrymme för annan ungdoms­ verksamhet. Frågan debattera­ des på ledarplats i Vbl, Kväll s­ öppet hade ett inslag liksom re­ gionalradion. Slutligen hade frågan t.o .m. blivit så stor att Sveriges Radio-TV blev intres­ serade och åkte över hit för all göra ett inslag.

Som man säkert kan ana sig till slutade det hela med att hyresavtalet aldrig sades upp och fortfarande hyr det aktie­ bolag som står bakom Maximi­ lians lokalerna av Pohjola-Nor­ den .

Inneställe Bingo och lunchrestaurang i all ära, men MaximiJians har un­ der sin existens framför allt be­ tytt musi k, dans och ett ställe att träffa folk . Fortfarande in­ tar "Maxi" utan tvivel en cent ­ ral plats i många Vasa-aderton­ tilltjugoåringars helgplaner. Även om utvecklingen på sena­ re tid gjort Peter Herler - och andra med för den delen ­ något fundersamma.

- Det började egentligen i fjol höstas, säger Herler. Publi­ ken uteblev på fredags k vällar­ na . Samtidigt som kön ringlade lång på lördagkväll.

En klar orsak till detta är en­ ligt Herler den koncentration av bra TV -program till fred ags­ kvällar som var fallet i fjol.

Speciellt här där -man ser alla fyra kanalerna . Tidigare kunde man enligt Herler märka på pu­ bli k t ill strömningen om det exempelvis gick ishockey-VM på TV en kväll, men då var det fråga om ganska marginella företeel ser.

Nu är det här med vikande danspublik ingalunda något som angår bara Maximilians.

Publikbortfallet märks - över­ allt.

- Men var ska ungdomen träffas, undrar Herler. Hur ser det ut om tio år ifall folk inte blir vana vid att gå ut och dan­ sa . Man går väl ut för at träffa människor och umgås, inte för att sitta och se på video t .ex . menar Herler och hänvisar till restauranger som kör videofil­ mer hela kvällen med påföljd att folk blir sittande och ser på monitorn. Det blir helt enkelt

• Trappan upp till discotek våningen. ingen feeling, ingen som dan­ sar.

- Egentligen borde det fin­ nas ett enormt behov av dans­ ställen numera. Tidigare fanns inte fenomen som Travolta, Fa­

me, Flashdance osv. men da var ändå tusentals människor ute och dansade runtom i Österbot­ ten över en helg. Kan det månne vara så att folk få nog av musik i dagens värld?

5

Bongo Billing f.d . diskjockey På eU sätt var det mera krävande att vara discjockey på den tiden när Maximilans . startade, säger "Bongo" Billing, en av de första som fungerade som plattvändare.

Det fanns inga topplistor att följa, mycket av det som låg på listorna då var helt en­ kelt inte dansmusik. Dessutom fanns inte den typ av discomusik som vi har idag, byggd på samma grundpuls alltigenom.

Man fick plocka från olik~ skivor, försöka hiUa den röda tråden själv.

Jag var väl egentligen den förs­ ta som började snacka mellan skivorna, säger Bongo. Mest gick det ut på att meddela vad som komma skulle, så mycket annat pratades inte. Showandet mellan låtarna som endel proffsjockeys kör med idag kom in i bilden senare .

Här vill Peter Herler fram­ hålla att det är skivorna, musi­ ken som ska vara huvudsaken.

- Skivorna ska ge feelingen, inte jockeyn med sitt snack.

Snackas det för mycket hinner låten aldrig komma till sin rätt.

Dessutom passar det inte till vår österbottniska ment:lIitet med en jockey som via att berätta vitsar och själv hålla igång för­ söker få igång folk. Här har vi alltid haft den principen att onödigt pratande ska undvikas.

Tokigt vore väl all kasta skivor "Bongo" plockar bland gamla skivor och hittar en hel del av

de han spelade då i början av sjuttiotalet.

- Jag kommer bra ihåg den­ där tiden. Mycket soul, Areta Franklin, Wilson Picket och se­ dan såklart Animals, Eric Bur­ don. Problemet var oftast att få tag i skivorna här i Vasa. Några listor fanns inte att följa, det var först efter mitten av 70-talet som discolistorna dök upp.

Man jobbade lite mera på fri basis. Fast såklart, kom exem­ pelvis Stones eller Beatles med en ny LP så var det automatiskt fråga om en hit.

"Bongo" plockar vidare bland

vinylen med Maximilans klister­

märke och "Disco" skrivet

med tush snett över omslaget.

Så gott som alla skivorna finns

kvar sedan första dag.

- Tokigt vore väl att kasta bort dem, menar Herier. Folk kommer då ocb då och undrar om den eller den skivan finns här, kanske söker någon spe­ ciell låt. Endel vill köpa skivor­

• "Bongo" Billing med en packe skivor från de första åren. Soulen gällde då, Areta Franklin, Wilson Picket ... na men jag säljer inte. Däremot går det bra all få banda av. En­ del av skivorna togs till Jakob­ stad som grund då vi startade discotek Ludwig där, men det mesta finns nog kvar.

"Wantons" blev "Maximilans Bluesband" Samtidigt som " Bongo" verka­ de som discjockey spelilde han också trummor i "Maximilians Bluesband" , ett band som ver­ kade ett par år i början av sjut­ tiotalet. Stommen till bandet kom från det vid den tiden mäkta populära "Wantons", som hade upphört på grund av att endel medlemmar börjat studera på annat håll. "Maxi­ milians Bluesband" hade sina grejor stående i lokalen och i­ bland hände det att medlem­

marna mitt i allt stäJlde sig opp och drog av några låtar.

Speciellt minns "Bongo " en viss Klebert Ford, en jättelik, färgad skådespelare från Man­ hattan som gästspelade på Wa­ sa teater två vintrar.

- Det var verkligen en grym karl. Vilka röstresurser. Ett par gånger då han var med och sjöng kom han igång så till den milda grad all han glömde mi­ cen, men ingen märkte någon skillnad. Han hade tillräckligt med resurser all ensam över­ rösta hela bandet. Grym karl, verkligen.

Fasadklättring Även om man hade livernusik

då och då var det ändå skivorna som var huvudsaken . Orkest­ rarna var närmast någonting extra, utöver det vanliga.

Bra feeling måste det ha va­ rit. Herler berättar att han i­ bland hade problem med att folk kom inklättrande genom fönstren, eftersom han inte kunde släppa in mer folk. Han har fortfarande kvar ett par av hänglåsen som användes för att låsa fönstren från insidan. Vis­ serligen ligger discoteket på andra våningen, men den som absolut skulle in tog sig upp längs stuprännor eller på re­ klamskyltar på framsidan och fick hjälp in av någon kamrat på insidan. Rena Houdini ­ fast bakvägen.

Femtonårig discopublik på fredagarna Utanför ingången till Maximilians står fem flickor och funderar huruvida de skall gå in eller låta bli.

Alla är i åldern fjorton eller femton år så man kan undra vad de egentligen menar.

Saken är emellertid den aU det är fredagkväll och därmed disco för under aderton åringar . Sedan i våras har Maxi kört med under aderton på fre­ dagkvällar och över aderton lördagar.

De fem är från Smedsby och ef­ ter att ha fått skicka in en "spi­

on" som återvänder och rap­

porterar att det finns gott om folk inne bestämmer dom sig för att också ansluta sig till

k vällens publik.

Alternativet hade varit tor­ get, där man i och för sig kan. träffa klasskompisar och andra • bekanta men knappast dansa.

Flickorna tycker det är lite synd att det inte ordnas någon ung­

domsdans i närheten av Vasa denhär helgen. Helgen innan hade däremot både Petalax och Korsnäs dans. Och att åka ut till danser två dagar samma helg, det blir för dyrt helt en­ kelt.

Till Petalax och Korsnäs ord­ nas visserligen bussar men med busstaxan och inträdesbiljet­ tens pris hopräknade räcker snart inte sextio mark till, och att i så fall åka både fredag och

• Petra, Sonja, Tora och Eva på väg in efter att ha fått besked aven kompis: "Jodå där inne finns myc­ ket folk". kare är något som man lär sig så då och då - just denhär freda­ lördag det går bara inte . flic­ småningom. gen råkade det dessutom kolli­ korna efterlyser fler danser, dera så att båda ställena hade Medelåldern på fredags­ gärna på små dansställen. öppet samtidigt. publiken ligger tydligen kring Inne på dansgolvet trängs de femtonårsstrecket. Många av flesta av de som är närvarande, dem ÖP pratade med åker inte de som sitter kvar vid borden är Andra alternativ är som sagt ut på danser. ganska lätträknade . Det vill sä­ ungdomsföreningsdanser och I stället är man på Maxi­ ga så länge discjockeyn spelar "hyllan" på torget. Torget är milian varje gång det ordnas snabba låtar. Långsamma tryc­ det ställe där man träffar de disco för under adertonåringar. kare håller bara några par på Så speciellt många alternativ flesta klasskompisar i helgen, golvet, men som Herler mycket ett fenomen som ingalunda är finns inte i Vasa, åtminstone in­ riktigt påpekar. . unikt för Vasas del. Varje stad te för den som vill dansa . På - Detdär med att dansa tryc­ har sin givna samlingsplats. ungdomsgården ordnas disco

6

LasseSund

Flugorna s,urrade och attackerade oss frenetiskt denhär sista riktigt varma augustidagen.

Lasse Sund slog vilt omkring sig med ett hoprullat "Malaxblad' '.

- Undrar om en civiltjänstgörare får döda flugor, sa han när ett par flugor virvlade mot golvet likt störtande messerschmidtar.

Det var en av de sista dagarna Lasse Sund gjorde civiltjänst som kultursekreterare i Malax och han hade nyss blivit klar med korrekturläsningen till romanen "Vinterhamn ". , A tt gripa tag i Lasse Sunds tankebanor när han kom upp i varv var nästan lika fdfängt som att jaga de sommarpigga flu­ gorna.

Ibland färdades han från det demilitariserade Costa Rica via Stanley Kubricks "Dr Strangelove ", landade i en österbottnisk buske, för att sen blixtsnabbt förflytta sig till DN:s tursida; Jag lyckades i alla fall fånga en handfull turflugor som lämpligen bör återfå friheten dan före Lasse Sunds roman "Vinterhamn " utkom­ mer i bokhandeln.

Det har gått åtta år sen Lasse Sund senast hörde av sig i ro­ manform . Under mellantiden har han bl.a. hunnit studera vid Åbo Akademi, ta anställning vid Upsala Nya Tidning, gifta sig med en rikssvenska och göra civiltjänst som kult ursek rete­ rare vid Malax kommun. , Lasse säger att den långa ' tystnaden delvis beror på den våldsamma och positiva upp­ ståndelsen som "Natten är än­ nu ung " väckte.

- Det är inte odelat positivt att ösa beröm över unga debu­ tanter. Det har jag själv erfa­ renhet av. Följden av allt ståhej kring "Natten är ännu ung " och de högt uppskruvade för­ väntningarna gjorde att jag hämmades och inte vågade mig på ett nytt försök.

Vinterhamn har tagit form fr ån årsskiftet -81 / -82 fram till mars i våras.

- Jag tror att det är nödvän­ digt för en författare att skriva dagligen om man vill hålla kon­ tinuitetskänslan i en lTerättelse.

I Uppsala skrev jag 4-5 tim­ mar i snitt per' dag och sen jag kom till Malax har jag författat ca 4-5 timmar sgs varje kväll.

Vissa avsnitt i "Vinterhamn .. har jag skrivit om otroligt många gånger medan andra av­ snitt har gett sig direkL

Enligt La sse Sund ha r författa­ ren och konstnären en stor upp­ gift som kritiker att synliggöra händel ser och skeenden som är i tiden . l Vinterhamn har Lasse försökt fånga de stäm nin gar som präg lade sjuttiotalet. Bo­ ken handlar om sjuttiotalet~ po litiska ungdomsengagemang allt från det nyvak nade saIT)­

hällsintresset och radikali se­ ringen i slutet av sextiotalet fram till besvikelsen och uppgi­ venheten i mitten av sjuttiota­ let.

- Det går bättre att över­ blicka åbo-tiden nu än när jag själv var mitt uppe i den. Jag ,skulle t.ex. inte kunna skriva en roman om civiltjänstgöring så .länge jag själv gör civiltjänsL Författaren måste ha distans till ,det han skildrar.

Vinterhamn är ingen vete n­ ska pligt exakt skildring av Åbo Akademi. La sse har tillatit sig konstnärlig frihet. Bl.a. har ha begå"at akademin med en profess ur i ide och lärodoms­ historia. Boken ~ huvudperson , öst erbottningen Harry Lill ­ kung, ä r t. f. assistent i samma ämne samtidigt som han arbe­ tar med en avhandling o m An­ ders Chydeniu s (1729-1803).

Men även om "Vinterhamn" till stora delar utspelar sig i en akademisk miljö tror Lasse att den t rede lade roma nen är så

pass allmängiltig att också utomstående skall finna behåll­ ning i berättelserna .

Lasse är mån om att påpe ka a tt boken inte är sjä lvbiogra­ fisk. De som sö ker med ljus och lyk ta efter förebilder i verk lig­ heten kammar t roligen noll.

Höckert kretsar handlin ge n ' också kring Harrys kompis Sk­ rifvars, från Jakobstad.

- Det intressanta med Skrif­ vars är att han från början var tänkt som en bifigur. Men ,un­ der författandes gång började han leva ett eget liv och andra delen handlar mycket om Skrif­ vars eskapader i Jakobstad.

-Personerna i Vinterhamn har komponenter av många oli-· ka människor. Ta t.ex. Martina Höckert, d,en helsingforsiska överklasstjejen som hänger ihop med romanens huvudper­ son Harry Lillkung. Hon "föd­ des" i februari när jag tittade på den polske filmen " Marmormannen" .

Den kvinnliga huvudrollen spelades av Krystyna Janda och när jag såg henne sa det: Pang!

Så skall Martina Höckert se ut!

I början av romanen dyker Martina upP . på Hämenportti iklädd samma 'blå overall som Kryst)'na hade i filmen.

- Det är en fråga om träning .

Jag minns när jag gick på fem­ man i samskolan att vår lärare sa att en författare måste ha god iakttagelseförmåga. Sen dess har jag försökt öva upp min iakttagelseförmåga. Jag känner stor lust att iaktta ske­ enden och fundera över hur man skall skildra det som hän­ der.

Förutom huvudperso nerna Harry Lillkung och Martina

Jag tycker t.ex. om att kom­ ma som främling till en krog

Lasse säger att en av författan ­ delS hemligheter är att man lär sig lyssna på och iaktta männi ­ skor.

och sätta mig helt t)st, ra t många har svårt a.ll tro del, om lyssna på gäslernas disku -o­ ner. Det är svårt att skildra eU samlal som det verkligen Ii i och det är ett av de \·iktig kriterierna när man' skriver berättelse.

Det är också viktigt att fÖt"­ fattaren älskar personerna h skildrar; även skurkarna. t måste också veta mer om ro­ manfigurerna än det som ko ­ mer på pränt. Ekonomi i kon ­ sten är viklig oerhört \ ikli0l­ Det gäller att hushålla med dc uppgifter man öser ö\er 1- ­ ren.

På eH sätt är jag morollisJ eftersom jag ser det som min primära uppgift att få läsaren att tärika efter och att ta ställ­ ning till skillnad från underhåll­ ningslitteraturen som bara ser­ verar eskapism.

Leif Sjöström

7

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ett smakprov

ur Vinterhamn

J i kommer in i handlingen när Harry Lil/kung ger en av sina återblickar på ungdomstiden i Jakob­ stad. Harrys kompis Skri/vars har gått med i OFFF (Demokratiskajörbundet för Finlands folk) till stor förtrytelse för fadern som är kaplan i Ped­ ersöre församling. Harry ägnar sig åt självrannsa­ kan.

Hemma hos oss existerade politiken nästan inte alls. Farsan röstade av tradition på sfp, och mor­ san röstade som han (hur ska hon klara nästa val, nu när han är borta?). Det hände att farsan satte sej ner och läste ledaren i tidningen efter kvällsma­ ten, och någon gång grymtade han Över politikerna i stadsstyrelsen som inte ville fatta att småföreta­ garna utgjorde samhällets ryggrad. Till ungefär dethä'r inskränkte sej det politiska intresset hemma hos oss . Eva ,och jag hade en förhållandevis stor frihet. Eva är ett år äldre än jag, men det ar sex år mellan mej och lillebror Hasse. Denhär omständig­ heten - plus den svåra astman som plågade Hasse under en stor del av h~ns barndom - borgade för att Eva och jag i viss mån blev hänvisade till oss själva när vi tagit oss genom den värsta puberteten.

Nu ska du inte uppfatta situationen som en idyll av frihet och kontliktlöshet, Martina. Naturligtvis ha­ de också vi våra urladdningar. Jag och farsan hade vissa perioder ganska lätt att komma ihop oss, i synnerhet sedan jag, inspirerad av Skrifvars, allt ,oftare började hävda att samhällets ryggrad inte utgjordes av småföretagarna . Eva underhöll en komplicerad häry a av konflikter med morsan, som däremot jag i allmänhet , kom ganska bra överens med. Eva och jag slogs sinsemellan så stickor och strån rök. Ibland gav sej den förlorade parten på Hasse, som hade en benägenhet att falla in i rollen som strykpojke; men då intervenerade morsan el­ ler farsan, framförallt farsan, för Hasse hade,alltid varit hans pojke.

Jag tror inte att kontlikterna hemma hos oss var färre eller mindre. allvarliga än konflikterna hos Skrifvars. SkilInade låg kanske i att vi spred ut vå­ ra gräl på fler parter. På det sättet blev de aldrig li­ ka förödande som grälen mellan Skrifvars och , hans pappa.

En sak som var bra med mina föräldrar var att de hela tiden lät våra kamrater komma och gå som de ville. Och de la sej heller aldrig i vilka kamrater ,vi valde (möjligen med undantag av något fall i Hasses stormigaste tonårsperiod). Ingen höjde allt­ så på ögonbrynen när Skrifvars slank uppför trap­ pan till mitt rum på vinden. Han kom med oregel­ bundna mellanrum. Det kunde gå mer än en vecka utan att han syntes till, och vi pratade knappt med varann i skolall; följande vecka satt han hos oss så gott som varje kväll. Då brukade vi läsa läxorna tillsammans, och morsan demonstrerade sitt gil­ lande av vår duktighet genom att koka kaffe lagom till Aktuellt i Sveriges TV och be oss kommer ner och titta. Ofta hade farsan nyss kommit hem efter att ha varit ute och kört virke på övertid och satt i gungstolen och sörplade sitt kam~ medan Skrifvars artig kommeterade en eller annan detalj av utrikes­ nyheterna; det skulle aldrig ha fallit honom in att säja nånting politiskt kontroversiel'lt en sån gång för i likhet med dej, Martina, är han väluppfost­ rad. Det är nog en skarp gosse detdär, sa farsan ib­ land uppskattande när Skrifvars inte var i närhe­ ten. Det hände rentav att Skrifvars gick upp på mitt rum om jag råkade vara ute en kväll och satt och väntade när jag kom hem . Antingen satt han och läste, eller spelade schack med Hasse (de var båda två lika usla spelare) eller så underhöll han Eva om hon råkade vara hemma. Jag blev ständigt lika förvånad när jag hörde dem, att de hittade så mycket att prata om. Eva var inte det bittersta in­ tresserad av politik och Skrifvars läste inte Damer-

tigt. Vid dehär uppvisningarna gav Skrifvars prov på en beläsenhet som var imponerande; han måste ha ärvt något av kaplanens i Pedersöre församling studieflit öch nästan skrämmande goda minne.

Naturligtvis beundrade jag Skrifvars. l hemlighet var jag lite stolt över att vara god vän med en så kontroversiell figur . Jag var fascine­ rad av hans sätt att tala om partiet som den stål­ hårda spjutspetsen på arbetarklassens samlade kraft, en kraft som var historiskt betingad att bli den hävstång som skulle vräka omkull det borgerli­ ga samhällets murknade kråkslott; han kunde ut­ trycka sej på detdär viset, Martina! Men ville man veta mer om arbetarklassens spjutspets slöt han sej inom sitt tlin: resultatet blev att partiet för mej fick närmast mytiska dimensioner. Jag var förstås ett tacksamt offer: jag är fallen efter småborgerliga föräldrar och har vuxit upp i en atmosfär präglad av, om inte renodlad kommunistskräck, så åtmins­ tone föreställningen att kommunister är folk som har något fel och är konstiga och lite farliga, unge­ fär som man inbillar sej 'a tt fula gubbar och homo­ sexuella och mentalsjuka är konstiga och lite farli­ ga. Det här gav prima bränsle till mitt tonårsupp­ ror: jag kände det som om jag lekte med elden.

Men utåt uppförde vi oss städat och var inte sär­ skilt omstörtande.

nas värld. Ändå tYGktes de ha allt mellan himmel och jord att prata om. Eva brukade titta in genom den idiotiska dörren som utan någon särskild an­ ledning fanns mellan hennes och mitt och Hasses rum och satt uppkrupen på min säng, barfota och en aning rufsig i håret och iförd de urtvättade jean­ sen hon alltid hade på sej hemma, medan Skrifvars satt på golvet, med ryggen stödd mot väggen och knäna uppdragna un<;ler hakan och händerna knäppta runt smalbenen vilket var hans favorit­ ställning. Jag blev nästan avundsjuk när jag lyss­ nade på dem: jag tyckte att samtalen mellan Skrif­ vars och mej var betydligt torftigare, åtminstone i avseende på antalet ämnen.

Skrifvars försökte, såvitt jag minns, aldrig värva någon av oss till partiet. Varken mej eller Eva. Han tog inte heller nånsin med mej till Toimitalo eller tili något möte den demokratiska ungdoms­ klubben arrangerade; däremot hände det att jag blev medbjuden på fester som parti gänget höll. Jag bjöds i egenskap av "pålitlig sympatisör" och de tog alltid vänligt emot mej. Ändå kände ja~ mej li­ . te osäker, lite främmande de gångerna . Overhu­ vudtaget var det som om Skrifvars varit mycket angelägen om att se till att skotten mellan hans nollpunkt och hans liv i partiet verkligen var så vattentäta som möjligt. Då tyckte jag inte att det var nånting underligt eftersom jag aldrig fundera­ de på det; nu, med några års perspektiv, tycker jag att denhär boskillnaden som Skrifvars höll var fullkomligt logisk: hade också jag (och Eva) dra­ gits in i particirklarna hade Skrifvars varit berövad sin nollpunkt, sitt fredade res~rvat. Dessutom tror jag att Skrifvars behövde någon han kunde briljera lite inför, spela lite hemlighetsfull för : egentligen hade han ganska få vänner om man undantar par­ tikamraterna. Hans lite snäva, intellektualiserande sätt, som framförallt hade sitt ursprung i en rätt stor blyghet, gjorde att han uppfattades som snob­ big, ("pjasu" som det hette), vilket i sin tur ledde till att han blev rätt isolerad i klassen. J ag vet att flickorna tyckte han var en torrboll, åtminstone de allra flesta: hos vissa pojkar väckte han, säkert utan att själv avse det, till synes omotiverade ag­ gressioner som kanske härrörde från det faktum att han hade lätt för att få sin omgivning att känna sej underlägsen. Att han är intelligent - mycket intelligent - har han aldrig lyckats dölja. Eller aldrig velat dölja. Hans återkommande diskussio­ ner med svensklektornblev mot slutet av min gy­ masietid stående underhållning i vår klass; och jag kommer aldrig att glömma vår historielärares för­ siktiga tassande den lektion vi behandlade händel­ serna 1918. Skrifvars satt på helspänn i sin pulpet, uppmärksamt lyssnande som en uggla på sin kvist en höstnatt, beredd att blixtsnabbt slå ner på varje påstående som enligt hans uppfattning var felak­

Skrifvars fortsatte naturligtvis att prata politik, men han höjde inte längre rösten. Vi lyssnade på musik tillsammans: som ett slags gengåva till något jag trodde mej ha fått av Skrifvars försökte jag lot­ sa honom fram till rocken och blusen . Skrifvars lyssnade, sittande på golvet, med ögonen vidöpp­ na, fullkomligt orörlig. Sen analyserade han vad han hade hört. Han malde ner så gott som alltsam­ mans till grus och småsten. Inom mej växte gall­ sprängd, maktlös ilska såna gånger : måste du sätta precis allting i relation till din förbannade ideologi ville jag stiga upp och vråla åt honom; men jag gjorde det aldrig. Mina lama protester mot hans sätt att malträtera The Rolling Stones, eller The Doors, eller Grateful Dead, eller Eric Burdon, eller Led Zeppelin sopade han åt sidan som om de hade varit tomma mjölk kartonger. Godkände han nå­ got i min skivsamling så var det den renodlade svarta bluesen: Bessie Smith, Al Johnson, Lead­ belly, Howiin' Wolf. De förmår skildra hur kapi­ talismen roffar åt sej stora bitar liv av den ameri­ kanska arbetarklassen, förklarade Skrifvars med en av sina vändningar. Modern vit blues dög där­ emot inte alls; han hade bara förak t till övers för John Mayall och Ten Years After.

På en enda punkt var jag till en början honom överlägsen: när det gällde fotograferandet. J ag började fota någon gång i de lägre tonåren. Jag lärde mej framkalla och kopiera mina bilder och installerade ett fotolabb i toaletten på vinden hem­ ma hos oss, vilket drev Eva till raseri. Skrifvars blev omsider också intresserad av fotograferande, då hade han ren börjat sina vandringar till Toimi­ talo; jag blev hans första fotolärare .

Jag har ännu kvar en del bilder från den tiden.

Jag drogs mest till det dokumentära, fränt realis­ tiska fotograferandet: jag drömde om att bli en av­ slöjande fotoreporter. Av någon anledning trodde jag att vägen till berömmelsen gick över torget i stan . Jag tog mängder av grovkorniga, mörka nattbilder som föreställde skockarna av ungdomar i Terrazzos hörn eller köerna framför grillen vid Kanalesplanaden eller bilarna som körde det eviga gaturallyt runt, runt i centrum av stan; det var inga märkliga bilder. Skrifvars dillade en massa om fo­ tomontage och beslöt sej för att i bild skildra arbe­ tarklassens villkor: med ' hjälp av list och en över­ talningsförmåga i monumentalproportioner lycka­ des han -lirka sej in på några arbetsplatser ut rustad med min Nikon F-kamera som jag arbetat ihop till under ett långt och mödosamt sommarlov och som var bättre än hans egen tämligen enkla kamera.

Jag skrattade rått åt hela företaget men lånade än­ då ut min älskade kamera och oroade mej för att han skulle ha sönder den.

Han återlämnade kameran utan en enda skrå­ ma. De bilder han hade tagit var så bra att jag teg, länge och väl.

8 flllCllElEEJlCCEIEKI

nöjespla sen ... ....................................... ...................................... ... .... .. .

"

.,.

(Q)

~~[f\jD(Q)~@J ~@@![fU

Lyckad sparbanksdans i Korsnäs

Lite mera folk än en normal dans meddelar man från Korsnäs UF när ÖP ringer upp för aU kolla hur det fungerade senaste söndag när Sparbanken bjöd upp till dans.

Dessutom var andelen lS-16-åringar något större än normalt, säkerligen beroende på de fri­ biljetter som bankerna delat ut till sina yngre kun­ der.

Dessa fribiljeller var samti­ digt loller i en dragning som skölles av Rafael Franz på . känt maner. För övrigt fungerande dan sen för Korsnäs UF:s die som vilken dans som helst med disk ­ jockey och Alpha. Från Korsnä s UF:s sida ser man satsningen närmast som en krydda som kan komma in

någon gång . Man menar att det finns ri s k att kvaliteten sjunker p å danserna efter­ so m arrangörerna inte behö­ ver a n s trän ga s ig emedan det ekonomi s ka delvi s är på det torra. Dess utom kan det bli problem för en förening att välja sponsor utan att vända n ågon ryggen.

Drakbygge i KorshoJm

.. · k l Barn- och ungdoms u tur ar • f". K I 83· arets tema or u t~r I K~mholm . Kultur -83 mled s n~ pa sond ag 30. 10 men redan pa lördag kan den som vill vara med på den drakbyggarkurs • A _ d . som Manen Bon"",stam rar I d· k j I···d j .

So If \agsta les o as s Oj sa. ·· .

Kursen borjar pa. I·· or d ag kl .

1300 h f t·· t å öndag kl.· Il .~ . or sat er p s ·· d t j samban d me d oppnan e av ··11 .

"K ,. å utsta nmgen onst r n B··· jor­ ·· h S If" .. o som oppnas. .I ko oc . d . .. d H edmmersgar enkl1Pa son agen ornas ell d ra ygarjlppo av . d och med de som vant me om kursen . . . .

Andra mlressama aktlv~teter under Kultur -83 ar. en vldeo­ happnmg I Karpero U f den - 1l h·1 Uf H Ppet . H ·· j l). b dOC 17 II °M I a. ­ smg y en . . enmgen ar

alt deltagarna bl.a. ska få filma ... ·d . sjalva med VI eoutrustnmgen.

En tecknin gs täv ling som be ~ rör samtli a låg- och högstadie­ k I kg h . s °bor dS ~ ~rrangSerasd ~c d I sam an I. ~e .. en me kS dY t~gll som pre Imman ar pnc a I 19 Il k bl a M A d en. ommer . .

N . h P d o H·eta ummmen oc .. d e PI r I ­ nen att upptra a. om mon­ sylt, a lltså Bertel LindelIs grupp kommer al{ göra ett f yra­ .k . d h h k dagarsbesö. I ag.. em L oc Ss 0­ d loroch dessutom ar asse . f .. un vidtalad all komma opp or all presentera sin bok i högstadiei h . oc gymnaSiet.

Rockkonsert ska det också bli, i Kvevla x UF-Iokal med bl.a. Ragnar Hare och Viktor Hurmio. Men mera om det och .. I d . annat senarc . Nu gal de et som sagt i första hand drakfl ygning .

Alpha

• Alpha från vänster Johnny Sandsten. Johan Ström. Kjell Helsing, Nisse Tuomela och Alf

T_om,w.

• Alpha var bästa bandet tyckte de österbottniska arran­ görerna som deltog i Orkesterforum i Umeå.

• De österbottniska banden spelade allt för tuff dansmusik för aU de skall slå här i Västerbotten, tyckte Leif Hermans­ son, förmedlare vid Svenska musikerförbundet i Stock­ holm.

• Kanske var vi en frisk fläkt - vi spelar nog annorlunda dansmusik än de svenska banden, säger Nils-Erik Tuomela, ledare för Alpha.

Det var första gången som ett österbottniskt band fick spela vid Orkesterforum i Umeå . l gengäld kommer Donnes från Umeå att spela vid SÖU:s Ork­ es terparad pa Was kia (måste fylla i senare var och när det blir) .

Avsikten var all Alpha sk ulle spe la enbart till dansen . Vid re ­ petitionerna på eftermiddagen

tyckte arrangörerna att bandet var så intressant att de fick lov att spela två låtar även under uppspelningen .

Och visst lyckades de bra.

Det erkänner också Leif Her­ mansso n . Musikaliskt står Alpa på hög nivå, säger han. Men i Sverige är det nu inne med en mjukare dansmusik .

- Vi ä r nöjda, säger Tuo­

mela. De verkade intresseraik av oss . Vi fick många fina ko n­ takter under den här resan.

- Nog kunde vi fara över nån gång, tycker Johnny Sand ­ stedt. Marknaden inom SÖ är allt för begränsad . Vi bore få spela utanför området då fl då . På finskt håll eller i söd ra Finland går också bra.

Alpha vänder sig till en yngre publik än flertalet av de band som uppträdde på foru met , konstaterar pojkarna . Nog kan vi spela sådan mu si k ock . men avsikten var väl all vi skuJ· le spela den dansmusik som spelas i Österbotten i dag. E lärorik resa var· del. Dan ­ banden tar nog det här med dansm usik mera allvarligt i S~e· rige.

Sven-Erik Glader

~~~~~ma~~~~~~~~~=

9

• • • • • •

UII'DOMSDAIIS Lörel. 29. 10 kl. 20.00-01

••• •• • • •

~

+ • • • • • • • • • • • • • •

Onsdagkväll för Solf uf betyder öppna dörrar och tonårsverk ­ samhet. I festsalen spelas uni­ hoc, eller landhockey, eller in­ nebandy vilket man nu vill an­ vända. På scenen behandlas ett grönt pingisbord med den vita celluloiodbollen, medan Carina Lervik, en av de två tonårsle­ darna prickar av på listan vem som finns på plats .

De närvarande menar att de är där varje onsdagskväll. Ton­ årsverksamheten pågår från klockan sju till tio på kvällen.

Andra k vällar håller man till på Fredrikas eller på Wirginia-ba­ ren. I salen går matchen het men när fotografens lins visar sig ligger golvet plötsligt ödsligt tomt.

I serveringen hittar jag styrel­ sen som håHer styrelsemöte i kväll. Endel praktiska frågor ska ordnas. Solf UF kommer att ordna två ungdomsdanser i höst", den första den 29 oktober och annons, resolution och ordningsmannafrågan dryftas.

Dessutom är årsmötet i antå­ gande.

- Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, säger Monica Smeds, men vi har årsmöte inom oktober månad . I och för sig är det ganska bra. Eftersom vi är en vinterförening faller det sig ganska naturligt att börja på ny kula varje höst.

Av diskussionerna. kring bok­ slutet förstår jag att den ekono-

När Freestyle sprack i våras bildade Christer Sandelin ; Tommy Ekman och Gigi Hamilton (samtliga f.d . medlemmar i Freestyle) ett nytt band ~ STYLE. Comebacken har gått re­ kordsnabbt för STYLE.

Gruppen har redan släppt en singel, har en LP på k ommande, avverkat ett par TV-program, radiofram-' trädanden m.m .

Talande nog får gruppen lika många brev från fansen nu som när Freestyle stod på topp.

I kväll spelar STY LE i Helsingfors, i morgon upp­ träder de i Björneborg och på lördag finns de i Purmo­ gården.

••

•

sönd. 30.10. kl. 19.00

1lARJ)IIINTA MlIN

Utanför Solf ungdomslokal -står en massa trakto­ rer parkerade. För ett ögonblick undrar jag om jag tagit miste på dan och hamnat på något pro­ ducentmöte men väl inne i lokalen visar det sig att det är unihoc-spelarna som tydligen färdas per traktor.

GENE HACKMAH FERNMOOAEY ROY SCHEIOER

TONY LO BlANCO FÄRGFILM FRENCH CONNECTION"

20TH CENTlJRUOX

o Ulf Östman, 14 år närmast kameran och Timo Korpisaari, 15 år säger att de alltid är med på lon­ års verksamheten i UF-Iokalen. 1 bakgrunden hå/ler Carina Lervik ordning på namnlistan med de närvarande. miska situationen för före­ ningens del ger en viss anled­ ning till optimism. Tidigare slu­ kade uppvärmningen allt för stora summor men numera har man en som st ätter upp och stänger' av pannan då lokalen inte behöver vara uppvärmd.

En sak ~om litet irriterar sty­ relsen är att inga k urser ordnas i lokalen , varken av med bor­ garinstitut eller andra. Dessa

Programafton

i Uttermossa

En underhållande programaf­ ton med mycket sång och mu­ sik, folkdans, dans och gymna­ stikuppvisning ordnas det på Lappfjärds ungdomslokal lör­ dagen den 29 oktober kl. 19.30.

Det är då Åttonde ungdomsrin­ gen och medlemsföreningarna gör en insats tin förmån för Ut­ termosa ur. och den nya ung­ domslokalen som föreningen låter uppföra . Alla inkomster från programaftonen går direkt till Uttermossa ur. Programmet är mångsidigt och upptar bl.a.

~

STYLE I

PURMO

.• •

Hur är läget, Solf UF?

•••••••••••• c •••••••••••••

fest tal av riksdagsman Håkan Nordman. Övriga medverkan­ den är Lappfjärds spelmanslag, Ulrika oh Jens Hagback med sång, mu siklärare Harry Kinos med gitarrsolo, Sten Evars på piano, Reija Backlunds grupp med jazzdans, Marina Aitta­ mäki med flöjtsolo, ack. av Jarl Lindqvist, Tjöck-Påskmark uf:s juniorfolkdansare, Nils Sved med sång, Katarina Eng­ lund och Tommy Stenlund spe­ lar blockflöjt och Korsbäck

Invändigt är lokalen i bra förläggs i stället till Hemmers­

gården. Visst . kunde man väl skick. Senaste år genomfördes använda lokalen också, tycker en renovering av golvet. Pengar fick man från det stat liga reno­ styrelsen.

Nästa sommar ska lokalen veringsbidraget. Dessutom har målas på utsidan. Man hoppas en uppsättning nya stolar an­ på kommunalt bidrag till fär­ skaffats . Revy på gång? gen, arbetet ska ske på talko .

Svaret blir litet svävande. I Enligt Monica börjar det vara och för sig skulle man gärna ha 'på tiden med en ansiktslyft­ revy, men just nu är det litet ning . Senaste strykningen gjor­ svårt att få tag i någon dragare.

Helt omöjligt låter det emeller­ des 1965. tid inte. Framtiden får utvisa.

~~,- , ~. ~) -

VINTEROÄCK­ • MICHELIN • REGUMMERADE • NOKIA • FALGAR M.M. • GOOD YEAR LÖRDAGSÖPPET FR 15.10-15.11 .

VÄLKOMMEN Adress: BrandO fOretagarcenlrum WolfIskavigen 36 Tel. 123400

J.A.

+ ••••••••••••••

: .. ~\1l Förutom program blir det kaffeservering av Uttermossa uf:s damer, lotteri och dans ef­ ter programmet.

Arrangörerna hoppas på stor publikuppslutning och uppma­ nar alla som tycker om sång­ och musikunderhållning att re­ servera lördagskväJlen till för­ mån för Uttermossa ur.

*

* *

~

"a""".",.

vardö,.et 16-22 • Iö SÖ 12-22

10 Det är klart att man måste fråga trots att man vet att den frågan säk ställts alltför många gånger redan. Men det hjälps inte, de allra flesta s vet vad Imperiet är har den kunskapen för att dom vetat vad Ebba Grön är. det vill säga var. Så man frågar alltså, oviss om man överhuvudtaget k vänta sig något svar. Vad är Imperiet i förhållande till Ebba Grön?

IMPF:RIEf

- Det är klart det blir en ut­ maning för oss, menar Hägg­ lund, alt spela för - en publik som inte hört vår skiva eller förstår våra texter. Jag tycker inte men ska säga alt varken texterna eller musiken övervä­ ger i Imperiets musik. Helheten är det vikligaste, all man kan ge energin. Kan man beröra någon med den kraften så ...

Per Häggiund, sax och Joakim Thåström på en scen som blev jör liten. Övriga i Imperiet är Gurra Ljungstedt, trummor, Stry Terraris, keyboards, gitarr och sång och Christitin Falk, bas och sång.

Och Per Häggiund svarar och förklarar. På ett sätt är han kanske inte rätt person att ge svaren, eftersom han inte egent­ ligen var medlem i Ebba Grön, men han var med på den sista stora turnen i fjol höstas och kan förklara vad som gjorde att Ebba Grön upplöstes. För det var det som hände - egent C ligen. Det som råddar titt be­ greppen är det faktum att Eb­ ba 's död offentliggjordes först efter nyår, trots att bandmed­ lemmarna vetat det ända sedan hösten . Sedan offentliggjordes bildandet av Imperiet bara en månad senare och eftersom Im­

periet innehöll tre före detta medlemmar i Ebba så .. . . - Känslomässigt är vi ell helt nytt band. Vi trivs med va­ rann, går ihop rent idemässigt.

Tack vare det så fungerar allt­ sammans. I och med all det är nåt nytt så är det frågan om en ny kemi. Det vi gör nu gör vi ut­ gående från oss själva.

Förhoppningsvis märker folk det också.

Enligt Pär Häggiund blev Ebba för stora för att det hela skulle kännas rätt. Det blev fråga om något slags märkligt idolskap, spelningar i fo.lkpar­ kerna i Sverige där ett par tusen

fulla människor sjöng med utan att ta Ebba för vad Ebba egent­ ligen var. De flesta var där för att Ebba var någonting stort som man skulle se. Och så ville man inte ha det. Därmed läm­ nar vi Ebba.

Spelningen på Dancing Hou­ se senaste söndag ingår -i en sex­ veckorsturne som Imperiet just nu är ute på. Turnen går egent­ ligen i Sverige men gandet har halkat över hit för några spel­ ningar under en vecka . Imperiet på helfinska orter? Hur går det ihop, är inte texterna en väsent­ lig del av Imperiets musik?

Med den finlandssvenska rocktextdebatten ringande i öronen försöker man ändå få fram texternas betydelse, men HäggIund håller igen.

- Hade det varit för några år sedan, då hade texterna varit klart väsentligare. Just nu ligger det inte i tiden. Det är inte så många som sjunger om proble­ men i dag. Det är litet av ett va­ kum inom den svenska musik­ röreIsen just nu, även om det finns några som håller på och försöker.

En grej är all det har blivit svårare all spela ute nu, det är kärvt ekonomiskt, turm!erna blir dyra. Det har lell till all en­ del band tar sponsorer för att få det alt gå ihop. Endel gör det alltså, andra inte .•.

Ni har två veckor kvar av er turne, vad händer .sen?

- Närmast vill man vila upp sig en månad eller så, träffa kompisarna igen. Ohjälpligen blir turnelivet en smula associ­ alt. Bo på hotell osv. Sedan har vi en mini-LP på gång. Den kommer all låta annorlunda än Rasera. Vi vill experimentera 'li­ tet med ljudet . Vi jobbade ganska mycket med Rasera, ha­ de problem all få fram detdär råa "live"-Ijudet vi ville ha.

Själv är jag nöjd, det är litet av

en annorlunda ljudfilo

det hela.

Blir det en motsätt

lan live-inspelningar

ljudet?

- Nej, det tycker ' Skivan är ell bra säll fisom vill hilla något n~-U te har möjlighet all spela ute. Alla kan om- ­ höra oss live, i så fall få ligga ute hela liden. inte. Det finns för m' som slilit ut sig på det " Spelningen i Va då.

Imperiemedlemmarnas åsikt är restauranger iru~ favoritstället att spela pa.. mycket beor på publiken.

På Dancing House d vet fanns i alla fall ti med folk som hört Im skiva för att stämningen åka i topp direkt. Där sedan och dallrade, m skåpet till höger om scen tade i golvet och tempot den stegrades under b ­ kortaste men utan tvekan as te och mest totala framträdande på den mirlimlh scenen men skylten " 1T1iesuD­ haku" hängaden på tr k Efteråt satt man med aa!1Ir::I&­ de inälvor och försökte k underfund med vad som _ Hgen skulle skilja Imperiet fi andra band.

Behöver de vara så sp;:til~ då? Själva sa de att de tri" varann, går ihop rem i igt. Därmed fungerar d bra på scen. Bandet spelar ­ musik och gör det bra. Im har nåt att säga åt den som lyssna.

John Ahlä

••

ROCK I BRODFABRIKEN Den övergivna brödfabriken i Vasa centrum som hyrts av tea­ tern för pjäsen Richard III, tog ett jättekliv framåt i tiden. Sha­ kespears rim byttes till gitarrso­ lon och syntetisatortoner.

Från dåtid till nutid .

Tillställningen satte i gång på en barnvänlig tid med A-Media som första band. Det första som slog mig var vilken över­ raskande bra akustik denna sto­ ra sal med sina kala väggar ha­ de. Det andra som slog mig var att A-Media körde till 99 OJo med instrument som frambrin­ gar ljud på elektronisk väg (läs: syntetisatorer). Den resterande I OJo bestod av trummisens sym­

baler. En på våra breddgrader intressant och ovanlig ·syn . Att detta redan ute i stora världen börjar vara en föråldrad trend saknar kanske betydelse. Att A­ Media satsar stenhårt på sin nya linje är det väl ingen tvekan om . Enbart egna låtar är redan ett tecken på detta faktum. För att inte tala om hur mycket all denna utrustning måste ha kos­ tat . . .

A-Media är ett bra band, in­ get snack om saken, och synt­ poppen hör till sin egen genre .

Musiken bygger på vissa repeti­ tioner och man strävar till att bygga upp fångande refränger.

Stilen följer discodunkens oändliga vågor . Bitarna är svå­ ra att urskilja från varandra och efter en halvtimme börjar nyhetens behag sakta gulna i / kanterna. Var är variationen?

Så småningom klarnar det att det drivande i A-Media inte är synyttarna utan den mänskliga rösten. Raija Rötöhonka heter

hon och sjunger med röstresur­

ser som kunde lika bra passa till negrospirituals. Helt enkelt skön röst som håller intresset för musiken vid liv.

Så var det dags för dagens andra band, Viktor Hurmio och Fetknopparna . Uppenbart var att största delen av publiken kommit just för deras skull. Till största delen bestod publiken nämligen av ålderskategorin yngre tonåringar. Fansen be­

hövde inte heller bli besvikna .

Repertoaren framfördes med

säkerhet och de nya bitarna

följde den Viktor-linje som de

flesta kommit för att höra. Den

största nyheten med Fetknop­

parna var att de t.o.m. log i­

bland . .. Från synt pop och

Viktorpop till 60-tals

rock'n'roll, The Roots. Om dem kan man knappast säja an­

nat än att de är ett av Finlands

bästa rockband för tiUfället. De

framför enbart låtar som de

själva gillar och detta märks .

Slutna ögon och grimaserande

ansikten talar sitt tydliga språk .

Då jag efter tre timmar av musik stiger ut ur Brödfabri

kens innanmäte är det otroligl

att tänka på att della fenome­

nala hus skall · rivas . Möjlighe·

ternas centrum ligger här, mitt i stan, Brödfabriken . . En rund­ vandring inom husets väggar avslöjar kapacitet till nästan all

den kulturverksamhet en stad

kan önska sig. En resurs som inte borde få våldtas av gräv­ skopor och nybyggen. Tänk om ...

ronnie

• Roots i den speciella brödjabrikmiljön. /Ii, Roja.

och dagens gueststar, fyraåriga Tero on Landolaguitar . ..

-

Hälsofostran · iNärpes

- Man ska väl närmast betrakta det här som ett försök att så ett frö som sedan kan tas fram då man ska börja leva sitt eget Uv, säger psykolog Ralf Häggqvist.

Fröet han talar om fås under en tema­ vecka om hälsofostran som i år för fjärde gången ordnas med sjundeklasserna i När­ pes högstadium.

- Meningen med en temavecka är att ge hälsofostran i ett koncentrerat paket. Det blir mera tyngd och lättare att nå attityd­ planet om vi jobbar så här, fortsätter Häggqvist.

Temaveckan är upplagd så att de fem para llella sjunde­ klasserna varje dag sysslar med ett specieUt område inom hälsofostran. Just i dag håller den här klassen på med ANT, Alkohol-Narkotika-Tobak. Meda n vi sitter i kommungårdens cafeteria och pratar är en del av klassen i färd med att intervjua folk om deras rökvanor. En an­ nan grupp sysslar med att plocka fram fakta om narko­ tika, andra söker genom olika tidningar på jakt efter ma­ terial till ett collage, en grupp besöker polisstationen etc.

Senare samlas hela klassen igen och går gemensamt igenom vad de olika grupperna kommit fram till. Det är eleverna som berättar för sina klass kompisar, berättar om risker och faror med droger , alkohol, tobak och snus. Andra visar upp ett rollspel som i koncentrerad version ska skilda en knarkares "uppgång och fall", me­ dan "tobaksgruppen" åter demonstrerar hur det ser ut ifall cigarrettröken dras genom ett filter.

ANT-dagen har som sagt ba ra en del av temaveckan .

En annan dag går under rubriken " Friskvård " , varvid eleverna tillbringar en dag på mentalvårdsbyrån, tredje temat är "Första hjälp" med allt vad som dit hör. "Mat, motion och tandvård" tar upp olika saker i samband med vårt dagliga leverne och slutligen ägnas en dag åt "miljövård", som börjar från den interna miljön, inre trivsel i skolan etc. och slutar med ett besök vid kommu­ nens reningsverk .

Nykterhetssekreterare Vivan Norrback, säger att man

fortfarande håller på och experimenterar sig fram till en , modell. l fjol hade man bl.a. ordnat ett tillfälle då före­ trädare för olika politiska partier, föreningar osv. tillfrågades om vad de gör för ungdomen. l och för sig var det ett givande tillfälle, eleverna ställde en del klu­ riska frågor och fick förmodligen en hel del nytt vetande, men det hela blev lite för stort att organisera eftersom så mycket folk var inblandade. Årets formulär är alltså något annorlunda men inte desto mindre fordras en hel del samarbetsvilja från alla berörda parter för att alla arrangemang ska gå i lås. Ini ­ tiativet till temaveckan kom ursprungligen från hälso­ vårdssektorn men numera sker satsningen som ett samar­ betsprojekt mellan skolan, föräldrarna, mentalvårds­ 'byrån, nykterhetsnämnden, ungdoms nämnden och hälsovårdscentralen .

Ett av målen med temaveckan är som sagt att ge hälso­ fostran i ett koncentrerat paket, och därigenom, som Häggqvist säger, nå ett attitydplan som kan vara svårt att nå med enstaka lektioner spridda över en lång tid .

En annan huvudtanke är att klassföreståndaren ska få jobba med sin klass under lite andra omständigheter.

Under temaveckan kan klassföreståndaren tillbringa uppemot tjugo timmar med sin klass, detta ska då jäm­ föras med de kanske 4-5 timmar som är fallet en " nor­ mal" vecka .

Hur stor effekt har då en sådan här vecka? Ka n man ' verkligen påverka attityderna på så kort tid?

~".

-. ?~:~:1-

j

~

'\,,I1 ·~

• Kenneth Forsen och Tommy Andersson jagar genom olika tidningar på jakt e/ter material till ett tidnings­ collage.

- I hur hög grad har vi påverkat attityderna kanske man ser först om tio år. När de här ungdomarna ska börja forma sin egen tillvaro, leva sitt eget liv, säger Häggqvist.

Rent kunskapsmässigt tror jag att eleverna får ut myc­ ket. I fjol följde vi upp tema veckan med en undersök­ ning där det v,isade sig att det som man kom bäst ihåg var

saker som hur man lägger en mitella, vad man ska sätta på fil för att det ,ska vara mest hälsosamt etc. Närmast ska man se det här som ett försök att så ett frö som sedan kan tas fram då man ska börja leva sitt eget liv.

Den gemensamma genomgången av dagens gruppar­ beten är slut och efter en avslutande sammanfattning lämnar sjuorna kommungården för att hinna med skol­ bussen hem. Innan alla försvinner får ÖP en pratstund med några elever.

Vad tycker ni om temaveckor typ denna?

- Joo, nog är det bra, menar Johanna Linzen, det är bra att man får så mycket information. Men jag tycke det kunde ordnas någonting liknande för åttan och nian också.

- Jag tycker det blir nästan för mycket på en gång, fyller Susanne Jerkku i, men samtidigt får man veta myc­ ket nytt också. Till exempel det här med att polisen kan sätta någon i vår egen ålder i finkan om det inte vet nam­ net och vart han ska föras hem. Det visste jag inte tidiga­ re. Och dom här örhängena med cannabisblad. Ingen av oss visste ens om att det var cannabisblad eller varför man säljer sådana som smycken.

Borde man satsa mer på temaveckor?

- Nja, en gå.~g per läsår är väl nog ganska lämpligt, tyc­ ker Christer Osterholm. En veCka åt gången en gång per läsår, det är lagom. ' Det här med hälsovårdstemaveckor håller för övrigt på att etablera sig inom grundskolväriden efter vad det ver­ kar . Initiativet har ursprungligen kommit från de arbets­ grupper för förebyggande hälsovård som verkar inom hälsovårdscentralerna.

I högstadiet i Petalax ordnades ett tvådagars temaar­ bete med åttond'e klassen i slutet av september. I Kors­ holms högstadium genomfördes också ett tvådagarspro­ jekt i fjol och i höst är ett motsvarande under planering, och åtminstone i Vörå lär man ha planer på liknande satsningar.

Givetvis innebär allt som går utanför det uppgjorda skoIchemat att samarbetsviljan sätts på prov. Dessutom innebär det vanligtvis merjobb för någon eller några dra­ gare, men å andra sidan vill man tro att det är arbete som betalar sig på lång sikt. För det är sist och slutligen vad det är frågan om - långsiktigt arbete för allas bästa.

-"­

tlfAgneta Fältskog

• DET BÖRJADE MED "JAG VAR SÅ KÄR" FÖR FEM­ • SEN KOM ABBA. OCH BRIGHTON 1974. "WATERLOO TON ÅR SEN OCH SLUTAR SÅ HÄR LÅNGT MED ­ OCH VÄRLDSBERÖMMELSE. "THE HEAT IS ON".

• 1983. FÖRSTA SOLOPLATTAN "WRAP YOUR A • SVARADE PÅ EN ANNONS I JÖNKÖPINGSPOSTEN IN­ AROUND ME". REKORDFÖRSÄLJNING. SA TT A V DANSBANDET BERNT EGENHARTS, SOM PLATT A P Å 48 TIMMAR ..

EFTERLYSTE EN REFRÄNGSÅNGERSKA. SÅ BÖRJA­ DE KARRIÄREN ...

• 19 AUGUSTI 1983. STOCKHOLM. PREMIÄR PÅ "RA -KENSTAM". HENNES FÖRSTA STORA FILMROLL. • SOMMAREN 1968 BLEV GENOMBROTTET. FRUKTER­ NA AV OLYCKLIG TONÅRKÄRLEK ... "JAG VAR SÅ • THE AGNETHA FÄLTSKOG STORY ÄR EN SAN S_ ­ KÄR" OCH "UTAN DIG" GICK DIREKT TILL SVENSK­ GA.

TOPPEN. Sagan börjar den 5 april 1950 i Jönköping. Hon föd­ des nämligen då, flickan med den klara ljusa stäm­ man som givit en speciell klang åt Abbas skivor.

Sagan handlar om en van­ lig flicka från "landi" med drommar om att bli en världsberömd artist.

Och som i alla sagor bör den ju sluta lyckligt . . . .

Så även denna. . . . Fast­ än prinsen har ju inte dyk t upp ännu, Agnetha berättar att hon

hade musik omkring sig från tidig barndom och hon fick en god grogrund för sin musikådra.

Hon gick ut skolan och tog ett jobb som växeltele­ fonist, men jobbet krockade hårt med musiken när hon började sjunga i dansbandet Bernt Egenharts.

Snart gjorde hon sill val och flyttade till Stockholm, hon var då 18 år. Samma år , 1968, stormade hon in på Svensktoppen med "Jag var så kär", som hon skrivit

både text och musik till.

Under de följande åren visade hon upprepade gånger att hon hade en ge­ n.uin begåvning att skriva slagkraftiga schlagermelo­ dier och texter, som ham­ nade på Svensktoppen.

En låt som blev signifika­ tiv för hennes liv då var "Allting har förändrat sig ... . " Året därpå, 1969, träffa­ de Agnetha Björn Ulvaeus under en tv-inspelning, och 1970 förlovades de med vän­

nerna Benny Andersson och Frida Lyngstad som vittnen . .

Pusselbitarna Angetha, Benny, Björn och Annifrid hade kommit på plats . . . .

Agnetha och Björn gifter sig 1971 och får dottern Lin­ da 1973 . Året innan giftermålet spelade _Agnetha Maria Magdalena i Jesus Christ Superstar som sätts upp i Göteborg.

Vid den här tiden var ka­ rusellen i gång för Abba och år 1974 blev det internatio­

nella genombrottet i i sionsschlagerfesti\"aJen Brighton med låten "\\ 'lD ­ 100" .

Under den följa årspedioden turnerar A Europa, Japan, Aust Kanada och USA. Guld- och platinaski börjar välla in från jor alla håll.

Idag har det sålt s ca _ milj . Abbaski\"or . .. (Du ni, kustrockare! F' låt).

Nu är vi alltså framme . början av 80-talet och Ab

13

börjar spricka upp . ..

Fast riktigt slut är det väl in­ le om man far tro titeln på a lbumet Abba släppte ut i . amband med tioårsjubileet.

Ibu mct heter "Abba Th Smgles" med underti­ leln "The Ten First Years . "

• Agnetha, vill du berätta om din första musikupp­ levelse?

Vlin första musikupplevel­ se? O, den minns jag väl.

Jag var sex år och hade iust börjat ta pianolektio­ ner. Höger hand för sig och vänster för sig, synkronise­ ringen med båda händerna tillsammans var jobbigt .. .

Men sen satt det plötsligt där! Klangerna gick ihop det blev musik .. . Jag fick en kick.

• Äter du sill .eller rysk ka­ viar på morgonen?

Både och . Dessutom badar jag i rosa champagne. Nej skämt åsido: Jag dricker te och äter smörgå s.

• Hur står du ut med att veckopressen försöker gifta bort dig med varen­ da kille du råkar vara till­ sammans' med?

Jag står inte ut med det. Det är jättejobbigt.

• Vilka artister t)'cker' du bäst om?

Eartha, Nino & Fire är top­ pen. En ann~n arti st som jag är mycket imponerad av är Barbara Streisand.

• Har du funderat på att skriva dina memoarer i framtiden?

Jag kan nog tyvärr inte bli någon författare . Visst har jag funderat men jag vet in­ te om det skulle vara så in­ tressant. Tror du det?

• Lite såhär utifrån har jag uppfattat dig som en människa som tycker om sitt arbete, men som störs av den uppmärksamhet för privatpersonen Agnet­ ha. Hur har det påverkat din lust i arbetet ' och ut­ veckling som artist?

- Du har uppfattat mig helt rätt. Jag äl s kar mitt yr­ ke, men all uppmärksamhet runtomkring i alla möjliga och omöjliga sammanhang känns väldigt påfrestande.

Trycket har ibland varit väldigt hårt så naturligtvis har jag haft funderingar på att lägga av . Men jag tror att de fresta människor stan­ nar upp någon gång - vad för slags yrke det än gäller - o ch frågar sig själva: Vad håller jag på med? Är det

dethär jag vill syssla med resten av mitt liv?

Men jag upplever mitt jobb som en utmaning. Det är positivt att hålla på med mu sik och samtidigt ha sin hobby som sitt yrke. Men jag gillar nog mer den krea­ tiva sidan . Alltså att kom­ ponera och jobba fram alla

musikaliska ideer i studion .

Man får inte glömma att

jag fött två barn med allt vad det innebär, samtidigt som jag matchats hårt ut mot världen.

Det är lätt att bara se den glansiga ytan, men det tar på att möta en publik på ne­ ra hundratusen, som Abba gjorde i många länder, att resa över hela världen med ständiga interjuver, TV-sho­ wer, filmshower etc. - Man får en del inrereaktioner. [ slutet av april släpptes Ag­ nethas solo-LP "Wrap Your Arms Around Me" ut.

Jobbet med LP:n började för ungefär ett år sen .

Agnetha lyssnade på hundratals låtar. Hon berät­ tar : "Kompositörer från hela världen s.kickade mig mate­ riaioch det var en massa ar­ bete att få fram det material jag ville ha".

Som producent valdes Mike Chapman, en av värl­ dens stora i den branschen.

Han har bl.a. hjälpt Blondie och en hel rad artister till j ättefrarrigång.

Bland låtleverantörerna märks Tomas Ledin, Russ Ballard och Mike Chapman .

En egen låt har Agnetha med på LP:n, "Man".

Nu har Agnetha, förutom sången, aktivt också deltagit i produktionen och fått fritt spelrum för ideer och pro­ fessionalism . Det märk s i Lex. låten "The / Heat Is On" där hon bl.a. kompas med dragspel och oljefat.

• • Rockkarusellen har snurrat åtskilliga varv sen Agnetha sjöng "Jag var så kär" 1968 fram

"Jag har märkt på reaktio­ nerna aH LP:n inte precis är vad folk hade väntat sig.

Folk i allmänhet har alltid sett mig som en balladsån­ gerska, " säger Agnetha.

•

Trots det såldes skivan på 48 timmar i 100000 exemplar.

"Jag är fullkomligt nöjd med skivan och det känns fantastiskt att också andra gillar den.

Men hur kan hon ha lyckat s så bra med solo-LP:n kan )TIan ju fråga sig . Så bra är den nu inte ... och hur vå­ gade Polar släppa ut den i en tid när musiken kretsade kring Bowies besök i Sveri­ ge.

Såhär säger Agnetha:

" - Är man medlem i en världsgrupp som ABBA har man andra förutsättningar

till i våras när hon gav ut LP:n "Wrap Your Arms Around Me" och fick en diamant LP på 48 timmar. att lyckas med en solo-LP än om man är i början aven karriär. Jag vet, (ör jag har erfarenhet från båda situa­ tionerna" .

Abbas andra A - An­ nifrid - skulle förmodligen ' ha sagt något liknande.

Hennes skiva har sålts i 140 000 exemplar i Sverige.

Det visar att var och en i

gruppen är fullt kapabla att klara sig på egen hand."

Under 1982 har Agnetha haft sin första roll i en lång­ film, " Raskenstam . " Fil­ men har regisserats av H 011 ywoodprod ucen ten Gunnar Hellström.

"Jag kunde kanske ha gjort bättre ifrån mig, men för att vara en debut är jag nöjd. Jag spelar gärna in mer film."

Filmen släpptes lös på de svenska biograferna i augus­ ti.

Förslag till n ya filmroller har kommit från en del svenska filmmakare . Men nu gäller det först och främst solokarriären.

Sri Ramaskri

I ..

14

----------------------~----~--------------------------------------------------------­

Fruntimmers karl En amerikansk komediserie den enda manlige redakl bland en flock kvinnor på al damtidning. Första avsniuCl: Nu tar vi mått av mannen . __ Alan Thackery, en frånskild -sam försÖrjare, tar energiskl '

med sitt nya jobb och hamnar

genast i en principielllinjed ~­

ning angående relationerna

mellan en underlydande och

chefredaktören. I huvudroller­

na: Laurence Pressman. Regi;

Wes Kenney . Produktion: lO

CENTURY FOX .

Finlands TV 2 lOrsdag 3. II.

kl. 18.30

Georges Brassens Georges Brassens sjunger med glimten i ögonvrån. Sångerna förmedlar en vanlig fransm ans känslor och livsglädje. En in­ spelning fr ån 1969. Intervjuare: Claude SanteIIi . Regi: Jeannel ­ te Hubert. Produktion: INA .

Finlands TV 2 lördag 5. I L

kl. 23.20-24.00.

I dag hög • I morgon död

•

J. F \-\/rQ. fl\\\ J~e, \ 'r:, t-/EN. !)ulj[T HIN~ D Q.'i»)AftJA- PÅ &tuND M \7t:!M:::' A&[f'1-T F.tv1M.K~.

Framtidsutsikterna för narkoti­ kamissbrukare är minst sagt dystra - alkoholism, mental­ vård, fängelsedom eller döden är vad som väntar. Att bryta den onda cirkeln och komma loss i tid är mycket svårt och vårdplatser narkotikamiss­ brukare saknas i vårt land.

Narkotikaproblemet är ett faktum hos oss. Under de se­ nast.e åren har allt starkare for­ mer av narkotika, t.ex. heroin, påträffats här. Under åren 1972-82 var narkotikabrotten antal enligt polisen mellan 10000 och 20 000 per år. men man antar att det bara är högst tio procent av alla fall som poli­ sen får kännedom om.

Inställningen till knark har växlat - i början av sjuttiotalel ställde ett tjugotal unga u framför tv-kamerorna för au berätta om sitt narkotikabruk .

I dag ville inte dessa f.d. brttka­ re ställa upp i ett program o narkotika. TV -programmet 'I dag hög, i morgon död' är sam­ manställt av Taisto Silven ­ nen och Marjatta Lepo' och försett med svensk text.

Finlands TV2, torsdag 27. 10_ kl. 18.30

t-t"N Bf;.F'fINtJt€' · .sICr NU' uTAtJFöt

Itt.L"ETE~ -&Je(;U(

(N&~A-D.

för

JA I HÄe... 'p" e. MI NA FÅ N.{;.f>r12 SÖM Vu to"ffvfr;~ AlT f,L.ArJDA <:,

ND! ,r KA-N2lt::! Vl) KÄNfolt"e... · NÅIr(!.A. lll'lTl N · A'iA-To LLM I

k.Hö >1~t N.I I FAN1DMION,

KEKKO}1EN } SEL MA) L6f'~AN I 311'lN\

Österbottniska Posten Mt'dlem i tidningarnas förbund . Ös tcrbollni sk ungdom stidning och språkrör för Svenska Ö sterbotten s un gdo msförbund och dess medlem sföreningar .

Jakobstads Tryckeri och Tidnings Aktiebolag - 1983

\-lÄ~FINN)

't

tA-eTt:l2.

osv ...

ÖP·rådet: Leif Rex. ordförande Sture Erickson. Stig·GÖran Forsman. Birgilla Stra nd.

La rs-Erik l3ackman och Ull' Johansso n Chefredakt ör och ansvarig utgivare : Leif Sjöström Tel. 967-13 555. hemtel.

967-18697 Redaktion : Jakobsgatan 13 Postadress PB 27 68601 JAKOBSTAO

Reda ktör i Vasa: Sven·Erik Glader tel. 961·113 522, hemtel.

KASSA OCH BOKFÖRING Jak obsgatan 13 , Jakobstad Tel. 967·13 555

ANNONSPRIS texten ...... .. .. .. . . .. . .. . ..... ...... . 3.75 Efter texten .. ......................... 3. 5 Bestämd plats -.20 per mm

AN NONSMOTIAGNING SÖU:s kansli. Handelses­ planaden 10 D, 65 \()() VASA 10 Annonschef: Clas Holm Tel. 961·121 564 Tisd. tel. 967-11 827 Hemtel. 961-222 508 Annonserna bör inlämnas scnast måndag kl. 16.

FÄRGANNONSER Minimistorlek 200 mm.

Färgtillägg -,35 spmm Öster bott niska Posten ansvarar inte för eventuell skada som tillfogas an · nonser vilka meddelat s per telefon el· ler som på grund av post försening in­ te införts i begärt nummer.

961·32 698 Redaktör i Sydösterbotten John Ahläng. tel. 961·113 522. hem t el. 961·112001.

PRENUMERATIONSPRIS 1983 Helt år. ... .............. . ............. 60 .­ Halvt ar. .......... ... . .. .. .. ......... 40.­ Skandinavien . ............. .. ....... 70.­ Lösnummer .............. .. ...... .. . 2.50

....

15

VI HYR UT!

Förminl!ga

•

DU!

TILLBEHOR o.

RESERVDELAR

•: autosähkö· bilelektriska : SVEN NORRGÄRD • a •: 961.114951 • Sepänkyläntie

Smedsbyvägen

:

din motor

QUAKER STATE för­

länger motorns livslängd

•••••

65100 Vaasa 10

Kermik, porslin, skämtartiklar m.m.

'Pre~'lt~ii"Grell Inneh lena WIl son

Källarvåningen under

961-119920

MAX'RI.' ::

VASA

ItlZZaRI3J

.)A\, Vasa Olympi

an

Tid< fOr ll8IOket OCh WIIkommen tIer1 l<IIoe lIIynnIstA lIMICuIoa ~I

AFFES VERKSTAD Replot 961·38193 KRONO·JÄRN Kronoby 968·45 003 AUTO·EXPERT Vasa 961·122665 GÖRAN HARTVIKS VERKSTAD Hirvlax

INGVES N'; RPES RESOR !!~. uou

A. H VERKSTAD KB Storby, Karleby 968-13371 NEDERVETIL RINGSERVICE Nedervetil 968·48157 RACE BILPLÄT Vexala 967·45571 SKINNARS VERKSTAD Petalax 961·60294

I

./

U111IIOU11111 PITKÄKATU 41 STORALANGGATAN

ÖP-KRYSSET

65100 ~A ~-VASA10 71'110159

tel. 961 ·120793

RESEBYRÅ NÄRPES - NÄRPIÖ TEL. 962 • 43140 PUH.

Maxmo tel. 961·50255

musikbranschens specialaffär

.4...

GOD ITALIENSK MAT

VASA PRODUKTION

TEXTILTRYCK,ERI

Mode Ulrika Närpes

961-120311

INHEMSKA o.

INTERNATIONELLA

ARTISTER

• Hållbara plastfärger • Förmånliga priser

rör allt emellan rockkonserter och friluftsmöten

Tel 96 2 0' 423

Erickson & Erlckson Karlav . 3 V

REKLAM OCH SPEL· NUMROR PÅ ALLA SLAG AV TEXTILER

Önskas köpa FÄLTPOSTFRIMÄRKEN OCH BREV KÖPES Tel. 961-151 376, efter kl. 17 .00.

AUTO ACRO Skolg.9 J:stad 967·11888 NYKARLEBY BILSERVICE Ö. Esplanadg. 15967-20730 STURES GARAGE Maxmo 961·50 046 BR . ÄHMANS VERKSTAD Ind.omr. Närpes 962-43171

De tre lyckliga vinnarna i ÖP-krysset är: Stig Lund­ Qvist, Malax, Per Tallkvist, Jakobstad, Stefan Ellfolk, Pjelax. GRATTIS! Tre bok­ pris kommer på posten.

T L SJÖBERG SMÄMASKINSSERVICE Olympiag. 5-7 961·120580 HULTHOLMS VERKSTAD Träskböle 961·646 156

:~.

16

.

Situationsbild från klubbtävlingen på Botnia Sportbilisters bana JJ september. Förarna

fr. v. Leevi Romar (IJsb), Kari Uusi-Arjö (Kauh. MK), Krister Malinen (Krss VA), Ai­

mo Yli-Mannila (Bsb). Foto: 8jarne Nybond.

Varmansklassen inom motorsporten är ur­ sprungligen en finsk "uppfinning". Det är också bara i Finland som man tillsvidare tävlar i varmansklassen, även om Sverige numera har något som kallas "Folkrace", en klass där det mesta bygger på samma grunder som inom varmansklassen.

Grundiden bakom varmansklassen är att vem som helst i princip ska ha råd att hålla sig med en tävlingsbil, därav givetvis nam­ net.

-

Den iden genomförs på ett sätt som för en utomstående verkar rena roulellen. När man an­ mäler sig till en tävling är täv­ lingsbilen samtidigt till salu för 3.500 mark. Della går i prak­ tiken till så att inom femtbn minuter efter aH sista finalen köns har alla med tävlings- eller funktionärslicens rätt att inläm­ na köpanbud på den eller de bi­ lar som intresserar. Ägaren får givetvis lämna in egna anbud på sin bil, men har ingen förtur tjll köp.

Tidigare fick man byta ut oli­ ka specialdetaljer till original­ dito i fall någon köpte bilen, men numera ingår allt i priset.

Föraren får endast ta hjälmen med sig ur bilen som måste sta kvar på tävlingsområdet tills si;ta finalloppet har körts .

En som tävIlar vill i allmänhet placera sig så bra som möjligt, och en av förutsällningarna för framgång är givetvis en bra bil.

För att förbällra en standardbil krävs en hel del åtgärder som inte kan göras utan att det kos­ tar. Det rör sig om special rör­ gasare, kugghjul till växellådan - den s.k. treochetthalvt växeln - borrningar, ventiler m.m. m .m. Summan av alltsammans

blir i ' alla fall all många bilar som deltar i varmansk1lassen är betydligt mera värda än 3.500 mark . Går det bra för en förare blir givetvis !ler intresserade av bilen och eftersom köpet avgörs genom lottdragning ifall !ler än ell anbud lämnas på en bil måste ägaren själv' lämna f1er anbud om han vill öka sina eg­ na odds i dragningen .

Så långt vore aHt enkelt om det inte var så all det kostar en hundralapp all lämna ell köp­ anbud. Det krävs alltså 3.600 mk i kontanter för all man ska få lämna ell köpanbud. De överskjutande hundralapparna från samtliga in l:ämnade anbud delas 'ut bland de tio bästa fö­ rarna i en tävling i form av "bensinpengar" .

Under året s FM-tävlingar i Vichtis lämnades sammanlagt omkring tusen köpanbud under tv ådagarstävlingen. Det bety­ der runt tiotusen var i prispeng­ ar för de tio bästa .

Hjärna och teknik Nu är det i och för sig inte bara "pengapokern" som fått så många att delta i varmanskör­ ningen runtom i landet. Kikar man i tävlingskalendern bara

för Vasa läns del hittar man med lätthet tio tävlingar under en och samma helg under som­ marsäsongen.

Levi Romar har kört sedan ­ 76. Då han började fanns ingen förening i Närpes, men den startades kort därefter under namnet Botnia Sportbilister.

'I nom föreningen finns idag ett tiotal förare som tävlat i som­

mar men dessutom finns många

som endast kör vid de tävlingar

som ordnas inom föreningen.

Vad är största behållningen med den här sporten?

- Det är flera saker, menar Romar. Dels är tävlandet ett sätt att avreagera sig; dels är det också frågan om att få hjärna och teknik att fungera ihop.

Man måste mer eller mindre kunna ana sig till hur de fram­ förvarande kommer att köra.

'Sen är det såklart också en ut· maning med själva byggandet av bilen, alt få jämför:i resultat med andra.

TaktIkerande Tidigare var varmansklassen in­ delad i två klasser - under och över 1300 ccm. Numera är emellertid den skillnaden slo­ pad och enda bestämmelsen som gäller för motorn är all turbomatning inte är tillåten.

Däremot finns rigorösa bestäm­ melser angående säkerheten. I "Autourheilun sääntökirja" finns ett kapitel som behandlar tekniska fakta för varmansbilar och dessutom ett skilt kapitel om körsäkerhet och bygg­ normer.

I allmänhet rör det sig inte om några höga farter i var­ manssamman'hang eftersom tävlingarna antingen körs · på grus- eller isbanor. I stället blir det fråga om en hel del taktike­ rande. I en tävling körs olika heat, beroende på antalet delta­

gare, och i allmänhet strävar

• Leevi Romar provmonterar ett par specialförgasare på en 'lf ­ motor. Den och andra specialdetaljer kommer från Brasilien o~h niir motorn väl är färdig ska den med sina 1700 ccm ge bortåt JOO hiiR­ krafter i stället för det nonnala ca. femtio. man till att varje förare ska få göra åtminstone t vå starter.

Vartefter heaten körs kan sedan förarna följa med hur place­ ringarna förändras och räkna ut om det lönar sig all ta det lugnare i nästa heat och spara på bilen eftersom han kan­ hända redan i praktiken har . gått vidare till C-final. Från denna har han chans att gå vi­ dare till B-final och sedan till A-finalen. Målet är givetvis A­ finalen, men samtidigt gäller det att hushålla med bilen. De hårdtrimmade motorerna tål inte hur mycket som helst.

Botnia Sport bilister har för . närvarande en ca. 400 meter' lång bana i bottnen av ett f.d . grustag . Banan skall förlängas är det meningen. För närvaran­ de hyr föreningen det markom­ råde där banan ligger men skul­ le gärna se att kommunen in­ löste området.

Problemet med grusbanorna är att de inte håller en hel täv­ ling. Därför händer det all man inte kan låta alla delta som an­ mält intresse för en tävling.

Vintertid är det lättare då ba­ norna dras fram på isen. Botnia Sport bilisters isbana ligger på

Nämpnäsfjärden. I vinter, efter nyär, kommer större tåvlingu att ordnas pä den banan . I som­ mar har man enbart kör cu p­ tävlingar inom föreningen.

För närvarande har BoUlia Sportbilister ett tiotal förare som åker lit och tävlar, men dessutom finns många som kor endast inom den egna föreni ng ­ en . Vintertid fungerar isbanan också som övningsbana ror "vanliga" förare, som vill öva sig i halkkörningens ädla konst.

De flesta som sysslar med var· mansklassen bygger själva sina bilar.

- Man ska vara något mångSYSSlare, säger Romar har egen verkstad och s~ med alt trimma ocksA andra varmansförares motorer vid si­

dan om det vanliga verkstads­

jobbet. Då ÖP var på besök

höll han på med en motor som ägs aven Vasaförare.

- Dom kommer hil med sin2 grejor så att konkurrenterna in­ te ska veta vad som som finns under huven, flinar Romar.

Mycket "hysch-hysch" kan man tycka men däri ligger säkerligen också en del a\' tjus­ ningen.