Nils-Ove Gustafsson Kompetensutveckling inom artilleriet

Nils-Ove Gustafsson

Överstelöjtnant Nils-Ove Gustafsson har varit kurschef på TaP Art och tjänsteförrättande skolchef på ArtSS. Sedan 01-07-01 tjänstgör han vid Högkvarteret som produktionsledare på Krigsförbandsledningen.

Kompetensutveckling inom artilleriet

Artilleriet – med där det händer

Efter det senaste årets hårda nedskärningar inom Försvarsmakten i allmänhet och Artilleriet i synnerhet, kan många tro att kompetensutvecklingen för Artilleriets vidkommande är i fara.

Visst är det så att organisationen krympt till ett minimum och visst är det så att Försvarsmakten tappat – och fortfarande tappar –ett stort antal mycket kompetenta artillerister. Och visst är det så att materielanskaffning, övningar och verksamheter ställs in pga underskott i kassan. Målsättningar sänks för varje nytt krav på besparing. Snart har vi kanske inte ens medel för att förvara personal i kasernerna. Det ser mörkt ut.

Men är det verkligen så illa? Visserligen har vi inte samma situation som tidigare, där grundutbildningsbataljonerna övade flitigt, och där officerarna drog ut på krigsförbandsövningar. Det är nya tider, men det är trots allt inte helt hopplöst. Trots att brigaderna ställer in flertalet av sina övningar genomförs fortfarande några där det finns behov av artilleristers engagemang. Bekämpningskompetens efterfrågas till alla övningar där systemet indirekt eld har en funktion.

Det är faktiskt så att artilleriet i några fall har tvingats avböja inbjudan om deltagande p g a att vi är för få. Samtidigt som det erbjuds mycket fina övningstillfällen ska vi •driva utbildning av grundutbildningsbataljonerna (Kristinehamn och Boden), •genomföra skolverksamhet vid Artilleriets

Stridsskola, •genomföra organisations- och metodförsök och utvecklingsprojekt vid Artilleriutvecklingsenheten samt •genomföra demonstratorprojekt.

Så visst finns det många tillfällen för kompetensutveckling för den enskilde artilleristen. Men alla tillfällen kan alltså inte utnyttjas. Och själva tvingas vi också – av besparingskrav – att avstå från vissa övningar. Eftersom utbildningsrytmen för värnpliktiga är den samma för oss och alla de förband som vi ska understödja räcker vi inte heller till

för alla de slutövningar, där det ställs krav på vår medverkan.

Prioriteringar

Vad gör vi åt problemet? Inom artilleriet ser vi ”bara möjligheter” genom att prioritera.

På vissa övningar deltar artilleriet endast med spelgrupper och artillerichefer i syfte att den indirekta eldfunktionen ska finnas med som ett medel i striden och att chefer och stridsledare på divisions-, brigad- och bataljonsnivå ska tvingas att tänka och agera inom ramen för bekämpning. Exempel på en sådan övning är brigadstridsövningen som Markstridsskolan genomför under februari månad på Skaraborgsslätten.

Andra övningar deltar vi i med större, mera kompletta artilleristaber på regements- och bataljonsnivå i syfte att kompetensutveckla organisationen och även systemet, tex vårens stabs- och sambandsövning (som är Försvarshögskolans ”examensövning”) på S1 område.

Därtill deltar Artilleriförband, staber, bataljoner och även demonstratorförband, i större samövningar (nu senast Snöstorm) där hela Artilleriet och bekämpningsfunktionen övas och prövas. Det genomförs dessutom övningar helt och hållet i Artilleriregementets regi både vad avser understöds- och förbandsledning, tex brigadunderstödsövning. Till dessa övningar inbjuds chefer och stridsledare från brigaderna.

Universitetspedagpogik

Årligen erbjuds utbildningar på ArtSS för kompetensutveckling – skjutledarkurs, eldlednings- och sensorkurser mfl.

I och med införandet av nytt utbildningssystem – som i korthet innebär en civil högskoleanpassning – ska lärare vid ArtSS genomgå universitetspedagogisk grundkurs vid något av våra universitet. Syftet med utbildningen är att utveckla utbildningsmetodiken och ge lärarna behörighet att examinera studenterna vid våra militära skolor.

Kaptensutbildning – nivåhöjande kompetensutveckling

Jag har nämnt bekämpning ett antal gånger. Med bekämpning avses ett system som innehåller sensor-, lednings-, indirekt eld- och underhållskompetens (med allt vad det innebär: ammunitionsförsörjning, transporter, sjukvårdstjänst mm, jfr Hagman sida 6 ff).

Officer som ska genomföra nivåhöjande utbildning för att kunna befordras till kapten kan kompetensutvecklas inom en speciell funktion. Detta visar inte minst den nya officersutbildningen som hålls vid ArtSS. Till det Taktiska Programmet för Artilleriet, TaP Art – kaptensutbildningen – söker idag många officerare utanför Artilleriet. Anledningen till detta är att de vill arbeta med bekämpning vid sina hemförband. Det kan bl a vara som chef för eldledningspluton, granatkastarpluton eller som bekämpningschef i bataljonsstab.

Artilleriet medverkar på detta sätt till kompetensutveckling av ”bekämpning” över gränserna. Vi får vara med att forma våra ambassadörer inom andra truppslag – detta är bra.

På samma sätt får artillerister genomföra sin kaptensutbildning vid andra truppslags-

Ny teknik och nya metoder parat med förmåga att tjänstgöra i internationella missioner ställer efterhand nya och större krav på våra officerare.

skolor än ArtSS. T ex har vi artillerister som vill utveckla sig inom underhållstjänsten vid TaP Uh i Halmstad och officerare som vill utveckla sig inom ledning vid TaP Sign i Enköping.

En kapten som utbildats på TaP Art kan titulera sig ”bekämpningsofficer” – oavsett vad som anges på kragspegeln. Det händer mycket spännande inom utbildningsväsendet.

Jag tror att för att uppleva sin egen utveckling måste det finnas möjlighet att göra ett bra jobb, få tid till att reflektera och inventera sina egna utbildningsbehov. Det är först då man kan ta till sig all den kompetensutveckling som erbjuds.

Modernisera nu

Även om det påstås att Artilleriet är väl försett med officerare så är numerären för liten för att kunna delta i all den verksamhet som erbjuds. Vi tvingas ibland till prioriteringar och att avstå från att delta i vissa verksamheter för att personalen ska kunna hämta krafter. Jag är också övertygad om att när vi får balans i vår ekonomi och nytt artillerisystem levereras kommer stämningen att stiga. Artilleriet behöver nya fräscha system som känns rätta i tiden. Att utveckla ”artillerikompetens” (artilleriskjutning) med gammal materiel och gamla metoder blandat med nya system för ledning och manöverkrigföring är inte stimulerande. Nya flygande obemannade sensorsystem, nya autonoma pjässystem, ny smart långräckviddig ammunition och nya ledningsfordon är några av de saker som står högt på önskelistan – inte minst för att det Svenska

Artilleriet ska kunna bli världsledande inom funktionen bekämpning.

Internationell tjänst

I och med att Försvarsmakten ökat sitt internationella engagemang har många artilleriofficerare utvecklat sin kompetens att arbeta i internationella staber. Kravet på att kunna verka inom bekämpningsområdet har ökat. Svenska officerare ska kunna leda flygunderstöd och indirekt eld med såväl eget som annan nations artillerisystem.

Svenska metoder är inte längre till fyllest, vi måste lära oss att hantera metoder som är kompatibla med andra nationers.

Årligen låter vi svenska artilleriofficerare utbilda sig i Norge, Danmark och USA för att ge organisationen kompetens som är användbar i internationella sammanhang, men det måste till avsevärt fler för att täcka behovet för våra internationella styrkor.

Kanhända vi – om det internationella engagemanget ökar ännu mera – ska fundera på att byta ut våra metoder mot mera internationellt anpassade. Jag tror det är dags att anpassa den lilla försvarsmakt som är kvar och helt gå över till en ny standard. Nya metoder kommer i så fall att generera ett helt nytt behov av kompetensutveckling för Artilleriet och dess personal. – Vi är där, snabbare än vi anar.

Sammanfattning

Efter flera års tjänstgöring i olika befattningar på ArtSS under en synnerligen turbulent tid skulle jag kunna formulera ”Chefens ArtSS syn på kompetensutvecklingen inom Artilleriet”. Jag vågar påstå att artilleriet har mycket goda förutsättningar för att kunna genomföra adekvat kompetensutveckling för officerarna. Jag anser också att det finns mycket goda möjligheter att kunna kompetensutveckla organisationen (men det kräver att vi får det nya artillerisystemet snart).

Det nya utbildningssystemet medger att den enskilde officeren kan välja vilken specialkompetens han/hon vill uppnå. Vi deltar i utvecklingen av bekämpningsofficerare vid förband utanför Artilleriet genom att välkomna officerare med intresse för indirekt eld till vår TaP.

Vi är med i utvecklingen av nya system för bekämpning.

Kompetensutvecklingen pågår ständigt inom artilleriet. Artilleriofficerare deltar i allt större utsträckning i de förband, som Sverige beordrar ut i internationella uppdrag. Så långt resurserna medger deltar artilleriet i verksamheter där vi inbjuds att öva, med både förband, skjutande enheter och staber.

Jag kan naturligtvis ha fel, men jag tror på framtiden och med den kompetensutvecklingen inom artilleriet. Artilleriet satt inte med armarna i kors när beslutet om ominriktningen kom, vi var faktiskt väl förberedda och jag vet att vi har en bra och konkret vision om det framtida artilleriet –vi kan agera och vi agerar.

Organisationen måste dock göra det möjligt för artilleriofficeren att göra medvetna val för egen kompetensutveckling – då kompetensutvecklas också artilleriet.