Karteschen – förening för utbyte mellan svenska och finska artilleriofficerare

Carl Vilhelm Angert

Carl Vilhelm Angert är major i artilleriets reserv. Han var reservofficerarnas representant i styrelsen för Karteschen 1973-91.

Karteschen – förening för utbyte mellan svenska och finska artillerireservofficerare

Carl Vilhelm Angert har varit en av de drivande reservofficerarna i Karteschens verksamhet. Han har välvilligt ställt en historik över föreningens tillblivelse och verksamhet till Artilleri-Tidskrifts förfogande. Här presenteras utdrag ur historiken. Den kompletta historien kan man ta del av genom kontakt med ArtSS bibliotek eller direkt med Carl Vilhelm Angert, Box 210, 18206 Djursholm epost cva@caloma.se.

Denna historik är tillägnad minnet av dem från Finland och Sverige som genom sina liv och uppoffrande insatser gått före och visat vägen till den bro av artilleristutbyte mellan broderfolken, som idag speglas av utbytet mellan Fältartilleriklubben i Finland och Karteschen i Sverige. Krigserfarenheterna från Märkäjärvi/Sallaområdet och TaliIhantala – Nordens största artilleristrider –länder till eftertanke. Utbytet mellan svenska och finska artillerister har för många givit erfarenheter med personliga minnen för livet.

Inte utan saknad minns vi de svenska artilleriregementen som medverkat i utbytet under de gångna åren och som idag är indragna.

Det är med tacksamhet jag ser tillbaka på åren som representant för reservofficerarna, de givande utbytena, de årliga förbandschefsmötena, alla vänner och minnen. Leden glesnar och rösterna från några av dem som var med från början har tystnat. Men deras ord och gärning lever till gagn för fortsatt utbyte artillerister emellan.

Bakgrund

I vinterkriget 1939-40, fortsättningskriget 1941-44 och Lapplands-kriget 1944-45 deltog svenskar i svenska frivilligförband.

1939-44 deltog en svensk frivilligkår i norra Finland under ledning av generalmajor Ernst Linder, av finsk börd och gammal vän till marskalken av Finland Gustaf Mannerheim, med överstelöjtnant C A Ehrensvärd som stabschef. Stridsgruppchefer var överstelöjtnant Magnus Dyrssen, övlt Viking Tamm och övlt Martin Ekström. Vid Märkäjärvi avsnittet stod mot den svenska frivilligkårens två bataljoner och två 7,5 cm batterier, en rysk division med tio bataljoner, tolv batterier och stridsvagnar.

Sedan 1930-talet har det, med stöd av Finlandsfrivilliga, varit ett regelbundet reservofficersutbyte mellan Finland och Sverige.

1964 Finland

Helsingfors reservofficerares fältartilleriklubb firar årligen generalen av artilleriet V.P. Nenonens födelsedag 6 mars (Biografi, se Artilleri-Tidskrift 1949 sida 77). 1964 är Jonas Hedberg inbjuden av ordföranden, Niilo Seppo Koskinen, för att hålla föredrag om Finlands artilleri intill 1811. Klubben har länge försökt att få till stånd ett utbyte med artillerister i Sverige.

Hedberg, som är en ivrig Finlandsvän, förstår detta och inbjuder till besök i Sverige under 1967.

1967 Sverige

Den 14-17 september genomförs, med stöd av Försvarsdepartementet och reservofficersförbundet, Jonas Hedbergs inbjudan på Bergslagens artilleriregemente i Kristinehamn och på Villingsbergs skjutfält. Fältartilleriklubbens standar vajar nu för första gången utomlands vid en paradmönstring. Värd för besöket är regementschefen överste Sten Claëson som håller högtidsmiddagens tal på finska. Han deltog som frivillig i Finland 1941-42, blev löjtnant i finska armén och gifte sig 1943 med en finsk flicka. Besöket blev mycket uppskattat och man hoppades på en fortsättning genom ett besök i Finland nästa gång.

1969 Finland

Den 26 maj 1794 förordnade den svenske kungen om grundandet av Svea, Finska, Göta och Wendes artilleriregementen. Finlands president bestämde 27 november 1956 att 26 maj skulle vara årsdag för det fältartilleriregemente som var förlagt till Kankaanpää och fastställde regementets namn till Satakunda fältartilleriregemente samt ålade regementet att förvalta traditionerna för det med Frihetskorset belönade 1. fältartilleriregementet och för f d Kungl finska artilleriregementet.

Med anledning av 175-årsjubileet av Kungl finska artilleriregementets bildande, tar Fältartilleriklubben 25-26 maj emot svenska och finska artillerister på Tavastehus slott, pansarmuseet och i Kankaanpää – Satakunda fältartilleriregemente. De svenska reservofficerarna lägger ner krans vid hjältegravarna.

1970 Sverige

Utbytet fortsätter genom att major Holger Blomqvist, Finland, 20-22 mars besöker Wendes artilleriregemente i Kristianstad. Major Stig Kuylenstierna, A1 reserv, planerar och förbereder Fältartillerklubbens besök i Sverige 1971. 26-28 maj tas finska och svenska artillerister emot på Svea artilleriregemente i Linköping som visar övningar på regementet och artilleriflyg på Malmen.

Utbytet mellan finska Fältartilleriklubben och svenska Karteschen har ofta präglats av en ceremoniell agenda med kransnedläggning som här på bilden.

1974 Finland

Nu är det Fältartilleriklubbens tur att vara värd och 19-22 september startar programmet med besök på Åbo slott och i Åbo kyrka med hyllning vid hjältegravarna under medverkan av musikkår. Programmet fortsätter i Raumo med en artilleribataljon från Dragsvik som visar skjutningar mot sjömål. De svenska deltagarna får på håll se nyheten kollimator som används vid inriktning av pjäserna. Carl Vilhelm Angert engageras i arbetsgruppen och verksamheten under resan till Åbo.

1974 Sverige

1974 års besök planeras i Sverige till 19-20 april. Meningen är att det skall ske i Artilleriklubbens regi. Nytillträdde ordföranden överste 1 Tore Rääf anser att detta kommer för hastigt på och avböjer medverkan. Besöket ställs in. Ett praktiskt problem är att det i Sverige inte finns någon motsvarighet till Fältartillerklubben. Det blir tydligt att det behövs en huvudman på svensk sida.

1975 Sverige

Efter det inställda besöket görs nya ansträngningar och 2-4 juni arrangeras ett besök på Lv 3 i Norrtälje, LvSS på Väddö och med förevisningar på Arlanda.

Nu blir det uppenbart att vi måste hitta en fungerande ”svensk lösning”. Olika sonderingar görs, bla av Artilleriklubbens ordförande Tore Rääf, för att finna en svensk huvudman för utbytet. Samtal förs bland annat med reservofficersförbundet och med ROSIS – Reservofficerssällskapet i Stockholm där C V Angert är styrelseledamot sedan 1974 och sedermera ordförande 1979-1994 – samt med artilleriinspektören, för att finna en fast förankring till försvaret.

1976 Finland

Fältartilleriklubben är den 14-18 augusti värd för den första resan till Artilleriskjutfältet i Rovajärvi i finska Lappland. Det är 1 100 km2 stort. En hel armékår kan övas samtidigt. När Älvdalen togs i bruk 1967 var det 540 km2 .

Deltagarna upplever skjutning med artilleriregemente, full ammunitionsinsats, 960 spränggranater 7,6-15,5 cm, i en stormeld före anfall – ”hur kan någon överleva detta inferno?”

Kransnedläggning görs även vid stenen ”Här stupade Magnus Dyrssen 1.3.1940 för Nordens frihet och Sveriges ära”.

Karteschen Ordförande i Fältartilleriklubben

Mj Zacharis Walmari, 1962-64 Mj Niilo Seppo Koskinen 1965-69 Mj Erik Berner 1969-73 Mj Jarmo Raulo 1973-76 Mj Kari Vilamo 1976-83 Kn Björn ”Nalle” Holmström 1984-91 Kn Illka Korhonen 1992-96 Mj Raimo Kinnaslampi 1997-01 Premlt Esa Rahkonen 2002-

Besök vid Märkäjärvi/Salla där Svenska frivilligkåren den 25.2.1940 avlöste de finska styrkor som sattes in på Karelska näset. Efter två veckors strider överlämnade svenskarna sina pjäser, 75 K 02 från 4. batteriet A1 – Stig Kuylenstiernas batteri – till dåvarande löjtnanten Martti O Rintanen. Nu visar överste Rintanen var han som batterichef tog emot de svenska artilleripjäserna och berättar fängslande om hur man med slägga och borr ”grävde ner” pjäserna i den steniga terrängen. Flera korsu och skyttegravar, delvis övertäckta, befäste de strategiska höjderna vid Märkäjärvi (nuvarande Salla). En minneskorsu finns idag i gropen för 1. pjäs. Gamla Salla ligger nu på ryska sidan. Under kriget stupade 317 Sallabor, nästan hela byn, och under mer än tio år efter kriget var byn en ruin.

I diskussionerna om framtiden deltar greve Gustaf Hamilton f d försvarsattaché i Wien och överste John Crafoord, svensk försvarsattaché i Finland. I Sverige måste man söka en organisationsform med artilleriinspektören som huvudman och artilleriets förband och reservofficersförbundet som medlemmar. Styrelsemedlemmar bör vara reservofficerare som själva deltagit i utbytet. Efter resan tas kontakt med ÖB Stig Synnergren som förstår situationen. Stig Kuylenstierna kallas till ÖB och redogör för den tänkta modellen. Artilleriinspektören överste 1 Gösta Gärdin får skriftligt direktiv: “Klara av det här, Stig S.” Gösta Gärdin tar upp modellen på artilleriets förbandschefsmötet i augusti 1976 och förbandscheferna uttalar sig positivt för en fortsättning av utbytet.

Ordförande i Karteschen

Öv Sten Claëson 1977-82 Öv Gösta Mittag-Leffler 1982-88 Öv Rune Eriksson 1988-00 Öv Torsten Gerhardsson 2000-

1977 Sverige

I handbrev till artilleriregementena drar Gösta Gärdin upp riktlinjerna för åren 1977 och 1978 samt ger Sten Claëson uppgiften att leda verksamheten. En arbetsgrupp utformar förslag till stadgar. Dessa antas vid möte 21 mars 1977 med den blivande Karteschens interimsstyrelse, Sten Claëson, Stig Kuylenstierna och Carl Vilhelm Angert. Resultatet presenteras för artilleriinspektören som uttalar sitt gillande.

Den 10-12 augusti arrangerar den blivande Karteschens sitt första utbytesprogram –skarpskjutningar på Villingsbergs skjutfält. För programmet där och andra arrangemang, industribesök på Bofors och VM i militär femkamp på A 9, svarar Svea Artilleriregemente. Nöjda med det uppskattade utbytet träffas Karteschens interimsstyrelse 25 november bestämmer vad som skall tas upp på förbandschefsmötet i december.:

• stadgar, • genomförd verksamheten 1977, • planer och behov av medel 1978 samt •eventuell symbol i form av nål och plakett (enligt bifogad skiss).

10 år efter det första svenska utbytesarrangemanget antas Karteschens stadgar på förbandschefsmötet den 7 december 1977. Ett historiskt datum för artilleristutbytet. Stadgarna klarar ut att föreningen är en sammanslutning av myndigheter och organisationer som vill främja utbytet mellan svenska och finska artillerireservofficerare och att artilleriinspektören utser ordförande tillika verkställande ledamot.

Den förste ordföranden blir överste Sten Claëson. Reservofficersförbundet utser en representant och revisor. Den förste representanten blir kapten Carl Vilhelm Angert, A1 reserv. Artilleriförbanden utser ledamöter. De första blir major Stig Kuylenstierna, A1 reserv, kapten Björn Corlin, A7 reserv och kapten Erik Lidén, A3 reserv.

Vidare stadgas att medlemsorganisationerna betalar en årlig avgift¸ för 1978 200 kr. Kostnaderna i samband med utbyte i Sverige bestrids av värdmyndighet. Verksamheten redovisas årligen i samband med artilleriets förbandschefsmöte i december, varvid reservofficersförbundets representant deltar.

Principen för utbytet är att respektive regemente utser två reservofficerare, vilka deltar i Karteschens besök vid två på varandra följande tillfällen, ett besök i Finland och ett besök i Sverige. Kartescens emblem på bordsstandar och medlemsnål.

1978 Finland

Under våren 1978 arbetar Karteschens styrelse med att ta fram emblem och bordsstandar samt medlemsnål och gåvokanon.

Den 27-29 september i Niinisalo tar Fältartilleriklubben emot Karteschen i Finland. Programmets skjutningar utgick på order av Huvudstaben med motivering att “utländska åskådare vid reservövningar inte var tillåtna”. Genom att skjutningarna föll bort infriades inte helt målsättningen för studieutbytet i vad avser önskemålet att utbytet bör innehålla ett utbildningsmoment för deltagarna. Programmet i övrigt var intressant och givande, omhändertagandet utmärkt.

1979 Sverige

Utbytet har nu fått en eftersträvad fast form och 27-30 maj tar Karteschen emot Fältartilleriklubben på Artilleriskjutskolan i Älvdalen där det bjuds på artilleribekämpningsövning, förevisning av FH 77

Tampella 155 mm KH 83 på Rovajärvi skjutfält 1984. Eldrörslängd 39 kal, automatisk ansättning, 7-8 sk/min, Dmax 30 km.

och artilleriflyg. Som särskilt inbjudna gäster deltar Jonas Hedberg, 1964 initiativtagare till studieutbytena, och Stig Kuylenstierna, organisatör av utbytena åren 1970-1976.

I sitt tacktal till Artilleriskjutskolan säger ordföranden Sten Claëson: “Det är flera avsikter bakom studieutbytet – en allmän nordisk kontakt, en kamratträff mellan artillerister i reserven, men främst är avsikten att få ett utbyte av erfarenheter beträffande artilleriverksamhet i fält mellan reservofficerare. Detta erfarenhetsutbyte tror vi främjas mot bakgrunden av reella övningar och förevisningar.

Sedan några år är Karteschen målsman för det här utbytet på svensk sida. Skapandet av Karteschen skall ses som ett uttryck för den betydelse försvarsledningen tillmäter det här utbytet. - - - Studieutbytet är dels ett led i strävan att göra reservofficerare bättre skickade för sina krigsuppgifter, dels en uppmuntran och erkänsla åt dem som tar på sig reservofficersjobbet.”

Envishet, lite tur och en fast tro från både finsk och svensk sida på betydelsen av utbytet, har givit resultat. Många har varit engagerade på olika nivåer. Många med starka band till Finland, andra med kontakter, resurser och personliga insatser. Dessa pionjärer bör reservofficerarna ägna en tanke av tacksamhet.

1980 Finland

Den 20-23 augusti sker utbytet på Artilleriskjutfältet i Rovajärvi.

På Karteschens Årsmötet 5 december framhåller ordföranden, artilleriinspektör Gösta Gärdin att ”detta är en betydelsefull verksamhet, både för oss och särskilt för våra finska kollegor. Verksamheten är sanktionerad av arméchefen, förre ÖB och departementet.”

1981 Sverige

Den 4-6 maj sker utbytet på Smålands artilleriregemente i Jönköping och vid övningar på Skillingaryds skjutfält. Där sköts tre lag med haub 77 när deltagarna stod intill. Sista skottet small inte som vanligt utan i stället kom en enorm eldkvast ut ur eldröret! Det visade sig att servisen i sin strävan att vara snabb, missade att föra in granaten före hylsan. En finsk deltagare sade lugnt: “Int ha vi så tekniskt avancerade pjäser, men vi ha allti en projektil framför laddningen innan vi fyrar av!”

1982 Finland

Den 27-29 oktober genomför Karteschen sin fjärde resa till Finland och Fältartilleriklubben. Utbytet genomförs på det enda helt svensktalande förbandet, Nylands brigad, Dragsvik, Ekenäs, nio mil väster om Helsingfors. Övningar på skjutfältet i Syndalen, orientering om de svenska frivilligas insatser på Hangöfronten 1940 samt studiebesök vid Mannerheimstenen, korsun “Gyllene freden” och i Hangö står också på programmet.

1983-1987

Utbyte sker årligen, vartannat år i Sverige, vartannat i Finland.

1988 Finland

Den 13-16 augusti genomförs utbytet på Artilleriskjutfältet i Rovajärvi. Ordföranden Gösta Mittag-Leffler överlämnar en 10,5 cm kanon m/17 till artilleriinspektören som i sin tur överlämnar den till Finska artillerimuseet, Niinisalo, som samlar pjäser som använts av finska artilleriet efter 1918. ”Det har inte varit utan besvär att få artilleripjäsen över gränsen” berättar Mittag-Leffler. I den stora slutskjutningen deltar 15 batterier med 78 eldrör, 4 grkkompanier samt 3 122 Rakh/76 med vardera 40 eldrör. Under 5 minuter får besökarna uppleva mer än 1 000 spränggranater i målterrängen. Hur många svenska artilleriofficerare har varit med om det?

1989 och 1990

Utbyte sker i Sverige och Finland.

1991 Sverige

Den 6 mars fyller Fältartilleriklubben 50 år. Hyllningsadress avsänds med uppskattande ord om finska artilleribragder både mot numerärt överlägsna motståndare och i artilleriteknisk utveckling och om föredömlig förvaltning av arv och traditioner. Särskild reverens sker till V P Nenonen.

Årets utbyte genomförs 23-26 maj på Wendes artilleriregemente i Kristianstad.

1992 Finland

C V Angert deltar i firandet av V P Nenonens födelsedag 6 mars med kransnedläggning på Sandudd, Helsingfors, en hyllning till dem som gått före och visat vägen. Så började utbytet 28 år tidigare. Årets utbyte genomförs 11-14 augusti på Rovajärvi skjutfält med besök i Salla och Märkajärvi. Ett program som har stora likheter med den första resan till Rovajärvi, 16 år tidigare. Cirkeln är sluten. Traditionen förs vidare.

Här slutar Carl Vilhelm Angerts historia men verksamheten går vidare med årliga möten, det senaste på Svenska Artilleriregementet 2001-10-05—10-07.

”En artillerist är likadan i bägge länderna. Artilleriets anda är en form av vapenslagsstolthet – men framförallt är det personligt ansvar – förmår jag behärska alla de många tekniska och taktiska detaljer som krävs av en artilleriofficer. I övriga vapenslag är det snarast fråga om de underlydande hålls i ledet eller om de håller jämna steg med sin ledare vid ett anfall eller inte”

Niilo Seppo Koskinen, 1964 Vice Ordförande i fältartilleriklubben