Stefan Axberg Högre officersutbildning i militärteknik

Stefan Axberg

Stefan Axberg är professor i militärteknik och chef för den Militärtekniska institutionen vid Försvarshögskolan. Han är ledamot i Kungl Örlogsmannasällskapet och har valts in i Kungl Krigsvetenskapsakademin, där hans inträdesanförande kommer att gälla teknikutbildning inom Försvarsmakten.

Högre officersutbildning i militärteknik

Officersutbildning som samlat begrepp och i systematisk form har endast funnits drygt 200 år i Sverige (Kungl. Krigsakademien vid Karlberg 1792). Tidigare utbildning, specifik för officersrollen, innefattade i allmänhet tekniska ämnesområden såsom skeppsbyggnad, fortifikation och givetvis artillerilära. Det senare områdets betydenhet illustreras väl av det 1818 inrättade Högre Artilleriläroverket på Marieberg där grunden lades för en artilleri- och ingenjörsofficersskola. Fr o m år 1842 genomfördes här även utbildning av ickemilitära ingenjörer - civilingenjörer – en titel som sedermera övertogs av de utexaminerade ingenjörerna från den 1878 inrättade Kungl. Tekniska Högskolan (KTH, ursprungligen Teknologiska Institutet från 1827).

Alltsedan dess har högre officersutbildning bedrivits i organiserade former, vilka dock såväl till innehåll som organisation varierat över tiden. Ytterligare en faktor i sammanhanget har varit den akademiska anknytningen, vilken kan sägas ha blivit allmänt accepterad i och med bildandet 1996 av Försvarshögskolan. Det är nämligen så att det inte enbart är ett ökat teknikberoende, som i sig accentuerar behovet av tekniska kunskaper på hög nivå, utan även den generella utvecklingen av FM som kräver kritiskt tänkande och välutbildade officerare.

Officerarna skall således självständigt kunna hantera komplexa problem med stöd bl a av empiriskt grundade kunskaper och också kunna värdera sina egna och andras erfarenheter. Officerarna måste härvid kunna skapa och teorianknyta nya doktriner, kunna skilja mellan vedertagna fakta och tyckande samt kunna pröva ett antal hypoteser mot kända grundvärden. Sålunda måste de bibringas ett vetenskapligt förhållningssätt till vad de gör. Detta erhålls endast genom en akademisk skolning.

Teknikutbildning Vetenskapligt arbete

Av tradition konstitueras ett akademiskt ämne först då det har fått en unik vetenskaplig profil med en gemensam teoretisk och empirisk referensram. Vetenskapligt arbete utgör ett komplicerat samspel mellan insamling och klassificering av data, experiment, generaliseringar, uppställande av hypoteser, slutledningar, utformning och prövning av passande modeller, fruktbara metoder och välformulerade teorier, samt omprövning av etablerade arbetsmetoder. Forskningsämnet etableras när forskare inom ett kunskapsområde formulerar egna problem och tillämpar egna vetenskapliga metoder. Av betydelse vid framväxt av nya ämnen är inställningen hos såväl det nationella som det internationella forskarsamhället. Forskarutbildning i ämnet görs möjlig i och med att en professur med den aktuella ämnesbenämningen inrättas och tillsätts vid en högskola med fast forskningsorganisation.

De grundläggande akademiska nivåerna kan beskrivas på flera sätt. FHS definierar de olika nivåerna inom den högre officersutbildningen på följande sätt: • A-nivån (Vetenskapligt baserad kunskap) innebär att söka definiera grundläggande begrepp och på denna grund beskriva för ämnet centrala aspekter med en empirisk fokusering. • På B-nivån (Förklaringar/orsakssamband) eftersträvas förmåga att förstå och själv söka hitta förklaringar till orsakssamband. Exempel: Hur påverkar artillerilokaliseringsradar taktiskt uppträdande?

Vad förklarar framgång i krig? Vidare ingår insikt i vetenskaplig metodik. Inom

denna ram skriver de studerande vid FHS en mindre uppsats för att öva analytiskt tänkande. • På C-nivån (Ökad komplexitet i förklaringsansatserna/holistiskt perspektiv) fördjupas analysen av väsentliga fenomen för vetenskapen. Eleverna tränas i kritiskt, självständigt tänkande. Undervisningen har en högre abstraktionsnivå och eleverna skall få en insikt om var forskningsfronten ligger inom aktuellt ämne. En viktig aspekt är samspelet mellan teori och empiri. Bland annat med hjälp av kunskaper förvärvade genom utbildningen i metodik skriver varje studerande en uppsats (10 p) som behandlar någon av de viktigaste strömningarna inom huvudämnet eller utgör en fördjupning inom något delområde (1 p motsvarar i stort en veckas studier på heltid).

Militärteknik

Med militärteknik menas det tvärvetenskapliga kunskapsområde som behandlar tekniken och dess inverkan på officerens förmåga och sätt att utöva sin profession inom krigsvetenskapen. I ämnet finns vid Försvarshögskolan (FHS) sedan år 1999 en professur i Militärteknik, särskilt relationen mellan teknik, taktik och operationer.

Den högre officersutbildningen i militärteknik syftar till att ge de studerande kunskap och förståelse för teknikens möjligheter och begränsningar vid taktiska och operativa tillämpningar över hela konfliktskalan. Vidare skall de studerande få insikt i den tekniska systemuppbyggnaden av vissa lednings- och vapensystem samt generell kunskap om systemvärdering på en högre

Militärtekniken är ett nav vid all taktisk och opertiv verksamhet. nivå. Förståelse för och nyttjande av modellering och simulering utgör härvid ett väsentligt inslag. De officerare som går Chefsprogram med teknisk inriktning får därutöver en god kunskap i att ställa och värdera tekniska krav på framtida system samt att vidareutveckla befintliga system. Vidare får de en förmåga att föra en kvalificerad dialog med forskare och tekniker inom och utanför Försvarsmakten, på engelska som på svenska.

Förmågan att förstå och utnyttja tekniklösningar är nämligen helt avgörande för Försvarsmaktens effektivitet och förmåga att lösa dess fyra (nya) huvuduppgifter. Den snabba tekniska utvecklingen har dramatiskt förändrat den militära verksamheten, där begrepp som bland annat NCW (Network Centric Warfare) och dess svenska motsvarighet NBF (nätverksbaserat försvar) bygger på en snabb teknikutveckling och god teknisk förståelse hos alla framtida officerare i det svenska försvaret. Detta har medfört ett utökat behov av bästa möjliga teknikutbildning för såväl chefer som specialister på alla nivåer. Utmaningen återfinns över hela bredden från dagens lednings- och teleteknik, där många lösningar hämtas från den civila utvecklingen, till de mer traditionella militärtekniska områdena.

Utbildning vid FHS

Utbildning i Militärteknik bedrivs idag inom samtliga av Försvarsmakten finansierade utbildningsprogram vid FHS. Sammantaget omfattar kursutbudet ca. 150 p (varav 70 p på A-nivå, 60 p B-nivå och 20 p C-nivå). Exempel på kurser inom Fackprogrammet är den högre nautiska utbildningen om 40 p och delkurser inom ledningssystemområdet om sammantaget ca 20 p. Inom Stabsprogrammet genomförs en grundläggande militärteknisk kurs om 5 p innefattande bl a militärt specifika nyckeltekniker. Inom Chefsprogrammet med inriktning Krigsvetenskap meddelas militärteknik i omfattningen av en 5 p-kurs som fokuserar på systemledningsteknik och viss framtida tekniks militära påverkan. I syntesens form kopplas teknik, taktik och operationer ihop med pågående PerP-arbete1 och med Teknisk Prognos.

För den officer som väljer Chefsprogram med teknisk inriktning (ChP T) är studieomfattningen 100 p, dvs 20 p mer än hela Chefsprogrammet med krigsvetenskaplig inriktning (ChP). Inledningsvis får de teknikinriktade studerandena inom militärteknikens ram en solid teknisk/natur-

1 Perspektvivplanearbete

De svenska eleverna imponerar på skolledningen vid Naval Postgraduate School, NPS, Ca, USA.

vetenskaplig grund som medger fördjupade studier inom militärtekniken, varefter undervisningen fokuserar på tekniken och dess inverkan på taktik och operationer. Utbildningen avslutas med omfattande kurser i Krigsvetenskap.

Undervisningen kopplas till pågående forskning och meddelas i form av föreläsningar, laborationer och övningar samt i hög omfattning självstudier. Utbildningen börjar med kurser bl a i •Matematik, •Ellära och Elektronik, •Statik och Dynamik, •Materialteknik, •Vapen- och verkansteknik, •Skyddsteknik, •Robotteknik, •Informationssystemteknik, •Optronik, • Radarteknik, •Sambandsteknik, •Telekrig, •Farkostteknik samt •Modellering och Simulering.

Fördjupningsspår

F n finns två fördjupningsspår, nämligen Vapen/Skydd och Ledning/Tele. Mot slutet av det första året genomförs en avancerad militärteknisk utbildning vid Naval Postgraduate School (NPS) i USA. Efter det första årets avslutande tekniska workshop tillsammans med representanter från FM, FMV, FOI och industri går de studerande över till ChP för ett år där de läser krigsvetenskap, statskunskap, folkrätt, ledarskap, logistik mm. Därefter avslutar de sin utbildning med att skriva en C-uppsats.

De studerande utgörs av svenska och enstaka utländska officerare. Ett fåtal civila går hela eller delar av kurserna i Militär-

teknik. Denna cocktail av studerande upplevs som mycket stimulerande såväl av lärare som av de studerande.

Forskningen inom det militärtekniska området är i huvudsak tillämpad och i allmänhet tvärvetenskaplig med samarbete mellan företrädare för vetenskaper och mellan forskare, ingenjörer och officerare. Styrande för forskningen är således mer krigsvetenskapligt orienterade problem än den ämnesmässiga teori- och metodutvecklingen, möjligen med undantag av området Modellering och Simulering där särskilda militära behov föreligger.

Forskningssamarbete är etablerat med flera universitet och institut såsom KTH, LiTH och FOI. Ett samarbete med NPS i USA inom telekrigsområdet är under uppbyggnad. Inom området obemannade farkoster har nyligen inletts ett forskningssamarbete med Tyskland, Italien, Holland, Frankrike och Israel. Institutionens egen forskning byggs i första hand upp inom de militärspecifika områden där skolan bedriver undervisning. Helt naturligt utgör även de möjligheter, som den pågående teknikutvecklingen skapar, ett viktigt fält för forskningen; särskilt viktigt är officerens förmåga att kritiskt pröva och använda ny teknik för att fatta bättre beslut och utöva effektivare ledning inom ramen för sin officersroll.

Med en alltmer accentuerad teknikutveckling är ämnet militärteknik med sin tvärvetenskapliga karaktär dynamiskt och föremål för ständig vidareutveckling. Detta avspeglas bl a det nu pågående förändringsarbetet rörande den militärtekniska utbildningen inom Chefsprogrammet. Arbetet omfattar utveckling av ämnet så att utbildningen blir mer lämpad för att ge de framtida höga officerarna adekvata kunskaper och intellektuella verktyg nödvändiga för att kunna lösa problem ännu ej definierade.

Erfarenheter

Årligen får ca 220 officerare en grundläggande militärteknisk utbildning vid FHS. Detta sker vid Stabsprogrammet (från nivå 5 till nivå 4). Då de studerande har en mycket varierande (studie)teknisk bakgrund genomförs diagnostiska prov innan utbildningen startar, bl a till stöd för extra lärarinsatser.

Detta räcker dock ej – flera elever har det utomordentligt arbetsamt att klara de grundläggande nyckelteknikerna –utan andra åtgärder måste till.

En sådan verksamhet är att ta fram speciellt anpassade läroböcker inom hela det militärtekniska området. Detta arbete har nyligen påbörjats och väntas ge viss effekt redan till hösten 2002 med fullt genomslag hösten 2003. När läromedlen är fullt ut framtagna med sinsemellan avstämt innehåll kan dessa tillställas de studerande i förväg så att de som har extra behov kan förbereda sig på annat sätt än vad som är fallet idag. De utvärderingar som görs av såväl de studerande som av lärarna pekar just på den stora spännvidden i förkunskaper, från 2-årig social linje till teknisk fysik från KTH, som en vanlig orsak då problem uppstått under något delmoment. Skiftande pedagogisk utstrålning från lärarna kan även uppfattas negativt.

Sammanfattningsvis upplever många militärtekniken som både intressant och nödvändig och önskar att mer tid vore avsatt för ämnet.

Vad gäller erfarenheter från de mellan 15 och 20 officerare per år som genomför ChP T, dvs de blivande tekniska nivå 3-officerarna, så har de normalt inte enbart ett tydligt tekniskt intresse, utan även fallenhet för de krävande tekniska studierna. De har vid internationell jämförelse hävdat sig mycket väl. Så har t ex ledningen för NPS i USA, måhända världsledande inom det militärtekniska området, tydligt uttalat att de är imponerade av just de svenska elevernas gedigna utbildningsgrund.

Det finns dock, som på medaljen, en baksida nämligen att de tekniska officerarna efter genomförd utbildning besitter en kompetens, som gör dem mycket eftertraktade av det privata näringslivet. Detta medför att drygt hälften av dem, som genomgått denna relativt kvalificerade och tämligen kostsamma utbildning lämnar försvarsmakten. Sett mot det ovan nämnda behovet är detta utomordentligt allvarligt och riktade åtgärder behöver, enligt min mening, snarast vidtagas.

Tydliga och mätbara mål

Vilken är då nyttan med den militärtekniska utbildningen? Man kan givetvis besvara frågan olika utifrån olika referensramar. Ett vanligt sätt är dock att jämföra mot ställda mål. Grundläggande för om en verksamhet skall kunna prövas mot uppställda mål är att sådana finns. Ju tydligare målen är ställda ju bättre förutsättningar finns att göra en sådan prövning. Mål skall vara mätbara, realistiska och kommunicerbara. Utan angivna mål är det inte möjligt att ange lämpliga vägar dit. Är det inte tydligt vad eleverna skall kunna då de lämnar FHS är det inte heller enkelt att ange vilka lärare och vilken kompetens hos dessa som behövs, vilken infrastruktur som bäst stöttar, vilken ledning som erfordras, vilken organisation som är mest ändamålsenlig etc. Tydlighet är alltså viktigt.

Det synes rimligt, att de militärtekniska utbildningsmålen emanerar ur FM långsiktiga inriktning och målsättning. Det är således angeläget att mål enligt ovan arbetas fram inom HKV. Pågående ominriktningsarbete är här en utmärkt utgångspunkt. I avvaktan på tydliga mål framsprungna ur kundens artikulerade behov gör naturligen FHS det bästa av situationen. Det nära samarbetet och förtroendet mellan FHS och FM är härvid-lag en stor styrka. Detta kan illustreras av kopplingen mellan PerP-arbetet vid HKV/STRA, den tekniska prognosen vid FMV/FOI och den militärtekniska syntesen vid FHS.

Vissa för en högskola fundamentala mål vad gäller kvalitet och vetenskaplighet i det som görs kan dock analyseras utan verksamhetsmål enligt ovan. Det är emellertid viktigt att göra rätt saker rätt. Att göra fel saker rätt är inte kostnadseffektivt !