Archer - ett flexibelt system

Björn Isaksson

Ett delmål på vägen blir att det redan sommaren 2012 finns ett ARCHERkompani med fyra system klara för insatser såväl nationellt som internationellt.

När nu äntligen seriebeställningen av 24 ARCHER- system till Sverige och lika många till Norge är undertecknad kan A 9 i Boden på ett långsiktigt sätt på allvar starta processen med att utforma de två insatsbataljonerna (91:a och 92:a) som vardera skall utrustas med 12 system. Ett delmål på vägen blir att det redan sommaren 2012 finns ett ARCHER-kompani med fyra system klara för insatser såväl nationellt som internationellt.

Mycket arbete återstår dock innan vi är där, inte minst att anställa och utbilda personal till de två artilleribataljonerna. Som bekant avskaffas systemet med allmän värnplikt och ett anställt och insatsberett förvar skall upprättas. Det initiala arbetet med detta visar dock på ett stort intresse för att anställning i Försvarsmakten, exakt hur det hela kommer att lösa sig har vi svaret på först inom cirka 2-3 år. ARCHER-systemet kommer med sin breda ammunitionsportfölj vara väl lämpat och rustat för att delta vid internationella insatser i olika konfliktnivåer. Systemets förmåga att genomföra bekämpning av såväl mjuka ytmål, hårda/bepansrade mål som precisionsbekämpning kommer att innebära att den understödde taktiske chefen kommer att förfoga över ett synnerligen flexibelt system.

Högt tempo

Vidare medger systemets långa räckvidd på 40 km med spränggranater och upp till 50 km med precisionsammunition, kombinerat med ett högt tempo avseende gruppering och uppbröstning, att ARCHER i de flesta scenarion kan uppträda både på ett rörligt och statiskt stridstekniskt sätt.

ARCHER- systemet kommer, tack vare samarbetet med Norge, att ha ett helt nytt förfaringssätt att utföra elduppdrag av varierande sort. I och med att Haubits 77B- systemet går i graven så försvinner även vårt traditionella sätt med eldledningskedjan:

Major Björn Isaksson vid Artilleriets Stridskola är projektledare för ARCHER och Försvarsmaktens projektledare för införandet av Archersystemet.

I ARCHER-systemet ingår förutom pjäserna även utrustning för ammunitionshantering, utbildning och underhåll.

Foto: Marcus Olsson Försvarets Bildbyrå

Dart 380 hos eldledaren, formathantering via en PC-dart i stabsmiljö på en till två nivåer, vidare till en SKER (skjutelementräknare) för att slutligen hamna i en pjäspresentationsenhet vid pjäsen.

Detta ersätts med ett med Norge gemensamt eldledningssystem för bekämpningsledning, vilket innebär att ett enligt STANAG fastställt sätt att genomföra elduppdrag införs. Detta ger vid handen att vi blir väsentligt mer internationellt kompatibla än tidigare. Detta nya sätt att genomföra elduppdrag kommer stegvis att införas i hela Försvarsmakten och kommer när det är helt infört att förenkla hela bekämpningsledningen, inte minst vid internationella insatser. Här återstår dock en del utvecklingsarbete som leds av norsk försvarsindustri, med gemensamma arbetsgrupper bestående av officerare från Sverige och Norge. Redan vid leveransen av de första seriesystemen hösten 2011 skall vi påbörja införandet att detta nya eldledningssystem.

Precisionsbekämpning

Minst lika intressant som pjäsutvecklingen i sig själv så är ammunitionsutvecklingen egentligen det som ger systemets dess potential. I och med den redan på haubits 77 B-systemet införda BONUS-granaten får

vi en mycket bra förmåga att genomföra bekämpning av bepansrade och hårda mål. Skjutningar som genomförts vid införandet av denna granat gav ett mycket bra resultat och den lever mer än väl upp till de kravställda målen, träff med 1/3 av skjutna substridsdelar. I varje granat finns det två substridsdelar.

Precisionsbekämpning kommer att utföras med den tillsammans med USA utvecklade EXCALIBUR-granaten. Den är införd i US Army och kommer i och med ARCHER-systemets införande att införas i Försvarsmakten. Kravet på denna granat är träff inom CEP 1 10m vilket den i de flesta av de skjutna skotten lever upp till. Granaten styrs via kontakt med GPS-satelliter vilket ger den dess precision.

Kommande utvecklingssteg tillsammans med den leverantör i USA som ”vinner” kontraktet, det finns för närvarande två tänkbara leverantörer, skulle kunna vara möjligheten att kommunicera med en granat som redan finns i banan och ge granaten nya målkoordinater. Detta skulle även innebära att det finns möjlighet att avbryta ett pågående elduppdrag i ett sent skede.

Ytmålsbekämpning

Från haubits 77-systemet kvalificerar vi till ARCHER-systemet även in spränggranat 77A samt spränggranat 77B basflöde (BFL) vilka vi kommer att använda till bekämpning av mjuka ytmål. Den nya eldledningsmodulen medger möjlighet att på ett mycket bra sätt förändra skjutförfarandet och mönster för hur nedslagen av de i elduppdraget skjutna granaterna skall spridas vilket ger oss en bättre verkan än tidigare.

Utvecklingen av de nya modularladdningarna med lågkänsligt krut inte hinner bli klar till de första serieleveranserna hösten 2011. Vi kommer därför inledningsvis att använda det tyska modularladdningssystemet DM 72. Systemet finns redan i det norska försvaret, vilket innebär en förkortad och förenklad inkvalificering i ARCHERsystemet. DM 72 kommer att ge oss minst sex olika V0- lägen som kan utökas med tillförsel av en tilläggsburk. Denna tilläggsburk ser även till så att ställda räckviddskrav, inte minst med EXCALIBUR-granaten uppnås. Minsta och kortaste skjutavstånd med DM 72 laddningarna med spränggranat och BONUS blir 5 – 40 km och med EXCALIBUR 50 km.

Tändrör

Både BONUS- och EXCALIBUR-granaten har egna induktiva tändrör vilket gör att dessa två granater är temperbara via pjäsdatorn från hytten. För att möjliggöra tempering av spränggranaterna så kommer vi studera ett nytt induktivt tändrör som är programmerbart i tändrörsprogrammeringsstationen som kommer att sitta i

Minst lika intressant som pjäsutvecklingen i sig själv är ammunitionsutvecklingen.

Foto: Kim Svensson Försvarets bildbyrå granatmagasinet på pjäsen. Tidsplanen för dessa tändrör är dock inte fastställd.

Skydd

Först lite utbildning: när man talar om skyddsnivåer delar man in detta i överlevnad, rörlighet och verkan. Med överlevnad handlar det uteslutande om personalens möjlighet att överleva en attack av olika typer; finkalibrig eldgivning, splitter från artillerigranater, minor av olika sort, IED (improviserade laddningar av olika typer), eller tyngre eld från pansarbrytande vapen.

Rörlighet handlar om systemets möjlighet till förflyttning efter attacken och verkan om systemets förmåga att avge eld efter attacken. Skyddsnivåerna anger man sedan i NATO standard 1 – 2 – 3, där 3 är den högsta nivån.

Pjässystemet kommer att i sitt mest utrustade läge ha skyddsnivå 3 för överlevnad samt skyddsnivå 2 för rörlighet och verkan. När man utvecklar skyddsnivån/-erna så är det alltid en balansgång mellan skyddsnivå och vikt, vilket även har satt begränsningar vid utvecklingen.

För skydd av närområdet kommer varje pjäs att utrustas med den norska fjärrbetjänade vapenplattformen Protector, placerad på pjäsens hytt. Protector kan bestyckas med antingen Tung Ksp 12,7 eller Ksp 7.62, alternativt 40 mm granatkastare samt rökkastare. Denna station kommer även att användas till mätning av mask (främmande föremål i projektilbanan) samt måluttagning.

Rörlighet och uthållighet

Det valda chassiet från Volvo A30 är väl utprovat och används över hela världen i påfrestande miljöer. Terrängframkomligheten och den taktiska rörligheten är god, men kan givetvis inte jämföras med ett bandgående fordon, vilket kanske inte heller är nödvändigt då räckkvidden på 40-50 km innebär att man inte behöver befinna sig i främsta ledet.

Fördelarna kommer istället vid operativa förflyttningar på väg, där man med maxhastigheten på 70 km och räckvidden på 450 km på egen tank innebär att systemet på kort tid kan förflytta sig inom stora områden utan tillförsel av transportstöd. Vid längre strategiska förflyttningar är systemet givetvis transporterbart såväl på färja som i flygplan av typen C 17 eller Airbus A 400M. Miljön inne i hytten för personalen är mycket god vilket innebär en bra uthållighet.

Systemet kommer med egna medförda resurser vara självförsörjande på vatten och livsmedel på upp till 3 dygn.

Kommande verksamhet

Hösten 2010 startar verifieringsprogrammet och fortsätter våren 2011 då även utbildning av operatörer och tekniker inleds. Hösten 2011 sker leverans av de första sex seriesystemen och våren 2012 inleds utbildning av det första ARCHER-kompaniet, som ska vara färdigt för insatser samma sommar. Hösten 2012 fortsätter leveransen av 18 seriesystem med en leveranstakt av 2-3 system i månaden.

Det valda chassiet från Volvo A30 används över hela världen i påfrestande miljöer. Terrängframkomligheten och den taktiska rörligheten är god.

Foto: Kim Svensson, Försvarets Bildbyrå