6 minute read
Major Thomas Lind Dahlberg Vikten av indirekt bekämpning
Ny studie från ArtSS om indirekt bekämpning i Ukraina Kraftigt ökad insikt om vikten av indirekt bekämpning
Egentligen är det ingen nyhet för den som kan krigskonstens grunder – vikten av indirekt bekämpning i offensiva operationer. Men, än en gång har artilleriets betydelse för framgång på slagfältet konstateras, denna gång i samband med en förstudie om Rysslands anfall mot Ukraina under de första 100 dagarna. Major Thomas Lind Dahlberg redogör för studien och några av dess slutsatser.
Advertisement
”Artilleriets Stridsskola (ArtSS) har på uppdrag av chefen A 8 genomfört en tentativ förstudie av Rysslands anfallskrig mot Ukraina med tyngdpunkt på de 100 första dagarna och med fokus på den indirekta bekämpningen. Det huvudsakliga syftet med förstudiens var att belysa relevanta aspekter avseende indirekt bekämpning i samband med Rysslands invasion av Ukraina 2022 från dag 1 till dag 100.
Kräver djupare analyser
Att belysa olika relevanta aspekter ger Försvarsmaktens (FM) personal såväl de som direkt jobbar inom bekämpningsfunktionen som de som understöds eller möjliggör bekämpningen, att reflektera och eventuellt dra egna slutsatser av de olika aspekterna. Förstudien identifierar ett antal frågeställningar som djupare bör analyseras i vidare studier, något som förslagsvis delvis kan omhändertas av studenter vid Försvarshögskolan (FHS) men där FM, i synnerhet armén bör ta ansvar för delar av frågeställningarna inom ramen för Perspektivstudier och andra riktade studier. Studien är ett samarbete mellan ArtSS och FHS och har i huvudsak genomförts av universitetslektor Peter A. Mattsson från FHS och denna artikels skribent. Jag vill redan nu framföra mitt personliga tack för ett mycket gott och lärorikt samarbete med Peter Mattsson. Vi har också haft stöd av andra experter inom såväl FHS som FM. Förstudiens empiri bygger på öppna källor i syfte att studien ska kunna användas utan begränsning av sekretess och studien har medvetet även utelämnat svenska förmågor och jämförelser av samma anledning.
Offensiv fas utan doktrinärt uppträdande
Sammanfattningsvis visar studien att "den indirekta bekämpningen under den inledande offensiva fasen saknade ett förväntat doktrinärt uppträdande som troligtvis berodde på en numerär begränsning, en taktisk kraftsplittring, ett underutnyttjande av kombinerade vapen och system i samverkan samt att det fanns ett mycket begränsat operativt genomförande av den militära operationen.
Den andra fasen av defensiv och begränsade offensiva operationer gav den indirekta elden en mer doktrinärt traditionell roll och gav för den ryska krigföringen en mer avgörande effekt". Slutsatsen av förstudien pekar på flera områden att studera mer på djupet som avser krigsmålens betydelse för krigföringen, bekämpningsfunktions stora betydelse för krigets inledning, rysk oförmåga att planera och genomföra stora operationer, bristande kvalitet i rysk materiel och personal, låg beredskapsförmåga hos de stående ryska förbanden samt en låg grad av flexibilitet att förändra krigföringen när framgångar uteblev och de taktiska misslyckandena ökade snabbt.
Krigsmålens betydelse
Mina egna reflektioner pekar på att det ryska anfallet mot Ukraina tydligt visar krigsmålens betydelse för det operativa genomförandet. Det är många faktorer som påverkat det ryska misslyckandet med att snabbt nå sina målsättningar, och enbart delar av dessa rör det undermåliga nyttjandet av den indirekta bekämpningen. Härvid ställer jag mig frågande till vem som egentligen planerat den militära insatsen och hur förberedd insatsen var på olika ledningsnivåer i de ryska markstridsförbanden. När Ryssland den 24:e februari anfaller Ukraina med i storleksordningen 125 bataljonstaktiska stridsgrupper har anfallet föregåtts av en undermålig förbekämpning och Ryssland misslyckas med att orsaka den systemchock som hade krävts för att lyckas med ett anfall mot en försvarsgrupperad motståndare. Att ryska militärledningen därefter genomför ett anfall med bataljonstaktiska grupper visar även på att de erfarenheter som Ryssland skaffat genom ”särskilda militära insatser” i andra nutida konflikter, där bataljonstaktiska grupper i kombination med luftherravälde visat sig vara effektiva för att kontrollera territorium, inte är lämpliga för strid med en kvalificerad motståndare som kan kombinera vapen i brigad och division. Styrkan i de bataljonstaktiska grupperna ligger främst i att funktionerna snabbt finns tillgängliga för den chef som löser en uppgift, men begränsningen ligger i svårigheten att samordna för att kraftsamla och därmed uppnå lokal överlägsenhet. Utifrån att det finns tydliga indikationer på styrkan i divisions- och brigadsystemet när det kommer till att få effekt av kombinerade vapen så att lokal överlägsenhet kan uppnås. Jag anser även att studien visar på vikten av att ha fungerande ledningsstödsystem för indirekt bekämpning för att snabbt kunna samordna och kraftsamla den indirekta bekämpningen i tid och rum med flera förband samtidigt.
Major Thomas Lind Dahlberg
grundutbildades på första kanon-kompaniet vid A 8 i Boden under åren 1999-2000. Efter genomförd officersutbildning började han arbeta på I19 och Artilleribataljonen som blev kvar i Boden då A 8 lades ned år 2000. Han har under sin karriär jobbat på huvuddelen av artilleribataljonens ingående enheter, men främst inom pjästjänst och i bataljonsstab. Idag är Thomas huvudlärare i krigsvetenskap och utbildar officerare och specialistofficerare vid ArtSS.
Vad kan vi lära oss?
Artilleriets betydelse för bekämpningsförmågan har accentuerats kraftigt efter Rysslands anfall mot Ukraina. Konsekvenserna av att den svenska indirekta bekämpningen inom armén, och i synnerhet avseende artilleriet, under decennium har varit nedprioriterad (och på gränsen till nedlagd) har påverkat den indirekta bekämpningsförmågan menligt i markstridskrafterna. Det svenska artilleriet har en av världens mest kvalificerade artilleripjäser, men har på grund av numerären en begränsad förmåga till att upprätthålla eld och rörelse med divisions- och brigadartilleribataljoner och markstridsförbanden saknar förmågan till långskjutande markmålsbekämpning. Detta gör markstridsförbanden sårbara i den multidimensionella, långskjutande och vertikala striden.
Amerikanska Himars, avfyras i samband med en övning med amerikanska förband från Vidsels testplats. Himars är ett av artillerisystemen som använts med stor framgång av ukrainska armén. Foto: Hampus Hagstedt. Försvarsmakten.
Stärker även brigadens manöverstrid
Besluten om tillförsel av ytterligare artilleriförband är mycket positivt för markstridskrafterna och innebär inte bara en ökad förmåga inom funktionen bekämpning utan bidrar även till att stärka förmågan till manöver med brigad och division. Betydelsen av UAV för tidskritisk bekämpning har visat sig stor för båda sidor i Ukraina och jämförelsen som görs med Nagorno-Karabach är väldigt intressant, dock med passusen att man i Nagorno-Karabach kunnat nyttja UAV över hela ytan, vilket man inte kunnat i Ukraina eftersom landets yta är större. För att ta kliv framåt i hur vi kan nyttja UAV för att stödja bekämpning så behöver detta skyndsamt studeras ytterligare, såväl avseende sensorer på drönare, beväpnade drönare och, kanske framförallt, motmedel mot drönare.
Artilleriet – manöverförband?
En annan fundering är om vi, likt exempelvis Ryssland, även borde börja se på artilleriförbanden som ett manöverförband med förmågan att nedkämpa och slå fiendens manöverförband istället för att se på artilleriet som ett funktionsförband. Det kanske skulle lyfta vår blick ytterligare i arbetet med den nya armétaktiken. Ovanstående är enbart ett fåtal av de reflektioner jag gjort under förstudien. Jag vill verkligen uppmana läsare av denna tidskrift att på egen hand att ta del av förstudien och fortsätta reflektionerna. Försvarsmaktens personal finner studien i VIDAR med beteckningen FM2022-16210:1 och övriga medlemmar kan inom kort återfinna den på Artilleri- och Luftvärnsklubbens webbplats (www.artlvklubben. se). Förhoppningsvis kan studien inspirera kadetter på officersprogrammet och elever på det högre officersprogrammet att skriva uppsatser om förmågan indirekt eld, och därmed bidraga till utvecklingen av vår markstridsförmåga.”