Peter Åkerström Långskjutande bekämpningssystem

Långskjutande bekämpningssystem - viktig förmåga som armén saknar

Den interna debatten inom Försvarsmakten och till viss del även den externa i dessa tider handlar mycket om vilka nya materielsystem och förmågor som Försvarsmakten och armen ska tillföras med tanke på att försvarsanslagen stiger kraftigt kommande år. Förvaltaren Peter Åkerström ger Artilleri & Luftvärn en lägesbild om artilleriets arbete med att förbereda för ett möjligt införande av långräckviddiga bekämpningssystem.

”Armén saknar idag förmågan att på långa avstånd från marken bekämpa en motståndare. Vid Artilleriets Stridsskola (ArtSS) pågår ett arbete om att inventera vilka system som finns på marknaden, lära oss mer om dessa och genomföra enklare materielförsök för höjd kompetens inför en eventuell framtida anskaffning. Det är en omfattande uppgift att förbereda anskaffning av materiel, bygga förband och ta fram metoder som möjliggör bekämpning från mark på ett avstånd upp till 300 kilometer. Det här är en förmåga som Sverige aldrig tidigare haft förbandssatt samt det är ett rimligt antagande att tro att ett beslut om anskaffning om denna förmåga kommer att ske i samband med den fortsatta utvecklingen av armén.

ArtSS genomför studier

Förberedelser i form av studier genomförs redan nu vid ArtSS. Uppgiften är formulerad som ”studera och genomföra materielförsök i begränsad omfattning med långskjutande bekämpningssystem i syfte att bygga kunskap om dessa bekämpningssystems innebörd för markstridskrafterna.” Arbete inom detta område bedrivs även inom FMV. Det medger på sikt att tempot och kvalitén i arbetet kan öka. Arbetet är prioriterat vid ArtSS, då motståndaren presenterar ett hot som vi så snart som möjligt måste klara av att hantera. En bra genomgång av hotbilden finns i tidigare artikel (nr1 2021) skriven av numera pensionerade majoren Mats Nilsson.

I studie 161802S, Understödsbehov och framtida bekämpningskoncept, rekommenderades bland annat att det måste ske en utökning av totala antalet understödsförband i armén. Målbilden att i en framtid ha tillräckligt med understödsförband för att dels avdela artilleriförband till understöd av våra manöverförband, dels artilleriförband för bekämpning av högprioriterade mål på djupet och lägga avståndslagda mineringar. Förvaltare Peter Åkerström

genomförde grundutbildning på A 8 under åren 1994-95. Fem år senare anställdes han på samma förband som teknisk officer. Under huvuddelen av sin karriär har Peter Åkerström arbetet med befattningar vid Artilleribataljonen. Senast på bataljonsstaben som teknisk chef och under tolv år som logistikchef. Sedan år 2018 arbetar Åkerström på ArtSS utvecklings-avdelning i befattning som teknisk chef och utvecklingsofficer.

Det ska i framtiden finnas en tydlig uppdelning av huvuduppgifter för indirekta bekämpningsförband på olika nivåer i vår organisation. Bataljonsgrk, brigadartilleri och med förstärkning av divisionens eldrörsartilleribataljoner, ska främst utgöra manöverbataljoner direkta understöd.

Långskjutande artilleri ska ha som huvuduppgift att understödja striden genom bekämpning av högvärdiga prioriterade mål på djupet och att genom avståndslagda minering kunna forma stridsfältet.

Eldrörsartilleriets begränsningar

Eldrörsartilleriet har begränsningar avseende möjlighet till verkan och låg spridning vid skjutning på långa avstånd1 . Detta gör att alternativet som är på bordet är raketartilleri. En tydlig rekommendation från studien var att långskjutande markmålsförmåga måste anskaffas så snart det är möjligt. Långskjutande bekämpningssystem har egenskaper såsom allvädersförmåga och dygnet runt-förmåga med god uthållighet vilket skulle komplettera flygvapnet på ett bra sätt. I totalförsvarspropositionen 2021-2025 togs beslutet att öka antalet brigadartilleribataljoner och att divisionsartilleribataljoner ska omvandlas till förband. Det var tydligt att våra tillkommande två divisionsartilleribataljoner skulle vara av typen eldrörsartilleri. Tillgängliga ekonomiska medel hade därmed prioriterats. ArtSS har under en tid inhämtad teknisk kunskap och underlag från de stora leverantörerna av raketartilleri. Exempel på leverantörer av raketartillerisystem och deras produkter är amerikanska företaget Lockheed Martin med systemen MLRS och HIMARS, israeliska Elbit med PULS samt koreanska HANWHA med sitt Chunmoosystem.

Amerikanska High Mobility Artillery Rocket System (HIMARS) eller israeliska Puls från Elbit skulle kunna vara två möjliga system som Sverige anskaffar för att införa en förmåga till markbaserade, långräckviddig bekämpning.

SAAB har i samarbete med Boeing tagit fram ”Ground launched small diameter bomb” (GLSDB). GLSDB är markskjuten, GPS- och tröghetsnavigerad glidflygande styrd bomb. I den applikation där ArtSS har deltagit vid skarpskjutning har SAAB nyttjat en 20-fots container. För ändamålet specialutrustad för att bära en podd med sex stycken GLSDB. Norge har inom ramen för NOBLE2 också utvecklat och utvärderat detta system. Senaste inblicken i tillämpning var hos våra norska kollegor. NOBLE genomförde en ”Long Range Precision Fires” (LRPF), en konceptdemonstration i Setermoen i slutet av 2021. Under förevisningen påvisades hur Norge skulle kunna använda sig av GLSDB som verkanssystem. Måluttag genomfördes av stridsflyg och måldata skickades via Länk 16 i deras ledningsstödssystem NORBMS, för att sluta vid verkansplattformen där GLSDB stod för effektuering. Svenska deltagande som observatörer vid denna demo var personal från Arméstaben och ArtSS.

Samordnad bekämpning

Det var intressant förevisning med många intressanta diskussioner och redovisningar, ett exempel på hur en bekämpning kan ske samordnat mellan flygvapnet och armén. Där måldata och beslut om insats genomförs med hjälp av ett digitalt ledningsstödssystem. Det är en stor fördel om vi har förmåga att kunna ta emot stöd och leda indirekt bekämpning med våra partners långskjutande artillerisystem. Inom NATO och bland våra samarbetspartners sker det kontinuerligt en utveckling av långskjutande bekämpningsförmåga. Ny ammunition som ska ge längre räckvidd, högre precision och bättre verkan. För Sveriges del är det just nu styrd ammunition som vi ser som intressantast för vår fortsatta förmågeutveckling. Vi lever dock just nu i en mycket föränderlig tid, så hur det kommer bli i slutändan återstår att se! Kompositionen av en verkansplattform med tillhörande modulära ammunitionspoddar gör att samma plattform kan verka med flera olika ammunitionsslag och räckvidder. Genom omladdning av ammunitionspodd på verkansplattformen kan förbandet få en helt annan uppgift i en annan riktning och avstånd. Detta skapar en handlingsfrihet för bekämpningschefen att kunna möta olika hot och verka mot olika typer av mål på olika platser på stridsfältet. Man kan grovt dela in ammunitionen i två olika räckviddsomfång: 30-150 samt 50-300 kilometer. Märk väl att såväl som att ammunitionen har en begränsning i längd, så har den ofta också ett kortaste skjutavstånd. Moderna styrda raketer lägespositionerar uteslutande sig med hjälp av en kombination av GPS och tröghetsnavigeringssystem (INS). Detta gör verkanssystemet mycket motståndskraftigt för störning. När raketen väl är skjuten ska det mycket till för att den inte ska träffa sin målpunkt. Ammunition finns i en mängd olika varianter när det kommer till verkansdel, sensorer och tändrör beroende på tillverkare och land. Vissa typer medger även laserstyrning i slutfasen mot målet.”