Artilleri och Luftvärn nr 2 2024

Artilleri

Artilleri-Tidskrift nr 2 2024

MOBILE SHORT-RANGE AIR DEFENCE

MSHORAD

MSHORAD identifies and counteracts all aerial threats. It detects targets, reacts and strikes fast. Consisting of the Giraffe 1X Mobile Radar Unit, RBS 70 NG Mobile Firing Unit and coordinated from our Command and Control solution it redefines ground-based air defence.

Redaktör och ansvarig utgivare:

Stefan Bratt, Lokförargränd 12

775 51 Krylbo, tel 0226-121 09

Mobil: 0703-999 708

E-post: sbratt67@icloud.com

Formgivning: Pernilla Höök

Höök Design AB

www.hookdesign.se Mobil: 0768-41 57 22 E-post: pernilla@hookdesign.se

Redaktionsadress:

Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn

c/o Artilleri & Luftvärnsklubben

Jan Ohlson

Villagatan 72

253 54 Mörarp

E-post: art-lv@jiro.se

Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material.

Artilleri & Luftvärn

Tidskrift för artilleri och luftvärn

Nr 2 | 2024 | årgång 153

Omslagsbild: Eld! Den röda flaggan höjs och den värnpliktiga, finska servisen på 35-millimeters ZSU automatkanon har eldtillstånd för att bekämpa drönarmålet som flyger på någon kilometers avstånd vid utkanten av Lohtaja skjutfält, dryga timmes bilfärd norr om Vasa i Österbotten.

Illustration A 8, A 9 och Lv 6 heraldiska vapen: Henrik Dahlström, Försvarsmakten 2024.

Tryck: Exakta Print AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

Stephan Sjöberg, ordförande

Naturligt att öva med andra Natoländer

Stora förändringar väntar i och med Nato-inträdet för både luftvärnet och artilleriet! De förutsättningar som nu råder att tillsammans genomföra försvarsplanering med samma säkerhetspolitiska lösning är välkommen! För artilleriet har det inneburit att kontakter kunnat tas på ett helt annat sätt än tidigare, och gemensamma övningar med andra inom alliansen framstår nu som något naturligt! Likaså har Försvarsberedningens rapport tydliggjort båda våra funktioner, läs min företrädare Magnus Ståhls rapport från ”insidan”. ÖB har tydligt framfört sin vilja att prioritera luftförsvar och IAMD. Och anskaffning av taktiskt luftvärn verkar nu gå mot genomförande, vilket är mycket välkommet. För artilleriets del var raketartilleri den stora frågan, och anskaffning föreslås nu ske med ”enhet” (vilket inte är definierat mer än så…). Arméchefen har tydliggjort sin vilja att fortsätta tillväxten med en brigad fullt utrustad och klar 2026 och en brigad som ska vara klar 2028. Dessa två första brigader riktas tydligt norrut, i en kontext där Sverige är att betrakta som ”rear”.

Välkommen, Johan!

Chefsbyte på Lv6 har genomförts och överste Johan Jönsson har tagit över efter Mikael Beck, som fortsätter sin karriär på Försvarsstaben. Vi önskar båda lycka till!

På A 9 i Kristinehamn har inflyttning skett i de tillfälliga baracker som kommer möjliggöra att starta förbandsproduktion och värnpliktsutbildning. Nästa viktiga steg i A 9 framväxt är ökat ansvar i krigsförbandsproduktion, och gemensamt arbete A 8 - A 9 pågår! Årets Brigadunderstödsövning (läs om redaktörens rapport från Archer under skjutning) genomfördes i Älvdalen och glädjande kunde noteras att artillerister från båda förbanden kunde samövas utan större utmaningar! Ja, om man bortser från att tvättplats i fält tydligen utbildas olika, :-)

Ingen brist på artikelämnen

Den nya styrelsen har haft sitt första möte, och både stora och små frågor från årsstämman lyftes fram. Om jag ska summera mina första intryck, kan jag konstatera att vår gemenskap i Artilleri- och Luftvärnsklubben kommer vara ytterst relevant i många år framöver. Relevanta och intressanta ämnen att skriva om kommer det inte vara brist på! Med de orden vill jag samtidigt önska alla en riktigt härlig sommar - det var många kända ansikten på årsstämman, och jag vet att många har jobbat hårt och nu förtjänar sol och bad!

Jens

Åkerlund, Försvarsmakten

Ett svenskt digitaliseringshus.

För att rätt information, till rätt person, i rätt ögonblick - vinner kriget.

Efter hot om avveckling

Villingsbergs skjutfält väcks till nytt liv efter flera års Törnrosasömn

För bara sex-sju år tillbaka levde verksamheten vid Villingsbergs skjutfält en Törnrosasömn. Verksamheten gick på rejäl sparlåga och personal sades upp från sina tjänster. Idag är verkligheten omvänd då ett omfattande investeringsprogram har sjösatts för att rusta fältet och dess förmåga att ta emot gästande förband.

Redan till hösten inleder Noraskogs kompani, som nu också flyttar sin verksamhet från Skövde till Villingsberg, värnpliktsutbildning. Den femte augusti är det inryckning för soldater som ingår i årets pjäskompani.

– Det är lite som att öppna Pandoras ask i dessa tider. Vi ser en helt annan attityd från Försvarsmaktens högre chefer och investeringar som sker via Fortverkets försorg är både omfattande och framtidsinriktade, konstaterar platschefen, major Jerry Tauberman.

Pjäshall ska byggas

Annat var det under perioden 2004-2019 då fältet levde under knappa ekonomiska förhållanden med ett bottennapp 2013 då flera personer sades upp eller omplacerades.

– De närmaste åren ska det byggas ny skjutbana, drivmedelsanläggning med fördubblad kapacitet, ny hall för fysisk träning,

hall för Archerpjäser där även utbildning kan genomföras i två lektionssalar på ovanvåningen, för att nämna några investeringar. Totalt ska lägret ha nästan 400 förläggningsplatser, vilket vi kan erbjuda när en ny kasern är klar att tas i bruk, berättar Jerry Tauberman. Återigen kommer med andra ord mullret från avfyrade pjäser att höras i omgivningarna även om Villingsberg på grund av sin smala geografi inte är ett optimalt skjutfält för Archer.

– Nä, Älvdalen är självfallet bättre med tanke på sin storlek men det finns ett antal skjutplatser utanför fältet som både är miljöprövade och har fått beteckning som ”betydande riksintresse”, säger Jerry Tauberman när vi åker runt i lägret och dess utkant för att titta på de platser där det kommer att byggas och rustas. Han är själv artillerist från tidigare Bergslagens Artilleriregemente men efter avvecklingen 2005 övergick han till P 4 i Skövde.

Rumsnamn efter skjutfältschefer

En fastighet som redan är klar är den klassiska officersbostaden Kinne med anor flera hundra år tillbaka i tiden. Kinne är helrenoverat då den gamla trossbottnen lyfts ut och ersatts med ny. Rummen som kommer att vara officersförläggning har också totalrenoverats och nu fått namn efter ett antal tidigare skjutfältschefer som Juno Lindberg, Ulf Hahne och Erik Johansson. Nya kassuner ska också installeras och den tunga trafiken som idag går rakt in lägret ska omledas till en ny körplan och uppställningsplatser i lägrets östra del. – Med tanke på att Noraskogs värnpliktiga nu ska genomföra sin grundläggande soldatutbildning här kanske vän av ordning tror att vi får en massivt ökad beläggning men det är inte helt sanningsenligt. Villingsberg är ganska bra utnyttjad redan idag och till viss del är vi trångbodda då vi har många återkommande gäster, inte minst polisen.

Major Jerry Tauberman ser i sin egenskap av platschef för

Villingsbergs skjutfält fram emot att det återigen blir full fart i lägret och på fältet när A 9 i augusti inleder sin grundläggande värnpliktsutbildning för första gången sedan förbandets lades ned.

Flera fastigheter har under den senaste tiden renoverats, bland annat officersförläggningen Kinne men anor flera hundra år tillbaka.

Korthållsbanan – en viktig investering

En sådan satsning som ny korthållsskjutbana kan synas vara en liten investering i det stora hela men Jerry Tauberman poängterar den strategiska betydelsen för lägrets utveckling:

– En ny korthållsbana kan synas vara en liten satsning men för oss betyder den väldigt mycket eftersom vi och inte minst fältets gästande förband har stort behov av att kunna bedriva effektiv skytteverksamhet.

Med tanke på tillväxten ökar också antalet anställda. Idag är det P 4 som ansvarar för verksamheten och dess ledning.

P 4 har sex anställda och Samhall som sköter ett antal servicefunktioner som städning har åtta anställda.

– Vi räknar med att nyanställa ett par personer till såväl kök som den utökade verkstadskapaciteten. Nu ser vi framåt och jag är övertygad om att Villingsberg kommer att spela en viktig roll i den pågående tillväxten inom Försvarsmakten.

En milstolpe

Ställföreträdande arméchefen invigde A 9:s tillfälliga kontorsmoduler

Den 25:e april bockades ytterligare en milstolpe av i arbetet med att återetablera Bergslagens Artilleriregemente (A 9).

Denna dag premiärinvigde ställföreträdande arméchefen, brigadgeneral Anders Svensson, regementets tillfälliga kontorsmoduler vid Harberget.

Invigningsceremonin inleddes med att generalen kördes till innergården i en Archerpjäs. Sedan framförde han vikten av samarbete mellan Försvarsmakten, kommunen och byggherren Fortifikationsverket.

– Det ni tillsammans; förbandet, kommunen, näringslivet och Fortifikationsverket har gjort som manifesteras med denna ceremoni i dag är fantastiskt. Att vara på plats där regementet ska uppföras ger handlingskraft och det blir viktigt när vi ska öka vår stridskraft. När vi nu inviger den första delen av byggnationen av A 9 på Harberget stärker det uppbyggandet av vår militära förmåga, deklarerade brigadgeneralen, som därmed genomfört sin första invigning i den nuvarande befattningen. Han konstaterade att etableringsområdet Harberget är väl valt med närheten till skogsterräng och inte minst god infrastruktur med E 18 bara ett par stenkast från regementsområdet. Regementschefen, överste Lars O Jonsson, förde fram dagens milstolpe som ett startskott och inledning av byggandet och etableringen av Kristinehamn som garnisonsort då både Arméns Tekniska skola (ATS) och Hemvärnet kommer att ha enhet grupperad vid Harberget:

– Äntligen slår vi ner bopålarna på riktigt här i vår tillfälliga gruppering precis vid infarten in på det slutliga regementsområdet Harberget. Det känns historiskt och riktigt, riktigt bra!

Regementschefen, överste Lars O Jonsson rycker ned skynket som döljer A 9 i röda färger medan brigadgeneral Anders Svensson ser på.

Efter talen avtäckte överste Jonsson texten A 9 i artilleriets röda färg på väggen till en av modulerna. I samband med etableringen på Harberget flyttar även stridskraften Hemvärnet Örebro-Värmlandsgrupp in i nya lokaler. ATS flyttar in efter sommaren. Nästa fas i etableringen är att kommunens detaljplan skickas ut för allmänhetens granskning. Parallellt med detta sker en så kallad inplaceringsstudie där de olika byggnaderna och infrastruktur placeras in för att ge en bild om hur det nya regementet kommer att vara uppbyggt.

Dags för Sommarquiz

Vet du svaren - vinn fina priser

Tidigare års quiz har rönt ett stort intresse från er, bästa läsare och nu är det dags för er att gnugga geniknölarna igen i årets Sommarquiz. Redaktionen fram emot att få dela ut fina priser till ett antal lyckliga vinnare!

Artilleri & Luftvärn vill ånyo tacka BAE Systems Bofors, BAE Hägglunds, Bergslagens Artilleriregemente, Bofors Testcenter,

Elbit Sverige, Eurenco, Luftvärnsregementet, MBDA Missile Systems, Mildef, Nammo Sverige samt Saab Barracuda och

Dynamics för givmilt stöd.

1. Artilleriet har för första gången fått en kvinnlig bataljonschef. Vad heter hon?

1. Sofia Westermark

X. Alicia Alkert

2. Viktoria Cassersten

2. Varför målas granatkroppen invändigt med en speciell primer?

1. Primer ger ett bestående rostskydd

X. Den medför att sprängämnet kan vidhäftas mot granatkroppen

2. Primern ska förhindra att sprängämnet reagerar med granatkroppens stål

3. På vilket sätt skiljer sig en ramjet från en traditionell raketmotor?

1. En ramjet hämtar syret från omgivande luft

X. En ramjet har ett väsentligt mer effektivt bränsle.

2. En ramjet är lättare att tända varför en booster oftast inte krävs.

4. Det finska luftvärnet genomför merparten av sina större övningar vid ett speciellt skjutfält i nordvästra delen av landet.

Vad heter skjutfältet?

1. Vihtavouri

X. Rovajärvi

2. Lohtaja

5. Robot 70 som nu verkar få en renässans i och med Saabs vidareutveckling av systemet till MSHORAD har en unik princip för sin styrning. På vilket sätt styrs missilen till målet?

1. målsökarstyrd slutfasstyrning

X. Semi-Aktiv slutfasstyrning

2. Ledstrålestyrd styrning

6. En av de idag världsberömda uppfinningarna och utveckling av artilleriteknik är ogivalskruven. En mekanism som möjliggjorde ökad eldhastighet för kanoner, inte minst kanoner ombord på fartyg. Ogivalskruven uppfanns av en svensk. Vad hette han?

1. Arent Silvfersparre

X. Thorsten Nordenfelt

2. Alfred Nobel

7. En fråga som fortfarande diskuteras intensivt inom försvarskretsar är när och hur Försvarsmakten och armén ska tillföras långräckviddiga bekämpningssystem, läs raketartillerisystem. Ett av de system som diskuteras att anskaffas är amerikanska HIMARS. Vad betyder förkortningen HIMARS?

1. High Modular Artillery Rocket launcher System

X. High Mobility Artillery Rocket launcher System

2. High Mobility Artillery Rocket System

Svaren på ovanstående frågor antingen mejlas till redaktören (sbratt67@icloud.com) eller skickas med vanlig post till redaktörens adress; Artilleri & Luftvärn, C/o Stefan Bratt, Lokförargränd 12, 775 51 Krylbo.

Ditt svar vill redaktionen ha senast den 31 augusti.

Rätta svar samt några av vinnarna kommer att meddelas i nummer 3. Övriga vinnare underrättas per post.

Fortverkets största byggnad under uppförande på Luftvärnsregementet

I dessa dagar byggs det som aldrig förr vid nordvästra delen av Luftvärnsregementets område i Halmstad. En 24 000 kvadratmeter ny luftvärnshall tar sakteliga form. När hallen tas i bruk om cirka två år blir den Fortifikationsverkets största byggnad ovan jord.

Det är ett bygge lika komplicerat som att bygga ett sjukhus som nu pågår i nordvästra delen av Luftvärnsregementets område i Halmstad där den 24 000 kvadratmeter stora Luftvärnshallen uppförs.

Enligt gällande planering invigs hallen hösten 2026. Projektet i sig är ett avancerat byggprojekt där många svåra moment ska klaras av. Allt på området är stort. Stora ytor, stora maskiner och stora mängder av material som används samt inte minst långa avstånd för yrkesarbetarna att röra sig över under arbetsdagarna.

– En av byggarbetarna berättade för mig att han går ungefär sju kilometer dagligen, berättar byggplatsuppföljningsledaren, Magnus Gustafsson från byggherren Fortifikationsverket.

800 meter korridorer

Kontrakterad entreprenör är NCC och företagets projektchef, Jörgen Olin pekar på en rad armeringsjärn som sticker fram ur marken.

– Efter raden av armeringsjärn bygger vi den ena av två 200 meter långa korridorer som kommer att löpa genom hela bottenvåningen. Eftersom det kommer att finnas två likadana

korridorer på övervåningen blir det totalt 800 meter korridorer i byggnaden, säger Jörgen Olin.

Byggnaden, med huvudsyfte att härbärgera materielsystem inklusive tillhörande fordon kommer också att ha kontor, utbildningssalar och materielhallar. Totalt blir det åtta materielhallar med sammanlagt 96 portar.

Investeringen som godkändes av regeringen i maj 2022 beräknas kosta 1,3 miljarder kronor.

Magnus Gustafsson och Jörgen Olin konstaterar att byggets stora dimension i kombination med många, komplexa speciallösningar gör projektet svårt att jämföra med något annat. Det enda de spontant kan likna det vid i komplexitet är bygget av stora sjukhus.

Hallen byggs samtidigt som hela kasernområdet under en flerårsperiod moderniseras med bland annat ny ventilation och en allmän upprustning av samtliga kaserner.

Fotnot: Underlag från Luftvärnsregementets kommunikationsavdelning

SitaWare C4ISR Software

Delivering operational advantage

Intuitive user interface

Complete situational awareness

50+

Nations worldwide 1m+

Users worldwide 25+ Years of experience delivering C4ISR software

systematic.com/defence

Kanske är den utslagna, ryska stridsvagnen ett verk av N-LAW. Det burna pansarvärnsvapnet hyllades stort efter de inledande striderna och ansågs av flera vara en bidragande orsak till att det planerade ryska intagandet av Kiev inte blev av. Foto: Pennan & Svärdet

Köparkön bara ökar - Sverige och England köper fler vapen

NLAW – stridsvagnsdödaren som räddade Kiev från att bli ryskt

Det svensk-brittiska pansarvärnsvapnet Next generation Light Anti-armour Weapon, NLAW, har skördat omfattande framgångar på slagfälten i Ukraina. Några experter hävdar till och med att stridsvagnsdödaren räddade ett ryskt intagande av Kiev.

Hur gick det till när robot 57 såg dagens ljus? Ett vapen som först skissades på en servett.

Artilleri & Luftvärn har träffat två Saabmedarbetare som deltagit under stora delar av utvecklings- och lanseringsfasen, Mats Fagerberg och numera pensionerade Christer Nygren. Mats Fagerberg är idag marknadsansvarig för Saabs affärsområde Dynamics affärsenhet Ground combat systems och har varit med under många år som arbetet pågått med

att utveckla N-LAW eller MBT-LAW som projektet inledningsvis döptes till. Christer Nygren hade Saabs uppdrag att leda förhandlingarna med brittiska Försvarsdepartementet och även föra dialog med ett antal, kommande, brittiska samarbetspartner i egenskap av marknadsansvarig för Storbritannien.

Britter sökte efterträdare

Hela historien om NLAW inleds i slutet av 80-talet då brittiska armén publicerar ett så kallat” Staff Requirement – Land” som pekar på behovet av en efterträdare till det burna pansarvärnsvapnet Light Anti-armour Weapon (LAW-80).

– Vid denna tid var brittiska arméns kärnfilosofi att en enskild skyttegrupp skulle besitta förmågan att på egen hand slå ut en stridsvagn. Detta krävde med andra ord ett kompetent pansarvärnsvapen och LAW-80 hade inte den prestanda som krävdes för att slå ut ryska stridsvagnar med tilläggsskydd, berättar Mats Fagerberg.

Britterna genomförde på eget initiativ ett antal teknik- och labbstudier på en hög teknisk nivå men var väl informerade om att Saab har hög och mångårig kompetens att utveckla effektiva pansarvärnsvapen.

– Robotsystem Bill och inte minst granatgevär Carl Gustafsystemet är två exempel, konstaterar Mats Fagerberg.

Takslående penetration

En av de förmågor som britterna visade stort intresse för var avfyrning från slutna rum (confined space) samt inte minst stridsdel med takslående penetration. Samtidigt som britterna arbetade på sin kant med att undersöka efterträdare till LAW-80 arbetade utvecklingsavdelningen inom dåvarande Bofors med att studera en efterträdare till AT 4.

– Det var då i samband med en middag med företrädare för brittiska motsvarigheten till FOI, DERA, som en av mina kollegor fick den geniala idén. En idé som skissades fram på en servett, berättar Mats Fagerberg.

Det som duon enades om var ett koncept som sammanförde tekniken från AT4:s utskjutningssystem i kombination med takslående teknik och zonrörsbrisad från Billroboten. Voila – New Light Antitank Weapon (NLAW) eller robot 57 som den idag benämns inom Försvarsmakten, var född!

En av de förmågor som britterna visade stort intresse för var avfyrning från slutna rum (confined space) samt inte minst stridsdel med takslående penetration.

Foto: Saab

Brittiskt klartecken

Företrädare för den brittiska försvarsstaben (Whitehall) var intresserade av Saabs teknik, vilket resulterade i studieuppdrag av den presenterade nya tekniken med bland annat styrteknik,”predicted line of sight”, (PLOS). Studieverksamheten aktualiserade ett samarbete med Sverige och svenska Försvarsmakten. Samarbetet mellan Storbritannien och Sverige var nödvändigt för att kunna realisera N-LAW och för att britterna skulle kunna lägga en utvecklingsbeställning till ett svenskt företag.

Mats Fagerberg med vapnet som från början inte blev

någon exportsuccé men som många länder idag står i kö för att anskaffa - N-LAW.

Nu skriver vi mitten av 90-talet och studierna av robot 57 som till en början var ett projekt som till stor del finansierades med egna medel av dåvarande Bofors. Efter hand deltar nu också Försvarsmakten via FMV och Markstridsskolan med successiva studieuppdrag. I slutet av decenniet har NLAWarbetet kommit så långt att det är dags för britterna att inleda förhandlingar om ett formellt utvecklingskontrakt. Från brittisk sida valdes nu att genomföra en konkurrensupphandling med tre intresserade leverantörer:

– Det fina med kråksången och ovanligt för svenskt vidkommande var att britterna i samband med sin upphandling tecknade kontrakt för såväl utveckling som seriebeställning.

Sverige har som praxis att dela på dessa. För oss i Saab var det naturligtvis en fullträff då vi visste att om vi vann upphandlingen skulle vi också få tillverka vapnet och ordern skulle vara stor, motsvarande fyra miljarder kronor.

Nu skriver vi maj år 2002 och dåvarande brittiske ministern för materialanskaffning, Lord Bach, ger till känna att Saab Bofors Dynamics valts att som leverantör utveckla och serietillverka NLAW för både England och Sverige. Ett offentliggörande som skedde hos den amerikanska företaget Raytheons anläggning i skotska Glenrothes. Ett av de företag som var medlemmar i Team-NLAW. En grupp av underleverantörer till Saab som vi återkommer till.

Ett av skälen till att britternas tillkännagivande sker hos ett amerikanskt företag var att Lord Bach vill visa att det fanns en ”transatlantisk länk” i projektet och att amerikanska företag inte skulle gå helt lottlösa.

– Till saken hör att vår huvudkonkurrent om kontrakt var ett amerikanskt företag, säger Christer Nygren.

Team N-LAW kom till slut att bestå av fjorton brittiska företag, som inkluderades i projektet redan från studiefasen.

Viktigt med brittiska underleverantörer

Det brittiska systemet för upphandling av försvarsmateriel kräver att brittisk industri involveras i produktion av den materiel som köps. Motsvarigheten till Försvarets Materielverk, Defence Procurement Agency (DPA), har vid sin bedömning av konkurrerande alternativ att ta hänsyn till dessa krav. – MoD gav ingen styrning om hur projektet organiserades men var tydliga med att det måste finnas brittiska underleverantörer med i vårt konsortium, vilket var ett villkor som vi inte hade svårt att acceptera, säger Mats Fagerberg. Christer Nygren hymlar inte med hur stolt han är över den effekt och verkan som NLAW idag åstadkommer på stridsfälten i Ukraina.

– Sett med backspegeln är jag idag oerhört glad och stolt över att jag lade ned så mycket av min tid som ansvarig för den engelska marknaden på att skapa Team NLAW, säger Christer Nygren.

Från och mitten av 90-talet deltog Sverige via FMV och Markstridsskolan i arbetet med att utveckla N-LAW.

Foto: Roland Käll, Försvarsmakten.

Ett arbete som bland annat gick ut på att medvetet hitta leverantörer i regioner med hög arbetslöshet och med hög teknisk kompetens. Ett exempel är Thales Air Defence i nordirländska staden Belfast, som valdes som ansvarig för vapnets slutmontage. Detta innebar att komponenter och delsystem levererades från Saab i Karlskoga och andra teammedlemmar till Thales. Tester, verifieringar och leveransskjutningar genomfördes också i Karlskoga.

Förväntad framgång uteblev

Med det stora utvecklings- och produktionskontraktet i hamn såg nu Saab fram emot att ta emot fler exportordrar. Tilltron var stor på att NLAW skulle tas emot med öppna armar av många kunder, men den stora framgången uteblev.

– Inte minst på grund av det dåvarande omvärldsläget då vi skriver början av 2000-talet. I många länder, mångåriga kunder till våra system som Carl Gustaf, pågick nedbantning av försvaret samtidigt som betydelsefulla aktörer som USA hade fullt upp med att jaga terroristorganisationer efter 9 septemberattentatet. En jakt som till stora delar pågick i miljöer med öken eller berg. Inte direkt en miljö helt optimal för NLAW och framförallt inte mot mål som NLAW ska bekämpa, konstaterar Christer Nygren.

En viss islossning sker dock år 2007 då Finland bestämmer sig för att anskaffa NLAW, men sedan händer ingenting förrän hela ketchupflaskan kommer ut – Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

”Värmer

mitt hjärta”

– Redan under den första dagen – 24 februari 2022 läste jag den första tweeten om att ukrainska armén slagit ut flera stridsvagnar under de inledande timmarna av den fullskaliga ryska invasionen. Yes, tänkte jag för mig själv. Det värmer än idag mitt hjärta att höra om ryska stridsfordon som slås ut –då har vi lyckats med syftet för NLAW, säger Christer Nygren. Sedan dess har såväl Saab som de brittiska företagen i team NLAW tagit emot otaliga bevis och vittnesmål om vapnets effektivitet mot ryska stridsvagnar och stridsfordon.

Mats Fagerberg pekar på en av många vittnesmål via sociala medier som berättar om N-LAW:s effektivtet mot ryska stridsfordon.

Inte minst i samband med att den miltals långa ryska kolonnen som blev fast norr om Kiev till stora delar bekämpades med NLAW och amerikanska pansarvärnsroboten Javelin.

Banbrytande teknologi

– Uppstod några problem under tiden som ni utvecklade NLAW? – Initialt tror jag att vi underskattade den tekniska utmaningen med att konstruera vapnet med sin intelligens. Framförallt var det arbetet med styrsystemet och gyrofunktionen som i sig var banbrytande men också tekniskt avancerat. De komponenter som vi hade tillgång till vid denna tid klarade precis gränsen vi hade på 600 meters maximalt skjutavstånd. Idag är det fullt tryck på produktionen av NLAW då bland annat England lade en kompletterande order till ett värde av tre miljarder kronor i början av förra året. Sedan dess har även Sverige och Finland lagt miljardordrar. Idag är det ingen som är tveksam om vilken verkan och prestanda som NLAW har!

Fotnot:

US Army:s doktrin för infanteristrid är att skyttegruppen inte har något buret pansarvärnsvapen utan skytteplutonen är utrustad med pansarvärnsrobotsystemet Javelin.

One Partner for all Missions

One Partner for all Missions

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena:

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena:

■ Transportfordon

■ Transportfordon

■ Bärgningsfordon

■ Reparations- och underhållsfordon

■ Bärgningsfordon

■ Stridsutrustning

■ Reparations- och underhållsfordon

■ Stridsutrustning

■ Artilleri- och granatkastarammunition

■ Stridsvagnsammunition

■ Artilleri- och granatkastarammunition

■ Stridsvagnsammunition

■ Specialammunition

■ Specialammunition

■ Stridsvagnar och stridsfordon

■ Indirekta eldsystem

■ Stridsvagnar och stridsfordon

■ Ledning och samband

■ Indirekta eldsystem

■ Simulering och träningsutrustning

■ Ledning och samband

■ Logistiklösningar

■ Simulering och träningsutrustning

■ Logistiklösningar

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

HX2 4x4 som bärare till 120 mm grk MWS120, från Rheinmetall Norway. HX2 8x8 som bärare till 155 mm ARCHER, från BAE Systems Bofors.

Var så god, nu är regementets fana i dina händer. En luftvärnare, brigadgeneral Anders Svensson lämnar i sin roll som ställföreträdande arméchef över regementets fana till nye förbandschefen, överste Johan Jönsson. Foto: Alexander Gustavsson, Luftvärnsregementet.

Johan – kavalleristen som återgår till luftvärnsarenan

Han har järnkoll på Försvarsmaktens polisiära verksamhet som tidigare bataljonschef för en militärpolisbataljon. Luftvärnets operativa verksamhet var det dock några år sedan Luftvärnsregementets nye chef, Johan Jönsson, arbetade med. Men, nu blir det ändring då den 49-årige Söderkisen tagit över befattningen som Luftvärnsinspektör och regementschef.

Det militära intresset och nyfikenheten föddes redan vid barnsben för Johan Jönsson. Platsen var vägen intill det sommarställe på dåvarande Ing 1:s skjutfält i Almnäs utanför Södertälje som mamma Birgitta hyrde av officeren Valter Pella.

– Jag minns än idag när jag och Valters son, Rein, som också är militär, var en tvärhand höga och stod i någon sorts givakt och hälsade på ingenjörernas fordon när de passerade vår stuga, säger Johan och skrattar.

Gick med i ungdomsverksamhet

– Det var nog i samband med dessa hälsningar som mitt militära intresse föddes, vilket gjorde att jag något senare gick med i ungdomsverksamhet som genomfördes inom frivilligrörelsen.

Efter åren med ungdomsverksamhet väntade värnplikten och Johan ryckte in på ett förband som han sedan kom att tjänstgöra vid i två decennier – Svea Livgarde i Kungsängen och Stockholm (K1).

-Överste, vår uppgift är nu att hindra motståndaren för att komma igen med sina flyganfall i riktning 3. Nyblivne överste Jönsson får sin första genomgång av läget från en bataljonsstabens stridsledare under slutövningen för värnpliktiga, Halmnäs 24

– Jag sökte som officer vid både Livgardet och Lv 3 och fick mest positivt bemötande från rekryteringsofficeren från Lv 3. Men, jag ska erkänna att det blev en stor omställning för mig att gå från infanteri till luftvärn. Mycket mer tekniskt fokus som jag haft stor nytta av under hela min militära karriär, konstaterar den nyblivne översten.

Tjänst på Lv3

Det var alltså luftvärnet och Norrtälje som blev Johans första grundplacering i det militära. Men tiden inom Roslagens Luftvärnskår blev kort då nedläggningsbeslutet kom bara efter två år på förbandet. Plötsligt stod han som löjtnant utan förbandstillhörighet.

– Efter nedläggningen fick jag möjlighet att åka till Kosovo på utlandstjänst. När jag kom hem tjänstgjorde jag på Lv 6 ett kort tag innan vi valde att flytta tillbaka till Stockholm. Jag återvände till Livgardet där jag blev kvar i 20 år. På Livgardet har Johan gjort det mesta kopplat till dragondelen. Det som idag är Liv-, Militärpolis- och Säkerhetsbataljon.

– Det finns en liten kul anekdot som inträffade när Dragonbataljonens handledare för yngre befäl tog emot mig med orden ”du verkar vara något av en hoppjerka”. När jag sedan, två decennier senare blev chef för Militärpolisbataljonen sa samma man ”det verkar gå fort för vissa” när jag varit på Livgardet i nästan 20 år…

”Stor förmån”

Att nu, efter två decenniers frånvaro från luftvärnet återgå till funktionen ser Johan Jönsson som en stor förmån: – Jag är luftvärnare i grunden och har ett stort hjärta för denna funktion. Samtidigt är det viktigt att ha god kunskap

Bläcket på övertagandedokumentet för nyblivne överste Johan Jönsson hann knappt torka innan det bar iväg ut i skogen och ett antal olika besök inom luftvärnsbataljonens verksamhet. På bilden samtalar Jönsson (längst t.h) med två värnpliktiga radargruppchefer samt ställföreträdande regementschefen, överstelöjtnant Jan Ohlsson.

och förståelse om armésystemet. Tittar du på en lv-pluton och en MP-pluton är skillnaderna inte särskilt stora. Båda har sina enheter utspridda på ett stort geografiskt område och verkar långt ifrån kompaniets ledning.

Han fortsätter:

– På något sätt har jag alltid brunnit för det konkreta krigsförbandet. Efter några chefsbefattningar fick jag uppdraget att ta hand om Livgardets första anställda soldater från och med augusti 2010. Det var i stort sett obanad terräng med många frågetecken som jag och fyra andra kollegor ställdes inför när vi förberedde soldaternas utbildning. Vad ska de ha i lön, utbildningskrav, utrustning. Frågorna var otaliga och samtidigt infördes PRIO-systemet vilket blev en utmaning i sig, men jag tyckte att det var väldigt stimulerande och roligt uppgift, säger Johan Jönsson.

”Måste värna om personalen”

– Vilka tankar har du inför de kommande åren som chef för luftvärnet och luftvärnsinspektör?

– Personalen är det viktigaste vi har. Luftvärn är ett tekniskt tungt truppslag som kräver kunnig personal som kan systemen. Det krävs även proaktiv stödpersonal som ser till att luftvärnssystemen kan fungera över tid. Att få personalen att trivas på förbandet och därmed stanna kvar är viktigt för mig eftersom kunskap tar tid att bygga upp.

En historisk bild då en tidigare regementschef, Anders Svensson bevittnar övertagandeproceduren mellan två andra luftvärnare, överstarna Johan Jönsson och avgående regementschef Mikael Beck. Foto: Alexander Gustavsson.

– Jag funderar också på hur vi kan använda mer uppdragstaktik och uppdragsglädje i vardagen för att kunna lösa våra beredskaps- och krigsuppgifter. Jag vill ta fram en målbild som regementet, garnisonen och bataljonerna kan förhålla sig till för att kunna utvecklas. Denna målbild kommer att behöva arbetas fram gemensamt och på bredd, den kommer ha krigföring i fokus. Hur blir vi farligare för fienden och bättre för vårt gemensamma försvar?

FAKTA

Johan Jönsson är född och uppvuxen i Stockholm där han idag också bor. Han examinerades som fänrik 1998. Hans senaste befattning var chef för Försvarsstabens mobiliseringssektion. Johan har varit chef för 11. Militärpolisbataljonen samt ställföreträdande chef för Livbataljonen med säte på K 1 på Östermalm. Han är gift med Lisa och har två barn sedan tidigare äktenskap. Han har tagit emot Högkvarterets förtjänstmedalj för det inledande arbetet med stöd till Ukraina. På fritiden tränar han både löpning och karate och har ett torp som kräver en del arbetstimmar.

WHEN THE STAKES ARE THE HIGHEST.

Artilleri & Luftvärn i finska Österbotten

Svenskt luftvärn deltar i kommande slutövning för finska värnpliktiga

Sverige och Finland är nu medlemmar i försvarsalliansen

Nato och redan till hösten kan svenskt luftvärn vara på plats i

Finland för att delta i övningen Mallet Strike 24 höstupplaga.

Artilleri & Luftvärn har besökt den första slutövningen där även tyskt luftvärn deltog.

Förhoppning om svenskt deltagande till höstens slutövning har finske luftvärnsinspektören, överste Mano-Mikael Nokelainen, när Artilleri & Luftvärn för första gången på många år, kanske till med den första någonsin, besöker en finsk luftvärnsövning i Finland.

Försvarsmaktsgemensam övning

Platsen är luftvärnets (Ilmatorjunta) huvudskjutfält, Lohtaja i Österbotten, dryga timmens bilfärd norr om Vasa. Ett skjutfält som två gånger per år huserar den försvarsmaktsgemensamma luftvärnsövningen Mallet Strike som också är slutövningar för de två värnpliktskullar som årligen utbildas i Finland.

– Anledningen till att vi har två slutövningar för värnpliktiga, är att vi utbildar två kullar varje år och då genomför vi slutövning med den kullen som ryckte in i början av året och den andra för den omgången som rycker in i juni månad. Befälsuttagna värnpliktiga har en tjänstgöringstid på 11 månader och genomför med andra ord två övningar, säger översten och tar en slurk av det framdukade kaffet under presentationen av det finska luftvärnets organisation.

Ett luftvärn som långt ifrån har undgått den nedbantning som skett i Sverige. Som exempel kan nämnas att de olika luftvärnsförbanden i dag förfogar över åtta olika system varav den stora merparten är eldrörssystem (23 och 35 mm). Under vårt besök är skarpskjutning med dubbelpipiga luftvärnskanon 23, en moderniserad version av ryska ZSU-23 ”Sergei”

Överste Mano-Mikael Nokelainen, finsk Luftvärnsinspektör

samt luftvärnsrobot 90M Crotale som står på dagens schema. På plats för skarpskjutningsmomenten är värnpliktiga från två olika förband, Jägarbrigaden i Rovaniemi och Helsingfors Luftvärnsregemente som ingår som en bataljon i Pansarbrigaden, Salpausselkä luftvärnsbataljon från Kareliska Brigaden, Kustflottan, Luftkrigsskolan med flera.

Anskaffar långräckviddigt luftvärn

Överste Nokelainen är tidigare chef för Helsingfors Luftvärnsregemente och ser fram emot den första förstärkningen av det finska luftvärnets som beslutades av parlamentet då finnarna som enda Natoland beslutat att anskaffa det israeliska, medelräckviddiga systemet Davids Sling bestyckat med Stunnermissiler. Beställningen skedde i november förra året och är värd cirka 4 miljarder svenska kronor. Anskaffningen är till del avsedd att ersätta Crotalesystemet som varit operativt över 30 år.

– Men, vi har också inlett ett arbete med att se över vår långräckviddiga förmåga i ett program som vi kallar ITSUKO 1 och 2. Vi ser verkligen fram emot att få förbättra vår lång-

räckviddiga förmåga då vi anser att vi har en god och hög förmåga vad gäller när- och medelräckviddigt luftvärn, säger Mano-Mikael Nokelainen.

Mallet Strike var från början en ren skjutövning men har under de tio-femton åren utvecklats till att genomföras som en tillämpad övning med elektronisk krigföring samt omfattande luftoperationer. Första veckan ägnas åt skarpskjutning och andra veckan är tillämpad.

– Den tredje och sista veckan omgrupperar vi förbanden till andra platser i Finland där sannolikheten är stor att vi har en skarp krigsuppgift, till exempel flygbaser eller andra vitala objekt. Övningen genomförs då också under ledning av respektive vapengren, berättar en av de övade kompanicheferna, kapten Henrik Vähämartti.

”Värmer ett soldathjärta”

Under besöksdagen är ett antal pensionerade officerare på plats för att ta del av övningen. En av dessa är översten Rauli Korpela, som minns tiden då han genomförde mindre samövningar i Sverige med dåvarande Lv 7 i Luleå.

– Jag var i egenskap av stabschef för Lapplands luftvärnsregemente i Rovaniemi chef för den grupp som besökte en av era övningar i Norrbotten. Det var dåvarande chefen för Lv 7 som bjöd in oss och det gläder ett gammalt soldathjärta att höra att vi nu ska återuppta övningsverksamheten tillsammans med er i Sverige, säger Rauli Korpela.

Några kilometer från sandstranden där skarpskjutningarna sker har det tyska Patriotbatteriet med cirka 120 soldater och officerare från tyska 721:a luftvärnsregementet grupperat.

Det är första gången som ett tyskt förband deltar i Mallet Strike och syftet är att öva gemensam ledningsförmåga och interoperabilitet, berättar den tyska kontingentschefen, överstelöjtnant Christoph Schmaler.

– Vi förstår att finska luftvärnet och försvarsmakten har kommit långt i sin utveckling av ledning av luftoperationer på långa avstånd och det är en förmåga som vi också vill förstärka.

Han syftar på att under övningen leder flygvapnet sin verksamhet från Rovaniemi, 30 mil norr om Lohtaja, luftvärnet har sin stridsledning i Helsingfors, lika långt söderut och ett

Air Operation Center är grupperat i Jyväskylä i mellersta delen av landet.

I kommande nummer kommer ni att kunna läsa mer om utvecklingen av luftvärnet i de nordiska länderna då bland annat Mano-Mikael Nokelainen kommer att ge sin syn på vad framtiden bär i sitt sköte för det finska luftvärnet.

Rauli Korpela

Andra delen om kamouflagets historia och pågående utveckling

Svenskt kamouflage utvecklades till världsledande förmåga och teknik

I förra numret av Artilleri & Luftvärn fick vi en historisk odyssé om kamouflagets utveckling av tidigare luftvärnsofficeren Karin Stegmark. Men, hur gick det till när kamouflagenät med mera blev en svensk, världsledande förmåga? En utveckling som började tidigt 50-tal, berättar Peo Riis, tidigare utvecklingschef för Saab Barracuda, idag produktansvarig.

”Det var i början av 1950-talet som entreprenören Carl Ekman, pappa till Henrik Ekman som är känd för sin medverkan i svenska naturfilmer, funderade på att skapa ett syntetiskt kamouflage och ersätta de gamla näten av jute. Syftet var att göra en produkt som var viktmässigt lättare, inte tilldrog sig fukt och därmed inte möglade samt givetvis också ett kamouflage med bättre signaturdämpande egenskaper i relation till dåtidens sensorer.

Carl, valde att fotografera sig själv med ett stort, tungt jutenät slängt över axeln bredvid sin då 6–7-årige son med två lika stora syntetiska nät, bärandes ett under varje arm.

Redo för nästa decennium

FMV nappade på innovationen och det syntetiska kamouflagenätet C-60, ”Camouflage 60”, var en verklighet. Trots att det var 50-tal ville Carl verka framtidsorienterad därav

Artilleri & Luftvärn

namnet C-60, ett kamouflagenät redo för nästa decennium. Carl ville också få de nya lätta kamouflagenäten att uppfattas som starka, han valde därför att kalla dem Barracuda då Barracudafisken är en av de svåraste fiskarna att fånga i nät eftersom de kan skära sönder nät då de är mycket vassa. Barracudan passade också bra i varumärkesbyggande då fisken är bra på att kamouflera sig. Produktionen av de tidiga C-60 näten var en personalintensiv verksamhet där bitar av pvc-material klistrades samman på ett nät, att likna vid ett fiskenät, som utgjorde en förstärkande baksida. Efterfrågan var god och en fabrik byggdes i Gamleby som stod klar år 1957.

Från denna tid skapades en uppfattning om att det luktade illa från fabriken. Odören som uppstod av det lim som användes i produktionen uppskattades inte av invånarna i Gamleby även med det faktum att fabriken låg i utkanten av Gamleby drog den dåliga lukten in över byn när vindarna var sydliga.

Dags för uppgradering

I slutet på 1970- och början av 80-talet var det dags för en uppgradering av de gamla näten. Produktionstekniken hade utvecklats och Barracuda kunde nu skapa ett mönster redan i produktionsprocessen. Det illaluktande limmet ersattes med att nu svetsades, det vill säga smältes det kamouflerande PVC-lagret samman samt att en hel del signaturförbättrande justeringar av produkten genomfördes. Detta i nära samarbete med FMV som ställde tuffa specifikationer som Barracuda behövde leva upp till. Carl och hans medarbetare fortsatte att vara framtidsorienterade och givetvis fick den nya produkten namnet C-90, trots att det fortfarande var 1980-tal. Trots produktionstekniskt och signaturdämpande förbättringar var FMV inte helt nöjda utan ville säkerställa ett kamouflage som också gav god signaturdämpande förmåga mot radar. På 1980-talet var detta ett tidigt och utmanande krav för Barracuda, som investerade nästan tio års utvecklingsarbete bakom den nya produkten ULCAS, ”Ultra Lightweight CAmouflage Screen”.

Peo Riis

arbetar med framtida produkter av kamouflage, skenmål och vilseledning vid Saab Barracuda i Gamleby. Efter civilingenjörsutbildning i Linköping och diverse jobb inom produktionsplanering började Peo rollen som utvecklingschef på Saab Barracuda i maj 1999.

I mitten på 2000-talet bytte han den militära branschen mot civil tillverkning av högspänningstransformatorer i ett uppstarts bolag som produktionschef. 2013 valde Peo att komma tillbaka till Saab Barracuda och har sedan dess haft rollen som produktansvarig.

Denna produkt är nog den som genom historien, åtminstone så här långt, varit mest revolutionerande. Dels, löste Barracuda utmaningen med att soldater ständigt fastnade i näten då öglorna i den förstärkande baksidan på de gamla näten helt enkelt var för stora, dels hade de nya ULCAS-näten istället en tät och slät baksida som hindrade att till exempel grenar och annat fastnade i näten. Den täta baksidan gjorde det också möjligt att fånga in och absorbera radarsignaler precis så mycket att radarreflektionen liknade bakgrunden.

Ovanstående har alltid varit en av Barracudas utmaningar; nämligen att inte göra något osynligt utan istället att göra det så att det liknar bakgrunden. Barracuda är fortfarande idag, 35 år senare, världsunika med tekniken att absorbera radarsignaler. De termiska egenskaperna, med andra ord förmågan att minska signaturen i en värmekamera, utvecklades också dramatiskt i de nya ULCAS-näten. Till Gamlebybornas förtjusning övergick också Barracuda vid denna tid till att använda vattenbaserade tillverkningsprocesser och minnet av dålig lukt är sedan dess ett minne blott. Sedan 1990-talets början har ULCAS-näten kontinuerligt utvecklats för att möta nya sensorhot.

Kamouflage för vintermiljö

FMV var som tidigare nämnts en krävande kund som utvecklade Barracuda. Under 80-talet önskade också FMV att Barracuda skulle utveckla kamouflage anpassade för vintermiljö. Snö är dock en av de svåraste miljöerna att efterlikna

då en kulle klädd i fluffig nysnö på morgonen, kommer efter en dag av hård vind och kanske plusgrader att se väldigt annorlunda ut i solnedgång. För att möta de framförallt höga kraven på ultraviolett ljus i vintermiljö experimenterade Barracuda med olika material. Av en ren slump hittades ett förpackningsmaterial och med det lyckades man skapa ett kamouflage som just motsvarar en vintermiljös signatur. Även om denna produkt första lanserades på 1980-talets slut så är det kanske den som mest frekvent dyker upp i olika produktutvecklingsforum inom Barracuda för ständig förbättring.

I början på 2000 talet dök önskemålen om vändbara nät upp. Vissa försvarsmakter såg de logistiska fördelarna av att ha ett kamouflagenät med två sidor, alltså två miljöer, i sina lager än just två nät. Ur ett logistiskt perspektiv en god tanke, ur ett kamouflageperspektiv en klart sämre tanke då ett slätt, vändbart nät inte har lika bra signaturegenskaper, framförallt de termiska.

Fordonskamouflage

På 90-talet uppstod också en önskan från bland annat FMV om att kamouflera olika typer av fordon. Kraven var att kamouflaget skulle sänka signaturen så att fordonen smälte in i bakgrunden, i alla kända sensorer, utan att påverka fordonens övriga egenskaper. Som ett ”second-skin” som en amerikansk officer uttryckte sig.

Kanske utan att förstå nivån på det detaljarbete som därmed uppstår i utformningen av ett Mobile Camouflage System (MCS), liknande en kostym med perfekt passform som tillåter att alla luckor, dörrar, med mera går att öppna. Till detta ska det alltså också minska fordonets signatur, som exempel värmesignaturen från en het motor.

I dag kan fienden se allting och man behöver förhålla sig till detta på dagens stridsfält. Få fienden att nyttja så mycket teknik och resurser som möjligt för att hitta dig. Används kamouflage på ett taktiskt och strategiskt sätt kommer förflyttningar att kunna genomföras med minimalt avtryck. Ännu ett sätt att skapa ett dilemma för fienden är att nyttja ett skenmål, vilket Barracuda genom åren utvecklat en stor variation av skenmål, vars intresse nu återupptagits.”

Försvarsberedningen eniga om behovoeniga om totalförsvarets finansiering

Det är i stort sett en mycket enig Försvarsberedning som nu lagt fram sin slutrapport till riksdagen. En beredning som också på flera avgörande punkter går emot de råd som ÖB framfört via ÖB militära råd i slutet av förra året. I motsats till ÖB vill beredningen fortsatta tillväxten av armén och förbandssätta fyra kompletta brigader till år 2030.

För att kunna genomföra det som beredningen för fram behövs anslagen till det militära försvaret trappas upp fram till år 2030 med knappt 174 miljarder kronor till det militära försvaret och 37,5 till det civila, vilket enligt Natos sätt att räkna kommer att motsvars 2,61 procent av BNP. Försvarsberedningen vill också satsa på luftvärn, och hänvisar till bland annat erfarenheter av krigsutvecklingen i Ukraina med massiva ryska robot- och drönaranfall. Framförallt anser beredningen det är viktigt att anskaffa system som kan

bekämpa drönare och helikoptrar, vilket torde innebära korträckviddiga och lättare system, enligt Artilleri & Luftvärns första analys.

Beredning anser också att antalet årliga värnpliktiga ska fortsätta att öka. År 2032 ska 12 000 män och kvinnor utbildas för att kunna fylla en roll i krigsorganisationen. Raketartilleri med långräckviddig förmåga som står mycket högt upp på arméledningens lista över prioriterade förmågor anser beredningen ska införas först efter år 2030.

Stötestenen inom beredningens representanter är finansieringen då socialdemokraterna föreslår en beredskapsskatt för att finansiera den fortsatta upprustningen, något som statsminister Ulf Kristersson och andra Tidöpartier säger blankt nej till. Å andra sidan vill inte regeringens företrädare svara på hur beredningens förslag ska finansieras framgent utan konstaterar att det kommer att krävas ”tuffa prioriteringar i samband med kommande budgetförhandlingar.”

FAKTA - Försvarsberedningens förslag i korthet

• Tidigareläggning av två brigader, med inriktningen att ha tre mekaniserade brigader och en infanteribrigad i allt väsentligt operativa 2030.

• Bildande av ett nytt fältförband i form av ett Norrlandsinfanteriregemente i krigsorganisationen (inte något nytt fredstida regemente).

• Värnpliktsutökning från dagens 8 000 till 10 000 år 2030 och 12 000 år 2032.

• Utökad luftvärnsförmåga för att kunna möta hotet från olika typer av obemannade flygande farkoster.

• Ytterligare anskaffning av förnödenheter, inklusive ammunition bland annat jaktrobotar och kryssningsrobotar och reservdelar.

• Nya territorialförband, organiserade i ett tjugotal kompanier och plutoner.

• Utökning av officersutbildningen och säkerställande av repetitionsutbildning för krigsorganisations krav.

Överste Magnus Ståhl (bild längst t.h) har i egenskap av militär expert kunnat följa det avslutande

arbetet för riksdagens parlamentariska Försvarsberedning ledd av moderaten Hans Wallmark.

Politisk enighet om fyra brigader

- avviker från ÖB:s militära råd

Efter flera års arbete är nu den framtida politiska inriktningen för landets totalförsvar utstakad då riksdagens parlamentariska

Försvarsberedning presenterat slutrapporten – ”Stärkt försvarsförmåga – Sverige som allierad”. En som varit hårt engagerad i beredningens arbete i egenskap av militär expert är föreningens tidigare ordförande, överste Magnus Ståhl. Han ger sin syn på beredningens arbete och slutsatser.

”Efter fyra år som chef för Bodens Artilleriregementet och återigen börjat pendla till Stockholm med tjänstgöring på Högkvarteret fick jag denna gång uppgiften att vara en av två militära experter i Försvarsberedningen. Beredningen hade varit igång i ungefär ett halvår med generalmajor Jonny Lindfors som en av de två experterna men efter hans utnämnande till arméchef fick jag uppgiften att efterträda honom. Många av oss som läser denna tidskrift har under årens lopp träffat ledamöterna i olika Försvarsberedningar i samband med förbandsbesök eller andra tillfällen så därför kände jag att det skulle bli en mycket givande och intressanta uppgift att få delta i beredningens arbete inifrån.

Brett politiskt förarbete

Försvarsberedningen som koncept har funnits under många år och kan kortfattat beskrivas som ett brett politiskt förarbete till kommande försvarsbeslut, som utmynnar i en

rapport. Detta för att få en bred och långsiktig överenskommelse om försvars- och säkerhetspolitiken. Vad som var unikt för denna beredning var att slutrapporten skulle lämnas i egenskap av en allierad, det vill säga Sverige som Nato-medlem.

Beredningen består av representanter för samtliga politiska partier, där de stora partierna har två representanter och de mindre med varsin riksdagsledamot. Till det kommer ett sekretariat under ledning av huvudsekreteraren Tommy Åkesson, experter och sakkunniga från olika departement samt myndigheter. Totalt består beredningen av ett trettiotal personer.

Arbetsgången är att sekretariatet tar fram förslag på texter som ska ingå i den kommande rapporten vilka sedan diskuteras igenom och så småningom kommer parlamentarikerna fram till texter som alla kan ställa sig bakom där vi som experter har fått bidra utifrån våra olika fackkunskapsområden.

Fyra rapporter

Den här gången fick beredningen i uppgift att ta fram fyra rapporter:

• Kontrollstation avseende försvarsbeslutet 2020 (FB 20)

• Säkerhetspolitisk rapport

• Totalförsvar och det civila försvaret

• Det militära försvaret samt ekonomiska ramar

Kontrollstationen efter FB 20 är en utvärdering av totalförsvarsbeslutet 2020 men även den så kallade 17-punktslistan, ett antal områden som ekonomin inte medgav kunde genomföras enligt FB 20.

Beredningen konstaterar att många inflytelser som till exempel pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har varit utmanande för att genomföra FB 20. Trots dessa utmaningar har FB 20 kunnat fullföljas till stora delar.

Den säkerhetspolitiska rapporten, Allvarstid, beskriver den säkerhetspolitiska utvecklingen som i korthet kan beskrivas som mycket allvarlig utan större utblickar att under en mycket lång tid bli mycket bättre. Rapporten skrevs dessutom klar innan stridigheterna i Gaza varvid den säkerhetspolitiska utvecklingen tog ett ytterligare steg mot en sämre utveckling i världen.

Kraftsamling, inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret är mycket mer omfattande än vad tidigare rapporter gett vid handen. Som jämförelse är Kraftsamling till sidantalet mer omfattande än rapporten om det militära försvaret.

Föga förvånande, åtminstone för den äldre delen av tidningens läsare så konstaterar beredningen att det tidigare omfattande och väl fungerande civila försvaret och därmed totalförsvaret är i princip inom alla områden helt nedlagd och skrotad. Det sker mycket arbete redan nu men från mycket låg nivå samt att det gäller att inte att glömma att vi har ett helt annat samhälle än under kalla krigets dagar. Allt från bolagisering av SJ, Telia med flera, utländskt ägande av i princip all vår försvarsindustri, mycket mer rörlig arbetsmarknad är några nya faktorer. Allt detta gör det mycket mer komplex och svårare att bygga ett modernt civilt försvar.

Första som allierad

Rapporten om det militära försvaret, Stärkt försvarsförmåga - Sverige som allierad, är den första rapporten som skrivs med utgångspunkt att vi är allierade med allt vad det innebär. Här kan man konstatera att det är en helt ny situation inte bara för det militära försvaret utan även för hela samhällsapparaten att vi är medlem i Nato och att omsvängningen kommer att ta tid.

Det finns egentligen två större utmaningar som beredningen har att hantera, dels hur mycket ekonomiska medel som kan frigöras till såväl det militära som det civila försvaret – fördelat årsvis under försvarsbeslutsperioden samt vad dessa ekonomiska medel då ska användas till. En osäkerhetsfaktor är hur kommande riksdagsval 2026 påverkar diskussionerna och framtida ekonomiska satsningarna årsvis.

Mer än 2 procent av BNP

Några reflektioner om de ekonomiska storheter som det beslutas om:

• Totalt kommer det militära och civila försvaret att nyttja mer än 2 procent av BNP fram emot 2030.

• Under åren 2028-2029 kommer någonstans kring 30-40 procent av reformutrymmet, det vill säga de medel som är fria för politiken att nyttja årligen för olika satsningar gå till det militära och civila försvaret. En annan förändring vi ser i och med den här rapporten är att försvarsberedningen med hänsyn till omvärldsläget föreslår att den inte upplöses som varit brukligt för att cirka fyrafem år senare uppstå på nytt. Samma beredning ska kvarstå och därmed följa utvecklingen och mycket snabbare ta emot uppgift från försvarsministern om nya rapporter, antingen inom vissa specificerade områden, eller belysa helheten. Min uppfattning efter att ha deltagit i beredningens arbete är att det finns ett genuint intresse bland ledamöterna för att utveckla det militära och civila försvaret men också att det finns olika syn på viktningen mellan civilt försvar och militärt försvar bland partierna. Något som kan läsas i olika motioner eller andra publikationer från olika politiska företrädare.”

Debattartikel av överstelöjtnant Urban Schöön

Kompetens – förutsättning för tillväxt

Kompetenta och erfarna stabsofficerare som har arbetat i högre staber är idag en stor bristvara inom Försvarsmakten.

I föregående nummer argumenterade jag för att luftvärnets tillväxt och forcerade materielanskaffning kräver förbättrad samordning. Detta för att personalresurserna ska kunna fördelas rätt i förhållande till fastställda prioriteringar samt för att synkronisera olika beslut.

Förbättrad samordning kan uppnås genom en utveckling av luftvärnsfunktionens organisation samt genom att ge luftvärnsinspektören utökade mandat1. Förbättrad samordning räcker dock inte för att åstadkomma materiell tillväxt. För att rätt beslut i materielanskaffnings-frågor ska kunna fattas krävs att fler förutsättningar är uppfyllda.

Val och sammansättning av framtida luftvärnssystem och förband måste göras utifrån korrekt analys av stridsmiljö, uppgifter och hotbild. Systemen måste anskaffas med anpassad logistiklösning samt rätt förutsättningar för utbildning. Anskaffning, materielöverlämning och förbandssättning måste

genomföras med balans mellan snabbt uppnående av effekt, säkerhet och förvaltningsbarhet. En ny förmåga kräver anpassad bemanning i förband och staber, infrastruktur samt utveckling av organisation, taktik och metoder.

Begränsad tillgång

Minsta gemensamma nämnare för att uppfylla förutsättningarna ovan utgörs av kunskaper om luftvärnssystem och förband – teknik och taktik – samt kunskap om hur materielanskaffning genomförs. Det paradoxala är att samtidigt som behovet av sådana kunskaper är större än på mycket länge har tillgången på dem (främst teknisk kompetens) blivit allt mer begränsad – inte minst genom att tekniskt kunniga officerare av löneskäl lämnar Försvarsmakten för försvarsindustrin. Inte nog med det; möjligheterna att genom officersutbildningen bygga upp den här typen av militär kunskap har dessutom minskat.2

1. Luftvärn utgör den dominerande delen i arméfunktionen luftförsvar (en av Arméns funktioner enligt Reglemente Armé Taktik 2023). Dennas uppgift är att samordna arméför bandens skydd mot motståndarens verkan från luftdomänen. Den omfattar förutom luftvärnsförband luftförsvarsåtgärder som vidtas av andra arméförband. Den ska inte förväxlas med luftförsvar på försvarsmaktsnivå, vilket leds av Flygvapenchefen (här utgör luftvärn en av flera komponenter). Jag använder begreppet funktion i Arméreglementets betydelse, med fokus på luftvärnet, men begreppet luftförsvar i försvarsmaktsbetydelsen, d.v.s. lett av Flygvapenchefen.

2. Med officersutbildning avser jag här (förenklat) utbildning vid officersprogrammet (OP) och specialistofficersutbildning (SOU).

3. Officershögskolan, OHS, och Krigshögskolans högre kurs, KHS HK.

4. För specialistofficersutbildning finns dock krav på genomförd gruppchefsutbildning. Att detta saknas som krav för officersprogrammet är märkligt eftersom det främst är just officerarna som skall bli chefer.

I tidigare utbildningssystem (Ny befälsordning, NBO, och i viss mån även föregångarna) byggdes luftvärnskompetensen stegvis med följande inslag: krav på befälsvärnplikt eller aspirantutbildning i luftvärnet före antagning till officersutbildning. Luftvärnsutbildning som del av i princip varje skolsteg. Obligatoriska skolsteg där luftvärnsutbildning hade en dominerande roll – under NBO till och med två sådana.3 Krav på naturvetenskaplig eller fyraårigt teknisk gymnasieutbildning före utbildning till kaptensnivån.

Karriärvägen för blivande förbandschefer och luftvärnsinspektörer innefattade dessutom ofta tjänst vid Luftvärnets stridsskolas (LvSS) utvecklingsavdelning samt högre teknisk kurs eller tekniskt chefsprogram. Periodvis förekom till och med kortare tjänstgöring vid Försvarets materielverk (FMV) innan befordran till överste. Handläggare och chefer fick på så vis gedigna kunskaper om såväl taktik och teknik som om materielanskaffning.

Sänkta krav

Idag är mycket av detta förändrat. De gymnasiala förkunskapskraven har sänkts. Akademiseringen av officersprogrammet har minskat tiden för militär professionsutbildning (inklusive teknikutbildning) och därmed också minskat mängden kunskaper och färdigheter som är användbara direkt efter officersexamen.

Det finns inga krav på fullgjord värnplikt som grupp- eller plutonsbefäl före antagning till officersprogrammet.4 De som idag söker till officersutbildning för luftvärnets räkning har dessutom ofta fullgjort värnplikt med inriktning logistik eller samband och ledning. I värsta fall har den blivande luftvärnsofficeren alltså varken tillräckliga gymnasiala tekniska förkunskaper, prövats i en chefsroll eller utbildats på luftvärnsmateriel vid antagningen till officersprogrammet. Programmets två terminer med så kallad verksamhetsförlagd utbildning (VFU) måste därför ofta inriktas på att ge de blivande fänrikarna den utbildning som i tidigare utbildningssystem erhölls under värnplikten. Utbildningen vid LvSS försvåras dessutom av att materielanskaffning efter millen-

Det brådskar med att påbörja en kompetenshöjning inom luftvärnet om truppslaget ska kunna möta morgondagens utmaningar – utmaningar som i värsta fall innebär ett krigstillstånd, hävdar Urban Schöön!

nieskiftet genomförts i så små serier att det är svårt att avdela luftvärnsmateriel till officersutbildningen. Slutligen har Försvarshögskolans renodlade tekniska chefsprogram avskaffats.

På väg att bli bristvara

Det sammantagna resultatet är att djup teknisk (och taktisk) kunskap om materielsystem (och hur de kan användas) är på väg att bli en bristvara. I förlängningen riskerar detta att försämra förutsättningarna för väl underbyggda anskaffningsbeslut. Dessutom skapas negativ överspridning till FMV som får svårare att låna eller direktrekrytera personal med rätt kompetens. Även chefsnivåerna i Försvarsmakten påverkas. Beslutsfattares bristande kunskaper om teknik och materielanskaffning leder till att anskaffningar eller nödvändiga förenklingar av tungrodda materielanskaffningsprocesser inte genomförs rätt. Antingen underskattas svårigheterna, med dåligt underbyggda beslut och oöverblickbara konsekvenser som följd, eller så överskattas de - och nödvändiga förändringar uteblir. En fruktbar diskussion om förenklade arbetsmetoder kräver både teknikkunskaper och kunskaper om brister och förtjänster med dagens arbetssätt.

För att bli antagen till någon form av officersutbildning måste det krävas genomförd värnplikt med befälsuttagning, anser Urban Schöön.

Håller du med

Urban Schöön i hans åsikter?

Gör också din röst hörd och skriv debattinlägg till tidskriften!

Förändringar krävs

Vilka förändringar krävs? Behovet är störst i officersprogrammet. För specialistofficersutbildningen gäller det snarare att fortsätta att renodla och öka utbildningen mot luftvärnets direkta behov. I officersprogrammet handlar det om att, utan att öka programmets längd, avdela mer tid för militär professionsutbildning - inklusive funktionsutbildning.

Detta kräver förändringar som Försvarsmakten i alla stycken inte kan implementera själv. De måste istället åstadkommas i samverkan med Försvarshögskolan, eller med politiska beslut. Det kan handla om att ompröva tidsuttag för teori- och metodutbildning för uppsatsskrivande eller när under officerskarriären vilka akademiska examina ska uppnås. På sikt bör försvarsgrenarnas delvis olika behov i högra grad återspeglas i utbildningen, och försvarsgrenscheferna ges större påverkansmöjligheter. Det är också viktigt att en ökning av tiden för strikt militär professionsutbildning inte försvinner i allmän armé- eller försvarsmaktsutbildning, utan främst läggs på taktik- och teknikutbildning inom egen funktion.

Solid bas av militära kunskaper

Om utbildningen ska kunna utvecklas krävs en gemensam målbild avseende officerares och specialistofficerares arbetsuppgifter. Att officeren transformeras till akademiker i uniform medan specialistofficeren ensam förväntas stå för den praktiska militära kompetensen, utbilda värnpliktiga och leda förband svarar knappast mot Försvarsmaktens behov.

Båda officerskategorierna behöver en solid bas av militära kunskaper och färdigheter på plutons- och kompaninivå. Specialistofficeren bör fortsatt ha mycket djupa kunskaper och färdigheter i att utbilda på och använda förbandens materielsystem. Specialistofficersutbildningen bör därför vara funktionsinriktad i första hand och arméinriktad i andra hand. Officeren bör besitta goda kunskaper om och färdigheter i att leda sitt förband och utnyttja dess vapensystem. Han eller hon bör också ha förståelse för förbandets roll i den operativa och strategiska helheten. Det sistnämnda ställer förvisso krav på att utbildningen vilar på akademisk grund – och det finns

Artilleri & Luftvärn

inget motsatsförhållande mellan akademisk utbildning och direkt militär användbarhet.

Problemet är att officersprogrammet idag i alltför hög grad inriktar sig på officerens arbetsuppgifter mer än tio år efter officersexamen (istället för på perioden dessförinnan) och dessutom rymmer för lite teknikutbildning. Innan officeren ska tjänstgöra i en högre stab eller i Försvarsdepartementet ska han eller hon leda soldater och specialistofficerare under utbildning och övningar - eller på stridsfältet. Officerare på alla nivåer måste också, genom goda kunskaper om den egna funktionens taktik och teknik, kunna bidra till utveckling och anskaffning av materiel. Officersprogrammets tyngdpunkt behöver därför förskjutas så att Försvarsmaktens behov i högre grad än idag tillgodoses direkt efter examen.

För Armén innebär detta officerare som har goda militära system- och förbandskunskaper kan verka på plutonchefsnivån direkt efter utnämningen till officer - och därefter på kompanichefsnivån. Här finns anledning att jämföra med utländska officersutbildningar eller med läkar- och civilingenjörsutbildningarna.

För att chefer med uppgift att fatta beslut om materielanskaffning ska ha kompetens som medger att de kan föra en kritisk diskussion med FMV och försvarsindustrin behöver dessutom ett militärt högre tekniskt officersprogram återinföras.

Detta skulle gynna hela Försvarsmakten – inte bara luftvärnet.

Kräv befälsvärnplikt före antagning

På längre sikt bör även högre gymnasiala naturvenskapliga eller tekniska förkunskapskrav för vissa befattningar utredas samt krav på befälsvärnplikt före antagning till officersprogrammet återinföras. Det sistnämnda beslutet skulle kunna fattas av Försvarsmakten. Effekten av ökade krav av den här typen måste dock i det korta perspektivet vägas mot hur de påverkar rekryteringen, och förändringarna behöver sannolikt ske stegvis. Det är slutligen önskvärt att officerarna vid LvSS ökar sin kompetens genom att rotera och ibland arbeta med utvecklings- och materielanskaffningsfrågor på andra ställen i organisationen, till exempel vid arméstaben.

Inslaget av luftvärnstaktik och teknik – främst det sistnämnda - behöver öka i utbildningen av luftvärnsofficerare. Detta bör dels ske genom ökning av de funktionsvisa inslagen i de militära delarna i officersutbildningen, dels genom att de strikt militära delarna i officersprogrammet ökar på bekostnad av de akademiska. Vissa förändringar kan genomföras av Försvarsmakten, andra kräver myndighetssamverkan eller politiska beslut. Det brådskar med att påbörja detta om luftvärnet materiellt och personellt ska kunna möta morgondagens utmaningar – utmaningar som i värsta fall innebär ett krigstillstånd!

Urban Schöön

Överstelöjtnant Urban Schöön har en bakgrund som luftvärnsofficer vid Lv 6. Förutom trupptjänst vid regementet, först i Göteborg och sedan i Halmstad, har han tjänstgjort som lärare vid bland annat Luftvärnets Stridsskola och Försvarshögskolan samt som stabsofficer med luftvärnsbefattningar vid dåvarande Flygtaktisk stab och Produktionsledningen i Högkvarteret. Han har genomfört internationell tjänst i Libanon och Mali. Urban är sedan 2022 placerad vid Arméstaben där han arbetar med införande av nya luftvärnssystem.

Nordiska länder satsar stort på försvarsupprustning

Det är långt ifrån Sverige som nu aviserar omfattande upprustning och ökning av försvarsutgifterna. Våra nordiska grannar har samtliga aviserat en kraftig ökning av anslag till försvaret. Norge går i detta avseende i täten med en ökning av budgeten från 92 miljarder i år till 166 miljarder år 2036.

Enligt norska regeringen kommer Norge redan innevarande

år att nå Nato:s tvåprocentsmål, det vill säga att två procent eller mer av landets bruttonationalprodukt ska användas för militära utgifter. I år utökas den norska försvarsbudgeten från 94 till 104 miljarder norska kronor.

Det var den 5 april som norske statsministern Jonas Gahr

Störe presenterade det som han betecknar som ”historiskt stor satsning” för media och det norska parlamentet, Stortinget.

Norska regeringen vill skjuta till nästan 600 miljarder svenska kronor till försvaret fram till år 2036. Årligen ska anslaget till Forsvarsmakten och andra militära myndigheter öka från dagens 92 till 166 miljarder kronor.

En stor del av satsningen görs på norska marinen som ska få fem nya fregatter och fem ubåtar, om förslaget får Stortingets godkännande.

Norska regeringen gör också som den svenska försvarsberedningen – ökar antalet brigader från dagens enda (Brigade Nord i Troms) till tre brigader som placeras ut Finnmark samt någonstans i södra delen av landet.

Norska värnpliktiga under övningen Cold Response

laddar nya Nasamsmissiler i en lavett.

Foto: Forsvarsmakten, Norge

Som Artilleri & Luftvärn presenterade i senaste numret ska antalet Nasamsbatterier fördubblas och dessutom anskaffas ett långräckviddigt lv-system med huvudsyfte att skydda mot ballistiska missiler.

Något som även Finland planerar att göra. Möjliga system för Finland att anskaffa är Patriot (nyligen deltog ett tyskt Patriotbatteri i en finsk luftvärnsövning) men även israeliska Arrow 3 (israeliska benämning är Hetz 3), som Tyskland bestämt sig för att köpa till ett värde av 38 miljarder kronor, kan vara aktuellt.

Även Danmark rustar och förbandssätter en tung brigad med fler stridsvagnar och stridsfordon. Brigaden på cirka 6 000 man ska kunna sättas in som en av Natos beredskapsförband vid höjd beredskap. Danskarna har också aviserat anskaffning av mer luftvärn, både kort- och medelräckviddigt och investeringen av luftvärnsmissiler till de danska fregatterna tidigareläggs och inleds redan i år.

Först ut bland artillerister och luftvärnare

Mons och SHAPE nästa för Anders

Nu börjar Försvarsmaktens arbete med placering av ett antal nyckelpositioner inom olika Natostaber att ta rejäl fart. En av de första som kommer att säga ”bonjour” till sin nya befattning är brigadgeneralen och arméns ställföreträdande chef, Anders Svensson, som från och med i höst blir högste svenske militär representant vid Natos operativa högkvarter, SHAPE, i Mons, nära den franska gränsen i södra Belgien.

– Detta uppdrag ska bli otroligt roligt och lärorikt att utföra. Jag är verkligen fylld av förväntan inför vad som komma skall, säger en glad luftvärnare när Artilleri & Luftvärn når honom för en kommentar.

Han har precis landat i Sverige efter att tillsammans med övriga i familjen genomfört en rekognoseringsresa till sin nya hemstad. Den formella titeln som general Svensson nu kommer att ha i minst två år framåt är National Military Representative (NMR).

– Enkelt förklarat kan man säga att jag kommer utgöra bryggan mellan SHAPE och Försvarsstaben inom den operativa verksamheten. Jag är övertygad om att detta kommer att bli ett

mycket intressant uppdrag även om jag trivts alldeles ypperligt i rollen som ställföreträdande arméchef.

Han kommer att efterträda överste Anders Byrén och blir därmed den första svenska flaggofficeren i rollen som nationell militär representant.

– Jag vill betona att vi inte på något sätt börjar från noll med vår militära representation som består av tolv olika befattningar på olika nivåer. Mina företrädare har gjort ett utmärkt arbete med att bygga upp denna stab de senaste åren, poängterar Anders Svensson.

I slutet av augusti rullar en välpackad generalsbil 115 mil söderut från Halmstad.

Lars Mörrby tilldelad FMV:s förtjänstmedalj

En av Artilleri- och Luftvärnsklubbens verkliga eldsjälar och trotjänare, sekreteraren Lars Mörrby har nu också uppmärksammats för sina insatser i det ordinarie arbetet inom Försvarets materielverk. I samband med årets sommarhälsning från en annan bekant inom klubben, förre ordföranden och numera generaldirektör för FMV, Göran Mårtensson överraskades Mörrby med att tilldelas FMV:s förtjänstmedalj i silver. I utdrag av motiveringen står att läsa: ”Lars Mörrby har gagnat FMV i sin roll som produktledare inom Luftvärnsenheten. Lars har vid alla til!fällen sett till FMV·s bästa och satt FMV·s intressen före egna. Lars har under lång tid tagit ett större ansvar och gjort mer än vad hans initiala roll inneburit, vilket exemplifieras i ett antal handlingar. Lars Mörrby stöttar även luftvärnsutveckling inom Verksamhetsområde Marin vid införande av Marinens luftvärnsförmåga. Han har med sitt osjälviska handlande säkerställt kontinuerlig kompetens inom luftvärnsområdet i en tid av expansiv tillväxt och är en stor tillgång för FMV och Försvarsmakten.”

Redaktionen kan bara hålla med och konstatera att Lars Mörrby även är en stor tillgång för det arbete som bedrivs inom vår klubb och styrelse.

Hundar ny sensorförmåga för luftvärnsbataljonen

Fortsatt stark tillväxt för luftvärnsbataljonens förband

I samband med årets slutövning för värnpliktiga, Halmnäs 24, genomförde luftvärnsbataljon 103/98 nya markförsvars- och säkerhetskompani ett antal metodförsök. En del av dessa försök var hundar som sensorförmåga för luftvärnssäkerhetsplutonen. I slutet av maj anlände de första tjänstehundarna till Halmstad och Lv6.

Tillväxten inom luftvärnet och Luftvärnsregementet är fortsatt stark, både vad gäller ny materiel, nya förband och inte minst infrastruktursatsningar i Halmstad. Bygget av den stora luftvärnshallen kan du läsa om på annan plats i denna upplaga.

Hundpremiär

I början av maj var det också premiär för ett av förbanden att arbeta med hundar, denna gång inlånade från Helikopterflottiljens säkerhetsförband, i skogarna runt om Såtenäs garnison. Några veckor senare, i slutet av maj, tassade de första hundarna in genom regementets grindar för att ingå i luftvärnssäkerhetsplutonen (lvsäk). Under Halmnäs 24 fick också lvsäk-plutonen ett kvalificerat motstånd i form av både patruller från Fallskärmsjägarkompaniet i Karlsborg samt infiltration av 32:a underrättelsebataljonen från samma förband.

Under årets slutövning för värnpliktiga, Halmnäs 24 förstärktes luftvärnssäkerhetsplutonen med några hundar och förare från Helikopterflottiljens säkerhetsförband.

Foto: Anders Fall, Luftvärnsregementet.

– Under denna övning består kompaniet av två plutoner; en markförsvarspluton bemannade av värnpliktiga och en luftvärnssäkerhetspluton som bemannas av anställda soldater, berättar kompanichefen, löjtnanten ”Mikael”.

Under några år deltog han i arbetet, som Artilleri & Luftvärn rapporterat om, med att starta uppbyggnaden av luftvärnets förmåga till markstrid tack vare bakgrunden inom Helikopterflottiljen med liknande uppgifter inom skydd och bevakning.

Hans arbete har idag övertagits av fanjunkaren Viktor.

– Kompaniet är just nu inne i en markant tillväxtfas både vad gäller personal och inte minst materiel och förmågor.

En helt ny förmåga för bataljonen är hundar då vi kommer att få våra första tilldelade hundekipage i år, berättar Viktor.

Inget egenvärde

Under ledning av Luftvärnets Stridsskola (LvSS) genomförs organisations- och metodförsök baserat på den nya handbok som tagits fram för markförsvar. En handbok baserad på Flygvapnets handbok Markförsvar.

– I kompaniet som det ser ut just nu ingår ytterligare tre markförsvarsplutoner, en luftvärnssäkerhetspluton, en granatkastarpluton samt en stab-och trosspluton, berättar Viktor.

Han betonar att kompaniet i sig inte har något egenvärde utan ska bidra till att luftvärnsbataljonen kan lösa sin huvuduppgift – strid mot luftmål.

– Vi får tilldelade skyddsvärden utifrån de bedömanden som bataljonen gör, vilket i sin tur utmynnar i områden eller platser där plutonerna spanar eller bevakar.

Förbandet kommer att bestå av cirka 150 personer, både fast anställda soldater och värnpliktiga.

Två divisionschefer utbyter erfarenheter under övningen

Spring Strike. Från vänster ställföreträdande chefen för amerikanska 11:e luftburna divisionen, brigadgeneral

Robert W McBride och svenske kollegan, Rickard Johansson, chef för första divisionen.

Första samövningen med amerikansk divisionsstab

Nyttigt

erfarenhetsutbyte med amerikanska kollegor

Vintern och våren har utan tvekan utgjort en intensiv övningsperiod för svenska förband och staber med allt från omfattande Natoövningar som Nordic Response (del av övningsserien Steadfast Defender 2024) till återkommande slutövningar för värnpliktiga. En av övningarna med stort utrymme i medierna var ”Spring Strike 24” där en amerikansk divisionsstab för första gången på svensk mark samövade med svenska kollegor. Första divisionens bekämpningschef, överstelöjtnant Sven Antonsson rapporterar om sina intryck.

”Under maj månads första veckor övades första divisionens stab. Övningen genomfördes i Östergötland och Småland med betjäningsförband och i princip fullbemannad stab och hade karaktären av det som tidigare benämndes ledningssystemövning (LSÖ).

Förutom divisionsstaben deltog även 4:e, 7:e och 19:e brigadernas staber. Övningsverksamheten var fokuserad till 4:e

brigadstaben som var huvudövad och de hade även delar av sina direkt underställda chefer med i övningen. 7:e brigadstaben var fältgrupperad med större delen av sin stab inkallad medan 19:e brigadstaben utgjordes av en ”spelgrupp” med sin gruppering i Boden. Övningens scenario var strid mot en fiende som anföll Sverige och Östersjön öster om Småland betraktades som fientligt territorium.

Viktigt erfarenhetsutbyte

Under Spring Strike samövades för första gången vår stab med amerikanska 11:e luftburna divisionen som genomförde övningsmoment på Skillingaryds skjutfält inom ramen för Natos övningsverksamhet och övning ”Swift Response 24”. Våra divisionsstaber grupperades bredvid varandra och kunde därigenom utbyta viktiga erfarenheter med varandra då det var gångavstånd emellan. Mot bakgrund av detta kan man konstatera att vi metodmässigt ligger väl till men att vi i teknikanvändning har en del kvar att jobba på. Jag tycker det är väl värt att notera att första divisionens stab har tack vare Spring Strike gjort viktiga framsteg i sin utveckling. Staben har bara funnits i ett par år och rutiner samt interaktion mellan olika funktioner börjar fungera. Effekten genom order och åtgärder till underlydande förband måste fortsatt utvecklas genom träning och övning tillsammans med underlydande förband. Det är också viktigt för divisionsstaben att ha en relevant högre chef så att samtliga metoder hänger ihop från högsta till lägsta nivå.

Ny funktion – JAGIC

Under denna övning hade en ny funktion tillförts staben. Stridsledningslag bekämpning (JAGIC) har till uppgift att samordna luftrummet och genomföra tidskritisk markmålsbekämpning på djupet med stöd av sensorer. Luftrumsamordningen följer NATO-standard, vilket medför att risken för egen vådabekämpning och möjligheten att komma till verkan ökar betydligt. Jag konstaterar att vår funktion hade en stor efterfrågan och gav divisionschefen möjlighet att agera och ”forma” slagfältet för att skapa gynnsamma förhållanden för manöverstriden. Stridsledningslaget består av cirka tio officerare. Som jämförelse kan nämnas att den finska divisionsstaben i samband med Nordic Response utgjorde av en styrka på 40 stycken men därmed inte sagt att ökad numerär ökar kvalitet. Fortsatt utveckling får utvisa detta.

Erfarenheten visar att funktionen behövs men är beroende av att långräckviddiga bekämpningssystem och sensorer

finns avdelade. Vidare behöver förmågan att utvärdera effekten av verkan (BDA) utvecklas både metod- som resursmässigt. Metoder och personal finns för alla processtegen; planering, genomförande och uppföljning.

Det också särskilt viktigt att snarast återta förmågan att kraftsamla bekämpningssystem och sensorer som vi har till tid och rum för att nå bästa verkan med bibehållet personellt och materiellt stridsvärde.”

Överstelöjtnant Sven Antonsson är numera reservofficer och bekämpningschef för första divisionen.

Inbjudan seminarium

Artilleri- och Luftvärnsklubben

Torsdag 24 oktober 2024 kl.12.30.

Garnisonens Karlavägen 100, Stockholm lokal Hagaparken, middag restaurang Oktav.

Program

Innehållet i programmet är preliminärt och kan komma att ändras.

12.30-17.30 Föredrag, ur innehållet

Finske luftvärnsinspektören

Ev nordisk artilleriinspektör

Artificiell intelligens vad innebär det Hur kan Artilleriet och luftvärnet använda AI

18.00-21.00 Middag

Middag

Middag serveras på restaurang Oktav Musikhögskolan

Meny

Rimmad ugnsbakad röding med sandefjordssås, bakad blomkål och vattenkrasse, alternativt helstekt kalventrecote, stekt bacon och rödvinsglaserade champinjoner samt potatiskaka. Ett glas vin eller öl. Brownie. Kaffe/Te.

Kostnad

Middagen kostar 250 kr för medlemmar i Artilleri- och Luftvärnsklubben. De som inte är medlemmar betalar 400 kr. Ytterligare dryck betalas av den enskilde.

Anmälan

Senast 2024-10-04 med e-post till lars.morrby@fmv.se alternativt 070-217 0216. Av anmälan skall framgå om ni önskar fisk eller kött till middag och eventuella allergier. Vid anmälan ges instruktioner när det gäller betalning.

Mer information kommer att annonseras på www.artlvklubben.se samt Artilleri- och luftvärnsklubbens facebook-sida i mitten på augusti.

Artilleri- och luftvärnsklubben

Adress

Artilleri- och Luftvärnsklubben

C/o Jan Ohlsson, Villagatan 72, 253 54 Mörarp

Kontaktperson:

Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm. lars.morrby@fmv.se

Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Ordförande

Överste Stephan Sjöberg

Bodens Artilleriregemente 0921-34 80 00

Artilleri-Tidskrift

Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser

Inom Europa

300 kr per år

Utom Europa 350 kr per år

Lösnummerpriser

Enkelnummer

100 kr

Dubbel-/Temanummer 150 kr

© 2024 Artilleri-Tidskrift

Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format.

Eller besök www.artlvklubben.se

Har du flyttat eller har ny adress?

Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen.

Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören.

Bofors 40 mm TRIDON Mk2

Fighting bad guys since 1936

Bofors TRIDON Mk2 fills the gap in the air defence. The system is capable of combat everything from drones and cruise missiles, to aircraft and armoured vehicles, creating security for both military forces and civil infrastructure.

The Bofors self-propelled C-UAS system is based on the well-known Bofors 40 mm, which in its first version was launched in the 1930s. Several generations later, the new advanced Bofors TRIDON Mk2 still stands for the highest quality and offers a unique capacity, adapted for a constantly changing battlefield.