Artilleri & Luftvärnstidskrift nr32024 by Höök Design AB

Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift nr 3 2024

MOBILE SHORT-RANGE AIR DEFENCE

MSHORAD

MSHORAD identifies and counteracts all aerial threats. It detects targets, reacts and strikes fast. Consisting of the Giraffe 1X Mobile Radar Unit, RBS 70 NG Mobile Firing Unit and coordinated from our Command and Control solution it redefines ground-based air defence.

Artilleri & Luftvärn Tidskrift för artilleri och luftvärn Nr 3 | 2024 | årgång 153

Innehåll

Redaktör och ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09 Mobil: 0703-999 708 E-post: sbratt67@icloud.com Formgivning: Pernilla Höök Höök Design AB www.hookdesign.se Mobil: 0768-41 57 22 E-post: pernilla@hookdesign.se

Vice ordföande, Mikael Beck Nya gränser för vårt lands försvar________________________ 4 Artilleri & Luftvärn skjuter Archer_________________________ 6 Ny basflödesgranat till artilleriet_________________________ 12 Jonas Granberg Högt tryck på ammunitionsutveckling inom EDA ___________ 14 Första exportordern på MSHORAD_______________________ 18 P-G Thunström Karteschen – vad var det? _____________________________ 20 Karin Stegmark Miljövänligt kamouflage - framtidens melodi?______________ 24

Redaktionsadress: Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn c/o Artilleri & Luftvärnsklubben Jan Ohlson Villagatan 72 253 54 Mörarp E-post: art-lv@jiro.se

Debatt: Mats Nilsson Intressant tanke med enklare och lättrörligt brigadartilleri_____ 28 Nytt silver för Anna Benson i Paralympics__________________ 30 Sverige köper Tridon-demonstrator______________________ 32 Per Gerdle & Robert Cederholm Skapa självständiga UAV-förband_______________________ 34 Sommarquizets vinnare_______________________________ 38

Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad. Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material. ISSN 004 – 3788 Artilleri & Luftvärn

Omslagsbild: Så ser den ut - löjtnant Anna Bensons andra silvermedalj i Paralympics. När årets Paralympics genomfördes i Paris sköt Benson till sig en ny medalj i grenen 50 meter liggande luftgevärsskytte. Foto: Alexander Gustavsson, Luftvärnsregementet. Illustration A 8, A 9 och Lv 6 heraldiska vapen: Henrik Dahlström, Försvarsmakten 2024. Tryck: Exakta Print AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

#WeareNato Mikael Beck, vice ordförande

Nya gränser för vårt lands försvar En ny strategisk kontext för försvaret av vårt land och våra allierade sätter ett nytt fokus på våra krigsförband. Från och med den 7 mars i år är utgångspunkten för vårt försvar Natos kollektiva försvar. Nästan tio månader har nu passerat sedan vi blev Nato och integreringen i Nato pågår för fullt. Vi har dessutom ett försvarsbeslut att se fram emot och därefter ett stort ansvar att leverera de förmågor som efterfrågas. Denna gång både till Sveriges försvar och försvaret av våra allierade.

Omfattande satsningar Satsningen på både militärt och civilt försvar är märkbar om man läser igenom propositionen som precis lämnats över för riksdagens fortsatta behandling. I december väntas ett nytt inriktningsbeslut, nytt regleringsbrev och ny instruktion till Försvarsmakten. Inriktningen är dock tydlig både i Nato som i förväntad inriktning från regeringen. Luftförsvar och luftvärnsförmågan i Sverige och Nato behöver stärkas. Att fortsätta bidra till ett integrerat luft- och robotförsvar är ett realiserbart mål inom ramen för Multi Domain Operations. Skyddet av markförband och kritisk infrastruktur från olika lufthot kommer att behöva stärkas. Likaså sätts stort fokus på armén att leverera slagkraftiga och tillgängliga krigsförband där förmågan till långräckviddig bekämpning är en särskild fokusfråga för Nato. Detta är också tydliga erfarenheter från kriget i Ukraina. 4

Fokus på tillgänglighet För att lyckas med både avskräckning och försvar kommer vi tillsammans behöva sätta fokus på att säkerställa tillgänglighet på våra krigsförband nu. ”Fight tonight”-perspektivet måste i det säkerhetspolitiska läget som nu råder tas på allvar. Samtidigt behöver vi stärka vår förmåga med fler krigsförband, nya system och en fortsatt utveckling av vår personal. För detta behövs ett förnyat fokus på krigsförbanden. Detta förnyade fokus är nödvändigt och omfattar alla typer av krigsförband, stående likväl som mobiliserande. Armén är fortsatt i volym en mobiliserande armé och tillgängligheten på materiel och personal är avgörande för att kunna ställa upp den Armé som nu kommer bestämmas. Omställningen för oss alla behöver påskyndas. Tid är något som vi inte har hur mycket som helst av. Det är tydligt att hela kedjan i förmågeskapandet behöver förändras och skalas upp. Försvarsindustrin och inte minst det civila samhällets stöd till olika planer är högst delaktiga i att bygga ett totalförsvar som i vår nya kontext som allierad bidrar till Natos avskräckning och om det skulle behövas till att försvara Sverige och våra allierade. #WeareNato Artilleri & Luftvärn

Ett svenskt digitaliseringshus. För att rätt information, till rätt person, i rätt ögonblick - vinner kriget.

Artilleri & Luftvärn

Qui vel eum ue ressferchil um nul

Artilleri & Luftvärn skjuter Archer

En av världens mest moderna artillerisystem i aktion i Älvdalen Operatören Oskar Lassinnantti repeterar ordern som matas fram på datorskärmen – eldsignalering ropa. Målets koordinater vidarebefordras via några knapptryckningar till pjäsdatorn. Två korta kommandon senare och Volvodumpern kränger till. Archer har talat - av många ansett som världens mest moderna artillerisystem. Platsen är välkänd för många, inte minst landets artillerister - Älvdalens skjutfält. Vår tillfälliga grupperingsplats är en av fältets oräkneliga grusvägar, några kilometer öster om Rivsjölägret. Denna vecka utgör huvuddelen av fältet, som så många gånger förr platsen för årets brigadunderstödsövning, ledd av Artilleriets Stridsskola, med överstelöjtnant Kenneth Nygren som övningsledare.

Brigadstaben leder På plats, förutom ett par kompanier från Bodens artilleriregemente, A 8 är också värnpliktiga och befäl från Noraskogs kompani på Bergslagens artilleriregemente, A 9. Från och med i höst sker grundläggande soldatutbildning i Villingsberg medan den fortsatta befattningsutbildningen genomförs i både Boden och Skövde (se även artikel i Artilleri & Luftvärn nr 2/24). Den underställda, reducerade artilleribataljonen leds av 4:e brigadstaben med överste Michael Carlén i spetsen. När Artilleri & Luftvärn är på besök ska den intensiva delen av BrigU 24 inledas om några timmar och alla ingående skjutande system genomför kontrollskjutningar. 6

Artilleri & Luftvärn

Konungarnas yttersta argument har talat och skickat iväg en granat mot sitt mål. I detta fall en Archerpjäs med besättning från A 8.

Artilleri & Luftvärn

Pjäsgruppchefen Evald Strömberg flankeras av skytten och riktaren Oskar Lassinannti samt föraren Edvin Viklund.

Artilleri & Luftvärns redaktör fick i samband med dessa skjutningar möjligheten att inifrån en av Archerpjäsernas hytt följa några skjutmoment: - Erik Bertil, inta högsta. Efter en stunds snack inne i hytten där föraren Edvin Viklund grupperat pjäsen i ett vägskäl kommer den nya ordern från bataljonens stridsledning. Erik Bertils pjäsgruppchef, Evald Strömberg från Bodens artilleriregementet kommenderar ”högsta!” Kommandot innebär att pjäsen intar skjutläge då eldröret frigörs från skyddshöljet samtidigt som rekylstöden körs ned i marken. Skytten/riktaren tillika operatören av PCDart Oskar Lassinantti, är redo att ta emot den kommande eldsignalering. 8

Första övningen som gruppchef För Evald Strömberg är det första övningen som pjäsgruppchef. Han var en av de första soldaterna som anställdes vid dåvarande artilleriregementet och tillhör nu den nya generationen specialistofficerare. Nya målkoordinater kommer direkt till pjäsdatorn från eldledaren någonstans längre norrut och bekräftas av Lassinantti. I fredstid sker nu en sista säkerhetskontroll då pjäschefen kontrollerar vagnens position med hederlig karta och mätskiva innan han osäkrar och skytten avfyrar. Klockan är sexton minuter över tolv när det andra skottet skickas iväg mot målområdet och redaktören som suktat en längre tid efter att få delta i skarpskjutning med ”konungarnas yttersta argument” tillåter sig, bekväm i den stol som frigjorts Artilleri & Luftvärn

för att jag ska kunna åka med ett par timmar i pjäsen, att njuta av denna korta stund.

Ammunitionsersättning Via rapporten strömmar rapporter in från andra pjäser om deras eldgivning - ”Filip Adam, fyr” samt tekniska data som behövs för stridens fortsatta ledning. Bland annat eventuell avvikelse från fastställd utgångshastighet (VO) samt pjäsens ammunitionsläge. Den senare uppgiften ger vid handen att om några skott är det hög tid för ammunitionsersättning några kilometer bort där ammunitionsgruppen avvaktar. Men först sker en snabb omgruppering till nästa skjutplats någon kilometer längre norrut på samma grusväg. Edvin Viklund backar vant in pjäsen på en mindre väg, samma procedur tar vid när skyddshöljet avlägsnas och Evald Strömberg tar tag i joysticken som både styr egenskyddsvapnet, en 12,7 millimeters kulspruta. Med ett annat knapptryck lägger Strömberg ut ett maskfilter och pjäsdatorn kvitterar att någon mask inte finns för vald skjutriktning. - Vi använder också siktet för att spana efter drönare men de är inte lätta att upptäcka, säger Oskar Lassinantti. En minut efter halv ett är det fyr med skott nummer tre och dryga tio minuter senare kommer orden ”ERO, slut”. Evald Strömberg kvitterar med ”Erik Bertil, oladdad” och får genast svar – ”Erik Bertil, eldförbud”.

Erik Bertil, inta högsta. Kapten Alexander Cedervall har tagit över ledningen för Noraskogs kompani efter major Daniel Lagrell.

Gammal bekant Vid platsen för ammunitionsersättning tackar jag för mig och möter då en tidigare arbetskollega från dåvarande Bergslagens artilleriregementet, Mikael Dahlin. Idag är Dahlin överstelöjtnant och ställföreträdande chef för Bodens artilleriregemente, A 8. Bredvid honom står mannen som under några år kommer att leda Noraskogs kompani, kapten Alexander Cedervall. Cedervall tog i början av året över kompanichefskapet från Daniel Lagrell. - Jag ser verkligen fram emot att få leda Noraskog under tid framöver. Inte minst att få arbeta inom artilleriet känns riktigt bra och intressant då jag under en period har tillhört Artilleri & Luftvärn

OK, är ni redo nu för morgondagens skjutmoment, undrar A 8:s ställföreträdande chef, överstelöjtnant Mikael Dahlin till Evald Strömberg. 9

Ledningsregementet och den operativa sambandsbataljonen. Det var inte riktigt min grej, säger Cedervall. Som kommer och bor i landets kanonstad – Karlskoga där även Archerpjäsen tillverkas av BAE Systems Bofors. - Vi är fortfarande i ett uppbyggnadsskede med utbildningen av värnpliktiga och det är en pionjäranda inom hela förbandet som jag verkligen uppskattar. Varje funktion har betydelse för att pjäserna ska kunna verka och det är denna utveckling som driver mig, säger Cedervall och byter några ord med en av soldaterna som anlänt till kompaniets stabsplats. Att han har mer eller mindre har ett bra ”löparavstånd” från bostaden till den nya arbetsplatsen i Villingsberg gör inte saken sämre...

En gammal bekant från tidskriften som medverkat med flera artiklar under årens lopp, löjtnant Erik Lanzén gick i befattning som pjäskompanichef.

T.v. kompaniövningsledaren, kapten Alexander Cedervall checkar statusen med en av de inkallade reservofficerarna, fänrik Daniel Göransson. T.h. poserar en mycket nöjd redaktör framför pjäsen Erik Bertil efter att ha deltagit i några skjutmoment.

Artilleri & Luftvärn

One Partner for all Missions One Partner for all Missions

HX2 4x4 som bärare till 120 mm grk MWS120, från Rheinmetall Norway.

HX2 8x8 som bärare till 155 mm ARCHER, från BAE Systems Bofors.

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererarDefence system och inom områdena: Rheinmetall är kompetens en komplett leverantör och

levererar system och kompetens inom områdena: ■ Specialammunition ■ Transportfordon ■ Bärgningsfordon Transportfordon ■ Reparations- och underhållsfordon ■ Bärgningsfordon ■ Stridsutrustning ■ Reparations- och underhållsfordon ■ Artilleri- och granatkastarammunition ■ Stridsutrustning ■ Stridsvagnsammunition ■ Artilleri- och granatkastarammunition ■ Stridsvagnsammunition

■

Stridsvagnar och stridsfordon Specialammunition Indirekta eldsystem ■ Stridsvagnar och stridsfordon ■ Ledning och samband ■ Indirekta eldsystem ■ Simulering och träningsutrustning ■ Ledning och samband ■ Logistiklösningar ■

■

■ ■

Simulering och träningsutrustning Logistiklösningar

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

För mer information: www.rheinmetall-defence.com Artilleri & Luftvärn

Största beställningen sedan 80-talet

Ny basflödesgranat till artilleriet Inte sedan slutet av 80-talet har Sverige beställt en större mängd artilleriammunition. Men nu har det skett då Försvarsmakten via FMV beställt en ny basflödesgranat av Nammo. En order som Nammo anger är den största företaget erhållit vad gäller artilleriammunition från FMV i modern tid. Det handlar om Nammos artillerigranat 155 HE-ER (High Explosive-Extended Range). Granaten kan utrustas med antingen konventionell bas eller med en variant med basflöde. Den har en räckvidd på mer än 32 km utan basflöde och mer än 40 km med basflöde i en pjäs med L52 eldrör. Leveranserna kommer att påbörjas under 2025. Försvarsmaktens benämning blir spränggranat 23 Basflöde (SGR23Bfl). Genom anskaffningen av Nammo 155 HE-ER får det svenska artilleriet en spränggranat som är utvecklad för ett modernt artillerisystem och som kan dra full nytta av prestandan i Archersystemet utan de restriktioner som arvet av ammunition har i dag. Granaten kommer att användas av samtliga de nordiska länderna. Någon offentlig uppgift om orderns storlek har inte presenterats av FMV.

Artilleri & Luftvärn

WHEN THE STAKES ARE THE HIGHEST. WE ARMOR IT.

Artilleri & Luftvärn

Intensivt arbetet inom EDA med ammunitionsutveckling

Projekt pågår för att ta fram framtidens finkaliberammunition Nästa generations finkaliberammunition är ett exempel på ammunitionsutvecklingsprogram som just nu pågår inom European Defence Agency (EDA) med huvudkontor i Bryssel. En av de svenskar som arbetar med ammunitionsutveckling inom EDA är Jonas Granberg. Exklusivt för Artilleri & Luftvärn redogör han för sitt och sina kollegors pågående arbete och EDA:s verksamhet inom området. ”För snart två år sedan påbörjade jag min tjänst inom EDA i Bryssel. Min placering är på direktoratet för Research, Technology & Innovation (RTI). Efter en utdragen ansökningsprocess med bland annat arbetsprov och djupintervjuer kunde jag i mitten av oktober 2022 kliva in på kontoret på Rue de Drapier i centrala Bryssel, som anställd ”Project Officer Ammunition” och moderator för Capability Technology Group Missiles & Munitions (CapTech M&M).

Tre olika direktorat EDA består av tre olika direktorat som alla jobbar tillsammans med medlemsländerna. Direktoratet som jag tillhör; Capability, Armament & Planning (CAP) arbetar främst med att identifiera, planera och föreslå olika samarbetsmöjligheter för de europeiska försvarsorganisationerna till stöd för Capability Development Plan (CDP). CDP:n är en analys och en prioritering av de militära behoven inom Europa och tas fram tillsammans med medlemsstaterna. CAP är också ansvariga för gemsamma anskaffningar som genomförs av EDA. ISE (Industry Synergies Enablers) arbetar för att skapa en stark och konkurrenskraftig europeisk försvarsteknologibas (EDTIB) vilket är en förutsättning för att utveckla försvarsförmåga och säkerställa europeisk, strategisk autonomi. Detta görs med en strukturerad dialog och genom att försöka öka engagemanget inom industrin inom ett antal nyckelområden, särskilt när det gäller kapacitetsutveckling och R&T. 14

RTI är som namnet säger inriktat mot forskning och utveckling med huvudmålet att skapa samarbete mellan medlemsländerna, oftast i form av olika forsknings- och utvecklingsprojekt. Dels som support åt EU- kommissionen inom forskningsdimensionen, dels genom att utveckla innovationsdelen inom försvarssektorn och utnyttja synergier med civil forskning inom teknikområden med dubbla användningsområden. Men kanske framför allt genom att genom att skapa samarbetsprojekt inom de olika CapTech:en. Förutom CapTech Missiles & Munitions finns fjorton andra CapTech som alla bedriver liknande verksamhet med ett expertforum och där man försöker skapa förutsättningar för samarbete mellan medlemsstaterna i form av gemensamma projekt. Exempel på andra CapTech’s är Land, Air, Radar, Space, Information och cyber för att nämna några.

Alla får engagera sig Alla medlemsländer inom EU samt Norge och Schweiz (särskilt avtal med EU/EDA) får engagera sig i gruppens arbete. I praktiken är det idag cirka 20 medlemsländer samt Norge och Schweiz som är engagerade, inte minst länder med verksam industri inom ammunitionsområdet. Som inom all verksamhet inom EDA är det medlemsstaternas myndigheter och deras intressen som styr inriktningen och verksamheten. Varje land har en utsedd CapTech National Artilleri & Luftvärn

I EDA-ledda projektet med att ta fram nästa generations finkaliberammunition deltar från svensk sida FMV, FOI, Nammo och Eurenco.

Co-ordinator (CNC) från en myndighet och är landets representant i gruppen. Gruppen består också av CapTech governmental experts (CGE) och CapTech non-governmental experts (CnGE). Varje år har respektive CapTech tre möten som alterneras mellan medlemsländer och EDA i Bryssel med mål att informera om aktuella frågor inom de aktuella teknologiområdena, komma med nya projekt/samarbetsförslag men även att vara nätverkande för de som jobbar i ammunitionsområdet vare sig det är myndigheter, forskningsinstitut eller industrier. Varje CapTech har en Strategic Research Agenda (SRA) som Artilleri & Luftvärn

beskriver CapTech:ets ansvarsområden och i vilken man kartlagt de viktigaste teknologiområdena och vilka luckor som finns när det kommer till förmågor och teknologier. Inom CapTech M&M finns över 120 förslag på utvecklingsprojekt.

Två olika typer av studier Studierna och projekten inom CapTech:et bedrivs i två olika former, Operational Budget Study (OB Study) samt Category B-projekt (CatB). En OB Study är mindre studier som finansieras av EDA från dess Operation Budget och av den 15

anledningen är dessa konkurrensupphandlade. Budgeten ligger normalt på 100 000–200 000 euro. Exempel på en OB Studie är ”AI for Missiles & Munitions” med syftet att kartlägga vilka aktuella aktiviteter som sker inom området, redovisa ”state of the art” inom AI samt identifiera kunskapsluckor och ge projektförslag för att öka medlemsländerna förmåga inom området. Att dessutom utbilda forumet samt diskutera de legala och etiska aspekterna ingår också liksom att genomföra minde ”proof of concepts” för att visa på möjligheterna. Tanken är förstås att resultatet i framtiden ska leda till nya projekt, tex CatB eller inspirera medlemsländerna till egna initiativ. CatB-projekt är projekt som drivs under EDA-paraplyet men det är alltid deltagande medlemsländer, framförallt myndigheter som sitter i förarsätet. En förutsättning för att kunna delta i ett projekt är att nationens myndighet godkänner deltagandet. Ett CatB projekt finansieras av de deltagande medlemsländerna antingen via finansiella medel från myndigheten eller att industrin själva bidrar. Processen att skapa ett CatB-projekt är lång och tar ofta tvåtre år från idé till projektstart. Svårigheten ligger i projektets uppbyggnad då det är myndigheterna som ska ge sitt god16

kännande vilket bland annat innebär synkronisering av budgetar mellan länder. Projekten är dock populära då det ger myndigheterna fri insyn i projekten och kan ta del av alla resultat samt att myndigheterna alltid sitter med i projektets styrgrupp.

Gemensamma projekt – hjärtat Hjärtat i samarbetet och det som driver CapTech:et är de gemensamma CatB-projekten. Idag totalt åtta aktiva projekt inom CapTech M&M och ett antal under uppstart. Svenskt deltagande finns i nio projekt. Jag väljer att kortfattat redovisa några exempel inom området Ammunitions som är igång eller som kommer att starta i närtid: SAAT- Small Arms Ammunition Technologies Projektet har som mål att ta fram nästa generations finkaliberammunition. Projektet har fyra faser, kravharmonisering, utvecklingsfas, designfas och en utvärderingsfas. Projektet leds av FN Herstal (BE) och från Sverige deltar FMV, FOI, Nammo och Eurenco Bofors. Totalt deltar nio medlemsländer och totalt ca 20 olika myndigheter, forskningsinstitut och industrier i projektet.

Jonas Granberg är project officer Ammunition och moderator för CapTech Missiles & Munitions vid EDA i Bryssel. Han är för närvarande tjänstledig från sin tjänst på FMV och har varit chef för sektionen Amunition och Skydd. Jonas Granberg har arbetat med ammunitionsfrågor på FMV i ett par decennier och har en bakgrund som civilingenjör i teknisk fysik vid Uppsala Universitet med inriktning materialvetenskap. Han är också reservofficer inom artilleriet.

EMPOF – Energetic Materials Production Obsolescence and Formulation Att vara oberoende från vissa länder för att kunna producera energetiska material samt att följa ny lagstiftning som exempelvis REACH är viktigt för vårt oberoende samt för fortsatt konkurrensmässig industri. EMPOF-projektet jobbar mot dessa mål samt för att bygga en stark europeisk industribas inom området. Från Sverige deltar FOI och Eurenco Bofors. FMV är med i styrgruppen. EU DetCode – European Detonation Code Målet med projektet är att utbyta och konsolidera kunskap om simulering som krävs för utveckling av framtida ammunition inom området energetiska material. USA har under många år varit ledande inom området men då amerikanerna slutat godkänna export av mjukvara uppstod behov av utveckling av en europeisk mjukvara. Projektet har pågått i två av planerade fem år. Idag finns en mjukvara som kan användas för beräkningar. Del två av projektet är redan under planering samt även hur mjukvaran ska leva vidare när projektet är avslutat. Från Sverige deltar FOI och FMV.

Artilleri & Luftvärn

PREMIUM - Prediction Models for Implementation of Munitions Health Management Att förutse åldrande, degradering av ammunition är mycket viktigt ur både förmåge- och ekonomiskt perspektiv. Målet med projektet är att skapa modeller för åldring av vissa komponenter, utvärdera lämpliga sensorer samt att testa dessa i en Health and Usage Monitoring Systems (HUMS). Från Sverige deltar FMV, FOI samt BAE Systems Bofors AB. EDA har nu funnits i 20 år och har blivit ”navet” för europeiskt försvarssamarbete med expertis och ett nätverk som gör det möjligt att täcka hela försvarsområdet. Att som medlemsland engagera sig inom EDA medför ett stort nätverk, utvecklar kompetensen och på sikt även Europas försvarsförmåga. De olika Cap Tech-grupperna växer kontinuerligt och har blivit naturliga mötesplatser för myndigheters, forskningsinstituten och industriernas experter inom de olika teknologiområdena. Dessa är populära då det inte finns liknande forum för samarbete i Europa. Idag är vi två svenskar som är anställda vid EDA men skulle förstås gärna se fler svenska kollegor i korridorerna. Har du frågor om EDA eller mitt ämnesområde är du varmt välkommen att kontakta mig: jonas.granberg@eda.europa.eu.” 17

Första exportordern på MSHORAD

Foto: Saab

Litauen blir första landet efter Sverige att anskaffa Saab Dynamics vidareutvecklade version av robot 70 – Mobile Short Range Air Defence (MSHORAD). Det står klart efter att Litauens försvarsminister, Laurynas Kasčiūnas i somras presenterade anskaffningen och som under hösten utvidgats till att omfatta fler eldenheter. Totalt ordervärde är cirka 300 miljoner euro, vilket motsvarar cirka 3,2 miljarder kronor.

Om ett drygt år rullar de första luftvärnsrobotbestyckade pansarterrängbilarna i den litauiska terrängen.

Litauen har sedan Sverige under 90-talet via bilateralt stöd skänkte ett antal robot 70-system till baltstaterna många års erfarenhet av RBS 70. Sedan 2004 har landet använt den markbaserade varianten. Nu blir också landet först med att använda ett fullt verifierat och serietillverkat system då den svenska anskaffningen av MSHORAD är att betrakta som demonstratorversion och inte fullt ut verifierade produkter. Den svenska beställningen lades från FMV i januari förra året och kommer i första hand att användas för att stötta den nya värnpliktsutbildningen i Boden. De system som Litauen nu köper är kompletta system med både radar av typen Giraffe 1X, vapenplattform i form av fordonet JLTV från amerikanska Oshkosh samt tillhörande ledningssystem. 18

De svenska systemen har som Artilleri & Luftvärn tidigare presenterat bärare i form av bandvagn 410. Litauen har även valt att införa separata fordon som ledningsplattform medan den svenska demonstratorn har ledningsfunktioner integrerade i radarfordonet (bandvagnen). - Anskaffningen av MSHORAD innebär att vår förmåga att motverka fientliga luftangrepp stärks ytterligare. Denna förmåga är mycket viktig för Litauen och systemets goda mobilitet är en stor fördel, säger Litauens försvarsminister Laurynas Kasčiūnas i ett pressmeddelande. Leveranserna till Litauen beräknas att genomföras med start nästa år och avslutas år 2029.

Artilleri & Luftvärn

SitaWare C4ISR Software Delivering operational advantage Intuitive user interface Complete situational awareness 50+

Nations worldwide

1m+

Users worldwide

25+

Years of experience delivering C4ISR software

systematic.com/defence Artilleri & Luftvärn

Svenska och finska deltagare när Karteschen besökte Artilleriskjutskolan i Niinisalo 1978.

Karteschen - ett utbyte mellan finska och svenska artillerireservofficerare Det är nu många år sedan jag avslutade min verksamhet som major i A9.s reserv. Min militära bana inleddes som aktiv officer efter examen på Karlberg. Efter ett antal år övergick jag till en civil bana och blev reservofficer. Som sådan kom jag i kontakt med och vad jag idag förstår, anslöts, till Karteschen vars historia startade i Finland.

Efter de finska krigen 1939-44 fanns en stark sammanslutning av artillerireservare i Helsingfors som bland annat ingick i Reservofficerarnas fältartilleriklubb (RF). På andra sidan Östersjön fanns då inte annat än Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund och dess lokala klubbar dit inte bara artillerister kunde höra. Det återstod att hitta en länk, som kunde föra tanken vidare i Sverige.

Jonas Hedberg – en nyckelfigur Jag tar mig friheten att rekapitulera del av finske reservofficeren kapten Seppo Koskinens historik: ”De nordiska reservofficerarna har sedan 1930-talet haft goda kontakter. Regelbundna träffar skedde årligen men endast på förbundsledningsnivå. Bland artilleriets reservofficerare i Helsingfors uppstod tanken att denna verksamhet borde utvidgas så att även vanliga officerare förutom ”bossarna” skulle ges tillgång till att utbyta erfarenheter”. 20

Denna länk fanns bland krigshistorikerna. Fältartilleriklubben firar varje år den 6 mars det moderna finska artilleriets upphovsman, generalen Vilho P Nenonens födelsedag. 1964 var dåvarande majoren Jonas Hedberg inbjuden för att hålla föredrag om ”finska artilleriets historia intill 1811”. Jonas Hedberg höll då på att sammanställa boken ”Kunglig Finlands Artilleriregemente”, sedermera Satakunta Artilleriregemente. Artilleri & Luftvärn

Jonas som var storebror till Zara Leander, har även författat fyra av sex band om svenska artilleriets historia. Vid detta tillfälle, 1964, diskuterades möjligheten av att utvidga samarbetet mellan svenska och finska artillerireservofficerare. Hedberg, som steg i graderna till överste, var en stor Finlandsvän och det var inte nödvändigt med någon lång förklaring vilka fördelar vi skulle ha att våra respektive officerare skulle ha av få möjlighet att mötas över våra landsgränser.

Första besöket till A 9 Seppo Koskinen skriver också att ”det har förblivit en gåta för mig hur Jonas Hedberg kunde arrangera en inbjudan till finska reservofficerare att besöka Bergslagens Artilleriregemente i september 1967. Jag är helt övertygad om att förtjänsten av dagens livliga utbyte absolut måste tillskrivas Jonas Hedberg. Denna uppfattning var allmänt känd i finska försvarskretsar och den finska presidenten beviljade Jonas Hedberg ”Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden”. Jag var lycklig att som ordförande för Fältartilleriklubben få föra en manstark delegation över Bottenviken till A 9. Vid festmiddagen på A 9:s mäss i Presteruds Herrgård vajade vår klubbfana för första gången i ett annat land.” Koskinen berättar också att han i maj 1969 stod värd för svenskarnas svarsbesök. Drygt 175 år hade då förflutit sedan det Kungliga Finska Artilleri-regementet hade grundats. Vid svarsbesöket togs den svenska delegationen ledd av chefen för A 9, överste Sten Claëson, emot i Helsingfors, gjorde en snabbvisit på Tavastehus slott och pansarmuséet och skyndade sedan vidare till Kankaanpää för att delta i firandet av årsdagen för Satakunta Tykistörykmentti (Satakunta Artilleriregemente). Vid detta tillfälle skulle det ske en kransnedläggning vid hjältegravarna i Kankaanpää. De svenska gästerna meddelade också omedelbart att man som representanter för de svenska brödratrupperna också ville nedlägga en krans. Det skapade en viss förvirring hos den finska regementsledningen då ett sådant förfarande inte ingick i tidigare traditioner. Artilleri & Luftvärn

Kransnedläggning vid Hjältarnas grav i finska Kaankanpää i samband med besöket vid Satakunta artilleriregemente 1973.

Efter ett visst resonemang godkändes förfarandet, men ett problem dök upp. Efter den svenska kransnedläggningen skulle musikkåren spela lämplig svensk marsch, men hur? Noter saknades till svenska marscher och istället fattades beslut att spela Pacius (tysk-finsk tonsättare) komposition till J.L. Runebergs dikt ”Soldatgossen”. Detta musikstycke har genom Fänrik Ståls sägner på sätt och vis något gemensamt för både svenskar och finländare. Så långt Seppo Koskinen och åter till Jonas Hedbergs historiebeskrivning: Några år efter fortsättningskrigets slut träffade jag finske överstelöjtnanten Elov Roschier. Han stod general Nenonen nära och avancerade med tiden till generallöjtnant och chef för hela det finska artilleriet. Vi kom att bli mycket goda vänner. 21

Hos Nylands brigad, skarpskjutning på Raumo skjutfält.

Några svenskar studerar en finsk salvpjäs för raketartilleri.

I Niinisalo utbildades alla nordiska FN-observatörer.

Idé om utbyte

Karteschens initiativtagare, dåvarande chefen för A 9, överste Sten Claëson skriver några minnesord i rådhusets gästbok i samband med en mottagning med Kaakanpääs borgmästare som värd. 22

Under arkivforskning i Helsingborg för boken om Kungl. Finlands artilleriregemente förde Elov Roschier mig samman med många av artilleriets reservofficerare bland annat Erik Berner och Seppo Koskinen. Här väcktes idén om utbyte mellan artillerireservarna i respektive länder. Hur dessa tankar kom att materialiseras har förhoppningsvis framgått av Koskinens berättelse i denna artikel. Jonas Hedberg fortsätter: ”Jag hade inga svårigheter att ordna det första utbytesbesöket. Försvarsdepartementet, A 9 och reservofficersförbundet ställde upp helt positivt.” Så långt Jonas Hedberg som avled 14 december 2007 i en ålder av 104 år. Jag övergår nu till mina egna upplevelser med Karteschen. Artilleri & Luftvärn

Per-Gunnar (P-G) Thunström började som fänrik vid Bergslagens Artilleriregemente 1967. Efter sex år lämnade han det militära och blev mjölkbonde med en besättning på 200 kor på en gård utanför Karlstad. Två år senare utnämndes han till reservofficer med kaptens grad och placering vid A 9. 1987 utnämndes han till major efter att ha genomfört åtta krigsförbandsövningar i olika befattningar. Thunström var under ett antal år ordförande för Värmlands reservofficersförening. I mitten av 90-talet avslutade han sin tjänstgöring som reservofficer.

Förmodligen var jag med något år innan Sten Claëson instiftade Karteschen 1977 som officiell förening. Det måste ha varit någon gång 1974-75 då vi var ett gäng reservare som åkte till Finland med Jonas Hedberg som reseledare. Vi anlände till Åbo där stora affischer hälsade Jonas välkommen till staden och lockade oss till ett besök. Det roade vår reseledare, men denne Jonas på affischen visade sig vara en turnerande val! Hur som helst blev vi väl mottagna av Nylands Brigad. Här bjöds på skarpskjutning och man sparade inte på ammunitionen som man hade i mängder över från kriget och som nu skulle omsättas till förmån för modernare dito. Vi besökte också ett känt klädföretag och varvsföretaget Raumo Repola Oy där vi som avslutning bjöds på en äkta finsk sauna (vodka på glödheta bastustenar) en sannerligen berusande upplevelse.

Väl omhändertagna Jag var även med efter Karteschens bildande, 1978, då vi under ledning av dess grundare Sten Claëson for till Kankaanpää för besök på artilleriskjutskolan i Niinisalo och Satakunta artilleriregemente. Vi hälsades välkomna vid en mottagning i Kankaanpääs stadshus och blev fortsättningsvis mycket väl omhändertagna. Ett problem uppstod emellertid ganska snabbt. Inom regementsområdet fanns ett ryskt artilleriförband. Det kalla kriget var ingalunda över och finnarna Artilleri & Luftvärn

hade ännu inte blivit av med den ryska överrocken. Ryska förbandet hade fått vetskap om att vi fanns inom regementsområdet och förbjöd våra finska värdar att genomföra skjutövningar och annat som var förberett. Ryssarna hävdade att orsaken till att vi inte fick övervara några skjutövningar skulle vara att de finska pjäserna var utrustade med ryska riktmedel. Dagarna tillbringades därför huvudsakligen med besök på olika muséer och hembygdsgårdar. Vår reseledare, överste Claëson, träffade många av finska krigsveteraner som fortfarande var i livet och som kunde berätta om många både fascinerande och brutalt realistiska berättelser från kriget. Jag kan lova att öronen stod på skaft. Denna historik om Karteschen baseras på de uppgifter jag själv lyckats samla ihop och egna minnen. Jag har i skrivande stund inte lyckats ta reda på om Karteschen fortfarande existerar i någon form. Om någon av tidskriftens läsare kan bringa klarhet i denna fråga vore jag tacksam. Samtliga foton i artikeln kommer från P-G Thunström privata arkiv.

Foto: Saab

Avslutande delen - kamouflagets historia och pågående utveckling

Ökat miljövänligt kamouflage lösningen på ökade sensorhot? Ökningen av antalet tillgängliga sensorer på dagens slagfält är en ”game changer”. Väpnade styrkor som vill fortsätta undvika att bli upptäckta behöver förhålla sig till nya förmågor vid användning av kamouflage och skenmål. Kan en lösning vara ett förbättrat, miljövänligt kamouflage?

Artilleri & Luftvärn

Sensorer från satelliter med avancerad spanings- och kartläggningskapacitet till enkla värmekameror ökar både i antal och användning och ger idag ägaren en oanad möjlighet att ständigt få tillgång till än mer korrekta lägesbilder som avslöjar din position och kanske också din intention.

Ingen plats att gömma sig Idag finns det inte längre någonstans att gömma sig. Ett exempel på en mycket avancerad sensor är en SAR-satellit, (Synthetic Aperture Radar), vilket är ett kraftfullt verktyg för den som vill lokalisera en fiende genom till exempel lövverk och jordlager. Satelliterna kretsar ständigt runt vår jord och kan penetrera nattens mörker och se genom tjocka molntäcken och producerar tydliga bilder, som avslöjar militära tillgångar, på alla kontinenter jorden runt. Fram tills helt nyligen var tillgången till denna teknik i princip begränsad till de stora militärmakterna. Under de senaste fem åren har dock en betydande förändring skett när satelliterna blivit fler och ett antal kommersiella företag har dykt upp och erbjuder högkvalitativa radarbilder på alla delar av vår planet från egna satelliter. Detta medför en väsentlig skillnad för de väpnade styrkor som vill dölja tillgångar, rörelser och strategiska avsikter. När antalet satelliter ökar blir det allt svårare att undvika upptäckt och genom att jämföra en bild med nästa kan rörelser och därmed intentioner lätt urskiljas. Dessutom kan vi förvänta oss att sensorhotet kommer att fortsätta växa snabbt inom alla våglängder, även för sensorer inom de övriga elektromagnetiska våglängderna som ultravioletta, visuella, ljudförstärkare, termiska och som jag tidigare nämnt - radar. Sensorerna kommer framför allt att bli fler i antalet samtidigt som de kommer att bli bättre och bättre, och genom att kombinera information från många olika typer av sensorer ges fienden alltså en möjlighet att skapa mycket detaljerade bilder och därmed förståelse för var du befinner dig och din avsikt. För att få fram dessa bilder krävs en del stabsarbete, även om man använder AI-förmåga blir underrättelseloopen betydligt längre än om man jämför användandet av ”truppdrönare”. Artilleri & Luftvärn

Vi har alla sett utvecklingen av drönare i stridsmiljö från rapportering av kriget i Ukraina. Den så kallade ”truppardrönaren” finns överallt i förbanden och i princip alla kan manövrera dessa. Idag har majoriteten av dessa drönare visuell och termisk förmåga. Hur länge till dröjer det innan även mängdmaterielen har mer avancerade förmågor? Hur ska man skydda sig när det inte längre finnas någonstans att gömma sig och när sensorerna även kommer upptäcka traditionella kamouflage?

Ökat användande av absorberande kamouflage kan vara en lösning på fortsatt skydd mot drönare eller andra sensorer. Foto: Saab

Tillbaka till naturen Svaret på frågan är - gå tillbaka till naturen. Det handlar om att se ut som bakgrunden. Ett objekt som är osynligt blir väldigt ”synligt” i en sensor eftersom objektet kraftigt avviker från bakgrunden, naturen är inte osynlig. Det är detta som är absorberande kamouflage. En teknik som vi i Barracuda använder oss av och hittills är ensamma i världen om att erbjuda våra kunder. Övriga på marknaden producerar reflekterande material, som under den gångna 25

Barracuda deltar för närvarande i utvecklingsprojekt där kamouflagenät av naturfiber i olika former, det vill säga skog, utvecklas och testas. Foto: Saab

tidsperioden med fokus på fredsbevarande insatser har gjort stor nytta då fokus varit ”show of forces” och reducering av yttre värme så att systemen kan operera under längre tid utan överhettning. Nyttjar man reflekterande kamouflage på stridsfältet idag blir man detekterad i stort sett omedelbart då man lätt kan se att det finns något men inte vad som finns bakom. Med lärdomar från en fiende med högre teknisk nivå kommer denna skjuta oavsett vad som finns bakom, är det kamouflerat bedöms det som militär verksamhet och ett högintressant mål.

Träfiber blir kamouflage Barracuda deltar förnärvarande i utvecklingsprojekt där vi tar fram kamouflagenät av just skog, med andra ord naturfiber i olika former. Fördelarna är flera. Ett kamouflagenät bestående av naturfiber kommer hindra även den bästa sensorn eftersom cellulosafiber blir omöjlig att urskilja från den naturfiber som finns naturligt i träden runt omkring. Ett hållbarhets- och kretsloppstänkande uppstår också som en konsekvens av denna utveckling, vilket skapar förutsättningar för att sätta den viktiga miljöfrågan i fokus. 26

Insikten om att jorden har en begränsad tillgång på naturresurser har fått många företag att leta efter mer miljövänliga råvaror när de tillverkar produkter, självfallet även försvarsindustrin. Och vad är mer miljövänligt än att använda just material som har relativt kort omloppstid som trä? Givetvis finns det också utmaningar, jämte produktionstekniska svårigheter. Invanda uppfattningar och beteenden om hur en produkt ska uppträda, en så enkel sak som hur det brukar se ut för det mänskliga ögat. Detta även om vi vet att den visuella sensorn är en av de svagaste givet dagens teknik. Att gömma sig under ett kamouflage som ger skydd i alla andra våglängdsområden men som avviker i det visuella, alltså fel färg, är oftast att föredra, framför ett visuellt snyggt kamouflage som inte skyddar i övriga våglängdsområden. Det mänskliga ögat, även med stöd av kikare är begränsad till ett avstånd på i bästa fall några hundra meter, kanske enstaka kilometer, att jämföra med en SAR-satellit som ser detaljer på många mils avstånd. Dock är att föredra att nyttja rätt visuellt spektra då man med en hyfsat billig peng kan köpa sensorer som filtrerar visuellt efter avvikande färger i terrängen, en form av teknik likt social mediers färgfilter, vilket nyttjas till del i Ukraina idag. Artilleri & Luftvärn

Karin Stegmark Efter en officerskarriär inom Försvarsmakten började Karin vid Saab i januari 2022, där hon arbetatade med strategi och affärsutveckling av kamouflage, skenmål och vilseledning vid Saab Barracuda i Gamleby. Idag arbetar Stegmark med affärsutveckling inom Saabs affärsområde Survaillance. Hon är också aktiv reservofficer. Hon fick sin militära grundutbildning som stridsledare för robot 90 på Lv6 i Halmstad. Efter officersexamen anställdes hon på samma förband. Militära befattningar har bland annat varit lärare i krigsvetenskap vid LvSS, logistikchef Lv6 samt arméchefens adjutant. Karin har ett stort intresse för matlagning och har ingått i Försvarsmaktens kocklandslag, som tävlat i både VM och militära olympiska spel.

Pigmentinfärgat mönster För att möta den komplexa hotbilden har Barracuda utvecklat ett pigmentinfärgat termiskt mönster som en uppgradering av kamouflagenäten, så att näten även i övriga spektrum ger ett kamouflagemönster för att smälta in med naturen. Även att inte ha mönster som inte repeteras är något som vi har justerat då AI lätt kan detektera upprepningar. Ett exempel på ett samarbete som givit en ny produkt i kamouflagenätsfamiljen är FSS-nätet (Frequency Selective Surface system). Eftersom Barracudas produkter släpper igenom en del av signalerna i frekvenserna i det elektromagnetiska spektrat men tillräckligt lite för att GPS, militära kommunikationsmedel och radar ska kunna fungera fullt ut. Dessa får kraftigt reducerad förmåga under ett kamouflagenät som inte är FSS. När några kunder uppmärksammade oss på problematiken tog vi det till oss och utvecklade ett nät där man kan öppna de frekvenser som önskas, vilket i sin tur gör att till exempel en radarantenn eller sambandsenhet kan kamoufleras och samtidigt verka med enheten utan några sändningsproblem. Det är viktigt att titta framåt och följa utvecklingen men det är lika viktigt att se vad vi kan göra här och nu med det som Artilleri & Luftvärn

finns tillgängligt idag. Den senaste produkten som är framtagen är nät till värnsystem, ett gammalt behov som fått nytt ljus i en annan dimension i och med sensorer på drönare och satelliter. Man måste utgå från att alla kan se allt men alla behöver inte veta vad som pågår på varje plats. Ett värnsystem syns från rymden att det existerar men exakt vad som pågår i det, var soldaterna är, är inget som behöver visas. För att kunna möta dagen- och morgondagens hotbild krävs ett nära samarbete inom försvarsområdet så att vi går i samma riktning. Ett exempel på detta är att en arbetsgrupp ledd av NATO där vi gemensamt titta på den hyperspektrala hotbilden och genomföra tester och forskning tillsammans. Ytterligare samarbete är inom AI-området och adaptivt kamouflage. Inom AI-området har vi bara sett början, där vi ser att vi måste nyttja denna teknik mer än att inte ha repetitiva mönster. Adaptivt kamouflage kan man nyttja på många olika sätt liksom ett ordinärt nät, till exempel som skenmål eller för maskering. Skillnaden med adaptivt kamouflage är att du kan simulera med teknik att du ser ut som något annat eller har mer förmåga än du har.

Replik om debattartikel från Mats Nilsson, Boden

”Intressant tanke med enklare och lättrörligt brigadartilleri” ”Jag anser att det är alldeles för lite debatt och diskussion om vårt framtida artilleri, därför välkomnar jag Ola Palmqvist debattinlägg som lyfter flera intressanta frågeställningar. Inte är det så att vi artillerister nu nöjer oss med att vi har två artilleriregementen för fredsproduktion av våra krigsförband? Vi borde vara mogna för att ”kritiskt och vetenskapligt” föra en djupare debatt? Ola Palmqvist lyfter i sin artikel tydligt behovet av ett starkt och kraftfullt brigadartilleri för understöd av manövern. Han lyfter även tydligt behovet av eld på djupet för att bekämpa prioriterade mål, vilket är två viktiga frågor, som vi inom artilleriet och armén, behöver ta tag i och lösa gemensamt.

”Stridsfältets kung” I Ukraina bevisas dagligen behoven av understöd och enligt min uppfattning råder det ingen tvekan om att artilleriet är stridsfältets kung. Vidare bevisas den ryska doktrinen med en kraftfull, indirekt eld som huvudstridsmedel. Det är svårt att uppfylla hela behovet av understöd med ett och samma system. Tidigare hade vi ett tydligt ansvars-, uppgifts-, system- och rollfördelning mellan bataljon-, brigad- och fördelningsartilleri (numera divisionsartilleri). Systemen och organisationen var då utvecklade för sina respektive uppgifter. Antal förband, pjästyper, eldhastighet, ammunition med mera var framtagna för kriget i Sverige. Att idag tro att ett fåtal system, förvisso moderna, ska kunna ersätta, mängd, eldhastighet och verkan kommer troligen inte att fungera i ett modernt krig. 28

Jag förespråkar därför i huvudsak, i likhet med Ola Palmqvists resonemang, utveckling av ett ”enklare” brigadartilleri och två lättrörliga, artilleribataljoner till respektive brigad.

Längre räckvidd Divisionsartilleriet behöver längre räckvidd. Här är Archer med sitt L 52-eldrör en förstärkning till brigad i kraftsamlingsriktning eller brigad med ”tung” uppgift. ” It’s noted that the gun/howitzer-range from 155 mm firing with a 52-calibre barrel is not viable for shaping the deep, so it would be limited to support the close.” Citatet ovan kommer från ARCC Multinational Field artillery brigades egen handbok med en slutsats som är väl känd - för att forma stridsfältet på djupet behövs raketartilleri. Jag har tidigare i denna tidskrift tydligt proklamerat min syn på behovet av raketartilleri. När jag nu ser resultatet av försvarsberedningens rapport inser jag att vi i vårt land trots allt är fredskadade. I ljuset av kriget i Ukraina, väljer vi att fortsätta tillväxten av artilleri med endast Archersystemet. Raketartilleri anskaffas i mindre mängd som demonstratorer medan vårt grannland Norge beställer Himars.

Inte tillräckligt bra Kanske är svensk bevekelsegrund att vi gynnar inhemsk(?) industri och arbetstillfällen, kanske är det att vi inte vill utmana och hota Putin genom potenta långräckviddiga system? Kanske är ett inträde i NATO bakgrunden med en förvissning om att NATO tillför raketartilleri och långskjutande system? Artilleri & Luftvärn

Under många utgjorde 15,5 centimeter haubits 77 både brigad- och divisionsartilleri (fördelning).

För mig är det inte tillräckligt bra eller snabbt agerat att bara anskaffa demonstrator och inte diskutera helheten avseende bekämpning i allmänhet och bekämpning på djupet i synnerhet. Jag vill då peka på att det är system av system som fäller avgörandet. Systemen kompletterar varandra i tid och rum med olika uppgifter och verkansförmågor. Vi behöver som arméchefen Lindfors skriver i en artikel i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift, öva och träna system av system och multidomain, för att utvecklas och bli farliga på riktigt. Den amerikanska analysen av eldrörs begränsning är troligen framtagen med grund i en 155 mm granats begränsning i maximal vikt och därmed svårighet att bära fram tillräcklig verkan i målet. Det går förstås att argumentera för att man kan skjuta special- och precisionsgranater långt men de ger inte tillräcklig verkan i målet med sin relativt lilla verkansdel samt GPS styrning som vi ser och vet kan störas ut. Artilleri & Luftvärn

System av system i samverkan Jag hävdar att vi snarast behöver anskaffa raketartilleriförband för att lära oss förstå hur motståndaren kan påverka oss men också för att själva kunna projicera ett verkligt hot på djupet. Ukrainska armén bekämpar idag en mängd ryska luftvärnssystem på djupet med både HIMARS och missiler från flygplan (HARM). Det är system av system i samverkan. I en NATO-kontext behöver vi som officerare öva mer på bekämpning på djupet. Det är ett känt faktum att det är svårt att öva flera organisatoriska nivåer i samma övning. Därför behöver vi fler övningar av denna typ. Försvarsmakten borde utveckla en övning för högre nivåer och multi domain och därmed höja kompetensen hos många av våra officerare. Då kan vi också nyttja med god effekt system av system.”

Luftvärnsregementets världsstjärna tog medalj

Efterlängtat silver för Anna i Paralympics Som hon har längtat och kämpat för att upprepa framgången. I Paris under årets Paralympics hade Luftvärnsregementets mästerskytt, löjtnant Anna Benson marginalerna på sin sida då det blev en silvermedalj i 50 meter liggande luftgevärsskytte och en repris från Paralympics i Tokyo 2021.

Fram till 50-meterstävlingen den 5 september hade inte Benson haft vare sig turen eller marginalerna på rätt sida då hon gått till final i två andra grenar men slutat snöplig fyra i den första finalen och femma i den andra. - Denna gång lyckades jag hålla nerverna i styr och när jag skjutit mitt sista skott i finalen vet jag att medaljen var klar – så himla skönt och riktig skönt att kunna palla för förväntningarna. Mitt skytte är en källaridrott som bara uppmärksammas för gemene man vart fjärde år och jag är jättestolt över att jag lyckades att leverera, förklarade Benson till Dagens Nyheter efter finalen.

Slog världsrekord Anna Benson (Normann som ogift) har länge utgjort en del av Sveriges paraolympiska landslagstrupp med ett stort engagemang för luftgevärsskyttet. Inför tävlingarna var också förväntningarna höga på henne 30

bland annat med tanke på tidigare framgångar i Paralympics och världscuptävlingar. Så sent som i september förra året blev hon världsmästare i klassen R 8 när VM avgjordes i Lima i Peru. Bara ett år efter att hon blivit mamma till sonen John. Något som hon också följde upp ett halvår senare med att i klassen helmatch 3x40 match sätta världsrekord med 1 183 poäng (av 1 200 möjliga). Anna Benson drabbades år 2014 av en olycka då hon halkade och fastnade med foten mellan två steg på en radarstation. Hon bröt fotleden och trots flera operationer blev foten aldrig bra. Sedan dess har hon så kallade droppfot vilket medför hög smärta och stora svårigheter att gå på höger fot samt en mycket svag balans. Hon debuterade som paraskytt och blev trea i en världscuptävling i Förenade Arabemiraten 2018. Sedan dess har hon tagit två VM-guld, det första 2019 samt nu två silvermedaljer i Paralympics. Artilleri & Luftvärn sällar sig till raden av gratulanter! Artilleri & Luftvärn

Intressant

lästips! Konsultföretaget Rote Consulting har på uppdrag av arméchefen under de tre senaste åren genomfört flera studier kopplat till den taktiska och tekniska utvecklingen mot 2040-talet. En av dessa studier gäller framtida långräckviddig bekämpning.

Artilleri & Luftvärn

Foton: Alexander Gustafsson, Luftvärnsregementet

Anna Benson har tillhört den svenska skytteeliten i många år och vann ytterligare en silvermedalj i årets Paraolympcis i Paris.

Den första studien som genomfördes under 2021-2022, slutredovisning av studien skedde för arméstaben i mars 2023, som efter redovisningen önskade ett antal fördjupningsstudier. Den första hade ett nulägesperspektiv och behandlade markstridskrafternas användning i gråzon, bland annat vilka mandat kan tillämpas redan idag och vad krävs för att utöka mandatet? Den andra behandlade rymddomänens betydelse för markstridskrafterna. Att satelliter och dess förmågor påverkar alla i dagliga livet är allmänt känt, men hur påverkar det och vilka möjligheter ger det för markstridskrafterna? De fyra senaste uppdragen genomfördes i år: stridsteknik och taktik, långräckviddig bekämpning, arméns framtida chefer och soldater samt stridsfordons framtida roll. Samtliga studier tar i beaktan det nya svenska Natomedlemskapet och redovisar förslag och rekommendationer på hur arméns förband bör utvecklas. Bland annat föreslås det i den långräckviddiga bekämpningsstudien upprättande av en artilleribrigad. Är du intresserad av att ta del av studierna vänder du dig till Peter Stolt (peter.stolt@rote.se) eller Jonny Börjesson (jonny.borjesson@rote.se)

Sverige köper Tridon-demonstrator Skam den som ger sig, måhända ansvariga inom BAE Systems Bofors luftvärnsenhet, resonerade när den uppgraderade versionen av företagets storsäljare, 40 millimeters luftvärnsautomatkanon, Tridonsystemet, lanserades för drygt ett år sedan. I samband med den stora försvarsmässan AUSA kom ett efterlängtat beslut – FMV och Sverige beställer en demonstratorversion. Beställningen som FMV benämner som en ”avsiktsförklaring” undertecknades i samband med amerikanska arméns egen försvarsmässa i Washington DC, AUSA av chefen för FMV:s verksamhetsområde Armémateriel, brigadgeneral Jonas Lotsne samt BAE Systems Bofors VD, Lena Gillström tisdagen den 15 oktober med bland annat arméchef, generalmajor Jonny Lindfors som vittne. Ett syfte med beställningen är att Försvarsmakten vill använda systemet i olika tester för att se hur det kan nyttjas för att bekämpa det markant ökade hotet av olika typer av drönare. 32

BAE Systems ska nu utveckla en demonstrator av systemet som formellt heter Tridon Mk 2. - Vi har sedan lång tid tillbaka arbetat med att stärka Sveriges och andra länders luftvärnsförmåga. Med dagens kontraktceremoni kan vi tillsammans med FMV utveckla en demonstrator av vår senaste produkt – Tridon Mk 2. Vill du veta mer om Tridonsystemet och dess prestanda publicerades en artikel om utvecklingen av systemet i årets första nummer.

Artilleri & Luftvärn

Uppmaning till försvarets ledning från två luftvärnsofficerare:

Sverige bör starta självständiga och stridande drönarförband Sverige bör se på användandet och organiserandet av obemannade, flygande farkoster (UAV) eller i dagligt tal drönare på ett delvis annorlunda sätt än vad som skett hittills. Det hävdar luftvärnsofficerarna, försvarsingenjören Per Gerdle och skolförvaltaren Robert Cederholm och anser att Sverige snarast bör skapa stridande förband utrustade med UAV och patrullrobotar. Annars finns risk att UAV-förmågan kan beskrivas som ett svenskt misslyckande i kommande historieböcker.

”I Bekaadalen 1982 lyckades Israel inom loppet av tio minuter slå ut 17 av 19 syriska luftvärnssystem. Det var möjligt genom att UAV:er användes för optisk- och signalspaning. Före det israeliska flyganfallet fastställde UAV:er syriska luftvärnsenheternas positioner och under efterföljande flyganfall användes stora, snabba UAV som skenmål. Efter anfallet kunde spanings-UAV fastställa vilka enheter som överlevt och måste bekämpas på nytt. I mer modern tid under det pågående kriget i Ukraina har Ukraina använt drönare för spaning och eldledning. Inledningsvis användes turkiska TB-2 för att bekämpa ryskt pansar men när Ryssland fick ordning på sitt luftvärn visade sig den här typen av relativt stora drönare utgöra alltför enkla mål. 34

Kommersiella drönare i stora volymer Den stora skillnaden mot tidigare krig är framför allt utnyttjande av stora mängder kommersiella drönare. Dessa används för spaning samt byggs om för att bära en stridsdel. Med hjälp av så kallad FPV-teknik (First Person View) används dessa för att slå mot motståndarens materiel men också för att bokstavligen jaga enskild soldat. Enligt uppgift förbrukar Ukraina 10 000–20 000 drönare per månad. I Sverige har vi varit långsamma med att införa UAV jämfört med många länder. Vi har främst använt UAV för spaning, först på senare tid har det använts för eldledning av artilleri även om begränsade försök med större UAV (Ugglan) genomfördes i början av 2000-talet. Artilleri & Luftvärn

Illustration: North Sea Drones

Kan nu en framkomlig väg bli att Sverige inför stridande förband med UAV och patrullrobotar på samma sätt som artilleri eller pansarvärnsförband är organiserade för att kunna nå avgörande? Vi menar inte att UAV bara skall finnas i dessa förband utan precis som pansarskott eller granatgevär finns på stor bredd bör alla plutoner ha UAV, men det skall även finnas slagkraftiga förband med stridande UAV-enheter att sätta in där ett avgörande behövs.

Såg stridsvagnen som eget truppslag Under mellankrigstiden skaffade de flesta länder stridsvagnar. Den stora skillnaden mellan Tyskland och flera andra länder var att tyskarna inte såg stridsvagnen primärt som understödsvapen till infanteriet utan som eget truppslag och att bäst verkan skulle fås om de kraftsamlades till pansardivisioner. Artilleri & Luftvärn

Dessa divisioner kunde sättas in där man ville ha ett genombrott eller för att snabbt kunna slå tillbaka ett fientligt genombrott. Som bekant kom detta utnyttjande och organiserande av stridsvagnarna att ge tyskarna stora framgångar under krigets första halva med blixtkrigs-doktrinen. Med tiden har alla länder infört motsvarande sätt att använda sina pansarförband. En annan parallell kan göras till flygplanens utnyttjande. Initialt var dessa flygande farkoster spaningsresurs till befintliga armé- och marinstridskrafter. Nästa steg blev att flygplanen fick möjligheter till bombfällning och slutligen kom jaktflyget. Trots att störtbombaren var uppfunnen försökte vissa länders marinstridskrafter ändå uppträda som om inte dessa fanns. Något som kom att stå många slagskepp dyrt under andra världskriget. 35

UAV:er jagar UAV:er Är det så att dagens användande och förståelse av UAV i vårt land just nu motsvarar flygets utveckling under första världskriget? I Sverige ser vi på UAV-system som en spaningsresurs men inte mycket mer, trots att det varje dag visas filmklipp från Ukraina där FPV-drönare slår ut både stridsfordon och personal. På något vis är det som att det inte berör just vårt sätt att föra strid. Kanske kan vår inställning till hur vi hitintills sett på UAV förklaras av att vi tänker att det snart kommer ett effektivt motmedel (laser, telestörning eller HPM) som kommer att göra samtliga UAV obsoleta? Måhända att dessa motmedel blir aktuella inom en framtid, men kan vi riskera att de inte finns till nästa krig? Kan man anta att på motsvarande vis som att jaktflygplanet en gång blev det främsta sättet att slå mot motståndarens flyg så kommer drönaren bli det enklaste sättet att bekämpa motståndarens drönare av motsvarande storlek och kostnad?

Hur organiseras en luftburen UAV-bataljon? Hur skulle ett luftburet manöverförband med drönare kunna se ut? Är det möjligen ett återinrättande av arméflyget alternativt väsentligt billigare ersättare för attackhelikopter? Vilka taktiska och/eller operativa vinster skulle ett sånt förband ha? Vad skulle kunna vara en realistisk tidshorisont att upprätta denna typ av förband? I vårt exempel på organisation har vi tagit utgångspunkten i ett generiskt manöverförband. Vi har också tillfört ett telekrigskompani som skall ha förmåga att både reläsända data såväl som att störa motståndaren. Förbandet består av ett spaningskompani som kan söka mål på djupet, med samma antal manövrerande enheter som motsvarar dagens brigadspaningsförband, men möjliggör ett ännu större taktiskt djup förmodligen intill fientligt luftvärn eller artilleri. Pansarvärnskompaniet behöver vara utrustat för direkt stridskontakt med fientligt pansar understödda av luftvärn. Detta kan medföra att UAV bör vara av quadrocopter-typ

för att kunna ha en taktisk förmåga att ta skydd av terrängen och eventuellt hålla terräng. UAV bör vara beväpnade med moderna pansarvärnsrobotar alternativt pansarbrytande granater eller patrullrobot/kamikaze-UAV.

Attack- och jaktkompanier Attackkompaniet har uppgiften att bekämpa stationära mål alternativt artilleri eller luftvärn. Jaktkompani utrustas för att kunna bekämpa fientliga UAV alternativt helikopter. Ingenjörkompani har förmåga att gräva ner och skydda ledningsplatser. Stab och trosskompani sörjer för ledningsplatser likt en traditionell bataljonsstab och trossfunktioner. Det är tänkbart att förbandet är modulärt och kompanierna har två olika typer av UAV; bevingade och quadrocopter vilket innebär att nyttolaster på respektive plattform enkelt kan ändras. Vinsten med bevingade drönare är hastigheten medan quadrokopterns är att bära tyngre nyttolast. Quadrocoptern kan upprätthålla sig en längre tid i samma område och likt helikoptern ta skydd i trädridåer och därmed hålla terräng under kortare tider. Den största skillnaden mellan denna typ av förband och ett traditionellt manöverförband är att vi inte placerar soldaterna nära motståndaren. Detta gör att en befälhavare borde vara mer benägen att använda förbandet på ett betydligt djärvare sätt jämfört med ett traditionellt förband. Med beaktande av den stora utveckling som sker av UAV kommer priser på dessa farkoster att sjunka, samtidigt som kostnaden för att förnyatraditionella manöverförband kommer att vara betydligt högre. Besättningar till stridsfordon, skyttesoldater och underhållspersonal kommer att vara betydligt fler än de operatörer och den underhållspersonal som krävs för denna nya typ av vapen. Antalet fordon torde motsvara en manöverbataljon, men med lättare typer och inga krav på band. Man skulle kunna tänka sig att UAV-förband likt pansarspetsarna under andra världskriget tar terräng på djupet och efter det följer traditionella manöverförband upp med ett ordent-

Artilleri & Luftvärn

Förvaltare Robert Cederholm har varit verksam inom luftvärnsbataljonens ledning och är idag skolförvaltare vid LvSS. Major Per Gerdle är idag verksam vid Försvarets Materielverk efter att under många år varit teknisk expert inom luftvärnet och Luftvärnets stridsskola (LvSS) i Halmstad. Båda har lång erfarenhet från operativ verksamhet inom luftvärnet.

Robert Cederholm

ligt luftvärn. Detta skulle kunna spara både materiel och liv. Mycket av den information som matas ut från Ukraina pekar på att delar av våra förslag och tankar genomförs av både ryska och ukrainska förband. I ett inlägg på det sociala mediet Instagram presenterades att Ukraina och president Zelenskyj gett order om att starta ett nytt truppslag endast bestående av UAV.1

Lägg prestigen åt sidan Om Sverige skulle försöka köpa UAV och vapensystem från ”hyllan” skulle detta kanske vara möjligt att få dessa operativa snart. Det förutsätter att prestige och ”not invented here” läggs åt sidan och den rent taktiska operativa nyttan står i fokus. Det förutsätter att vi inte lägger utvecklingen i händerna på industrin och låter den sätta tidslinjalen för anskaffning. Det kräver att vi lär oss av historien och inte tänker som kavalleriet i upptakten till andra världskriget och deras syn på hästar och stridsvagnar!

Per Gerdle

Vi kan inte vara befälet som under första världskriget som såg med skepsis på kulsprutan. Vi kan inte vara det svenska kavalleriet på 70-talet som behövde bevis på att bandvagnen var snabbare än hästen. Vi kan inte göra om misstaget att nedrusta svenskt luftvärn samtidigt som Ryssland utvecklade sin förmåga med ballistiska robotar och kryssningsmissiler under tidiga 2000-talet. Vi måste våga inse att det var dumt att lägga ner arméflyget med hänsyn till de taktiska vinster det medgav. UAV kan vara ett sätt att få samma förmåga som attackhelikopter men förmodligen väsentligt billigare och till mindre personell risk.”

Fotnot: Ovanstående artikel är en komprimerad version av en artikel införd i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens tidskrift (Gula tidskriften) i början av innevarande år.

1. Ukraine_ defence Instagram post 2024-02-09

Artilleri & Luftvärn

Artilleri- och luftvärnsklubben Sven-Erik, Jan och Åke - glada vinnare

Stort intresse för Sommarquizet Det verkar som om quiz, lätt eller svårt är något som Artilleri & Luftvärns läsare gärna vill lösa. Förra numrets Sommarquiz lockade återigen ett stort antal läsare att skicka in svar och nu har 25 av drygt 60 inkomna svar utsetts till vinnare.

Adress

Ordförande

Artilleri- och Luftvärnsklubben C/o Jan Ohlsson, Villagatan 72, 253 54 Mörarp

Överste Stephan Sjöberg Bodens Artilleriregemente 0921-34 80 00

Kontaktperson: Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm. lars.morrby@fmv.se Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Artilleri-Tidskrift Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser Artilleri & Luftvärn vill därför gratulera Sven-Erik Hedgren, Åke Söderlindh, Jan Larsson, Peter Persson, Christer Södergren samt Jan-Åke Andersson som är några av vinnarna. Samtliga vinnare kommer att få tilldelade priser skickade med ordinarie post. Redaktionen skänker också stor tacksamhet till de som bidragit med fina priser: BAE Systems Bofors, BAE Hägglunds, Bergslagens Artilleriregemente, Bofors Testcenter, Elbit Sverige, Eurenco, Luftvärnsregementet, MBDA Missile Systems, Systematics, Mildef och Saab. Rätta svaren: Fråga 1: Alicia Alkert Fråga 2: Primern medför att sprängämnet kan vidhäftas mot granatkroppen Fråga 3: Ramjet hämtar syret från omgivande luft Fråga 4: Skjutfältet heter Lohtaja Fråga 5: Ledstrålestyrd styrning Fråga 6: Arent Silvfersparre Fråga 7: High Mobility Artillery Rocket System 38

Inom Europa Utom Europa

300 kr per år 350 kr per år

Lösnummerpriser Enkelnummer Dubbel-/Temanummer

100 kr 150 kr

© 2024 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format. Eller besök www.artlvklubben.se

Har du flyttat eller har ny adress? Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen. Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören. Artilleri & Luftvärn

Artilleri & Luftvärn

Posttidning B

www.liljedals.com

Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

Bofors 40 mm TRIDON Mk2

Fighting bad guys since 1936 Bofors TRIDON Mk2 fills the gap in the air defence. The system is capable of combat everything from drones and cruise missiles, to aircraft and armoured vehicles, creating security for both military forces and civil infrastructure. The Bofors self-propelled C-UAS system is based on the well-known Bofors 40 mm, which in its first version was launched in the 1930s. Several generations later, the new advanced Bofors TRIDON Mk2 still stands for the highest quality and offers a unique capacity, adapted for a constantly changing battlefield.