Artilleritidskrift nr2 2016 by Höök Design AB

Artilleri & LuftvĂ¤rn Artilleri-Tidskrift nr 2 2016

Artilleri & Luftvärn Tidskrift för artilleri och luftvärn Nr 2 | 2016 | årgång 145 Redaktör och ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09 Mobil: 0703-999 708 E-post: stefanbratt@tele2.se Biträdande redaktör: Joakim Lewin Mobil: 070-633 59 18 E-post: joakim.lewin@fmv.se Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Håkan Hörstedt E-post: hakan.horstedt@mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr. redaktör, samt representanter för Artilleriregementet, Luftvärnsregementet och företagsmedlemmar. Redaktionsadress: Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn c/o Artilleri & Luftvärnsklubben Box 100 55 300 10 Halmstad Tel: 08-788 78 68

Innehåll Ordförandespalten - Anders Svensson Vi deltar aktivt i försvarsdebatten________________________________________ 4 Svenska korvetter övade mot amerikansk robotjagare________________________ 6 Lars Jonsson Kustnära bekämpning________________________________________________ 10 Robot 15 kan bekämpa markmål________________________________________ 12 Saab sätter ny standard______________________________________________ 14 Replik från överstelöjtnant Lars Jonsson, ArtSS till Ulf Gullbergs text i nr 4 2015 Balanserad träningstrappa bygger markoperativ förmåga____________________ 16 Artillerimuseet: Specialutställning om värnpliktens historia___________________ 17 Medlemmar fick försmak av ny rysslandsstudie____________________________ 18 Världskrig - och en unik brudklänning___________________________________ 21 Ulf basade över tre skjutfält___________________________________________ 22 Torbjörn Johannesson Kan luftmål bekämpas med elektromagnetiska vapen?______________________ 26 Arméchefen Anders Brännström avgår___________________________________ 30 Lars-Göran monterar vaggor i artilleriets vagga____________________________ 34 Ulf Gullberg fick medalj_______________________________________________ 38

Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

ISSN 004 – 3788 Artilleri & Luftvärn

Omslagsbild: HMS Visby, en av tre korvetter i 41:a korvettdivisionen anlöper i mitten av april till Visby för ett kortare stopp innan det är dags för övning mot en potent amerikansk robotjagare, USS Donald Cook. Artilleri & Luftvärn kunde som gäst ombord på HMS Sundsvall studera övningsförloppet. Formgivning: Westberg & Höök Design AB, www.whdesign.se Tryck: Strokirk Landströms AB Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

Vice ordförande, överste Anders Svensson

”Vi deltar aktivt i försvarsdebatten” Sommaren anlände med kraft tidigt i år. Kraft har också visats genom de klubbmöten föreningen själva ansvarat för men även som våra systerföreningar hållit under våren. Det första arrangerades av vår Stockholmsavdelning med generalmajor Karlis Neretnieks, som föreläsare. Ett klubbmöte som jag anser är ett typexempel på det som ordförande efterlyste i det första numret av tidskriften, en öppen och livlig debatt i våra hjärtefrågor.

Artilleri & Luftvärn

Det andra mötet med Granatkastarteknisk förening som huvudarrangör är ett annat exempel. Jag konstaterar därmed med glädje att vår förening aktivt och livligt deltar i försvarsdebatten och med fokus på artilleri- och luftvärnsfrågor. Detta är precis vad vi skall fortsätta med. Tidskriften ger som vanligt bra debatt och faktaunderlag i olika intressanta frågor som hjälper oss att ta avstamp i diskussionen.

Hur understödjer elden manövern Vid Fort Sill, ”Home of Fires”, i USA genomförs varje år i början av maj ”Fires Conference”. Då samlas bland annat amerikanska artilleri- och luftvärnsbrigadchefer samt ett antal internationella gäster. Från Sverige deltog jag som främste svenske företrädare för luftvärnet samt klubbens ordförande, överste Johan Pekkari i sin egenskap av artilleriets främste företrädare. Ämnet för årets konferens var, – ”På vilket sätt elden kan understödja manövern”. Ett ämne valt utifrån ett säkerhetspolitiskt omvärldsläge som ser helt annorlunda ut än för bara tre år sedan och som ställer helt nya krav på förmågor än vad de senaste 15 årens krigföring gjort. Kortfattat kan sägas att USA står inför liknande utmaningar som den svenska armén, om än i avsevärt större omfattning. Våra amerikanska kollegor konstaterar att de måste få tillbaka förmågan till att strida i högre förband och i detta fall med fokus på de så kallade brigadstridsgrupperna.

Artilleri & Luftvärn

Man har identifierat att det främst kommer att krävas träning och utbildning för att lösa detta. Dagens amerikanska arméofficerare och underofficerare (NCO) har vare sig erfarenheten eller kunskaper att få ut effekt av det kombinerade vapen som en brigad utgör beroende på att man inte använt, tränat eller utbildat i detta på lång tid. Känns detta igen?

USA återinför divisionsartilleri När det gäller artilleri konstaterar US Army vikten av återinförande av förstärkningsartilleri (divisionsartilleri). När det gäller luftvärn så saknar man i dagsläget i huvudsak korträckviddiga luftvärnssystem som kan understödja brigadens manöver, läs brigadluftvärn. Huvudfokus fram till nu har varit utvecklandet av system för verkan mot ballistiska robotar. Även den nya hotbilden i form av den stora och komplexa användningen av UAV:er under Ukraina-konflikten, och som man ser fortsättningsvis kommer utvecklas i en rasande takt, gör att kravet på att hantera dessa hot finns både här och nu, samt även framgent. Här pekar man främst på förståelse hos de taktiska cheferna om detta hot, samt hur man kan hantera detta på lägsta nivå. Enkla åtgärder som kan göras här och nu är att återigen bli duktiga på att: maskera materiel och verksamhet, utveckla förmågan till vilseledning samt spridning av förband och materiel. Vice ordförande, överste Anders Svensson.

A & L upplevde unik svensk-amerikansk marinövning

Svenska korvetter övade mot amerikansk robotjagare Klockan har precis passerat nio. Det är kväll. Ombord på marinens korvett, HMS Sundsvall råder lugn men högsta koncentration. Fartygschef Kalle Fahlander väntar på att signalspaningsofficeren ska rapportera om möjlig fiendekontakt. Motståndaren är ingen mindre än den amerikanska jagaren USS Donald Cook, som bara några dagar tidigare utsatts för provocerande överflygningar av ryska jaktflygplan. Artilleri & Luftvärn var som enda tidskrift med när svenska och amerikanska fartyg tillsammans övade söder om Gotland. – SisB – något nytt? Fartygschefen studerar tillsammans med stridsledaren radarskärmen samtidigt som han skickar över frågan till signalspaningsofficeren Håkan Beillon.

Avancerad signalspaning När ”klart skepp” beordrats har Håkan Beillon en av fartygets viktigaste funktioner då han studerar alla signaler som den avancerade signalspaningsutrustningen kontinuerligt snappar upp. Med sin erfarenhet kan Håkan snabbt upp6

täcka intressanta signaler som kan vara värda att spana vidare på med antingen radar eller andra sensorer. Men, varje radarsvep måste övervägas noga då Sundsvall själv riskerar att bli upptäckt om radarn är tänd för länge. – En av de taktiska åtgärderna vi då har att tillgå är att vi är tre fartyg som samarbetar och delar varandras information. HMS Sundsvall ingår i samma division, 41:a korvettdivisionen som HMS Helsingborg och HMS Visby, berättar fartygets ställföreträdande befälhavare, eller sekond som den marina befattningen heter, Mattias Axner. Artilleri & Luftvärn

På sen eftermiddag den 13 april stävade 41:a ut från Visby hamn med i stort sett rakt sydlig kurs. Några timmars gång senare inleds övningen då en del av Östersjön nu blivit spelplan för övningen mellan divisionen och USS Donald Cook. På en yta av cirka 50 sjömil bred och 100 sjömil lång ska striden mot den amerikanska jagaren ske. Halvvägs diagonalt med sträckan går en osynlig linje. När denna linje passerats av något av de deltagande fartygen är det fritt fram att inleda bekämpning. Någon bekämpning får däremot inte ske förrän linjen passerats men väl målinmätning och spaning. – Då förstår du att vårt mål är att vara först över linjen och sedan genomföra en bekämpning med vårt robotsystem, säger Kalle Fahlander och ler.

Idag är Fahlander, trots sina knappt fyllda 40 år äldste luftförsvarsofficer inom divisionen. Han sticker inte under stolen med att artilleriförmågan har blivit mer sårbar under de senaste åren. Inte minst på grund av de ständigt återkommande nedskärningarna av personal. När försvarsbeslutet 2004 verkställdes valde ett antal skickliga eldledare att lämna officersyrket och kompetens förlorades. Idag har denna återtagits till viss del. Faktum kvarstår dock att vare sig Sundsvall eller de betydligt mer moderna korvetterna med sin signaturanpassningsförmåga (stealthteknik) inte utrustats med någon form av kvalificerat luftvärnsrobotsystem för egenskydd.

Väntar på generalöversyn HMS Sundsvall sjösattes 1991 och väntar på en så kallad generalöversyn. En renovering som skulle varit utförd sedan flera år tillbaka. – Vi väntar fortfarande på klartecken att denna dam ska få komma in på varvet och få sin välbehövliga modernisering, förklarar Kalle Fahlander.

Fartygschefen (bild till vä), örlogskapten Kalle Fahlander är med sina knappt 40 år fyllda 41:a korvettdivisionens äldste luftförsvarsofficer. I korta eldskurar avfyras den aktra 40 millimeterskanonen samtidigt som HMS Sundsvall girar tvärt. Artilleri & Luftvärn

Redaktören åter på fast mark efter ett intensivt och utvecklande dygn till sjöss.

Längst upp i höger till bild skymtar tuberna för robot 15 - ett vapensystem som ger de svenska korvetterna stor slagkraft.

”Förtroende för system viktigast” Det egenskydd som idag finns är 40 och 57 millimeters automatkanoner. I sig potenta vapensystem men inte tillräckligt för att bekämpa lågt anflygande missiler på tillräckligt långt avstånd: – Kanoner är väldigt bra men en stor nackdel är den begränsade portén. Det gör att tiden för att bekämpa samtidigt inkommande mål är kort och dessutom att förmågan att skydda andra enheter på sjön eller i land är mycket begränsad. Dimensionerande hot för vår del är i första hand attackeller sjömålsrobot. – Hur mycket påverkar det din besättning att fartyget inte har ett fullgott lv-skydd, till exempel robotsystem? – Det är viktigt för besättningen att ha förtroende för de system som vi har ombord. Att oroa sig för system som vi inte förfogar över leder inte någon vart. Vi är ändå en vass och kompetent vapenplattform med tanke på vår beväpning med robot 15-systemet. Oavsett hur mycket skydd du har som fartyg kan du bli sänkt – det handlar bara om hur mycket dina system mättas av anflygande robotar. Vi kan sänka de mest avancerade luftvärnskryssarna bara rätt mängd robotar används eftersom en av våra huvuduppgifter är ytstrid, säger Kalle Fahlander.

Han poängterar också att HMS Sundsvall och andra mindre fartyg inte är tänkta att strida på öppet hav: – En del av vår taktikanpassning är också att vi mycket ogärna exponerar oss på det fria havet. Vi verkar i kustnära områden med grundgående fartyg och strävar efter att göras oss så osynliga som möjligt. Lägg sedan till att alla fartyg i Visbyklassen har ett mycket gott skydd mot radarupptäckt tack vare sina smygegenskaper.

Luftförsvarssektionen i stridsledningen förövar inför kommande stridsskjutning mot en anflygande robotmål. Längst till höger sitter eldledare för vapensystem i fören, i mitten luftförsvarsofficeren och till vänster om denne eldledare för aktersystemen. Artilleri & Luftvärn

Målet upptäckt Klockan närmar sig elva och nu drar det ihop sig. HMS Visby har fått vittring och leder jakten i en viss bäring. Bingo! På skärmen blir ekot tydligt och klassificeringen dröjer inte länge. Måldata matas in i robotsystemets eldledning och sedan kommer order från stridsledaren – robot, fyr! Utfallet av anfallet får dock inte Artilleri & Luftvärn berätta mera i detalj om då detta är sekretessbelagt. HMS Sundsvall sätter nordlig kurs mot Utö där skjutövningar med målflyg väntar. Nu ska 40-millimeterssystemet få bekänna färg. Efter en skumpig natt på havet då inte bara A & L:s redaktör kände av sjösjukan har våghöjden dämpats och skjutövningen inleds. Klart skepp beordras på nytt. – Robot, bäring 060, varskor radaroperatören!

”Två hot” – ManO och radar – kontrollera säkerhet bäring 060, beordrar fartygschefen och sedan följer en väl övad drill i stridsledningscentralen. Luftförsvarsofficeren rapporterar om ”två hot” och ger order till eldledaren att vara beredd att ge eld. Några sekunder senare avfyras ett par korta eldskurar och målet rapporteras bekämpat. Ytterligare några varv senare och ett antal skott avlossade är Kalle Fahlander nöjd och ger order om att färden tillbaka till divisionens bas i Berga ska inledas. Funktionsmässigt har 4:e Sjöstridsflottiljen där 41:a korvettdivisionen ingår ansvar för utveckling av stridsteknik under ytan. Tredje sjöstridsflottiljen i Karlskrona ansvarar för ytstrid och artilleribekämpning. Hittills har det varit liten andel samverkansövningar för HMS Sundsvall tillsammans med andra förband förutom flygvapnet. – Som fartygschef och luftförsvarsofficer skulle jag önska att vi kunde samöva mer med till exempel luftvärnsförband. Vi skulle kunna stödja luftvärnsbataljonerna med förvarning och målrapportering. Skulle våra fartyg i framtiden också tillföras lv-robotsystem skulle vi inte bara skydda oss själva utan även ett större geografisk område och på så sätt avlasta trycket på luftvärnsbataljonerna, säger Kalle Fahlander innan Artilleri & Luftvärn

Bild nr 1: Eldledningssystemet ArtE 730, tillverkat av Saab, är integrerat med stridsledningssystemet SESYM (Strids och EldledningsSystem Ytstrid Marinen). Bild 2 o 3: Matros Dennis Lönnqvist är en av två utkikar när en av fartygets två kockar, Max Håkansson kommer upp på signalbryggan med mellanmål, glass och fruktsallad.

Artilleri och Luftvärns redaktör tackar för besöket. Så sent som i höstas fick dock Luftvärnsregementet stöd från divisionen då delar av förbandet eskorterade färjan som förde över delar av luftvärnsbataljonens personal och materiel till Gotland. Väl vid kaj återstår vård. På systerfartygen har redan dragningen av eldrören inletts. Även det ett ofrånkomligt inslag för en artillerist. 9

Kustnära bekämpning:

Vidgat begrepp av indirekt bekämpning Inom ramen för arbetet med det långsiktiga och inriktande arbetet för funktionen indirekt bekämpning har Artilleriets Stridsskola (ArtSS) tillsammans med Markstridsskolan (MSS), Sjöstridsskolan (SSS) och Försvarets Materielverk (FMV), under 2015 arbetat med att uppdatera föreliggande systemutvecklingsplan för funktionen (SUP IBek 2016). Planen fastställdes tidigt i år av arméchefen och inriktar funktionen fram till 2025. Samråd avseende fastställd plan finns av både C MSS såväl som C SSS.

Vidgat begrepp I systemutvecklingsplanen har definitionen av indirekt bekämpning utvidgats att omfatta förutom indirekt eld (artilleri och granatkastare), direkt flygunderstöd till markförband (CAS eller GAAI) samt telekrig - även begreppet kustnära bekämpning. Kustnära bekämpningssystem omfattar olika former av indirekt bekämpning från luft, land och hav i kust- och skärgårdsmiljö: • Indirekt eld från artilleri, granatkastare, flygunderstöd samt robotar mot mark- och sjömål. • Indirekt bekämpning med fartygsartilleri mot markmål (Naval Fire Support, NFS).

Synergieffekter I föreliggande systemutvecklingsplan har förmågan inarbetats och tydliggjorts utifrån ett operativt behov mot att öka förmågan till gemensamma operationer mellan armé- och sjöstridskrafter, och då just i gränsområdet mellan respektive stridskraft. Utveckling av förmågan ska ses som att inte vara unik i sig själv, utan handlar snarare om att uppnå synergier i befintlig förmåga i tre steg mot 2025. Det tre stegen är: • Ökad träning mellan armé- och sjöstridskrafter i den kustnära operationsmiljön. • Fastställda och implementerade metoder hos arméstridskrafter för indirekt bekämpning med fartygsartilleri mot markmål (NFS). • Förmåga hos markförband (armé- och amfibiestridskrafter) att bekämpa markmål med robotar (läs uppgraderad sjömålsrobot med förmåga till markmålsbekämpning). Utveckling och realisering av de tre stegen under tidsperioden sker i nära samarbete mellan ArtSS och SSS.

Överstelöjtnant Lars Jonsson Artikelns författare är överstelöjtnant Lars Jonsson, ställföreträdande chef, tillika utvecklingschef vid ArtSS. Författaren har tjänstgjort på A 9 sedan första juli förra året och kommer senast från I 19. Han har även arbetat mellan 2001 och 2006 i projekt SSG 120/AMOS på Markstridsskolan samt genomfört utlandstjänstgöring i Afghanistan. 10

Artilleri & Luftvärn

Foto: Saab

Artilleri & LuftvĂ¤rn

Nya versionen av sjömålsrobot

Robot 15 kan bekämpa markmål

Foto: Saab

Saab sjömålsrobotsystem 15 (RBS15) har i år varit operativt i snart tre decennier inom den svenska marinen. Sedan systemet blev operativt i mitten av 80-talet har leverantören Saab i intimt samarbete med Försvarsmakten tagit fram nya versioner. Idag har roboten en räckvidd på över 20 mil och kan även bekämpa vissa mål på land.

Robotsystem 15 har varit operativt i snart tre decennier inom det svenska försvaret. I dag har roboten en räckvidd över 20 mil och kan även bekämpa vissa mål på land.

Mot slutet av 1960-talet ökade mindre fartygs förmåga att med hjälp av sjömålsrobotar bekämpa större fartyg, både på längre avstånd och med större verkan. De svenska robotbåtarna är ett utmärkt exempel på hur mindre fartygs slagkraft markant förbättrades tack vare RBS15. Generellt innebar, för sjömålsrobotsystemen, tiden fram till 80-talets slut ett paradigmskifte världen över, med snabb teknisk utveckling och en bredare användning av vapensystemen. Bland annat avfyrades det ett stort antal robotar under både Falklandskriget och i Persiska viken under denna tid. 12

Sverige först i väst Den svenska marinen var först i västvärlden med att införa sjömålsrobot, robot 08, på jagarna av Hallandsklassen år 1966. Sex år tidigare hade dåvarande Sovjetunionen tagit robotsystem P 15 Termit i operativt bruk. När jagarna i början på 80-talet utrangerades saknade marinens fartyg helt sjömålsrobotar. Då anskaffades det norska robotsystem Pingvin (robot 12) för införande på de nya patrullbåtarna av Hugin-klass, som levererades under i slutet av 70-talet och några år in på 80-talet. Artilleri & Luftvärn

Michael Höglund

I stort sett i samma veva hade också dåvarande ÖB samt Försvarsdepartementet gett klartecken för att nya fartyg skulle tillföras det amerikanska robotsystem Harpoon till torpedbåtar av den kommande Norrköpingsklassen. Men, Saab ville ha ett ord med i laget och erbjöd en utvecklad variant av flygvapnets raketmotordrivna robot 04. I april 1979 fick FMV uppdrag att formellt förhandla med dåvarande SaabBofors Missile Corporation om utveckling och anskaffning av det som skulle komma att bli RBS15. Kontrakt skrev samma år och efter en ovanligt kort utvecklingstid inleddes de första leveranserna till marinen i juni 1984. – RBS15 är i mångt och mycket utvecklad för att möta svenska behov i svenska förhållanden. Systemet är anpassat för att kompromisslöst ge svenska enheter maximal förmåga och det erbjuder den mycket tack vare en mycket lång räckvidd, en stor verkansdel och en intelligent och robust förmåga som klarar av alla väderförhållanden. Kombinerat innebär detta att systemet kan placeras ombord på de relativt små svenska fartygen, på lastbilar, och den flygburna varianten av RBS15, RBS15 F kan bäras av JAS 39 Gripen, säger Michael Höglund, marknadsansvarig på Saabs affärsenhet Missile Systems.

Över 20 mil Sedan införandet har robotsystemet vidareutvecklats. I slutet av 90-talet tillfördes marinens fartyg version mark 2 och för några år sedan lanserades den senaste versionen, mark 3 för ett antal exportkunder. Mark 3, är med sina förmågor och sin prestanda idag världsledande på marknaden och används av ett flertal försvarsArtilleri & Luftvärn

Miguel Svensson

makter runt om i världen. Systemet har idag en räckvidd på över 20 mil, en förmåga att attackera landmål och fartyg i hamn, samt ett stort antal andra förbättrade och utökade funktioner. – Förmågan att slå ut landmål med meterprecision ger marina plattformar en ny möjlighet att projicera ett kvalificerat hot långt in över land. Tillsammans med den utökade räckvidden kan relativt få enheter täcka en större yta. Det är en helt ny generation av robot, och man behöver bara jämföra med datorsystemen för 20 år sedan för att förstå vilken skillnad det kan innebära, förklarar Miguel Svensson, ansvarig för tekniskt säljstöd för rbs 15 på Saab.

Lyckade skjutningar Under den senaste tiden har ett flertal Saabs RBS15-kunder testskjutit sina system, både från lastbil och fartyg. I början av 2015 testskjöt den tyska marinen, RBS15 Mk3 från sin korvett F 261 Magdeburg i svenska farvatten. – Det var en mycket lyckad skjutning som kunden i flera medier uttalat sig positivt om och konstaterat att RBS15 Mk3 är framtidens sjömålsrobot och att det är det system de ser framför sig som den huvudsakliga beväpningen ombord på sina korvetter. Systemet är väl beprövat för tuffa förhållanden likt de vi har i Sverige. För att klara av den miljön behövs ett system som kan verka i alla väder, konstaterar Miguel Svensson. Även Polen har genomfört lyckade tester av systemet det senaste året. För närvarande arbetar Saab:s utvecklingsingenjörer med att ta fram nästa generations kustrobotlösning, något som flera länder visat stort intresse för. 13

Foto: Saab

Saab sätter ny standard för flygburen övervakning För en tid sedan lanserade Saab sin senaste version av flygburet övervakningssystem, Global Eye. Ett system som också tar flygande övervakning till en helt ny nivå då Saab nu presenterar en radar som kan upptäcka rörliga markmål. Svenska Saab är sedan många år tillbaka en av världens ledande leverantörer av flygburna övervakningssystem, så kallade AEW & C-system (Airborne Early Warning and Control). Idag flygs Saabs system i åtta länder världen över. Sverige är ett av dessa som flyger med sin flygburen radar, FSR 890. Enligt Saab är Global Eye, som består av den nya versionen av Erieye med utökad räckvidd och Bombardiers avancerade jetflygplan Global 6000, det första systemet på världsmarknaden som kan upptäcka och följa mål på stora avstånd och sköta övervakning i luften, på marken och till sjöss samtidigt från en och samma plattform. – Med Global Eye vässar vi vårt utbud och riktar oss till kunder som vill investera i utökad flygburen övervakning med 14

maximal effekt som en nationell tillgång för sina länder, säger Micael Johansson, chef för Saabs affärsområde Surveillance (tidigare Electronic Defence Systems). Global Eye upptäcker och följer automatiskt mål i luften och till havs över ett mycket stort område. Även rörliga fordon på marken kan upptäckas med hjälp av GMTI-radar (ground moving target indication) på långa avstånd. Global Eye-systemet kan följa mycket svårupptäckta luft- och sjömål, inklusive flygplan med smygteknik, kryssningsrobotar och ubåtsperiskop, även i miljöer med omfattande störningar. Första landet som kommer att operera Global Eye-systemet är Förenade Arabemiraten.

Artilleri & Luftvärn

rheinmetall defence enmission komplett leverantör och Force protection is är our levererar system och kompetens inom områdena: As a top European supplier of army technology, Rheinmetall Defence offers an extensive array of military hardware that enhances the mobility, reconnaissance capabilities, •lethality Indirekta Bärgningsfordon andeldsystem survivability of troops deployed• in harm’s way, and also enables the net• Art och Grk ammunition • Reparations- och underhållsfordon working of national and international systems. Rheinmetall has spent years pioneering • Ledning och samband • Stridsutrustning och ammunition new technologies for protecting friendly forces, systematically expanding its range of • Simulering och träningsutrustning • Stridsvagnar och stridsfordon in this critical field. Rheinmetall Defence is a strong and reliable partner for •products Transportfordon • Logistiklösningar the armed forces in Scandinavia. www.rheinmetall-defence.com För mer information: www.rheinmetall-defence.com Artilleri & Luftvärn

Replik från överstelöjtnant Lars Jonsson, ArtSS till Ulf Gullbergs text i nr 4 2015

”Balanserad träningstrappa bygger markoperativ förmåga” I sin artikel med rubriken ”Hur blir artilleriet ett system för bekämpningssystem” understryker major Ulf Gullberg vikten av att funktionen ensas kring de grundläggande begreppen ”bekämpningsledning”, "förbandsledning” och övrig gemensam nomenklatur, dels det centrala för funktionen att öva och träna i rätt taktisk miljö. Påpekanden som understöds till punkt och pricka och som förhoppningsvis jag kan förtydliga i och med denna replik.

Typförbandsutveckling

Gemensamma begrepp

grepp skickade chefen A 9, i samråd med chefen för Markstridsskolan, en skrivelse till Försvarsmakten under 2015 som just omfattar ett tydliggörande av funktionsgemensamma begrepp. Begreppen likriktades under Bekämpningsledningsträning 16 (BekLTÖ 16). Utkomsten av samtliga gemensamma begrepp, metoder och tillämpning av detsamma är dessutom kopplade mot en implementeringsplan mot Försvarsmaktsövning 17 AURORA.

Avseende behovet av likriktning av begreppen "bekämpningsledning" och "förbandsledning", är de definierade i Handbok Armé- Brigad 2016 kapitel 9.7, men såsom "funktionsledning" respektive "förbandsledning".

Rörande Gullbergs förslag att utveckla krigsförbanden "uppifrån-ned" (bataljon och nedåt) och "nedifrån-upp" (Archer och uppåt) så är verktyget för detta organisationsoch metodförsök (OMF) för typförbandet artilleribataljon ingående i IO 18, där Artilleriregementet planerar att genomföra denna verksamhet mellan 2016-2018.

Definitionerna är härvid väl beskrivna. Därmed behövs inte, som Gullberg föreslår, någon annan definition eller annat behov än det som redan stipulerats i föreskriven publikation. När det gäller påpekandet om behovet av att tydliggöra och tillämpa övriga gemensamma be-

I skrivande stund har FOI precis genomfört en femdagars kurs i "Forskningsmetodik för utvecklingsprojekt" med flera representanter ur regementsstaben, artilleribataljonen och ArtSS tillsammans med MSS, I 19, LedR och SkyddC. Kursen utgör startskott för att på vetenskaplig grund enligt generell systemteori (innehållande projektfaserna problemanalys - modellering med framtagande av försökskoncept datainsamlingsplan - dataanalys - resultatanalys - slutsatser/ rekommendationer) och baserat på hypotesprövning, genomföra och utvärdera rubricerade försök. Inom ramen för OMF kommer således tillämpning av ledningsmetoder och övrig funktionsgemensam nomenklatur också kunna utvecklas. Artilleri & Luftvärn

System analysis for experiment design

Artillerimuseet:

Specialutställning om värnpliktens historia Bilden utvisar systemteorimodellen för kursen Försöksmetodik för utvecklingsprojekt.

Funktionsgemensam träningstrappa Avseende det efterfrågade behovet att öva och träna i rätt taktisk miljö påbörjade, strax innan Gullberg skrev sin artikel, på uppdrag av C A 9 ett arbete vid Artilleriregementet att inom ramen för strategisk funktionsinriktning utarbeta en träningstrappa mot 2020 för funktionen indirekt bekämpning och för krigsförbanden 91:a och 92:a artbat. Arbetsgruppen, ledd av ArtSS, har haft en bred förankring av representanter ur regementet. I arbetet har bland annat det som Gullberg efterlyser omhändertagits:

• Målsättningar och delmålsättningar, träningstillfälle för

•

träningstillfälle, har framtagits för funktionen såväl som för funktionens krigsförband enligt duglighetsmodellen och som korrelerar väl mot Försvarsmaktens övningslinjal. Varje träningstillfälle (snarlikt Gullbergs förslag) har definierats i termer av vem som tränas, vad som övas och på vilket sätt det genomförs.

Hela förslaget till funktionens träningstrappa är för närvarande ute på remiss, där C A 9 avser att fastställa underlaget före sommaren. Artilleri & Luftvärn

Årets specialutställning på Artillerimuseet i Kristianstad vill påminna om att Sverige haft värnplikt av olika former sedan början av 1800-talet och ”allmän” från 1901. Som de flesta vet är denna plikttjänstgöring idag vilande och former för ett återinförande diskuteras. I höst presenteras den statliga utredningen ledd av Annika Nordgren Christensen om hur värnplikten kan komma att återuppstå. – Det behövs mer utbildad personal i försvaret, yrkessoldaterna är för få. Vi har inga traditioner avseende detta yrke och för Artillerimuseets del har vi gjort vår variant för att få besökaren att uppleva historien och även se framåt, säger museichefen Leif Mårtensson. Näst skatter och lagar var värnplikten den största förpliktelsen som folket fått bidra med för sitt land, berättar Leif Mårtensson. Museets personal har byggt en historisk utställning fram till dagens läge. Innehållet skall ge upplevelser och påminnelser om hur det varit och kanske också väcka tankar inför framtiden med hänsyn till oron över utvecklingen i världen. Mer om museets, som också är Skånes största försvarshistoriska museum med en stor statligt förvaltad samling, öppettider och verksamhet hittar du på www.artillerimuseet.se Specialutställningen pågår året ut och invigdes den 8 maj av landshövding Margareta Pålsson. 17

Försmak av ny Rysslandsstudie

Framryckning med hög momentan eldkraft och rörlig stridsteknik I den första anfallsvågen avfyrades 48 ballistiska Iskandermissiler och ett 60-tal kryssningsrobotar mot mål på svenskt territorium. I den andra nästan lika många. Inledningen är inget utdrag ur en ny krigsroman med ett överraskningsanfall från Ryssland som scenario utan den första fasen på ett av tre scenarion som finns med i en helt färsk studie om rysk militär förmåga om tio till femton år fram i tiden. Bakom studien finns ett antal medlemmar av Kungliga Krigsvetenskapsakademien ledda av pensionerade pansarofficeren, 66-årige generalmajoren Karlis Neretnieks. Han har haft befattningar som brigadchef, operationsledare vid Milostab Mitt och var innan sin pension rektor för Försvarshögskolan fram till 2002. – Jag är lite ledsen över att vi inte lyckades förmå Försvarsmakten eller Försvarsdepartementet att bekosta studien. Det kan ibland behövas en ”andra åsikt” utanför staber och förvaltningar när det gäller kravställningar på materielsystem som ska verka i flera decennier, säger Karlis Neretnieks. 18

Pensionerade brigadgeneralen Karlis Neretnieks har lett studien om ryska stridskrafters framtida förmågor. Artilleri & Luftvärn

Luftvärnrobotsystem av typen S-400 har en mycket lång räckvidd och kan till exempel grupperat på Gotland täcka ett område som stärcker sig en bit in på svenska fastland samt ned till tyska gränsen. Foto: FMV.

Kvalificerade analytiker Studien, som till delar presenteras om någon vecka i samband med årets politikervecka i Almedalen, kunde ett antal av föreningens medlemmar få försmak av när de besökte klubbmötet i Stockholm i slutet av april. En presentation med fokus på ryska framtida artilleri- och luftvärnsförmågor. – Jag vill betona att de slutsatser och fakta vi presenterar inte tagits fram av ett antal äldre och pensionerade officerare som mig själv, även om vi kanske kan ha något att bidra med i dessa tider när vi åter ska försvara svenskt territorium. Studiearbetet har biståtts av ett flertal yngre, aktiva, högt kvalificerade medarbetare, officerare såväl som civila experter. För den initierade är det en delvis skrämmande bild över vilken offensiv anfallskraft den ryska björnen kommer att ha. Även om studien kommit fram till att en total ockupation av svenskt territorium inte är sannolik. – Vi anser att Ryssland inte har någon avsikt att ockupera Sverige, utan snarare ”låna” en mindre del av vårt territorium, till exempel Gotland, Södertörn eller Blekinge för att kunna gruppera långräckviddiga luftvärn- och/eller kustrobotsystem för att i första hand hindra Nato att stödja Baltikum mot ett väpnat angrepp, berättar Neretnieks. Artilleri & Luftvärn

För Försvarsmaktens del blir därför några av motåtgärderna att kunna påverka motståndaren i de områden som han har ”lånat” och kunna bedriva anfallsstrid för att återta terräng. – Vi kan alltså inte som tidigare i vissa situationer vänta på angriparen och efter hand försöka nedkämpa honom genom exempelvis fördröjningsstrider. Ur artilleristiskt perspektiv innebär det krav på både spaning och eldledning långt in på av angriparen behärskat område.

Hög momentan eldkraft Analyser av rysk övningsverksamhet, materielutveckling och insatser i både Georgien och nu senast i Ukraina visar att när ryska förband anfaller utvecklar de mycket hög och momentan eldkraft. Statiskt grupperade förband med avsikt att hejda en fiende kommer att vara mycket sårbara. – Vi är ganska övertygade om att överraskning och hög rörlighet kommer att känneteckna ryskt agerande – operativt som taktiskt, som Ryssland alltid har uppträtt. Anfallen kommer att riktas mot områden där det är tomt på svensk trupp. I detta avseende tror vi att artilleriet har en av sina viktigaste uppgifter genom att kunna bekämpa en angripare innan andra förband kan vara på plats. 19

Markrobotsystem Iskander är inte längre någon exklusiv resurs för högre chefer utan ett mängdvapen. Foto: FMV.

Enligt studien får ryska artillerisystem allt längre räckvidd och kan bekämpa dagens vapensystem utanför vår porté. Vi måste alltså ha förmåga att bekämpa markmål med markbaserade system på åtminstone 100 kilometers avstånd. Drönare eller andra luftburna system med målinmätningsförmåga kommer inte att vara någon exklusiv resurs som bara kan tilldelas av högre chef i den ryska organisationen. – Långt därifrån. Vi ser både att drönare, system för elektronisk krigföring och inte minst kryssningsrobotar kommer att vara mängdsystem inom något decennium. I de områden där Ryssland vill anfalla kommer också den momentana eldkraften att vara mycket hög, bland annat i form av termobariska stridsdelar som det är mycket svårt att skydda sig emot. Enligt studien blir kraven på svensk förmåga till rörlig strid väsentligt högre och inte minst den indirekta bekämpningen kommer att behöva vara mycket flexibel och kunna reagera snabbt: – Som vi ser det är kraven på artilleriet i stort sett att ha granater i målet inom någon eller möjligtvis några minuter efter målupptäckt. Detta om något borde vara en utmaning i arbetet med att utveckla framtida eldlednings- och sambandssystem.

I och med den stora tillgången till dessa system håller också förbekämpningsbilden på att förändras. Kryssningsrobotar och Iskandermissiler kan utdela kraftfulla, tidiga slag. Angriparen behöver inte längre genomföra utdragna flygkampanjer. Det är två förmågor som Karlis Neretnieks som fiktiv operationsledare anser är särskilt viktiga för den svenska indirekta eld-funktionen att bemästra i framtiden: • Tillräckliga räckvidder för att tidigt kunna påbörja bekämpning i trupptomma områden i väntan på att andra förband kan komma till området. • Möjligheter att understödja anfallstrid – bland annat genom nedhållande eld samt förmåga att mycket snabbt kunna svara på behovet av understöd till förband som för rörlig strid. Det är först under striden som många behov uppstår – mål uppträder, angriparen gör oväntade saker med mera. Mål som inte går att hitta i förväg därför att det helt enkelt inte funnits i ett visst terrängavsnitt tidigare. Till hösten inleds ytterligare en studie med syfte att analysera mer i detalj hur Försvarsmakten borde utvecklas med tanke på de slutsatser som den första studien kommer fram till. Denna studie leds av Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlem, brigadgeneral Anders Carell, FMV. Artilleri & Luftvärn kommer självfallet att presentera den andra studiens resultat när dessa är tillgängliga under 2017.

”Luftvärnet måste prioriteras” Kvalificerade och rörliga luftvärnssystem är ett måste för svenskt framtida försvar. – Utan ett effektivt luftvärn kommer de flesta andra system ha mycket svårt att komma till verkan. Luftvärnet måste skydda mot ballistiska och kryssningsrobotar, som jag redan förklarat redan idag är på väg att bli mängdvapen i Ryssland. 20

Artilleri & Luftvärn

Foto: FMV

Världskrig och en unik brudklänning Vid Garnisons- och Luftvärnsmuseet i Halmstad invigdes i början av sommar en helt ny basutställning. I centrum för den nya utställningen om beredskapstidens Halland står en unik brudklänning – sydd med tyget från en amerikansk fallskärm. Den 29 maj 1944 hörs ett dovt muller över Skåne. Två amerikanska bombplan flyger in över Rinkarby med sikte på samhällets lilla flygfält. Edvin Reinhold ”Pete” Peterson, 23, manövrerar det ena planet vars nödlandning blir dramatisk. Bromsarna havererar och ett däck exploderar! Lyckligtvis undviker Pete att krascha rakt in i en gärdsgård. Vad han inte vet då är att han inom en månad kommer befinna sig i Halmstad där han träffar Kerstin Kahlow – som så småningom ska gifta sig med honom, iklädd hans fallskärm. I sann ransoneringsanda lät det unga paret sy upp en brudklänning i tyget av Petes fallskärm. Nu, mer än 70 år senare, har klänningen åter kommit till Sverige, från Idaho/USA, och visas för första gången för publik. – Besökarna får följa med tillbaka till 40-talet till beredskapstidens Halland. Till ransonering och kristidsrecept, till den militära och civila mobiliseringen, och till Kerstin och Petes bröllop. Brudklänningen är inte bara ett unikt kulturhistoriskt föremål som vittnar om uppfinningsrikedomen i kristidens Sverige, den berättar också om närheten till kriget, säger utställningsproducenten Elin Fältskog. Inflygningarna av allierade bombplan tillhörde vardagen i södra Sverige och ofta hördes skarpa smällar från västkustens luftvärn. Hotet från himlen var ständigt närvarande och är därför en central del Öppettider och övrig information hittar du i utställningen. Museets filial i Skedalahed visar många av de lv-pjäser som användes under kriget. på museets hemsida: www.91anmuseet.se Artilleri & Luftvärn

Foto: Jan Svensson, Garnisons- och Luftvärnsmuseet.

Garnisonsmuseet i Halmstad:

Ulf basade över tre skjutfält Snacka om ansvar. Eller vad sägs om att basa över skjutfälten i Älvdalen, Villingsberg och Horssjön som berör sju kommuner och tre län med respektive politiska ledning. Med en sammanlagd yta på över 65000 hektar och 1 250 bäddar. Så var läget under ett par år fram till slutet av 2014 för artillerilöjtnanten Ulf Hane. Idag är Ulf ”bara” chef för skjutfältet i Villingsberg. Ett skjutfält som expanderar rejält.

Södra nordändan är ett välkänt begrepp för artillerister som besökte Villingsberg. Idag är stugan privat bostad men i många år var det platsen för övningsledning. 22

– Jo, det var lite att hålla reda på, säger Ulf och skrattar när han tar emot Artilleri & Luftvärn på sitt tjänstekontor på klassisk artillerimark, Villingsberg, dryga milen öster om Karlskoga i sydöstra kanten av Värmland. Sedan åtskilliga decennier är Villingsberg ett av landets större skjutfält. Bergslagens Artilleriregementet (A 9) och Livregementes grenadjärer (I 3) tillhörde under många år den största nyttjaren av fältet. I dag skjuts det inte lika mycket med grövre kalibrar. – Men, det är fullt tryck ändå. Under de senaste åren har det varit ett väldigt hårt tryck på samtliga skjutfält. Inte minst hemvärnet har använt Horssjön flitigt. Just nu är förband som övar inför kommande insats i Afrika på plats. Förra hösten i samband med Arméövningen sköts det med grovkalibrigt artilleri igen efter många års stiltje, berättar Ulf. Själv är han gammal A 9:are som, i motsats till ganska många andra kollegor, inte valde att lägga officerskepsen på hyllan när A 9 omlokaliserades till Boden, istället bytte Ulf förband och blev pansarsoldat vid P 4 i Skövde. – Min bror Mats valde att sluta men jag trivdes alldeles för bra i uniform för att sluta och har inte för många år kvar innan jag får gå hem med hedern i behåll, säger Ulf. Artilleri & Luftvärn

Ulf Hane Ålder: 59 år Familj: Hustru Unni, två barn samt bonuspappa till ett barn. Intressen: Golf, är bland annat ordförande i Karlskoga Golfklubb, all motorsport och naturligtvis ishockey (BIK Karlskoga).

Det bästa med Villingsberg: ”Jag har bra arbetskamrater där alla vill det bästa för skjutfältet. Förutsättningar för att utveckla fältet för utökad verksamhet är också goda.

Officer av en slump Ulf Hane blev officer mer eller mindre av en slump. – Jag hade i många år ett stort intresse för hockey och spelade dessutom på en ganska hög nivå. Eftersom jag ville fortsätta spela hockey med Bofors och försökte hitta en vettig kombination med hockey och yrkesliv fick jag tipset – bli officer. Men, istället för Bofors blev den nya klubben Kristinehamns Hockey Team och 1975 skrev Ulf Hahne under anställningskontraktet som yrkesofficer vid A 9 i Kristinehamn. – Den namnteckningen har jag inte ångrat en sekund. Idag kan jag dock känna mig lite ångerfull över är att jag inte, när tillfälle gavs, tackade ja till att gå mer befordringskurser. Det skulle inte ha skadat att ha varit lite högre i grad. – Samtidigt ska jag villigt medge att jag fick göra det jag ville för mina chefer; utbilda mig inom sambandstjänst, bli trafikinspektör. På senare år har jag också varit chef för kaptener och majorer som jag hade som lärare tidigare i karriären. Så, jag ska absolut inte klaga, säger Ulf och tar en slurk kaffe.

Artilleri & Luftvärn

Många är de förband som under årens lopp har övat i terrängen på Villingsbergs skjutfält.

Det var ett kärt återseende för Ulf Hane när artilleribataljonen från Boden rullande i lägret för att genomföra tankning. På bilden pratar Ulf med en av sina tidigare elever, numera A 9:s regementschef, överste Johan Pekkari.

Väntar på regeringens klartecken Vi har förflyttat oss för en morgonfika till Villingestrand, matsalen som tusentals soldater och officerare besökt under övningsdygnen på fältet. I dag är matsalen i stort sett tom förutom tre av Ulfs hantverkare som intar dagens frukost. På väggarna lite varstans i lokalen hänger plaketter som vittnar om alla förband som besökt fältet och uttryckt sin uppskattning över den service som fältets personal stått för. Men, lugnet i matsalen ger inte rättvisa åt den utveckling som nu pågår inom lägret. GMU-verksamheten inom ramen för Hemvärnets Örebro-Värmlandsgrupp genomförs i Villingsberg. Inom kort är tanken att gruppen ska flytta från sina lokaler i Örebro till Villingsberg. Ulf Hane väntar på regeringens klartecken. I dag har Villingsberg ungefär tjugo anställda på dagtid. Annat var det i början av seklet då verksamheten gick på sparlåga och fokus låg på internationella insatser. – Under flera år hade vi en miniminivå. Ett riktigt lågvattenmärke i min karriär var när Försvarsmakten i samband med Org 13 sade upp samtliga anställda i Älvdalen – sex 24

hantverkare fick gå hem och många hade decenniers erfarenhet och lokal kännedom om Trängslet. Avsikten var att det övade förbandet som besökte både Horssjön och inte minst Trängslet själva skulle stå för säkerhet och markservice. – Vad tyckte du om uppsägningsbeslutet? – Vad tror du – totalt vansinne! Jag fick den mindre trevliga uppgiften att genomföra uppsägningarna trots att jag försökte streta emot i det längsta. I dag har Försvarsmakten och FMV återanställt fler av dem som sades upp men vi har definitivt tappat värdefull kompetens på den tekniska sidan. Uppsägningsbeslutet var ett av de mest korkade som jag upplevt under min tid som militär. Klart som korvspad att ett sådant stort läger och skjutfält som Trängslet måste ha personal på plats. Förra året firade Ulf tioårsjubileum som chef för Villingsberg. När A 9 omlokaliserades från Kristinehamn till Boden fick han i samband med den sista slutövningen i Skåne frågan om han ville bli lägerkommendant. En befattning som hans åtta år äldre bror också haft under ett par år i början av 90-talet. Artilleri & Luftvärn

– Jag hoppas verkligen att jag får se mer ”pang” på fältet innan jag går i pension!

Fick chefsfrågan av lumparkompis

-Vi har ett väldigt bra miljötillstånd som medger att vi kan genomföra många olika typer av aktiviteter såväl helger som vardagar. Förra året hade vi nästan 35 000 gästnätter, säger Ulf Hane.

– Det var lite kul att det var min nuvarande chef som jag gjorde lumpen tillsammans med, Pether Fransson som ställde frågan till mig om jag ville bli lägerchef. ”Tja, det kan vara kul”, tänkte jag och sa ja utan någon längre betänketid. Om ett par år lämnar Ulf Hane in sin uniform för gott. Någon efterträdare är ännu inte utsedd, men den som tar över lägerchefsbefattningen kommer till väl dukat bord. Sedan något år tillbaka finns ett nytt miljötillstånd som medger att många typer av övningsverksamhet kan bedrivas i Villingsberg. Tillståndet tillåter bland annat avfyrande av 70 000 grovkalibriga skott (Älvdalen har tillstånd för en miljon skott över 12 cm kaliber).

35 000 gästnätter – Vi har ett väldigt bra miljötillstånd som medger att vi kan genomföra många olika typer av aktiviteter såväl helger som vardagar. Hemvärnet nyttjar fältets olika anläggningar i stort sett varje helg. I fjol hade vi nästan 35 000 gästnätter. Det var bara under några veckor som fältet var helt tom på verksamhet. Men, även om det finns utrymme för att genomföra större övningar på fältet så sker det mycket sällan. Ett faktum som Ulf Hane beklagar: – Det är nästan lite sorgligt att se vilken låg volym som det är på övningsverksamheten generellt idag. Förbandsskjutningar med artilleri existerar knappt. Innan artilleriskjutningen i höstas genomfördes den senaste artilleriskjutningen i bataljons storlek hösten 2004. Jag hoppas verkligen att jag får se mer ”pang” på fältet innan jag går i pension! Artilleri & Luftvärn

Ulf Hane informeras om avstängda skjutområden av biträdande skjutledare, Lucas Hübinette.

En mångårig vapendragare, Conny Nyblom diskuterar kvällens aktivitet med lägerchefen då A 4:s kamratförening kommer på besök. Conny sköter mässarbetet.

Kan luftmål bekämpas med elektromagnetiska vapen? Är det möjligt att bekämpa luftmål med elektromagnetiska vapen (EM-vapen, laser och mikrovågor)? Varför skulle man vilja använda dem? Har de fördelar mot vissa måltyper? Dessa frågor har utretts av Luftvärnsregementet på Högkvarterets uppdrag. Utredningens sekreterare, major Torbjörn Johannesson berättar om utredningens slutsatser. ”För två år sedan genomförde Luftvärnsregementet på HKV uppdrag förstudien ”Elektromagnetiska vapen mot luftmål” med deltagare från HKV, FOI, FMV och FHS. Denna artikel baserar sig på förstudien och av utrymmesskäl behandlas endast laservapen. Under perioden 2009-2013 genomfördes studier avseende hur luftvärnet bör vara utrustat efter 2020. Baserade på dessa studiers rekommendationer pågår nu en process för att förse våra bataljoner med nya sensorer och robotsystem, vilket säkerställer verkan mot de flesta måltyper. Det finns dock några mål som kan utgöra ett problem, exempelvis riktigt små mål som stridstekniska UAV och RAM-mål (raketer och granater). Små UAV:er kan vara viktiga mål att bekämpa på grund av det direkta eller indirekta hot dessa kan utgöra.

Värdefullt komplement I förstudien genomfördes en analys avseende begränsningar hos våra framtida verkanssystem mot måltyper i några scenarier där EM-vapen eventuellt kan vara ett alternativ. Produktspelkort togs fram för möjliga system 2025 och 2030. En första analys av dem genomfördes mot scenarierna. Förstudien redovisade att EM-vapen är nära att bli operativa, inledningsvis är de intressanta främst mot RAM-mål och stridstekniska UAV. De kan inte ersätta konventionella vapen men kan vara ett värdefullt komplement. I en framtida studie avses arbetet fortsatta med fördjupning av scenarier och produktspelkort samt en alternativvärde26

ring och rekommendation tas fram. Lv 6 hade i uppgift att genomföra en studie under 2016 men på grund av resursbrist har den skjutits framåt i tid.

Större öppenhet Från att ha omgärdats av stor sekretess skrivs idag allt mer öppet om EM-vapen, framförallt om laservapen. Utvecklingen av elektriskt drivna lasrar (fasta tillstånds- och fiberlasrar) har inneburit att laser blir ett allt mer intressant alternativ för bekämpning av vissa mål. Ett tecken på att det blir allt mer realistiskt är att satsningar görs i många länder såsom USA, Ryssland, Israel, Kina, Tyskland, Frankrike och Storbritannien samt inom europeiska EDA. Laser kan användas för att störa, blända, vilseleda eller skada optiska system. Detta ger möjlighet att skydda sig själv och närliggande skyddsobjekt mot olika former av luftburna hot samt att hindra underrättelseinhämtning. Vapentypen är förenlig med laserkonventionen eftersom den inte är avsedd att skada motståndarens synförmåga. Laser kan även användas för att förstöra luftmål, en laser kan antända ett mål eller smälta sig igenom ett metallhölje. Sprängämnet i en stridsdel kan explodera eller deflagrera.

Stora och klumpiga I USA har utveckling av vapenlaser pågått sedan 70-talet. De har för länge sedan bekämpat till exempel artillerigranater och raketer i bana. Problemet är att de kemiska lasrar de Artilleri & Luftvärn

använt varit stora och klumpiga samt förenade med logistiska problem och hälsoeffekter. Strävan har varit att skapa elektriskt drivna lasrar med tillräckligt hög uteffekt vilket har tagit lång tid. Nu har utvecklingen börjat nå en nivå då dessa lasrar blir praktiskt användbara. Flera projekt pågår i detta nu. En laserprototyp är operativ sedan 2014 på stridsfartyget USS Ponce. Denna torde ha en räckvidd på enstaka kilometer. I en rapport till kongressen 2012 anges att en vapenlaser som kan bekämpa flera måltyper på avstånd upp till 16 kilometer kan installeras på marinens fartyg om några år. Vapensystemet skulle bland annat kunna bekämpa vissa ballistiska missiler under slutfasen. Boeing arbetar med en demonstrator för armén betecknad High Energy Laser Mobile Demonstrator. I ett första steg har de använt en 10 kW laser som ryms i en 20 fots container. De har genomfört tester mot granatkastargranater och UAV med mycket bra resultat på ett avstånd av 1-2 kilometer. De avser gå vidare med allt mer kraftfulla lasrar för att om några år ha en demonstrator med 100 kW uteffekt. Denna skall kunna verka mot en granatkastargranat på 10 km avstånd. Boeing bedömer kostnaden för ett system till ungefär 15 miljoner dollar.

Artilleri & Luftvärn

Torbjörn Johannesson Torbjörn Johannesson började vid Lv 6 i Göteborg 1987. Sedan dess har han tjänstgjort vid ATS, FMTS och LvOHS/TS samt genomfört kommenderingar utomlands under 2 år. Han har varit sekreterare för flera luftvärnsstudier och studier om elektromagnetiska vapen. Major Johannesson arbetar i dag som studie- och utvecklingsofficer vid LvSS i Halmstad.

Rheinmetall är en bit på väg Ett exempel på verksamhet i Europa är företaget Rheinmetall som bedrivit utveckling under flera år med egna och tyska statliga resurser. Under 2013 genomfördes företaget en demonstration i Schweiz där tre mindre UAV och mål motsvarande granatkastargranater sköts ned, även IED:er bekämpades. Rheinmetall uppgav då att de skulle kunna ha ett fullt operativt vapen utvecklat på mellan fem och tio år. De kombinerar i sina demonstratorer ett antal industrilasrar och har en teknik för att koncentrera laserstrålen från dessa i en och samma punkt i målet. Företaget anser att de inte behöver ha laser med högre uteffekt än 50-100 kW eftersom de kan kombinera det antal lasrar som behövs för att uppnå önskad effekt i målet. Under demonstrationen 2013 bekämpades luftmålen på över en kilometers avstånd. För demonstratorn användes tre 10 kW lasrar vilket gav 30 kW mot målet. Under 2015 avsåg de att kunna uppnå 120 kW.”

Tyska försvarsmaterielkoncnen Rheinmetall genomförde för tre år sedan en demonstration av laservapen i Schweiz. Tre mindre UAV:er och ett mål motsvarande en granatkastargranat sköts ned under förevisningen. 28

Artilleri & Luftvärn

Analys av vapenlaser Fördelar: • Kostnad för varje bekämpningsinsats är försumbar. En luftvärnsrobot kostar flera miljoner kronor. • Laservapen kan verka så länge det finns kraftförsörjning, ingen begräsning av mängden verkansdelar. • Vapentypen innebär en mindre logistisk belastning, det finns inget behov av att transportera granater eller robotar till en avlägsen plats. • Laser riktas rakt mot målet och följer detta trots manövrering, någon framförhållning behöver inte tas ut. Granater och robotar utan länk har svårt att träffa när målets bana inte är predikterbar. • Laser kan användas för att blända eller skada sensorer vilket hindrar motståndarens uppdrag även om inte luftmålet skjuts ned.

Utmaningar och problemområden: • Laser är inte ett allväderssystem utan får stora begränsningar vid nederbörd, dimma och moln. • Laser måste ha fri sikt till målet under hela bekämpningen. Det kan vara svårt att hitta grupperingsplatser mot låga mål för att få en tillräcklig bekämpningstid. • Laser kan få problem med låga mål på grund av turbulens nära mark. • Ett mål förstörs inte när laserstrålen träffar det, utan belysning under ett antal sekunder krävs för att få verkan. Lasersystem kan ha problem att bekämpa mycket kraftigt manövrerande eller roterande mål eftersom en stabil följning mot samma punkt krävs. Ju längre bort ett mål befinner sig, desto svårare är det att åstadkomma en tillräckligt noggrann följning. • Förstörande lasersystem behöver bekämpa mål från sidan för att kontinuerligt ha ny luft som inte värmts upp. Vid rakt kommande mål värms luften upp vilket ger turbulens och mindre effekt i målet. En ensam laser kan därför inte användas utan flera behövs och ett system krävs som väljer lämplig laser beroende på målets bana. Ett undantag kan utgöras av stridstekniska UAV som är så ömtåliga att det kan vara möjligt med verkan även på rakt kommande kurs. • Det finns en risk för icke avsiktlig skada eller bländning på mycket långa avstånd mot ögon och sensorer. Flygplan och satelliter kan påverkas av ett verkanssystem. • Kostnadsbilden för inköp av kompletta system.

Laservapen som Rheinmetalls demonstrator, kan vara ett värdefullt komplement för att bekämpa små mål som stridstekniska UAV:er, konstaterar Luftvärnets Stridsskola i en färsk studie. Foto: Jan Ohlson, Luftvärnsregementet. Artilleri & Luftvärn

Arméchefen Anders Brännström avgår:

”Reservofficerarna är mitt dåliga samvete” Efter fyra års befattning tackar nu en frustrerad arméchef, generalmajor Anders Brännström för sig och tar från första juni över ansvaret för övningen Viking 2018. Innan han lämnade över till sin efterträdare, Karl Engelbrektson fick Artilleri & Luftvärn en avskedsintervju.

Den norrbottniske generalen skapade rubriker i riksmedier i början av året med sitt uttalande om att svenska armén förbereder sig för krig. En åsikt som han deklarerade i samband med årets Markstridsdagar och då bröt helvetet lös. Någon månad tidigare hade också Brännström i samband med en konferens om försvarsmateriel tydligt deklarerat att han anser att Försvarsmaktens ökade budget inte på långa vägar är tillräcklig för att infria de krav regeringen ställer på framtidens Försvarsmakt. För Anders Brännström är inte insikt om krigsförberedelser någon stor sak – landets två brigaders förmåga ska byggas upp och kunna agera som förväntat i en krigssituation.

– Lösryckt ur sitt sammanhang förstår jag om gemene man höjer på ögonbrynen för mitt påstående. Jag vill bestämt poängtera att jag aldrig har sagt att Sverige kommer att hamna i krig utan att mitt fokus är att mina förband ska förbereda sig så gott det bara går för att kunna möta ett eventuellt väpnat angrepp. Det och inget annat är arméns huvudsakliga fokus de närmaste åren. Vi sitter skönt tillbakalutade i varsin skinnfåtölj i tjänsterummet på Banérgatan i Stockholm. Runt omkring honom finns hans stabspersonal som just nu har mycket bråda dagar med att förbereda och genomföra arbeten med den omfattande mängd materiell förnyelse som ingår som en del i det senaste försvarsbeslutet. Artilleri & Luftvärn

En förnyelse som arméchefen inte anser når ända fram: – Försvarsbeslutet är ett steg i rätt riktning men jag vill vara ärlig och säga att ur mitt perspektiv räcker inte den ökade ekonomiska ram som Försvarsmakten fått sig tilldelad. Hålen att laga som den så kallade ”strategiska timeouten” medför är många och det kostar naturligtvis pengar. Sin frustration och irritation över hur Försvarsmakten idag fungerar med sedan flera decennier avlövade försvarsgrenar framförde, enligt hans egen utsago, Anders Brännström för mer än ett år sedan till dåvarande ÖB, Sverker Göranson. – Jag var tydlig när jag framförde min frustration till Sverker Göranson och min dialog om situationen har fortsatt med nuvarande ÖB. Jag uppfattar inte att jag har de förutsättningar jag behöver för att göra ett tillräckligt bra jobb för armén. Den lösning som vi nu har hittat fungerar för alla parter även om jag inte i grunden hade önskat att lämna uppdraget som arméchef efter bara fyra år.

– Vi måste ha funktionella ledningssystem på såväl taktisk som strategisk nivå. – Är du ledsen över att inte kunna fortsätta som arméchef? – Ledsen är väl att ta i men det är klart att bli övningsledare för Viking 2018 är kanske inte något direkt drömbefattning efter detta uppdrag. Men, jag ser på min nya uppgift som jag sett på mina tidigare – jag ska göra ett så bra jobb som möjligt. Fick mitt hjärta bestämma skulle jag stanna kvar som arméchef fram till min pension men jag tror inte det är bra att gå omkring med en knuten näve i byxfickan. Det känns bra att Karl Engelbrektson tar över som en frisk kraft efter mig. Det blir bäst för armén, vilket är det viktigaste! Artilleri & Luftvärn

Kvantitet kontra kvalitet Som vanligt, konstaterar arméchefen, handlar det till syvende och sist om balansen mellan kvantitet och kvalitét: – När det gäller kvantitet kontra kvalitet är min ståndpunkt tydlig. De förband jag ansvarar för ska ha en hög kvalitet. Jag har naturligtvis inget emot fem-tio brigader men jag vill inte ha dessa om inte de kan lösa uppgifter som vi har krav på. Anders Brännström exemplifierar med en genomförd upphandling – broläggare till de mekaniserade bataljonerna: – Det fördes ett tag en diskussion om ett alternativ som var tre kompletta system och ett annat som var fyra system, som dock inte var kompletta. Då undrar naturligtvis jag hur den tänker som föreslår fyra, icke kompletta system. Vilken nytta har vi av system som inte är kompletta?

Nya lv-system är prioriterade När det gäller anskaffningen av nya materielsystem står både luftvärnets ersättare till Hawk samt stridfordonsmonterad granatkastare högt upp på arméchefens prioriteringslista: – Jag måste säga att jag är väldigt glad över att få vara arméchef under den period då artilleriet fått ett nytt bekämpningssystem. Det var väldigt bra dagar i Boden då jag fick överlämna systemet till chefen för Artilleriregementet. – Nya lv-system och stridsfordonsburen granatkastare står högt upp på min prioriteringslista. Det vill jag understryka. Däremot får vi se vilken typ av system som nuvarande ekonomi har råd med. Själv ser jag gärna att vi anskaffar ett system med hög flexibilitet som kan följa med brigadens anfallsrörelse, det vill säga ett bandburet system. Med tanke på den låga volym artilleri vi idag har är stridsfordonsburna granatkastare mycket viktiga som komplement till brigadens förmåga till indirekt bekämpning. 31

– Vår huvuduppgift är att försvara vårt eget land. För att klara av denna uppgift behövs ett modernt och dynamiskt artillerisystem samt kvalificerat luftvärn.

Ett stridsfordonsburet granatkastarsystem ska vara operativt senast år 2020 men arméchefen ser gärna att det nya bataljonsartilleriet successivt tas i drift redan om något år. – Som arméchef anser jag att den volym vi idag har inom artilleriet långt ifrån är optimal för att ge eldunderstöd till två brigader. – Vad är du mindre nöjd med under din tid som arméchef? – Jaa du, var ska vi börja, säger arméchefen och ler. – Skämt å sido, vår hantering av den kompetens som reservofficerarna besitter är inte något som jag gärna skryter om. Reservofficerarnas situation är mitt dåliga samvete då jag upplever att vi inte har haft kraft nog att bemöta reservarnas behov på information och stöd i nuvarande organisation. Jag vet att vi nu försöker att ta igen denna brist men det går inte tillräckligt snabbt. Vi får inte tappa mer kompetens så att fler reservare väljer att avsluta sin anställning. – Jag har också känt att den sten som skavt i min sko blivit allt mer irriterande när det gäller hur försvarsgrenarna som armén, marinen och flygvapnet slagits sönder de senaste decennierna. Vi hade starka försvarsgrenar med kompetent ledning men idag leder inte jag som arméchef inte ens viktiga förband som lednings- och logistikbataljonerna. Denna konstruktion, tycker jag är mycket märklig.

Måste lösa frågan om ledningssystem Bristen på ledningssystem, som bland annat blev tydligt under senaste större övningen som en brigadledning deltog i, Cold Response i Norge, är också något som bekymrar arméchefen. – Det är en hämsko som jag hoppas att jag och ledningssystemschefen, general Hallin, tillsammans med våra respektive medarbetare, snarast ska hitta en bra lösning på. Vi måste ha funktionella ledningssystem på såväl taktisk som strategisk nivå. Det duger inte att vi har ett av världens främsta artillerisystem om vi inte kan utnyttja den snabbhet som finns i systemet. 32

Bataljonschef, övlt. Mikael Beck, genomförandesektionens chef, major Niklas Uddén samt Anders Brännström under 61:a luftvärnsbataljonens höstövning på Gotland förra året.

I detta hänseende är också brigadförmågan viktig att lyfta fram. Just nu har vi hög prioritet på att skapa förmåga och system för krypterad talkommunikation. Timman som redaktören fått till förfogande för intervjun med general Brännström börjar lida mot sitt slut och jag frågar om det finns något ämne som vi inte berört som Anders Brännström vill förmedla till Artilleri & Luftvärns läsare: – Vi har berört många olika aspekter av arméns framtid och jag vill bara konstatera att det inte var särskilt många år sedan som höga företrädare för Försvarsmakten pratade öppet om möjligheten att avveckla både vår artilleri- och luftvärnsförmåga. Det var konkreta resonemang inom vissa avdelningar på Högkvarteret om nyttan med sådan understödsfunktioner som artilleri och luftvärn. Jag tackar högre makter för att dessa diskussioner inte fick mer fotfäste hos militärledningen. Idag är situationen för luftvärnet omvänd då luftvärnsförmågan är prioriterad. Det är bra att Försvarsmaktens internationella insatser finns kvar – det utvecklar oss men vi ska inte ha det som en huvuduppgift. Vår huvuduppgift är att försvara vårt eget land. För att klara av denna uppgift behövs ett modernt och dynamiskt artillerisystem samt kvalificerat luftvärn. Artilleri & Luftvärn

NASAMS Extended Range Supersedes HAWK performance with active missile NASAMS Baseline - Full interoperability with other NASAMS user nations NASAMS Open Network Centric Architecture - Plug and Fight - Legacy sensors and weapons can be fully integrated - Distributed deployment - survivability AMRAAM-ER (Extended Range) - Production delivery in 2019 New Air Defence Console - Revolutionizing operator interface and information management

www.kongsberg.com Artilleri & LuftvĂ¤rn

Artilleri & Luftvärn på besök:

Lars-Göran monterar vaggor i artilleriets vagga Svenska artilleriets vagga är i mångt och mycket synonymt med Bofors flera hundra år anrika kanontillverkning i Karlskoga. Just i dessa tider går produktionen på högvarv i BAE System Bofors monteringshallar. Här monteras artilleripjäsen som kan bli landets sista inhemskt utvecklade artillerisystem – Archer. Artilleri & Luftvärn har fått exklusiv inblick i montagearbetet. Många artillerister nickar igenkännande när beteckningen ”Backa” kommer på tal. I de stora verkstadsskeppen på Backa industriområde har åtskilliga hundratals artilleripjäser och stridsfordon slutmonterats under de århundraden som Bofors producerat försvarsmateriel, även om produktionen under ett antal år i början av 2000-talet gick på sparlåga. Istället var utvecklingsarbetet med Archer desto mera intensivt. Idag är några av skeppen åter fyllda med sjudande verksamhet.

Snart är en över 50 år lång karriär som kanonmontör över för Lars-Göran "Pelus" Pettersson.

Två system per månad – Vi har just nu en produktionstakt på ungefär två system i månaden. Erik Jonsson är produktionsansvarig för monteringen och leder Artilleri & Luftvärns guidning runt om i verkstaden. Förnärvarande (våren 2016) arbetar ungefär 50 personer med produktion av Archer. Ett projekt som inleddes för flera decennier sedan med utvecklingsarbete och som i grunden är ett omfattande renoveringsprojekt då flera viktiga komponenter från haubits 77 B-pjäserna nu renoveras och återanvänds. 34

Varje unik komponent har ett nummer inristat i stålet för att öka spårbarheten om något fel uppstår. Artilleri & Luftvärn

Mikael Take, projektledare för Archerprojektet inom Bae Systems Bofors och produktionsansvarig Erik Jonsson poserar vid ett av 15,5 centimenters eldrör som snart ska monteras på en pjäs. Artilleri & Luftvärn

– På sätt och vis känns det rätt att sluta mitt yrkesliv med att producera Archer med tanke på att jag tillverkade vaggor till haubits 77.

T.v. Mikael Olsson är chef för det unika testlabb som byggts upp för att genomföra alla möjliga simuleringar av funktioner i Archerpjäsen. Testlabbet kan verifiera såväl mjukvara som att hårdvaran fungerar som det är tänkt. T.h. Tony Strömgren är en av montörerna som just nu arbetar för fullt med att producera Archerpjäser. På bilden arbetar Tony med ett ammunitionsmagasin.

– För det skjutande systemet återanvänder vi efter en totalrenovering vaggan, bakstycke, mynningsbroms, tryckkärl, laddbrygga och rekylbroms. Dessa komponenter från kärnsystemet har vi tagit hand om som en del av affären då vi övertog material från sammanlagt 51 stycken 77 B-pjäserna, berättar BAE System Bofors projektledare för Archer, Mikael Take. Han vill dock betona att ett antal komponenter som bedömts som särskilt kritiska nytillverkas.

50 års erfarenhet En av montörerna som har lång erfarenhet av kanonproduktion arbetar idag vid stationen för vaggan – Lars-Göran ”Pelus” Pettersson. Faktum är att ”Pelus” i augusti arbetat 50 år med att producera olika skjutande system. 36

– Jo, jag var med redan när vi tillverkade vaggan till den pjäsen för första gången – haubits 77, så för min del är väl cirkeln sluten, säger Pelus och skrattar. För Lars-Görans del började det i slutet av 60-talet med produktionen av stridsvagn 103 eller ”S” i mer dagligt språkbruk. Vagnen levererades 1967-1973. – Sedan arbetade jag med renoveringens av 40 millimeter pjäserna till Försvarsmakten innan det blev montering av haubits 77, minns Lars-Göran. På sätt och vis känns det rätt att sluta mitt yrkesliv med att producera Archer med tanke på att jag tillverkade vaggor till haubits 77. Samma vaggor som vi nu plockat isär i minsta detalj och använder efter en totalrenovering till Archer, hinner Lars-Göran berätta innan en tidigare artilleristofficer, Marcus Eliasson behöver hans uppmärksamhet. Artilleri & Luftvärn

Marcus Eliasson, kvalitetsingenjör, Erik Jonsson, produktionsansvarig, projektledaren Mikael Take samt konstruktionsansvarige Mikael Olsson var värd för Artilleri & Luftvärns besök i Backaverkstäderna. Verkstadsskepp som även inhyser eget måleri (bild t.h).

Ömsesidig respekt Marcus Eliasson arbetar sedan ett antal år tillbaka som en av BAE System Bofors kvalitetsingenjörer. Idag kan han Archersystemet på sina fem fingrar och för en fortlöpande dialog med kunden, FMV:s representanter, som ofta är på plats i verkstaden för att verifiera att produktion genomförs enligt gällande kontraktsvillkor. – Vi har en väldigt bra och öppen dialog med såväl kunden som slutanvändaren, det vill säga Försvarsmakten och A 9:s personal. Inte minst är respekten väldigt stor för våra olika roller även om många av oss lärt känna varandra väl eller också har ett tidigare gemensam yrkesliv inom Försvarsmakten, säger Marcus. Som mest har nästan 130 personer varit involverade för BAE System Bofors del i Archerprojektet. För närvarande uppskattar Mikael Take att under 2016 kommer ett 80-tal personer att arbeta med Archer. – Vi går fortfarande och väntar på mer detaljer om hur renoveringen av stridsfordon 90-familjen kommer att påverka oss. Som läget är i dag har vi levererat 24 pjäser till Försvarsmakten i september i år, säger Erik Jonsson. I dag tar det ungefär 15 veckor från det att arbetet med att montera en Archerpjäs inleds till leverans för slutkontroll av kunden FMV. Ytterligare fem veckor senare levererar i sin tur FMV pjäsen till Försvarsmakten. Artilleri & Luftvärn

FAKTA Dessa artilleripjäser har under årens lopp monterats i Backaverkstäderna: Fälthaubits 77 A FH 77 B01 Ng FH 77 B02 Indien FH 77 B04 HAUB F Reno ARCHER

ca 200 st 42 st 410 st 51 st 150 st 24 st

Snart kommer fakturan Artilleri och Luftvärnsklubben är en ideell förening som verkar för utvecklingen inom artilleriet och luftvärnet. Föreningen är beroende av sina medlemmar och därmed också medlemsavgiften för att kunna bedriva en bra verksamhet. Tidskriften Artilleri & Luftvärn ges ut av klubben fyra gånger per år och skickas ut till alla medlemmar. Utöver detta anordnas seminarier med intressanta föreläsare samt klubbmöten. Sedan ett par år tillbaka faktureras medlemsavgiften (125 kr) en gång per år. Fakturan kommer i brevlådan i anslutning till sommaren. Vänligen håll utkik efter fakturan och betala den i tid. Har du frågor angående ditt medlemskap eller betalningen av din faktura, ber vi dig kontakta medlemsansvarig Lars Mörrby på telefon 070-217 02 16 eller via e-post: info@artlvklubben.se.

Artilleri- och luftvärnsklubben Adress

Ordförande

Artilleri- och Luftvärnsklubben Box 100 55 300 10 Halmstad

Öv Johan Pekkari Artilleriregementet Box 9113 961 19 Boden 0921-34 80 00

Kontaktperson: Överstelöjtnant Lars Mörrby, Högkvarteret i Stockholm. Tel: 08-788 78 68

Artilleri-Tidskrift Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser Inom Europa Utom Europa

300 kr per år 350 kr per år

Lösnummerpriser Enkelnummer Dubbel-/Temanummer

100 kr 150 kr

© 2016 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format. Eller besök www.artlvklubben.se

Så här ser medaljen ut som delas ut till mottagarna av förre redaktören för ArtilleriTidskrift, John Lindnérs donationsfond. En av årets mottagare är artilleristen, major Ulf Gullberg som i samband med en liten ceremoni i Skövde tog emot medaljen av klubbordförande, överste Johan Pekkari. Medaljutdelningen genomfördes i samband med att andra brigadstaben övade ledningsträning. 38

STEFAN BRATT Redaktör stefanbratt@tele2.se

JOAKIM LEWIN Bitr. redaktör joakim.lewin@fmv.se

PERNILLA HÖÖK Grafisk form pernilla@whdesign.se

Artilleri & Luftvärn

Artilleri & LuftvĂ¤rn

Posttidning B

Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

ARCHER – MoRE tHAn A gun

With a high degree of survivability and a significant range of effects, Archer provides the users with an entirely new type of indirect fire capability.