Omställning till grönt by Alexander Mehlmann

HÅLLBAR UTVE CKLING

Inför Earth Summit 2012

Foto: UNICEF/NYHQ2009-2234/Anita Khemka

Omställning till grön

Om allt fler människor ska kunna leva goda liv, utan att jordens resurser överutnyttjas, måste utvecklingen i världen förändras och göras hållbar. Bilden är från öppningsceremonin för världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg, Sydafrika, 2002. I juni 2012 är det återigen dags för ett världstoppmöte om hållbar utveckling, Earth Summit 2012, denna gång i Rio de Janeiro, Brasilien.

Vart är mänskligheten på väg? Är dagens utveckling hållbar? Ingen vet svaret på den första frågan, men svaret på den andra ger en fingervisning. En i stort sett enig kör av forskare, experter och beslutsfattare menar att mänskligheten måste ändra kurs och ställa om sina samhällen och sitt sätt att tänka. Vårt hänsynslösa utnyttjande av naturens resurser närmar sig gränsen för vad planeten tål. Nästa år är det återigen dags för ett världstoppmöte om hållbar utveckling, och det brådskar med kloka och konkreta beslut. 4

nom FN har man debatterat frågan om hållbar utveckling sedan 1987 då den s k Brundtlandrapporten lyfte begreppet. Vid världstoppmötet i Rio de Janeiro några år senare (1992) fanns det optimism, politisk vilja och enighet om betydelsen av dessa frågor. Mötet antog bl a Agenda 21, en konkret och omfattande handlingsplan för hållbar utveckling i världens alla länder. Ändå kan vi idag, nästan två decennier senare, konstatera att utvecklingen i VÄRLDSHORISONT 2/11

HÅLLBA R UT VE CKLIN G

ekonomi brådskar världen är minst lika ohållbar som någonsin och att det nu brådskar med kraftfulla åtgärder för att rädda jordens ekosystem och klimat. Dessutom är livsmedelsförsörjningen för jordens växande befolkning hotad. I en debattartikel från januari 2011 skriver ett antal forskare vid SEI, Stockholm Environment Institute: ”Vi har nu nått en punkt där vi överskrider flera gränser för jordens förmåga att generera social och ekonomisk utveckling på lång sikt. Vi har inte bara en klimatkris att hantera utan även en global ekosystemskris. Detta nya läge kräver ett fördjupat globalt samarbete mellan världens länder i nära samarbete med forskare. Lokala, regionala och globala miljöförändringar samspelar nu på ett sätt som riskerar att underminera möjligheter att säkra och vidareutveckla de sociala och ekonomiska framsteg som gjorts i flera av världens tillväxtekonomier. Dessa miljö- och resursutmaningar ställer enorma krav på omställningar av produktion och konsumtion, investeringar i industri, energi och transportsystem.” VISSA FRAMSTEG Mängder av initiativ och processer pågår förstås för att tackla dessa jättelika utmaningar. På senare tid har också vissa framsteg gjorts på global nivå. Vid ett FN-toppmöte i oktober i Nagoya, Japan, fattades konkreta beslut om skydd för den biologiska mångfalden – bl a ska en vetenskaplig panel inrättas med FN:s klimatpanel IPCC som förebild. Och vid klimatförhandlingarna i december i Cancún, Mexiko, syntes vissa tecken på en ny konstruktiv anda. Maria Berlekom, ledande ämnesföreträdare för miljö och klimatfrågor på Sida, lyfter fram näringslivets ökade intresse för hållbarhetsfrågor som en annan positiv trend: – Många aktörer inom näringslivet börjar förstå att deras resursbas är hotad. Många industrier är starkt beroende av ”naturkapitalet”, t ex tillgång till vatten, VÄRLDSHORISONT 2/11

för att bedriva sin verksamhet. Man börjar också alltmer förstå att klimatförändringarna är en risk som måste hanteras och dessutom börjar man inse att det finns marknadsfördelar med att engagera sig i hållbarhetsfrågor, säger hon. – Så det finns positiva tecken, men är det tillräckligt och går det tillräckligt fort? Svaret är nej. Vi har inte så många år på oss för att rädda ekosystemen och klimatet. FRÅN KUNSKAP TILL HANDLING Daniel Slunge, miljöekonom vid Göteborgs Universitet, konstaterar å sin sida att det är dags för mänskligheten att ta steget från kunskap till handling: – Vi har fått med näringslivet och andra aktörer i diskussionen om hållbar utveckling och vi har skapat ett medvetande om dessa frågor. Nu måste vi gå från medvetande till konkreta åtgärder, och det är där vi står idag. – Det finns ett stort gap mellan alla åtaganden som gjorts inom FN-systemet, och konkret handling, säger han. När hållbar utveckling lanserades på 80-talet slogs det fast att begreppet består av tre delar: miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet. De experter som Världshorisont talat med menar att hållbar utveckling som vägledande begrepp i den globala debatten har haft både för- och nackdelar. – En stor fördel var att man lyfte frågorna och behovet av att titta på helheten. Det gjorde att sakfrågorna stärktes och att olika aktörer har kunnat involveras, säger t ex Johan Kuylenstierna, centerchef vid SEI och adjungerad professor i internationella vattenresursfrågor vid Stockholms Universitet. LÅNGSIKTIGT PERSPEKTIV Daniel Slunge framhåller att man även skapade ett långsiktigt tidsperspektiv med det nya begreppet: – I hållbar utveckling lade man in en skyldighet gentemot kommande genera-

tioner, och det har gjort att man delvis hamnar i en annan diskussion. Man har också flyttat miljöfrågorna närmare frågorna om handel och utveckling, och därigenom fått nya aktörer att intressera sig för miljön, säger han. Samtidigt är de tre överens om att begreppet är otydligt, vilket gjort att olika parter lagt in olika tolkningar, beroende på sina egna utgångspunkter och intressen. – Efter Riokonferensen 1992 uppstod ett dilemma rörande vad begreppet egentligen stod för. Nord betonade miljöfrågorna medan Syd betonade utvecklingsdelen, vilket har gjort att det har funnits en mismatch i diskussionen, säger Johan Kuylenstierna. – En förenklad beskrivning är att utvecklingsländerna generellt sett har ekonomisk utveckling som övergripande mål. De menar att ekonomisk utveckling är grunden för all utveckling i ett samhälle och att det först är när man har ekonomisk utveckling som man kan bekämpa fattigdomen och få en positiv samhällsutveckling i allmänhet. HÅLLBAR UTVECKLING (på engelska sustainable development) är ett begrepp som introducerades på 80-talet. I den s k Brundtlandrapporten från 1987 definieras det som en utveckling som “... tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”. I dagligt tal används ofta termen hållbarhet. Hållbar utveckling består av tre delar: • ekologisk hållbarhet, • social hållbarhet och • ekonomisk hållbarhet. Inom FN har två världskonferenser om hållbar utveckling hållits, den första i Rio de Janeiro, Brasilien, 1992 och den andra i Johannesburg, Sydafrika, 2002. Nästa års konferens, Earth Summit 2012, hålls även den i Rio.

HÅLLBAR UTVE CKLING

Johan Kuylenstierna

Daniel Slunge

De olika synsätten har hängt kvar som en osynlig barriär genom åren och skapat låsningar och hinder i det globala förhandlingsmaskineriet. Ett annat grundläggande problem är att de institutioner och regelverk som ska hantera miljöutmaningarna är alldeles för otillräckliga, något som det dock råder bred enighet kring. FN:s miljöprogram UNEP har t ex inget mandat för att jobba med hållbar utveckling i dess fulla bredd, och är dessutom en relativt svag aktör. FN:s kommission för hållbar utveckling (Commission on Sustainable Development, CSD) kan bara producera rekommendationer och har låg status. Och FN:s konventioner på miljöområdet är för många och arbetet med att genomföra dem för splittrat, menar en enig kritikerkör. När världens länder i juni nästa år återigen samlas till toppmöte i Rio för att diskutera hållbar utveckling (Earth Summit 2012, även kallat Rio+20) är därför det internationella ramverket – organisationer och processer – ett av två huvudteman i förhandlingarna. – CSD är det enda FN-organ som har mandat att jobba med hela frågan hållbar utveckling. Att stärka CSD och ge det större tyngd borde ha varit en viktig del av reformeringen av FN, säger Johan Kuylenstierna.

Maria Berlekom

– Ibland har UNEP försökt ta på sig ansvaret för arbetet med hållbar utveckling men då har det uppstått problem eftersom man klampat in på andras mandat. Kuylenstierna menar att problemet är detsamma för flera av de stora globala utmaningarna. De spänner över många olika FN-organs arbetsområden och därför krävs ett nära och kraftfullt samarbete mellan organen för att kunna hantera frågan. Klimatfrågan, t ex, handlar om allt från industri och konsumtion till skogsbruk, jordbruk, vatten och mat. SEKTORIELLT SYSTEM – Vi har ett FN-system som baseras på hur världen såg ut i mitten av 1900-talet. Det är ett sektoriellt system där varje fråga har sitt eget organ. Så frågan är hur man löser detta? Ska man reformera hela FN-systemet från grunden eller fortsätta som tidigare och skapa nya starka organ för viktiga frågor? Kuylenstiernas förslag är att man i stället inrättar mekanismer som främjar och styr upp samarbetet mellan de befintliga FN-organen, med UN Water från 2003 som förebild. Han var själv verksam som rådgivare inom denna mekanism mellan 2007 och 2010. UN Water har till uppdrag att stimulera samverkan mellan 28 olika FN-organ i

Marilyn Mehlmann

frågor som rör vatten. – UN Water har bara tre anställda och fysiskt sitter de hos olika FN-organ. Så resurserna dras från organen i ställer för att man skapar ett nytt. Idag finns även ett UN Oceans och UN Energy, och jag skulle gärna vilja se ett UN Climate, säger Kuylenstierna. – Inget FN-organ ska ensamt vara ansvarigt för klimatfrågan. Om man ska lösa den krävs att alla berörda parter är med och känner ett ägarskap. Maria Berlekom är inne på samma tankegångar: – Emellanåt diskuteras att uppgradera UNEP till ett kraftfullt FN-organ för miljöfrågor, ett ”World Environment Organization”. Fransmännen driver detta stenhårt. Och kanske skulle det ge högre status åt miljöfrågorna och göra dem mer synliga i det internationella systemet, säger hon. – Samtidigt kan jag känna en oro inför en sådan utveckling. Miljö och klimat är tvärfrågor som alla ska hålla på med. Om man inrättar ett nytt FN-organ finns en risk att andra tänker att de inte behöver jobba med det längre. Det andra huvudtemat vid toppmötet i Rio nästa år är grön ekonomi (”green economy”), ett begrepp som blir alltmer framträdande i debatten. Kanske kom-

NÅGRA GRUNDLÄGGANDE HÅLLBARHETSFRÅGOR b KLIMATFRÅGAN. Höga koncentrationer av växthusgaser i atmosfären gör att jordens naturliga växthuseffekt förstärks, temperaturen stiger och klimatet förändras. Människans utsläpp av koldioxid är en avgörande faktor. Idag ligger halten koldioxid i atmosfären på 390 ppm vilket är ca 30 procent över de högsta halterna under de senaste 800 000 åren. Det 6

varmare klimatet kan leda till extrema väderförhållanden som långa torrperioder och nyckfulla regn. I redan utsatta länder blir effekterna särskilt allvarliga, särskilt för fattiga människor som lever av jordbruk.

b EKOSYSTEMEN. Ekosystemen är fungerande enheter där djur, växter och

den fysiska miljön samspelar, t ex en sjö, en hage, en skog eller hela jordklotet. De största förändringarna i jordens ekosystem består i omvandlingen av skog till odlingsmark, förändringar i klimatet, utrotning av arter och förlust av korallrev. Fungerande ekosystem är en nödvändig grund för att människorna på jorden ska ha tillgång till bl a rent vatten, mat och

virke, s k ekosystemtjänster.

b BIOLOGISK MÅNGFALD. Biologisk mångfald är en annan benämning för den variationsrikedom av liv som vi har på jorden. Idag sker en snabb utarmning av den biologiska mångfalden på grund av människans olika aktiviteter. När arter minskar i antal eller utrotas störs den VÄRLDSHORISONT 2/11

HÅLLBA R UT VE CKLIN G mer ett resultat av Rio-konferensen att bli att grön ekonomi ersätter hållbar utveckling som vägledande begrepp, tror Johan Kuylenstierna. ”Grön ekonomi” hänger samman med den gamla splittringen mellan Nord och Syd, där Nordländerna betonat miljöaspekterna av hållbar utveckling medan Sydländerna framhållit behovet av tillväxt. – Från utvecklingsländernas sida finns det en rädsla att det ska komma en massa miljökrav som förhindrar ekonomisk utveckling i fattiga länder. De hävdar att de måste ha rätt till tillväxt för att bygga upp sina samhällen, precis som de rika länderna en gång gjorde, säger Daniel Slunge, och fortsätter: – Begreppet grön ekonomi, som nu lanseras inför Rio-mötet, är ett sätt att försöka lösa upp den här konflikten. Man säger att det inte handlar om att lägga begränsningar på den ekonomiska utvecklingen utan att det i stället är ett nytt sätt att skapa ekonomisk utveckling. Att man genom en omställning till en grön ekonomi skapar jobb och tillväxt genom att det investeras i grön teknik etc.

– Nu försöker man alltså argumentera för att en grön omställning är bra även ur ett ekonomiskt perspektiv. UNEP:s budskap är att länder genom att investera endast 1-2 procent av sin BNP på grön omställning kan komma väldigt långt. Så ”grön ekonomi” är ett försök att omformulera och länka ihop de tre pelarna inom hållbar utveckling. Tyvärr finns redan tecken på motstånd mot de nya tankegångarna, berättar han vidare: – Utvecklingsländernas samarbetsgrupp G77, t ex, tycker inte att vi behöver något nytt begrepp utan att det är bättre att jobba på de åtaganden som redan gjorts. De är rädda för att det ska bli en ”grön protektionism”, d v s att de rika

sprida sig, och som kan få stor betydelse på sikt. – Dels handlar det om hur vi ser på mänsklig utveckling överhuvudtaget. Vi tänker linjärt, att utvecklingen går långsamt i små steg, vilket gör att vi bygger upp system som gör oss sårbara. Men händelser under senare år visar att den i stället sker ryckvis, i samband med plötsliga händelser – en ekonomisk bubbla som brister, t ex, eller en jordbävning utanför Japans kust. – Samtidigt visar forskningen att planetens system närmar sig gränsen för vad de klarar av och risken är att de plötsligt ”tippar”. Så vi måste börja kalkylera med plötsliga, oväntade händelser, och samtidigt bygga system där vi har säkerhetsmarginaler, säger hon. Vidare måste vi börja värdera naturens resurser på ett annat sätt och skapa ekonomiska incitament för ett mer hållbart samhälle, framhåller hon. – Två huvudfrågor där det idag går åt fel håll är klimatet och den biologiska mångfalden, men försöken att motverka den negativa utvecklingen uppfattas som något som hindrar ekonomisk utveckling. Om man t ex skyddar den biologiska mångfalden i ett område ses det som att man tar undan området från utveckling. – I stället behöver man tänka att man gör en investering i viktiga naturkapitaltjänster som är till nytta för samhället. Genom att vårda dessa naturresurser skapar man dessutom en buffertkapacitet, en ”resiliens”, i samhället, säger Maria Berlekom.

”Vi måste börja värdera naturens resurser på ett annat sätt och skapa ekonomiska incitament för ett mer hållbart samhälle.”

HAR ENGAGERAT SIG Två globala aktörer som engagerat sig i dessa frågor är industriländernas samarbetsorganisation OECD och FN:s miljöprogram UNEP. OECD har tagit fram en ambitiös strategi för ”grön tillväxt” medan UNEP nyligen lanserade en rapport på 600 sidor om just grön ekonomi. – UNEP och andra har länge pekat på de stora kostnader som nuvarande ekonomiska system innebär, främst stora kostnader p g a miljöförstöring och klimatförändringar som man inte tagit hänsyn till och inte haft något bra system för att mäta, säger Daniel Slunge.

känsliga balansen i naturens kretslopp och det kan leda till oåterkalleliga negativa effekter på de naturliga ekosystemen. Hotet mot den biologiska mångfalden är därför ett hot mot allt levande på vår jord.

b ENERGIFRÅGAN. För all mänsklig aktivitet krävs energi och hittills har VÄRLDSHORISONT 2/11

länderna ska ställa upp handelshinder för länder som t ex inte har koldioxidskatter. – Om det nu är en grön omställning som behövs så tycker G77 att de rika länderna ska gå i bräschen och ställa om sina system så att de fattiga länderna kan fokusera på tillväxt. Här kommer OECD:s tankegångar på ”grön tillväxt” in. Slunge menar att tillväxt som vi känner det är ett positivt laddat begrepp, samtidigt som det är förknippat med ökad användning av energi och material. Så frågan är hur man får en tillväxt som är miljöanpassad? – Som läget är idag behövs det mycket starka styrmedel för att få en tillväxt som inte leder till ökade utsläpp av koldioxid, säger han. Maria Berlekom menar att det finns många nya tankegångar som håller på att

användningen av olja och kol orsakat enorma miljöproblem på jorden, inte minst i form av koldioxidutsläpp. Därför forskas det nu intensivt på att utveckla de s k förnybara energikällorna, främst bio-, sol-, vatten- och vindenergi. En avgörande diskussion är vilka energislag som fattigare länder, däribland befolkningsjättarna Kina och Indien,

LOKAL NIVÅ En expert som närmar sig hållbar utveckling från en lite annan utgångspunkt är Marilyn Mehlmann, generalsekreterare

väljer att satsa på i sina ansträngningar att lyfta sina invånare ur fattigdom. Kärnkraft är ett energislag som inte anses vara förenligt med en hållbar utveckling p g a för stora risker och kostnader.

b MAT. Stigande temperaturer, ökenbildning och markförstörelse, brist på

färskvatten och en växande befolkning är problem som hotar livsmedelsproduktionen på jorden. Stigande havsnivåer leder dessutom till att låglänt jordbruksmark försaltas. Fattiga jordbrukare är särskilt utsatta då de drabbas av dessa förändringar och saknar kunskap och resurser för att hantera situationen. Forts. på nästa 7sida

HÅLLBAR UTVE CKLING

Brist på vatten kan leda till bl a hungersnöd, ökenbildning och konflikter mellan samhällen. Bilden är från ett torrlandskap nära Manatuto, Östtimor.

för GAP, Global Action Plan International. GAP jobbar med hållbar konsumtion och beteendeförändringar, främst på individoch lokal nivå, och Mehlmann tror inte längre att världens regeringar och FN är de viktigaste aktörerna: – Jag tror mer och mer att omställningen, om den kommer, kommer att ha sin tyngdpunkt i lokalsamhället. I Sverige liksom i många andra länder tror jag att det finns nästan obegränsade möjligheter att fatta viktiga beslut på kommunal nivå, säger hon. – Kommunerna upplever sig visserligen ofta sakna pengar för ändamålet. Och häri ligger både den stora utmaningen och möjligheten: att börja bygga ’oaser’ utifrån alla lokala resurser – inte minst de mänskliga, och inte enbart utifrån ett penningsystem som visat sig väldigt ohållbart. Sådana oaser finns det numera många av runtom i världen, med eller utan statligt respektive kommunalt stöd. Begreppet ”grön tillväxt” är hon skeptisk till: – Risken är att folk tror att det går att fortsätta som tidigare, bara vi har lite bättre teknik. Men så länge befolkningen

i världen ökar så käkar vi upp alla landvinningar som görs inom tekniken, säger hon. – Så risken med ”grön tillväxt” är att det blir för likt dagens tillväxt. Jag tror vi behöver tänka på tillväxt av ett annat slag.

även Stockholm+40. Det har hänt mycket på gott och ont. Världen har helt klart blivit mycket mer ohållbar, samtidigt som vi har fler mekanismer för att ta itu med problemen. Det vore helt underbart om man denna gång visade upp samma viljestyrka som man gjorde i Rio när man antog bl a Agenda 21. – En god utveckling är att man mer och mer får upp ögonen för att klimatförändringarna sker, att de beror på människan och att man inte behöver sitta med armarna i kors och vänta på att något otäckt ska hända. Och en bra sak, särskilt jämfört med Stockholm 1972, är att vi nu har en global känsla, folk inser att vi alla sitter i samma båt, säger hon. Nu behövs ett fokus på lösningar, fortsätter Mehlmann: – I stället för att stirra oss blinda på problemen behöver vi diskutera hur vi bygger ett hållbart samhälle, en hållbar värld. Och vi behöver lösningsinriktad verksamhet, massor med experiment och kreativitet, projekt av olika slag. Johan Kuylenstierna är inne på samma spår: – Jag är otroligt optimistisk. Jag är inte en förespråkare för att måla upp en domedagsbild. Man ska vara tydlig med att vi står inför enorma utmaningar men även vara tydlig med att det finns lösningar på de här problemen. Jag tror inte att det bästa sättet att skapa förändring är att skrämma människor. Men det är extremt viktigt att uppmärksamma frågorna, säger han. – Som det är nu har vi haft två kalla vintrar i Sverige och då glömmer folk den globala uppvärmningen. Djupare än så sitter det inte. Så vi har ett pedagogiskt problem. Jag tror att vi måste visa på en positiv förändringsprocess och säga att vi kan bygga ett samhälle för nio miljarder människor OCH utrota fattigdomen samtidigt. Där har vi forskare ett viktigt ansvar, vi måste visa och förklara att det finns en väg framåt. AnnaLena Andrews

”Man ska vara tydlig med att vi står inför enorma utmaningar men även vara tydlig med att det finns lösningar på de här problemen.”

b ÖVERGÖDNING. En naturlig tillförsel av kväve och fosfor till vattendragen från omgivande marker pågår alltid. Problemet är när vi människor ökar denna tillförsel, bl a genom utsläpp från industrier, jordbruk och avlopp. Detta kan leda till övergödning av 8

Titta på kroppen: efter ett tag slutar vi människor växa, annars är det något fel. Däremot kan vi fortsätta växa andligt och intellektuellt. Så frågan är: hur kan vi som mänsklighet fortsätta växa andligt/ mentalt? Hur gör vi detta på samhällsnivå? MINNS RIO OCH STOCKHOLM Marilyn Mehlmann har arbetat hela sitt liv för att främja hållbar utveckling och har för detta belönats med Rachel Carson-priset 2011. Hon tillhör den generation som minns både Rio 1992 och Stockholm 1972, då FN för första gången arrangerade en global miljökonferens. – Mötet 2012 är inte bara Rio+20 utan

sjöar, floder och hav med algblomning, syrefria bottnar och förändringar i fiskebestånden som resultat. Östersjön är ett närliggande exempel och en av världens mest förorenade havsvattenmiljöer.

b URBANISERING. Världens befolkning flyttar från landsbygden in till städerna. Idag bor över hälften av jordens befolkning i städer och tillväxten fortsätter i mycket hög takt. Inom några årtionden beräknas 80 procent av världens beräknade nio

miljarder invånare bo i stadsområden. Urbaniseringen medför risker som att odlingsmark går förlorad när städerna breder ut sig, undermålig närmiljö p g a överbefolkning och ökande trafik som i sin tur leder till luftföroreningar. Text: Caroline Ovaska VÄRLDSHORISONT 2/11