Växtpressen nr 2 2017

Växtpressen Nr 2 • november 2017 • Årgång 46

Kalium – viktigare än du kanske tror sid 12 – 14 Egenproducerad foderspannmål – ett lyft för lönsamheten sid 4 – 5

Mer skörd och mindre miljöpåverkan sid 6 – 7, 16 – 17

LEDAREN

Smart Farming skapar mervärden Lantbruket har under det senaste århund­ radet genomgått en fantastisk utveckling – en tyst revolution. År 1905 startades Norsk Hydro efter att Kristian Bir­ keland med hjälp av energi lyckats binda luftens kväve. Produkten Kalk­salpeter var född, även om den hette Norge­ salpeter i starten. Det är en produkt som fortfarande har stor användning över hela världen. Men kort därefter, redan 1918, fick Fritz Haber Nobelpriset för Haber-Bosch-metoden för tillverkning av ammoniak, som är råvara i produktionen av kvävegödselmedel. Båda upptäckterna har fått enorm betydelse för utvecklingen av det moderna jordbruket och idag får ungefär 40 procent av världens befolk­ ning mat tack vare mineralgödsel.

TM

Växtförädling har bedrivits sedan urmin­ nes tider, men har på samma sätt som mineralgödsel också i grunden förändrat jordbruket under det senaste seklet. Från början gjordes enklare urval genom att plantor som gav bäst skörd valdes för uppförökning. Med modern teknik går växtförädlingen allt fortare och idag kan vi kartlägga ­växternas gener och häri­ genom få en ännu snabbare utveckling i

förädlingen. Allt för att få en hög odlings­ säkerhet som ger skörd av god kvalitet.

Datorerna började dyka upp i större antal inom lantbruket för cirka 40 år sedan. Internet slog igenom under 90-talet, men en övertro på möjlig­ heterna resulterade i en IT-bubbla och efter­följande marknadskrasch. Detta stoppade inte utvecklingen och under senare år har digitaliseringen exploderat.

Smart Farming är idag ett samlings­ begrepp för användningen av modern informations- och kommunikations­ teknik i lantbruket och förväntas bli en tredje grön revolution. De första exemplaren av Yara N-Sensor kom ut på marknaden för 20 år sedan, men det är under de senaste åren användningen har tagit riktig fart. GPS-teknik, auto­ styrning, drönare, sensorer och satelliter tillsammans med effektiv kommunika­ tion och smarta telefoner gör att vi idag samlar in massor av information.

Att analysera och använda denna data för att styra produktionen ger möjlig­ heter till ett allt effektivare lantbruk – Smart Farming.

Yara vill vara med och driva utvecklingen inom Smart Farming. Att koppla våra fältförsök, vår kunskap och vår erfaren­ het kring gödsling med senaste teknik och moderna kommunikationskanaler ger fantastiska möjligheter. Därför lägger vi nu i nästa växel. Vårt mål är att vara världsledande på digital rådgivning för växtnäring. Vi intensifierar därför vår satsning inom detta område med nya resurser som har fokus på digitalisering.

Vi vill med denna satsning skapa mer­ värden, inte minst ute hos er på svenska åkrar och gårdar.

Mogens Erlingson, Marknadsdirektör

VÄXTPRESSEN NR 2 • NOVEMBER 2017 • ÅRGÅNG 46

INNEHÅLL YaraMila® Höst 8-10.5-20 Mn – för etablering av höstsäd 3

Mer skörd och mindre ­miljöpåverkan

Tydlig N-styrning till all spannmål på Bränneberg 4

Russelbackas Yara N-Sensor® nr 2 blev Sveriges nr 200 18

Sätt P för obalansen

6

Birkelands passion för norrsken gav Kalksalpeter 9 TM

Kalium – viktigare än du kanske tror

12

Dåliga fläckar var kaliumbrist 15

2

|

© Yara • Växtpressen 2/2017

16

Oklar orsak till låg effektivitet av flytande N 19 Notiser 21 Det svänger på gödselmarknaden 22

©Yara AB Box 4505, 203 20 Malmö Besöksadress: Östra Varvsgatan 4 Tel: 010-139 60 00 E-post: yara.sverige@yara.com Hemsida: www.yara.se Redaktör: Magnus Jeppsson Redaktionskommitté: Mogens Erlingson, Gunilla Frostgård, Ingemar Gruvaeus och Katarina Elfström Redigering: Hans Jonsson, www.cumulusinfo.se Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Layout: Lime AB Tryck: Norra Skåne Offset Tryckt på papper som uppfyller miljökraven för ISO 14001.

ISSN 0346-4989 Omslagsfoto:Mårten Svensson

YaraMila Höst 8-10.5-20 Mn ®

– ny produkt för säker etablering av höstsäd Teori och praktiska försök talar samstämmigt för positiva effekter av en bred höstgödsling i spannmål.

Det ger en säkrare eta­b­ lering, övervintring och merskörd i försöken. Som en följd av dessa erfaren­heter lanserar Yara ”YaraMila® Höst 8-10.5-20 Mn” för gödsling på hösten i ­höstsäd.

Av Ingemar Gruvaeus, Yara

T

anken bakom vår nya produkt YaraMila® Höst 8-10,5-20 Mn, är att man i en produkt, i en gödsling, ska kunna förse höstsäden med rätt mängd fosfor, kalium och svavel och samtidigt ge grödan cirka 12–15 kilo N per hektar, varav 90 procent i form av ammoniumkväve.

Kombinationen kväve, fosfor och kalium ser ut att ge ett bra upptag av alla tre växtnärings­ämnena. Kvävet i produkten ger en lokal för­surning, sär­ skilt när man kombisår, vilket medför en viss indirekt mangan­effekt. Den effekten har vi förstärkt genom att komplettera med 0,5 procent mangan, d.v.s. 1 kilo mangan per hektar vid en giva på 200 kilo per hektar.

Vikten av bred höstgödsling Om höstsäd inte har tillräcklig tillgång av fosfor under hösten och tidig vår, vet vi att bestockningen blir svagare och hela utvecklingen försenas. Är kaliumtillgången för liten äventyras övervintringen och motståndskraf­ ten mot torka blir sämre (se sidorna 12–14). Tillräckligt manganinnehåll är också en viktig faktor för övervint­ ring. Vi har alltså med YaraMila® Höst 8-10,5-20 Mn utvecklat en produkt, som med dessa förutsättningar ger höstspannmålen en bred och bra tillförsel av växtnäring för en säker etablering och övervintring.

YaraMila Höst 8-10.5-20.

190 kg per ha

Ingen höstgödsling

®

Försök med höst­ gödsling i höstkorn i Väster­götland. Foto 14 april 2017. Till vänster utan höst­ gödsling och till höger med 190 kilo per hektar YaraMila Höst 8-10,5-20 vid sådd.

Båda leden har fått 180 kilo N/ha på våren (54 N den 28/4 och 126 N den 20/4).

Platsens jordanalys: P-AL 2 och ­K-AL 14.

®

YaraMila Höst 8-10.5-20 bäst i försöken 2016–2017 Produkt kg/ha, höst

Skörd och merskörd, kg/ha

7287

119,0

561

681

B P20

100

+ 452

124,2

604

687

C MAP

87

+ 520

124,5

657

734

A Ogödslat

D PK 11-21

N-skörd, kg/ha

Skott, vår st/m2

Ax, st/m2

182

+ 520

126.5

626

724

39

+ 197

123,0

614

699

F YaraMila ® Höst 8-10.5-20

190

+ 777

128,8

707

728

G PK 11-21 + 10 N extra vår

162

+ 538

127,1

619

725

3,2 223

3,1 3,4

11.9 68

5,3 34

E

Axan

CV% LSD

Tabell 1. Gödsling på hösten till höstkorn. 10 försök 2016–2017. Samtliga produkter ger 20 kilo P per hektar. Försök med P-AL-tal mellan 2 och 11, de flesta i klass III. K-AL-tal mellan 6 och 21, även här i huvudsak klass III. Förfrukt stråsäd.

Positiva försök ger lansering Under 2016–2017 testade vi ett nytt gödslingskoncept för höstsäd. Vi bör­ jade i höstkorn och har nu sammanlagt 10 försök att dra slutsatser från. Och erfarenheterna är mycket positiva. Vi lanserar därför redan nu YaraMila® Höst 8-10,5-20 Mn. Erfarenheter försök 2016–2017 En tydlig effekt i de 10 försöken var en frodigare höstutveckling och särskilt en bättre utveckling under tidig vår med YaraMila Höst. I försök (se bild ovan) där fosfortalet var mycket lågt, kunde en mycket stor skillnad i frodighet tidig vår observeras.

I medeltal av 10 försök (tabell 1) har vi fått en stor effekt av fosforgöds­ ling. Utöver P-effekt har vi sedan fått ytterligare effekt av kalium och kväve.

Man kan se det som en kombinerad NPK-effekt. De positiva resultaten är inte tydligt kopplade till jordanalysen, utan det verkar ha varit lika viktigt hur gynnsamt vädret varit för etablering och vårtillväxt. Vi har noterat större effekter av gödslingen när det varit mer ogynnsamma förhållanden. Den positiva skörde­effekten bygger på bättre be­stockning och fler ax.

Dessa stora effekter har vi fått under två vintrar utan någon påfrestning av köld eller snömögel. En sträng vinter kan sannolikt ge större utslag för kalium och mangan. Observera att i försöken har YaraMila Höst varit en produkt utan mangan och försöken har mangan­ behandlats enligt lantbrukarens rutin.

Hösten 2017 har vi lagt ut ytterligare försök i höstkorn och höstvete för fort­ satta studier av manganeffekten. /

© Yara • Växtpressen 2/2017

|

3

Karin Velander jämför grisarna med elitidrottare som behöver ett väl sammansatt kost. Det senaste decenniets genetiska framsteg tillsammans med kraftigt höjda priser på protein ställer krav på högre proteinhalter också i egenproducerad foderspannmål för att nå lönsamhet.

Tydlig N-styrning till all spannmål på Bränneberg

Inköpt protein är en dyr flaskhals i fodret. Därför är höga proteinhalter i all spannmål avgörande för Patrik och Karin Velander på Bränneberg i Västergötland. Tydlig kväve­ styrning är grunden för att nå lönsamhet i det egen­ producerade fodret.

Text och foto: Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord

D

4

|

et fanns en tid när protein var billigt. Då spelade det inte så stor roll om proteinhalten i foderspannmål var låg – det var över­ komligt att balansera upp foderstater med soja. Men priset på soja har mer än fördubblats på 10 år och nu är spel­ planen förändrad.

sin fru Karin som har en bakgrund som foderrådgivare och nu delar sin tid mellan gården och konsultverksam­ het. Karin menar att man inte kan odla foderspannmål som i gamla tider.

– Proteinhalten i foderspannmål är lika viktig som den i kvarnvara, sam­ manfattar hon.

Allt som kvarnvete Med de nya förutsättningarna blir det viktigt med proteinhalten i foderspann­ mål om man odlar till eget foder. Det gör man på Bränneberg i Västergötland och där är kvävestrategin tydlig.

– Vi odlar ingen foderspannmål och allt höstvete gödslas som kvarnvete, deklarerar Patrik Velander.

Han driver gården tillsammans med

Precision är A och O Konkret innebär den slutsatsen att Bränneberg styr all spannmål mot höga proteinhalter. Hög betyder för höst­vetets del någonstans mellan 11,5 och 12 procent protein.

– Där ungefär ligger optimum för foderspannmål som ska användas till grisar. Över 13 procent ger inga mer­värden och aminosyrasamman­

© Yara • Växtpressen 2/2017

sättningen försämras, berättar Karin.

Lagom är alltså bäst och då blir ­precisionen avgörande. För detta ut­nyttjade Bränneberg 2017 de två nollrutor som Jordbruksverket hade på gården för att få en uppfattning om markleveransen av kväve.

– Då kunde vi se att åkerbönorna som förfrukt i höstvetet levererade ungefär 20 kilo mer än havren, säger Patrik.

Med kunskap och erfarenhet av ­tidigare år anpassades sedan N-givorna efter förväntad skörd och önskad proteinhalt. Och den sista kompletteringen gjordes med Yara N-Sensor för att variera efter förut­ sättningarna på fälten och för att ge en jämnare ­proteinhalt.

Analyser är grunden Lyckas man att styra proteinhalten mot ett bestämt mål är man emellertid bara halvvägs på resan för att nå framgång med egenproducerat foder.

– Att hålla koll på ingående protein­ halter genom analyser är lika viktigt, säger Karin Velander.

På Bränneberg är det hon som

Patrik Velander styr kvävegöds­ lingen mot höga protein­halter också i foder­ spannmålen. Det gör att kostnaden för proteinet i fodret blir lägsta möjliga.

Med hög proteinhalt i spannmålen blir kostnaden för proteinet i fodret lägst” Huvudingredienserna i blötfodret på Bränneberg är spannmål, åkerböna, rapsmjöl och vassle. En premix tillsätts som kompletterar med aminosyror, vitaminer, mineraler och enzymer. Sojaböna används inte i dagsläget och bland annat därför är en hög proteinhalt i ingående spannmål så avgörande för ekonomin i grisproduktionen.

­ ptimerar fodret. Det innehåller i grun­ o den spannmål, åkerböna, rapsmjöl och vassle. Utifrån detta skräddarsyr Karin sedan en premix med kompletterande aminosyror, mineraler, salt, vitaminer och enzymer.

Protein är flaskhals I fodret till grisarna på Bränneberg är 60–65 procent spannmål och denna spannmål bidrar med ungefär 50 procent av proteinet. Likväl är det proteinet som är flaskhalsen på Bränneberg.

– Vi har nog med energi och behöver protein, sammanfattar Karin.

Proteinet som flaskhals är alltså skälet till att hon och Patrik är så noggranna med att styra all spannmål mot bestämda och relativt höga proteinhalter. Med hög proteinhalt i spannmålen blir kostnaden för proteinet i fodret lägst. Alternativet vore att öka andelen åkerböna eller raps­ mjöl, men det kostar mer.

– Och vi använder inte sojaböna i vårt foder, meddelar Karin.

Bakgrunden är en beräkning för fyra år sedan när sojapriset gick upp över 5 kronor per kilo och priset på rapsmjöl

inte hängde med. Strategin att föda upp svenska grisar på svenskt protein stäm­ mer dessutom bra med Karin och Patriks värderingar och grisarna växer bra. Så både ekonomi och värderingar pekar åt samma håll och därför serveras inte soja till Brännebergs grisar.

Många ören skiljer Genom att ha klara proteinmål och gödsla allt vete som kvarnvara ökar frihetsgraderna. Partier kan byta plats och säljas eller fodras upp beroende på omständigheter och proteinhalter.

– Vi gör hela tiden avväganden vem som betalar mest – grisarna eller handeln, förklarar Patrik.

För Karin är det bakvänt att inte också fodersäd premieras efter proteinhalt.

– Skillnaden i värde som foder för grisar är ca 20 öre per kilo på vete som håller 8 eller 11 procent protein.

Det värdet varierar förstås över tiden beroende på kostnaden för det protein som ska täcka upp. Men Karin är klar över hur hon tycker att handeln bör agera.

– Det borde vara avdrag på spannmål

till foder med låg proteinhalt.

Så är det inte nu, men diskussioner pågår. Tills vidare understryker både Patrik och Karin Velander vikten av att inte odla foderspannmål i den äldre bemärkelsen: foderspannmål är inte en slasktratt. /

Bränneberg Var i världen: Vara, Västergötland Ägare: Patrik och Karin Velander Djur: 5200 årsgrisar på 3,25 omgångar/år.

Integrerat samarbete med smågrisar från granngård.

Areal: 275 ha Grödor 2017: • 150 ha höstvete • 67 ha vårkorn • 25 ha åkerböna • 27 ha höstraps • 6 ha träda och kantzoner

© Yara • Växtpressen 2/2017

|

5

Sätt P för obalansen Rekommendationerna för fosforgödsling bygger på ett ­balanstänkande, att vi via gödsling ersätter det grödorna för bort. Men Greppa Näringens analys av fosfor­ balanser på växtodlingsgårdar visar att få gödslar enligt rekommendationerna. Variationen är stor och det förekommer k ­ raftiga u ­ nderskott, inte minst inom högproducerande ­regioner.

Av Katarina Elfström, Yara. Foto: Hans Jonsson

U

nder en följd av år har tillför­ seln av fosfor till svensk åker­ mark totalt sett varit i balans.

Det väcker förstås frågan hur det ser ut på den enskilda gården – hur vanligt är det att man gödslar för lite för att fullt kompensera bortförseln? Inom Greppa Näringen har sedan projektets start år 2001 gjorts ett stort antal växtnärings­ balanser som ger en bild av hur man

6

|

© Yara • Växtpressen 2/2017

balanserar gödslingen på olika typer av gårdar och i olika regioner. Denna arti­ kel baseras på två nyheter som i oktober 2017 publicerades på greppa näringens hemsida www.greppa.nu (”Fosforbalans i obalans” och ”Stora regionala skillna­ der i fosforbalans”).

Stor skillnad i P-balans Allmänt gäller att P-överskott är mer

förekommande på djurgårdar än växtodlingsgårdar vilket främst beror på tillförsel av växtnäring via inköpt foder. Vad gäller växtodlingsgårdar ses oftast en underbalanserad gödsling, men variationen är stor. I denna artikel tittar vi närmare på just växtodlingsgårdarna (vilka definieras som gårdar med mindre än 0,2 djurenheter per hektar). Mate­ rialet kommer från Greppa Näringens växtnäringsbalansdatabas med data från 2600 konventionella växtodlingsgårdar.

Greppa Näringens växtnäringsbalanser bygger på en ”farmgatemodell”, det vill säga registrering av all näring som förs in respektive förs ut från gården. Hur ser då fosforbalanserna ut på gårdsnivå i ljuset av olika påverkande faktorer?

Markkarteringsdata borde styra P-gödslingen I Greppa Näringens databas finns gårdens dominerande fosforklass (P-AL)

Många anpassar inte P-gödslingen efter markkartan 60

Fosforbalans, kg P per ha

50 40 30 20 10 0 -10 -20 -30

I

II

III

IV

V

P-AL-klass Diagram 1. Fosforbalans vid olika fosforklasser på växtodlingsgårdar i hela Greppa Näringens ­arbetsområde (en punkt = en gård).

Inte tillräcklig anpassning till skördenivån

angiven. Diagram 1 visar hur fosfor­ balanserna varierar (en prick per gård) inom respektive fosforklass. Enligt rekommendationerna bör fosforklassen ligga i IVa (lägre delen av klass fyra) om man odlar raps eller sockerbetor, och i klass III för övriga grödor.

Ligger man under rekommenderad fosforklass bör man tillföra mer fosfor än grödorna för bort för att på sikt komma upp i klass III (eller IVa). Ligger man över de rekommenderade värdena kan man tillföra mindre än grödans behov, men det förutsätter naturligtvis att man håller koll på markvärdena med upprepade markkarteringar. I klass V borde alltså balanserna ligga på ett underskott runt 15–20 kilo P per hektar och i de lägre klasserna borde det vara ett tydligt överskott. Diagrammet visar dock tydligt att det i praktiken finns många som inte anpassar sin gödsling efter markkartan.

50 45 40

Utflöde, kg P per ha

I genomsnitt finns det ett under­ skott av fosfor på växtodlingsgårdarna”

35 30 25 20 15 10 5 0

0

10

20

30

40

50

60

70

Inflöde, kg P per ha Diagram 2. Inflöde av fosfor i relation till utflöde på konventionella växtodlingsgårdar. Varje blå prick i diagrammet motsvarar balansen på en gård. Spridningen är stor och kopplingen till skördenivå svag. Röd linje anger balans mellan tillförsel och bortförsel. Prickad linje visar trenden på balansen vid gårdarnas faktiska gödsling.

Anpassning till skördenivå Ju högre skörd desto mer fosfor bortförs från fälten, och därför måste gödslingen anpassas efter skördenivån för att hålla balansen på sikt. Detta har varit den gällande rekommenda­ tionen i många år. Diagram 2 visar (återigen med en prick per gård) hur balansen i verkligheten ser ut. Efter­

som de flesta gårdarna i materialet ligger i fosforklass tre borde man vid spannmålsodling ligga längs med den röda balanslinjen i diagram 2, och vid oljeväxtodling över linjen, det vill säga att bortförsel och tillförsel är i balans.

Vi kan konstatera att många gårdar ligger nära linjen, men en hel del ligger också långt ifrån.

© Yara • Växtpressen 2/2017

|

7

Några reflektioner från Yara Greppa Näringens material visar att många växtodlingsgårdar inte fosfor­ gödslar enligt markkarta och gällande rekommendationer. I många fall beror detta säkert på att man historiskt har haft höga fosforvärden och att det därmed funnits utrymme att kortsiktigt tära på förråden.

Långsiktigt är det dock viktigt att värna om både markens bördighet och gårdens lönsamhet. Markkartering och balansberäkningar är viktiga verktyg för att balansera gödslingen och säkra att fosforvärdena inte sjunker under rekommenderad fosforklass för den gröda man odlar. För låga fosforklasser innebär högre odlingskostnader, risk för skördebortfall och stora kostnader vid uppgödsling. /

8

|

© Yara • Växtpressen 2/2017

Regionala skillnader i fosforbalans 25

20

III svag III

III

III

III

III stark II stark II stark II svag III

III

III

IVa P-AL klass

-4,1 -3,6 -2,5 -1,5 -0,6 -0,6 -0,3 0,8 1,1 1,8 2,6 3 5,4 P-balans

15

kg P/ha

10 5 0

S Ös kåne ter Sto g ckh ötlan d olm ,U pp sa S ö la rm lan d Ha lla nd Go Vä tlan Da stm d a lar na nlan ,G d ävl eb o Vä ste rg r g ötl Vä r a Jön mlan nd d, kö pin Öre b g, Kro ro no be rg Ka lm ar B le kin ge

Regionala skillnader I genomsnitt för alla växtodlingsgårdar finns det ett underskott i fosfor på drygt 2 kilo P per hektar, men om vi studerar varje län för sig framträder en mer nyan­ serad bild (diagram 3).

Länen är sorterade efter fosforbalans med underskottslän till vänster och överskottslän till höger. Det finns unge­ fär lika många län med underskott som överskott. Anledningen att det totalt sett blir underskott i hela materialet är att Skåne dominerar i databasen. Cirka 50 procent av balanserna kommer från Skåne med ett medelunderskott på 4,1 kilo P per hektar.

Vi kan återigen konstatera att skillna­ den i balans inte alltid tydligt kan kopp­ las till fosfortillstånd. I Blekinges fall är det snarast tvärtom. Varför är det då så stora skillnader? För Blekinges del kan vi notera en stor potatisodling som gene­ rerar överskottet. I Värmland, Örebro, Västergötland, Dalarna och Gävleborg ligger man på ett litet överskott, vilket är helt rätt med tanke på att P-tillståndet där är svag klass III eller II. I Sörmland, Uppland och Östergötland ligger man på ett underskott, trots att man ligger i klass III och alltså borde gödsla i balans. Ännu mer anmärkningsvärt är det stora underskottet i Skåne. I de högproduce­ rande områdena i sydväst och sydost, med krävande grödor som oljeväxter och sockerbetor, ligger underskottet på hela 6–7 kilo fosfor per ha.

Inflöde Utflöde

Diagram 3. Länsvis uppdelning av in- och utflöde av fosfor, sorterad med störst underskott till vänster och störst överskott till höger. Observera att antalet gårdar i varje län är mycket varierande.

Fosforvärdena bör hållas i klass IVa vid odling av oljeväxter och sockerbetor.

Överskott av P i växtnäringsbalansen är vanligare förekommande på djurgårdar än på växtodlingsgårdar vilket främst beror på tillförsel av växt­näring till gården i form av foder.

Birkelands passion för norrsken gav Kalksalpeter

TM

Det blev en rejäl smäll. Folk skrek av skräck och flydde för sina liv. När röken hade skingrats satt den norske vetenskapsmannen Kristian Birkeland kvar mitt i ­rummet. Han kände lukten av salpeter och doften av en kommande succé. Birke­ land förstod att det var möjligt att fixera kväve från ­luften. Det som såg ut som ett stort misslyckande vändes till en stor framgång.

Text: Helena Elmquist, Odling i Balans

D

et är av mina misslyckade försök som jag lärt mig mest”, konstaterade Kristian ­Birkeland. Det är lätt att förstå eftersom hans misslyckade experiment år 1903 födde idén till mineralgödselframställ­ ning. Birkeland är en av Norges vikti­ gaste vetenskapsmän och blev nomine­ rad till Nobelpriset åtta gånger – fyra gånger i kemi och lika många gånger i fysik. Han fick dock aldrig Nobelpri­ set, men från 1994 pryder han Norges 200-kronors sedel för att markera vikten av hans gärning.

Krig i luften Kristian Birkelands vågade experiment visade hur man kan fixera kväve från luften och blev 1905 grunden till Norsk Hydro – ursprunget till dagens Yara.

1900-talets början var oroliga tider och krigshotet låg i luften när Norge ville bli fritt från Sverige. Befolkningen växte

Den norske vetenskapsmannen Kristian Birkeland ville förklara hur norrsken uppstår. Ett misslyckat experiment för att finansiera vetenskapliga norrskensexpeditioner födde i stäl­ let idén till framställning av salpeter. Det blev startskottet till mineralgödselframställning.

Illustration: Hanne Utigard. Foto Nordlys: Yngve Vogt. Foto Birkeland: MUV/UIO. och det fanns en stor oro för hur man skulle kunna producera mat till alla.

Efterfrågan på salpeter hade fyrdubblats under de senaste 20 åren och fyndighe­ terna från de chilenska källorna av fågel­ träck började sina. Birkeland förstod att om kväve kunde fångas från luften kunde man förhindra en svältkatastrof.

Norrsken som passion Birkelands stora passion var egentligen att förstå och beskriva hur norrsken uppkommer. Han förstod att det fanns ett samband mellan solfläckarna och norrskenet och hade publicerat ett antal vetenskapliga artiklar om detta. Men den engelska akademiska eliten trodde honom inte. President för Royal Society

i England var Lord Kelvin – känd för att ge namn åt absoluta temperaturskalan – för vilken Birkeland hade stor vördnad.

Kelvin dömde ut Birkelands teser genom sitt uttalande att ”det förmodade sam­ bandet mellan magnetiska stormar och solfläckarna finns inte, och den skenbara överensstämmelsen mellan perioderna har blott varit en tillfällighet”. Birkeland behövde därför ta fram bevis för sina teorier genom att mäta vad som händer vid norrsken.

Renar drog utrustning Birkeland föreställde sig att norrsken uppstod när laddade partiklar från solen krockade med jordens magnetfält. Han genomförde därför ett antal äventyrliga

© Yara • Växtpressen 2/2017

|

9

resor till Lappland. Ett norrskensobser­ vatorium sattes upp vid Haldetoppen i Nordnorge. Den dyrbara utrustningen fraktades dit med hjälp av renrajder.

Förhållandena på högplatån var tuffa.

En gång härjade en våldsam storm i 21 dagar och expeditionen blev avskuren från omvärlden. En av hans assistenter förolyckades på fjället, en förlust av en vän Birkeland bar med sig resten av livet.

Behövde finansiering Expeditionerna till norr var inte bara riskfyllda utan också dyra. Det var ont om pengar på Oslo Universitet.

Så Birkeland behövde pengar till att bygga ett modernt laboratorium för att ”tämja” norrskenet. Han var både smart, produktiv och kreativ. Den första hör­apparaten, margarin, kaviar, salpeterugnen och en elektrisk kanon är exempel på några av de 60 patent som han lämnade in. Birkeland lyckades även konstruera en Terrella – en modell av jorden där han ville visa hur norrsken uppkommer. Det var krigstider och han tänkte att en försäljning av en elektrisk kanon skulle kunna ge möjligheter till nya inkomster. När han skulle förevisa den elektriska kanonen den 6 mars 1903 hade han inbjudit många nationella och internationella celebriteter, däribland försvarsministern. Det var en grupp förväntansfulla människor som då sam­ lades i en festsal på universitetet i Oslo.

Doftade salpeter Birkeland hade testat kanonen samma morgon och på eftermiddagen skulle experimentet visas. Men något gick rejält snett. Det blev en kraftig kortslut­ ning, rummet fylldes av rök och folk flydde ut från lokalen. Birkeland fick själv en rejäl chock, men medan gästerna flydde i panik satt han kvar på golvet.

Han förstod att man med ett kraftigt

magnetfält kan generera elektricitet och att han hade upptäckt något nytt och stort. Han kände nämligen salpeterluk­ ten i rummet.

Fabrik i Telemark Så med doften av salpeter i näsan började han experimentera med att framställa kväve ur luften i en salpeterugn. Projektet var kostsamt, men industrimagnaten

Den elektromagnetiska kanonen var den första av Birkelands 60 patent. Den exploderade när den skulle förevisas. Det blev upprinnelsen till idén om hur kväve kan fixeras från luften och hur ett kraftigt magnetfält kan alstra en intensiv elektrisk ljusstråle. Något Birkeland senare visade med terellan.

10

|

© Yara • Växtpressen 2/2017

Sam Eyde trodde på honom och hjälpte till att bygga upp verksamheten. Det var lämpligt att lägga fabriken i Telemark där det fanns gott om energi från vattenkraft.

Birkeland förstod att om man lyckades få salpeterugnen att fungera kunde man avvärja en europeisk jordbrukskris.

Den 7 augusti 1903 var första gången Birkeland lyckades framställa salpeter i ugnen, men det var svårt att komma upp i tillräckliga volymer för att hans ugn skulle bli tillräckligt intressant. Senare när man började med industriell tillverk­ ning i stor skala av mineralgödsel så frångick man Birkelands uppfinning som krävde mycket elektricitet. Den ersattes med den billigare och enklare HaberBoschtekniken.

Hedrad 150-åring Allt arbete med att framställa kväve var för Birkeland bara ett sätt att finansiera fler expeditioner och för att kunna för­

Birkeland-­­­Eydeprocessen – först med mineral­­ gödselkväve Den första metoden för framställning av mineralkväve ur luften heter Birkeland-Eydeprocessen efter Kristian Birkeland och Sam Eyde. Dessa två norrmän var först i världen med att lyckas få användbart kväve direkt ur luften med bara tre ingredienser – luft, eld och vatten. Resultatet av deras process blev den så kallade Norgesalpetern.

Metoden bygger på att direkt kombinera kväve och syre genom tillsats av energi i en ljusbåge.

Ljusbågen håller 3 000 grader och förenar luftens kväve och syre till kväveoxid. När kväveoxiderna sedan reagerade med vatten bildades salpetersyra, som neutraliserades med kalk till mineralgödsel. Det var grunden till Kalksalpeter – kalciumnitrat.

Kristian Birkeland var ett geni som blev nominerad till Nobel­ priset åtta gånger och lämnade in 60 patent. Här är han i sitt laboratorium med terrellan med vilken han gjorde simuleringar av solsystemet med solen, partik­ larna, atmosfären och jorden med dess magnetfält. Illustra­ tion: Kaianders Sempler klara fenomenet norrsken. Det lyckades honom inte. Det var först på 1960-talet som man kunde bekräfta hans teorier fullt ut med hjälp av satelliter i rymden.

Birkeland var alltså långt före sin tid.

Drygt 114 år efter den stora smällen firades den 14 juni 2017 med festligheter och seminarium i Oslo 150-årsminnet av Birkelands födelse. Den matematiska och naturvetenskapliga fakulteten på Oslo Universitet, Yara, Norska Vetenskaps­ akademien, Tekniska museet i Oslo och Norsk Romsenter (rymdforskning) var arrangörer..

Lustgas fångas upp Klimatförändringar var ett tema med budskapet att mänskligheten måste

Birkeland-Eyde-metoden blev snabbt framgångsrik. Redan 1905 bildades företaget Norsk Hydro, som byggde den första gödselfabriken, Notodden Salpeterfabrikk, samma år. Processen var helt baserad på elektricitet från de norska älvarna och användes fram till 1930. Birkeland-Eyde-processen betydde mycket för Norge, men blev inte någon kommersiell framgång utanför landet. I kvävekapplöpningen under 1900-talets första decennier vann den billigare och energi­ effektivare Haber-Boschtekniken.

förhindra att jordens medeltempe­ ratur ökar mer än 2 grader. Lustgas är en stark klimatgas. Idag finns en katalysator­teknik i Yaras fabriker som fångar lustgasen vid produktionen. Det är ett mycket viktig steg mot att minska utsläppen av växthusgaser. Odd Arne Lorentsen, forskare på Yara berättade om nya projekt där man försöker att producera mineralgödsel med elektri­ citet helt utan tillsatt fossil energi, eller bygger in ett sätt att även fånga koldi­ oxiden som bildas vid produktionen.

Att kvävet inte förloras är lika viktigt ur klimatsynpunkt. Det underströk Egil Hoen, norsk lantbrukare från Hokk­ sund, som intervjuades vid seminariet – Idag är jag mer noggrann med hur jag gödslar och dokumenterar allt jag gör. Att inte slösa med kväve är viktigt och idag fördelar jag gödseln där den ska vara, berättade han. /

Läs mer Om du vill läsa mer om Birkeland så läs ”Norrskenet – Berättelsen om Kristian Birkeland ett bortglömt geni” av Lucy Jago.

En otroligt spännande berättelse om en dedikerad forskare vars kreativitet lade grunden till dagens mineralgödsel.

Kristian Birkeland var uppslukad av sin forskning Kristian Birkeland, född 1867 i Oslo (Norge) och död 1917 i Tokyo (Japan), var en norsk fysiker som studerade magnetism och elektricitet, professor i fysik 1898. Han lyckades bland annat framställa konstgjort norrsken och konstruerade terellan – ett magnetiserat klot som fungerar som en modell av jorden med dess magnetfält. Tillsammans med den norske ingenjören Sam Eyde uppfann han den så kallade Birkeland-Eyde-metoden för att ur luft framställa kväve, en grund för att producera konstgjord salpeter. Uppfinningen blev så småningom grunden till bildandet av företaget Norsk Hydro.

Birkeland var besatt av sin forskning och sitt arbete med kväveugnen och säkert inte lätt att leva med. Arbetet var viktigast. Hans hustru Ida satt ofta ensam hemma i våningen i Oslo. I arbetsrummet förlorade han tids­ uppfattningen och glömde ibland gå hem.

Ibland fick Ida gå och hämta honom. När en tävling utlystes för bästa kväveugn var han pressad och förklarade för Ida att han inte hade tid att träffa henne längre. Då tröttnade Ida och de gick skilda vägar.

De sista fem åren i hans liv var han upptagen med att studera zodiakljuset i Afrika. Det är ett ljusfenomen som uppkommer vid ekvatorn. Han arbetade nästan alltid och fick sömnproblem. Det ledde till en inte alltför hälsosam diet, bestående av whisky, soda och sömnmedlet Veronal. Det var troligen en av orsakerna till att han dog ensam på ett hotellrum 1917 i Tokyo, bara 50 år ­gammal.

Arbetsmiljön där Birkeland tillbringade sin mesta tid hade heller inte varit särskilt hälsosam. Vakuumpumparna för experimenten släppte ut giftiga kvicksilvergaser och radiumsalt som Birkeland fått av Marie Curie låg på en hylla i arbetsrummet. Nitrösa gaser (NOx) från produktionen av salpeter kan också ha skadat honom.

Källor: Wikipedia, professor emeritus Alv Egeland, m m

© Yara • Växtpressen 2/2017

|

11

Kalium påverkar köldhärdighet och därmed övervintring.

Kalium

– viktigare än du kanske tror Stor skillnad i upptag och bortförsel av kalium 400 350 300

Totalt upptag Bortförsel

250

kg/ha

Kalium är makronärings­ ämnet som ibland är lite bortglömt. Det har mycket stor betydelse för tork­ känslighet, övervintring och mycket annat. Det är viktigt att välja rätt gödslings­ strategi beroende på gröda, efterföljande gröda och jordart – här finns mycket ­pengar att hämta vid ­korrekt gödsling.

200 150 100 50 0

Vall 10 ton

Höstvete 10 ton

Av Ingemar Gruvaeus, Yara Foto: Hans Jonsson

K

alium behövs i växten fram­ förallt för att hålla uppe turgor (saftspänningen) i cellerna. Vid underoptimal nivå blir vattenregleringen sämre och grödan blir mer torkkänslig.

Skördeförluster på grund av kalium­ brist, blir därför större torra år än fuk­ tiga även om förutsättningarna i övrigt är de samma.

Kalium påverkar även köldhärdig­ het och därmed övervintring. Kalium verkar så att säga i första hand i plantans vätskefas. Det är därför koncentrationen i växtsaften som är intressant snarare än koncentrationen i torrsubstansen. I

12

|

© Yara • Växtpressen 2/2017

veteblad uppges en kritisk nedre gräns vara 150 mM i växtsaften1 (M=mol, är kemisk definition för koncentration). När man ökar kvävegödslingen ökar i och för sig mängden torrsubstans i grödan, men samtidigt sänks torrsubstanshalten d.v.s. grödan innehåller mer vatten och kalium­ behovet ökar ytterligare. Ska vi kunna ta ut högre skördar ställs det större krav på grödans kalium­försörjning.

Lika tillförsel, olika bortförsel Ofta brukar vi räkna med att det är lämpligt att gödsla med den mängd grödan tar bort i skörd för fosfor och

Raps 5 ton

Matpotatis 50 ton

Diagram 1. Ungefärligt upptag och bortförsel av kalium i olika grödor.

Upptaget är ganska lika medan bortförseln varierar kraftigt beroende på skördeprodukt.

kalium. För kalium är detta en alltför stor förenkling i många fall. Diagram 1 visar ungefär hur mycket kalium olika grödor tar upp under säsongen och hur mycket som bortförs med skörden.

Vad gäller grödornas behov att ta upp kalium så är det inte så stor skillnad mellan vall, stråsäd och oljeväxter.

Det som skiljer dem åt är mängden de bortför i skörden. Det mesta av det kalium stråsäd och oljeväxter tar upp går tillbaka till marken via skörderes­ terna. För vall där vi tar bort grönmassa och inte lämnar några skörderester är bortförseln mycket stor. Detta innebär

att det är grödan efter första årets vall som har ett stort gödslingsbehov. Efter vete är behovet däremot lågt, om man inte bortför halmen eller tar helsäd. Då stiger naturligtvis behovet snabbt.

Ersättningsprincip eller ej?

I gödslingsförsök i vall är det mycket tydligt att kaliumgödslingsbehovet ökat snabbt med vallens ålder. Yaras gödslingsrekommendationer tar fullt ut hänsyn till detta och ökar rekommen­ dationerna över vallens liggtid för att kompensera för bortförseln.

När man odlar stråsäd eller olje­växter efter vall borde motsvarande stora kaliumtillförsel göras, framförallt om man har en lättare jord. Det är lätt att missa detta faktum och därför ser vi ofta kaliumbrister året efter vallbrott.

Om vi ska kunna gödsla efter ersätt­ ningsprincipen i vete och raps krävs det att marken har en tillräckligt stor buffert att ta av och att rotsystemet fungerar som det ska. Det är alltså snarare marken vi bör gödsla än den enskilda grödan. Förr var det en vanlig inställning att se till att marken hade förutsättningar att ge en bra gröda. Nu är det nog alltför vanligt att man tror att det går att optimera varje enskild gröda varje enskilt år. Det är utan tvekan ­rimligare att man i en så långsiktig verk­ samhet som lantbruk har målsättningen att generera bästa netto över fem år eller en växtföljd.

Markens K-bidrag varierar Beroende på ursprung kan i vissa fall marken bidra med ganska stora ­mängder kalium, men det är stor varia­ tion. Markens förmåga att bidra med

Gödsling med YaraMila + 1400 kg/ha

Till höger Axan, till vänster YaraMila tillfört vid sådd. YaraMila gav tidigare skörd och mognad samt högre skörd.

Kalium behövs i växten fram­ förallt för att hålla uppe turgor (saftspänningen) i cellerna. Vid underoptimal nivå blir vatten­ regleringen sämre och grödan blir mer torkkänslig. Skörde­ förluster på grund av kalium­ brist, blir därför större torra år än fuktiga även om förutsätt­ ningarna i övrigt är de samma.

Kalium verkar så att säga i första hand i plantans vätske­ fas. Ska vi kunna ta ut högre skördar ställs det större krav på grödans kaliumförsörjning.

Foto: Jens Blomquist

Det är inte så stor skillnad på hur mycket kalium grödorna tar upp. Det är i bort­ förseln som det skiljer väldigt mycket. Det mesta av upptaget kalium i stråsäd och oljeväxter går tillbaka till marken via skörderesterna. För vall gäller av naturliga skäl det motsatta att bortförseln är mycket stor. Detta innebär att det egentligen är ­grödan efter vall som har ett stort gödslingsbehov av kalium. kalium genom vittring av grundmateria­ let varierar mellan cirka 3 och 80 kilo per hektar och år2. Förrådskaliumvärdet i markkartan kan där ge vägledning snarare än lerhalten. Lättare jordar och mulljordar har alltid låg vittringskapa­ citet medan lerjordar finns av olika slag

Gödsling med Axan

och därmed olika vittring av kalium.

Styvare lerjordar i norra Götaland och Svealand har högt K-HCl-värde och kan vittra större mängder kalium medan ler­ jordar i Skåne ofta har lågt K-HCl och sannolikt bara kan bidra med mindre mängder.

Utlakning av K varierar Från lerjordar som binder kalium väl är utlakningen bara några få kilo per år medan det på lätta jordar har uppmätts upp till cirka 50 kilo kalium per hektar och år. På lätta jordar bidrar marken inte med kalium och utlakningen är betydelsefull. Där behöver tillförseln vara större än bortförseln för att man inte ska få brist på sikt medan man i en spannmålsväxtföljd på kaliumrik lera i Mellansverige kan låta marken stå för en del av kaliumbehovet.

Kalium påverkar fosforupptag Förutom den direkta effekten av växt­ näringsämnet verkar en balanserad

© Yara • Växtpressen 2/2017

|

13

Källor: 1. Johnston A.E., et al., 2016. Potassium ­management in soils and and crops: a review.

International Fertiliser Society. Proceedings 792.

2. Öborn, I. et.al., 2004. Hög lerhalt ingen garanti för gott kaliumtillstånd. Jordbruks­ konferensen 2004.

3. Aronsson, H., 2003. Långliggande ut­lakningsförsök på lätt jord i Halland och Västergötland. Ekohydrologi 74. SLU. 4. Goulding, K. et al. 2017. What can LongTerm Experiments Teach Us about Potassium Management? , Frontiers of Potassium Science Conference. 25-27 January, 2017. Rome, Italy.

Skördeökning, kg/ha

Stora skördeutslag redan första året på lätta jordar På lätta jordar med låg lerhalt ser vi ofta låga kaliumvärden i klass II. Det är svårt att gödsla upp dem eftersom man då får en större utlakning av kalium. Det inne­ bär att man inte kan fuska ens ett enskilt år med gödslingen. I diagram 3 visas resultat från ett av Yaras försök 2017 på lätt jord. Här blev det mycket tydlig skillnad i tillväxt hela säsongen mellan Axan och YaraMila och skörden gick att öka cirka 1400 kilo med balanserad till­ försel av P och K jämfört med bara Axan.

Samma erfarenhet har vi från tidigare försök på fält med liknande status. Stude­ rar man markkarteringar finner man att detta är ofta före­kommande i områden med lätt jord och även på lättjordsdelar i lerjordsfält.

Kan det vara så att vi ofta behandlar lätta jordar styvmoderligt och sedan skyl­ ler på torka om det inte växer? /

Kalium påverkar fosforupptaget positivt 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0

P-AL <4 P-AL 4-8 P-AL >8

0 kg P Axan

7 kg P 27-3-3

17 kg P 24-4-5

10 kg P 26-3-5

27 kg P 22-6-6

18 kg P NP 26-4

Diagram 2. 25 försök med N, NPK och NP till vårkorn 2005–2007. Resultaten är uppdelade på ­markens fosfortillstånd, P-AL. Samtliga gödslingar med NPK och NP gav skördeökning jämfört med enbart N-gödsling med Axan. Staplarna längst till höger visar gödsling med enbart NP och alltså inte K. Gödsling med motsvarande mängd P i NPK (NPK 24-4-5) gav en större skördeökning. Förutom den direkta effekten av växtnäringsämnena verkar också en balanserad sammansättning av NPK kunna förstärka effekten av fosfor. Det är också tydligt att skördeökningen blir större ju lägre P-AL-värde marken har (gul och orange stapel).

Dramatisk skördeökning av kalium på lätt jord 70 65

+10,7 dt

+11,4 dt

+13,6 dt

+8,3 dt

60

Skörd, dt/ha

sammansättning av NPKS kunna för­ stärka effekten av fosfor. Vi har sett det själva i Yaras försök i vårkorn där NPKS har haft mycket bättre effekt än NPS på fosforsvaga jordar - även om markens kalium­innehåll borde ha räckt för att försörja grödan (diagram 2). Effekten ­rapporteras även från USA i majs och soja4.

55 50 45 40

kg K/ha kg P/ha

Axan

YaraMila 27-3-3

YaraMila 24-4-5

YaraMila 22-4-7

YaraMila 21-3-10

0 0

12 12

23 18

37 22

58 17

Diagram 3. Skördeökning av YaraMila-produkter. Försök med NPK till vårkorn på lätt jord, 2017, Främmestad i Västergötland. ­ Kvävenivå 120 kilo per hektar i samtliga led. Markkarteringsvärden: pH 5,9; P-AL 9,5; K-AL 5,4; lerhalt 5 %.

Kalla fakta om kalium Kalium verkar i första hand i växtens vätskefas och behövs framförallt för att hålla uppe saft­ spänningen (turgor) i cellerna. Vid brist på kalium blir grödan mer torkkänslig.

Kalium påverkar köldhärdighet och därmed övervintring. Ökade skördar ställer större krav på grödans kaliumförsörjning.

14

|

© Yara • Växtpressen 2/2017

Det uppkommer ofta kaliumbrist efter vallbrott p.g.a. att man missar att kompensera för den stora bortförseln i växtmassan.

Utlakningen av kalium varierar kraftigt från några få kilo till cirka 50 kilo per hektar och år.

Långsiktigt balanserad gödsling med kalium vid odling av spannmål och raps är att föredra.

Lätta jordar med låga kaliumvärden är svåra att gödsla upp och måste gödslas noggrant varje enskilt år. Man behandlar ofta lätta jordar styv­ moderligt vad gäller K-gödsling för att sedan skylla på torka om det inte växer.

Markens bidrag av kalium genom vittring varierar enormt, mellan 3 och 80 kilo per hektar och år, ­beroende på jordart och typ av lerjord.

Kalium påverkar fosforupptaget positivt.

Dåliga fläckar var kaliumbrist Under säsongen 2016 tittade Nordic Beet Research (NBR) närmare på ett antal ”dåliga fläckar” i sockerbetsfält. ­Orsakerna varierade, men i flera av fälten visade sig problemet vara kaliumbrist, ibland i kombination med fosforbrist och lågt pH. Med den mycket goda skördeutveck­lingen som sockerbetor haft på senare år är det särskilt viktigt att hålla markens näringsstatus på en tillräcklig nivå för att inte riskera onödiga skördebortfall.

Av Katarina Elfström, Yara

S

ockerbetor är en gröda som tradi­tionellt har odlats på bör­ diga och väl uppgödslade jordar, vilket ansetts ge ett visst utrymme för att tära på förråden. För ett antal år sedan gjorde Nordic Sugar en genomgång av växtnäringsstatus i betodlingsområdet.

– Vi konstaterade att en förvånande stor andel av betodlingsjordarna var i riskzonen vad gäller pH, fosfor, ­kalcium, kalium och bor, berättar Anders Rydén, chef för Agricenter vid Nordic Sugar.

Han menar att det är tydligt att man i vissa fall tärt för mycket på förråden och fortsätter: – Med tanke på den mycket goda utvecklingen av skördenivån i socker­

Sockerbetan tar upp stora mängder kalium under växtsäsongen. Trots det har tidigare försök i Sverige sällan visat på skördeökningar för kaliumgödsling, möjligen för att försöken legat på jordar med god kaliumstatus. Lång­

I ett av de undersökta fälten låg de bra

­delarna av fältet i P-AL klass V och K-AL klass III, medan den sämre delen låg i P-AL klass III och K-AL klass II. Plantanalysen visar på betydligt lägre halt av kalium i den dåliga fläcken – så i detta fält har kaliumbrist varit det huvud­ sakliga problemet. Bild och material: NBR. Analysresultat

Bra gröda

Dålig gröda

Jordanalys betor de senaste 10 åren krävs det upp­ märksamhet både på markkartan och på balansen för P och K över växtföljden för att säkra att man inte får onödiga skördetapp på grund av näringsbrist.

Dåliga fläckar Varje år uppträder ”dåliga fläckar” i betfälten, där betorna inte växer som de ska. I vissa fall är orsakerna uppen­ bara, till exempel dålig dränering eller angrepp av betcystnematod, men ibland är det mindre tydligt vad de beror på. År 2016 bestämde sig NBR för att undersöka en del av fläckarna med prov­ tagning och analyser.

– Orsakerna till den dåliga tillväxten varierade, och ibland var det tydligt

Fakta sockerbetor och växtnäring Sockerbetor odlas i Sverige på kontrakt till Nordic Sugar AB. Utvecklings- och försöksverksamhet i sockerbetor bedrivs genom stiftelsen Nordic Beet Research (NBR) som finansieras av Nordic Sugar och Betodlarföreningen.

Flädie

liggande tyska försök har dock visat att kaliumtillförsel kan ge­­betydande skördeökningar och förbättrad ­sockerhalt. Engelska försök pekar på att det är viktigt att hålla markens kaliumstatus på en god nivå. Vid låga kaliumtal når man nämligen inte full skörd trots kaliumtillförsel. Sockerbetor är s­ peciella i det att de också be­höver natrium­tillförsel för god skörd.

I socker­betan kan natrium och kalium till viss del ersätta varandra, men båda näringsämnena behövs för att ge maxskörd .

Källa: Joakim Ekelöf. Tema växtnäring till sockerbetor, del 2 Kalium, Betodlaren, nr 3, 2016.

pH

8,2

8,3

K-AL

11

5,2

P-AL

16

7

Kalium

5,2

2,5

Fosfor

0,2

0,23

Plantanalys (%)

fråga om en kombination av olika f­aktorer, berättar Joakim Ekelöf, ­växtnäringsansvarig på NBR. Av sju undersökta problemfält var orsaken i tre av fälten kaliumbrist, eller kaliumbrist i kombination med fosforbrist. I resterande fyra fält var orsaken låga pH och kalciumvärden, med rotbrandsangrepp som följd­ problem.

– Även om alla betodlare ska ha en aktuell markkarta, är det vanligt att den stannar i byrålådan och inte används för att styra gödslingen.

Radmyllning används också för lite, det är ett bra sätt att säkra en god effekt av tillförd näring, särskilt torra år, konstaterar Joakim Ekelöf.

Fortsatta undersökningar NBR har under 2017 gjort liknande undersökningar i 20 nya fält. Inom ­kaliumområdet gör man nu också fältförsök med olika kombinationer av kalium- och natriumgödsling. /

© Yara • Växtpressen 2/2017

|

15

Positiv utveckling:

Mer skörd och mindre miljöpåverkan De senaste åren har spannmålsskördarna ökat samtidigt som kväveutnyttjandet förbättrats och den negativa miljöpåverkan av gödslingen har minskat. Svenskt lantbruk har alltså gjort ett mycket bra jobb i att kombinera produktivitet och miljöhänsyn. Förutsättningen för att kunna kombinera höga skördar med låg miljöpåverkan är val av rätt gödselmedel och bra styrning av kvävegödslingen, ett område där stora framsteg gjorts de senaste åren, både vad gäller ­organisk gödsel och mineralgödsel.

Av Katarina Elfström, Yara. Foto: Hans Jonsson

D

e senaste åren har man dis­ kuterat stagnerande skördar och negativ miljöpåverkan från lantbruket på ett sätt som kan ge en ganska dyster bild. Men tittar vi närmare på statistiken är det faktiskt snarare tvärtom, utvecklingen är positiv, och visar tydligt att produktivitet och miljöhänsyn kan gå hand i hand. Ökande skördar Det har talats mycket om stagnerande spannmålsskördar, och tittar man på höstveteskördarna i Sverige 1990–2010 har de i genomsnitt stått mer eller mindre still (diagram 1). Tittar vi däremot på de senaste åren, 2010 och framåt, är bilden mycket mer positiv, med ökande skördar både för vete och

16

|

© Yara • Växtpressen 2/2017

övriga spannmålsslag. Vi kan alltså se ett trendbrott med ökande ­produktivitet i spannmålsodlingen.

Ekonomiskt optimal gödsling bäst Ökande spannmålsskördar innebär för­ stås att grödan för bort mer näring och att det därför krävs en högre näringstill­ försel för att säkra en optimal skörd och kvalitet. Men vad händer då med miljön?

I den allmänna debatten finns en miss­ uppfattning att högre kvävegivor med automatik innebär en större utlakning, men så är inte fallet. Försök1 har visat att så länge gödslingen hålls på ekonomiskt optimal nivå tar grödan hand om allt kväve, och det blir ingen ökad ­utlakning.

Det är alltså fullt möjligt att gödsla till en hög skörd med rätt proteinhalt med bibe­

hållen miljöhänsyn, men det är förstås mycket viktigt att verkligen pricka den optimala kvävegivan.

Greppas växtnäringsbalanser visar förbättringar I Jordbruksverkets och LRFs projekt Greppa Näringen görs växtodlingsbalan­ ser på både djurgårdar och växtodlings­ gårdar. I balanserna beräknas total mängd kväve, fosfor och kalium som förs in till gården med inköpt gödsel och foder och på motsvarande sätt vad som förs ut från gården, huvudsakligen via grödor, kött och mjölk. Totalt sett får man alltså en siffra på hur stort underskottet eller överskottet är. På en del av gårdarna har upprepade balanser gjorts, så att man kan följa förändringar över tiden.

– Sammanställningar av data från vår rådgivning 2001–2013 visar att kväve­ överskottet minskat med 17 procent på de rena växtodlingsgårdarna, främst beroende på högre skördar och därmed ökad bortförsel av kväve med skörde­ produkterna, medan kvävegödslingen ökat marginellt, berättar Stina Olofsson, projektledare på Greppa Näringen.

Detta tyder på att tillfört mineralgöd­ selkväve utnyttjas bättre. På djurgårdar är de totala kväveöverskotten mycket större, och mängden näring i inköpt foder har stor betydelse för balansen.

På djurgårdarna har kväveöverskottet minskat med 13 procent för grisgårdar

Så kombinerar du mer skörd och mindre miljöpåverkan.

Nyckeln är HÖG ­KVÄVEEFFEKTIVITET. STALLGÖDSEL

• Variera de senare givorna över fältet med Yara N-sensor.

För stallgödsel rekommenderas Greppa ­Näringens rådgivning.

• Använd effektivt kväve. Ammoniumnitrat, till exempel Axan och NPK, är betydligt ­effektivare än urea. I växande gröda är nitratkväve (Kalksalpeter) den mest effektiva kväveformen.

MINERALGÖDSEL För mineralgödselanvändning gäller: • Årsanpassa kvävegivan. N-optimum varierar mellan åren. Använd Yara N-prognos för att anpassa kvävegivan till region och årsmån.

och 6 procent för mjölkgårdar.

På växtodlingsgårdarna har fosfor­ balansen redan från början varit negativ d.v.s. mer fosfor förs bort via skördeprodukter än vad som tillförs via gödsling, och den skillnaden har mer än dubblerats. På djurgårdar fanns förr ett överskott av fosfor, som nu har halverats för mjölkgårdarna, och för grisgårdarna minskat så att man nu nästan har helt balanserad fosforgödsling. Mer om fosfor finns att läsa på sidorna 6–8.

Jordbruksverket räknar med att kväveutlakningen minskat med i stor­ leksordningen 1000 ton på gårdarna som Greppa Näringen följer. Samtidigt bedöms ammoniakavgången (främst på djurgårdar) ha minskat med 350–400 ton kväve.

Minskande påverkan på havet Att beräkna jordbrukets påverkan på havet är komplicerat, eftersom den totala belastningen består av både naturgivna förluster och näring som här­ stammar från jordbruk eller från avlopp, industriutsläpp samt andra punktkällor.

Naturvårdverket konstaterar i sin årliga uppföljning av miljömålen att näringsämnesbelastningen på havet minskar. Den svenska tillförseln av kväve och fosfor till kusten via vatten­ drag varierar mycket mellan olika år, vilket till stor del beror på variationer i nederbörd och därmed avrinning2.

• Dela kvävegivan och behovsanpassa de senare givorna.

Spannmålsskördarna ökar igen

Skörd, kg/ha

Viktigt att verkligen pricka den optimala kvävegivan”

• Balanserad gödsling. Om grödan lider brist på något annat näringsämne kan kvävet inte utnyttjas till fullo, så se till att det finns tillräckligt av övriga näringsämnen.

8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0

1960

Höstvete Vårkorn Havre

1970

1980

1990

2000

2010

2020

År

Diagram 1. Svenska spannmålsskördar 1965–2016. Efter en stagnation de senaste två ­decennierna ökar de åter. Källa: SCB.

­ ormaliserade data, där hänsyn tagits N till naturliga variationer i vattenflödet, visar att kväve- och fosforbelastningen till både Östersjön och Västerhavet minskar sedan början av 90-talet3,4.

Sverige har snart uppnått belastnings­ målen för kväve enligt Helsingfors­ kommissionens (Helcoms) Baltic Sea Action Plan (BSAP) som fastställdes 2013. För fosfor återstår dock en ­betydande del av betinget.

Hög kväveeffektivitet Greppa Näringens siffror tyder på att kväveeffektiviteten i svenskt lantbruk har ökat, d.v.s. andelen av tillfört mineralgödselkväve som inlagras i grödan och förs bort med skörden ökar.

Detsamma kan ses t.ex. i Yaras höst­ veteförsök med olika kväveformer, som på 70-talet låg kring 35 procents kväve­effektivitet, och som nu ligger kring 55 procents kväveeffektivitet (olika kväveformer har samma inbör­

des effektivitetsförhållande nu som på 70-talet). Faktorer som t.ex. sortval kan spela in i förändringen, men till mycket stor del handlar det förbättrade kväve­­­­ut­nyttjandet om kunskap och precision i gödslingen. / Källor: 1 S. Delin, M. Stenberg, SLU. 2 Naturvårdsverket (2016-11-16). Tillförsel av fosfor till kusten. Tillgänglig: http://www. miljomal. se/Miljomalen/Alla-indikatorer/ Indikatorsida/?iid=129&pl=1 [2017-01-18], Naturvårdsverket (2016- 11-28). Tillförsel av kväve till kusten. Tillgänglig: http://www. miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/ Indikatorsida/?iid=130&pl=1 [2017-01-18].

3 Helcom. 2015. Updated Fifth Baltic Sea pollution load compilation (PLC-5.5.). Baltic Sea Environment Proceedings No. 145.

4 SMHI. 2016. Swedish National Report on Eutrophication Status in the Skagerrak, Kattegat and the Sound. Ospar assessment 2016. Report Oceanography No. 54, 2016.

© Yara • Växtpressen 2/2017

|

17

Lars Persson (t v) och Fredrik Stenberg på Russelbacka är övertygade om fördelarna med Yara N-Sensor och investerade därför i en ny 2017.

Foto: Jens Blomquist

Russelbackas ­ Yara N-Sensor nr 2 ®

blev Sveriges nr 200 Jämnare proteinhalter och exaktare N-styrning fick Russelbacka i Västergötland att investera i sin 2:a Yara N-Sensor 2017. Den ­guldfolierade sensorn blev nr 200 i Sverige.

Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord

R

edan 2004 köpte Russelbacka sin första sensor. Den var begagnad och köptes via Lant­ männen.

– Vi fick ett vettigt pris och gillade principen att omfördela kvävet inom fälten, berättar Lars Persson, inspektor på Russelbacka sedan 1980-talet.

Mer att göra Under de följande åren kördes sensorn i höstvete, men med ”viss f­örsiktighet” som Lars Persson uttrycker sin själv­ ständiga hållning till tekniken. ­Resul­tatet var dock noterbart.

– Vi fick jämnare proteinhalter i höst­ vetet, säger han.

Lars påpekar att en N-Sensor kräver tid och intresse och att man på Russel­ backa inte är som de riktigt inbitna sensoranvändarna på rena växt­ odlingsgårdar.

18

|

© Yara • Växtpressen 2/2017

– Vi har lite annat att göra, samman­ fattar han diplomatiskt sysslan att både hålla ordning på Russelbackas 1100 hektar och föda upp 15 000 slaktsvin per år.

Styr N till fodervete Men nyttan med en Yara N-Sensor är tydlig för både Lars Persson och Fredrik Stenberg som är en av fyra ägare till Russelbacka Egendom AB och nu tar vid som driftledare och VD. – Vi är övertygade om fördelarna utan att vara sensornördar, deklarerar Fredrik Stenberg.

Med det syftar han på att han vill styra proteinhalterna till allt höstvete – både det som säljs som kvarnvete och det som blir foder till gårdens grisar.

– Ju mer protein vi själva får fram desto mindre inköp av soja, billigare foder och bättre kalkyl på grisarna, ­summerar Fredrik N-strategin med sensor i fodervete.

Sparar tid Den nya sensorn har aktiv ljuskälla (ALS) och absolutkalibrering. ALS gör att man kan utnyttja dagens alla 24 timmar. Och med absolutkalibreringen sparar man tid.

– Kalibreringen tar inte så lång tid med den nya sensorn, säger Lars Persson.

Av det skälet kördes både huvudgiva och komplettering med sensorn 2017.

Russelbacka Egendom AB Areal: 1100 hektar, ca 50 % höstvete Djur: 15 000 årsgrisar Grödor 2018: Höstvete 533 ha Höstråg 39 ha Höstraps 117 ha Åkerbönor 84 ha Havre 150 ha Korn 177 ha

Resultatet var att allt höstvete klarade proteingränsen för kvarnvete.

Låg hektarkostnad Det tog inte så lång tid att fatta beslu­ tet att investera i en ny Yara N-Sensor.

Fredrik använde Greppa Näringens kal­ kyler som visar lönsamhet för sensortek­ nik vid underlag på ett par 100 hektar.

– Är kalkylen hälften så bra så räcker det för vår del, säger Fredrik.

De båda uppskattar att Russelbackas årskostnad ligger kring 45 kronor per sensorkörd hektar.

– Det vill inte så mycket till med protein­betalning för att sensorn ska betala sig, konstaterar Lars. /

Oklar orsak till låg effektivitet av flytande N Orsaken är oklar, men ­resultaten är tydliga: ­flytande N uppvisade låg effektivitet i försöken 2016 och resultaten pekar åt samma håll 2017.

Av Ingemar Gruvaeus, Yara

I

förra numret av Växtpressen skrev vi om försök med olika kväveformer med utgångspunkt från både nya och gamla resultat. Resultaten från för­ söken 2016 visas i diagram 1. År 2016 var det mycket stora skillnader mellan N-formerna. Vi som följde försöken 2017 såg liknande effekter som 2016.

Varför uppstår dessa skillnader?

Fukt, temp och syre avgör När vi kombisår vårsäd lägger vi kvävet väl tillgängligt i rotzonen och kväve­ formen spelar då betydligt mindre roll.

I princip borde höstvete också ta upp nitrat- eller ammoniumkväve lika bra om kvävet bara finns i omedelbar närhet till rötterna. Men i höstsäd lägger vi kvävet på markytan och det måste då trans­ porteras nedåt innan det kan tas upp.

Ammonium är svårrörligt i marken särskilt på lerjordar och måste därför nitrifieras (omvandlas till nitrat) innan det blir tillgängligt. Det är en mikrobiell process som är beroende av fukt, tem­ peratur och syre. En första förutsättning är att det finns fukt i ytskiktet annars kommer mikrobaktiviteten att vara låg.

Andra förutsättningen är temperatur.

Diagram 2 visar effekten på nitrifika­

Tydliga skillnader mellan olika kväveformer i höst­ veteförsök (Sverige­ försöken, Grästorp 2017). 160 kg N men med olika kväveformer.

Flytande N till vänster och Axan till höger.

tionshastigheten. En kall vår går allt mycket långsamt. Skulle det sedan torka upp i ytan avstannar processen igen.

Ammoniakavgång inte trolig Av kvävet i NS 27-3 flytande är ungefär 50 % urea, 25 % ammonium och 25 % nitrat.

För urea finns alltid en risk att det blir förluster i form av ammoniak till luften. Det kan säkert ha skett i viss mån i försöken, men det finns ett led med fast urea som hade mycket bättre effekt. Det tyder på att förluster till luften troligen inte var den huvudsakliga förklaringen.

Att det är ca 75 % av kvävet som behöver omsättas från ammonium till nitrat är ju en del av den dåliga effekten, men även här hade ledet med 100 % urea bättre effekt.

© Yara • Växtpressen 2/2017

|

19

Kalksalpeter ger högst kväveeffektivitet

Vi har inte råd att lämna ­outnyttjat kväve kvar i marken eller till atmosfären”

N-effekter rel. Kalksalpeter

120% 100%

92%

91%

100%

94%

86% 76%

80% 56%

60% 40% 20% 0%

DC 37, 40 N

Axan

NS 27-3 flyt

N34

NS 30-7

Sulfammo 22

Urea

Kalksalpeter

Huvudg. 100 N

Axan

NS 27-3 flyt

N34

NS 30-7

Sulfammo 22

Urea

Kalksalpeter

Tidig, 20 N

Axan

NS 27-3 flyt

AS

NS 30-7

Sulfammo 22

AS

AS

bestämmer sig vilken typ av gödselmedel som ska användas. Vi har inte råd att lämna outnyttjat kväve kvar i marken eller till atmosfären, vare sig ur eko­ nomisk eller miljömässig synpunkt. /

Diagram 1. Kväveeffektivitet för olika N-gödselmedel i 6 försök (L3-2300) inom Sverigeförsöken 2016.

Kalksalpeter = 100 %. Total N-giva 160 kilo per hektar.

Droppar sugs upp En annan tänkbar förklaring är att när ammoniumkväve blandas väl i jorden finns en risk att mikrober använder kvävet innan växten hinner ta upp det.

Då fastläggs det i organisk substans i större utsträckning än om det är kon­ centrerat i mindre delar av jorden, vilket är fallet kring större gödselkorn1. En ytterligare risk, framförallt på lerjordar, kan vara att flytande kväve som spritts i droppform, sugs upp av leraggregat.

Där kan det sedan ha svårt att omsättas. Är det torrt sker ingen omsättning och är det blött blir det lätt syrefritt inne i aggregaten vilket då omöjliggör nitrifi­ kation. Det har visats2 att nitrifikationen går klart långsammare i aggregerad jord än i enkelkornjord och beror på låg syretillgång inne i aggregaten. Det skulle kunna vara en förklaring till de varierande effekterna och den ibland mycket dåliga effekten av flytande kväve, som kommer i större jordkontakt jämfört med granulerad vara med större granuler som i stället ger höga lokala koncentrationer och därmed mindre fastläggning i marken.

20

|

© Yara • Växtpressen 2/2017

Inte råd med förluster Slutsatsen blir alltså att det finns en rad oklara faktorer kring vilken N-­effektivitet som kan förväntas, framförallt med flytande produkter. Det behövs verklig eftertanke innan man

Marktemperaturen styr omvandlingen från ammonium till nitrat

Marktemperatur

En möjlig orsak kan vara sättet att applicera kväve på, då den flytande produkten genom droppar finfördelas väl över jorden.

Källor: 1. Sörensen & Amato 2002. Reminera­ lisation and residual effects of N after application of pig slurry to soil.

European Journal of Agronomy 16 (2002) 81–95 2. Seifert, J. 1964. Influence of the size of soil structural aggregates on the degree of nitrification. Folia Microbiolo­ gica, Vol. 9. pp 115–120.

3. Amberger & Vilsmeiser, 1984.

20 oC

1 vecka

10 oC

2 veckor

8 oC

4 veckor

5 oC

6 veckor

1

2

3

4

5

Tid i veckor för omvandling från ammonium- till nitratkväve.

Diagram 2. Under en kall vår tar det mycket längre tid för kvävet att nå nitratform.

Källa: Amberger & Vilsmeiser, 1984.

6

7

NOTISER

Kalkning minskade växtnäringshalter men ökade sockerskörden I sockerbetor diskuteras att kalka jordar med redan högt pH. Frågan dyker då upp hur kalkningen påverkar upptaget av växtnäring. Detta studerades i två olika försöksserier i Skåne 2015. I den första serien fanns tre olika led – obe­ handlat, kalkstensmjöl och strukturkalk (Nordkalk Aktiv Struktur). I samtliga fem försök sjönk manganhalterna i sockerbetsplantorna i de kalkade leden jämfört med i obehandlat vid prov­tagning när sockerbetorna hade utvecklat det 2:a örtbladsparet. För bor minskade halterna signifikant på två av de fem platserna. Trots att halterna av dessa växtnäringsämnen sjönk, ökade skördarna med 3 och 6 procent i de ­kalkade leden med kalkstensmjöl respektive strukturkalk.

I en parallell studie undersöktes växt­ näringsupptaget i sockerbetor i försök med stigande givor av Nordkalk Aktiv Struktur – 0, 4, 8 och 16 ton per hektar.

De tre kalkgivorna ökade i medeltal sockerskörden med 3 procent i de fyra försöken – en ökning som dock inte var signifikant. I tre av de fyra försöken sjönk halten av bor med givorna 8 och 16 ton per hektar. För övriga under­ sökta ämnen – mangan, magnesium, fosfor, molybden, zink, koppar, kalcium, natrium, kalium, järn och svavel – fanns inga signifikanta skillnader i halt i

Foto: Jens Blomquist socker­betorna mellan de olika leden.

Som en 2:a faktor bladgödslades dessutom halva skördeparcellen med extra växtnäring i form av YaraVita Brassitrel Pro för att undersöka om mangan- och borbristen kan mot­ verkas. YaraVita Brassitrel Pro inne­ håller kväve, magnesium, kalcium, bor, mangan och molybden. I tre av försöken gav bladgödslingen ingen signifikant ökning av sockerskörden, men i försöket med högst pH (strax över 8) och lägst halter av mangan och bor i okalkat led ökade YaraVita Brassitrel Pro skörden

med 0,5–1 ton socker per hektar. Det tydligaste utslaget i ökad växtnärings­ halt stod molybden för, där halterna i sockerbetorna fördubblades med YaraVita Brassitrel Pro i både okalkat och kalkade led. Åsa Olsson. Effekter av kalkning på växtnäringsupptagning i sockerbetor.

Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning, projekt H142-0027. Åsa Olsson. 2016. Strukturkalkning till sockerbetor. Effekt på växtnärings­ upptagning och skörd. Betodlaren, nr 3.

All-time-high i N-försök 2017 Skördeförväntningarna var höga för höstvete i kväveförsöken 2017. De infriades med råge: de lägst avkas­ tande försöken gav ca 8 ton och det högst avkastande nästan 14 ton per hektar. Det var den högsta skörden som registrerats i N-försök hittills, alltså alltime-high. En sval vår och sommar utan riktigt varma perioder vid axgång och blomning gjorde sannolikt att grödan utvecklades i lagom takt.

Markleveranserna av kväve varierade kraftigt mellan försöksplatserna 2017, trots att alla låg på kreaturslösa gårdar och hade stråsäd som förfrukt. Markens

N-bidrag varierade från ca 30 till 120 kilo N per hektar. Det gjorde i sin tur att N-optimum slog från 100 till 320 kilo N per hektar.

Variationen mellan platserna fångades upp med olika N-hjälpmedel som 0-rutor, Yara N-Tester och Yara N-­Sensor. Med informationen an­passades komplet­ teringsgödslingen så att 8 av 11 försök fick en N-giva med Kalk­salpeter i DC 37–53. N-effektiviteten med komplet­ teringen var hög – ­nästan 60 procent återfanns i vetekärnan.

Kompletteringen gjorde att samtliga försök nådde över proteinhaltgränsen

för kvarnvete. Nettot av N-komplette­ ringen var som lägst ett par 100-lappar och som högst nästan 2200 kronor per hektar. N-försöken 2017 understryker vikten av att anpassa N-givan efter både året och platsen.

TM

Foto: Jens Blomquist

© Yara • Växtpressen 2/2017

|

21

Det svänger på ­gödselmarknaden Gödselåret 2017–18 startade med låga gödselpriser, på samma nivå som förra gödselåret. Men i september steg ureapriserna kraftigt och priset på ammoniumnitrat följde med uppåt. Förra året hände samma sak fast inte förrän i november. Så vi har under två år i rad sett snabba prisförändringar på kväve.

Av Mogens Erlingson, Yara. Foto Hans Jonsson

Å

r 2017 års svenska spannmåls­ skörd blev 5,7 miljoner ton enligt Jordbruksverkets prog­ nos. Det är en ökning med 5 procent jämfört med 2016 och genomsnittet för de senaste 5 åren. Höstvete står för 49 procent av skörden, cirka 2,8 miljoner ton och vårkorn är den näst största grödan med en skörd på 1,5 miljon ton.

En regnig höst satte käppar i hjulen för effektiv tröskning. De senaste åren har många lantbrukare slutfört skörde­ arbetet redan i augusti, medan det 2017 tog cirka 1 månad längre tid att komma i mål. Regnet och den sena skörden resulterade också i mindre höstsådd

areal. En gissning är att arealen sådd höstsäd minskar med cirka 25 procent jämfört med föregående år. I Norrland och våra grannländer Finland och Norge är fortfarande i början av oktober stora arealer otröskade.

Enligt Jordbruksverkets prognos blev totalskörden av oljeväxter 350 000 ton, detta var 32 procent mer än föregående år och 10 procent mer än 5-års genom­ snittet. Höstraps är idag helt domi­ nerande oljeväxt och står för 92 procent av totalskörden.

Varierande skördar i EU Lyfter man blicken från svensk horisont

Världsrekord!

Konsumtion

Produktion

100 95

2600

90

Miljoner ton

2500

85

Dagar

2400 2300

75

65

2100

60 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17E 18F År

Diagram 1. Global produktion och konsumtion av spannmål. 2017 gav en rekordskörd och även konsumtionen slog nytt rekord med cirka 100 miljoner ton. Den ökande produktionen och konsumtionen skapar god efterfrågan på mineralgödsel. Källa: USDA, november 2017.

17E = uppskattning för 2017, 18F = prognos för 2018

|

80

70

2200

22

Global rekordskörd Enligt USDA (Jordbruksdepartementet i USA) blev den globala spannmålsskör­ den 2 606 miljoner ton. Nytt världsre­ kord med nästan 100 miljoner ton! Kon­ sumtionen av spannmål förväntas bli 2 576 miljoner ton, även detta ett nytt rekord med över hundra miljoner ton

93 dagars konsumtion i lager

2700

2000

till hela EU så ligger den totala skör­ den på samma nivå som föregående år, cirka 299 miljoner ton. Men det är stora varia­tioner mellan olika områden, Frankrike skördade 2017 vete av god kvalitet medan Tyskland, Polen och Tjeckien fick kvalitetsproblem på grund av för mycket regn. EU odlade spannmål på 55,6 miljoner hektar. Höstvete var störst med 24 miljoner hektar följt av korn med 12 och majs med 9 miljo­ ner hektar. Arealen 2017 var lägre än 2013–2016 då arealen var cirka 57 miljoner hektar. Skörden av höstvete på 142,8 miljoner ton var 7,2 miljoner ton högre än 2016 enligt Stratégie Grains rapport den 12 oktober 2017.

© Yara • Växtpressen 2/2017

55

07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17E 18F År

Diagram 2. Goda skördar under flera år har resulterat i att det nu finns s­ pannmålslager för 93 dagars konsumtion. Källa: USDA, november 2017.

17E = uppskattning för 2017, 18F = prognos för 2018

(diagram 1). Lagren motsvarar nu 93 dagars konsumtion (diagram 2), vilket gör att spannmålsköparna sitter lugna och trygga. Det finns gott om spannmål.

Ryssland och andra länder som expor­ terar via Svarta Havet har fått mycket höga skördar. ”Rysk export juggernaut som kommer att sätta press på ­priserna” var en rubrik i Stratégie Grains sep­ temberrapport. Enligt Wikipedia är juggernaut en destruktiv och ostoppbar kraft och detta har vi redan fått känna av i priserna under hösten.

Svängningar i gödselpriserna Kvävepriset låg under flera år på drygt 10 kronor per kilo N (inklusive svavel).

I juni 2016 var priset på ett kilo N cirka 7:60 och i juni 2017 kostade ett kilo N cirka 8:10. Under hösten 2016 var priset ganska stabilt fram till november då priset steg och i januari 2017 var det uppe på 10:25. I år, 2017, kom mot­ svarande prisuppgång redan i september och i början av oktober var priset cirka 10:40 per kilo N. En orsak till detta är en rekordstor spannmålsproduktion som kräver mineralgödsel och det finns alltså en god efterfrågan på gödsel. Men detta är inte huvudorsaken.

Högt kolpris i Kina Kina exporterade under januari till september 2015 9,5 miljoner ton urea, under samma period 2016 var exporten

7,5 miljoner ton och år 2017 var expor­ ten 3,5 miljoner ton. Således en minsk­ ning med 63 procent på två år (diagram 3). En betydande del av Kinas produk­ tionskapacitet använder kol som energi­ källa, vilket ger dålig effektivitet jämfört med naturgas. Priset på antracitkol, den kolkvalitet som används vid gödselpro­ duktion, var sommaren 2016 drygt 500 RMB/ton (RMB = den kinesiska valutan Renminbi). I oktober-november steg priset med nästan 50 procent till 750 RMB/ton och har sedan legat på denna nivå fram till augusti 2017. I september 2017 steg priset till cirka 900 RMB/ton.

En prishöjning på 75 procent på ett år.

Urea från Egypten Priset på urea från Egypten är en viktig ingrediens för kvävepriset i Europa, detta pris är kopplat till exporten från Svarta Havet och från andra nord­ afrikanska länder. Sommaren 2016 var priset cirka 200 USD/ton, i november 2016 var det uppe i 250 USD för att under våren falla tillbaka till 200 USD. Detta var alltså nivån när nuvarande gödselår startade. I månadsskiftet sep­ tember–oktober 2017 kostade urea från Egypten cirka 300 USD/ton, en prisupp­ gång på nästan 50 procent (diagram 4).

Hur ser det ut i kristallkulan?

Egypten, USA och andra länder som ökat sin produktionskapacitet av urea

14

350 300

10

USD per ton

Miljoner ton urea

12

8 6

2 0

under senare år har tagit Kinas plats när Kina minskat sin export. Nu när pri­ serna är uppe nära 300 USD/ton skulle Kina kunna öka sin export på nytt, men detta förväntas vara en långsam process.

Politiska beslut ska fattas, produkten ska transporteras till hamn, så det kan ta månader innan vi ser effekterna.

Kommer priserna att fortsätta uppåt, stabilisera sig på dagens nivå eller ­kommer det en rekyl? Ingen vet. Det är fortfarande några månader innan gödseln ska ut på fälten i Europa. Många av till­ verkarna har sålt betydande volymer och har alltså ganska stora orderböcker. Detta betyder att de inte har behov av att sänka priserna för att få ut produkt, på kort sikt är sannolikheten för en pris­justering nedåt ganska liten. Så vi får gratu­lera alla som under gödselåret 2017–18 köpt gödsel tidigt, ni har troligtvis gjort en bra affär. Men osvuret är bäst, att lita på kristallkulor är alltid osäkert. /

Urea från Egypten påverkar Europas kvävepris

Kina stryper exporten av urea

4

Skörd med förhinder. ­Hösten 2017 känne­ tecknades på många håll av en våt och utdragen skörde­period, med många avbrott.

2015 2016 2017 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec

Diagram 3. Export av urea från Kina 2015-2017. Under januari till september 2015 exporterade Kina 9,5 miljoner ton, samma period 2016 uppgick exporten till 7,5 miljoner ton och under 2017 var exporten 3,5 miljoner ton. En minskning med 63 % på två år.

250 200

2017

150

2016

100 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec

Diagram 4. Sommaren 2016 kostade urea strax under 200 USD/ton för att ­sedan toppa på 280 USD under gödselåret 2016-17. Under våren föll priset tillbaka till 200 USD och gödselåret 2017-18 startade på denna nivån. Under september ökade priset snabbt för att i början av oktober vara uppe på 300 USD/ton.

© Yara • Växtpressen 2/2017

|

23

Yara AB Box 4505 203 20 Malmö

Litet men ack så viktigt.

Inte minst för din ekonomi.

Agronom Carl-Magnus Olsson, en i teamet av växtnäringsexperter på Yara.

Att bruka vår jord ställer allt högre krav på dig som odlar den. Skördarna måste skapas med omsorg, eftertanke och kunskap. Dels för att få bästa möjliga odlingsekonomi efter årets förutsättningar, dels för att odlingen ska ske på ett hållbart sätt med minsta möjliga störning på omgivande miljö.

Läs mer på: yara.se/vaxtnaring

Vi på Yara bidrar till din odling med högkvalitativa produkter, aktuella underlag för dina beslut och moderna hjälpmedel för växtnäringsstyrning. Allt för att du skall hitta dina fälts gödslingsoptimum. Vårt mål är att din odlingsekonomi skall bli så bra som möjligt med minimal inverkan på omgivande miljöer.

Intresserad av mer information?

Gå in på vår hemsida yara.se/vaxtnaring och prenumerera på våra nyhetsbrev. Där hittar du också intressant läsning om växtnäring och information om våra produkter.

Kvalitet som sprider sig.