Växtpressen nr 1 april 2016

Växtpressen Nr 1 • april 2016 • Årgång 45

Nya N-rekommendationer i vete sid 3-8

Absolut kalibrering med Yara N-Sensor sid 18-20 Prisad för P-åtgärder sid 21-23

LEDAREN

Nytt år ger nya förut­ sättningar – 2015 är historia Våra moderna spannmålssorter har hög skördepotential och det är väl värt att försöka uppnå denna. Därför är många nu beredda att gödsla mer än man traditionellt brukat göra. Allt för att undvika att drabbas av ekonomiska förluster orsakade av spannmål som inte uppfyller kvalitetskraven. Detta är definitivt en god intention. Men det är samtidigt viktigt att inse att vi inte har en aning om hur kommande odlingsförhållanden blir.

2016 är fortfarande ett oskrivet blad.

Alla minns säkert förra årets höga skördenivåer och låga proteinhalter i spannmål. Förmodligen drar vi oss också relativt lätt till minnes säsongen 2014 – även det ett år då skördenivåerna, liksom ekonomiskt kväveoptimum, var höga. Men detta är historia. Framför oss ligger ett nytt år med nya förutsättningar.

Visst kan 2016 bli ännu ett rekordår, vilket vi naturligtvis hoppas på, men det kan också ge mediokra eller till och med låga skördar, vilket ju innebär lägre kvävegödslingsoptimum. Om vi ser tillbaka mer än bara två år, inser vi att variationen är mycket stor mellan åren.

Den uppmaning vi nu liksom ­tidigare år vill ge är att anpassa kvävegivan.

Planera väl efter fältens förhållanden och tidigare erfarenheter, men följ säsongen och använd de hjälpmedel som finns tillgängliga. Man måste vara beredd på att både kunna gasa och bromsa. De senaste årens försök har visat att det går att hitta optimum. Ingen påstår att det är lätt och det kräver både ansträngning och intresse under hela odlingssäsongen. Ett antal aktiva beslut måste fattas hela vägen från tidig vår fram till efter blomning.

Kvävegödsling relativt sent under säsongen är faktiskt fullt möjlig och ofta en mycket lönsam åtgärd. Det visar de senaste årens fältförsök med anpassad kvävegödsling till spannmål. Detta är en viktig kunskap för den som vill skräddar­sy N-givorna. Inte minst vid sen kompletteringsgödsling är Kalksalpeter det mest effektiva gödselmedlet. Därför är det glädjande att priset på Kalksalpeter är förmånligt och konkurrenskraftigt jämfört med andra kväveprodukter.

Vi hoppas att detta nummer av Växtpressen ska ge inspiration och vägledning

för årets kvävegödsling. I artiklarna om gödslingsförsök, om den nya modulen till Yara N-Sensor samt om Yaras, Odling i Balans och Greppa Näringens kvävekonferens finns förhoppningsvis en del nya infallsvinklar.

Tag hjälp av de redskap och den råd­ givning som finns, men egen erfarenhet väger också tungt. Det är bara du som odlare som har den nyanserade helhetsbilden över hur kväve mineraliseras på dina fält. Nu håller vi tummarna för ett bra odlingsår 2016. Nyckelorden för att lyckas är engagemang och anpassning.

Gunilla Frostgård, Chefsagronom

VÄXTPRESSEN NR 1 • APRIL 2016 • ÅRGÅNG 45

INNEHÅLL Nya kväverekommendationer i höstvete 2016

3

Anpassat kväve i maltkorn

6

Kombinera verktygen för att pricka rätt

8

Klimatsmart odling ger ett vänligare vete

10

Skogsgödsling mot­­ klimatförändring 12

2

|

© Yara • Växtpressen 1/2016

Lämna medeltalet på skrivbordet

14

Lär känna din gröda med Megalab växtanalyser

16

Yara N-Sensor gör som Robin Hood 18 Absolut kalibrering är ett framsteg 19 Absolut kalibrering vassast i försöken 20 Prisad för P-åtgärder

21

©Yara AB Box 516, 261 24 Landskrona Tel: 0418-761 00 Fax: 0418-583 46 E-post: yara.sverige@yara.com Hemdsida: www.yara.se Redaktör: Inger Hyltén-Cavallius Redaktionskommitté: Mogens Erlingson, Gunilla Frostgård, Inger Hyltén-Cavallius Redigering: Hans Jonsson, www.hansjonsson.se, Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Layout: Linda Clarin, Lime AB Tryck: Norra Skåne Offset Tryckt på papper som uppfyller miljökraven för ISO 14001.

ISSN 0346-4989 Omslagsfoto: Yara

Nya kväve­ rekommendationer i höstvete 2016 Av flera orsaker har N-rekommendationerna i höstvete de senaste åren varit för låga. Vi uppdaterar därför dessa till säsongen 2016. För att fånga in årsmånen och den aktuella grödan bör man kontrollera historiska proteinhalter, årets bestånd, lägga ut Nollrutor och utifrån detta ­an­­passa ­N-givan i mängd och tid.

Av Ingemar Gruvaeus, Yara

H

ur mycket kväve ska vi ge höstvetet, och när? Frågorna återkommer varje år. Man kan kanske tycka att dessa frågor borde varit utredda efter decennier av försök och erfarenhet.

Visst, men vi lever i en föränderlig verklighet och jag är helt övertygad om att vi hela tiden måste se över våra gödslingsstrategier och rekommendationer. Nya sorter med högre avkastningspotential påverkar. Det aktuella årets bestånd och vädrets påverkan på markkväveleveransen ställer också krav på anpassning.

Mer kväve vid högre skörd Den generella kväverekommendationen anpassas till förväntad skörd.

Studerar man de senaste årens försök i brödvete, där sorterna i huvudsak varit Ellvis och Julius, kan man konstatera att rekommendationen varit för låg. Ökningen av kvävegivan med 15 kilo för en ökad skörd med 1 ton är alltför

Följ höstvetegrödan fram till blomning för att eventuellt revidera kvävebehovet och kompletteringsgödsla. Foto: Hans Jonsson liten. Det är också helt logiskt eftersom 1 ton vete med 11,5 % protein innehåller 17,4 kilo N. Att kvävebehovet då skulle stiga med bara 15 kilo per hektar när skörden stiger med 1 ton, som i tidigare rekommendationer, är helt enkelt inte rimligt.

Figur 1 visar mängden bortfört kväve vid olika skördenivåer. Vid 11,5 % protein och 6 ton skörd bortförs 104 kilo N per hektar i kärna och vid 10 ton 174 kilo per hektar. Det är således stor skillnad i bortförsel från fält. Till detta ska läggas att växten även måste

© Yara • Växtpressen 1/2016

|

3

17,4 kilo N per hektar i kärnan per ton höstvete

gödslingskategori. Rimligen kan man följa rekommendationen för höstvete utan proteinbetalning i tabell 1.

Framöver kommer vi att öka vår kunskap inom detta område genom den nyligen startade försöksserien inom Sverigeförsöken, där man undersöker skillnader i kvävebehov mellan sorter.

200 180 160 Kg N/ha i kärnan

140 120 100 80 60 40 20 0

4

5

6

7

8

9

10

11

12

Skördenivå ton/ha

Figur 1. Kvävemängd i kärnskörd med proteinhalt 11,5 % i ts vid olika skördenivåer.

bygga mycket större mängd strå, rötter och blad för att kunna ge 10 ton skörd istället för 6 ton.

En för lågt beräknad N-giva tillsammans med låg markkväveleverans var säkert två viktiga faktorer till förra årets låga proteinhalter. Även om de gene­rellt sett högre skör­darna också påverkades. Vi har därför ändrat N-­rekommendationerna i höstvete för 2016 (tabell 1). Vid lägre skördenivåer är det ingen förändring, men rekom­mendationen vid 10 ton skörd går upp med ca 20–30 kg N/ha i ­kvarn­vetesorter.

Anpassa kvävet till sorten Studier har visat att Mariboss fodervete inte kräver lika mycket kväve som kvarnvetesorterna Julius och Ellvis för att ge samma skörd. Beräknar man en optimal N-giva – även utan proteinbetalning – för kvarnvetesorter hamnar man på en proteinhalt på cirka 11−11,5 % (figur 2). Mariboss däremot uppnår optimal skörd redan vid protein­halter kring 9,5 %. Även om Mariboss gärna blir för frodig och lätt kan drabbas av liggsäd är det inte det som är orsaken till dess låga optimum. Den verkar helt enkelt avkasta bättre än andra sorter vid låg kvävetillgång och sämre förutsätt­ ningar medan den inte hänger med när det blir riktigt gynnsamt.

Något som man kunde se i tävlingen

4

|

© Yara • Växtpressen 1/2016

”­ Vetemästaren” 2014 och i den vanliga sortprovningen år 2015 där den inte alls hängde med de högst avkastande sorterna som Hereford och Torp.

Om man väljer att odla Mariboss bör man därför inte räkna med högre proteinhalt än ca 9,5 % och att man ska lägga en lägre giva i förhållande till skördenivån än för kvarnvetesorter (tabell 1). Tyvärr har vi ingen bra information idag om hur andra fodersorter ska klassas in i en kväve­

Undvik liggsäd Liggsäd är inte bara ett hot mot skördekostnader och kvalitet utan sänker också skördepotentialen kraftigt. Att ha en gröda som står upp är därför nödvändigt för en hög skörd och högsta möjliga kväveeffektivitet.

Vetet som såddes tidigt hösten 2015, och som utvecklades kraftigt under den varma starten på vintern, riskerar att bli alltför frodigt och drabbas av liggsäd.

För dessa fält är det viktigt att inte trycka på med för mycket kväve före stråskjutning. Om beståndet har cirka 900 skott per m2 eller mer bör man ­flytta cirka 25 % av totala kvävegivan till före axgång, stadium 37–45. Detta för att inte alltför många skott ska gå fram med liggsäd som följd. Denna tumregel gäller både fodersäd och kvarnvete, men extra viktigt är det i sorter med sämre stråstyrka till exempel Mariboss, Frontal och Julius.

I Mellansverige såddes en hel del vete i slutet av september och början av oktober på torra lerjordar. Mycket av detta vete kom inte upp förrän i mitten

Nya rekommendationer för kvävegödsling i höstvete 2016 Skörd ton/ha

6

7

8

9

10

11

Ny N-rekommendation 2016 Utan proteinbetalning

135

155

175

195

215

235

Med proteinbetalning ca 11,5–12,0 % protein

150

172

194

216

238

260

Mariboss foder ca 9,5 % protein

125

140

155

170

185

200

Gammal N-rekommendation 2015 Utan proteinbetalning

135

150

165

180

195

Med proteinbetalning

150

165

180

195

210

Tabell 1. Ny kväverekommendation för höstvete 2016. Rekommenderade givor gäller vid medelhög markkväveleverans, kreaturslösa gårdar och stråsäd som förfrukt. Beroende på markkväveleveransen kan givorna bli mellan 30 kilo N per hektar högre och cirka 60 kilo N per hektar lägre än här angivna ­rekommendationer.

Så kan du nå bättre resultat i din höstveteodling!

6 viktiga punkter

Många som fick låga proteinhalter i höstvetet 2015 ställer sig säkert frågan: vad ska jag göra för att nå högre proteinhalt framöver och vad blir resultatet i form av skörd och netto? Figuren nedan ger svar! Exempel: Utgå från 10,5 % protein på nedersta axeln. Att höja sig till 11,5 % protein kräver en höjning av N-givan med 37 kg N (förflytta dig till höger i figuren från 181 till 217 kg N), samtidigt som skörden höjs med cirka 400 kg/ha och nettot ökar med cirka 600 kronor per hektar om man odlar till bröd. Kolla dina egna värden och inpireras av detta inför årets gödsling.

12000 350

11500 11000

Kg/ha och kr/ha

10000 250

9500

236

9000

217

8500 8000 7500

200

199

181 161 9,5

10.0

10,5

11,0

11,5

12,0

12,5

Kg N/ha

300

10500

Skörd kg/ha Foder netto kr/ha Bröd netto kr/ha N-giva

150

Proteinhalt % i ts

Figur 2. Kvävebehov, skördeutbyte och nettoekonomi för vete – utan proteinbetalning (foder) och med proteinbetalning (kvarn). Resultat från individuell optimering i 25 försök med kvarnvetesorter, främst Julius och Ellvis under 2013–2015. Sverigeförsöken serie L3-2290.

Nettoekonomin är beräknad enligt följande: Fodervete: Pris 1:35 kr/kg. Kvarnvete: Baspris 1:50 kr/kg. Proteinhaltsjustering för kvarnvete: < 10,5 % = fodervetepris (1:35 kr/kg).

10,5–11 % ger avdrag -0,01 kr/kg och 0,1 % protein. 11−11,5 % = baspris. >11,5-12% % ger + 0,01 kr/kg och 0,1% protein. För båda vetekvaliteterna gäller: avdrag – 0:15 kr/kg i torkning och transport - kostnad för vete.

av november efter regn. Dessa bestånd är fortfarande glesa och behöver naturligtvis tillgång till en liten tidig kvävegiva på cirka 40−60 kg N/ha, för att stimulera beståndsutvecklingen.

Optimal ekonomi Figur 2 visar avkastning och ekonomi vid olika uppnådda protein­halter i kvarnvetesorter under åren 2013−2015.

Försöken är individuellt optimerade.

Vid 10 % proteinhalt åtgick det ytter­ ligare cirka 40 kilo N per hektar för att nå 11 %. Samtidigt steg skörden med drygt 500 kilo per hektar. Den ­eko­nomiska netto­ökningen blev cirka 300 kronor per hektar utan ­betalning för proteinet. Men med merbetalning på 15 öre per kilo för kvarnvete ökade nettot med cirka 1700 kronor per hektar.

Oavsett proteinbetalning eller ej finns det alltså all anledning att försöka nå minst 11 % protein i

brödvetesorter. Proteinbetalning ger dessutom en stor nettointäkt. Om tilläggen är ytterligare 5 öre per kilo för att nå 12 % protein erhålls bäst nettoekonomi genom att försöka nå upp mot 12 % protein./

För att hamna rätt med kvävet i höstvete 2016 krävs det att man verkligen följer grödan och korrigerar för platsens egenskaper och årsmånen – så gott det går. Här följer ett körschema som är bra att följa: 1. Ta reda på historiska proteinhalter Gå igenom de senaste årens proteinhalter för att se vilka nivåer de brukar ligga på. Korrigera planen med 20 kg N upp eller ner per 0,5 %-enhet proteinet avviker från önskvärd nivå. För 8 ton vete med 11,5−12 % protein går det i medeltal åt ca 194 kilo N. Leveransen av kväve från marken kan dock variera med upp till ca +/- 50 kilo N per hektar ­mellan gårdar med olika odlingsförutsättningar. Därför är din erfarenhet helt nödvändig.

2. Kontrollera bestånden vid tillväxtstart Tunnare bestånd ges en startgiva, cirka 40−60 kg N. I bestånd med mer än 900 skott (ofta 3 kraftiga skott per planta) ska man helst vänta med första givan till före stråskjutning för att minska risken för liggsäd.

3. Lägg ut en Nollruta Lägg helst ut en Nollruta i samband med första ­gödslingen för att kunna mäta markens kväveleverans med Yara Handsensor. En tjänst som en del rådgivnings­organisationer tillhandahåller i år.

4. Huvudgiva Före stråskjutningen, oftast i början till mitten av april, läggs huvudgivan.

5. Följ vetets kväveupptag Använd Yara N-Prognos för att följa höstvetets utveckling och kväveupptag (se sid 8–9).

6. Bedöm kvävebehovet under stråskjutningen När flaggbladet just är synligt (DC 37) följer man upp kvävebehovet genom att skatta årets skördepotential och ­markens kväveleverans. Sistnämnda görs genom till ­exempel Nollruta, Yara N-Tester eller nitratstickor (se sid 8–9). Kväve läggs helst som Kalksalpeter som har snabbast och säkrast effekt.

7. Följ fram till blomning Fortsätt att följa grödan fram till blomning för att revidera kvävebehovet och eventuellt korrigera gödslingen.

Så här såg det ut på sina håll 2015. Liggsäd minskar snabbt skördepotentialen och ställer till bekymmer i skörden. Att flytta en del av den totala kvävegivan till strax före axgång minskar liggsädesrisken utan att skördepotentialen minskar.

© Yara • Växtpressen 1/2016

|

5

Anpassat kväve

i maltkorn

För låg proteinhalt i maltkorn har blivit ett allt större ­problem de ­senaste åren. Sorten och typen av malt man odlar till kräver an­passning av kvävenivån. Det är verkligen värt att ­engagera sig för en optimal kvävegödsling i denna ­ekonomiskt viktiga gröda.

Av Ingemar Gruvaeus, Yara

Foto Hans Jonsson

6

|

© Yara • Växtpressen 1/2016

M

älterierna kräver över 9,5 % protein i kornet de köper.

Av 2015 års leveranser av maltkorn till handeln låg cirka 50−75 % under denna nivå, lite be­roende på vilket område i landet det gällde. På samma sätt låg 30−60 %, under 9,0 % protein vilket är den vanligaste gränsen för nedklassning till foderkorn i handeln.

Vid en genomgång av maltkorn­ odlingen i landet under perioden 2011−2015 ser man att vi idag har betydligt större problem med för låga proteinhalter än för höga. 15−20 år tillbaka i tiden var problemet det motsatta. Nutida sortmaterial har en helt annan och högre skördepotential medan gödslingen inte har förändrats så mycket. Effekten av detta blir helt naturligt att proteinhalten går ner.

Ekonomiskt optimal gödsling ger olika proteinhalter beroende på skördenivå.

Vid lägre skördenivåer ligger den på cirka 11 %, men vid högre skördar kring 8−9 ton per hektar är optimum cirka 10 %. Att sikta på 10,5 % är därför ett naturligt mål.

Sortanpassa kvävegödslingen I sortprovningen har Propino varit mätare under senare år. Även i kväve­ gödslingsförsöken har Propino varit enda sort. Nyare sorter har högre avkastning, men också lägre proteinhalt vilket är helt naturligt. Förr såg man det som en fördel när proteinhalten var låg i en maltkornssort, men idag gäller det motsatta.

Nyare sorter ser ut att vara lite kväve­ effektivare än Propino. Deras betydligt högre skörd gör att de ändå hamnar cirka 0,2−0,4 procentenheter lägre i proteinhalt vid samma gödslingsnivå.

Vid odling av dessa sorter bör man därför planera för en högre kvävegiva.

Sortkorrigering av kvävegivan i jämförelse med Propino bör för respektive sort vara cirka:

Irina och Quench ​

+ 10 kg/ha

Sanette och Planet ​

+ 15 kg/ha

12 % i whisky-malt Vi har en ökande odling av maltkorn för whisky-tillverkning. Där är protein­ haltsmålet 12,0 %. Avdrag görs för lägre proteinhalter och nedklassning till foder under 11 %. Sorterna Makof

och Catriona har några procent lägre avkastning än Propino och då också motsvarande högre proteinhalt på cirka 0,5 %. Om man tidigare lyckats med odling av Propino och hamnat kring 10,5 % proteinhalt, bör man räkna med att lägga ytterligare cirka 30 kg N/ha för att nå 12 %.

En lämplig strategi för att nå rätt proteinhaltsnivå, och samtidigt kunna anpassa sig till årets förutsättningar, är att dela givan. Man startar med att kombiså en grundgiva kväve som Yara-

Mila (NPKS) motsvarande det man skulle gödslat till vanligt maltkorn, för att sedan komplettera i stråskjutningen utifrån årsmån med mellan 0 och 60 kg N/ha som Kalksalpeter.

Man kan faktiskt komplettera med Kalksalpeter ända fram till efter axgång om man bedömer att man annars riskerar nedklassning till foderkorn på grund av för låg proteinhalt. Proteinhaltseffekten är bra även om skördeeffekten är liten. Är alternativet foderkorn­betalning är det en riktigt bra affär./

4 punkter för en framgångsrik kvävegödsling i maltkorn För att komma rätt med N-gödslingen i maltkorn 2016 krävs det att man följer grödan och korrigerar för plats och årsmån. Ett körschema kan se ut som följer: 1. Kontrollera och korrigera för historiska proteinhalter Gå igenom de senaste årens proteinhalter för att se hur du brukar ligga till. Korrigera planen med 20 kg N upp eller ner per 0,5 % proteinenhet du ligger fel.

För 6 ton maltkorn med 10,5 % protein går det i medeltal åt ca 100 kg kombisått N. Leveransen av kväve från marken kan dock variera med upp till ca +/- 50 kg N/ha mellan fält med olika odlingsförutsättningar. Därför är din erfarenhet helt nödvändig.

2. Dela kvävet strategiskt Vid sådd läggs kväve på en nivå som inte är för hög även om det blir ett år med lägre skörd än medelåret. Helst används kombisådd YaraMila för snabb utveckling och bra kväveeffektivitet.

I områden där man ofta har problem med vattenöverskott och gulnande grödor lägger man med fördel inte mer än cirka 70 kg N vid kombisådd och följer upp med ca 30−40 kg N vid ­två­­bladsstadiet.

3. Nyhet! Yara N-Prognos i maltkorn Nu kan du följa maltkornets kväveupptag med Yara N-Prognos via våra kostnadsfria nyhetsbrev (se nästa uppslag).

4. Omsorgsfull kontroll under stråskjutning I början av stråskjutningen bedömer man skördepotentialen för grödan.

Kvävetillgången testas helst med någon analysmetod som Yara N-Tester, nitratstickor eller Yara N-Sensor med dess kalibrering för maltkorn (se sid 18).

Gödsla vid behov med Kalksalpeter för snabb och säker effekt.

5. Fortsätt följa grödan fram till axgång Fortsätt att följa grödan fram till strax före axgång för att eventuellt revidera kvävebehovet.

Om det behövs - kompletteringsgödsla.

För att lyckas med N-gödsling i maltkorn ska man följa grödan från sådd fram till axgång och ta hänsyn till odlingsplats, årsmån och förväntad skörd.

Foto Hans Jonsson

© Yara • Växtpressen 1/2016

|

7

Yara N-Tester visar med god tillförlitlighet N-behovet om man väljer ut representativa blad från fältet.

Kombinera verktygen för att pricka rätt Det finns god hjälp att få av olika hjälpmedel när sista kvävegivan ska spridas. Flera svar ger högre träffsäkerhet.

Av Knud Nissen, Yara

D

en stora frågan varje år är hur mycket kväve man ska ge. Att sprida kväve efter vad som står i gödselplanen fungerar ju bara normalåren. Men vilket år är ett normalt år? Förutom skillnader mellan åren finns dessutom väldiga variationer mellan olika platser och fält. Men ett är säkert: ju längre fram på säsongen vi kommer desto större möjlighet har vi att bedömma skördens storlek och därmed kvävebehovet.

Många faktorer avgör Vid varje gödslingstillfälle måste man

8

|

© Yara • Växtpressen 1/2016

fatta nya beslut: • Skördepotentialen – hur stor kan skörden bli? För varje ton skörden förändras upp eller ner ska man justera kvävegivan med 15–20 kilo N per hektar.

• Kvävemineraliseringen – hur stor har kväveleveransen från marken varit?

• Utnyttjandet – har grödan till­ godogjort sig den näring som tidigare lagts ut?

• Förlusterna – har det ­försvunnit kväve genom utlakning eller ­denitrifikation?

När man ska bestämma kväve­ behovet vid sista gödslingstillfället är det bra om man använder flera olika hjälp­medel. Här är fyra verktyg som hjälper.

1. Urval viktigt för Yara N-Tester Yara N-Tester är ett hjälpmedel för att bedöma behovet av kvävekomplettering

i framförallt spannmål och potatis. Yara N-Tester är ett pålitligt hjälpmedel. Den visar kvävebehovet med god säkerhet på just de 30 blad man har mätt på, men kanske inte för resten av fältet. Det betyder att den mänskliga faktorn är viktig – d.v.s. att man inte bara tar ut de fina bladen utan gör ett reprecentativt urval bland de 30 mätningarna. Nästa sak man ska tänka på är om närings- och vattenförsörjningen har varit tillräcklig under säsongen. Om det varit torrt kan det finnas outnyttjat kväve kvar i marken, vilket gör att Yara N-Tester inte ger en tillförlitlig rekommendation.

2. Yara N-Prognos finns på vår hemsida Yara N-Prognos ger en bild av hur mycket av tillfört kväve som grödan har tagit upp och hur mycket som fort­farande finns kvar i marken. Den ger också besked om mineraliseringen ett enskilt år är större eller mindre än normalt.

Andra hjälpmedel som vägleder och assisterar Yara CheckIT

Yara CheckIt är en app som hjälper dig att snabbt och enkelt identifiera olika symptom på växtnäringbrister.

Med Yara Handsensor mäts N-upptaget i fält i kvävestegarna som ger grunden för Yara N ­ -Prognos. Resultaten läggs snabbt ut på vår hemsida som en service till odlare och rådgivare.

Prognosen baseras i år på försök med en kvävestege från 0 till 320 kilo N per hektar. Varje led mäts med Yara Handsensor. Mätningarna av N-upptaget sker veckovis under april–juni i ett stort antal höstveteförsök runt om i landet och resultaten publiceras på Yaras hemsidan som en service till odlare och rådgivare. Nytt för i år är att vi även mäter i maltkornförsök.

Genom att prenumerera på våra nyhetsbrev får du direkt information varje gång nya mätningar har gjorts.

Gå in på yara.se och anmäl dig till nyhetsbrevet.

3. Nollrutor fångar upptaget Med hjälp av Yara Handsensor erbjuder en del rådgivare från bland annat

Hus­hållningssällskapen tjänsten att mäta och ge kväverekommendation utifrån mätningar i nollrutor hemma på gården.

Nollrutan ger en mycket bra bild av hur mycket kväve just ditt fält levererat i år. Detta är en viktig kunskap när man ska bedöma det sista kompletteringsbehovet.

Ladda ner gratis genom att skanna QRkoden. Finns för iPad, iPhone, Android och Windows.

Spridarbackar

En grundförutsättning för bästa odlingsekonomi är att växtnäringen sprids jämnt och i rätt mängd över den önskade spridningsbredden. Spridarbackar köper du lättast på Yaras webbshop.

4. Yara N-Sensor Yara N-Sensor hjälper dig att ­om­­fördela kvävevivan inom fältet, framförallt i spannmål och olje­ växter. Utvecklingen av Yara N-Sensor har gjort det möjligt att bestäma ­kvävebehovet i maltkorn, höstvete och höstraps. Läs mer om detta i artikeln på sidan 18–20./

Tidigare artiklar i Växtpressen om N-styrning finns på www.yara.se Sök på “Växtpressen” eller gå direkt till artikeln: http://www.yara.se/crop-nutrition/Tools-andServices/vaxtpressen/vaxtpressen-spring-2013/ yara-n-forecast/

http://www.yara.se/crop-nutrition/Tools-andServices/vaxtpressen/vaxtpressen-spring-2014/ commitment/

http://www.yara.se/crop-nutrition/Toolsand-Services/vaxtpressen/vaxtpressenautumn-2013/soil-mineralization/

http://www.yara.se/crop-nutrition/Toolsand-Services/vaxtpressen/vaxtpressenautumn-2014/high_N-optimum_in_winterwheat_2014/

http://www.yara.se/crop-nutrition/Tools-­andServices/vaxtpressen/vaxtpressen-spring-2014/ Bjertorp/

Beställning av Yara N-Tester och spridarbackar samt ­Megalab växtanalyser (se sid 16–17) görs i vår webbshop på yara.se Sök på “webbshop” så hittar du rätt.

© Yara • Växtpressen 1/2016

|

9

Klimatsmart odling ger ett vänligare vete För att odla “ett vänligare vete” ­används klimatsmart gödsel i ­kombination med hjälpmedel som Yara N-Sensor. Då säkras en resurseffektiv odling med stor ­hänsyn till klimat och natur.

Av Mogens Erlingson, Yara

L

antmännen har med start ­sommaren 2015 profilerat Kungsörnens vetemjöl med texten ”Ett vänligare vete” och ­stöttat detta med kampanjen ”Nu blir det andra bullar”. På mjölpåsarna som vi köper i butiken står det ”Nu är vårt mjöl gjort på ett vete som vi på Lantmännen odlat med mer hänsyn till klimat och natur. Ett lite vänligare vete helt enkelt.

20 % mindre klimatpåverkan.”

Jag följer dagligen det som skrivs i svensk press kring växtnäring, klimat, miljö, med mera. Och det är ingen tvekan: kampanjen för ett vänligare vete har fått stor och positiv upp­ märksamhet.

Ett hett ämne Klimatfrågan fick i höstas mycket stor uppmärksamhet, främst tack vare ­klimatmötet COP21 i Paris. I klimatdebatten får lantbruket stor uppmärksamhet eftersom det bidrar med cirka 26 % av världens klimat­ avtryck. Av lantbrukets utsläpp av klimatgaser kommer en stor andel, cirka 46 %, från ändrad markanvänd­ ning. Samtidigt binder fotosyntesen in koldioxidens kol i växtens celler med hjälp av solens energi. Kol eller energi som vi kan använda som mat, foder eller bioenergi.

Bara genom hållbar intensifiering, det vill säga mer skörd med mindre miljöpåverkan, kan vi klara de stora globala utmaningar vi står inför. Tre globalt viktiga punkter är: • Vi måste odla mer mat till en snabbt växande världsbefolkning.

10

|

© Yara • Växtpressen 1/2016

Ett vänligare vete med 20 % mindre klimatpåverkan. Foto: Hans Jonsson • För att bromsa klimatpåverkan och bevara biologisk mångfald måste vi bevara regnskogar och annan naturmark.

• Vi måste minska negativ miljö­ påverkan såsom eutrofiering (övergöd­ning) och utsläpp av växthusgaser.

Klimatsmart gödsel från Yara Vid odling av vete står mineralgödseln för bortåt hälften av odlingens klimat­ avtryck. Yara har under de senaste åren mer än halverat klimatavtrycket för produktion av kväve i form av ammoniumnitrat, vilken är den helt

domi­nerande kväveformen i svenskt lantbruk. Detta har vi gjort dels genom att producera ammoniak med minsta möjliga förbrukning av energi i form av naturgas, dels genom att utveckla och sedan installera katalysatorer i de fabriker som producerar salpetersyra.

Den sistnämnda förändringen har haft mycket stor betydelse. Vid produktionen av salpetersyra bildas små mängder lustgas, vilken är en kraftig växthusgas. Med kataly­satorerna har vi reducerat lustgasen med mer än 85 %. Detta gör att vi sammantaget mer än halverat klimatavtrycket för våra gödselmedel För den gödsel som

En fjärdedel av klimatgaserna från jordbruket

Yara N-Sensor ger bättre kväveeffektivitet genom högre och jämnare skördar samtidigt som klimatpåverkan och utlakning minskar.

26%

Yara säljer i Sverige har utsläppen av koldioxid minskat med över 500 000 ton per år.

Höga och jämna skördar är bra Som framgår av figur 1 bildas växthusgaser även i fält (”Användning”) genom att markens mikroorganismer bildar små mängder lustgas. Vid livscykel­ analys används fastställda standardvärden för att beräkna klimatavtrycket (av IPPC - Integrated Pollution Prevention and Control). För kväve räknar man med att 1 % av det tillförda kvävet avgår som lustgas. Detta gäller allt kväve, oavsett om det kommer från stallgödsel, mineralgödsel eller från markens mull.

Men – vi kan genom effektiv odling minimera klimatavtrycket. Det är då mycket viktigt att få höga och jämna skördar, som ju på ett effektivt sätt utnyttjar alla de insatser vi gör i ­odlingen såsom gödsling, växtskydd, utsäde, jordbearbetning, m.m. Allt som ger en bättre kväveeffektivitet minskar klimatavtrycket, samtidigt som odlings­ekonomin förbättras. En win-win för plånbok och miljö.

Genom att dela kvävegivan kan vi på ett bättre sätt styra mängden efter grödans behov baserat på årsmån. ­Samtidigt minskar vi risken för förluster av kväve både genom avgång till luften och genom utlakning till vatten.

Effektiva hjälpmedel För att optimera skörden och insatserna har Yara tagit fram olika verktyg för att hjälpa lantbrukaren att till fullo utnyttja grödans avkastningspotential (se sid 8–9). Yara N-Sensor ökar kväveeffektiviteten och upptaget i kärnorna ökar med i genomsnitt 4,4 kilo N per hektar.

Dessutom ökar upptaget i rötter och strå, samtidigt som utlakningen minskar med 1−6 kilo N per hektar.

Vete Klimat och Natur Till grund för ”Ett vänligare vete” har Lantmännen tagit fram odlings­ konceptet ”Vete Klimat och Natur”.

För att klimatpåverkan ska bli 20 % bättre krävs användning av klimatsmart gödsel, en gödsel med bra klimat­­­­­­av­tryck samt användning av N-sensor vid tilläggsgödsling. Mineralgödsel från Yara är klimatdeklarerad och uppfyller

Figur 1.

Lantmännens krav och Yara N-Sensor är ett effektivt hjälp­medel för styrning av kväve­gödslingen.

Biologisk mångfald är ett annat mervärde som konsumenterna erbjuds genom konceptet “Vete Klimat och Natur”. Lantbrukare som odlar ett “vänligare vete” ska därför anlägga en lärkruta per hektar. Obesådda rutor där lärkorna får möjlig­het att landa, vilket de inte kan i en hög vetegröda./

Stora skillnader i klimatavtryck 3,7

Råvarutvinning och transport

Produktion av Yaras gödsel till Sverige

0,1

5,6

75

75

Transport

Användning

Biomassa produktion

Biomassa konsumtion

Figur 2. Klimatavtryck för produktion och användning av kväve i form ammoniumnitrat. Det är det dominerande kvävet i svensk växtodling och ingår bland annat i Axan och YaraMila NPK. I snitt är klimatavtrycket 3,7 kg CO2-e/kg N för de produkter som Yara säljer i Sverige (CO2-e = så kallade koldioxidekvivalenter).

© Yara • Växtpressen 1/2016

|

11

Skogsgödsling mot klimatförändring

I klimatavtalet som förhandlades fram i Paris vid årsskiftet fick skogen en tydlig och viktig roll som kolsänka. Skogens tillväxt har stor positiv påverkan som kan ökas med hjälp av skogsgödsling. Detta har Norge tagit fasta på och inför nu bidrag till skogsgödsling av miljöskäl.

Av Pär Fornling

A

tt gödsla skogen är något av det lönsammaste en skogs­ ägare kan göra. Beräkningar från Skogforsk visar att den årliga förräntningen på investerat kapital i normalfallet är 10–15 procent. Vanligast är att kvävegödsla en tallskog tio år innan den avverkas. Den goda lönsamheten beror framför allt på ökad tillväxt.

Dessutom ökar skogen i värde genom att det blir fler grövre och därmed värde­ fullare timmerstockar.

Kolsänka I Sverige begränsas gödslingen till mellersta och norra Sverige av miljöskäl.

I Norge däremot uppmuntras skogs­ gödsling av miljöskäl. Medan svenska myndigheter lyfter fram risken för utlakning av kväve, ser norska myndigheter klimatförändringar som en överordnad miljöfråga. Detta är helt i linje med FNs nya klimatavtal i vilket 195 länder enas om att försöka begränsa temperaturhöjningen till 1,5 grader.

Ett medel som lyfts fram i avtalet (artikel 5) är att använda skogen som kolsänka och bromsa avskogningen.

Logiken bakom beslutet är enkel: • När ett träd växer fångar det upp och binder in koldioxid i veden. Det är med andra ord en kolsänka.

• Då trädet eldas upp, eller ruttnar, släpps koldioxiden ut i atmosfären igen. Om veden används för virke till hus eller möbler blir det en mycket långsiktig kolsänka.

• Används skogen som biobränsle blir det inga nettotillskott av växthusgaser, eftersom eldningen släpper ut lika mycket kol som trädet bundit

12

|

© Yara • Växtpressen 1/2016

Skogsgödsling är en lönsam åtgärd både för klimatet och plånboken.

under sin livstid. Om biobränsle ersätter kol eller olja (som är stora ”klimatbovar”) blir det en så kallad ”substitutions­effekt”.

• Om skogen gödslas och sköts aktivt så att en hög tillväxt stimuleras och inte klingar av, binds långsiktigt mer kol i det ökade skogsförrådet.

Hög utväxling Detta utgår Norge ifrån i sitt stöd­

program till gödsling.

– För att nå klimatmålet på lång sikt måste vi få bort koldioxid från atmo­s­ fären och då behövs mer växande skog, menar Rasmus Astrup.

Han arbetar på miljödirektoratet som tagit fram den rapport om skogsgödsling (Målrettet gjødsling av skog som klimat­ tiltak) som ligger till grund för bidragen.

– När det gäller träden är sambanden glasklara. Däremot finns en del fråge-

Tomas Lundmark, professor i skogs­skötsel vid Sveriges Lantbruks­universitet.

tecken kring vad som händer i marken, säger Rasmus Aastrup.

De frågetecken han hänvisar till handlar om att det är svårt att beräkna gödslingens effekt på kollagret i skogsmarken.

– Vi känner oss ändå säkra på att gödsling har en positiv nettoeffekt när det gäller skogens upptag av koldioxid, avslutar Rasmus Aastrup.

En normal total tillväxtökning efter

g­ ödsling är 15 skogskubikmeter per ­hektar. Tillverkning, transport och spridning av kvävegödsel ger utsläpp av ca 600 kg CO2-e, men utsläppen är blygsamma jämfört med klimatvinsterna av att skogen växer bättre och därmed tar upp mer koldioxid.

En kubikmeter skog binder ­ungefär 700 kg koldioxid. När tillväxten ökar med 15 kubikmeter är därmed ­nett­o­­­­­effekten att det binds in 10 ton ­koldioxid. Även när det gäller energi är ut­­ växlingen hög. Lite förenklat går det åt energi motsvarande en kubikmeter skog för att gödsla fram 16 kubikmeter.

Utväxlingen för energi är med andra ord 16 gånger insatsen.

Mer klimatnytta Den norska skogen fångar upp 60 procent av Norges koldioxidutsläpp.

Om inget görs kommer upptaget att minska eftersom skogarna blir äldre och tillväxten bromsar in. Tanken med skogsgödsling är att få ny fart på tillväxten i kombination med aktivare skogsskötsel. Enligt rapporten räcker inte den ökade lönsamheten i sig för att motivera de norska skogsägarna. Det behövs ett bidrag för att väcka intresset.

Idag gödslas blygsamma 800 hektar i Norge. Ett första mål är att gödsla 5 000−10 000 hektar. Därmed kommer skogen efter 10 år att årligen fånga upp utsläppen från motsvarande 90 000−170 000 personbilar.

En studie i forskningsprojektet Future Forest visar att de svenska ­skogarna binder ungefär 60 miljoner ton om året. Det motsvarar landets samlade utsläpp. Med andra ord bidrar inte landet som helhet till ökade kol­ dioxidutsläpp tack vare skogarna.

– Med ett skogsbruk som inriktas mot ökad produktion av skogsråvara kan denna klimatnytta öka ytterligare, konstaterar Tomas Lundmark, professor i skogsskötsel vid Sveriges Lantbruks­ universitet.

Det har Norge tagit fasta på genom att uppmuntra gödsling.

Ologisk begränsning Ett villkor är att den görs på lämplig fast mark och rimmar med PEFC-certi­ fieringen. I sydöstra Norge, med relativt stort kvävenedfall, är arealen begränsad.

De svenska begränsningarna (Skogs­

Skogsgödsling i Sverige 2015: 31 000 hektar, 2014: 21 500 hektar

Skogsgödsling i Norge 2015: 800 hektar, 2014: 500 hektar Läs mer om bidraget i Norge på lantbruksdirektoratets hemsida www.sif.dep.no/no/eiendom-og-skog

Skogsstyrelsens Allmänna råd reglerar hur skogsgödslingen ska bedrivas i Sverige.

Skogsgödsling räknas som en skoglig åtgärd eller verksamhet som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön och ska anmälas för samråd till Skogsstyrelsen minst sex veckor innan åtgärden påbörjas. Kriterierna för skogscertifiering enligt FSC och PEFC utgör inget hinder för gödsling förutsatt att du följer Skogsstyrelsens allmänna råd.

Är du intresserad av skogsgödsling?

Läs mer på vår hemsida: www.yara.se

Skogens Gödslings AB erbjuder SG-systemet, en paketlösning för skogsgödsling med traktor som innefattar både gödsel och spridning med precision.

För mer information och kontaktuppgifter: www.sg-systemet.com styrelsens Allmänna Råd) är mycket mer långtgående. I princip är skogsgödsling förbjuden i södra Sverige. I Norrland finns ett tak på 450 kg kväve per hektar över en träd­generation.

Sveriges experter på skogsgödsling, vid Lantbruksuniversitetet och Skogforsk, är kritiska till dagens be­gränsningar. Förutsatt att gödslingen utförs korrekt menar man att det inte finns miljömässiga skäl till dagens regelverk.

– Dagens gränser är inte logiska.

Lämplig mark för gödsling i Småland är inte mindre lämplig än lämplig mark i Västerbotten. För att motverka klimat­ effekten med växande skog finns inget effektivare och snabbare sätt än skogsgödsling, säger Tomas Lundmark.

Vid översynen av dagens regler föreslog experterna på Lantbruksuniversitetet att det skulle råda samma ”norrländska” regler över hela landet. I Norge är slutsatsen att de miljömässiga fördelarna av bra tillväxt väger tyngst./

© Yara • Växtpressen 1/2016

|

13

Pete Berry leder en grupp med 10 forskare vid ADAS och presenterade ett brittiskt perspektiv på frågan kring höstvete och kväve.

Foto: Lasse Hejdenberg

Lämna medeltalet på skrivbordet Maka dig ut i fält och lämna medelgivan av kväve utifrån gödslings­ planen hemma på skrivbordet. Först med engagemang, anpass­ning och med en kombination av nya hjälpmedel finns möjlighet att ­komma närmare fältets N-optimum utan att riskera ökad N-­utlakning.

Det budskapet serverades på en kvävekonferens i januari som ­också bjöd på ett brittiskt perspektiv på N-gödsling till höstvete.

Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord

Y

ara, Odling i Balans och Greppa Näringen bjöd in till en kvävekonferens i januari.

Många reste till Linköping för att nå ”Djupare kunskap mot nya höjder” som dagens tema utlovade.

– Vi är glada att 180 personer som delar vårt intresse för kvävegödsling kommit hit, välkomnade Gunilla Frostgård, Yara.

Stora värden förlorade Helena Elmquist, Odling i Balans,

14

|

© Yara • Växtpressen 1/2016

poängterade de miljömässiga fördelarna med att kväve utnyttjas effektivt. I projektet ”Höstvete mot nya höjder” var en särskiljande faktor mellan gårdar med högre och lägre skörd att högskördegårdar utnyttjade tillfört kväve bättre.

– Med högre kväveeffektivitet följer lägre förluster, förklarade Helena Elmquist.

Hon underströk också att bra kvalitet och tillräckligt hög skörd ger god ekonomi och det är ett tungt skäl att pricka rätt N-giva på gårdsnivå. Räknar

man vad det kostade svenskt lantbruk att gödsla fel 2015 var det en ansenlig summa.

– Uppskattningsvis 250 miljoner kronor kostade det att inte nå rätt kvalitet i maltkorn och vete 2015, kompletterade Johannes Åkerblom, Lantmännen.

Då är inte skördebortfallet av underoptimal gödsling inräknat, utan bara effekten av att proteingränser inte nåddes.

För lite anpassning En orsak till att stora ekonomiska värden gick upp i rök är att vi inte vågar anpassa gödslingen till fältet och året menade Ingemar Gruvaeus, Yara.

– Vi är för bekväma och vågar inte ta ut svängarna vare sig uppåt eller neråt.

Han tillstod att det är svårt att gissa skörden i förväg, men tryckte på möjligheten med sena skördeuppskattn­ ingar i stadium 55. Då är det fortfarande möjligt att komplettera med

kväve inte bara för att öka proteinhalten utan också för att höja skörden enligt nyare försöksresultat. Men för att pricka rätt krävs att man lämnar tabeller, gödslingsplan och medeltal bakom sig och i stället fokuserar mer på att utnyttja de möjligheter som nya hjälpmedel som Yara N-Prognos, nollrutor, Yara N-Sensor och Yara N-Tester ger.

– Beslutet om kvävekompletteringen ska fattas utifrån vad man ser och mäter i fält – inte bara på kontoret, uppmanade Ingemar Gruvaeus.

Ingen ökad N-utlakning Genom ett sådant engagemang i fältet går det anpassa N-givan bättre och komma närmare ekonomiska optimum. Först då utnyttjar man fältets fulla potential. Och så länge man inte överskrider ekonomiskt optimum, ökar inte restkvävemängden. Det visar ett stort underlag från försök i höstvete som presenterades av Gunilla Frostgård, Yara.

Budskapet förstärktes av Sofia Delin, SLU, som redde ut hur utlakningen hänger ihop med skördenivå. Hennes slutsats av egna undersökningar var att någon ökad N-utlakning inte behöver ske så länge som kvävegödslingen inte överskrider N-optimum.

– Först över kväveoptimum sticker utlakningen iväg, slog Sofia Delin fast.

Så långt är allt väl, men det gäller alltså att kunna förutspå optimal kvävegiva om man vill minimera N-utlakningen. Där ligger kruxet.

– Och för att kunna klara det krävs platsspecifik gödsling, sa Sofia Delin och sågade som flera andra talare under dagen medeltalsgödslingen.

Modell stämmer inte Temadagens brittiske föreläsare Pete Berry från ADAS inledde med att skissa en bakgrund för brittisk höstveteodling där avkastningen planat ut kring 8 ton per hektar, proteinhalten sakta sjunker och kvävegödslingen ligger still kring 200 kilo N per hektar. Men de senaste två åren uppnåddes brittiska rekordskördar, vilket möjligen kan betyda ett trendbrott.

Angående framtiden darrade Pete Berry inte på manschetten. Idag fångas ca 40 procent av inkommande solljus i en höstvetegröda, men en rimlig nivå med växtförädlingens hjälp bör vara 60 procent.

Viktiga budskap från ­konferensen • 250 miljoner SEK – kostade för låga proteinhalter i vete och korn svenskt lantbruk år 2015. Till det kom intäktsbortfall p.g.a. underoptimal gödsling och därmed för låg skörd.

• Hög kväveeffektivitet – ger låga kväveförluster.

• N-utlakning – ökar först vid gödsling över ekonomiskt optimum.

• Ny teknik – gör det lättare att hitta ekonomiskt optimal kvävegiva .

• Våga variera – anpassa N-givan efter fältets förutsättningar.

• 15 kilo N/ton – kan vara en alltför låg svensk skördejusterad N-rekommendation.

• 20 ton höstvete per ha – siktar Storbritannien på som höstveteskörd om 10–15 år.

• Greppa Näringens arbete gör nytta – minskade N-överskott genom rådgivning.

– Det innebär en avkastning i höstvete på närmare 20 ton per hektar om 10–15 år, siade Pete Berry.

Vid de nivåerna räcker inte 200 kilo N per hektar speciellt långt. Det gör inte rekommendationerna ens i dag, medgav han när han förklarade modellen som ligger till grund för brittiska N-rekommendationer. Upp till ca 9 ton per hektar är modellen användbar.

– Men vid avkastningsnivåer över 9 ton per hektar verkar grödorna behöva mer kväve än vad rekommendationerna anvisar för att förlänga kärnfyllnaden, förklarade han.

Göran Bergkvist, SLU, betonade dock att skördar på 20 ton per hektar och åtföljande höga N-givor innebär stora risker om något går snett på vägen. Når vi dit behövs forskning och utveckling för att minimera riskerna med höga N-givor om skörden slår fel.

Kompetensutveckling En uppjusterad kväverekommendation efterlystes alltså både från Sverige och Storbritannien. Stina Olofsson, Greppa Näringen, recenserade förslaget med ett motargument.

– Kväverekommendation kan inte öka på miljöns bekostnad – då blir

Johannes Åkerblom, Lantmännen, ­berättade att det kostade ca 250 miljoner kronor för svenskt lantbruk att inte nå rätt kvalitet i maltkorn och vete 2015. Då var inte skördebortfallet av ­underoptimal ­gödsling inräknat, utan bara ­effekten av att proteingränser inte nåddes.

Foto: Lasse Hejdenberg.

Se föredragen på film!

det politiskt bakslag.

En ökad Alla föredragen filmades.

N-rekomDu kan hitta dem på vår hemsida mendation måste i så fall www.yara.se gå hand i hand med ökad kunskap, förklarade Stina Olofsson och serverade resultat från Greppa Näringen som visar att överskottet av kväve har minskat över tiden genom rådgivning och ökad kunskap. Sådana resultat gör att frivillighet är ledstjärna i jordbrukets miljöarbete, menade Stina Olofsson.

– Vi tror inte att man med lagar och miljöinspektörer kommer närmare N-optimum på det enskilda fältet.

Vi tror att vi kommer längre med ­kompetensutveckling. /

Kort om ­konferensen Arrangörer: Yara, Odling i Balans, Greppa Näringen Var och när: Linköping, 19 januari 2016 Föredragshållare: Odling i Balans, Yara, Greppa Näringen, ADAS, SLU, HS Skaraborg

© Yara • Växtpressen 1/2016

|

15

Lär känna din gröda

med Megalab växtanalyser Växtanalyser är ett kraftfullt ­redskap för att kunna utnyttja grödans fulla skördepotential.

Med Yaras tjänst Megalab är det nu enkelt att ta prover och få råd kring eventuella brister och hur de ska åtgärdas. Gå in på Yaras hemsida www.yara.se så finns där enkla beställningsformulär och ­instruktioner.

Av Karolina Erikers, Yara

I

nför säsongen 2015 lanserade Yara en ny service för den svenska marknaden: Megalab – växt­ analys med gödslingsråd. Växt­ analyser är egentligen inget nytt och har ­funnits länge som ett verktyg för svensk växtodling. Men det skadar inte att fräscha upp kunskaperna inom ­området. Yaras chefsagronom, ­Gunilla Frostgård, är väl insatt i ämnet och vi ber henne att berätta mer om ­växtanalyser.

Hur kommer det sig att Yara ­erbjuder växtanalyser?

– Det är viktigt att utnyttja fältets potential och ge grödan de bästa förutsättningar för att kunna uppnå en hög skörd. Därför vill vi erbjuda växtanalyser med an­passade gödslingsråd. Växtanalyser är ett verktyg som skulle kunna användas av lantbrukare i större utsträckning. Vi har nämligen konstaterat mikro­näringsbrister i flera av våra fältförsök, trots att grödan

16

|

© Yara • Växtpressen 1/2016

När en växtnäringsbrist syns för blotta ögat (här svavelbrist) har man redan en skördesänkning. Men det går att lindra de negativa effekterna samtidigt som man ska lägga h­ ändelsen på minnet för att planera gödslingen bättre kommande år. inte uppvisar synliga bristsymptom. Även i de fall när man tydligt kan se att grödan lider av en brist, är det inte alltid lätt att veta vilket näringsämne som saknas. Här ger analysen värdefull information, menar Gunilla.

Kan verkligen en mikronärings­ brist göra stor skillnad på skörden? Det är ju så små mängder som behövs. Är det inte ändå viktigare att fokusera på att tillföra tillräckligt med kväve, kalium eller fosfor?

– För att nå maximal effekt av ­göd­s­lingen måste balansen mellan samtliga näringsämnen vara riktig, säger Gunilla. Med ”Liebigs tunna” illustreras väldigt åskådligt hur brist

på ett enda växtnäringsämne sänker grödans förmåga att till­godogöra sig övriga näringsämnen. En annan konsekvens är att brist på ett enda näringsämne skapar överskott av andra närings­ämnen, vilket ökar risken för ­näringsläckage.

Har man nytta av växtanalyser för alla näringsämnen under samma säsong?

– Brister på fosfor och kalium är svåra att häva under pågående säsong, men viktiga att åtgärda på lång sikt. Med Megalab växtanalyser ger vi råd om hur man kan lägga om sin gödslings­ strategi. Till exempel kan det innebära förslag på att gå över till starkare NPKprodukter. Men för mikronärings­

ämnen ger Megalab rekommendation för innevarande säsong.

Om man konstaterar en mikro­ näringsbrist i sin gröda, är det för sent att åtgärda den direkt under samma säsong?

– När man ser en brist i grödan, kan man inte räkna med full skörd, men det går ju att undvika att skördeförlusten blir alltför stor, hävdar Gunilla. Sam­ tidigt ger det viktiga signaler inför nästa år och ger lantbru­karen tid att planera för en mer komplett och anpassad näringstillförsel.

Grundprincipen för växtnärings­ brister är att ju tidigare man upptäcker bristen desto lättare är det att häva den. Så när är bästa tiden att göra en ­växtanalys?

– Bästa tiden för en växtanalys beror på vilken gröda det gäller. Om man vill åtgärda brister och påverka skörden för innevarande säsong, bör provtagning ske fram till början av stråskjutning i stråsäd och fram till begynnande blomning i oljeväxter. För socker­ betor ska provtagningen ske från 50 dagar efter sådd, d.v.s oftast under juni månad. I potatis rekommenderar vi prov­tagning från första veckan efter full uppkomst t.o.m. juli månad. Men eftersom växtanalyser även har ett stort värde för problemlösning på längre sikt, går det bra att ta växtprov även efter dessa tidpunkter, understryker Gunilla.

Det där med analysrapport låter komplicerat, är den lätt att förstå?

– Ja, den är enkel att förstå. Analysen redovisar grödans totala innehåll av alla viktiga näringsämnen. Den ger information om hur grödan har tagit upp växtnäring fram till provtagningstill­ fället och visar om det finns tillräckligt med näring eller om det saknas något näringsämne. Det som är speciellt med Megalab växtanalys är att vi inkluderar ett gödslingsråd baserat på analysen.

Växtproverna skickas för analys till ett laboratorium i Storbritan­ nien, hur kommer det sig att ni inte valde ett labo­ratorium i Sverige?

– Vi har valt att samarbeta med vårt laboratorium i Pocklington i Stor­britannien för att vi är trygga med deras verksamhet. De har lång erfarenhet av analyser av lantbruksgrödor och är ackrediterade enligt ISO 9001och ISO 17025. Gödslingsråden som redovisas i analysrapporten är framtagna av oss här på Yara. De är anpassade till svenska förhållanden och bygger på produkter i vårt sortiment. Dessutom kan vårt laboratorium erbjuda växtanalyser till ett mycket konkurrenskraftigt pris, vilket gör tjänsten än mer intressant för svenska odlare, avslutar Gunilla Frostgård. /

Libeig tunna! Klassisk illustration över den ­skördebegränsande effekten av brist på ett enda näringsämne. Med växt­ näringsanalyser som Megalab minskar risken för oväntade brister.

Beställ en växtanalys B­ eställningen gör du på vår hemsida www.yara.se där det finns en länk till Yaras webbshop.

Väl där fungerar det på följande sätt: 1. I webbutiken väljer du antalet växt­analyser som du anser dig behöva. Vi rekommenderar 3−5 stycken för ett fält.

2. Ange dina kontaktuppgifter och betala i butiken så skickas all nödvändigt material till dig. Beställer du före kl. 12 på en vardag skickar vi iväg din order samma dag. Det är särskilt viktigt att du anger en korrekt e-postadress eftersom analysrapporten skickas till den adressen.

3. När du mottager materialet är det bäst att läsa igenom instruk­tionerna för provtagning först.

4. Lägg dina växtprover i de plastpåsar som bifogas. Fyll i etiketter med n­ ödvändig information och fäst ordentligt på respektive påse.

5. Lägg påsarna med växtproverna i kuvertet som är adresserat till Yaras laboratorium i Storbritannien.

6. Räkna med att det tar cirka 3 var­dagar innan provet anländer till laboratoriet och ytterligare cirka 3 var­dagar innan analysrapporten är klar och kan levereras till din e-postadress.

"

Vi på Yara menar att det är viktigt att utnyttja fältets p­ otential och ge grödan de bästa förut­sättningarna för en hög skörd. Därför vill vi erbjuda växt­ analyser med a­ npassade ­gödslingsråd."

Gunilla Frostgård

© Yara • Växtpressen 1/2016

|

17

Yara N-Sensor gör som Robin Hood ®

Yara N-Sensor agerar efter samma principer som Robin Hood och tar från de rika för att ge till de fattiga. Nu finns flera kalibreringsmodeller och nyheten för 2016 är Absolut kalibrering i höstvete där ­sensorn själv bestämmer vad N-givan ska vara.

Av Knud Nissen, Yara

Y

ara N-Sensor är ett hjälp­ medel för att omfördela kvävet på olika delar av fältet enligt Robin Hood-principen – man tar från de rika och ger till de fattiga. Prins John-metoden – att ge mer till de redan rika – har övergivits sedan många år efter negativa försöksresultat.

Fyra olika modeller Hur Yara N-Sensor omfördelar kvävet mellan bra och dåliga områden i fältet har Yara fastslagit från försök, så det går inte att ändra på. Det man kan välja är på vilket sätt man kalibrerar sensorn så den sprider rätt medelgiva på fältet. Här under beskrivs 4 olika kalibreringar.

1. N-gödsling Lantbrukaren bestämmer hur stor kväve­givan i medeltal ska vara på fältet.

N-gödsling är det gamla klassiska ­sättet att kalibrera Yara N-Sensor där man kör en s.k. raggarrunda först för att lära sensorn vilken nivå det är på klorofyllinnehållet och hur bestånds­ tätheten är i fältet. Därefter sätter man önskad N-giva som ett medeltal för fältet. N-gödsling fungerar till all spannmål, höstraps, potatis och majs.

2. Målstyrd N-gödsling Lantbrukaren bestämmer hur stor kvävegivan i medeltal ska vara på fältet.

18

|

© Yara • Växtpressen 1/2016

Målstyrd N-gödsling är en förenklad kalibreringsform där man bara skriver in vilken medelgiva man vill sprida.

Sedan kalibrerar Yara N-Sensor sig själv under tiden man sprider så att rätt mängd fördelas på fältet. Målstyrd N-gödsling fungerar till all spannmål, höstraps, potatis och majs.

3. Absolut kalibrering NYHET Yara N-Sensor bestämer i absoluta tal vad kvävegivan ska vara till det aktuella beståndet. Den fungerar till 2:a och 3:e N-givan i höstvete och till 1:a och 2:a N-givan i höstraps.

Till höstvete är förutsättningarna att skördeförväntningen ligger ­mellan 6 och 12 ton per hektar samt att behovet av övriga näringsämnen är till­godosett och att vattenförsörjningen har varit tillräcklig. Strategin i höstvete är att man ska planera för tre givor: • 1:a givan i DC 20–25 läggs som en enhetlig giva.

• 2:a givan i DC 30–32 läggs som en giva med Absolut kalibrering eller med Målstyrd N-gödsling.

• 3:e givan i DC 37–53 läggs som sista giva med Absolut kalibrering.

Till höstraps är förutsättningen att skördeförväntningen ligger mellan 3 och 6 ton per hektar samt att behovet av näring och vatten har tillgodosetts.

Strategin i höstraps är att man ska planera för två givor: • 1:a givan mellan DC 10 och 25 läggs som en enhetlig giva.

• 2:a givan vid DC 26–39 läggs som en giva med Absolut kalibrering.

4. Maltkornskalibrering Yara N-Sensor bestämer hur stor kvävegivan ska vara för att rätt proteinhalt ska uppnås.

Förutsättningarna är att det är en ölmaltkornsort, samt att grödan varit välförsörjd med övriga näringsämnen och vatten under säsongen. Strategin i maltkorn är att man delar kvävegivan: • 1:a givan (ca 70 procent av planerade

Nyheten för 2016 är Absolut kalibrering i höstvete. Tack vare den slipper odlaren ­besluta hur stor medelgivan ska vara i fältet. ­Beslutet överlåts till Yara N-Sensor. Några odlare ­testade ­Absolut kalibrering under 2015, men under 2016 kommer den ut i allmänt bruk.

Så fungerar… …Absolut kalibrering i höstvete Yara N-Sensor mäter kontinuerligt N-innehållet i plantorna med hjälp av SN-värdet. Från försöken vet Yara N-Sensor vad det optimala kväveinnehållet i plantan borde vara vid varje utvecklingsstadium beroende på förväntad skördenivå. Skillnaden – den mängd N som saknas – sprids med hjälp av Yara N-Sensor. …Maltkornskalibrering Sådatum är viktigt för maltkornets proteinhalt.

Ett tidigt sått korn tål mycket mer N än ett sent sått korn innan det blir hög proteinhalt.

Yara N-Sensor ser med SN-värdet N-innehållet i plantorna. Till det har vi kompletterat med en högre våglängd i mätningen för att få ett mått på N-koncentrationen i plantan. Denna N-koncentration har ett samband med den kommande proteinhalten vid skörd.

N-givan) läggs som YaraMila med kombisåmaskin vid sådd.

• 2:a givan blir en komplettering i DC 31–37med Kalksalpeter efter årets behov med hjälp av Maltkorns­ kalibreringen./

Absolut kalibrering är ett framsteg Enköpings maskinstation testade Absolut ­kali­brering på flera fält hos kunder under 2015. ­Resultatet innebar att maskinstationens kunder ­klarade proteingränsen i höstvete åtminstone på dessa fält. Ett gott betyg åt den nya kalibreringen.

Av Knud Nissen, Yara

E

nköpings Maskinstation AB ägs av Kenneth Karlsson och utför främst växtskydds­behandlingar på runt 6000 hektar från april till december. Dessutom ägnar man sig åt kompletteringsgödsling med en vit Yara N-Sensor ALS på ca 2500 hektar som främst körs av grannen Marcus Eriksson. Från 2016 erbjuder man även direktsådd med en 8 meters SeedHawk.

ALS-modellen körs även på kvällen Kenneth och Marcus körde under många år med en äldre blå Yara N-­Sensor, men eftersom de kör mycket på entreprenad, bytte de inför 2015 till en ny vit Yara N-Sensor ALS med egen aktiv ljuskälla.

Det gör att de nu kan köra även efter att solen har gått ner för att köra klart ett uppdrag och kunna komma till nästa kund på ­avtalad tid dagen efter.

Premiär för Absolut kalibrering 2015 körde Marcus med den nya modulen Absolut kalibrering i Yara N-Sensor för första gången. Han försökte köra något fält hos varje kund med systemet. Efter skörd har Marcus pratat med kunderna.

– Jag tror att alla fälten där jag kört med Absolut kalibrering har klarat proteingränsen, säger Marcus. Året var ju speciellt och modulen Absolut kalibrering ville lägga på mycket kväve, så ibland vågade Marcus inte riktigt lita på sensorn. När sensorn t.ex. ville lägga över 100 kg N som kompletteringsgiva i början av juni, trots att 130 kg lagts tidigare, sänkte Marcus givan med ca 10 %.

Marcus Eriksson kör åt Enköpings Maskinstation och bekantade sig med den nya modulen Absolut kalibrering under 2015. Hans omdöme är att Absolut kalibrering är enklare att använda och sparar tid, jämfört med att köra kalibreringsrundor.

700 kilo extra Ett exempel från 2015 var ett fält med höstvete Kranich på gården Åby hos Hålant AB i Bålsta. Där spred sensorn ut 65 kilo N per hektar i medeltal. Det var ungefär 15 kilo N mer per hektar än vad gårdens rådgivare hade rekommenderat. Tidigare var det gödslat med 130 kilo N Axan per hektar. Sensorn varierade mellan 12 och 104 kilo N per hektar och ändå fanns det inte någon liggsäd på fältet. Resultatet blev en skörd på 8,7 ton per hektar med 11,9 procent protein.

– Det var 700 kilo högre skörd och 0,7 procent högre protein än i fälten bredvid där vi använde den vanliga Målstyrda kalibreringen och till­ sammans med rådgivaren bestämde kvävegivan, berättar Marcus.

Prickade rätt protein Marcus berättar också om ett av sina egna maltkornsfält där han använde maltkornskalibreringen till Yara N-Sensor. Marcus har under flera år haft för låg proteinhalt i sitt maltkorn,

så han hade redan från början bestämt sig för att öka kväve­givan från normalt 100 kilo N per hektar och siktade på 115 kilo N per hektar. I stadium 31–32 körde Marcus ut med sensorn och då ville maltkornskalibreringen lägga på 43 kilo N per hektar mer, så det blev totalt 128 kilo N per hektar. Resultatet blev 10,4 procent protein i en skörd på 6,4 ton per hektar.

Enkel och smidig Marcus tycker att det känns mycket bättre och enklare med Absolut ­kalibrering i både vete och maltkorn.

Har man bara lärt sig vad man ska tänka på när man ställer in sin Yara N-Sensor, så är det lätt och det blir rätt på en gång. Det har ingen betydelse var man börjar eller om det är små fält. Med den vita ALS-sensorn har inte heller ljusförhållandena någon betydelse, vilket gett en märkbart säkrare varia­ tion av givan. Dessutom sparar det tid eftersom man inte behöver köra någon kalibreringssträcka, poängterar Marcus Eriksson ­avslutningsvis./

© Yara • Växtpressen 1/2016

|

19

Absolut kalibrering vassast i försöken Metoden att låta Yara ­N-Sensor själv bestämma kvävegivan ­fungerar och ger högre utnyttjande av tillfört kväve. Det bekräftar r­esultat från 40 fältförsök i höstvete åren 2013–2015.

Av Gunilla Frostgård, Yara

Y

ara N-Sensor har hittills med stor framgång använts som ett redskap för att jämna ut skillnader i fältet. Men den genomsnittliga kvävegivan har främst bestämts genom användning av Yara N-Tester. Under 2013–2015 började

vi i försöken testa Absolut kalibrering, där Yara N-Sensor själv avgör lämplig N-giva. Det som krävs av användaren är att man uppskattar utvecklings­ stadium, förväntad skördenivå och mineraliseringen från marken (låg, medel eller hög). Utifrån sensorns mätvärden räknas sedan återstående kvävebehov ut.

Komplettering gav högre skörd I anslutning till de officiella försöken (L3-2290) beställde Yara ett eget led (led 13) där den nya metoden användes. Tabell 1 visar det genomsnittliga resultatet från denna försöksserie. Genom att komplettera om och när man såg ett behov av ytterligare N, uppnåddes högre skörd och en bra proteinhalt.

Inget samband N-optimum och skörd Vi vet sedan tidigare att det inte går att använda de generella skörde­ relaterade gödslingsråden mer än som en väg­ledning vid planering av in­satserna. Figur 1 visar med tydlig klarhet hur dåligt sam­bandet är mellan skörd och gödsling vid ­N-optimum. Trots att alla försök låg på fastmarksjordar utan stallgödsel och med stråsäd som förfrukt var spridningen enorm. ­Markens ­minerali­sering är inte lätt att förutsäga och det är stor skillnad i kvävetillgång. Det är av just det skälet som N-gödsling med Yara N-Sensor – och i synnerhet med Absolut ­kalibrering – är ett stort framsteg för att anpassa givan efter de förut­­ sättningarna som ges./

Högst N-effektivitet med Absolut kalibrering N-givor

Tot N-giva

Skörd dt/ha

Protein %

14 000 14000 12 000 12000

1

0

0

37,39

8,2

2

40 + 40

80

70,39

8,0

3

40 + 80

120

82,90

8,7

4

40 + 120

160

90,87

9,8

5

40 + 160

200

95,78

10,7

6

40 + 160 + 40

240

96,87

11,7

7

40 + 160 + 80

280

97,56

12,4

13

40 + 120 + 51*

211

97,48

11,5

Tabell 1. Under tre år bedömde vi i de officiella kväveförsöken behovet av ­kompletteringsgödsling med hjälp av sensorns modul Absoluta kalibrering, se led 13. Den 3:e N-givan spreds om det bedömdes att det behövdes och när man såg ett behov. Tidpunkterna för denna sista giva varierade mellan DC 37 och DC 55. Och storleken ­mellan 0 och 80 kg N. Tabellen visar genomsnittligt resultat av alla 40 försöken 2013–2015. Genom att spara kväve till senare tillfälle och gödsla efter bedömt behov, upp­nåddes en högre kväveeffektivitet. En genomsnittlig anpassad kompletteringsgiva om *51 kilo N ökade skörden med 660 kilo och höjde proteinhalten från 9,8 till 11,5 procent jämfört med led 4. Kväveeffektiviteten i den sista givan var hela 65,5 procent i genomsnitt.

20

|

© Yara • Växtpressen 1/2016

Skörd vi optimum (kg/ha) Skörd vi op+mum (kg/ha)

Led

10 000 10000 2013 2013

8 000 8000 6 000 6000

2014 2014

4000 4 000

2015 2015

2000 2 000 0 0

0 0

40 40

80 80

120 120

160 160

200 200

240 240

280 280

Op+mal kvävegiva (kg N/ha) Optimal kvävegiva (kg N/ha)

Figur 1. Det fanns inget samband mellan optimal kvävegiva och skörd vid optimum i de officiella försöken som ligger till grund för resultaten i tabell 1.

Spridningen var mycket stor här, liksom i andra försöksserier. Diagrammet visar tydligt att det inte går att använda så kallad skörderelaterad gödsling. Markens egen kväveleverans är av överskuggande betydelse.

Hubert Gelin t v fick tillsammans med sina grannar utmärkelsen Sveriges Östersjöbonde. En av åtgärderna mot P-förlusterna är tvåstegsdiket på fotot. Anuschka Heeb på Jordbruksverket t h är den som har entusiasmerat Hubert under resans gång.

Prisad för P-åtgärder Hubert Gelin och kollegorna i dikningsföretaget utsågs till Sveriges Östersjöbonde 2015 av Världsnaturfonden WWF. De fick det svenska priset för sina frivilliga insatser att minska belastningen av fosfor till Östersjön från sina gårdar.

Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord

U

tmärkelsen Sveriges Östersjöbonde är ett kvitto på ett långsiktigt arbete och ett helhjärtat engagemang hos Hubert Gelin och kollegorna i Skärkind, Östergötland.

– Priset ger inspiration till oss lantbrukare som arbetar för att minska fosforläckaget från våra 750 hektar, kommenterar Hubert Gelin ut­märkelsen.

Höga lerhalter I det 750 hektar stora avrinnings­ området som avvattnas till Slätbaken via Söderköpingsån finns åtta grannar som är med på tåget mot minskade P-förluster och Hubert Gelin är ordförande i dikningsföretaget. Det är därför Hubert fick företräda dem vid WWFs prisutdelning i Stralsund i november 2015.

I området drivs konventionella familjejordbruk med en mosaik av

v­ äxtodling och animalieproduktion med uppfödning av kor, grisar, kyckling och lamm. Det är alltså en vanlig sammansättning på jordbruken i en mellanbygd på lerjord med relativt höga lerhalter – i Huberts fall mellanlera och styv lera med lerhalter uppåt 70 procent.

Färre angenäma bad Hubert Gelin fyller 67 år under 2016.

Med åldern har han fått ett tillräckligt långt tidsperspektiv på hur Östersjöns vatten har utvecklats för att kunna notera förändringar.

– Det är inte lika angenämt att bada i Östersjön nu som det var förr, konsta­ terar han.

Bakom recensionen av vattenkvali­ teteten ligger många dopp i havet sedan barnsben. Huberts föräldrar hade ett sommarhus på en ö utanför

Lofta­hammar i Västerviks skärgård.

Så de första minnena av sommarbad i Östersjö­vatten går tillbaka till mitten av 1950-talet. De minnesbilderna innehåller friskt vatten, bra siktdjup och mycket blåstång.

– På den punkten har det inte blivit bättre, konstaterar Hubert och syftar på de återkommande algblomningarna.

Entusiastisk rådgivare Delvis av det skälet var han öppen för förändringar i jordbruksdriften när han först kom i kontakt med Greppa Näringen och dess olika moduler för ca 8 år sedan. Det var Anuschka Heeb som vid den tiden arbetade på Länsstyrelsen – och numera på Jordbruksverket – som var rådgivningskontakt för Hubert.

– Anuschka har entusiasmerat mig och jag försökte få med mig grannarna i min tur, säger Hubert.

Tillsammans kämpade han och ­grannarna först med att minska raset av lerjord ut i diken och vatten. Hubert beskriver hur de stämpade pålar av al längs dikena för 15–20 år.

– Vi drev ner alpålarna i leran längs dikesslänterna för att förhindra jordras.

© Yara • Växtpressen 1/2016

|

21

Många åtgärder I avrinningsområdet där Hubert bedriver sin produktion på Hestad gård har ett stort antal projekt arbetat parallellt med fosforfrågan (faktaruta A).

Förutom markkartering på 750 hektar och ett stort antal moduler inom Greppa Näringen har en rad andra åtgärder genomförts (faktaruta B).

En av de mer omfattande insatserna var anläggningen av ett tvåstegsdike under 2014 (faktaruta C). Idén till tvåstegsdiken i Sverige kommer från USA och erfarenheten på våra bredd­ grader är ännu begränsad. Syftet med tvåstegsdiket är att vattnet vid högt vattenflöde inte bara ska rinna i dikets mittfåra, utan istället svämma över en bredare bevuxen terrass (se figur 1).

Då sjunker vattenhastigheten och lerpartiklar med vidhängande fosfor kan fastna på växtligheten. Genom att den övre avsatsen är bevuxen minskar också jorderosionen av slänterna och fosformättade lerpartiklar blir kvar på terrassen i stället för att nå Östersjön.

Nackdelen är att tvåstegsdiket stjäl mark p.g.a. sin bredd.

– Det gick åt ca 1 hektar åker på en sträcka av 2 km tvåstegsdike, berättar Hubert Gelin.

Den jorden ska dessutom transporteras bort och även om den bara

A: Fosforprojekt i avrinningsområdet – Greppa Fosforn (SJV, LRF, Lst) – Fullskaletest av åtgärder för att minska fosfor- och kväveläckage från åkermark till vattenmiljö (LRF/WWF)

läggs på omgivande fält, så är det en kostnad som hamnar på tvåstegsdikets minussida.

Strukturkalk i återfyllnad Förutom tvåstegsdiket har lantbrukarna strukturkalkat en stor del av de 750 hektar åkerareal i avrinnings­ området. De skapade också kalk­ filterdiken när de nydränerade flera fält – d.v.s. blandade in strukturkalk i återfyllnaden ovanför den nerlagda dräneringsslangen. Ett av Huberts fält delades vid nytäckdikning i forsknings­ syfte så att dräneringen på hälften av fältet fick återfyllnad med kalkinbland­ ning och den andra hälften av fältet fick bara lerjorden som återfyllnad. På det sättet försöker forskarna mäta effekten av kalkfiltret och det har vid de första mätningarna gett tydliga resultat (figur 2).

Av de åtgärder för att förhindra fosforförluster som Hubert Gelin genomfört under de senaste åren vill han själv lyfta fram dräneringen. Han dränerade ett fält med undermålig 30-talsdikning och grävde ner grenledningarna på 10 meters avstånd. Det lyfte skörden av höstvete året efter.

– Jämnt bestånd och hög höst­ veteskörd. Min tröska fick knivfrossa, skrattar Hubert och minns hur det skakade i tröskan vid skörd.

B: Några fosforåtgärder i ­avrinningsområdet hos Hubert Gelin – Markkartering – Växtnäringsbalanser och anpassad P-gödsling – Skyddszoner – Översyn av dränering – Tvåstegsdike – Kalkfilterdiken – Fosfordamm – Rensning av kantdiken – Strukturkalkning – Klippning av vegetation i huvuddike

Frivillighet viktig En hög och jämn skörd är alltid bra för att minska växtnäringsförluster. Men dräneringen hänger dessutom tydligt ihop med vattnets roll. Hubert citerar framsidan på Jordbruksverkets rapport ”Åtgärder mot fosforförluster från jordbruksmark” som ligger på köksbordet framför honom: – Frågan är inte om vattnet rinner iväg, utan hur och vad det tar med sig, läser Hubert högt från omslaget.

Kalkfilterdiken skapas genom att man blandar återfyllnaden med strukturkalk och fräser in i jorden som sedan agerar som ett filter ovanför den nya dränerings­ slangen. Foto: Anuschka Heeb

– Förbättrad riskbedömning för fosforförluster från ett mindre avrinningsområde (SLU) – Diken – den bortglömda länken mellan fält och vattendrag (SLU) – Risk assessment of Erosion and Losses of Particulate Phosphorus (SLU) – Ny teknik för förbättrad insamling av data till ­fosformodeller (JTI) – Var kommer fosforn ifrån? Kvantifiering av flödesvägar för fosfor och sedimentförluster i ett jordbruksdominerat avrinningsområde (SMHI, LiU) – Vegetationsetablering i tvåstegsdiken (LiU)

22

|

© Yara • Växtpressen 1/2016

När vattnet flödar högt sedimenterar jord på avsatsen. På små bitar av plastdörrmatta samlas sediment upp för senare analys på labb.

C: Så fungerar tvåstegsdiken

Årets Östersjöbonde

Figur 1. I ett tvåstegsdike finns en terrass på en eller ömse sidor om den djupare mittfåran. Vid högt flöde svämmar vattnet över terrasserna. Då minskar vattnets hastighet och lerpartiklar kan sedimentera på terrasserna. Terrasserna och växtligheten minskar slänternas erosionsbenägenhet. Illustration: Karin Johannesson, Jordbruksverket.

Världsnaturfonden WWF har sedan 2009 uppmärksammat goda exempel inom jordbruket för att minska övergödningen av Östersjön. Man gör det för att uppmuntra andra och genom att utse Årets Östersjöbonde – Baltic Farmer of the Year – med en prissumma på 10 000 euro förutom utmärkelsen. Varje land från de deltagande 9 länderna kring Östersjön nominerar en kandidat vars insatser mäts mot övriga kandidaters. År 2015 samlades deltagarna i Stralsund i Tyskland. Finland vann med Markus Eerola och Minna Sakki-Eerola.

Kalkfilterdiket fungerar 0,300 0,250 Part-P (mg/l)

Fungerande dränering är ett sätt att ha bättre kontroll på vad vattnet för med sig.

Motsatsen innebär stående vatten och okontrollerad avrinning som lätt för med sig fosfor. Av samma skäl är markpack­ ning något som riskerar att öka fosforförlusterna och på den fronten är Hubert försiktig.

På vägen fram till utmärkelsen Sveriges Östersjöbonde har Hubert fått många inblickar och mycket kunskap. Numera kröker han inte rygg i diskussioner med allmänheten. Han är väl medveten om att jordbruket bidrar med en del av fosforn på villovägar.

– Men jag har också lärt mig att det långt ifrån bara är jordbruket som bidrar.

Tänk på fosforn i tvättmedel. Och jag är stolt över att åtgärderna vi sätter in sker på frivillig basis, avslutar Hubert Gelin./

0,239

0,200 0,150 0,100

0,070

0,050 0

Okalkad

Kalkad

Figur 2. Sommaren 2012 ­dränerade Hubert Gelin ett fält som sedan delades så att hälften fick åter­fyllnad med strukturkalk inblandad medan den andra fälthalvans återfyllnad inte fick strukturkalk. Vid de tre första provtag­ningarna efteråt minskade förlusten av partikulär fosfor, d.v.s. ­fosfor bunden till lerpartiklar, med ca 70 procent. Staplarna representerar m ­ edeltal av tre utlopp vid tre tillfällen ­– november 2013, februari och april 2014.

Källa: Lovisa ­Stjernman Forsberg, SLU.

Samtliga mynningar på stamdikena längs tvåstegsdiket har stabiliserats med duk och kross runt täck­ dikesögonen.

En fosfordamm anlades 2014. Där sedimenterar lerpartiklarna med vidhängande fosfor när strömningshastigheten avtar och samlas på botten av dammen.

Så här såg tvåstegsdiket ut när det anlades 2014 och innan växtligheten sprutsåddes på slänterna. Foto: Anuschka Heeb

© Yara • Växtpressen 1/2016

|

23

Yara AB Box 516 261 24 LANDSKRONA

Det ser inte mycket ut för världen. Ändå innehåller det bättre förutsättningar än någonsin för skörden.

Carl-Magnus Olsson, Argonom

Under april, maj och juni står lantbruket inför två svåra uppgifter: att uppskatta dels årets skördepotential, dels hur mycket kväve marken levererar.

Visst är erfarenhet en stor tillgång då kvävegödslingen ska anpassas efter årets förutsättningar så att du prickar in både skörd och kvalitet. Men det finns också flera hjälpmedel som underlättar bedömningen och gör dig mer träffsäker.

Vi på Yara tror på att skapa förutsättningar för svenskt jordbruk. Ett som är lönsamt i alla väder. Och där miljön påverkas mindre. Därför kavlar vi nu upp ärmarna för att tillsammans med dig öka kunskapen om kväveoptimering.

Ta del av försöksresultaten, råden och hjälpmedlen för en god skörd 2016 på yara.se

Läs mer på: yara.se