Växtpressen nr 1 2017

Växtpressen Nr 1 • april 2017 • Årgång 46

Nya höstevetesorter kräver ändrad kvävegödsling sid 12-13, 19 Effektivt kväve sid 10-11

Stort intresse för Yara N-Prognos

sid 14 – 15

LEDAREN

Anpassning är både lönsam och hänsynsfull Det är inte första gången jag i ledaren tar upp vikten av behovsstyrd kväve­ gödsling. Förmodligen inte heller den sista. Fortfarande finns mycket kvar att göra och gudarna ska veta att det inte är enkelt att hitta ekonomiskt optimal nivå eller att i rätt tid fatta de nödvändiga besluten om strategier, kvävemängder och eventuella kompletteringar. Anpass­ ning kräver tid och eftertanke.

Men anpassning är lönsam. Om man studerar det facit som spannmåls­ handelns kvalitetsanalyser av inleve­ rerad spannmål utgör, ser man stora variationer över åren. Dessa säger oss att det generellt finns en stor förbätt­ ringspotential och mycket pengar att tjäna på gårdsnivå genom att aktivt under säsongen analysera växtnärings­ situationen och använda tillgäng­ liga hjälpmedel. Duktiga rådgivare tillhanda­håller också i allt större utsträckning underlag för beslutsfat­ tande och tjänster kring N-optimering.

Aldrig tidigare har intresset varit så stort för att hitta rätt kvävegiva. Vi upplever

en ambition för att ändra gödslings­ strategin och ser hur allt fler lantbrukare och rådgivare aktivt under säsongen använder de tekniska redskap som står till buds. Efterfrågan på våra nyhetsbrev med Yara N-Prognos har, som beskrivs i denna Växtpress, ökat stort. Antalet Yara N-Tester som säljs och hyrs ut har också ökat. En annan succé är att Yara N-Sensor® nr 200 sålts på svensk mark­ nad. Således är det lätt att diskutera frågan om kväveanpassning i positiva ordalag.

TM

gödslingsbehovet, finns ingen an­ledning att inta en defensiv hållning. Våga i stället satsa offensivt på bästa möjliga ekonomi och största möjliga miljö­ hänsyn. Med andra ord – kämpa för att hitta gödslingsoptimum!

TM

Störst fokus vad gäller anpassning av gödslingen har vi hittills ägnat brödvete och maltkorn. Men det är viktigt att inte försumma fodersäden. På sidorna 16–18 finns intressanta artiklar om produktion av spannmål för foder. Även i fodersäd finns det goda skäl att anpassa givorna.

Anpassning höjer avkastningen och för den som producerar eget foder är prote­ inhalten värd mycket i foderstaten.

För 2017 gäller att när vi nu har kun­ skap, metoder och redskap som kan vara till god hjälp vid bedömningen av

Gunilla Frostgård, Chefsagronom

VÄXTPRESSEN NR 1 • APRIL 2017 • ÅRGÅNG 46

INNEHÅLL YaraMila® Raps platsar även till våren

3

Konferens i Varberg Ett dygn med Yara N-Sensor ® 4 Yara N-Sensor ® visar vägen till effektiv kvävekomplettering 7 Nitrat ger resultat

10

Höstvetesorten bestämmer kvävebehovet 12

2

|

© Yara • Växtpressen 1/2017

Från fyrkantiga råd till dynamisk anpassning – succé för Yara N-Prognos™ 14 Proteingödsling av foderspannmål under lupp

16

N-gödsla efter sort 2017

19

Notiser 20 Låga priser följs av prishöjningar

22

©Yara AB Box 4505, 203 20 Malmö Besöksadress: Östra Varvsgatan 4 Tel: 010-139 60 00 E-post: yara.sverige@yara.com Hemsida: www.yara.se Redaktör: Magnus Jeppsson Redaktionskommitté: Mogens Erlingson, Gunilla Frostgård, Ingemar Gruvaeus Redigering: Hans Jonsson, www.cumulusinfo.se Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Layout: Magnus Waitong, Lime AB Tryck: Norra Skåne Offset Tryckt på papper som uppfyller miljökraven för ISO 14001.

ISSN 0346-4989 Omslagsfoto: Hans Jonsson

YaraMila Raps

Sulfan

YaraMila Raps ökar kväveeffektivi­ teten. Lägre N-giva med YaraMila Raps gav bättre höstraps än högre N-giva med enbart Sulfan i Gropen 2015 på Borgeby Fältdagar.

T v 60 N höst + 80 N vår med YaraMila Raps och t h 60 N höst + 120 N vår med Sulfan.

YaraMila Raps platsar även på våren ®

YaraMila Raps är ofta ett klokt val även till första ­vårgivan. Tänk också på att höstraps har stort behov av kalium utöver vad som förs bort med skörden.

Av Carl-Magnus Olsson, Yara

H

östgödsling med YaraMila Raps lägger grunden för ett bra bestånd, en säkrare över­ vintring och en hög skörd. Det visar de senaste årens försök och erfaren­ heter. Vi har också sett och mätt oss till att höstraps som fått YaraMila Raps på hösten tar upp mera kväve i beståndet jämfört med om höstrapsen bara får NS i form av Sulfan, trots samma N-nivå. Det öppnar i sin tur för en lägre N-giva på våren och bättre ­gödslingsnetto.

Tre tydliga lägen YaraMila Raps på hösten vid sådd ger alltså höstrapsen en bra start i livet.

Men gödselmedlet platsar också i höst­ raps på våren. Speciellt i fält som har: 1. Klass IVa eller lägre En höstgiva på 60 kilo N per hektar med YaraMila Raps förser höstrapsen med 16 kilo P. Oljeväxter för bort ca 8 kilo P per ton skörd, så 16 kilo P räcker till 2 ton höstraps. Har man högre ambitoner och P-AL-värde under 12 (i eller under klass IVa) förslår inte 16 kilo P. Då bör höstrapsen få P också på våren och klokast sker det genom att köra 1:a givan som YaraMila Raps.

Med YaraMila Raps både höst och vår kan fosforbalansen i växtföljden hållas.

Läggs P endast på hösten tär man på förrådet.

2. Högt pH P-brist kan också vara fallet trots skapliga P-AL-tal om pH-värdet är högt. Då kan fosforn fastläggas och

vara otillgänglig för höstrapsen trots att den finns i marken. I sådana situationer är YaraMila Raps en bra lösning. I ett skånskt försök som skördades 2013 gav YaraMila Raps drygt 210 kilo i merskörd jämfört med Sulfan. I detta fält var P-AL 7 och pH 7,8. Detta är en kombination som kan göra fosforn svårtillgänglig och där gör YaraMila Raps stor nytta.

3.Behov av K Höstrapsen för bort ca 10 kilo kalium per ton frö, men har för sin tillväxt behov av 30 kilo kalium per ton skörd för att bygga upp biomassan av blad och stjälk. Detta innebär för en gröda som ger 4 ton per hektar att 160 kilo K per hektar ska tas upp under en kort och intensiv tillväxtfas på våren. På lätta jordar kan detta bli problem. Kan inte marken leverera tillräckligt med kalium är YaraMila Raps en god hjälp. /

160 kilo K ska tas upp under en kort och intensiv tillväxtfas på våren”. © Yara • Växtpressen 1/2017

|

3

Konferens i Varberg

Ett dygn med Yara N-Sensor En gång om årets samlas det mesta av det bästa. Erfarna Yara N-Sensoranvändare grillas i det senaste inom gödsling och N-Sensorteknik. I år avhölls Yara N-Sensor konferensen i Varberg. Med över 100 deltagare var intresset stort och ­engagemanget på topp.

Text och foto: Hans Jonsson, Cumulus Information

Knud Nissen, Mr Yara N-Sensor in action.

Y

ara N-Sensor® är mer än en N-Sensor. Den är högteknologi under ständig utveckling som följs av mycket intresserade lantbru­ kare för att få ut det mesta möjliga av tekniken. Under 16 år har Yara samlat lantbrukare för att tillsammans höja kompetensen inom anpassad kväve­ gödsling.

Den 21–22 februari var det dags för årets träff. Över 100 lantbrukare slöt upp på Varbergs kusthotell, för dagen badande i vårsol, till en 2-dagars konferens med Yara N-Sensor i fokus.

Denna konferens är till för de mer erfarna användarna, så informationsnivån ligger redan från start på högsta nivå. För nya användare finns det stora möjligheter till information på mindre träffar runt om i landet och på webben.

Kunskap för nästan 100 000 hektar Knud Nissen, som arbetat med Yara N-Sensor i många år, höll tillsammans med kollegorna på Yara i konferensen.

Han inledde med att betona: – Det är viktigt med kunskapsutbyte mellan användarna!

Därmed sagt det som blev signum för konferensen – rikligt med frågor till experterna och mycket givande diskus­ sioner användarna emellan.

4

|

© Yara • Växtpressen 1/2017

®

Yara N-Sensor är mångbottnad Det såldes rekordmånga Yara N-Sensor 2016 vilket bidrog till att den samman­ lagda körda arealen 2016 bedömdes till hela 90 000 hektar. Det man som använ­ dare av Yara N-Sensor först tänker på är antagligen att uppnå en högre skörd, bättre kvalitet och bättre utnyttjande av växtnäringen. Anders Anderson redogjorde för mervärden som Yara N-Sensor givit svenskt lantbruk.

– Vi uppskattar skördeökningen 2016 till cirka 20 000 ton, samtidigt som kväveeffektiviteten ökat och risken för kväveförluster minskat med lågt räknat några hundra ton.

Men det handlar om mycket mer än så. Användningen av Yara N-Sensor utvecklar kunnandet om gödsling, vilket många av deltagarna intygade.

Och i ett större sammanhang bidrar Yara N-Sensor till en positiv image där den möter konsumenternas krav. Den refereras till bland annat i olika politiska sammanhang.

– Det är viktigt att visa att lantbruket inte står stilla och man möts ofta av kommentarerna ”jag trodde inte det var så avancerat i lantbruket”, berättade Anders.

Mogens Erlingson inflikade att EU-parlamentet, i förslaget till nytt EU-direktiv för gödselmedel, skrivit in önskemål om vikten av användandet av ny teknik såsom mer precisionsodling.

Gödselpris påverkar inte N-nivån Mogens fortsatt med att redogöra för vad som styr gödselpriset.

– Det vanliga är att marknaden drivs av efterfrågan, men nu är det utbudet som styr.

Mer om detta går att läsa i en separat

Stort intresse och hög kompetens hos deltagarna.

artikel på sid 22–23. Men när priset ändras, då ska man väl inte ändra sin N­giva? Svaret hade Ingemar Gruvaeus.

Efter en fullödig vetenskaplig genom­ gång av N­försöken kom han fram till slutsatsen: – Så länge vi håller oss till ”biolo­ giskt” optimum finns det ganska lite att tjäna på att jaga ett exakt priskvots­ optimum.

Det är ofta svårt att veta vilket spannmålspris man kan få ut när man gödslar och då känns denna kunskap trygg. Dessutom visar försöken att vid ”biologiskt” optimum klarar man av kvarnvetets proteingränser i brödsorter samtidigt som risken för ökad utlakning av kväve är låg.

Aktiv strategi med Yara N-Sensor Dags att gå mer på djupet om Yara N­Sensor. Här hade Knud Nissen en genomgång kring hur man bäst utnyttjar Yara N­Sensor i olika grödor och vid olika gödslingstillfällen. Det finns olika sätt att utföra kalibrering för kväve­ spridningen. Begrepp som målstyrd N­gödsling, absolut N­gödsling, Yara standard m.fl. gicks igenom. Knud betonade speciellt att man måste fatta nya beslut vid varje gödslingstillfälle.

Det handlar om att bedöma skörde­ potentialen, kvävemineraliseringen och förlusterna genom utlakning eller denitrifikation.

– Och vid sista gödslingstillfället är det extra viktigt att man utnyttjar olika hjälpmedel för bedömningen och ofta är det bättre med lite senare bedömning än för tidig, betonade Knud.

Råd om råd Första konferensdagen avslutades

Röster i vimlet…

Stefan Ristau,

Nyborgs Gård, Bro i Stockholm län.

– Vi har använt Yara N­Sensor i 4 år och det har funkat bra. Inte minst proteinhalterna har blivit jämnare! Gödseln hamnar där den ska vilket känns mycket bra. Det finns så många olika erfarenheter av sensorn som det är kul att höra om!

Stefan är speciellt nöjd med genomgången av alla inställningsmöjligheter som finns i Yara N­Sensor och försöken med olika kvävestrategier.

Catrin Gustafsson

var på konferensen tillsammans med Kjell Carlsson, driftledare på Bjertorps egendom utanför Vara i Västergötland.

Catrin jobbar som maskinförare på Bjertorp och det är tredje året hon är med på N-Sensorträff.

– Jag har använt Yara N­Sensor i 3 år nu på snart 1000 hektar, så visst har jag en del erfarenhet, men det finns mycket mer att lära, menar Catrin.

Träffarna är trevliga och lärorika där alla delar med sig av sina erfarenheter och det bjuds på bra föredrag.

– Det jag tycker ska lyftas fram extra mycket är så bra Yara N­Sensor är för miljön , betonar Catrin.

Per Sahlberg,

Flian AB mellan Vara och Skara i Västergötland.

Han har kört med Yara N­Sensor i 4 år och sprider gödsel med en Överum rampspridare.

– Jag gillar spetskompetens och det är det verkligen på dessa N­sensor­ träffar, betonar Per som varit på flera träffar genom åren.

Han tycker att föredragen håller en extra hög nivå som gör att man får med sig ny kunskap och erfarenhet. Speciellt avsnitten med N­strategier och beståndsuppbyggnad är intressanta menar Per.

© Yara • Växtpressen 1/2017

|

5

Christer Andersson,

Ängamöllan utanför Skurup i Skåne, har använt Yara N-Sensor i ett år.

6

|

med ett mycket intressant föredrag av Christina Lundström vid RådNu, SLU i Skara. Hon redogjorde för forskningsre­ sultat i ämnet: Hur fattar lantbrukaren beslut? Detta handlade inte om beslut i allmänhet utan beslut med beslutstöds­ underlag t.ex. IT­baserade system som Yara N­Sensor. Hon betonade dialogens betydelse, alltså diskussion, samtal och kommunikation mellan olika aktörer.

Man kan se denna konferens som ett ypperligt exempel på detta! Christina avslutade med ett tilltalande förhåll­ ningssätt kring kunskap och utförande: – Det handlar inte om att göra allting rätt, utan att göra det som är rätt vid en viss tidpunkt!

Dagen avslutades med mingel och middag på hotellet, där tillfälle gavs för många givande diskussioner kring N­gödsling och annat.

– Vi har kört med N­Sensorn på cirka 800 hektar och det har gått riktigt bra! Jag upplever det som att grödan ifjol blev jämnare än tidigare år. Inte minst märktes det på skördemätaren på tröskan som varierade mindre än vanligt.

Många praktiska tips Dag två bjöd på ett omväxlande program. Knud redogjorde för praktiska och tekniska frågor kring Yara N­Sensor.

– Kolla upp att solvinkeln är tillräcklig, i maj fungerar det från 8 på morgonen men i juni från 5 på morgonen.

Ska man skanna raps får det inte vara skuggbildning och på frågan om när det är för mörkt för att Yara N­Sensor ska fungera var svaret att mulet är inga problem. Det ska vara rejält mörkt för att det inte ska fungera.

Mattias Hammarstedt, HIR Skåne, berättade om nya mycket intressanta resultat kring N­gödslingsstrategier till olika sorttyper i höstvete (se artikel sid 12–13). En grundlig genomgång av kväveförsöken 2016 gjordes av Gunilla Frostgård. Hon betonade bland annat: – Höga skördenivåer kräver mer kväve, men så länge gödslingsoptimum inte överskrids, ökar inte restkväve­ mängden i marken efter skörd.

Att sammanföra forskning och praktik har under flera år visat sig vara ett vinnande koncept. Intresset och upp­ skattningen av dagarna var stor och vi ser redan fram emot nästa års konferens då vi under ett helt dygn verkligen kan gå på djupet i den fascinerande kväve­ gödslingen. /

Johan Olsson,

© Yara • Växtpressen 1/2017

Carl-Fredrik Aberger,

Åda, Trosa i Södermanland. Har använt Yara N-Sensor på cirka 500 hektar i ett år.

– Ja, allting är väldigt nytt och vi är lite av nybörjare så jag tycker det är mycket intressant att höra andras erfarenheter av Yara N­Sensor.

Att också ta del av de senaste försöksresultaten är klart positivt tycker Carl­Fredrik – Det ger en kött på benen inför kommande säsong med det allra nyaste!

2016 var ett mycket torrt år och lite speciellt, men Carl­Fredrik är ändå nöjd med hur sensorn fungerade.

Pro-Ager maskinstation, Svalöv i Skåne, har 3 års erfarenhet av Yara N­Sensor både från arbetet på Svalöfs Gymnasium och i den egna driften. Han kör på cirka 450 hektar i spannmål och höstraps.

– Det är ett jättebra verktyg som tar hänsyn till alla ojämnheter i marken, störst nytta tycker jag Yara N­Sensor har för att engagera och att jag lägger mer tid på att verkligen få rätt kvävegödsling!

Eleverna på Naturbruksprogrammet fick prova Yara N­Sensor och var engagerade och intresserade av tekniken. 2016 körde Johan en del i maskinstationen och proteinhalterna blev 10, 5 % i alla lass.

– Om det var tur vet jag inte, men det är helt klart att tekniken ökar chansen att få jämn kvalitet.

Men det kräver att man försöker träffa rätt med bland annat skörde­ och mineraliseringsbedömningarna, betonar Johan. Speciellt intressant från konferensen tyckte Johan att avsnittet om gödsling av spannmål till grisfoder var.

Fredrik Larsson,

Bryla Jordbruks AB, Vellinge i Skåne, har bara använt Yara N­Sensor i ett år, men ändå hunnit med att rulla över cirka 1 200 hektar. Med konferensen såg han en bra möjlighet att träffa lika­ sinnade med olika erfarenheter av tekniken.

– Man ska ha klart för sig att även om det är en avancerad teknik så gör den inte hela jobbet utan det är många egna beslut som krävs för att få ut det mesta.

Det intressantaste avsnittet på konferensen tyckte Fredrik att Nollrutor och Maxrutor var.

– Man löser ju inte allting själv. Så det var givande dagar med bra information att ha med sig in i årets säsong.

Yara N-Sensor

®

visar vägen till effektiv kvävekomplettering

Yara N-Sensor med Absolut kalibrering är ett ypperligt verktyg för att nå en ökad effektivitet av kvävet. De senaste årens försök visar på god lönsamhet för Yara N-Sensor i samspel med odlarens engagemang.

Skördepotentialalen har utnyttjats bättre, kvaliteten har förbättrats och kväveutnyttjandet har ökat.

lång erfarenhet av odlingen på fältet.

En god hjälp till uppskattningen är att undersöka beståndet. Antal skott per planta och antal ax per hektar är bra indikatorer på fältets potential. Ju senare denna bedömning görs, desto större är givetvis möjligheten för en bra bedömning av skörden.

Av Knud Nissen, Yara

Bedöm N-leveransen Uppskattningen av jordens N­leverans före gödslingen och efter gödslingen är en annan utmananing. Man kan med fördel anlägga ogödslade rutor (nollrutor) för att följa utvecklingen i det enskilda fältet. För att få ett exaktare mått behöver kväveupptaget mätas, lämpligen med en Yara Hand­ sensor™. Det går också att följa Yara N­Prognos™ för att få ett grepp om årsmånens påverkan på markens kväve­ leverans.

F Yara Handsensor™. Ett av flera bra verktyg för att bedöma kväveupptaget i grödan.

Maxruta Genom att lägga ut en ruta på fältet där man gödslar mer kväve än på resten av fältet får man en bra indikator inför kommande gödslingar. Vi kallar den maxruta men det finns flera namn som Plus­ruta, Pilot­ruta etc. Om fältet ljusnar i färgen och man inte kan se maxrutan, så vet man att det är något annat än kväve som fattas. När maxrutan skiljer sig från omgivande fält vet man att det är mycket hög tid för ytterligare kvävegödsling.

Att anlägga en maxruta: Innan du sprider andra givan eller huvudgivan gör

ör att träffa så rätt som möjligt med de viktiga kompletterande N­gödslingarna är tekniken i Yara N­Sensor ett ypperligt verktyg. För lantbrukaren handlar det om tre viktiga saker: bedöma relevant skördenivå, uppskatta jordens kväveleverans samt att gödsla vid rätt tillfälle!

Skatta relevant skördenivå Sammantaget är detta en stor utmaning, men inte desto mindre fullt möjligt. Att skatta den förväntade skörden är riktigt knepigt och görs bäst av en person med

du i ordning några påsar med extra gödsel. För att få ut 40kg N/ha på en 3x3 meters ruta behöver du 0,13 kg/1,4 dl Axan, eller 0,23 kg/2,5 dl Kalksalpeter. Välj en plats på fältet som är lite sämre än medel, om du väljer en för bra plats på fältet så kommer maxrutan kanske aldrig att synas.

Nollruta Nollrutan visar hur mycket kväve som levereras från jorden beroende på jordart, förfrukter och organiska gödselmedel som spridits tidigare i växtföljden.

Jordens kväveleverans har den enskilt största på­ verkan på vad som blir rätt kvävegiva. Därför bör

Gödsla i rätt tid Slutligen är tidpunkten för gödslingen

man ha nollrutor för att förstå variationen på gården.

Yara N-Sensor Absolut kalibrering Unikt med Yara N­Sensor är att den sedan några år har så kallad Absolut kalibrering. Det innebär att den inte bara läser av kvävetillståndet i beståndet, den kan hjälpa till att bestämma lämplig kvävegiva. Ett långvarigt utvecklingsarbete ligger bakom tekniken, som i kombination med lantbrukarens bedömning om förväntad skörd, lämplig gödslingstidpunkt och mineralisering från marken, ger ett bra resultat och hög kväveeffektivitet.

© Yara • Växtpressen 1/2017

|

7

viktig för att tekniken med den så kallade Absoluta kalibreringen (se faktaruta) i Yara N­Sensor ska ge rätt gödslingsgiva för grödans behov. Bästa sättet för odlaren att se när ett verkligt N­behov finns är att anlägga en maxruta – en ruta gödslad med mer kväve än omgivande fält. Om Yara N­Sensor används för tidigt, innan grödan har hunnit ta upp kväve som spridits, finns det risk för att sensorn gödslar för ett större behov eftersom det finns outnytt­ jat kväve kvar i marken. När det går att urskilja maxrutan från övriga fältet vet man att det finns ett kvävebehov och Yara N­Sensor Absolut kalibrering kommer att fungera bra. Vi kallar det att grödan måste vara ”hungrig” eftersom det då inte finns tillräckligt med tillgäng­ ligt kväve i jorden. Det måste finnas ett verkligt kvävebehov för att Absolut kalibreringen ska fungera.

Av denna anledning har komplet­ teringsgödslingen utförts vid olika tidpunkter i N­prognosförsöken.

Bra medeltal och stor variation 2015 och 2016 Försöken 2015 och 2016 är intres­ santa att titta på som medeltal, men spridningen är stor i försöken, liksom i verkligheten i olika fält runt om i landet.

Nettointäkten var i genomsnitt 1690 kr per ha 2015 och 990 kr per ha 2016, med en variation mellan ­157 till + 3900 kronor per hektar. Kompletterings­ gödslingar rekommenderade av Yara N­Sensor Absolut kalibrering var mellan 0 och 80 kilo N per hektar och kördes från flaggbladsstadium till dess att halva axet var framme. Skördeeffekten var från 0 till 2030 kilo per hektar och proteinhalten ökade 0–3,5 %­enheter. /

Öland, Mörbylånga 2016. Ledet till vänster är ogödslat och ledet till höger är ett av leden som fått 280 kilo N per hektar. Sista kvävegivan var Kalksalpeter (80 kilo N per hektar) den 27 maj ­ 9 dagar innan fotot togs. Dessförinnan gödslades ledet med 200 kilo N per hektar som Axan. Lägg märke till den kraftiga torka som rådde på platsen. För­ frukt är höstvete, sorten är Brons.

Djupanalys av två försöksplatser i Yara N-Prognos försöken Yaras N­Prognosförsök ger unika möjligheter för analys av faktorer som påverkar N­optimum samtidigt som det ger en bra bild av hur Yara N­Sensor hjälper odlaren. Vi har valt ut två försök: det ena i Närke 2015, det andra på Öland 2016 (försök L3­2290, 2015 och L3­2299, 2016).

NÄRKE 2015 Försöket som var placerat i Vintrosa, grundgödslades med 160 kilo N per hektar, delat på två givor.

Förväntad skörd Förväntad skörd bestämdes utifrån kun­ skap om försöksplatsens historia samt bedömning av grödans bestånd. I detta fall bedömdes vid tredje gödslingstill­

Två exempel på bedömning av tilläggsgödsling Kväveupptag i ogödslat

Närke Vintrosa 2015

Öland Mörbylånga 2016

15 kg N/ha

30 kg N/ha

Absolut kalibreringens rekommendation

80 kg N/ha

68 kg N/ha

Gödslingstidpunkt

DC 39

DC 53

Proteinökning

+ 2,7 %­enheter (9,5 till 12,2 %)

+ 2 %­enheter (10,3 till 12,3 %)

Skördeökning

+ 2 030 kg/ha (9 110 till 11 140 kg/ha)

0 kg/ha (8 475 till 8 471 kg/ha)

Vinst efter kostnad för Kalksalpeter

+ 3 900 kr/ha

+ 884 kr/ha

Tabell 1. Resultaten har tidigare redovisats i Växtpressen 2/2015 i artikeln ”Kompletteringsgödsling i höstvete fungerade bra 2015” samt i Växtpressen 2/2016 ”Yaras N­strategier fungerar i både vått och torrt”.

8

|

© Yara • Växtpressen 1/2017

fället att skörden skulle landa på cirka 10 ton per hektar.

Kväveleverans/Absolut kalibrering I försöket mättes grödan både i den gödslade rutan som skulle kompletterings­ gödslas och i ogödslad ruta med Yara Handsensor. Denna mätning liknar tekniskt de som utförs med den grå Yara N­Sensor. Jordens kväveleverande för­ måga beräknades baserat på mätningarna i ogödslad ruta (nollruta). Det visade sig att grödan detta år på denna plats i ogödslat led hade tagit upp 15 kilo N per hektar vid tidpunkten för komplet­ teringsgödsling. Med hjälp av dessa data gav mjukvaran i Yara N­Sensor Absolut kalibrering en rekommendation på 80 kg N per hektar.

Gödslingstidpunkt Gödslingen utfördes när flaggbladet var fullt utvecklat (DC 39). Strax före denna tidpunkt visade mätningarna i för­ söksledet med 160 kg N per hektar att plantorna var i behov av mer kväve.

Resultat Kompletteringsgödslingen gav en höj­ ning av proteinhalten med 2,7 procent­ enheter, från 9,5 till 12,2 procent.

Samtidigt erhölls en skördehöjning med 2 030 kilo per hektar från strax över nio ton till 11 140 kilo per hektar. Sam­

Tydliga skillnader mellan de olika gödslingsnivåerna i för­ söket på Vintrosa. Det är dessa skillnader som ska fångas och omsättas till en optimal giva i det enskilda fältet.

mantaget medförde kompletteringen en nettointäkt på 3 900 kronor per hektar.

ÖLAND 2016 Försöket var placerat strax utanför Mör­ bylånga. Denna plats grundgödslades på samma sätt som försöket i Närke, d.v.s. med 160 kilo N per hektar uppdelat på två givor innan kompletteringen utfördes.

Yara N-Sensor ser grödans verkliga kväveupptag – men…

Det så kallade SN­värdet (Sensor Kvävevärde) i Yara N­Sensor är en av de absolut mest betydande faktorerna som skiljer den från alla andra kvävesensorer på marknaden. Detta SN­värde är kalibrerat till grödans verkliga kväveupptag. Bakom denna teknik ligger analyser av väldigt många försök både i Sverige och runt om i Europa under 20 års tid. Detta möjliggör i praktiken att de beräkningar Yara N­Sensor utför kan kopplas till den aktuella kvävenivån i fältets gröda.

Förväntad skörd Liksom i Närkeförsöket bedömdes vid gödslingstillfället att skörden skulle kunna bli cirka 10 ton per hektar.

Men för att SN­värdet ska vara tillförlitligt måste grödan tagit upp det mesta av kvävet som är tillfört sedan tidigare. Finns det för mycket kväve kvar i marken som inte är upptaget, exempelvis efter en längre period utan regn, så kan sensorn inte veta att det finns mer kväve kvar i marken. Yara N­Sensor kommer då att ge en för hög rekommendation jämfört med det verkliga behovet för grödan fram till skörd.

Kväveleverans/Absolut kalibrering Beräkningen enligt Yara N­Sensor med Absolut kalibrering föreslog en komplet­ teringsgödsling med 68 kilo N per hektar, med sikte på 10 tons skörd. Detta trots att kväveupptaget i ogödslat led mättes till 30 kilo N per hektar (dubbelt jämfört med Närke 2015). Denna nivå av kväve­ leverans, 30 kilo N per hektar, kan anses som en medelhög nivå. Det bör poängte­ ras att 2016 var ett torrt år, dock regnade det 26 mm sju dagar före mätning i Mör­ bylånga. Det bedömdes att grödan var i god tillväxt vid mätningarna. Gödslingen resulterade inte i den fulla skördepoten­ tialen på 10 ton per hektar på grund av underskott av vatten, eftersom det dröjde tre veckor till nästa större regn på 30 mm. Intressant att notera är att det extra kvävet resulterade i en högre proteinhalt.

Denna ökade med två procentenheter från 10,3 till 12,3 procent vilket gav en nettovinst av kompletteringen på 884 kronor per hektar.

Använder man en Yara N­Sensor med Absolut kalibrering finns det ett enkelt sätta att kontrollera om kvävebehov finns. En maxruta läggs ut i fältet och när effekterna av extrakvävet kan ses i maxrutan är det hög tid att använda Yara N­Sensor för kompletteringsgödsling.

….Yara N-Sensor måste förstå ditt höstvetefält rätt – odlarens hjälp är central!

För att Yara N­Sensor som körs med Absolut kalibrering i höstvete ska göra ett bra arbete behövs förutom ett SN­värde en uppfattning om den förväntade skördenivån och markens kvävelevererande förmåga. Detta är två mycket viktiga parametrar som lantbrukaren måste hjälpa Yara N­Sensor med att uppskatta.

Alla vet att det är väldigt svårt att förutspå hur stor skörden kommer att bli vilket gör denna faktor till en potentiell felkälla. Ju senare på odlingssäsongen skördeuppskattningen görs desto mindre blir felkällan.

Att förutspå markens kvävelevererande förmåga är också en utmaning, men lättare än skördeuppskatt­ ningen. Till sin hjälp går det att använda en nollruta i fältet för att se hur mycket kväve som mineraliseras (se faktaruta). Är skördeuppskattningen realistisk och uppskattningen av markens kvävelevererande förmåga bra så blir resultatet en kvävegödsling mycket nära optimum. Eftersom bedömningarna blir bättre ju längre in i odlingssäsongen man kommer har många användare av Yara N­Sensor börjat dela kvävegivan ytterligare en gång (upp till fyra gånger) för att kunna vänta med sista givan till precis före axgång.

© Yara • Växtpressen 1/2017

|

9

Nitrat ger resultat Kväve i form av nitrat har högre effektivitet jämfört med både ammonium och urea. Det bekräftades på nytt i fältförsök 2016.

Av Ingemar Gruvaeus, Yara

U

rea är världens största och billigaste kvävegödselprodukt. Ändå används urea nästan inte alls i Sverige. Flytande kvävelösningar, som består av urea och ammoniumnitrat s.k. UAN (N30, N32, NS 27-3 m.fl.), är ganska vanliga i bl.a. Tyskland, Eng­ land, Frankrike och i viss mån i Dan­

mark. Men inte heller dessa har någon större användning här hemma. Kalksal­ peter används inte till stråsäd på något annat ställe än i Sverige. Vad beror det på att användningen är så olika? Är det tradition? Eller skiljer förutsättningarna så att det egentligen bara är en logisk följd av jord och klimat?

N-jämförelse 2016 För att bringa klarhet i frågan genom­ fördes 2016 en försöksserie i Sverige­ försökens regi (L3-2300) där olika kväveformer till höstvete jämfördes.

Seriens syfte var att ge principiella svar på olika kvävegödselmedels effektivitet och lönsamhet. Av detta skäl var kväve­ givan lite lägre än man annars skulle lagt (160 kilo N per hektar). Svavelbehovet tillgodosågs genom att lägga 20 kilo N per hektar tidigt som ammoniumsulfat i alla led som inte fick svavel genom ­kväveprodukten. Därefter spreds 100 kilo N per hektar som huvudgiva och slutligen 40 kilo N per hektar av alla gödselmedel som sen giva i flaggblads­ stadiet. På ­www.sverigeforsoken.nu finns alla detaljer om skördar, protein­ halter och ekonomi.

Kalksalpeter i topp I diagram 1 kan man se kväveeffektivi­ teten för olika kvävegödselmedel satta i relation till Kalksalpeters effektivitet.

Resultaten är ett medeltal för de 6 för­ söken 2016. Kalksalpeterns effektivitet var högst. Som väntat låg de gödsel­ medel som är baserade på i huvudsak ammoniumnitrat ca 5–10 % lägre än Kalksalpeter och ren urea ca 15 % sämre. Sulfammo 22, som är urea- och ammoniumbaserad, låg ytterligare några procent lägre. Det som kanske över­ raskar är att flytande NS 27-3 gav en effekt som var mer än 40 % sämre än den hos Kalksalpeter.

Under årtionden tillbaka har det genomförts ett stort antal försök med olika kvävegödsel­ medel. De visar på samma resultat – nitrat i Kalksalpeter har högst kväveeffektivitet.

10

|

© Yara • Växtpressen 1/2017

Kväveformen avgör Visserligen var det torrt 2016 och ureakväve riskerar då att avgå till luften som ammoniak och ammoniumkvävet riskerar att låsas fast till lerpartiklar och inte komma rötterna tillgodo. Men den

Tidigt N ger förluster Är lösningen att sprida produkter med urea eller hög ammoniumhalt tidigt, så att de hinner omvandlas och tas upp? I teorin låter det tilltalande, men samtidigt vet vi att stora mängder tidigt kväve riskerar att ge mer liggsäd om det råkar bli gynnsamt och blir det mycket regn riskerar vi förluster. Vi vet också att tidigt kväve som byggs in i växten ger halm och har inte samma effektivi­ tet i kärnan till slut. Tidiga givor är ju också svåra att årsmånsanpassa. Vi vet inte vilken skördepotential vi har när säsongen drar igång.

Risk för rest-N minskar Kvävegödselmedel med hög halt ammo­ nium­ och urea­N har en lägre och mera varierande kväveeffektivitet än produk­ ter med hög nitrathalt. Urea­N riskerar också att förloras till luften om det inte myllas omgående. Av just denna anled­

Kalksalpeter ger högst kväveeffektivitet 120%

N­effekter rel. Kalksalpeter

fasta urean var faktiskt bättre än den flytande produkten i dessa försök. Det bör tyda på att det inte var ammoniak­ förluster som var den största orsaken till dålig effekt.

En fråga man kan ställa sig är om den flytande varan riskerade att dras in i torra leraggregat efter spridning och därefter hade svårt att bli tillgänglig när det fortsatte att vara relativt torrt. Det är lätt att tro att en flytande produkt är mer tillgänglig än en fast när det är torrt.

Men så är det inte – det är kväveformen som avgör.

100%

92%

100%

94%

91%

86% 76%

80% 56%

60% 40% 20% 0%

DC 37, 40 N

Axan

NS 27­3 flyt

N34

NS 30­7

Sulfammo 22

Urea

Kalksalpeter

Huvudg. 100 N

Axan

NS 27­3 flyt

N34

NS 30­7

Sulfammo 22

Urea

Kalksalpeter

Tidig, 20 N

Axan

NS 27­3 flyt

AS

NS 30­7

Sulfammo 22

AS

AS

Diagram 1. Kväveeffektivitet för olika N­gödselmedel i 6 försök (L3­2300) inom Sverigeförsöken 2016. Kalksalpeter = 100 %.

Total N­giva 160 kilo per hektar.

ning finns det lagkrav på att produkter innehållande urea­N inte får spridas på obevuxen mark med mindre än att de brukas ner inom 4 timmar.

Sannolikt är det så att många svenska jordar med relativt höga lerhalter i kom­ bination med en kort vår med snabb till­ växt och ofta ganska torra förhållanden medför att vi får mycket större skillnad mellan nitratkväve och ammonium­ eller ureakväve än man får på andra ställen med fuktigare, varmare klimat. Genom

att använda så effektiva gödselmedel och gödslingstekniker som möjligt lämnar vi dessutom mindre kväve kvar i miljön efter skörd. /

Det är kväve­ formen som avgör”

Äldre försök visar på samma resultat Resultaten från de 6 försöken visade att Kalksalpeter hade högst kväveeffektivitet. Man kan fråga sig om 2016 var ett unikt år? Det var torrt på många håll, men det har utförts ett ansenligt antal försök med olika kvävegödselmedel under årtionden tillbaka. De visar på samma resultat. Några exempel följer här.

• Supra (föregångaren till Yara) testade under 1973–1975

• Försök i Väst och Östra Sverige Försöken

• SLU undersökte frågan och sammanställde resultat i

• Skåneförsöken genomförde så sent som

hur flytande UAN, N30 fungerade i jämförelse med Kalk­ salpeter och Kalkammonsalpeter, N27. Resultatet från 45 försök var att ammoniumnitrat­kvävet i N27 hade ca 10 % sämre effektivitet och flytande UAN ca 25 % lägre effektivitet än Kalksalpeter. bl.a. Rapport 154 från Avdelningen för växtnäringslära år 1983. Resultatet från 58 höstveteförsök 1977–1982 i östra Sverige visade att Kalksalpeter var ca 10 % effek­ tivare än N28.

genomförde försök med att punktmylla flytande NS­lösning i 9 fältförsök 1999–2000. Med den tek­ niken blev den flytande produkten lika effektiv som Axan, men å andra sidan fortfarande ca 10–15 % sämre än Kalksalpeter.

2014 två försök med olika kvävegödselmedel till höstvete (L3­1032) där en flytande NS 24­6 ingick. Även där hamnade effektivi­ teten ca 20 % under den för Kalksalpeter.

© Yara • Växtpressen 1/2017

|

11

Höstvetesorten

bestämmer kvävebehovet Höstvetesorterna har olika kvävebehov – det visar en ny försöksserie som skördades för första gången 2016. Försöksserien visar att det finns en spridning i kvävebehov mellan sorterna som kan vara ganska stor i medeltal och i vissa fall över 100 kilo N per hektar. Men det verkar också vara möjligt att strukturera upp sorterna i tre huvudgrupper utifrån vid vilken proteinhalt de når sin optimala kvävegiva. En tidigare försöksserie som finansierats av The ABSOLUT Company visar att det även finns en stor skillnad i hur sorterna reagerar på odlingsplatsens kväveleveransförmåga.

Av Mattias Hammarstedt, agronom och växtodlingsrådgivare, HIR Skåne

12

|

© Yara • Växtpressen 1/2017

M

an kan dela upp dagens vetesorter i tre grupper 1) högproteinvete, 2) medelproteinvete och 3) lågprotein­ vete. Denna uppdelning speglar vid vilken proteinhalt sorten når sin ekono­ miskt optimala kvävegiva (diagram 1).

Proteinhalten avgör optimal kvävegiva Högproteinsorterna som representeras av Praktik och Julius når sin optimala kvävegiva vid cirka 11–12 procent protein. Dessa sorter är alltid utpräglade brödvetesorter och förädlade för en hög proteinhalt. Lågproteinsorterna som representeras av Torp och Mariboss når sin optimala kvävegiva vid knappt 10 procent protein. Detta är uttalade fodersorter där oftast sortens förmåga att ge hög skörd har varit det viktigaste.

Däremellan har vi medelproteinsorterna som Brons och Reform. Detta är sorter som är mittemellan – en del är bra bröd­ vetesorter och andra bra stärkelsevete­ sorter. Förut benämndes många av dessa sorter som möllevete.

Sorttypen avgör N-optimum Högproteinsorterna skiljer sig från de andra två grupperna, genom att de har samma proteinhalt vid optimum oavsett om de avräknas som fodervete eller brödvete. Det vill säga även om Praktik odlas till fodervete ska den nå en proteinhalt på 11–12 procent. Om

man skördar Praktik med en proteinhalt under 11–12 procent har man inte nått sortens optimala avkastning och man har förlorat pengar på att inte gödsla sorten tillräckligt mycket. De övriga två sortgrupperna har en högre optimal pro­ teinhalt vid brödvete än till fodervete.

Om man ska odla brödvete är det bäst ur kvalitetssynpunkt att välja en sort ur högproteingruppen. Dessa vetesorter kommer inte bara att ge tillbaka pengar på en höjd proteinhalt utan även för en ökad skörd. Dessa sorter har också en stabilt hög proteinhalt. En sort som Brons (medelproteinvete) måste gödslas över sin optimala kvävenivå för att få en bra proteinhalt för brödsäd. Men sorter som Brons och Reform kan ändå vara intressanta att odla till brödsäd eftersom de kan ha högre grundskördar än högproteinsorterna. Men man har en högre risk för att få en variation i proteinhalten.

Lågproteinsorterna Torp och Mari­ boss ska inte ha proteinhalter över 9,5–10,5 procent. Då har man passerat den optimala kvävegivan. En ökad kvävegiva utöver detta kommer att ge en ökad proteinhalt, men skördeökningen kommer att vara för liten för att betala kvävekostnaden. Lågproteinsorterna kommer inte heller att kunna nå en proteinhalt på 12 procent.

Få men intressanta försök Resultaten av försöksserien är bara från

300

Sorttypen har stor betydelse för N-optimum

12

150

11,5

100

11

50

10,5

0

10

Julius Praktik HÖGPROTEINVETE Fodervete

Reform Brons Ellvis MEDELPROTEINVETE

Brödvete

1 år och 4 försök. Men samstämmig­ heten mellan de olika försöksplatserna är stor. Försöken kan inte riktigt ännu ge en hint om sorternas optimala kvävegiva. I varje fall går det inte med säkerhet dela in dem i grupper. Men det verkar som att det kanske kan finnas en viss koppling mellan optimal kvävegiva och proteinhalten vid optimum. Det verkar som att ju högre proteinhalt vid optimum är, desto högre blir optimal kvävegiva. Det kan åskådliggöras med att Torp och Mariboss (lågproteinvete) hade lägst kvävebehov i dessa försök och lägst proteinhalt vid optimum medan Julius (högproteinvete) hade högt kvävebehov och hög proteinhalt vid optimum.

Sorter som stör bilden är till exempel Reform som egentligen tillhör medel­ segmentet, men som hade högst kväve­ behov. Förhoppningsvis kommer fler försök framöver att tydliggöra om det är så här eller inte.

Odlingsplatsen påverkar kvävebehovet olika I en annan försöksserie i The ABSO­ LUT Companys regi tittade man på olika sorters kvävebehov. Denna serie hade 4 sorter men här valde man att lägga h ­ älften av försöken på odlings­ lokaler utan stallgödsel och spannmål som förfrukt och hälften av försöken på platser med stallgödsel och bra förfrukt. Här blev resultaten väldigt

Stärkelsevete

Hereford Torp Mariboss LÅGPROTEINVETE

proteinhalt Brödvete

proteinhalt Fodervete

intressanta och det visade sig att skill­ naden mellan sorternas kvävebehov var mindre än skillnaden i kvävebehov mellan försöksplatserna. Det fanns i dessa försök två sorter som utmärkte sig: Mariboss och Praktik. Praktik är en sort med hög proteinhalt vid optimal kvävegiva och hade även i dessa försök ett högt kväve­optimum. Däremot förändrades inte kvävebehovet mellan försöksplatserna. Det vill säga sorten hade samma höga kvävebehov trots att den ena lokalen hade betydligt högre skördar i den nollgödslade rutan och därmed en högre kväveleverans.

För Mariboss är det mer komplicerat.

Mariboss hade ett mycket lågt kväve­ optimum på platsen med hög mineralise­ ring och gav en mycket hög skörd redan i ogödslad ruta. På denna plats var kväveoptimum cirka 100 kilo N lägre än för Praktik. Om Mariboss istället odlades på en lokal med låg mineralise­ ring ökade kvävebehovet markant och var i genomsnitt +80 kilo N per hektar jämfört med den andra platsen. Således, Mariboss hade ett mycket lågt kväve­ behov vid bra förfrukt och stallgödsel

Proteinhalt (%)

186

185

188

186

197

198

12,5 189

188

228

256

13

212

214

191

200

196

204 211 197

Optimal kvävegiva (kg N/ha)

250

228 237 227

300

Diagram 1.

Optimal kvävegiva (staplar) och proteinhalt (punkter) vid optimal kvävegiva. ­Sorterna Ellvis, Reform och Brons ­(medelproteinvete) har en högre optimal kvävegiva och högre proteinhalt vid optimum om de ska avräknas som brödvete (orange stapel) jämfört med foderveteav­ räkning (blå stapel). Praktik och Julius däremot är hög­ proteinvete och har i princip samma ­optimala kvävegiva och ­samma proteinhalt vid optimum. Torp, Mariboss och Hereford är utpräglade foder­ sorter med en låg proteinhalt vid optimum. Försöksserie L7-150, sammanställning 4 försök, Sverige, 2016.

Proteinhalt vid optimum för olika sortyper • Högproteinsorter 11,5–12,5 %. Ex. Praktik, Julius • Medelproteinsorter 10,5–11,5 %. Ex. Reform, Brons, Ellvis • Lågproteinsorter 9,5–10,5 %. Ex. Mariboss, Torp, Hereford

Försöksserie: L7-150 2016 var första året som försökserien genomfördes. ­Försöken är en kombination av sortförsök och gödslings­ försök som består av 8 sorter och i varje sort finns en kväve­ stege i 4 steg på 120–300 kilo N per hektar. Kvävet fördelas på tre spridningstillfällen: 1) tidig giva 25 %, 2) huvudgiva 50 %, 3) flaggbladsgiva 25 %.

Det utfördes 5 försök 2016 varav ett ströks. Urvalet för f­ örsöksplatser var spannmål som förfrukt och ej ­stallgödslade fält. i växtföljden, men nästan lika högt kvävebehov som andra sorter vid dålig förfrukt och låg mineralisering. /

Proteinhalten är viktig Utifrån Yaras perspektiv är det precis som beskrivs i artikeln viktigt att du som odlare fångar potentialen i grödan.

På sidan 19 utvecklar Ingemar Gruvaeus Yaras kväverekommendationer för höstvete och maltkorn 2017.

© Yara • Växtpressen 1/2017

|

13

Från fyrkantiga råd till dynamisk anpassning – succé för Yara N-Prognos™ Intresset för Yara N-Prognos ökar kraftigt. Prognosen ger bättre möjligheter att anpassa N-givan efter årets förhållanden.

Intresset ökar Antalvisitors besökare No. 18000 16000

Av Carl-Magnus Olsson, Yara

14000

Y

12000

ara N­Prognos är ett av flera verktyg som vi tagit fram för att Sveriges lantbrukare bättre ska kunna anpassa N­givan i både höstvete och maltkorn efter årets förhållanden. Prognosen görs av Yara, men för mätningarna används officiella försök utförda i samarbete med Sverige­ försöken och Jordbruksverket.

Dynamik fångas Principen är enkel. I befintliga försök med stigande N­givor från 0 till 320 kilo N per hektar i höstvete mäts successivt under säsongen hur mycket kväve som grödorna tar upp. Mätningarna görs med Yara Handsensor™ som principiellt fungerar på samma sätt som en Yara N­Sensor®. Genom att mäta en gång per vecka fångar vi det dynamiska förlop­ pet i N­upptaget. Prognoserna speglar alltså hur leveransen av kväve från marken ser ut det enskilda året, men också hur mycket kväve som tagits upp i gödslade led och på olika platser. Varje

Yara N-Prognos till din mejlbox Om du ännu inte får resultaten av Yara N­Prognos är det lätt att ordna. På www.yara.se/vaxtnaring anmäler du dig enkelt under Prenumerera på Yaras Nyhetsbrev.

14

|

© Yara • Växtpressen 1/2017

2011 2012 2013 2014 2015 2016

10000 8000 6000 4000

2016 2015 2014

2000 0

2013

Jan

Feb

2012

Mars

Apr

Maj

2011

Juni

Juli

Diagram 1. Antalet besökare på Yara Sveriges webbplats har stigit kraftigt under åren. Speciellt många besök har vi under säsongen april­juni när beslut kring gödsling ska fattas. Vi tolkar det som att Yara N­Prognos är en uppksattad vägledning kring besluten att anpassa kvävegivan det enskilda året. fält är unikt, men vi försöker hitta fält som representerar förhållandena i olika områden.

Stigande intresse Resultaten sammanställs direkt efter mätningarna, läggs snabbt ut på webben och skickas ut per mejl i Yara Nyhets­ brev. Intresset har ökat enormt på kort tid som framgår av diagram 1. År 2011 – innan vi drog igång verksamheten med Yara N­Prognos – hade vi ca 3 600 unika besök per månad på Yara Sveriges webbplats under gödslingssäsongen.

Förra året 2016 hade antalet stigit till 13 700 besök per månad. Att det är Yara N­Prognos som drar till sig intres­ set ser vi på att besöken ökar kraftigt just under månaderna när gödsling är aktuell. Det tolkar vi som att tjänsten är uppskattad och att engagemanget i

att anpassa N­gödslingen ökar för varje säsong.

Ambitiöst projekt Yara N­Prognos är ett ambitiöst projekt.

Bara i höstvete gjordes år 2016 drygt 2000 mätningar av N­upptaget med handsensorn under de 8 veckor som vi följde grödan. Sett över de 5 år som mätningarna pågått blir det alltså någonstans kring 10 000 mätningar.

Till detta kommer mätningarna i maltkorn som startade 2016. Yara vill med N­prognosen förse svenskt lantbruk med ett verktyg för att justera N­givan efter året – ibland behöver man gasa och ibland behöver man bromsa.

Anpassning är ledordet. Med Yara N­Prognos tar vi ett steg från fyrkantiga och medeltalsbaserade gödslingsråd till mer situationsinriktad anpassning. /

Gunilla Frostgård, chefsagronom Yara

Varför började Yara med N-Prognos?

Vi såg att många lantbrukare gödslade likadant år efter år. Av det skälet ville vi öka intresset för anpassad kvävegödsling. Det vi ser idag är att med ökad förståelse för variationerna kommer intresset att optimera gödslingen. Vi har lärt oss mycket själva under resans gång. Till exempel hur mycket kväve som faktiskt kan tas upp på kort tid under goda betingelser och att det går att höja såväl skörd som proteinhalt även vid sena utvecklings­ stadier.”

Gustav Skyggeson, lantbrukare utanför Falkenberg, Halland Vad har prognosen betytt för dig?

Konkret innebar prognosen att vi klarade proteingränsen för kvarnvete 2015 när skördepotentialen var hög och mätning­ arna visade på låg tillgång av kväve. Ett av försöken för Yara N­Prognos ligger nära oss i Harplinge och det drar jag nytta av. Dessutom får vi avläsningar hemma i gårdens höstvete i noll­ och maxrutor genom Jordbruksverkets mätningar. De stora skillnaderna i markleverans mellan åren är en ögonöppnare för mig.

Tillsammans ger informationen en väldig skjuts tillbaka och ökar mitt eget engagemang i gödslingen. Det är spännande och faktiskt lite som julafton när resultaten av N­prognoserna kommer!”

Carl Christian Ryberg, säljare och rådgivare Gullviks Enköping

Dave Servin, växtodlingsrådgivare Agriväxt AB Hur använder du Yara N-Prognos i ditt arbete med kunderna?

Jag använder Yara N­Prognos som en slags kalibre­ ring för nivån på N­mineraliseringen just för året.

Men sedan kombinerar jag detta generella läge med Yara N­Tester™ som ger svar i det enskilda fältet. Yara N­Tester har jag använt sedan starten för drygt 15 år sedan och jag tycker att den fungerar fantastiskt bra och ger fina möjligheter att anpassa kvävegivan i diskussionen med lantbrukarna. Vi har fått bra instrument de senaste åren som kompletterar den egna erfarenheten och lyfter oss förbi tabellvärden.”

På vilket sätt kan du dra nytta av Yara N-Prognos i dina kundkontakter?

Helt enkelt genom att jag kan ge bättre rekommendationer till mina kunder. Störst nytta har jag i början och slutet av gödslings­ säsongen. I början för att tajma kvävet rätt till starten för tillväxten och när upptaget sätter igång på våren. Och i slutet för att till­ sammans med Yara N­Tester avgöra om det behövs komplettering av kväve och på vilken nivå. Om jag inte hade haft Yara N­Prognos och resultaten från Jordbruks­ verkets mätningar hade vi fått köra i blindo med ett finger i luften. Nu blir kvävegivorna mer träffsäkra.”

© Yara • Växtpressen 1/2017

|

15

Proteingödsling av foderspannmål Erik Olsson. Efter lantmästar­ examen arbetar han nu på sina föräldrars lant­ bruksföretag 1,5 mil söder om Kalmar med ansvar för växtodlingen.

Eriks stora intresse är växtodling, där­ för var det en själv­ klarhet att examensar­ betet skulle ligga inom det området.

Johan Bertilsson, född och uppvuxen på en växtodlingsgård i Mellanskåne. Johan har alltid haft stort intresse för lant­ bruk och maskiner.

Efter lantmästar­ examen jobbar han idag på Lantmännen Maskin i Malmö.

16

|

© Yara • Växtpressen 1/2017

under lupp Bästa tänkbara foder till lägsta kostnad är eftersträvansvärt vid grisproduktion. En viktig fråga är om proteinet ska komma från soja eller från spannmål. I ett examensarbete har en modell framtagits för att studera när det är lönsamt att proteingödsla för önskvärd proteinhalt i fodret istället för att använda proteinet från soja. Om sojapriset är runt 4 kronor per kilo har höjd proteinhalt i spannmål ett stort värde.

Av Johan Bertilsson och Erik Olsson

F

ör att kunna driva ett framgångs­ rikt företag som grisproducent är det många parametrar som måste bli rätt. En viktig detalj är att man måste få fram bästa tänkbara foder, till lägsta kostnad. Det var i denna tankebana vi fann vad vårt examensarbete skulle handla om. Den ene av oss, Erik, har en integrerad grisbesättning hemma där allt foder tillverkas på gården. Johan odlar foderspannmål på föräldragården och säljer den till en granne som föder

upp slaktsvin. Vi hade hört om flera undersökningar i detta ämne, men alltid fått olika svar kring vad som är bäst.

Därför tänkte vi själva studera det hela lite närmare.

Program för beräkning Studien utgår från en linjär program­ mering som vi skapat och anpassat för detta ändamål. Programmet fungerar som så, att man lägger in alla råvaror som ska användas i fodret, dels innehål­

Bilden visar att programmet väljer 25 procent ”höstvete 2” (proteingödslad) tillsammans med 3 procent sojamjöl.

Se raden ”Aktivitet” högt upp. let i råvarorna, dels priset. Man anger sedan sina krav på uträkningen – till exempel att fodret måste ha en ts­halt på 25 procent och innehålla en viss mängd energi. När man lagt in dessa parametrar i programmet så räknar det ut den mest ekonomiska lösningen.

Råvarorna som vi har med i program­ meringen är två olika förslag på vete.

Det ena innehåller 9 procent protein (kallad vete 1 i programmet), och det andra 10,5 procent protein (kallad vete 2). Vi har även två olika alternativ på korn. Dessa innehåller antingen 8 procent protein (kallad korn 1) eller 9,5 procent protein (kallad korn 2). Protein­ halten i detta sammanhang anges som procent i spannmålen vid 13 procents vattenhalt. Andra råvaror som ingår i programmet är sojamjöl och några syn­ tetiska aminosyror, alltså rena amino­ syror som framställs industriellt.

Priset för proteinhöjning Prisskillnaden mellan vete 1 och 2 res­ pektive korn 1 och 2 är vad det kostar att höja spannmålens proteinhalt med 1,5 procentenheter i de två grödorna.

Mängden kväve som behövs för att höja vetets proteinhalt med 1,5 procent­ enheter är 40 kilo N och för en lika stor höjning i kornet så krävs det 60 kilo N. Maskin­ och kvävekostnaden vi kommit fram till är 6 öre per kilo för att proteingödsla vete från en proteinhalt på 9 procent till 10,5. Att höja kornet från 8 procent protein till 9,5 kostar 10 öre per kilo. Vi har inte räknat med någon skördeökning och skörden ligger på

9 000 kilo per hektar vete och 6 500 kilo per hektar för korn. Självklart varierar den optimala N­givan till spannmålen från år till år, men de normer vi har använt oss av är hämtade från 2015 års försöksresultat från Yara. Även sortvalet spelar stor roll, men vi menar att flera av dagens vetesorter går att gödsla upp till dessa proteinnivåer oavsett om sorten är klassad som foder, etanol­ eller brödsort.

Kan vara lönsamt Tidigare har det sagts att spannmålskär­ nan innehåller fel sorts aminosyror. Men

i de undersökningar vi har tittat på ökar även de viktigaste aminosyrorna med ökad proteinhalt.

Vårt mål med arbetet var att kunna hitta ”break even” när det är lönsamt att proteingödsla. Tre faktorer påverkar detta och de är priserna på vete, korn och soja. Något exakt ”break even” hit­ tade vi inte. Men generellt kan man säga att om sojapriset överstiger 4 kronor per kilo är det oftast lönsamt att protein­ gödsla, om spannmålspriserna inte är alltför höga (t.ex. vetepris på cirka 2 kronor per kilo). /

Viktigt om jämförelser av proteinhalt!

Det är lätt att det uppstår stor förvirring när olika aktörer inom jordbruksbranschen diskuterar protein.

I denna faktaruta försöker Yara reda ut begreppen kring olika sätt att ange proteinhalt i spannmål.

I föregående avsnitt i denna artikel om proteingödsling av foderspannmål anges proteinhalt i foderspannmål med 13 procents vattenhalt. Värt att notera är att när man säljer spannmål till handeln anges proteinhalten alltid i torrsubstans i avräkningsanalysen vilket inte är samma sak.

För korn innebär det att:

För vete blir då jämförelsen:

8 % protein i foder med 13 % vattenhalt = 9,2 % i torrsubstans.

9 % protein i foder med 13 % vattenhalt och omräkning 6,25 = 9,4 % protein i en avräkningsanalys som räknar i ts med omräkning 5,7.

9,5 % protein i foder med 13 % vattenhalt = 10,9 % i torrsubstans.

I vete är det krångligare att jämföra olika analysbesked.

Proteinhalten har historiskt beräknats genom att man analyserar kvävehalten och multiplicerar med en faktor som brukar vara 6,25 för fodersäd. I brödsäd använder man en annan faktor som är 5,7. Detta gör att vete i en foderanalys räknas om med 6,25 x N­halt men i en avräkningsanalys i handeln är omräkningsfaktorn 5,7. Dessutom är det som för korn, att till foderanvändning brukar proteinhalten anges i spannmål med 13 % vatten och i avräkningen i torrsubstans.

10,5 % protein i foder med 13 % vattenhalt och omräk­ ning 6,25 = 11,0 % protein i en avräkningsanalys som räknar i ts med omräkning 5,7.

Proteinhalterna som anges i artikeln kan uppfattas som mycket låga om man är växtodlare och van vid avräk­ ningsanalyser. Nivåerna som artikelförfattarna utgått från i sina beräkningar är snarare en medelnivå år 2015 om man ser på maltkorn eller fodervete. Som alltid blir analysen mycket mer relevant när gårdens egna värden används.

© Yara • Växtpressen 1/2017

|

17

Yara kommenterar växtodlingsaspekten i att proteingödsla till foder Låg proteinhalt indikerar tappad skörd!

Examensarbetet om proteinvärde i spannmål vid utfodring av gris visar att det är lönsamt att höja proteinhalten i foderspannmål genom att det ger ett bil­ ligare foder. När beräkningarna baseras på de låga proteinhalter som används för basnivån visar gödslingsförsöken att man inte utnyttjat grödans skördepoten­ tial till fullo.

Exempel korn Förutom proteinhaltshöjningen hade man säkert också fått en skördeökning på ca 500–1 000 kilo per hektar i kornet vilket i sig betalat hela kvävekostnaden och mer därtill. Vi brukar räkna med att proteinhalten vid optimal gödsling även utan värdering av proteinet är ca 10,5 % protein i ts i korn. Nettoeffek­ ten av komplettering med 60 kilo N i

artikelns exempel borde därför vara ca 800–1500 kronor per hektar ( + 11 öre/ kg + skördeökning ).

Exempel vete I artikelns exempel är värdet av protein­ haltsökningen i vetet ca 10,5 öre per kilo. Vid 9 000 kilo skörd innebär det en värdeökning på ca 950 kronor per hektar. I exemplet räknar man med en kostnad på 540 kronor för gödslingen.

Netto blir det alltså ca 400 kronor per hektar även om det inte blir någon skördeökning.

Som framgår av Mattias Hammar­ stedts artikel om vetesorternas reaktion på kvävegödsling, varierar proteinhalten vid optimal gödsling med sorten. I exem­ pelvis Mariboss kan man inte räkna med någon större skördeökning för extra kväve utöver den nivå man räknat med.

Men i Brons eller någon annan sort som

också går som kvarnvete bör man räkna med att förutom proteinvärdet kan man få ca 500 kilo skördeökning och därmed ytterligare ca 600–800 kronor extra per hektar.

Totalt sett kan stora pengar gå förlorade om man hamnar på låga proteinhalter när man producerar eget foder både på grund av förlorad skörd och värdet på spannmålen som foder till grisarna.

Slutsats Vid odling av korn eller vete till eget foder finns det pengar att hämta genom att nå ”rätt” proteinhalt. Enkelt uttryckt är rätt proteinhaltsmål detsamma för fodervete som kvarnvete. I korn är det inte fel att hamna i den övre delen av proteinkravet för maltkorn, dvs närmare 11,5 procent räknat i ts.

Utfodringsexperten Ola Karlsson om slutsatserna i examensarbetet Yara har bett Ola Karlsson att kom­ menterar slutsatserna i Erik Olssons och Johans Bertilssons artikel. Ola har mångårig erfarenhet kring utfodring av

grisar både som rådgivare och foder­ optimerare, nu med eget företag inom foderbranschen, Foderlotsen AB. Ola kommer till i stort sett samma

Exempel: Med dagens sojapris Fodervara

Pris för lika foderkostnad

Proteinhalt i torrsubstans Som avräkningsanalys i handel

Vete

9%

Vete 10,5 %

18

|

protein vid 13% vattenhalt

1,40 kr/kg ( bas )

9,4 %

”

1,51 kr/kg

11,0 %

Vete 11,5 %

”

1,59 kr/kg

12,1 %

Korn

8%

”

1,27 kr/kg

9,2 %

Korn

9,5 %

”

1,38 kr/kg

10,9 %

© Yara • Växtpressen 1/2017

slutsats angående värdet av protein i spannmål till slaktsvin för den som producerar foder hemma på gård. Även om han sätter in ett lägre pris för spann­ målen än vad som gjorts i examens­ arbetet blir värdeskillnaden mellan kvaliteterna likartad.

Ola hade önskat att denna skillnad i värde mellan spannmålspartier slår igenom mer på betalningen för den som odlar foderspannmål till handeln.

– Den här värdeskillnaden för protein­ halt har vi haft länge och inget tyder idag på att sojapriset skulle sjunka dramatiskt och ändra på detta, påpekar Ola.

N-gödsla efter sort 2017 Uppdaterade N-rekommendationer efter sortval för höstvete och maltkorn inför 2017.

Kvävebehov i kvarnvete beroende på kväveleverans från marken

Av Ingemar Gruvaeus, Yara

N-giva efter sort För 2017 har vi uppdaterat anpass­ ningen till olika höstvetesorter och odlingsmål baserat på resultat från försök med olika N­givor till höstvete­ sorter inom Sverigeförsöken. Mattias Hammarstedt skriver om dessa försök på sidorna 12–13 i detta nummer av Växtpressen. Även om underlaget ännu är litet är det bättre än inget alls.

Tillsammans med vårt övriga försöks­ underlag föreslår vi därför att inför 2017 planera utifrån rekommendatio­ nen i tabell 1. Tänk på att denna är ett bra planeringsredskap, men tabell 1 fokuserar på skördenivå och medeltalet av olika försöksfält.

Markleverans avgör Därutöver kommer den allra viktigaste frågan: hur ser det ut hemma hos mig i år? Frågan fångas i diagram 1. Där framgår att markens leverans betyder mer än skördenivån. För att bli bättre på att bedöma markens N­leverans får man ta till alla de redskap som finns. Kanske abonnera på Nollrutetjänst som råd­ givningen på många håll erbjuder, följa Yara N­Prognos™ och använda Yara N­tester™. Det finns numera många instrument och tjänster för att ringa in gårdens eller fältets kvävelevererande förmåga.

Också i maltkorn Också i maltkorn är det viktigt att se på sort och avkastning. I nya maltkorns­ sorter är N­behovet högre än i Propino.

300

Avkastning, kg/ha 6 000 8 000

250

Kvävebehov, kg/ha

V

ad som är rätt N­gödsling förändras med nya sorter och skördepotential. Vi behöver därför ständigt justera rekommenda­ tionerna så att vi får en korrekt grund att planera utifrån och sedan justera efter året.

Spridning i markleverans från försök på kreaturslösa gårdar med stråsäd som förfrukt 2013–2016. 20–80 kg N/ha.

350

10 000

200 150 100 50

Medeltal markleverans för försöken 2013­2016. 44 kg N/ha

0 0

20

40

60

80

100

120

Markleverans som N­skörd i 0­N ruta Diagram 1. Kvävebehov i kvarnvete (y­axel) utifrån markens N­leverans (x­axel) och skörd (linjerna). I medeltal var markleveransen 44 kilo N/ha i skördad kärna i ogödslat led på kreaturlösa gårdar baserat på 51 försök med stråsäd som förfrukt 2013–2016. Men markleveransen varierar mellan 20 och 80 kilo N/ha. Det motsvarar en skillnad i gödslingsbehov på ca 90 kilo N per hektar vid samma avkastning. Avkastningsnivån däremot påverkar inte mer än ca ± ca 20 kilo N/ha på den enskilda gården.

För att inte tappa skörd och hamna för lågt i proteinhalt bör man korrigera den planerade N­givan med: • Irina och Quench + ca 10 kg/ha • Planet + ca 15 kg/ha • Whisky­malt + ca 30 kg/ha Årsmånsanpassning är naturligtvis självklar för att inte upprepa 2015 och 2016 när mycket maltkorn blev foder.

År 2015 p.g.a. för låg proteinhalt och 2016 p.g.a. för hög proteinhalt.

I whiskymalt krävs hög proteinhalt, så för att nå målet om minst 12 % protein krävs ca 30 kilo mer N än i en odling av Propino för ölmalt. Detta bekräftas i Sverigeförsökens N­försök till malt­ korn 2016, mer information finns på www.sverigeforsoken.se. /

Markens kvävelevererande förmåga betyder mest Proteinhaltsmål % i ts

Sortexempel

Höstvete utan protein­ betalning, stärkelse

11–11,5%

Höstvete med protein­ betalning ­ kvarnvete och eget foder för gris Lågprotein, foder och stärkelse

Skörd ton/ha 6

7

8

9

10

11

Brons, Reform, ”brödvetesorter”

135

155

175

195

215

235

11,5­12%

Julius, Praktik, Brons, Ellvis, Norin m.fl ”brödvetesorter”

150

172

194

216

238

260

9,5–10%

Mariboss, Torp, Hereford

125

140

155

170

185

200

Tabell 1. Kväverekommendation för höstvete 2017 för olika sorter och odlingsändamål. Kg N/ha vid kreaturslös drift, stråsäd som förfrukt och genomsnittlig markkväveleverans.

© Yara • Växtpressen 1/2017

|

19

Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning stödjer forskning inom växtnäring och kalk

Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning grundades 1954 och har sedan starten haft sitt säte hos Kungl. Skogs­ och Lant­ bruksakademien (KSLA) i Stockholm.

Stiftelsens bildades mot bakgrund av ”de sedan länge begränsade ekonomiska resurserna för växtnäringsforskning i Sverige” och det var kravet på objektivi­ tet vid anslagstilldelningen som gjorde att valet föll på KSLA som samarbetspartner.

Syftet med Stiftelsen Svensk Växt­ näringsforskning är att ”understödja en fördjupad teknisk­vetenskaplig växt­ näringsforskning med särskild inrikt­ ning på användningen av mineralgödsel och kalkningsmedel i Sverige. Syftet är att åstadkomma praktiskt tillämpbara, ekonomiskt betydelsefulla och miljö­ mässigt uthålliga resultat.”

Från första början gavs även anslag till apparatur och kemikalier, men huvuddelen av medlen gick då som nu till projekt rörande frågeställningar om mineralgödsel och kalk.

Under första verksamhetsåret delades anslagen ut av KSLAs kommitté för växtnäringsforskning, men i dags­ läget så ansvarar stiftelsens styrelse för utdelning av anslag och förvalt­

Akademiagronom Magnus Stark på Kungliga Skogs och Lantbruksakademins är ständig sekreterare i stiftelsen och hjälper gärna till med mer information om stiftelsen arbete, E-mail: magnus.stark@ksla.se ning av kapitalet. Styrelsen i Svensk Växtnäringsforskning består av minst sju ledamöter varav fyra är från KSLA och resten representerar företag som säljer eller tillverkar kalk­ eller mineral­ gödsel. Kapitalets marknadsvärde är dag ca 13 miljoner. Årligen delas ca 500 000 kronor ut i anslag.

På detta uppslag finns korta sam­ manfattningar av två av de senast slutförda projekten. Vill du veta mer om vilka projekt Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning gett stöd till så finns det möjligt att kontakta Akademi­ agronom Magnus Stark på Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning.

Bor cirkulerar mellan skogsbestånd och humuslager

Foto: Jens Blomquist

20

|

© Yara • Växtpressen 1/2017

Bor är ett viktigt mikronäringsämne som är avgörande för celldelning och celltillväxt och med ett smalt inter­ vall mellan halter som ger brist och halter som är toxiska. I jordbruksmark analyseras ofta mängden växttillgängligt bor, men i skogsmark finns bara enstaka analyser gjorda.

För att förbättra kunskapsläget, togs arkivprover ut från 210 av 4000 permanenta provytor inom Mark­ inventering, som är samordnad med Riksskogstaxeringen. Proverna togs från både humuslagret och B­horisonten (anrikningshorisonten) och analy­ serades på växttillgängligt bor med

varmvattenextraktion.

I humuslagret låg medelvärdet (1,39 mg/kg ts) något över vad som tidigare rapporterats från ett fåtal prover i lagret. Den nivån var drygt 3 gånger högre än medelvärdet för matjorden i svensk åkermark (0,41 mg/kg ts).

Samtidigt låg värdet för humuslagret nästan en 10­potens över halten i under­ liggande B­horisont (0,17 mg/kg ts) där 30 procent av proverna hade så låga halter att de inte gick att detektera.

För halten växttillgängligt bor i humuslagret fanns signifikant positiva samband med bl. a. skogsbeståndets ålder, medelhöjd, markfuktighet,

Tydlig effekt av växtföljd och N-gödsling 0

0

Lönnstorp 2015

10

20

30 Stråsäd. ogödslad 40

Stråsäd. 120 kg N

Djup cm

20

Djup cm

Lanna 2016

10

30 Stråsäd. ogödslad 40

Stråsäd. 120 kg N

Vall. ogödslad 50 60

Vall. 150 kg N

0

0,5

1 1,5 Kolhalten %

2

2,5

Vall. ogödslad 50 60

Vall. 150 kg N

0

0,5

1 1,5 Kolhalten %

2

2,5

Diagram 1. På båda platserna uppmättes en tydlig ökning av kolhalten av N­gödsling och vallodlingen gav högre mullhalt än odling av spannmål. Också i alven gick denna skillnad att spåra på Lönnstorp, men på Lanna påverkades inte alven av vallodlingen.

Vall och N-gödsling viktiga för mull i alven I två långliggande fältförsöksserier – den ena med enbart spannmål och den andra med en 3­årig gräs­ och klövervall följt av ett år med spannmål – undersöktes vilken betydelse vallodling har för mar­ kens kolinlagring. Kol (C) är huvud­ beståndsdel i markens mull och ett mer exakt mått på mullhaltsförändringar

katjonbyteskapacitet samt kol­ och kvävehalt. Det tyder på att tillgången på växttillgängligt bor i skogsmark styrs av interncirkulation mellan beståndet, förnan och humuslagret.

Författarna understryker behovet av hänsyn till detta faktum i skogs­ skötseln. Det gäller speciellt vid helträdsavverkning inom områden med grusiga/sandiga jordar, med tunna humustäcken samt med låg bordeposition, då en stor del av det växttillgängliga förrådet av bor kan föras bort med uttag av grenar och toppar.

Nilsson, T., Stendahl, J. 2016.

Växttillgängligt bor i svensk skogs­ mark. Rapport 20, Institutionen för mark och miljö, Sveriges lantbruks­ universitet, Uppsala.

mellan behandlingar och över tid. De båda försöksserierna är placerade bred­ vid varandra på fyra platser i Sverige och forskarna undersökte två av dessa platser – Lönnstorp i Skåne som startade 1981 och Lanna i Västergötland som startade 1982. Provtagningarna gjordes i både ogödslade och N­gödslade led i september 2015 och 2016, då försöken hade pågått i 35 år.

På båda platserna var kolhalten signifikant högre i matjordsproverna från vallen jämfört med från spannmåls­ odlingen oberoende av N­nivå. Skillnader fanns kvar också i alven (40–50 cm) på Lönnstorp, men under matjorden (> 30 cm) fanns inga skillnader kvar på Lanna.

Se diagram 1.

Spannmålsodling innebar en utförs­ backe för kolhalten. På Lanna minskade mängden kol i matjorden med 388 kilo C per hektar och år i ogödslat led, men bara med 216 kilo i led som gödslats med 120 N per hektar. Vallodlingen innebar motsatsen, d.v.s. att mängden kol ökade med 122 respektive 179 kilo C per hektar och år i led som fick 0 och 150 N per hektar. Kontinuerlig spannmåls­ odling minskade alltså kolhalten, medan N­gödsling motverkade minskningen. På Lanna gav 1 kilo N ca 1,4 kilo C tillbaka till matjorden. Den siffran stämmer väl med tidigare skattningar.

Foto: Jens Blomquist Forskarna drar slutsatsen att kol­ inlagringen kan skilja mycket mellan olika platser och diskuterar om hög ler­ halt (60 %) på Lanna är orsaken till att vallen inte ökade kolinlagringen där, men gjorde det på Lönnstorp där sand, grus och högre porositet i alven tillåter vall­ rötterna att tränga ner. Man konstaterar också att mullhalten bibehålls bättre med N­gödsling tack vare större rotbiomassa.

Gunnar Börjesson m. fl. Vallodlingens betydelse för markens kolbalans och kolfastläggning i alven. Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning, projekt H142­0005.

© Yara • Växtpressen 1/2017

|

21

Låga priser följs av prishöjningar Gödselåret startade med låga priser och gott om gödsel på världsmarknaden. I slutet av 2016 drog Kina dramatiskt ned sin ureaexport, på grund av ökade produktionskostnader. Detta har medfört rejäla prishöjningar även på svensk gödselmarknad.

Av Mogens Erlingson, Yara

Följdes av kraftiga prishöjningar Prisnivån höll sig fram till slutet av oktober då förutsättningarna radikalt förändrades. Under november och december 2016 ökade priserna kraftigt och är nu nästan på samma nivå som under föregående gödselår. Detta beror på flera samverkande faktorer.

Fortfarande gott om gödsel på marknaden Urea är världens största gödselprodukt och har över tid stor påverkan på priset på all kvävegödsel. Den globala förbruk­ ningen av urea ökar med cirka 3 miljoner ton per år. Många nya ureafabriker har byggts under de senaste åren. År 2015 utökades världsproduktionen med 4,5 miljoner ton (Algeriet, Saudiarabien) och 2016 med 8,2 miljoner ton (USA, Algeriet). Under 2017 förväntas det tillkomma 6,4 miljoner ton (USA), 2018 ytterligare 4,2 och 2019 3,5 miljoner ton (Nigeria, Ryssland).

I förra numret av Växtpressen, 2/2016, finns en bild som beskriver

22

|

© Yara • Växtpressen 1/2017

detta. Dessa kapacitetsökningar har resulterat i att det finns gott om gödsel på marknaden. Det är viktigt att påpeka att nya fabriker ofta blir försenade och att det tar tid att få upp kapaciteten.

Detta innebär att siffrorna för 2017–19 med största säkerhet är överskattade och att det sannolikt blir en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan än vad talen antyder.

Minskad ureaexport från Kina När det byggs nya effektiva fabriker och det skapas ett överskott på marknaden

får de som har den dyraste produktionen dra ned eller stänga. Kina exporterade under både 2014 och 2015 13,7 miljoner ton urea. Kineserna såg till att det fanns tillräckligt med gödsel i världen. Under 2016 exporterade Kina 8,9 miljoner ton, en minskning med 4,9 miljoner ton, d.v.s 35 procent lägre (diagram 1).

Världen har blivit mindre beroende av Kinas gödsel­export. Januari till septem­ ber 2016 var exporten från Kina något mindre än tidigare år, men under årets sista kvartal minskade exporten från drygt 4 miljoner ton till cirka 1 miljon

Dramatisk minskning av Kinas export av urea

2015 2016 2017

16 14

Miljoner ton produkt

G

ödselåret 2016–17 startade med en rejäl prissänkning jämfört med tidigare år.

Kvävepriset har under flera år legat på drygt 10 kronor per kilo N (inklusive svavel). I juni 2016 var priset på ett kilo N cirka 7:60, en minskning med nästan 25 procent. För NPK-produkterna var minskningen cirka 20 procent. Många affärer gjordes under sommar och höst 2016, så det har köpts mycket gödsel till ett lågt pris.

12 10 8 6 4 2 0

Jan feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec

Diagram 1. Under 2016 exporterade Kina 8,9 miljoner ton jämfört med 13,7 miljoner ton 2015. En minsk­ ning med 4,9 miljoner ton. Under januari–februari 2017 exporterades 793 000 ton jämfört med cirka 3 miljo­ ner ton 2015 och 2 miljoner ton 2016, en minskning med cirka 60 % jämfört med 2016.

Prisökningen styrs som så mycket annat i Kina av politiska beslut. Annan använd­ ning av kolet prioriteras och Kina har dessutom ett mycket stort behov av att minska sina utsläpp av växthusgaser och andra luftföroreningar. Även i Kina går det mot vår och med dagens pro­ duktionsnivå kommer merparten av den tillverkade urean att behövas inom landet, alltså troligtvis en fortsatt liten export. Under januari och februari 2017 exporterades inte mer än 793 000 ton, en minskning med cirka 60 % jämfört med 2016 (diagram 1).

Terminal i Kina

ton. En dramatisk minskning med 75 %!

En betydande del av Kinas ureafabri­ ker använder antracitkol som råvara, vilket ger dålig energieffektivitet jämfört med naturgas. Priset på antracitkol var under sommaren cirka 500 RMB per ton (Renminbi). Under oktober – december ökade priset med 50 procent och låg vid årsskiftet på cirka 750 RMB per ton.

Kapacitetsutnyttjandet i Kinas urea­ fabriker låg under första halvåret 2016 på cirka 70 procent. Produktionen har sedan sjunkit månad för månad och var vid årsskiftet nere på cirka 50 procent.

Kinas produktionskostnad sätter golvpriset Men Kina har fortfarande en betydande inverkan på världsmarknadspriset, efter­ som exporten av 8,9 miljoner ton är en mycket stor volym. Vid dagens exportpris från Kina på drygt 250 USD per ton pril­ lad urea så kan Kina inte sänka priserna mer utan att gå under produktionskost­ naden i många av sina fabriker. Då är det bättre att strypa kapaciteten och minska exporten vilket just nu sker. Det råder för närvarande en balans i världsmarknaden på cirka 275 USD per ton granulerad urea och det är neddragningar i kinesisk kapacitet som skapar denna balans. Det är med andra ord fortfarande produk­ tionskostnaden i kinesiska fabriker som bestämmer golvpriset.

Tillgång och efterfrågan styr i marknadsekonomin Det är fortfarande ganska gott om gödsel på marknaden, vilket innebär att produktionskostnad har en relativt stor betydelse. Men det är inte bara gödsel det finns gott om. Goda spannmåls­ skördar under flera år gör att det finns lager för cirka 89 dagars konsumtion.

Detta gör att spannmålsköparna är trygga och priserna verkar vara ganska stabila (diagram 2).

Konsumtionen av spannmål ökar med cirka 2 procent per år, och produktionen förväntas hänga med (diagram 3). För att producera en större skörd kommer det att gå åt mer gödsel och vi förväntar en globalt god efterfrågan.

När denna tidning hamnar i din postlåda har vi förhoppningsvis redan börjat sprida gödsel ute på fälten och det kommer troligen inte att bli några större förändringar i gödselårets priser. Förra sommarens startpriser var de lägsta på cirka 10 år, så det skulle överraska mig om vi inte startar lite högre nästa år.

Men jag har genom åren lärt mig att osvuret är bäst. /

89 dagars konsumtion i lager

Produktion och konsumtion Konsumtion av spannmål ökar

95

2 550 2 500 2 450 2 400 2 350 2 300 2 250 2 200 2 150 2 100 2 050 2 000 1 950

90

Miljoner ton

85 80

Dagar

Kinas produktions­ kostnad sätter golvpriset.”

75 70 65 60 55

07 08 09 10 11 12 13 14 15 16E* 17F* År

Diagram 2. Goda skördar under flera år har resulterat i att det nu finns ­spannmålslager för 89 dagars konsumtion. Källa: USDA, mars 2017. * E = estimated, F = forecast

Produktion

06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16E* 17F* År

Diagram 3. Global produktion och konsumtion av spannmål. Konsumtionen ökar med 2 % per år. En förväntad ny global rekordskörd ger balans mellan produktion och konsumtion.

Detta skapar god efterfrågan på mineralgödsel. Källa: USDA, mars 2017.

© Yara • Växtpressen 1/2017

|

23

Yara AB Box 4505 203 20 Malmö

Det ser inte mycket ut för världen. Ändå innehåller det bättre förutsättningar än någonsin för skörden.

Carl-Magnus Olsson, Agronom

Under april, maj och juni står lantbruket inför två svåra uppgifter: att uppskatta dels årets skördepotential, dels hur mycket kväve marken levererar.

Visst är erfarenhet en stor tillgång då kvävegödslingen ska anpassas efter årets förutsättningar så att du prickar in både skörd och kvalitet. Men det finns också flera hjälpmedel som underlättar bedömningen och gör dig mer träffsäker.

Vi på Yara tror på att skapa förutsättningar för svenskt jordbruk. Ett som är lönsamt i alla väder. Och där miljön påverkas mindre. Därför kavlar vi nu upp ärmarna för att tillsammans med dig öka kunskapen om kväveoptimering.

Ta del av försöksresultaten, råden och hjälpmedlen för en god skörd 2017 på yara.se

Läs mer på: yara.se