Växtpressen nr 1, mars 2013

Växtpressen Nr 1 • januari 2013 • Årgång 42

Tema: N-effektivitet

sid 3–16

Ge rapsen tillräckligt med svavel sid 17 Höga skördar i maltkorn sid 18–19

Ledaren

Ett grönare lantbruk för en blåare Östersjö Runt Östersjön lever 85 miljoner människor. Många har långt till kusten, men regnvattnet där de bor når förr eller senare Östersjön. I denna del av världen är befolkningstillväxten begränsad, men regionens jordbruk kommer trots detta att få en allt viktigare roll för att mätta en växande världs­befolkning. Inte minst viktig är den rollen med tanke på de klimat­ förändringar som redan är verklighet.

Endast ett konkurrenskraftigt, lönsamt och produktivt lantbruk kan långsiktigt tillfredställa samhällets behov. Resurseffektivitet är för mig ett nyckelord i detta sammanhang. Vi ska använda insatsvaror som t.ex. växtnäring på ett optimalt sätt. Då kan vi ta en hög skörd av god kvalitet, samtidigt som förlusterna till miljön blir minimala. Vi på Yara är övertygade om att det går att kombinera en hög produktivitet med en långsiktigt god miljökvalitet.

Den kombinationen av hög produktivitet och hänsyn till miljön har

Sveriges jordbrukare redan visat prov på. Flera rapporter visar att mängden kväve och fosfor som läcker till havet minskar. Det totala näringsläckaget till Östersjön ligger idag på samma nivå som för 60 år sedan – alltså åter på 50-talsnivå. Men det tar tid innan det syns i havet, eftersom det finns gamla lager på botten som påverkar havsmiljön under många år framöver. Icke desto mindre är ett grönare lantbruk på väg att ge en blåare Östersjö.

Jag tror inte att vi kan nå ett lång­ siktigt uthålligt och lönsamt jordbruk genom ensidig politisk styrning med restriktioner från myndigheter.

Däremot är det politikens roll att på olika sätt stödja utvecklingen av bästa lantbrukarpraxis. Vi på Yara gör detta och vi fortsätter att satsa på försök och utveckling. Vi kommer också att ytterligare stärka vårt samarbete med organisationer som arbetar i denna riktning som t.ex. Odling i Balans.

För att fortsätta den positiva utvecklingen gäller det för alla att fokusera på bästa lantbrukarpraxis. Vi måste arbeta för att bygga upp och behålla en bra markstruktur, odla i en ­varierad växtföljd, gödsla balanserat med rätt gödselmedel och vid rätt ­tidpunkt, hantera stallgödseln optimalt, använda hjälpmedel som t ex Yara N-Sensor och mycket annat. Teknik och kunskap når hela tiden nya, högre nivåer och vi kommer att lära oss mycket mer framöver för att ytterligare begränsa växtnäring på villovägar.

Mogens Erlingson, marknadsdirektör

Växtpressen nr 1 • JANUARI 2013 • Årgång 42

Innehåll TEMA: N-EFFEKTIVITET God N-hushållning minskar förlusterna

2

|

3–16

Mätningar bekräftar : Minskad utlakning i åar 15

Råd ger resultat 4

Vill du ta riktigt höga rapsskördar?

Ge då tillräckligt med svavel!

Stor skillnad på Gropjordarnas N-leverans 8

Höga skördar gav låga proteinhalter i maltkorn 18

Odling i Balans utnyttjar kvävet väl 10

YaraMila Raps – också på våren

Yara N–Prognos kan vägleda gödslingen i höstvete

Bra spannmålspris och ökad gödselproduktion 22

© Yara • Växtpressen 1/2013

3

12

17

20

©Yara AB Box 516, 261 24 Landskrona Tel: 0418-761 00 Fax: 0418-583 46 E-post: yara.sverige@yara.com Internet: www.yara.se Redaktör: Inger Hyltén-Cavallius Redaktionskommitté: Mogens Erlingson, Gunilla Frostgård, Inger Hyltén-Cavallius, Hans Jonsson, www.hansjonsson.se Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Layout: Linda Clarin, Lime AB Tryck: Norra Skåne Offset Tryckt på papper som uppfyller miljökraven för ISO 14001.

ISSN 0346-4989 Omslagsfoto: Jens Blomquist

Tema: N-EFFEKTIVITET Ett vasst vapen för att förbättra kväveeffektiviteten i jordbruket är Yara N-Sensor. Den ger skördeökning och samtidigt mindre kväveut­ lakning. Varje kilo N ger högre ut­ växling genom högre av­kastning ­samtidigt som ­fotavtrycket i miljön blir mindre. Det är god ­N-hushållning.

bild

God N-hushållning minskar förlusterna Greppa Näringens rådgivning ger förbättrade kvävebalanser och på Odling i Balans pilotgårdar ökar kväveeffektivi­ teten. Samtidigt visar mätningar i åar och bäckar att näringsläckaget minskar. De ansträngningar som görs runt om i Sverige för att minska kväveförlusterna till miljön ger faktiskt resultat visar detta ­temanummer om kväve.

Av Gunilla Frostgård, Yara

D

de förändringar i kväve- och fosforbalanser som Greppa Näringens rådgivning bidragit till. Störst positiv effekt ser man på djurgårdarna, men även de rena växtodlings­ gårdarna har uppnått större effektivitet i växtnäringsanvändningen­.

Goda råd ger handfasta resultat.

Odling i Balans visar vägen Ökad kväveeffektivitet går också att läsa om på sidorna 10–11 där Helena Elmquist och Lars Törner bidrar med balansberäkningar från pilotgårdarna inom Odling i Balans. Genom den omfattande dokumentation som finns för pilotgårdarna kan man följa hur kväveeffektiviteten har ökat efterhand som olika åtgärder vidtagits.

et är ett viktigt mål att växtnäringsförlusterna från svenskt lantbruk ska mini­meras. Många olika projekt pågår och ett stort antal åtgärder är genomförda på gårdsnivå. Vi är på god väg och med gemensamma ansträngningar kan vi komma ännu längre. Det är glädjande att se bevis på att växtnäringsförlusterna minskat och att åtgärderna haft effekt.

Faktiska mätningar bekräftar Beräkningar i en växtnäringsbalans ger en tydlig fingervisning om färdrikt­ ningen, men är trots allt inte en faktisk mätning. Sådana mätningar i åar och bäckar redovisas i en ­rapport som getts ut av SLU. Den refe­reras på sidorna 15–16. Där konstateras att de teoretiska beräkningar som visar på förbättrade växtnäringsbalanser också gett effekt i verkligheten.

Greppa Näringen ger resultat I artikeln på sidorna 4–7 beskrivs

Yara N-Prognos greppar årets N-läge Högre kväveeffektivitet är ett ­vackert

lösenord som innebär att man får god utväxling av insatta medel. Ju mer av tillfört kväve som tas upp och blir högre skörd eller ökad proteinhalt, desto högre effektivitet och desto mindre förlust. Det är det som god hushållning handlar om. Åtgärderna för att uppnå målet att utnyttja kvävet på bästa sätt är flera och ­bygger på kunskap och anpassning efter årsmån och markens egenskaper. På sidorna 12–14 beskrivs årets resultat av Yara N-Prognos, som är ett sätt att få grepp om hur årsmånen påverkar markens mineralisering.

Frivilliga insatser Mål för rådgivare inom Jordbruksverk och Greppa Näringen är ju att minska förlusterna, men för lantbrukarna är ekonomin det viktigaste.

Här finns inget motsatsförhållande.

Det går att kombinera hög skörd och bra kvalitet med hög kväveeffektivitet. Medlen är planering, delade givor, anpassning och precision.

I dagsläget är det omöjligt att värdera effekten av de olika åtgärder som vidtagits, men kanske räcker det med att konstatera att de börjar ge effekt. Det viktigaste att slå fast är att det går att uppnå goda resultat utan tvingande och produktionsbegränsande lagstiftning. /

© Yara • Växtpressen 1/2013

|

3

Tema: N-EFFEKTIVITET

Råd ger resultat Rådgivning i stället för gödselräken­skaper­enligt dansk modell blev start­signalen för Greppa Näringen. Den första utvärderingen visar minskade överskott av N och P genom högre skördar, ­bättre stallgödselutnyttjande och lägre foder­förbrukning. Rådgivning gör nytta.

Text: Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord

I

början av 2000-talet sjösattes de 16 nationella miljökvalitetsmålen i Sverige och ett av dessa mål heter Ingen övergödning. För att inte överskott av N och P från jordbruket ska nå vattendrag och hav diskuterades lagstiftning som en väg framåt. En förebild var det danska systemet med N-kvoter på gårdsnivå.

Där har varje gröda en maximerad N-giva som baseras på geografiskt område, växtföljd och tillgång på stallgödsel. Fokus i Danmark var att genom lagar och regler tvinga lantbruket att utnyttja kvävet och fosforn i all stallgödsel bättre.

4

|

© Yara • Växtpressen 1/2013

Danmark avskräckte Det har genomförts i Danmark, men i Sverige – där inte lika stora volymer av stallgödsel är i cirkulation – avskräckte danska kostnader och byråkrati. Så i stället för lagstiftning och tvång samlades lantbruksnäringen till en frivillig insats mot övergödning. Den frivilliga insatsen döptes till Greppa Näringen som 2013 går in på sitt 12:e verksamhetsår (faktaruta A). Greppa Näringen är den största enskilda rådgivningssats­ ning som genomförts i Sverige som kombinerar de båda perspektiven miljö och odlingsekonomi på gårdsnivå.

– Ja, det unika med Greppa ­Näringen

är just det dubbla syftet – både miljömål och bondenytta, förklarar Stina Olofsson på Jordbruksverket som projektleder hela Greppa Näringen.

Nu visar en första utvärdering att Greppa Näringen har gett resultat.

Tidsserie ger facit En central ingrediens i Greppa ­Näringen är de växtnäringsbalanser som beräknas av rådgivare på medlems­ gårdarna. Växtnäringsbalansen är en s.k. Farmgate-modell och visar flödet in och ut av NPK över gårdsgränsen.

Skillnaden mellan in- och utförsel blir ett över- eller underskott. Ett överskott av N eller P kan – men behöver inte – betyda en risk för miljön (faktaruta B).

Vid första rådgivningsbesöket inom Greppa Näringen görs alltid en 1:a växtnäringsbalans. Den utgör starten och där fångar man utgångsläget på gården. I den utvärdering som gjorts är underlaget de drygt 2 100 gårdar där

Tema: N-EFFEKTIVITET

Faktaruta A

Greppa Näringen

Lägre N-överskott över tiden 160

Organisation: Samarbete mellan Jordbruks­ verket, LRF, länsstyrelser och rådgivningsföretag

Start: 2001 Täcker: 17 av totalt 2l län – nordgräns är ­Dalarnas och Gävleborgs län Rådgivningsmedlemmar: 10 000 Rådgivningsbesök: 42 000 Rådgivningshektar: 850 000 ha Omsättning: ca 35 miljoner per år

Faktaruta B

Växtnäringsbalanserna • Växtnäringsbalanserna inom Greppa Näringen genomförs med Jordbruksverkets beräknings­ program STANK IN MIND som är en s.k. ­Farmgate-modell.

• Modellen visar flödet in och ut av N, P och K över gårdsgränsen, men kan inte användas till att studera interna flöden på gården – t.ex. från fält via foder till djur och sedan åter till fält via stallgödsel.

• Skillnaden mellan in och ut blir ett överskott eller ett underskott. På införselsidan finns t.ex. mineralgödsel, foder och utsäde medan bort­ f­örsel från gården utgörs av framförallt sålda vegetabilier och animalier.

• Ett överskott av N indikerar en risk, men ­betyder inte automatiskt att detta kväve är förlorat till miljön. I stället kan kvävet om­ sättas och bindas i jordens organiska substans.

• Ett underskott av t.ex. P visar att man genom odlingsåtgärderna tullar på jordens P-förråd.

det också utförts en 2:a växtnäringsbalans (faktaruta C). På så sätt finns både en startpunkt och en kontroll­ station längs vägen. Därmed finns också ett facit av de åtgärder som satts in över tiden på dessa 2 100 gårdar.

Riskzon på toppen Detta facit visar på minskade överskott av N mellan den första och den

Förändring

120 N-överskott, kg N/ha

Finansiering: Landsbygdsprogrammet och återförda miljöskatter

Senaste balans

Första balans

140 100 80 60 40 20 0 -20

-5,4 Växtodling

-13,0

-10,4 Mjölk

Gris

-40 Figur 1. Jämförelsen av den 1:a och 2:a växtnäringsbalansen visar minskande överskott av N på alla gårdstyper. På djurgårdarna där vegetabilier förädlas till animalier är omsättningen av N per hektar mycket större än på rena växtodlingsgårdar. Det är också på mjölk- och grisgårdar som de mest bety­ dande reduktionerna har nåtts med minskade överskott på nästan 10 respektive 13 kilo per hektar.

Faktaruta C

Utvärderingen • Bakom analysen finns gårdar som gjort minst 2 växtnäringsbalanser – en 1:a vid start och en 2:a under vägen.

• Med 2 balanser över tiden finns möjlighet att spåra en förändring.

• Bakom siffrorna i figur 1–4 finns 919 växtodlingsgårdar (< 0,2 d.e./ha) på sammanlagt drygt 130 000 hektar, 1045 mjölkgårdar (> 0,2 d.e./ha och > 75 procent mjölkkor + rekrytering) på nästan 100 000 hektar och 193 grisgårdar (> 0,2 d.e./ha och > 75 procent grisar) på nästan 30 000 hektar.

• Greppa Näringen startade i Skåne, Halland och Blekinge och av det skälet finns ca 70 procent av gårdarna i utvärderingen i detta område. (d.e. =djurenheter) senaste växtnäringsbalansen (figur 1).

För växtodlingsgårdar minskade överskottet med drygt 5 kilo N per hektar, medan mjölk- och grisgårdar minskade sina överskott med 10 respektive 13 kilo per hektar.

– Det har skett en betydande minskning av överskotten på en hyfsat kort tid på ca 4–5 år, konstaterar Hans Nilsson vid Länsstyrelsen Skåne som

är en av dem som gjort utvärderingen.

Det konstaterar han med glädje.

Ett överskott av N i en växtnäringsbalans behöver visserligen inte betyda att kvävet förloras från marken och rinner ut i havet. I stället kan kvävet bakas in i jordens mull där det gör nytta eller avväpnas genom att avgå som kvävgas (N2) till luften. Men risken ökar trots allt ju fler kilo som är i omlopp i växtnäringsbalanserna.

– Man kan tycka att några kilo här och där inte spelar någon roll, men det är kilona på toppen som är allra mest i riskzonen för utlakning, säger Hans Nilsson.

Högre skörd en förklaring Orsaken till att överskotten minska­de har också analyserats i 7 olika poster (figur 2). På växtodlingsgårdarna rör det sig framför allt om att lägre överskott eftersom mer växtnäring fördes bort med grödorna.

– Det handlar helt enkelt om högre skördar på växtodlings­ gårdarna, noterar Hans Nilsson.

Högre skördar är också en orsak till minskningen på grisgårdarna, men den viktigaste orsaken där är lägre inköp av foder till grisarna i stallet. Grunden till detta är en tuff verklighet med pressad lönsamhet i grisbranschen­tror Hans

© Yara • Växtpressen 1/2013

|

5

Tema: N-EFFEKTIVITET

Högre skördar gynnar miljön 5,0 Förändring av N-balansen, kg N/ha

Växtodling

Mjölk

Svin

0,0 -5,0 -10,0 -15,0 -20,0

N-fixering Mineralgödsel Strömedel

Vegetabilier Animalier

Nilsson och det stålbadet är inget att glädjas åt. Men att grisgårdarna har tvingats vända på alla stenar och jaga kostnader har åtminstone fört med sig att överskotten av N minskat.

På mjölkgårdarna är minskade foderinköp också en bidragande post, men där är det framför allt inköpen av mineralgödsel som man drog ner på.

– Sannolikt för att många mjölkgårdar gått från fast- till flytgödsel. Det minskar förlusterna och ökar effektivi­ teten av kväve, menar Hans Nilsson

Org. gödsel Foder

Fördubblat P-underskott Växtnäringsbalanserna för fosfor ger en liknande bild över tiden (figur 3). Den största förändringen skedde på grisgårdarna där P-överskottet minskade ganska dramatiskt med dryga 6 kilo, från ca 8 till enbart 2 kilo P per hektar.

Mjölkgårdarna visar samma mönster men på en lägre nivå. Det finns dock en viktig skillnad ­mellan å ena sidan dessa djurgårdar och å den andra sidan de rena växt­odlingsgårdarna. På mjölk- och grisgårdarna visar den 2:a växtnäringsbalansen fortfarande ett överskott av P. Växtodlingsgårdarna däremot hade redan ett underskott från start som sedan fördubblades mellan den 1:a och 2:a växtnäringsbalansen.

Bättre anpassning måste till Underskottet kan vara på sin plats på gårdar med höga P-AL-nivåer i marken.

– Men någon sådan koppling mellan P-AL och växtnäringsbalans­ går inte att hitta i materialet­, för­­klarar Hans Nilsson.

P-balanserna visar med andra ord

Hans Nilsson arbetar på Länsstyrelsen Skåne och är också engagerad i Greppa Näringen på central nivå. Tillsammans med kollegor har han utvärderat effekten av Greppa Näringens rådgivningsarbete och kunnat konstatera att överskotten av N och P i växtnäringsbalanserna minskade mellan 1:a och 2:a ­balansen. Foto: Christian Törnqvist.

6

|

© Yara • Växtpressen 1/2013

Figur 2. I figur 2 visas förklaringen till föränd­ ringen i figur 1 – d.v.s. förklaringen till de gröna staplarna i figur 1. Figur 2 ska tolkas på följande sätt: Minskningen för t.ex. grisgårdarna på 13,0 kilo N per hektar är en summa av 2 plusposter (animalier och organiska gödselmedel ligger ovan 0-linjen) och 5 minusposter. Av de 5 minus­ posterna står högre skörd i vegetabilier och lägre foderinköp för de största minskningarna.

Nettot av plus och minus blir en minskning på totalt 13,0 kilo N per hektar. På växodlings­ gårdarna är större bortförsel med högre skördar huvudor­saken till att N-överskottet minskat.

Mjölkgårdarna har köpt mindre mineralgödsel som ett resultat av att kvävet i stallgödseln utnyttjas bättre tack vare övergång från fast- till flytgödsel.

ungefär samma underskott oberoende av om växtodlingen bedrivs på en jord i P-AL-klass V där markkartan är djupt mörkblå eller om markkartan visar orange varningsflagg i klass II. Det är inte någon speciellt bra anpassning efter förutsättningarna. I stället hade gärna Hans Nilsson sett en större justering och variation för att verkligen utnyttja den information som markkartan ger.

Underskotten av P på växtodlingsgårdarna förklaras liksom för N av högre skördar, men också av minskade inköp i mineralgödsel (figur 4). Mjölkgårdarna minskade sina foderinköp och det gjorde också grisgårdarna. Det är huvudförklaringen till att P-balanserna visar ett lägre överskott på djurgårdarna.

NP inte prio 1 Det går att skala upp alla siffror på minskade överskott i växtnäringsbalanserna från hektaren på gårdsnivå till en sammanlagd pott på hela den areal analysen bygger på – alltså gårdar som fått både en 1:a och en 2:a växtnäringsbalans till och med utgången av 2010 och som gått att kategorisera som ren växtodlingsgård, mjölkgård eller svin­gård. Gör man en sådan (se faktaruta D) hamnar den samlade mängden N som överskotten i växtnäringsbalanserna minskat med på ca 2 100 ton. Motsvarande siffra för P är drygt 500 ton. Observera att detta alltså bara gäller ca 2 100 gårdar som varit med en längre tid i projektet. Detta utgör 21 procent utav medlemmarna

Tema: N-EFFEKTIVITET

P-balans i obalans 10 8

Figur 3. Överskottet av P minskade dramatiskt på grisgårdarna och också på mjölk­ gårdarna. På växodlingsgårdarna ökade under­ skottet med i medeltal 1,6 kilo P/ha mellan 1:a och 2:a balansen. Där kör man i runda slängar varje hektar med ett underskott på drygt 3 kilo P per hektar och år. Djurgårdar fyller alltså fort­ farande på sitt P-förråd i marken medan väx­ todlingsgårdarna tömmer sitt P-skafferi. Större handel med stallgödsel mellan gårdar med och utan djur kan vara en lösning på skevheten.

Första balans Senaste balans Förändring

P-överskott, kg P/ha

6 4 2 0 -2

Växtodling Mjölk -1,6

Gris -1,4

-4 -6 -6,1

-8

Foder är förklaringen 1,0 Förändring av P-balansen, kg P/ha

0,0

Växtodling

Mjölk

Figur 4. Figur 4 är byggd på samma sätt som figur 2 och ska tolkas på samma sätt.

Förklaringen till minskade P-överskott på mjölk- och grisgårdar är framför allt lägre inköp av foder. På växtodlingsgårdarna är det i första hand lägre inköp av mineralgödsel som ligger bakom underskottet av P i växt­ näringsbalansen.

Svin

-1,0 2,0 -3,0 -4,0 -5,0 -6,0 -7,0

Mineralgödsel Strömedel Vegetabilier Animalier Org. gödsel Foder

-8,0

Faktaruta D i dagsläget. På övriga gårdar har det också skett större eller mindre förändringar beroende på hur länge man varit med, men vad som hänt och vad som händer på samtliga dessa gårdar vill Hans Nilsson ogärna spekulera i.

Däremot delar han gärna ut ­högsta betyg åt de lantbrukare som har visat att det går att minska överskotten i N- och P-balanserna.

– Lantbrukarna har ju knappast minskade överskott av N och P som högsta prioritet utan gårdens ekonomi.

Att då i ett läge med kärv ekonomi samtidigt minska överskotten av växtnäring är ett bra resultat och ett gott betyg åt Sveriges lantbrukare.

Det visar att man kan komma långt på frivillig väg om goda krafter hjälps åt. /

Stora mängder N och P Överskottet av N och P har minskat under de 4–5 år som förflutit mellan 1:a och 2:a växtnäringsbalansen. Skalar man upp hektarsiffrorna till den areal som analyserats blir det stora mängder N och P som inte längre är i omlopp i marken. Notera att tabellen endast visar 21 % av Greppa Näringens totala areal.

antal

Areal (cirka) hektar

2:a N-balans, skillnad mot 1:a kg N/ha

Summa N (cirka) ton

Växt­ odling

919

130 000

- 5,4

700

- 1,6

210

Mjölk

1045

100 000

- 10,4

1040

- 1,4

140

Gris

186

30 000

- 13,0

390

- 6,1

180

Inriktning

Summa

Gårdar

2130

2:a P-balans, Summa P skillnad mot 1:a (cirka) kg P/ha ton

530

© Yara • Växtpressen 1/2013

|

7

Tema: N-EFFEKTIVITET

Stor skillnad på Gropjordarnas N-leverans I Gropen på Borgeby Fält­ dagar 2012 fanns 4 olika ­jordarter att studera. En stor skillnad mellan dem var deras kvävelevererande förmåga.

Redan i mitten av juni hade den mycket mullrika mojorden mineraliserat 60 kilo mer kväve per hektar än sandjorden.

Av Gunilla Frostgård, Yara

D

agens rekommendationer för kvävegödsling är skörde­relaterade. Ju högre skörde­förväntningarna är, desto mer kväve måste grödan ha. Ett viktigt bidrag till grödans kväveförsörjning kommer från markens eget förråd, men det svåra är alltid att få grepp om hur stor denna leverans är.

Färskt och omsatt N Den mängd kväve som marken kan bidra med varierar nämligen ­mellan fält och mellan år. Markkvävet kommer från jordens organiska pool.

Genom mineralisering av det organiska materialet levereras kväve dels från färska skörderester (förfruktseffekter) och dels från det äldre mer omsatta organiska materialet (mullen). Men inte bara den totala mängden organiskt material i jorden avgör hur mycket kväve som levereras. Också markens fuktighet och temperatur har stor betydelse för hur mycket kväve som blir tillgängligt det enskilda året.

Olika jordar på samma plats I Gropen på Borgeby Fältdagar kunde

8

|

© Yara • Växtpressen 1/2013

I Gropen på Borgeby Fältdagar 2012 jämfördes 4 olika jordarter. Genom att mäta kväveupptag i ogödslade rutor kunde man konstatera att de olika jordtyperna skiljde sig mycket från varandra vad gäller leverans av kväve.

Att mängden växttillgängligt kväve skiljde mellan jordarna syns tydligt på bilden om man jämför bestånden av vårvete och vårraps till vänster på den mycket mullrika mojorden med vårvete och vårraps längst till höger som växte på en något mullhaltig lerig sandjord.

vi år 2012 på ett illustrativt sätt visa hur stora skillnaderna i kväveleverans kan vara mellan olika jordtyper, men också mellan olika förfrukter. Jordarten på Borgeby är en lättlera, men genom att skrapa bort matjordslagret ner till ca 20 cm på en bit och ersätta detta med 3 andra jordarter kunde 4 olika jordar med olika texturer och mullhalter (se tabell) jämföras under samma betingelser på samma plats. Redan blotta ögat kunde se på grödan hur stora skillnaderna var i kväveupptag. Det vårvete och den vårraps som växte på sandjorden

var betydligt glesare, klenare och ljusare än motsvarande grödor som fått mer kväve levererat från den mullrika mojorden eller från lerjordarna.

Jordart avgör N-leverans Det som ögat noterade bekräftades sedan som mätbara skillnader med hjälp av Yara Handsensor. Den ger ett bra mått på antal kilo kväve som tagits upp i grödan. I diagrammet ser man att det skiljer upp till ca 60 kilo per hektar i kväveleverans ­mellan de olika jordtyperna. Då ska man

Tema: N-EFFEKTIVITET

komma ihåg att det endast är det översta jordlagret som skiljer. Alven är densamma i de olika exemplen, d.v.s. Borgebys ursprungliga lättlera.

Mer N efter höstraps Denna lättlera bar också två parceller med höstvete där förfrukts­ effekterna av höstvete och höstraps kunde jämföras. Här kunde ögat inte uppfatta några skillnader. Den handburna sensorn visade dock vid tre mättillfällen att kväveupptaget efter oljeväxter var ca tio kilo högre än efter höstvete. Parcellerna i Gropen på Borgeby Fältdagar 2012 visar att det är viktigt att anpassa kvävegivan både efter jordart och efter förfrukt. /

Inga skillnader kunde ses för blotta ögat vad gäller kväveupptag i höstvete efter höstvete (t.v.) jämfört med höstvete efter höstraps (t.h.). Men med hjälp av Yara Hand­ sensor uppmättes ca 10 kg högre upptag efter oljeväxtgrödan. Foto: Jens Blomquist

Upptaget kväve (kg/ha)

Mest N mineraliserat på mullrik mo 160 140 120 100 80 60 40 20 0

99

95 61

77

14 Ogödslad nmh mo LL

74 25 Ogödslad mmh SL

1:a mätning 20120530 Stad 37

70

2:a mätning 20120606 Stad 41

37 38

23

8

Ogödslad mkt mr I Mo

Ogödslad nmh I Sa

3:e mätning 20120612 Stad 45

Kväveupptaget i ogödslad ruta i vårvete mättes vid tre olika tid­ punkter. Vid 1:a mätningen hade mineraliseringen inte kommit igång och skillnaderna mellan de olika jordarterna var inte så stora. Men redan vid det 2:a mättillfället bara 1 vecka senare hade skillnaderna mellan jordarna förstärkts. Vid den 3:e mätningen ytterligare 6 dagar senare skiljde det så mycket som ca 60 kilo per hektar i kväveupptag mellan det vårvete som växte på sandjorden och det som växte på den mullrika mojorden eller på den styva leran.

4 jordar i Gropen 2012 Mullhalt (%)

Sand + grovmo (%)

Silt (finmo + mjäla) (%)

Ler (%)

1. nmh moig lättlera (Borgebys egen jord)

2,4

51

32

17

2. mmh styv lera

4,2

20

33

47

13,0

52

34

14

2,7

76

18

6

3. mkt mullrik lerig mo 4. nmh lerig sand

De 4 jordarterna i Gropen skiljde sig åt genom olika textur, men också genom att mullhalten varierade från som lägst 2,4 procent upp till 13 procent på den mycket mullrika leriga mojorden.

© Yara • Växtpressen 1/2013

|

9

Tema: N-EFFEKTIVITET

Odling i Balans utnyttjar kvävet väl dighet Bör

Växtskydd

Vä x

tfö ljd

husergi En ållning h

B må iolog ng f

isk ld a

O N O M I

E

K

+

V äx r t nä

Inom projektet Odling i Balans är ledstjärnan effektiv och lönsam odling med minimal miljöpåverkan. Fokus har lagts på att öka växtnäringseffektiviteten. Genom att följa näringsbalanserna på gårdsnivå kan man se att detta i många fall lyckats genom att utnyttjandegraden ökat.

in g

at Klim

Av Gunilla Frostgård, Yara

Inom Odling i Balans samsas ­energi, klimat, utlakning, växtskydd, biodiversitet, produktivitet etc. på agendan samtidigt. Det är en stor fördel. Cirkeln visar på betydelsen av att greppa helheten.

Lars Törner, före detta verksamhetsledare inom Odling i Balans, har genom åren skapat en omfattande databas, som bland annat innehåller information om kväveeffektivitet på de olika gårdarnas skiften. Helena Elmquist som efterträtt Lars Törner ser spännande möjligheter till uppföljning och utvärdering av ­materialet. Foto: Jens Blomquist

O

dling i Balans är ett unikt projekt, eftersom man årligen följt upp och utvärderat kvävetillförseln, beräknat upptag i gröda samt skattat kväve­ förluster. En grundlig och noggrann dokumentation på skiftesnivå har resulterat i ett intressant material.

Förre verksamhetsledaren Lars Törner har under åren gjort ett idogt arbete genom att samla och dokumentera åtgärder på de 17 pilotgårdarna.

Högre över tiden Helena Elmquist, ny verksamhets­ ledare för Odling i Balans, gillar att vända och vrida på dessa siffror. Hon

10

|

© Yara • Växtpressen 1/2013

har beräknat det genomsnittliga N-utnyttjandet per hektar för fyra av gårdarna inom Odling i Balans (diagram 1). N-utnyttjandet är ett nyckeltal för att beräkna hur stor del av tillfört kväve som utnyttjas i produktionen. Det framgår tydligt att det är variationer mellan åren.

Men ännu större är skillnaderna i kväveeffektivitet beroende på om det finns stallgödsel eller inte på gården.

Västraby är en mjölkgård och på Broby används mycket stallgödsel i form av hönsgödsel. Egonsborg och Wiggeby däremot är idag båda växtodlingsgårdar där N-utnyttjandet blivit betydligt bättre med åren.

– Ett kväveutnyttjande på över 80 procent som både Wiggeby och Egonsborg haft under några av de senaste åren är ett bra resultat, menar Helena Elmquist.

Kilo bättre än procent Wiggeby Gård på Färingsö utanför Stockholm drivs av Håkan och Teri Lee Eriksson. Håkan är ordförande i Odling i Balans och har trimmat kvävegödslingen under flera år. Det har resulterat i ett förbättrat N-ut­ nyttjande. Diagram 2 visar kväve­ överskottet per hektar och hur det har förändrats över tid på Wiggeby.

– Kväveöverskott uttryckt som kg N per hektar är ett mer intressant nyckel­ tal än kväveutnyttjandet i procent.

När man använder kväveutnyttjande i procent, ser man inte storheter, d.v.s. hur mycket mer kväve som riskerar att förloras vid låg utnyttjande­ grad, säger Helena Elmquist.

I diagram 2 ser man tydligt att de åtgärder som Håkan Eriksson vidtagit gett goda resultat. Användning av Yara N-Sensor samt ökad andel vall

Tema: N-EFFEKTIVITET Nästan 100 procent Egonsborg i Skåne är också en gård som länge varit med i Odling i Balans och arbetat med anpassad gödsling.

Gården har mycket gynnsamma förutsättningar och höga skördenivåer.

Eftersom skördarna är höga behövs också mycket kväve för att tillfredsställa

i växtodlingen är viktiga bidragande orsaker till förbättringen. Helena Elmquist citerar gärna Håkan Eriksson som säger att ”en insparad krona är lika mycket värd som en intjänad”.

Det gäller i synnerhet kvävet. Arbetet med miljöfrågor ledde till att Wiggeby fick WWF:s miljöpris år 2010.

grödornas behov. Men trots höga kvävegivor är antal kilo överskottskväve mycket lågt (diagram 3). Ett år med gynnsamma betingelser, små förluster genom utlakning och denitrifikation, samt hög skördenivå uppnåddes ca 95 procent kväveeffektivitet på Egonsborg. Det är en svårslagen nivå. /

Stora skillnader mellan år och driftsinriktning 1000

N-utnyttjande (%)

80 60

Egonsborg Västraby Broby Wiggeby

40 20 0 1993

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

Diagram 1. N-utnyttjande på fyra gårdar inom Odling i Balans. Utnyttjande­ graden varierar över åren beroende på årsmån och skördenivå. Även drifts­ inriktningen har stor betydelse. Västraby och Broby, som använder stallgödsel, har ett lägre kväveutnyttjande beroende på att förlustvägarna är fler samt att det är svårare att styra och förutse mineralisering och tillgänglighet av kväve från organiska gödselmedel än från mineralgödsel. På de två rena växtodlingsgårdarna Egonsborg och Wiggeby kan man se att N-utnyttjan­ det blivit bättre under den tid mätningarna pågått och ofta klättrar över 80 procent.

År

Kraftig förbättring på Wiggeby 70

Kväveöverskott (kg/ha)

60 50 40

Diagram 2. N-överskott uttryckt som kilo N per hektar åren 1996–2011 på Wiggeby i Mälardalen. Anpassning av kvävegivan med hjälp av N-Sensor i ­kombination med ökad andel vall i växt­ odlingen har lett till att antal kilo över­ skottskväve minskat över åren.

30 20 10 0 1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

År

Kväveöverskott (kg/ha)

Låga kväveöverskott på Egonsborg 40 35 30 25 20 15 10 5 0 2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

Diagram 3. N-överskott utryckt som kilo N per hektar åren 2004–2011 på Egonsborg i Skåne. Höga skördenivåer och allmänt goda förutsättningar för växtodling ger låga överskott av kväve i marken. År 2009 utmärkte sig speciellt.

Då utnyttjades hela 95 procent av tillfört kväve (figur 1).

År

© Yara • Växtpressen 1/2013

|

11

Tema: N-EFFEKTIVITET

Yara N–Prognos kan vägleda gödslingen i höstvete

Av Gunilla Frostgård, Yara

U

nder namnet Yara N-­Prognos har vi den gångna ­säsongen ­kontinuerligt redovisat kväveupptaget i ett antal regionala höst­veteförsök som legat i Skåne, Västergötland, Östergötland, Mälardalen och på Öland. Försöken bestod av kvävestegar med led från noll till 280 kilo N per hektar.

Stöd för beslut om komplettering Syftet med mätningarna var att ge en bild av hur mycket av tillfört kväve som grödan tagit upp och hur mycket som fortfarande fanns kvar i marken.

Dessutom kunde man genom att mäta i den ogödslade rutan (nollrutan) få en uppfattning om markens egen kväveleverens. Denna information kan förhoppningsvis ge vägledning vid beslut om och när en kompletteringsgiva skall läggas. Försöken låg på olika jordtyper och på gårdar med och utan stallgödsel i växtföljden.

Resultaten av mätningarna redo­

12

|

© Yara • Växtpressen 1/2013

Oftast svagt samband mellan optimal kvävegödsling och skörd 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0

2010 Skörd vid optimum (kg/ha)

Skörd vid optimum (kg/ha)

2009

0 40 80 120 160 200 240 280 Optimal kvävegiva (kg N/ha)

12000 10000 8000 6000 4000 2000 0

12000 10000 8000 6000 4000 2000 0

0 40 80 120 160 200 240 280 Optimal kvävegiva (kg N/ha)

0 40 80 120 160 200 240 280 Optimal kvävegiva (kg N/ha) 2012

Skörd vid optimum (kg/ha)

2011 Skörd vid optimum (kg/ha)

Att kväveupptaget startade sent på flera platser och att markens egen mineralisering var svag i början av säsong­en­ konstaterades vid de ­mätningar som gjordes med Yara ­Handsensor i de regio­ nala höst­veteförsöken 2012.

Trots detta och trots att höst­ vetebestånden ibland var ­glesa, uppnåddes höga skördar tack vare grödans förmåga att kompensera och ta upp mer kväve senare ­under säsongen.

14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 0 40 80 120 160 200 240 280 Optimal kvävegiva (kg N/ha)

Diagram 1-4 . Normalt är överensstämmelsen mellan optimal kvävegiva och skördens storlek inte så bra. Men enstaka år när markens egen kväveleverans är ovanligt liten beroende på torka eller kyla blir sambandet bra. 2011 var markens egen leverans liten, vilket innebar att största delen kväve som grödan tog upp kom från gödseln. visades till alla som prenumererade på våra nyhetsbrev, vilka skickades ut med e-post under växtsäsongen.

Såväl rådgivare som lantbrukare tog del av resultaten. På sidan 13–14 ges exempel på mätvärden och skörde­ resultat från några av platserna.

Markens kväveleverans är grunden För en viss skörd behövs en viss mängd kväve. Denna tillfredsställs genom markens leverans plus kväve tillfört genom gödsling. Markens kvävebidrag är grunden. För att kunna bestämma hur mycket kväve som ska tillföras med mineral­gödsel är det därför viktigt att känna till hur mycket jorden bidrar med.

Markens kvävebidrag beror främst på hur mycket organiskt material som finns – färskt material i form av skörderester och äldre mer omsatt material i form av mull. Årsmånen har stor betydelse Mineraliseringen sker med hjälp av

mikroorganismer och hur snabbt dessa arbetar beror på årsmånen. Om det är kallt och torrt går frigörelsen av kväve långsamt, men vid god markfukt och vid hög jordtemperatur kan mycket kväve frigöras på kort tid. ”Normala” år är det stora skillna­ der i optimal kvävegiva mellan olika platser. Överensstämmelsen mellan skördens storlek och hur mycket kväve som behöver tillföras är därför dålig.

Diagram 1–4 visar detta samband de fyra senaste åren. År 2011 var vintern kall och våren torr. Då kom markens leverens av kväve (mineraliseringen) igång sent och blev totalt sett liten.

Detta ledde till att överensstämmelsen mellan optimal N-giva och skördens storlek blev bättre än normalt. Det är alltså viktigt att veta om minerali­ seringen det aktuella året ger mer eller mindre kväve än vanligt och också när leveransen startar. En vägledning om detta kunde ges i prognoserna 2012.

Tema: N-EFFEKTIVITET

Exempel från 3 försöksplatser Yara Handsensor användes för att mäta kväveupptaget. Under 2012 varierade upptaget stort över landet. Några exempel på upptagskurvor från olika delar av Sverige ges nedan. Där presenteras också sammanställningar över skördar och kväveoptimum.

Mätningarna fortsätter 2013, och resultaten kommer att redovisas löpande i Yaras nyhetsbrev och på vår hemsida.

Anmäl dig till nyhetsbreven på www.yara.se, klicka på ”Växtnäring” så hittar du där en länk till ”Nyhetsbrev”.

1. Klagstorp, Skåne: Svagt bestånd, sen N-leverans, men bra kompensation

250

Upptaget kväve kg N/ha

200

161

180

196

206

197

Stad. 57 Stad. 47 Stad. 41 Stad. 33 Stad. 32

137

150

125 kg

100

58

50

12 juni 4 juli 28 maj 22 maj 14 maj

30 kg 0

0 40

80

200

12000

240

280

N Optimum

10000 Skörd (kg/ha)

F

160

Kvävegiva (kg N/ha)

Mycket glest bestånd i Klagstorp på våren. örsöket i Klagstorp var typiskt för västra delen av Skåne 2012. Beståndet var glest och dåligt under våren. Kväveupptaget startade sent och markens egen leverans var ganska låg. Men ändå kunde vetet kompensera och ge en förvånansvärt bra skörd.

Länge kunde man se att tillfört kväve inte utnyttjades. Om man till exempel går in på tillförd mängd 160 kg N, utnyttjades kvävet inte förrän ganska sent. I stadium 41, när man normalt vill kompletteringsgödsla, hade grödan bara tagit upp 125 kg av de sammanlagt 190 kilo (160 som mineralgödsel + 30 från markens kväveleverans) som borde finnas tillgängliga. Detta ger en kväveeffektivitet på cirka 65 procent.

Kväveupptaget fortsatte sannolikt

120

8000

8920

6000 4000 2000

5720

9600

10240

10160

10590

7070

3920

0 0 40 80 120 160 200 240 280 Optimal kvävegiva (kg N/ha)

efter avslutade mätningar, och ett stort antal kärnor per ax gjorde att skörden blev över 10 ton och optimum hamnade på 225 kg N per hektar.

Det var svårt att tro att det dåliga beståndet faktiskt skulle kunna ge

över 10 ton vete. Det krävdes mycket kväve, men höstvetet visade god kompensationsförmåga och återhämtade sig väl. Det glesa beståndet gav få ax, men dessa innehöll istället ovanligt många kärnor.

© Yara • Växtpressen 1/2013

|

13

Tema: N-EFFEKTIVITET

2. Örsundsbro, Uppland: Stallgödsel sänkte kväveoptimum 250

60 kg

Upptaget kväve kg N/ha

200 150

)

100 50 0

Skörd (kg/ha)

P

latsen är ett intressant exempel på hur stor betydelse markens egen leverans kan ha om stallgödsel funnits med i växtföljden under längre tid. Mine­ ralisering och kväveupttag kom visserligen igång sent på grund av den kalla våren, men under perio­ den 21/5 till 12/6 levererades cirka 60 kilo kväve från marken.

När man jämför upptagskurvan med tillförd mängd kväve ser man tydligt att kväveeffektiviteten är låg för de högre kvävegivorna. I praktiken skulle man i ett fall som detta avråda från kompletteringsgödsling.

Optimum blev lågt, 130 kilo N vid en skörd på 9,2 ton per hektar, på grund av markens eget kvävebidrag.

Skörden i nollrutan blev hela sju ton!

130

145

168

168

176

177

174

57

57

61

59

58

59

55

31

30

34

33

31

31

30

Stad. 41 Stad. 37 Stad. 37 Stad. 31 Stad. 31 Stad. 23 Stad. 22

12 juni 4 juni 28 maj 21 maj 14 maj 7 maj 30 april

0 40 80 120 160 200 240 280 Kvävegiva kg N/ha

10000 9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 0

N-optimum 7890

9080

8850

50

100

9380

9310

150 Kvävegiva kg N/ha

9420

9220

200 250 300

3. Järpås, Västergötland: Låg N-leverans hela säsongen 250 Upptaget kväve kg N/ha

200

171

144

150

186

200

218

97

100

59

50

30 kg

0

32

34

35

0 40 80 120

36

12000 10000 8000

9040

6000 4000

34

35

35

160 200 240 280

Kvävegiva kg N/ha

Skörd (kg/ha)

F

örsöket är ett bra exempel på resultat från Mellan­ sverige. Kväveupptaget på denna mellanlera kom igång ­ganska sent. Markens egen leverans under mätperioden var minimal och startade sannolikt inte förrän efter avslutade mätningar i ­mitten av juni. Trots att gården enligt uppgift är en stallgödselgård togs endast ca 30 kg N upp i nollrutan.

Optimum i detta försök blev 232 kg N/ha vilket gav en skörd på drygt 11 ton/ha.

10090

N-optimum N-opt 10720

11270

11300

6930 4730

3000 0 0

50

100

150 Kvävegiva kg N/ha

14

|

© Yara • Växtpressen 1/2013

200 250 300

Stad. 49 Stad. 41 Stad. 41 Stad. 32 Stad. 31 Stad. 30 Stad. 23 Stad. 21

12 juni 5 juni 29 maj 22 maj 15 maj 8 maj 2 maj 25 april

Tema: N-EFFEKTIVITET

Mätningar bekräftar

Minskad utlakning i åar

Provtagning i Klingavälsån – ett jordbruksdominerat vattendrag i den Natio­nella miljöövervak­ ningen. Resultaten från 65 åar visar att l­ äckaget av kväve och fosfor från jordbruket till vattendragen har minskat betydligt de senaste tjugo åren.

Foto: Lars Hult

I närmare 30 år har lantbruket systematiskt arbetat för att minska växtnärings­ läckaget. För första gången har nu mätningar gjorts på bred front i svenska vattendrag. SLU-forskare har mätt och analyserat näringsläckaget i 65 mindre åar i södra och mellersta Sveriges jordbruksområden. Resultaten är mycket uppmuntrande!

Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara

M

ånga beräkningar har under åren gjorts på närings­ läckage från jordbruket.

Men i beräkningar finns alltid ett visst mått av osäkerhet. Därför är den rapport som forskare på SLU publicerat efterlängtad (Källa 1).

Rapporten grundar sig på omfattande provtagningar i vatten­ drag under 20 år (1991-2010).

Bäckarna och åarna ligger i områden med mycket liten påverkan från annan verksamhet än jordbruk.

Nästan en halvering av kväveläckaget – Vår analys pekar på att lantbrukarnas åtgärder för att minska läckaget av näringsämnen från jordbruksmark har gett bra effekt. Läckaget av kväve

och fosfor från jordbruket har minskat betydligt de senaste tjugo åren i sydvästra Sverige, säger Jens Fölster, en av författarna till rapporten.

Minskningarna av kväve och fosfor i vattendragen är störst i de regioner där olika åtgärder varit mest omfattande.

Tydligast var trenderna med minskat näringsläckage i Västerhavets vatten­ distrikt. Här minskade jordbrukets läckage av kväve till vattendragen med mellan 35 och 60 procent på tjugo år.

För fosfor förekom minskningar främst i södra Östersjöns vattendistrikt.

Fånggröda och höstsådd positivt I rapporten ingår en grov analys av vilka enskilda åtgärder som varit mest effektiva. Här visar det sig

© Yara • Växtpressen 1/2013

|

15

Tema: N-EFFEKTIVITET att den ­minskade mängden oorga­ niskt kväve, som transporteras från land till hav, främst kan kopplas till en ökad andel fånggröda i kombination med vårplöjning.

De minskade halterna av totalfosfor i vattendragen förklarades i sin tur bäst av åtgärden minskad andel vårgröda (vårspannmål och våroljeväxter).

Analysen visar också att anslutning till rådgivningsprojektet Greppa Näringen­ sammanfaller med den positiva utvecklingen för både kväve och fosfor.

– Vi vill gå vidare med en fördjupad analys för att kunna se vilka åtgärder som fungerar bra och är kostnads­ effektiva för att minska näringsläckaget i större regioner, det vill säga i olika avrinningsområden, säger Katarina Kyllmar, som också författat rapporten.

Högre kväveffektivitet på åkern En annan aktuell rapport ”Hållbarhet i svenskt jordbruk 2012” som getts ut av SCB i samarbete med Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF visar på en ytterligare förklaring till att näringsförlusterna från jordbruket minskat (Källa 2).

Av rapporten framgår att kväveöverskottet på svenska åkrar nästan har halverats under perioden 1996–2009. Det beror på att vi använder mindre kväve samtidigt som bortförseln med skörden varit ganska konstant. Det betyder att kväveffektiviteten har ökat, från 55 procent till 72 procent under perioden (se diagram). Svenska lantbrukare har alltså blivit bättre på att använda både stall- och mineralgödsel mer effektivt.

En del av överskottskvävet ­hamnar så småningom i vattendragen och når havet. Därför är det viktigt att fortsätta arbeta med åtgärder som leder till ännu lägre förluster från åkermarken.

Stor betydelse har exempelvis balan­ serad näringstillförsel, radmyllning, användning av precisionshjälp­ medel som Yara N-Sensor, ­dränering och minskad markpackning. Även fosforläckaget från åkermarken har minskat enligt rapporten. Under perioden 1995 till 2009 beräknas åkermarkens läckage av fosfor ha minskat med 9 procent. Idag läcker varje åker i medeltal cirka 0,5 kilo fosfor per hektar. Men variationen är mycket stor mellan år och fält.

Förlusterna av fosfor sker främst

16

|

© Yara • Växtpressen 1/2013

Halverat kväveöverskott på åkern 160

Kilo kväve per hektar Effektivitet, % 140 55% 65% 66% 60% 61% 120 64% 68% 72% 100 Överskott 80 60 40

Bortförsel

20 0

1995 97 99 01 03 05 07 09

genom erosion och ytavrinning på markytan samt genom att partikelbunden fosfor följer med vattnet genom sprickor och porer i marken.

Storleken på fosforförlusterna varierar därför kraftigt beroende på regn, snabb snösmältning, fältets lutning, markstruktur etc. En tumregel säger att 90 procent av fosforförlusterna sker från 10 procent av arealen under 1 procent av tiden.

Effekt på sikt i Östersjön 10 forskare från Sverige, Finland och Tyskland har försökt rekonstruera Östersjöns tillstånd från 1850-talet till våra dagar (Källa 3). Tillförseln av näring före 1950 har fått beräknas eftersom mätningarna startade först senare.

Rapporten visar att tillförseln av kväve och fosfor accelererade ­kraftigt från 1950-talet och nådde sina högsta nivåer runt 1980. Därefter har tillförseln minskat stadigt och idag ligger vi på samma nivå som på 50-talet.

Detta är en stor framgång och mycket glädjande! Inte minst med tanke på att befolkningen ökat och att ­odlingen intensifierats under denna tid.

Främst beror minskningen på att länderna runt Östersjön investerat i reningsverk. Men även närings­ämnen som transporteras med vattendragen beräknas ha ­minskat med nästan 10 procent.

Finns det då några tecken på att Östersjön är på väg att tillfriskna?

Diagrammet visar att vi lägger allt mindre kväve per hektar samtidigt som bortförseln av kväve med skörden är relativt konstant. Det betyder att kvävet används effektivare. Överskottet av kväve har under perioden halverats (jämför höjden på de gröna staplarna). (Källa 2)

Tecken finns säkert, men de flesta forskare tror att det kommer ta tid, kanske 25–50 år. Bland annat beror det på att det finns ett stort fosforförråd på botten av Östersjön. Förrådet läcker fosfor och kan driva på algblomningen under ganska lång tid.

Det pågår dock forskning som syftar till att Östersjön ska tillfriskna snabbare. Bland annat försöker man hitta metoder som gör att fosforn på botten stannar där den är genom att till exempel pumpa syre till botten. Man undersöker också metoder för att ändra ekosystemet så att mängden djurplankton ökar. Ju mer djurplankton, desto klarare vatten och mindre algblomning. /

Källor 1. Jens Fölster, Katarina Kyllmar, Mats Wallin och Stefan Hellgren (2012). Kväve- och fosfortrender i jordbruksvattendrag. Har åtgärderna gett effekt? Rapport 2012:1. Institutionen för vatten och miljö, SLU. 2. SCB, Jordbruksverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2012.

Kapitel Växtnäring och övergödning, sid 24-34.

3. B G Gustafsson, F Schenk, T Blenckner, K Eilola, H E M Meier, B Müller-Karulis, T Nermann, T RuohoAirola, O P Savchuk, E Zorita (2012).

Reconstructing the Development of Baltic Sea Eutrophication 1850-2006.

AMBIO 2012, 41:534-548.

Vill du ta riktigt höga rapsskördar?

Ge då tillräckligt med svavel!

Svavelbrist kan ge stora skördesänkningar, se parcellen till vänster.

Både höst- och våroljeväxter behöver mycket svavel för att inte tappa skörd. I förhållande till kväve behövs dubbelt så mycket som till stråsäd och vall. Därför rekommenderar vi Sulfan i stället för Axan till oljeväxter.

Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara

Dubbelt så mycket som stråsäd För vart 5:e kilo kväve som läggs behöver oljeväxter 1 kilo svavel för att inte tappa skörd (N:S-kvot 5).

Det är dubbelt så mycket som de flesta andra grödor behöver. Stråsäd och vall behöver bara 1 kilo för vart 10:e kilo kväve (N:S-kvot 10).

Sulfan ger tillräckligt Vår- eller höstoljeväxter som får en kvävegiva på 100 kilo på behöver alltså 20 kilo svavel, dvs. en femtedel av kvävegivan. Axan och liknande kväveprodukter ger inte tillräckligt med svavel. Det gör däremot Sulfan som innehåller 24 % kväve och 6 % svavel. Använd Sulfan som enda

gödselmedel eller i kombination med YaraMila Raps om grödan behöver fosfor och kalium (se artikel sid 20-21).

5 % högre skörd En försöksserie visar att när svavelgivan på våren dubblas i höstraps så ökar skörden med 5 procent (se diagrammet). Vid en skördenivå på 4 ton per hektar ger detta 200 kilo i merskörd, motsvarande 700 kronor vid ett rapspris på 3:50 kronor per kilo.

Hos flera av våra återförsäljare är merpriset för 160 kilo N som Sulfan jämfört med Axan i storleksordningen 170 kronor per hektar. Det behövs alltså bara 50 kilo merskörd för att Sulfan ska löna sig. Så varför chansa?

400 kilo mer raps i årets försök Under 2012 lade vi ut två oriente­ rande försök i höstraps där vi bland annat jämförde Sulfan med Axan.

Båda låg i Skåne. Resultatet från det ena försöket visade på 400 kilo merskörd för Sulfan jämfört med Axan, dvs. en skördeökning på 8 procent. I det andra försöket fanns inga skillnader mellan produkterna.

I försöken fanns även ett led utan

5% högre skörd vid tillräckligt med svavel på våren 120

+15%

115 +10%

110 Rel. skörd %

O

ljeväxter har ett mycket stort svavelbehov och är den gröda som är känsligast för brist. Våra försök visar en genomsnittlig skörde­ ökning för svavelgödsling i höstoljeväxter på 500 kilo per hektar och i våroljeväxter på 250 kilo per hektar. Skördeökning på upp till 1 500 kilo har noterats.

Men hur mycket svavel behövs egentligen och ger extra svavel någon skördeökning?

105 100 95 90

Inget svavel

16 kg svavel

32 kg svavel

I en försöksserie fick höstrapsen 160 kilo kväve på våren. Optimala svavel­ givan var därmed 32 kilo, dvs. 1/5 av kvävegivan. 16 kilo svavel på våren gav i genomsnitt 10 % skördeökning (N/S-kvot = 10). Höjdes givan till 32 kilo ökade skörden med ytterligare 5 % (N/S-kvot = 5). Källa: Försök S-9331C, 1994-96, 9 försök. svavel (N27). Båda försöksplatserna visade stora skördeökningar för svavelgödsling. Jämfört med ledet utan svavel (N27) så ökade skörden vid Sulfangödsling med 1 300 kilo i försöket där Sulfan var bättre än Axan och med 600 kilo i det andra. /

© Yara • Växtpressen 1/2013

|

17

Höga skördar gav låga proteinhalter i maltkorn Kurvorna pekar uppåt 2012

Skördeår

Skördeutfall i kilo per hektar från 2003 till 2011 och preliminära siffror för 2012

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004

8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 2003

Skörd kg/ha

Höga proteinhalter ger ibland problem i malt­korn­et.

2012 var problemet i många områden istället att den undre ­gränsen för proteinhalt inte uppnåddes, vilket är minst lika illa. De lantbrukare som vågade kompletterings­gödsla utifrån Yara N-­Sensors rekommendationer, kunde ofta skörda maltkorn av god kvalitet.

Höstvete Vårvete Höstraps

Av Gunilla Frostgård, Yara

G

ynnsamma betingelser för spannmålsodling 2012 gjorde att stråsädes­skördarna i många områden blev höga.

– På många sätt har det varit ett ovanligt intressant år, menar Torben Kudsk, Lant­ männens expert på växtnäring.

I genomsnitt blev årets skörd högre än femårsgenomsnittet även om vissa områden fick svårt att bärga skörden pga. regn.

Bakom genomsnittsvärden g­ ömmer sig ofta en stor variation. Det gäller också årets skörd. Medeltalen visar att många kan glädjas över något högre hektarskördar än vanligt. I Skåne var skördenivån för de flesta högre än normalt. Extra nöjd är nog den gotländske bonden, som fått stora skördar. I norra delen av landet har man däremot fått skördar som ligger under snittet för området. I delar av Mellansverige blev potentiellt högavkastande fält stående alltför länge pga. regn.

18

|

© Yara • Växtpressen 1/2013

Kväveupptaget påverkar kvaliteten Torben Kudsk berättar vidare hur kvaliteten i årets skörd ­varierade.

Höstrapsen hade generellt höga skördar och bra oljehalt. För höstvete och korn kan vi konsta­ tera att med de högre skördarna följde låga proteinhalter. Speciellt i maltkornet hamnade många på alltför låga proteinnivåer.

– En stor del av det maltkorn som kom in till Lantmännen höll så låg proteinhalt att det inte kunde klassas och betalas som maltkorn.

Ett annat kännetecken för 2012-års skörd var en relativt hög andel grön-

skott, återigen speciellt i maltkornet.

Torben har räknat lite extra på kväveupptaget och hittade där enkelt förklaringar till de låga protein-

Knud Nissen, Lantmännens produktchef för precisionsodling, berättar att en stor del av det korn som levererades till Lantmännen 2012 höll för låg proteinhalt för att kunna klassas som maltkorn. För de odlare som vågade kompletteringsgödsla efter behov och tog hjälp av Yara N-Sensor, hamnade proteinhalten inom rätt intervall.

Torben Kudsk, produktspecialist växtnäring på Lantmännen, säger att det varit ett spännande skördeår med höga stråsädesskördar i många områden. halterna. Att till exempel gå från optimala 10,5 procent i maltkorn till 9,5 procent vid samma skördenivå innebär en skillnad på endast 15 kilo kväveupptag i kärnan. Om maltkornskörden ökar med ett ton innebär även detta ungefär en skillnad på just 15 kilo kväve i kärnan.

– Med tanke på att grödan inte enbart förändrar halten i kärnan, utan även måste ta upp kväve i rötter och bladmassa och inte är 100 procent effektiv, kan man i runda slängar räkna på en kväveeffektivi­ tet på 50 procent, menar Torben.

För att bibehålla en proteinhalt på 10,5 procent när skörden ökar med till exempel 2 ton krävs alltså runt 60 kilo extra kväve. Årets proteinhalter i maltkorn ligger i snitt en bit under 9,5 procent och man kan konstatera att det saknades en hel del kväve i årets odling.

Kvävetillgången varierade Historien om årets kvävetillgång börjar egentligen redan 2011, då en blöt höst gav en viss ut­lakning. När vi sedan kom till våren var tillgången på kväve antagligen något lägre än normalåret. Den tidiga mine­ raliseringen var på de flesta ställen moderat, på grund av låga temperaturer och/eller torra förhållanden.

Utöver en torrperiod i vissa delar

av landet var vattentillgången och därmed även tillgången på växtnäring bra. Även temperaturnivåerna var generellt sett ”lagom”. Häri ligger nog mycket av hemligheten bakom årets goda skördar, säger Torben.

Sensommaren gav oss sedan varmt och fuktigt väder, vilket innebar en ökad sen mineralisering. Effekten av detta kunde bland annat konsta­ teras i det höga antalet grönskott.

Yara N-Sensor räddade proteinhalterna!

Under några år har det pågått ett utvecklingsarbete för att använda Yara N-Sensor även i maltkorn. Denna strategi förutsätter att man delar kvävegivan och inte väntar alltför länge med att lägga andra givan. Knud Nissen, produktchef för precisions­ odling på Lant­männen, berättar att den stående frågan under 2012 från användarna av Yara N-Sensor var om man verkligen vågade lita på de höga kväverekommendationer som gavs. Dessa låg ju långt över vad man tidigare vågat lägga.

– Med facit i hand så fick de som följde sensorns råd en hög skörd med rätt proteinhalt konstaterar Knud.

Intresset för att använda Yara N-Sensor ökar i maltkorn och utvecklingen av sensorns maltkornskalibrering fortsätter. /

© Yara • Växtpressen 1/2013

|

19

YaraMila Raps – också på våren Inför höstrapssådden 2012 lanserades YaraMila Raps. Försäljningen översteg våra mest optimistiska prognoser. Många insåg fördelarna med att gynna ­etableringen av höstrapsen på hösten. Men YaraMila Raps passar många gånger bra även på våren i både höst- och vårraps.

Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara

E

n ny försöksserie som lades ut i höstas i höstraps visar mycket intressanta preli­ minära resultat. I försöket tittar vi bland annat på olika gödslingsstrate­ gier för vår- och höstgödsling. Fotot från försöket Bjärred i Skåne, visar tydligt att plantetableringen är avse­ värt bättre i det led som fått NPK i form av YaraMila Raps jämfört med ledet som enbart fått NS (Sulfan).

Kväveupptaget har också mätts i de olika leden med hjälp av Yara Handsensor. I flera försök var mängden upptaget kväve i oktober i storleks­ ordningen 100 kilo N per hektar då grödan enbart fått NS. Försöksleden med NPK, inklusive YaraMila Raps, hade tagit upp väsentligt mer, runt 130 kilo N per hektar. NPK har alltså också ökat kväveffektiviteten. Liknande resultat finns från ett flertal försöksplatser.

God etablering på hösten Ovanstående preliminära resultat från årets försök visar tydligt att NPK gynnar plantetableringen. En god etablering är ju en förutsättning för en hög skörd. En planta som under hösten har fått en ordentlig pålrot med ett väl utvecklat rotsystem övervintrar bättre och växer snabbare och kraftigare under våren.

De två första åren av en treårig försöksserie visar att i genomsnitt ökar skörden med över 300 kilo per hektar om en NPK används på hösten jämfört med en NS-produkt, se figur 1 (resultaten från 2012 har

20

|

© Yara • Växtpressen 1/2013

YaraMila Raps

Sulfan

(NPKS + B, Mg)

(NS)

Plantetableringen är tydligt gynnad av YaraMila Raps i detta (och fler andra) försök som lades ut i höstas. Mätningar med Yara Handsensor visar också att kväveupptaget är avsevärt högre (130 kilo N per hektar i oktober) i YaraMila Raps-ledet jämfört med ledet som inte fått fosfor, kalium och bor (100 kilo N per hektar). ännu inte bearbetats och analyse­ rats). Enskilda försöksplatser visar på ännu högre merskörd, upp till 700 kilo per hektar har noterats.

Raps är känslig för fosforbrist Långliggande försök visar att oljeväxter (tillsammans med sockerbetor) är den gröda som först tappar i skörd vid dålig fosfortillgång. Odlar man oljeväxter bör man i sin växtföljd sträva efter fosforklass IVa. Lägre fosforklasser ger en sänkt grundskörd.

En höstgiva med 60 kilo N som YaraMila Raps ger 16 kilo fosfor vilket

ungefär motsvarar behovet i klass IVa. Behövs mer fosfor används YaraMila Raps även till första givan på våren.

Behöver även mycket kalium!

En rapsskörd på 4 ton för bort cirka 40 kilo K per hektar. Men upptaget är avsevärt större eftersom oljeväxter behöver ta upp stora mängder för att bygga upp den stora biomassan. Stjälk och blad behöver ytterligare ca 120 kilo K per hektar.

I fyra Skånska försök från 2010 och 2011 var skörderesponsen stor för kaliumgödsling i höstraps. Ju

Skördeökning kg/ha

NPK på hösten ger högre skörd 4050 4000 3950 3900 3850 3800 3750 3700

Höst: Vår, 1:a giva: Vår, 2:a giva:

+200 +116 N 0 Axan Axan Axan

NP

YaraMila Raps

+311

+307

+301

NPK

NPK

NPK

+300 kg

NK YaraMila 20-0-15 YaraMila 27-5-0 YaraMila 18-4-14 YaraMila 17-6-14 YaraMila 21-4-7 Axan YaraMila 27-5-0 Axan Axan YaraMila 21-4-7 Axan Axan Axan Axan Axan

Figur 1. NPK på hösten i höstraps ger i genomsnitt 300 kilo högre skörd jämfört med Axan.

YaraMila Raps är en P- och K-stark NPK-produkt med extra mycket svavel och bor samt en mindre mängd magnesium.

Produkten är speciellt sammansatt för att passa oljeväxternas näringsbehov.

Använd YaraMila Raps i: • Höstoljeväxter på hösten i kombination med Sulfan på våren. Det ger en god etablering och starka plantor på våren.

• Höstoljeväxter på våren om mer fosfor och kalium behövs.

Andra givan ges som Sulfan.

• Våroljeväxter som startgiva följt av en komplettering med Sulfan. Behövs mer fosfor och kalium ges allt kväve som YaraMila Raps i samband med sådd.

Se också våra rekommendationer på www.yara.se.

Försök YA-1201. Medeltal av 7 försök 2010-2011.

Näringsinnehåll

Vikt-%

kaliumstarkare produkt, desto högre skörd. Upp till 200 kilo skördeskillnad noterades mellan 17 och 28 kilo K per hektar i enskilda försök. 60 kilo kväve som YaraMila Raps ger 35 kilo kalium och säkerställer kalium­ behovet i kaliumklass III och uppåt.

Kväve (N)

17,0

Fosfor (P)

4,6

Kalium (K)

10,0

Magnesium (Mg)

1,2

Tillräckligt med svavel Oljeväxter är mycket känsliga för svavelbrist och har i försöken gett stora skördeökningar för svavel. I genomsnitt 500 kilo i höstoljeväxter och 250 kilo i våroljeväxter. Men man kan tappa så mycket som ett ton eller mer. Cirka 1 kilo svavel behövs för vart 5:e kilo kväve. Det är dubbelt så mycket som stråsäd behöver.

Höstoljeväxter behöver svavel även på hösten. Drygt 10 kilo svavel krävs för att balansera en kvävegiva på 60 kilo kväve. Till våren behövs över 30 kilo svavel om kvävegivan är 160 kilo per hektar. Försök visar att man ­tappar 5 procent i skörd om svavelgivan på våren är hälften så stor (se sidan 17).

Svavelbehovet täcks mer än väl av både YaraMila Raps och Sulfan.

Svavel (S)

4,0

Bor (B)

0,15

Tillräckligt med bor Borinnehållet i YaraMila Raps är högt och tillräckligt för raps på normala jordar. 60 kilo N på hösten i form av YaraMila Raps ger 530 gram bor, vilket täcker borbehovet även i gröda som ger 5 ton. Bor har bland annat betydelse för övervintring och frösättning. Dessutom ökar bor motståndskraften mot jordburna

En planta som under hösten har fått en ordentlig pålrot med ett väl utvecklat rotsystem övervintrar bättre och växer snabbare och kraftigare under våren. Foto: Jens Blomquist patogener såsom klumprotsjuka, Verticillium och bomullsmögel.

Många fördelar i våroljeväxter I våroljeväxter ger YaraMila Raps alla de fördelar som NPK generellt ger i vårsådda grödor såsom ett jämnare bestånd, tidigare mognad och en

högre skörd. Med YaraMila Raps ökar dessutom odlingssäkerheten ytterligare tack vare borinnehållet och den tillräckligt höga svavelhalten. Är fosforbehovet måttligt (klass III och IVa) läggs YaraMila Raps som en startgiva. Därefter kompletterar man med Sulfan. Om komplette­ ring görs då beståndet kan bedömas så kan Sulfan-givan anpassas efter årets odlingsbetingelser vilket är en fördel. Är fosforbehovet högt läggs YaraMila Raps som full giva vid sådd. Ökad odlingssäkerhet och högre skörd Sammanfattningsvis ger YaraMila Raps många fördelar och en högre skörd i både höst- och våroljeväxter. Odlingssäkerheten ökar tack vara säkrare övervintring, mindre sjukdomar och bättre torktålighet.

Den ökade odlingssäkerheten ger också ett jämnare bestånd som mognar jämnare och tidigare. /

© Yara • Växtpressen 1/2013

|

21

Bra spannmålspris och ökad gödselproduktion Konsumtionen av spannmål förväntas under året att vara större än produktionen. Det medför att världens lager krymper till en allt lägre nivå. Samtidigt ökar den globala produktionen av mineralgödsel. Det behövs en ökad spann­ målsproduktion och det behövs mineralgödsel för att förse grödorna med växtnäring. Bra för odlarna och positivt för gödselindustrin.

Av Mogens Erlingson, Yara

D

en svenska skörden av spann­ mål och oljeväxter 2012 blev 5,5 miljoner ton jämfört med ett 5-årssnitt på 5,2 miljoner ton. Alltså en bra skörd, men med stora variationer inom landet. Det finns lantbrukare som bärgade en rekordskörd med bra kvalitet, medan andra aldrig fick möjlighet att tröska på grund av regn.

Konsumtionen minskar Också det globala vädret har varit besvärligt. Stora områden i USA drabbades av extrem torka och även spannmålen i Ukraina och Ryssland fick stryk av alltför lite nederbörd. Prognoser från USDA (USAs jordbruksdepartement) siar att årets globala spannmålsproduktion sjunker med 3,5 procent jämfört med förra året (diagram 1). Konsumtionen av spannmål har under många år stadigt ökat med cirka 2 procent per år, men enligt prognoserna kommer konsumtionen nu att sjunka med 1,1 procent. Denna minskning är nödvändig för att balansera konsumtionen mot tillgången på spannmål, och då har utgående lager justerats ned med 10 miljoner ton. Detta lager motsvarar 68 dagars konsumtion (diagram 2). När lagren slog i botten 2007 så var vi nere på 62 dagars konsumtion, så 68 dagars konsumtion är en mycket låg nivå.

För att konsumtionen ska sjunka måste priserna vara höga vilket

22

|

© Yara • Växtpressen 1/2013

naturligtvis är positivt för spannmålsodlare. För vete ligger priserna på Chicagobörsen 16 procent högre för kontrakt december 2013 jämfört med priset på kontrakt för december 2012 för ett år sedan. Denna artikel skrivs i november 2012.

Regn stoppade sådd På hemmafronten i Sverige så kan vi redan nu konstatera att den höstsådda arealen i Mellansverige är mycket låg på grund av regn, regn och åter regn.

Det såddes bara cirka 50 procent av normal areal, medan Skåne kunde så i normal omfattning. Även Storbritannien hade en kall och blöt höst, medan det ser bättre ut i resten av EU. Enligt franska analysföretaget Strategie Grains ökade höstvetesådden med minst 2 procent. Från USA kommer rapporter om att den senaste sommarens torka ger senare och sämre uppkomst för höstvetet. Samtidigt ger Ryssland och Ukraina prognoser om ökad höstsådd och om det blir normalt väder så blir skörden betydligt större än 2012. Men facit från tidigare år visar att det är alldeles för tidigt att ge en bra prognos för 2013 års skörd. Torka ett par månader före skörd kan vara skillnaden mellan rekord och bottennapp.

Osäkerhet bestämmer priset Varför finns det då priser för december

2013 när ingen vet hur stor skörden verkligen blir och vad den ska kosta?

Osäkerhet är svaret! Många vill säkra sig mot osäkerhet och är villiga att ta en position och sätta ett pris på spann­ mål i framtiden. Detta gäller livs­ medelsföretag som vill säkra tillgången på råvara till ett visst pris, men också lantbrukare som vill vara säkra på att få ett visst pris för sin skörd. Detta attraherar även rent finansiella aktörer som spekulerar i olika råvaror som spannmål, olja och guld. Under hösten har detta ifrågasatts i samhällsdebatten och några banker har beslutat att inte arbeta med denna typ av ”spann­ målspapper”. Andra ser det tvärt om som ett område att satsa på. Debatten var i alla fall säkert en viktig faktor i EUs beslut att inte ytterligare bygga ut produktionen av biodrivmedel från produkter som också är livsmedel. Men lantbruk och livsmedelindustri behöver absolut en möjlighet att säkra sig mot prissvängningar i en volatil marknad. Ökat gödselutbud i världen Alla förväntar bra priser på 2013 års spannmålskörd. Det innebär att världens lantbrukare är beredda att satsa på sina grödor och gödsla för en hög skörd. På det följer ökad efterfrågan på gödsel. Men priset bestäms inte bara av efterfrågan utan minst lika mycket av tillgången. Det har

idag cirka 6:70, precis som för ett år sedan, men har under året varierat från 6:50 till 7:25. Den finansiella oron i Europa har medfört att euron försvagats både mot dollar och svenska kronor. I november 2012 kostar en euro cirka 8:60 SEK, för ett år sedan var växelkursen 9:10, en förändring på cirka 6 procent, men har svängt ­mellan 8:18 och 9:28. Att förutsäga hur valutorna ska utvecklas är oerhört svårt. Vi kan dock konstatera att sväng­ningarna under det senaste året påverkat priset på globala produkter som gödsel och spannmål med 10–15 procent.

Kina är en joker Kina har under de senaste åren varit en joker i leken på den globala gödselmarknaden. Landet arbetar med exporttullar och för urea kan tullen variera mellan 110 procent och en minimitull som varierar beroende på aktuell prisnivå, dock minst 7 procent. Den låga tullen används under ett exportfönster från juli till oktober när kineserna är villiga att exportera. Under resten av året vill myndigheterna begränsa exporten.

Under 2010 exporterade Kina cirka 3,5 miljoner ton urea jämfört med 7 miljoner ton föregående år. Men under 2012 har exporten åter tagit fart och kan mycket väl passera 5 miljoner ton (FMB Nitrogen Update).

Fortsatt bra spannmålspris Priset på ett kilo kväve i november 2012 var cirka 10:65 SEK, medan priset ett år tidigare var cirka 11:70.

Priset var alltså 9 procent lägre jämfört med för ett år sedan (Axan i storsäck).

En stark spannmålsmarknad driver efterfrågan på mineralgödsel, men under första delen av gödselsäsongen 2012–13 har globalt ökad tillgång på kväve balanserat efterfrågan. Priser­na har varit ganska stabila och rört sig försiktigt uppåt eller tidvis mera i sidled (diagram 3). På några stora europeiska marknader har försäljningen under början av gödselåret varit trög, men låga lager i handel och ute hos lantbrukarna gör att det finns stora volymer kvar som ska byta ägare före vårbruket 2013.

Det är hela tiden marknaden som

Valutorna svänger Globalt handlas mineralgödsel och råvaror till gödsel i dollar. Växelkursen mellan USD och svenska kronor är

styr. Balansen mellan tillgång och efterfrågan, mer eller mindre finansiell oro, högre eller lägre valutakurser, pessimistiska eller optimistiska analytiker och mycket annat ligger bakom prisbildningen. Det kan hända mycket från det att denna artikel författades tills den är tryckt och innan det är vårbruk. Men allt tyder just nu på att vi kommer att fortsätta att se bra spannmålspriser inför nästa års skörd. Lycka till med årets gröda! /

Produktionen är mindre än konsumtionen Konsumtion

Produktion

2400 2300 Miljoner ton

under de senaste åren investerats i ny produktionskapacitet och enligt Ferticon kommer den globala kapaci­ teten att öka med 5,2 miljoner ton urea under 2012 och prognoserna för 2013 är i samma storleksordning.

Merparten av den nya kapaciteten byggs vid Persiska viken och i Nord­ afrika. Prognoser längre fram i tiden måste man ta med en stor nypa salt.

Det finns många projekt, men långt ifrån alla kommer att realiseras.

2200 2100 2000 1900 1800

1997 1999

2001 2003 2005 2007

2009 2011 2013F

Diagram 1. Konsumtion och produktion av spannmål globalt enligt USAs jordbruksdepartement (USDA), november 2012. Både produktionen och konsumtionen backar, men produktionen minskar mer vilket tullar på lagren av spannmål.

Lagren sjunker

Kvävepriset är stigande 1200

Urea fob Svarta havet (N) MOP fob Vancouver (K)

120

DAP fob Tampa (P)

100 Dagar

USD/ton

140

1000

40

600

20

400

0

200 Jan-06

68 DAGARS LAGER

60

800

0

80

1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013F

Jan-07

Jan-08

Jan-09

Jan-10

Jan-11

Jan-12

Diagram 3. Den globala prisutvecklingen för N (blå linje), P (grön linje) och K (orange linje) som urea, DAP och MOP. Källa: Internationella publikationer

Diagram 2. Världens lager av spannmål är nu nere på 68 dagars konsumtion enligt USDAs prognos i november 2012. Det är bara 6 dagar mer än vid bottenläget 2007.

© Yara • Växtpressen 1/2013

|

23

Yara AB Box 516 261 24 LANDSKRONA

Sulfan

™