Växtpressen nr 1, mars 2014 by Yara Sverige

Växtpressen Nr 1 • mars 2014 • Årgång 43

Kväveskatt – dåligt styrmedel för minskad utlakning sid 3, 4, 8

Anpassning av N-givan sid 12, 14, 16 Yara N-Sensor nr 100 sid 10

Ledaren

Låt lantbruket slippa ny kväveskatt! Nu är den uppe på den politiska agendan igen, den för ett par år sedan borttagna gödselskatten. För några av riksdagspartierna är det en valfråga att återinföra skatt på kvävegödselmedel. Vi på Yara påverkas inte av gödsel skatt eftersom en sådan faktiskt inte har nämnvärd betydelse för gödslingen. Men vi vill gärna peka på några viktiga budskap som kan föras fram i debatten om kväveskatter: 1. Utlakningen ökar inte förrän man överstiger ekonomiskt optimal kvävegiva. 2. Med kunskap och hjälpmedel går det att komma nära detta optimum. 3. När gödselskatten togs bort för några år sedan ökade inte användningen av mineralgödselkväve. 4. SLUs mätningar i vattendrag visar att utlakningen har minskat signifikant de senaste åren. Det är en vanlig missuppfattning bland politiker och andra beslutsfattare att åkermarken läcker mer ju mer vi gödslar. I en artikel på sidan 14–15 beskriver Sofia Delin från SLU nya

försök som stärker den gamla kunskapen att läckaget inte ökar förrän man passerar gödslingsoptimum. Så länge grödan på ett effektivt sätt kan ta upp det kväve som tillförs, är risken liten att läckaget ökar. Kväve är det näringsämne som har störst påverkan på skörden och på lantbrukarens ekonomi. Men fel använt och i för stora mängder kan kväve läcka ut och hamna i våra vattendrag. Det är inte lätt att bedöma kvävegivan till varje enskilt fält. Men genom eget engagemang och med hjälp av kunniga rådgivare och tekniska hjälpmedel, har många lantbrukare redan gjort mycket för att optimera sin gödsling. Detta har gett resultat och SLUs mätningar i åar och bäckar visar att läckaget minskat väsentligt. Detta trots att kväveskatterna tagits bort. En del politiker tycks tro att bondekåren inte bryr sig om miljöfrågor, utan bara vill tjäna pengar. Detta är givetvis inte sant, men även om så vore fallet har extra pålagor dålig effekt. Som affärsdrivande lantbru-

kare ligger det i ens eget intresse att optimera ekonomin. Ingen vill lägga mer kväve än man behöver. - Nej, varför straffa lantbrukarna med gödselskatt när den inte har någon påverkan på utlakningen? Enda effekten blir en försvagning av svenskt lantbruks konkurrenskraft. Det gagnar ingen.

Gunilla Frostgård Chefsagronom

Växtpressen nr 1 • mars 2014 • Årgång 43

Innehåll Nyhet! CheckIT identifierar brister direkt i fält När kväveskatten togs bort ökade inte användningen Skatt på mineralgödsel-N är föråldrat

3 4 8

Yara N-Sensor® nr 100 blir hävstång i växtodlingen

Engagemang och eftertanke anpassar N-gödslingen

Ökad kväveutlakning först vid gödsling över ekonomiskt optimum

Tabellrekommendationer missar målet

Bjertorp använder hela verktygslådan

Är marknaden i balans eller obalans?

Inte bara gödsel -du kan få AdBlue från Yara också

©Yara AB Box 516, 261 24 Landskrona Tel: 0418-761 00 Fax: 0418-583 46 E-post: yara.sverige@yara.com Internet: www.yara.se Redaktör: Inger Hyltén-Cavallius Redaktionskommitté: Gunilla Frostgård, Carl-Magnus Olsson, Anders Anderson, Inger Hyltén-Cavallius, Hans Jonsson, www.hansjonsson.se, Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Layout: Charlotta Behrens & Emma Nilsson, Lime AB Tryck: Norra Skåne Offset Tryckt på papper som uppfyller miljökraven för ISO 14001. ISSN 0346-4989 Omslagsfoto: Yara

Nyhet!

CheckIT identifierar brister direkt i fält Nu kan du ladda hem en app som hjälper dig att snabbt diagnostisera bristsymptom i olika grödor. Du får också råd om hur du bäst åtgärdar olika näringsbrister med hjälp av bladgödsling. Det ger dig en bättre möjlighet att optimera både skörd och kvalitet. Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara

ed Yara CheckIT kan du snabbt och enkelt identifiera olika närings-

För varje gröda finns ett stort antal bilder på olika näringsbrister.

brister direkt i fält. Genom appen får du tillgång till en online-databas med en stor mängd fotografier på bristsymptom i olika grödor. Bildatabasen kan filtreras på tre kategorier: Symtom, Orsak och Växtdel. När du med hjälp av bilderna har identifierat en brist i ett fält, får du råd om vilket eller vilka bladgödselmedel som rekommenderas. Genom att peka på ett produktnamn får du upp produktinformation, till exempel dosering och näringsinnehåll.

Med hjälp av CheckIT i din läsplatta eller telefon, kan du ta reda vilken näringsbrist grödan lider av.

Många grödor Bristbilder och rekommendationer finns för stråsäd, sockerbetor, oljeväxter, potatis, majs, gräs, blomkål, jordgubbar och morot. Fler grödor och kulturer kommer att finnas tillgängliga allt eftersom. /

Yara CheckIT CheckIT är en app som gör det lättare att optimera både skörd och kvalitet genom: • snabb och enkel identifiering av näringsbrister • rekommendationer för att åtgärda bristerna Yara CheckIT finns på svenska för iPad och iPhone, Android och Windows. Ladda ner appen genom att söka på “Yara CheckIT” eller skanna QR-koden här intill.

När kväveskatten togs bort ökade inte användningen I den politiska debatten diskuteras det av och till att återinföra en gödselskatt. På vissa håll verkar det vara en utbredd uppfattning att en skatt kan göra nytta genom att den dels skulle minska användningen av mineral gödselkväve och dels att en minskning ger en stor miljö effekt. Att detta stämmer dåligt visar försäljningsstatistik från perioden då gödsel skatten togs bort samt nyare resultat från utlakningsförsök. Av Anders Andersson, Yara

tt högre pris på en vara leder normalt sett alltid till en lägre användning genom att efter frågan sjunker. Köparnas beteende ändras eftersom pengarna gör mer nytta någon annanstans eller så ersätts varan med något annat. Denna effekt kallas priselasticitet och inom växt odlingen kan denna illustreras med den avtagande merutbyteskurvan där den optimala kvävegivan är den gödslings nivå som ger högst ekonomiskt netto. Ett högre gödselpris ger åtminstone i teorin en lägre användning. Men användningen av produkter som har låg priselasticitet, till exempel utsäde, påverkas ganska lite eftersom man alltid måste ha utsäde om man skall odla. Om en gödselskatt ska fungera, det

Ekonomiskt optimal kvävegiva på enskilda fält beror mer på platsen och årsmånen än på priskvoten (kvävepris/spannmålspris). De flesta lantbrukare agerar efter detta och därför ändras kväveanvändningen i praktiken ganska lite vid ändrade prisförhållanden. Bilden visar en odlare som bedömer kompletteringsbehovet av kväve med hjälp av Yara N-Tester. vill säga att priselasticiteten är hög, så minskar användningen per hektar vid högre pris och den ökar vid ett lägre pris. Hur gödselskatten fungerade i praktiken kan vi lära oss genom att titta på försäljnings- och användnings statistiken efter borttagandet. Liten variation i totalanvändning av mineralgödsel-N Tidpunkten för gödselförsäljningens start inför nästa säsong varierar från år till år. Detta ger för stora effekter i statistiken för att lämnas därhän och därför har egna beräkningar av försåld volym med dessa justeringar

använts i beräkningarna nedan (se källhänvisningen sid 7). Den över gripande trenden är samma sett utifrån SCBs siffror, men eftersom de använder månadsskiftet juni/juli som brytpunkt, skiljer sig förbrukningen mellan metoderna vissa år. Figur 1 visar den totala försäljningen under perioden 2005/06 till 2012/13. Kväveskatten togs bort vid årsskiftet 2009/2010. Detta gödselår är därför markerat. Trenden för den totala användningen är sjunkande (figur 1), men tre gödselsäsonger sticker ut och bör förklaras innan slutsatser dras.

Svag minskning av konventionellt odlad areal

250 200

Areal, tusen hektar

Försäljning av mineralgödsel-N, tusen ton

Sjunkande trend för förbrukning av mineralgödsel-N Kväveskatten tas bort årsskiftet 2009/10

Trendlinje: användning av mineralgödselkväve

150

2 800 2 600 2 400

Ekologisk areal och under omställning

2 200

Ej utnyttjad åkermark

2 000

Höstgrödor konv.

1 800

100

1 600 1 400

Vårgrödor konv.

1 200 0

1 000 05/06

06/07

07/08

08/09

09/10

10/11

11/12

12/13

06/07 07/08

08/09

09/10 10/11

11/12

12/13

Figur 2. Total åkerareal minskar svagt år från år (summan av alla fält). När trädestvånget försvann minskade ej utnyttjad åkerareal, för att sedan vara ganska konstant. Summan av vårgrödor och höstgrödor utgör konventionellt odlade grödor och minskar sedan 2008/2009. Källa 3.

Figur 1. Total försäljning av mineralgödsel-N i tusen ton, justerat för gödselårets brytdatum och justerad för lagerförändring mellan säsonger.

dessa inköp. När det däremot stod klart att skatten skulle slopas upphörde naturligt nog all gödselförsäljning. Detta togs igen direkt efter årsskiftet 2010, vilket vissa felaktigt togs som intäkt för att kväveanvändningen ökat när skatten togs bort. Arealanvändningen varierar Den totala arealen åkermark har minskat årligen (figur 2). Efterhand som den obligatoriska trädan fasades ut, ökade däremot den utnyttjade arealen i konventionell odling fram till 2009. Därefter har den minskat svagt, p.g.a.

minskad åkerareal och ökad ekologisk areal. I åkerarealen räknas här alla grödor som ingår i en växtföljd, det vill säga inte betesmarker. Försäljningssiffror visar att användningen av mineralgödsel-N per hektar inte ökat Beräkningar utifrån figur 1 och 2, ger användningen per hektar, där korrekt gödselvolym och endast konventionell odlad och använd åkerareal ingår, se den övre kurvan i figur 3. Även här ses den ökade användningen per hektar 07/08 och minskningen 08/09. En

Genomsnittlig kvävegiva, kg/ha

Gödslingsekonomin förklarar inte alltid kväveanvändningen 100

Kraftigt stigande spannmålspriser

Lågt startpris sommaren 2009 -en hel del växtodlare köpte för 2 år frammåt

50 40 30 10 0

05/06

06/07

07/08

12 10 8 6

Sjunkande spm. pris Mycket högt kvävepris -alla lager tömdes

Kilo vete per kilo N

Detta är vår uppfattning om orsakerna bakom svängningarna: • 07/08: Arealen konventionellt odlad åker och därmed totalförbrukningen steg på grund av minskad trädesareal. Spannmålspriset började stiga under hösten 2006 och steg ända fram till våren 2008 då det hade fördubblats, vilket i slutänden kraftigt påverkade odlingsekonomin och även i viss mån kväveanvändningen. • 08/09: Spannmålspriset hade sjunkit samtidigt som kvävepriset fortsatte stiga under hösten 2008. Finans krisen inträdde då och stor allmän osäkerhet rådde samtidigt som ett högt gödselpris i sig påverkade inköpen. Samtidigt tömdes alla lager fullständigt som fanns på gårdarna under våren. • 09/10: Efter att botten gått ur gödselpriserna under våren 2009, startade den nya säsongen med de lägsta kvävepriserna på 5 år. Vid denna tidpunkt beslutade en del lantbrukare att köpa gödsel för flera år, eller åtminstone mer än vad som gick åt för säsongen. Spannmålspriserna bottnade inte förrän tidig höst. Ingen vet hur mycket långsiktiga extravolymer som såldes sommaren 2009, men branschens aktörer är överens om att det var klart större volymer än normalt och tillräckligt mycket för att påverka statistiken och förklara mycket av puckeln 2009/2010. Ryktena om borttagandet av gödselskatten kom inte tillräckligt tidigt för att stoppa

05/06

08/09

09/10

10/11

Kg N/ha** Kg vete/kg N *

11/12

12/13

4 2 0

Figur 3. Genomsnittlig kvävegiva och kvävekostnad uttryckt som kg vete/kg kväve. I början av perioden speglar kurvorna varandra. Från 09/10 har priskvoten sjunkit, men trots det minskade kväveanvändningen. ** justerat för gödselårets brytdatum. * Inklusive gödselskatten. Streckade linjer = trendlinjer.

Ökad N-effektivitet bättre än skatt En skatt på kväve påverkar inte kväveanvändningen nämn värt. Minskad kväveanvändning utifrån en ekonomiskt optimal giva ger generellt inte någon minskad utlakning, eftersom denna redan är låg upp till ekonomiskt optimum. Några viktiga slutsatser ur statistiken: • Gödselanvändningen ökade inte när skatten togs bort! • Variationer i spannmålspris betydde mer för kväveförbrukningen än vad kväveskatten gjorde. • Historiskt låga kvävepriser sommaren innan skatten togs bort ledde till att en del köpte gödsel för flera år. Högt kvävepris 08/09 sänkte förbrukningen och tömde gårdslagren. • Användningen av mineralgödselkväve har fortsatt minska trots relativt höga spannmålspriser. • Lantbrukaren gödslar efter behovet på det enskilda fältet och inte efter priskvoter. Förändring i genomsnittlig ekonomiskt optimal giva slår inte igenom särskilt mycket på förbrukningen. • Återinförande av kväveskatt ger troligen ingen effekt på utlakningen. • Orättvisa skattebördor skadar svenskt jordbruk, vilket är negativt för alla.

Stabil användning av växttillgängligt kväve från stallgödsel och mineralgödsel Kilo N per hektar

trendlinje visar faktiskt en minskning under perioden och ger perspektiv på den ökade användningen 09/10 som då inte sticker ut på samma sätt. Ett möjligt sätt att förklara varia tionerna i försäljningen är att beräkna hur många kilo vete som går åt för att betala ett kilo kväve, se den nedre kurvan i figur 3. Här har spannmålsoch gödselpriser under respektive vår använts. Kombinationen av kväveoch spannmålspriset, det vill säga gödslingsekonomin, verkar här kunna förklara en del av kväveanvändningen, eftersom kurvorna i mångt och mycket är speglingar av varandra fram till 2009/10. Relativt lågt kvävepris gav ökad användning och vice versa. Därefter skedde ett trendbrott och kväveanvändningen per hektar fortsatte att sjunka trots att det gick åt färre kilo vete för att betala ett kilo kväve. Lägre kvävepris innebar att optimum flyttades upp på optimumkurvan och att alla lantbrukare i teorin därmed borde lagt något större kvävegivor. Men så skedde uppenbarligen inte utan förbrukningen sjönk snarare. Arealen höstgrödor har varit låg de senaste åren (höstsäd förbrukar något mer kväve), men förklarar inte 10/11 eftersom vi då hade stora höstsådda

120 100 80

57 Stallgödsel Mineralgödsel

60 40

04/05

06/07

08/09

10/11

20 0

Figur 4. Växttillgängligt kväve från stall- och mineralgödsel. Användning i samtliga gödslade grödor, kilo N per hektar. Det lodräta röda strecket representerar borttagandet av gödselskatten cid årsskiftet 09/10. Källa 2.

arealer och mycket billigt kväve (figur 3), men ändå stabil eller sjunkande användning per hektar. Undersökning visar minskad användning I den statistiska undersökningen som SCB genomför vartannat år (se faktaruta) kartläggs växtnärings användningen med hjälp av intervjuer. Det är en omfattande undersökning som belyser området ur flera aspekter. I denna kan vi se att på arealer som gödslas är den sammanlagda användningen av lättillgängligt kväve per hektar från både stallgödsel och mineralgödsel stabil (figur 4). Säsongen 04/05 låg den på 107 kilo N per hektar och 10/11 låg den på 108 kilo N per hektar. Däremot ser man att stallgödselkvävet ökat samtidigt som mineralgödselkvävet minskat från 63 till 51 kilo N per hektar under samma period. Sannolikt har det långsiktiga arbetet för att öka kväveutnyttjandet, minska kväveförluster och bevara stallgödselns värde ända fram till plantan genom t.ex. ”Greppa Näringen”, haft en stor betydelse. Men också om man studerar spann målsfält som endast fått mineral gödselkväve (figur 5) bekräftas bilden. I snitt har användningen legat på 115 kilo N per hektar alla gödselår, utom 2008/2009, då användningen till fälligt sjönk. Även här framgår det med andra ord att användningen per hektar av mineral

gödselkväve inte ökat och att den inte påverkades av att kväveskatten försvann. Varför påverkas inte kväve användningen mer av priset? När kväveskatten togs bort motiverades detta med att skatten var ett ineffektivt styrmedel ur miljösynpunkt. Detta verkar vara korrekt, för givetvis påverkar priset i viss mån användningen, men detta kan endast avläsas under extremår, som då kvävepriset fördubblades från hösten 2007 till hösten 2008 för att sedan halveras till sommaren 2009. Detta var ett faktum som fick alla odlare att minimera inköpen för att verkligen göra slut på all över lagrad produkt. När priset sjunkit fanns det tillräckligt många som köpte gödselmedel för flera år framöver för att det skulle påverka statistiken. Antagandet att man kan styra lantbrukets gödselanvändning med en kväveskatt bygger på en ekonomisk modell som beskriver det avtagande merutbytet med hjälp av en utslätad genomsnittskurva. Denna kurva baseras på försök från många olika platser och år och ger bara en bild av hur verkligeheten ser ut i genomsnitt. Antagandet bygger också på att alla lantbrukare verkligen förändrar gödslingen utifrån genomsnittet istället för utifrån de egna förutsättningarna. Vart och ett av försöken som genom snittskurvan bygger på skiljer sig från genomsnittskurvan, precis som förhållandena mellan olika gårdar och

Kilo N per hektar

Ingen ökad kväveanvändning per hektar i spannmål

Ekonomiskt optimum och låg utlakning Proteinbuffring

140 120

115

Skörd, ton/ha

115 109

Felaktig restkvävekurva, kg N/ha

100 80

Korrekt restkvävekurva, kg N/ha 60 40

Optimum

20 0

04/05

06/07

08/09

10/11

Figur 5. Användning av mineralgödsel-N i spannmål. Arealer som enbart gödslas med mineralgödsel.

regioner skiljer sig rejält. Kväverespons kurvorna från enskilda fält är ofta mer dramatiska med en kraftig lutning upp till ett knä där det bryter av på grund av någon begränsande faktor, till exempel vatten, andra näringsämnen, liggsäd, antalet soltimmar m.m. (figur 6) Först där stiger proteinhalten. Den höga kväveeffektiviteten upp till en viss nivå är antagligen något som varje lantbrukare har erfarenhet av och känsla för och som till stor del styr kvävegivan. Hur grödan reagerar på varje specifik jord, med olika förfrukter, på varje plats i landet och med den varierande väderlek vi har, är helt enkelt för komplicerad för att kunna fångas i en enkel matematisk modell. Att lant brukaren vid sitt beslut om kvävegivan på så sätt väger in all sin erfarenhet från det enskilda fältet är den rimligaste förklaringen till den låga pris elasticiteten i praktiken. Slutsatsen utifrån dessa siffror är att priselasticiteten i gödselanvändningen är mycket mindre än man först kan tro. Därmed får en skatt mycket begränsad effekt, eller ingen effekt alls. Liten utlakning vid N-optimum Kväve används dels för att bygga skörd (genom mängden klorofyll) och dels för att bygga proteiner. Då man följer utbyteskurvan upp mot ekonomiskt optimum prioriteras hela tiden skörden på bekostnad av proteinhalten. När skördebegränsande faktorer slår in har plantan däremot möjlighet att använda

Kvävegiva

Figur 6. Principbild över Skördekurva och N-min i marken efter skörd. Grön linje visar exempel på skördekurva på ett enskilt fält. Röd streckad linje visar en felaktig bild av utlakningen vid ökad kvävegödsling, medan den heldragna linjen visar utlaknings kurva enligt senare undersökningar. I området runt optimum avtar skörden, men kväveupptaget stiger fortsatt och kväveöverskottet buffras till stor del genom höjd proteinhalt.

kväve till en högre proteinhalt, vilket gör att proteinhalten fungerar som en buffert. Det är detta som visar sig som en varierande proteinhalt mellan åren och som kan användas som ett mått på hur väl man lyckats träffa optimal kvävegiva. I diskussionen om gödselskatten får man känslan att växtodlingens miljöpåverkan är linjärt beroende av kvävemängden. Det vill säga att varje kilo N som tillförs ger en viss miljöpåverkan och att det därför alltid ger en miljövinst att beskatta mineralgödselkvävet för att påverka användningen, se den streckade linjen i figur 6. Verkligheten ser inte ut så, vilket beskrivits ovan (se också artikeln på sidan 14). En väletablerad gröda plockar upp det tillgängliga kvävet upp till ekonomiskt optimal kvävenivå. När övriga skördebegränsande faktorer stoppar tillväxten och plantan inte längre förmår plocka upp allt kväve och bygga in det som protein, det vill säga på en nivå över ekonomiskt optimum, ökar restkvävemängden i marken. Det är först då som mineralgödselkvävet påverkar miljön genom ökade förluster ut i vattendragen. Men detta handlar om nivåer som ingen är intresserad av att ligga på. Endast kunskap kan minimera miljöpåverkan! Stora ansträngningar har gjorts för att effektivisera användandet av stallgödselkvävet och resultatet

har varit lyckosamt. Inom spann målsodlingen har diskussionen kring kvävegödslingen tagit ny fart den senaste tiden vilket är mycket positivt. Det finns många hjälpmedel som kan användas för att hitta den ekonomiskt optimala kvävenivån på varje enskilt fält eller delar av fältet och analysmetoder som tillhör precisions odlingen kommer bara att utvecklas än mer. -Att använda dessa precisionshjälpmedel tillsammans med lantbrukarens och rådgivarens erfarenheter är det bästa sättet att komma framåt. Förenk ling av sammanhangen på det sätt man gjorde när skatt på kväveanvänd ning infördes var, och kommer alltid att vara, att lura sig själv. Det var en skatt som bara marginellt påverkade användningen av mineralgödselkväve och som i de fall den ändå gjorde det, tyvärr inte heller fick någon större miljöeffekt. / Källor: 1. Försäljning av mineralgödsel för jord- och trädgårdsbruk under 2011/12. SCB; MI 30 SM 1301. 2. Gödselmedel i jordbruket 2010/11 - Mineral- och stallgödsel till olika grödor samt hantering och lagring. SCB; MI 30 SM 1203. 3. Jordbruksmarkens användning 2012. Jordbruksverket; JO 10 SM 1301. 4. Yaras egen försäljningsstatistik, justerad utifrån verkliga brytpunkter mellan gödselåren.

Artikelförfattaren Markus Hoffmann menar att en skatt på mineralgödselkväve inte ger den förbättrade kvävehushållning som måste till av övergödnings- och klimatskäl. Foto: Annika Meijer

Skatt på mineralgödsel-N

är föråldrat

Skatt på mineralgödsel-N infördes 1982, men togs helt bort 2010. Det speglar korrekt dagens kunskap och värdering av miljöproblemen där svenska vattenmyndigheter listat ett 10-tal åtgärder mot P – men ingen mot N. En återinförd N-skatt blir därför ett trubbigt, dyrt och föråldrat styrmedel. Av Markus Hoffmann, LRF

andelsgödselskatten infördes för 32 år sedan, år 1982. Från början var det en prisregleringsavgift på 1:20 och en miljöavgift på 60 öre per kilo N. Prisregleringsavgiften togs sedan bort, men miljöavgiften höjdes från 60 öre till 1:80 per kilo N år 1994. Därefter togs skatten, som den senare benämndes, som bekant bort helt år 2010.

Dåtidens kunskap I backspegeln kan man konstatera att början av 1980-talet var en annan tid än nu på flera olika sätt. Den svenska matproduktionen var ännu inte avreglerad och Sverige var fortfarande inte med i EU. Dessutom var kunskapen om utlakning av kväve från åkermark och dess betydelse i miljön mindre än idag. I mitten av 1980-talet formulerades de

första målen om att halvera kväve- och fosforutsläpp till havet på 10 år. Det faktum att båda ämnena skulle minska lika mycket och på just ett decennium speglar dåtidens kunskap. Ingen skillnad i ambition gjordes mellan kväve och fosfor och 10 år var en jämn och bra siffra. Idag vet vi mer. Det vi vet är att havets behov av avlastning skiljer stort mellan de båda ämnena N och P.

Vi vet också att 10 år är för kort tid för att hinna åstadkomma stor skillnad för tröga biologiska processer som lantbruk är. Förskjutning åt P Idag är det EUs vattendirektiv och EUs havsmiljödirektiv som styr det svenska arbetet med minskat näringsläckage. De svenska vattenmyndigheterna har gjort en lista över verksamma lantbruks åtgärder och där finns ett 10-tal åtgärder som samtliga handlar om fosforläckage. Ingen åtgärd handlar om kväve. Med åren har forskningen nämligen visat att vi bör ge betydligt större tyngd åt att kraftfullt minska fosforläckaget från lantbruket. Det betyder inte att kväve inte längre är viktigt, men det har skett en för skjutning. Mot den bakgrunden är det tydligt att skatt på just kväve är ett styrmedel som inte längre är modernt. Tvärtom är N-skatt föråldrat och tillhör en förfluten tid. Skatt ingen exportsuccé Det kan man ganska snabbt ana eftersom skatt på mineralgödselkväve inte införts i något annat land. Det betyder inte att ingen annan kommit på idén eller att andra länder slarvar med miljöfrågorna. Det betyder helt enkelt att inga andra länder tycker att det är en bra idé. Skatt på kväve i mineralgödsel är inte en svensk policyexportframgång som det svenska antibiotikaförbudet i foder till friska djur i EU faktiskt är. Andra länder har valt andra vägar för att förbättra hushållningen med växtnäring. Att återföra skatten till lantbruket för att finansiera miljöåtgärder, som gjordes på senare år, är inte heller rätt. Det blir en skenbar kompensation eftersom det också kostar pengar att utföra dessa andra åtgärder, som exempelvis att så in en fånggröda. 200 kr/kg N rekorddyrt Efter att skatten togs bort 2010 har försäljningen av mineralkväve inte ökat. Slutsatsen blir alltså att på nivån 1:80 per kilo N hade skatten ingen egentlig styrande verkan. Men Jordbruksverket har räknat ut att skatten teoretiskt sett skulle minska kväveutlakningen från svensk åkermark med cirka 1 500 ton. Det motsvarar 3–4 procent av dagens totala utlakning. Med dagens försäljningsvolym av mineralgödsel och med 1:80 per kilo N skulle skatten dra in cirka 300 miljoner kronor per år.

När skatten på mineralgödsel infördes på 1980-talet värderades N och P som lika stora miljöproblem när de lämnar marken. Numera betraktas NPK-varans 24 procent N inte lika allvarligt medan de 4 procent P som finns i säcken ses som en större miljörisk. Mot P-förluster listar svenska vattenmyndigheter ett 10-tal åtgärder, men inga alls mot N-förluster. Därför är en skatt på N i mineralgödsel ett föråldrat sätt att angripa miljöproblem. Foto: Jens Blomquist Kostnaden för att minska utlakningen skulle då motsvara 200 kronor per kilo N. Det är en rekorddyr åtgärd jämfört med åtgärder i andra samhällssektorer som exempelvis kommunala reningsverk. N-hushållning måste bättras I stället för att återinföra skatter måste andra åtgärder sättas in för att förbättra kvävehushållningen. Idag pratar vi ibland om hur vi gödslade på 1970- och 80-talen och hur mycket bättre det blivit idag. Det är helt sant. Med största sannolikhet kommer vi på samma sätt i framtiden prata om hur vi använde kväve och fosfor under 2010-talet. I det perspektivet kommer vi fundera över varför vi gjorde som vi gjorde eftersom både det biologiska och tekniska kunskapsläget hela tiden flyttas framåt. Lika sant som att skatt på mineralkväve är ett trubbigt styrmedel är det att dagens kvävehushållning behöver bli bättre.

Värdera flytgödseln Kvävehushållning är nämligen inte längre bara en övergödningsfråga utan även klimatfråga. I det sammanhanget är en av de viktigaste utmaningarna fortfarande att använda djurens gödsel bättre. Varför är det så att den som har N, P och K i sin flytgödselbehållare till ett värde av 100 000 kronor inte kostar på en årlig analys för 699 kronor? Ingen kan bedöma NPK-verkan i växt odlingen med så hög precision att man inte skulle tjäna in värdet av en sådan analys. Vi skiljer på synliga och osynliga kostnader i produktionen på ett sätt som inte är helt logiskt. Stallgödsel är också en form av precisions odling som kan vara lika viktig som styrning av mineralgödselgivor inom fältet. Det finns dock en viss mänsklig fascination inför high-tech-lösningar som gör att vi lätt glömmer robust low-tech. /

Martin Jönsson som är driftledare på Nyborgs gård i Uppland debuterade som användare av Yara N-Sensor 2013. Det gav mersmak och 2014 ska höstrapsen bakom traktorn få andragivan med sensorn.

Yara N-Sensor nr 100 blir hävstång i växtodlingen ®

Nyborgs gård köpte den hundrade Yara N-Sensor som såldes i Sverige. Med sensorn får nu driftledaren Martin Jönsson ut mer av insatserna än han fick tidigare. Lägre total N-förbrukning och jämnare grödor blev utfallet av premiäråret 2013. Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord

yborgs gård i Upplands-Bro öster om Stockholm blev inför växt odlingssäsongen 2013 ägare till Yara N-Sensor nr 100 i Sverige. Det var inte något som fick champagnekorkarna att smälla i taket eller marken att skälva på gården. Ankomsten passerade helt enkelt ganska obemärkt. Men användningen är desto mer betydelsefull. Ägaren Nils Bosson och driftledaren Martin Jönsson fick ett användbart verktyg för att bättre anpassa N-givorna.

– Vi är fortfarande gröna på sensorn, men hade god nytta av den under första året 2013, säger Martin Jönsson. Torr premiär 2013 Premiären 2013 var torr. Extremt torr. Från vårbruk till skörd kom det 37 mm på gården. Grödorna led, men de vattenhållande styva lerorna höll emot länge och gjorde ändå att höstvetet gav 5,8 ton per hektar trots bristen på regn. Det var ca 1,2 ton per hektar under medelskörden på 7 ton. Martin Jönsson gav 100 kilo N per hektar i förstagiva till höstvetet som grundplåt. Sedan kom Nyborgs Yara N-Sensor i bruk till andragivan. – Då lät jag den spela fritt, berättar Martin. Lite ovant och obehagligt var det med denna andragiva när centrifugalspridaren tog order från sensorn i stället för från Martin. Den ömsom stängde och öppnade spjällen.

– Ibland gav den inget och ibland blev det rent vitt efter spridaren. Det kändes främmande, men med facit i hand visade sig sensorn ha rätt och Martin lärde sig att våga lita på tekniken. Lägre N-giva Andragivan till höstvetet varierade mellan 0 och 95 kilo N per hektar med ett snitt på 50 kilo N. Så totalt landade kvävegivan på 150 kilo N per hektar inklusive förstagivan. Martin Jönsson uppskattar att det är ca 25 kilo mindre per hektar än vad han hade spridit till höstvetet utan hjälp av sensorn. Det blev helt enkelt kväve över 2013, eller som Martin uttrycker det. – Det blev mer över till lagret. Likadant blev det i maltkornet 2013. Vid sådd fick det en förstagiva på 70 N och därefter en andragiva med sensorn i stadium 31–32 som varierade mellan 0 och 50 kilo N per hektar. I slutänden

var det ca 10 kilo mindre per hektar än utan Yara N-Sensor, tror Martin Jönsson. Betalar sig på 3 år Men en Yara N-Sensor klarar inte uppgiften utan mänsklig insats och den tar tid. – Det krävs lite mer av chauffören, konstaterar Martin Jönsson. Det som krävs är bl.a. att hålla bättre koll på stadier i grödorna, kalibrera och att jämföra värdena från sensorn med en Yara N-Tester som följer med i N-Sensorpaketet. Allt detta ligger i den negativa vågskålen om tid är en flaskhals. – Det tog absolut mer tid, säger Martin Jönsson. Men tiden gav utdelning redan 2013 i form av en jämnare gröda och lägre N-förbrukning. Det gör att investeringen betalar sig på 3 år enligt kalkylen på Nyborgs gård. – Det är kul när man både kan tjäna pengar och hjälpa miljön, summerar Martin. Större utväxling Nyborg valde en standardvariant av Yara N-Sensor som kräver dagsljus för att fungera. Martin tycker inte att det ger problem med kapaciteten hos en 24 meter centrifugalspridare. – Om jag är lite flitig en lång dag kan jag köra över 400 hektar höstvete. Men med större arealer kan det finnas anledning att gå på en Yara N-Sensor ALS med en egen aktiv ljuskälla som går att använda också under dygnets mörka timmar. Då ökar kapaciteten väsentligt. För Nyborg och granngården Rölunda, som också sprider kväve med samma Yara N-Sensor, räckte det med dagsljusversionen. Det väsentliga för Nyborg var att få ytterligare ett redskap att styra kvävet med. Sensorn blir en hävstång som gör växtodlingen intressantare och man kan utvecklas som växtodlare, menar Martin Jönsson. – Utväxlingen av mina egna insatser blir större med en sensor än utan, sammanfattar han. Planerar 2015 Säsongen 2014 får Yara N-Sensor nr 100 på Nyborg prova på höstraps och höstkorn för första gången där sensorn får fördela och variera andragivan. Och redan nu planerar Martin Jönsson för växtodlingsåret 2015. Hösten 2014 tänker han ”spela in” biomassan i

höstrapsen och se hur mycket kväve den innehåller före invintringen, för att sedan också köra förstagivan till höstrapsen våren 2015. Intresset och entusiasmen är inte att ta fel på och han gillar att vara med i vad Martin kallar ”ett riktigt tekniksprång” som är under utveckling och där spelplanen ännu är rörlig. /

Nyborgs gård Landskap: Uppland Areal: ca 630 ha – eget & arrenden Samdrift: granngård på 250 ha Skog: 350 ha Grödor 2014: • höstvete – 390 ha (med insådd av ängssvingel på 32 ha) • höstkorn – 45 ha • höstraps – 60 ha • vårraps – 40 ha • vårkorn – 50 ha • sockerbetor (!) – 10 ha

Sverige på bronsplats

verige, med sina 106 stycken Yara N-Sensorer, låg på 3:e plats i världen i antalet Yara N-Sensorer i praktisk drift sommaren 2013. Ohotad 1:a var Tyskland där användningen har slagit rot rejält och på 2:a plats låg Storbritannien.

50 000 hektar Medelarealen som en svensk Yara N-Sensor körde på under 2013 var 450 hektar. Det gör att den totala arealen som gödslas med sensorn är nästan 50 000 hektar. – Ungefär 80 procent av den arealen är huvudgiva och kompletteringar i höstvete, berättar Knud Nissen på Lantmännen Lantbruk som är distributör i Sverige. Det finns två versioner – Yara N-Sensor Standard som enbart går att köra i dagsljus och Yara N-Sensor ALS som har egen ljuskälla och som går att använda både dag och natt. För den enklare varianten som kräver dagsljus anger Knud Nissen lönsamhetsgränsen

vid 150 hektar. Då balanserar mer intäkten för att variera N-givan med Yara N-Sensor på 3,1 procent vid ett spannmålspris på 1:50, kostnaderna räknat på en avskrivning på 5 år. Våga lita på Men till detta kommer andra fördelar som många gånger är mer betydelsefulla än skördökningen, enligt Knud Nissen – Mindre liggsäd, högre trösk kapacitet och jämnare kvalitet. Dessutom kan växtskyddsinsatser och tillväxtreglering behovsanpassas när sensorn läser av beståndets biomassa under sprutning. Knud Nissens egen erfarenhet är att en Yara N-Sensor underlättar att komma närmare optimal kvävegiva det enskilda året. Han minns flera år med många telefonsamtal från lantbrukare som tvivlade på sin sensor och dess förmåga att avgöra rätt N-giva. – Men de som litade på sin sensor gjorde helt rätt visade det sig efteråt, säger Knud Nissen. /

Engagemang och eftertanke

anpassar N-gödslingen

Nej, vi kan inte förutsäga hur vädret under säsongen blir. Inte heller kan vi veta vilken skörd vi kommer att få. Men det går ändå att komma ganska nära optimal kvävegödsling genom att kombinera egen erfarenhet med informationen som ett eller flera av de hjälpmedel som står till buds kan ge. Av Gunilla Frostgård, Yara

ödslingsoptimum varierar över åren och mellan olika fält. Det vet alla. De senaste årens arbete med Yara N-Sensor har dessutom lärt oss hur stor variationen kan vara inom ett och samma fält. Därför kan det kännas svårt att hitta

rätt nivå på gödslingen. Då är det lätt att ge upp och konstatera att vädret och året har så stor betydelse för skörde utfall och kvävemineralisering att det inte ens är lönt att försöka anpassa och variera givan. Ger samlad bild Numera finns några olika redskap och metoder att använda som beslutsstöd när kvävenivån ska bestämmas. Varje metod har sina styrkor, men också svagheter. Det absolut bästa för att komma så nära som möjligt är därför att kombinera erfarenhet och sunt förnuft med ett eller helst flera olika hjälpmedel. De ger en bra samlad bild. Egen erfarenhet väger tungt Man kommer ganska långt genom att använda sig av historiska skördenivåer och proteinhalter. Kunskap om hur den egna marken fungerar och vilken

förmåga den har att leverera kväve under olika förhållanden är också en viktig pusselbit. Men det kan vara en mycket god idé att ta hjälp av olika metoder som stöd när beslutet ska fattas om mer N ska tillföras och i så fall hur mycket. Tre enkla hjälpmedel De viktigaste hjälpmedlen som står till buds för att definiera behovet av kompletterande kvävegödsling är 1. Yara N-Tester 2. Nitratstickor 3. Yara N-Prognos. Även egna nollrutor kan vara till hjälp för att få grepp om mineraliseringen. Sedan kan givorna varieras över fältet med Yara N-Sensor, men grundläggande, oavsett om man kör sensor eller inte, är att finna rätt genomsnittlig nivå för tilläggs gödslingen. Då vägleder dessa tre hjälpmedel. /

1. Yara N-Tester mäter N-koncentration Yara N-Tester (tidigare Kalksalpermätaren) lanserades för mer än 15 år sedan. Den mäter kvävekoncentrationen i bladen och visar om grödan lider brist på N eller inte. Redskapet fungerar utomordentligt bra och mätningen är tillförlitlig. Men mätaren kan inte veta varför grödan lider av kvävebrist. Det anar ofta odlaren bättre. Kanske har det varit torrt och då finns tillfört kväve outnyttjat kvar i marken. I det läget stämmer inte rekommendationen att gödsla mer. Det är därför viktigt att använda N-Tester med omdöme och att försöka ta reda på om det kväve som tillförts har kommit grödan tillgodo och om markens egen mineralisering har kommit igång eller inte.

Yara N-Tester används för att bestämma N-koncentrationen i växten. Den kan tillförlitligt bedöma om grödan lider brist på N eller inte, men mätaren kan inte veta varför det råder N-brist, t.ex. om det är torrt. Värdet behöver därför kompletteras med en egen bedömning.

2. Nitratstickor ger ögonblicksbild Nitratstickor som används under säsong är en välbeprövad metod att i fält få grepp om aktuell kvävestatus. Man mäter nitratkoncentrationen vid stråbasen. Metoden ger en ögonblicksbild av grödans N-upptag. Stickorna kan vara till god hjälp för att få veta om grödans upptag av kväve är igång. Det finns rekommendationer för olika utvecklingsstadier. Men vid torrt väder kan mycket N finnas kvar i marken outnyttjat. Därför kan även denna metod behöva kombineras med egen klokhet och kunskap om årsmånen.

Nitratstickor mäter Nkoncentrationen vid stråbasen och är också användbara för att se om grödan lider brist på kväve eller inte. Men stickorna kan liksom Yara N-Tester inte veta i vilken utsträckning tidigare tillfört kväve har utnyttjats eller om årsmånen gjort att det fortfarande ligger kväve kvar i marken.

3. Yara N-Prognos visar N-levererans

Med hjälp av Yara Handsensor mäts N-upptaget i kvävestegar på olika ställen i landet under säsong. Mätningarna redovisas under namnet Yara N-Prognos och kan vara en god hjälp när beslutet om eventuell tilläggsgödsling ska fattas. Här kan man få grepp om hur årsmånen påverkat markens mineralisering och grödans upptag av kväve.

Yara N-Prognos kallas den redovisning av N-upptag i regionala fältförsök som varje vecka under odlingssäsongen redovisas i Yaras nyhetsbrev och på vår hemsida. Mätningarna görs med så kallad handsensor och kväve upptaget anges i kilo upptaget N per hektar. Genom att mäta upptaget i ogödslade rutor och jämföra dessa mätningar med hur mycket kväve som tagits upp i de gödslade leden kan man få ett bra grepp dels om markens kväveleverens på de enskilda platserna och dels om tillfört N tagits upp av grödan. Genom att följa prognoserna kan man bilda sig en uppfattning om årsmånens inverkan på kväveleverans och upptag. På så sätt får man det komplement till Yara N-Tester och nitratstickor som behövs för att förbättra besluts underlaget.

På Bjertorp används bästa möjliga beslutsunderlag Ingemar Gruvaues, driftledare på Bjertorp i Västergötland, är inte nöjd med generella kväverekommendationer. I artiklarna på sid 16-17 och sid 18 beskriver han varför ett statiskt råd ofta bommar målet, hur han tänker när kvävenivån på Bjertorp ska bestämmas samt vilka åtgärder han vidtar för att komma så nära ekonomiskt och miljömässigt gödslingsoptimum som möjligt.

I utlakningsanläggningarna på Lanna mäts avrinningen från de separat dränerade försöksrutorna med vippkärl. En viss andel av vattnet samlas upp i dunkar. Vattnet i dessa skickas regelbundet för kemisk analys.

Lisbet Norberg och Andreas Carlander provtar sugcellerna på Götala försöksgård.

Artikelförfattaren, Sofia Delin i ett gödslingsförsök sommaren 2013. Foto: Anna-Karin Krijger.

Ökad kväveutlakning först vid gödsling över ekonomiskt optimum Kvävegödsling är den viktigaste insatsen för att nå hög skörd i många grödor. Samtidigt leder alltför höga gödslingsnivåer till ökat läckage till omgivningen där det orsakar problem med övergödning. Hur mycket kan man gödsla utan att påverka utlakningen? Detta har man undersökt i sex försök i Västergötland. Text & foto: Sofia Delin, SLU

antbrukare är anvisade att inte gödsla med mer kväve än vad som är ekonomiskt optimalt för att minimera kväveutlakningen. Då avser man i första hand en anpassning till gödslingsbehovet på fältnivå. Plats specifik gödsling eller precisionsgödsling med hänsyn till variationer inom enskilda fält skulle kunna minska utlakningen ytterligare. Men det förutsätter

att man sänker utlakningen mer på de fältdelar där man med precisionsgödsling minskar givan än vad man höjer utlakningen på de fältdelar där givan höjs. Frågan är alltså om gödslingen påverkar utlakningen främst då ekonomiskt optimum överskrids, eller om effekten är avsevärd redan vid lägre givor. För att studera nitratutlakningen efter olika kvävegödslingsnivåer och

skörderespons, anlades fältförsök i havre 2007, 2008 och 2009 på en sandjord samt 2009, 2010 och 2011 på en lerjord i Västergötland. Försök på lättjord 2007–2009 På SLUs försöksgård Götala utanför Skara studerades utlakning efter gödsling till havre på ett fält med måttligt mullhaltig grovmo.

Optimal gödsling för såväl plånbok som vattenkvalitet

-1

-2

-3

-4

Optimal kvävegiva

-5

Lerjord, Lanna

Skörd ton per ha

1 Skörd, skillnad från optimum

Utlakning kg NO3-N per ha

Utlakning kg N per ha 50

Optimal kvävegiva

40 30

-1

20 -2

-3

0 -10

-4 -150

-100

-50

100

150

Utlakning, skillnad från ogödslat

Lättjord, Götala

Skörd ton per ha

-150

-100

-50

100

Kvävegödsling, skillnad från ekonomisk optimum, kg N per ha Skörd: 2007 2008 2009

Utlakning: 2007 2008 2009

Skörd: 2009 2010 2011

Utlakning: 2009 2010 2011

Figuren visar hur skörden och utlakningen påverkas av gödsling över och under ekonomiskt optimum i försöken på de två olika jordarna. Så länge skörden ökar med mer än 10 kg per kg tillsatt gödselkväve ökar inte utlakningen nämnvärt. Men när skördekurvan avtar och grödan inte längre tar upp så mycket kväve, ökar istället utlakningen. Axlarna anger gödsling och skörd över och under ekonomiskt optimum, förutsatt att prisrelationen mellan spannmål och gödselkväve är 1:10.

Utlakningen studerades i ett försök per år med sju kvävegödslingsnivåer mellan 0 och 135 kilo kväve per hektar. Markvattnet provtogs med keramiska sugceller placerade på 80 cm djup. Utifrån koncentrationen av nitrat och uppmätt avrinning beräknades nitrat utlakningen. I dessa försök studerades således endast nitratutlakning, då sugcellerna inte tar upp större kväve föreningar. Försök på lerjord 2009–2011 På Lanna försöksstation väster om Skara, studerades utlakningen på ett par olika fält med måttligt mullhaltig styv lera (2009 och 2011) och mellanlera (2010). Skörd och kväve utlakning bestämdes i fem led med olika kvävegödslingsnivåer mellan 0 och 180 kilo kväve per hektar. Utlakningen mättes från separat dränerade rutor. Utifrån vattnets kvävekoncentration och uppmätt avrinning från varje ruta kunde utlakningen beräknas. Här studerades således den totala kväveutlakningen (inklusive större kväveföreningar). På båda platserna flyttades försöken mellan ytor, för att endast studera effekten av gödsling ett enskilt år och

inte ackumulerade effekter från flera år. Utlakningseffekter under 14 månader efter gödsling (till och med juni efter följande år) beaktades. Liten utlakningseffekt under optimum I fem av försöken fann man att kvävegödslingsnivån till stråsäd inte påverkar utlakningen nämnvärt så länge den leder till en skördeökning på åtminstone 10 kilo kärna per kilo kväve. Över denna gödslingsnivå avtog skörderesponsen och nitratutlakningen ökade gradvis. Den ekonomiskt optimala kväve givan beror på prisrelationen mellan gödsel och spannmål. Beroende på aktuella priser, sammanfaller ekonomiskt optimum ganska väl med den högsta gödslingsnivå som ännu inte påverkar utlakningen. Att gödsla ekonomiskt optimalt kan alltså vara det bästa både för plånboken och för vattenkvaliteten. Men utlakningen kan påverkas något även vid lägre gödslingsnivåer. I det sjätte försöket, som låg på lerjord, regnade det kraftigt alldeles efter gödsling. Detta ledde till att en del kväve läckte ut snabbt, förmodligen via sprickor i marken. Under år med

k raftigt regn direkt efter gödsling kan alltså utlakningen påverkas även vid lite lägre gödslingsnivåer, men de betydande effekterna är även då vid riktigt höga gödslingsnivåer. Pricka rätt gödslingsnivå Att gödsla ekonomiskt optimalt, kan alltså även innebära minimerad utlakning, åtminstone per kilo producerad spannmål. Att effekten på utlakning skiljer såpass mycket över och under ekonomiskt optimum visar att platsspecifik gödsling inom enskilda fält har en potential att minska utlakningen ytterligare jämfört med gödsling efter ett fälts genomsnittliga gödslingbehov. Svårigheten ligger i att göra en god prognos av gödsling behovet vid gödslingstillfället. För detta finns flera hjälpmedel, såsom nollrutor som visar markens kväve leverans och Yara N-Sensor som är ett hjälpmedel för att anpassa gödslingen till variationen i kvävegödslingsbehov inom enskilda fält. Förutsättningarna för en bra prognos bör bli bättre om man analyserar varje fältdels gödslings behov än om man bara skattar behovet från en fältdel som man tror är representativ. /

Tabellrekommendationer missar målet K Förhållandena i det enskilda fältet avgör optimal N-giva. För att hitta den duger inte generella rekommendationer. I stället behöver man läsa av N-behovet med de hjälp medel som står till buds som Yara N-Sensor, N-Tester och 0-kväverutor. Av Ingemar Gruvaeus, Lantmännen Lantbruk, Bjertorps egendom, Kvänum

väve är det insatsmedel som kostar mest, har störst påverkan det enskilda året och ställer till med flest skörde- och miljöproblem vid överdosering. Att kvävegödsla mera rätt på den enskilda platsen det enskilda året är därför både en ekonomisk fråga och en miljöfråga. Men det som är rätt i teorin är inte alltid lätt i praktiken. Det ena året är ju inte det andra likt. Särskilt gäller det i växtodling som påverkas av skiftande väderförhållanden mellan åren. Ändå är det lätt att man gör på samma sätt år efter år. Planering räcker inte Vi är ju, när det gäller kvävegödsling, till och med ofta uppmanade att utgå från något medeltal i skörd och standardvärden för stallgödseleffekter, förfrukts effekter m.m. i den växtodlingsplan vi har skyldighet att ha inom ”Nitratkänsliga områden”. När man nu lägger ner arbete på att p lanera enligt konstens alla regler är det kanske lätt att sedan slå sig till ro och räkna med att det ska stämma också i praktiskt utfall det enskilda året. Det gör det inte! Det är naturligtvis bättre att planera än att bara gissa, men om man vill komma någorlunda rätt räcker det inte. Om man råkar ut för liggsäd har man ju per definition misslycktas och visst händer det ibland att några fält i trakten ligger manglade. Likaså har man ju också uppenbart gödslat fel om man har för höga eller får låga proteinhalter i maltkorn eller vete.

Yara N-Sensor® är ett av flera hjälp medel som gör att vi kan komma närmare optimal N-giva i lantbruket än vad fallet är idag. 16

N-rekommendation prickar inte rätt Alla kväveförsök som gjorts under åren visar också tydligt att optimal N-giva varierar kraftigt mellan år och platser. De visar också att det inte är skördenivån som är den viktigaste faktorn för att förklara variationen i N-optimum. Det framgår av figur 1 som visar resultat från de senaste årens N-gödslingsförsök i höstvete. Beräknad optimal N-giva enligt Jordbruksverkets rekommendationer på y-axeln visas i förhållande till verkligt optimum i det enskilda försöket på x-axeln. Av figuren framgår att Jordbruksverkets rekommendation var alltför hög vid låga kväveoptimum (hög markleverans) medan rekommendationen inte alls

Verktyg för N-beslut Jag vill nämligen påstå att vi kan komma närmare optimal N-gödsling än vad vi i lantbruket i stort lyckas med idag och faktiskt även till rimliga insatser. Inga redskap ger väl enskilt en perfekt lösning idag, men genom att använda lite olika källor bör vi kunna bli mycket bättre. I senare års kväveförsök ser vi att genom att använda information om platsens kväveleverans (mätt i nollruta i vetets flaggbladsstadium med en handburen N-Sensor) tillsammans med den i efterhand kända skörden kan vi få en riktigt bra beräkning av optimal kvävegiva (figur 2). Idag använder rådgivningen framförallt nitratstickor eller Yara N-Tester som hjälpmedel. Tillsammans med nollrutor, som kan ge lite tidigare indikation på större kvävebehov, bör vi kunna bli betydligt bättre än idag på den enskilda gården. / Hur vi använder dessa hjälpmedel för att pricka mer rätt i N-gödslingen i höstvete, havre och vårkorn beskriver jag i artikeln på nästa sida.

300 250 200

Optimal N-giva enl. SJV, kg/ha

Fältförhållanden avgör N-optimum Det var, som syns i figur 1, inte heller så att man generellt låg mera fel på gårdar med stallgödsel än på gårdar utan. Variationen var stor oavsett och min tolkning är att förhållanden på den enskilda platsen det enskilda året är avgörande. Det spelar t.ex. säkert stor roll om det är en torr eller blöt höst för hur mycket av det kväve som mineraliseras som blir kvar till nästföljande gröda. Särskilt tydligt kan det ju bli efter ärter, bönor, höstraps och andra kväverika förfrukter. En regnig vår kan också ge förluster av kväve som vi slipper torra år. Dessutom har vi olika såtider och olika skördenivåer mellan åren som ytterligare späder på variationen. Allt detta fångar inte en generell rekommendation upp. Ska vi lyckas bättre får vi använda andra hjälpmedel för att bättre hitta rätt giva på rätt plats det enskilda året.

N-rekommendation stämmer dåligt med N-optimum

150

Stallgödselgård Gård utan djur 1 till 1

100 50 0

50 100 150 200 250 Optimal N-giva beräknad i efterhand, kg/ha

300

Figur 1. Optimal N-giva enligt Jordbruksverkets generella rekommendationer (y-axel) i jämförelse med verkligt N-optimum som beräknats i efterhand (x-axeln). Beräkningarna är baserade på 61 höstveteförsök år 2008-2012, Sverigeförsökens serie M3-2278. I Jordbruksverkets rekommendationer har hänsyn tagits till skördenivå, förfrukt, djurhållning och mullhalt. Samtliga beräkningar gäller fodervete utan proteinbetalning. Om SJVs rekommendation och verkligt N-optimum hade varit detsamma hade alla punkter i ett sådant idealtillstånd sammanfallit längs den blå linjen. I själva verket visar den svarta trendlinjen att SJVs rekommendation blir för hög när N-optimum är lågt och för låg när N-optimum är högt.

Bättre träffbild med “modell N-Sensor” 300

Optimal N-giva enl. “modell N-Sensor”, kg/ha

klarade av att förutse platser som hade höga optimum (låg markleverans). Och detta trots att beräkningen är gjord i efterhand då ju faktiskt skörden var känd. I praktiken kommer dessutom skördeskillnader mellan fält och år till som vid beräkningen i figur 1 alltså var kända.

250 200 Stallgödselgård Gård utan djur 1 till 1

150 100 50 0

100

150

200

250

300

Optimal N-giva beräknad i efterhand, kg/ha Figur 2. Optimal N-giva beräknad utifrån mätning med handburen N-Sensor i nollruta (y-axeln) i jämförelse med verkligt N-optimum som beräknats i efterhand (x-axeln). Kvävegivan enligt ”modell N-Sensor” på y-axeln är beräknad för fodervete utan proteinbetalning enligt formeln: 0,0160 x skörd -2,25 x SN-värde i nollruta + 90. När den optimala N-givan beräknas på detta sätt och matchas mot verkligt N-optimum blir anpassningen betydligt bättre än i figur 1. (Samma försöksserie har använts som i figur 1.)

Artikelförfattaren Ingemar Gruvaeus (t v) och hans kollega Johan Ekblom använder hela batteriet av hjälpmedel för att finslipa kvävegivorna på Bjertorp i Västergötland. Det innebär att Yara N-Sensor, N-Tester och handburen N-Sensor kombineras med omdöme och intresse för att hamna mer rätt.

Anpassning i höstvete 1. Vid 1:a gödsling inför tillväxtstart lägger vi 60–100 kg N beroende på tidpunkt. Samtidigt anläggs en noll ruta genom att på en 20 meterssträcka stänga av en 6-meterssektion på vår 24 m rampspridare. Det är ett smidigt sätt att ordna en nollruta.

Bjertorp använder hela verktygslådan På Bjertorp används hela arsenalen av N-verktyg för att ta ut svängarna och våga variera. Inom samma fält kan givan justeras med 100 kilo N per hektar.

2. Till 2:a givan lägger vi upp till ca 160–180 kg N/ha inklusive 1:a giva om förfrukten är spannmål och beståndet är bra. Yara N-Sensor används för att justera inom fält om det finns glesa partier eller om det finns stora variationer i beståndet. Men vid jämna bestånd använder vi inte N-Sensor utan sparar den möjligheten till justering till 3:e givan. 3. Mätning av nollruta med handburen N-Sensor (görs av Hushållningssällskapet) i DC 32–37. 4. Bedömning av skördenivå görs mellan tummen och pekfingret. 5. Avstämning görs också med Yara N-Tester i det gödslade beståndet. Särskilt viktigt om förluster misstänks. 6. Slutjustering vid 3:e kvävegivan i flaggbladsstadiet, DC 37–39, med ca 0–60 kg N vid nollrutan och varierat över fält med Yara N-Sensor.

Av Ingemar Gruvaeus, Lantmännen Lantbruk, Bjertorps egendom, Kvänum

å Bjertorp har vi erfarenhet av ogödslade nollrutor under 3 år och de har indikerat en variation mellan år, fält och förfrukt på ca 60 kilo N per hektar. Genom att använda dessa hjälpmedel tycker jag att det varit mycket lättare att ta ut svängarna, d.v.s. ha modet att gödsla tillräckligt lite där behovet varit lågt och våga gå upp tillräckligt högt där det inte funnits något kväve i marken.

Tillräckligt noggrant Ofta poängteras att vi måste veta skörden för att kunna lägga rätt kvävegiva. Men eftersom skörden är svår att skatta tidigt blir det ett alibi för att inte göra något. Själv tycker jag inte att det är ett stort problem. Att gissa skörden inom ± 1 ton per hektar när det är dags att tilläggsgödsla lyckas man

nästan alltid med och då hamnar man inom ± 10–15 kilo N rätt beträffande skördens påverkan och den noggrann heten är tillräcklig. Snabbare än växtanalys Genom att variera givan inom fält med Yara N-Sensor kan vi dessutom ta hänsyn till olika förhållanden inom fältet. Sensorn mäter ju kvävemängd i grödan, precis som gamla tiders växt analys fast bättre och snabbare, och ger en bra bild av variationen över fältet. Med hjälp av Yara N-Sensor har vi justerat givan inom fält med upp till ca 100 kilo N per hektar beroende på bestånd eller kväveupptag i vete. Det finns alltså stora variationer att ta hänsyn till och nu finns också teknik att fånga upp variationen med. /

Anpassning i havre och vårkorn 1. Vid kombisådden anlägger vi enkelt en nollruta genom att från traktorhytten stänga av gödselgivan i en 4-meters sektion på vår 8-meters Överum CombiJet på en någorlunda jämn del av fältet som sås. Kvävegiva vid sådd ca 80–100 kg N beroende på förfrukt. 2. Mätning av nollrutor med handburen N-Sensor (görs av Hushållningssällskapet) i DC 31–32. 3. Bedömning av skördenivå mellan tummen och pekfingret. 4. Om kväveförluster misstänks mäts även gödslat bestånd med Yara N-Tester. 5. Slutjustering av kvävegivan i DC 31–37 med ca 0–50 kg N vid nollrutan och variation över fält med Yara N-Sensor.

Det finns en stor global efterfrågan på spannmål som för närvarande balanseras av god tillgång. Men konsumtionen ökar varje år vilket betyder att det - återigen - krävs en global rekordskörd för att tillgodose efterfrågan. Behovet av mineralgödsel kommer därför att öka, vilket återspeglas i att produktionskapaciteten har ökat.

Är marknaden i balans eller obalans? Tillgång och efterfrågan på spannmål är en stark drivkraft för gödselpriserna. Samtidigt lever gödselpriset sitt eget liv beroende på tillgång och efterfrågan. Balansen ändras kontinuerligt. Av Mogens Erlingson, Yara

lla aktörer i marknaden är med och drar sitt strå till stacken. Aktörerna har helt olika målsättningar beroende på om de är köpare eller säljare - och det finns många i en stor global marknad.

Dessutom är livsmedelsproduktionen och dess insatsvaror påverkade av politisk styrning. I EU har vi gått från produktionsstöd till gårdsstöd i en rad CAP-reformer, och det finns importtull samt antidumpingavgifter på en del av de aktuella produkterna. Detta är inte unikt för EU. De flesta av världens länder styr på liknande sätt; exporttullar och av staten subventionerade gödselpriser är inte ovanligt. Balans eller obalans I all marknadsekonomi är balansen mellan tillgång och efterfrågan central för prisbildningen. Mineralgödsel är ett produktionsmedel för att producera livsmedel och det är spannmål som är den globalt dominerande livsmedels

produkten. Den globala konsumtionen ökar med cirka 2 procent per år (diagram 1) vilket betyder att efter frågan på spannmål är växande. Enligt prognoser från USDA (Jordbruksdepartementet i USA), kommer produktionen att öka och det krävs en global rekordskörd för att möta efterfrågan (diagram 1). Prognosen säger också att lagren ökar något (diagram 2). Denna bild medför att världens spannmålsinköpare sitter lugnt eftersom det finns gott om spannmål, eller i varje fall en trygg balans mellan tillgång och efterfrågan. På grund av denna balans har priserna på vete och majs sjunkit sakta men säkert under hösten och vintern. Rekordkylan i USA har resulterat i

Kraftigt ökad produkton av spannmål Miljoner ton 2500

• Konsumtionen ökar med 2 % per år

2450

• Kraftig produktionsökning krävs för att möta efterfrågan.

2400 2350 2300 2250

• Ny rekordskörd, annars sjunker lagren. Produktion

• Bra spannmålspriser krävs för att detta ska ske.

2200

• Det kommer att vara stor efterfrågan på gödsel.

2150

Konsumtion

2100 2050 2000 1950 06

13E

14F

Diagram 1. Konsumtion och produktion av spannmål globalt enligt USAs jordbruksdepartement (USDA), februari 2014.

Lagerläget för spannmål Dagar 85 80 73 dagars lager

75 70 65 60 55 06

13E

14F

Diagram 2. Världens lager av spannmål motsvarar 73 dagars konsumtion enligt USDA:s prognos i februari 2014.

spekulationer kring utvintring, men detta har i slutet av februari ännu inte haft någon större påverkan på priserna. Det finns alltså en stor efterfrågan på spannmål som balanseras av god tillgång. För att få fram en rekordskörd av spannmål kommer det att krävas mer mineralgödsel. Marknaden växer och efterfrågan är god. Men även tillgången på gödsel är god. Produktionskapaciteten har ökat i länderna kring Persiska viken och i Nordafrika.

Kinesiskt exportrekord och sedan exporttull Kina har under 2013 slagit export rekord med 8,3 miljoner ton urea, jämfört med 6,9 miljoner ton året före. En ökning med 1,4 miljon ton och en fördubbling jämfört med 2012. Kina har under lång tid haft en oerhört snabb tillväxt, men nu kommer det signaler om att tillväxten mattas. Detta har bland annat resulterat i lägre energipriser och produktions

kostnaden för urea har sjunkit. Kina producerar en stor del av sin urea med kol som energikälla, till skillnad från de flesta andra länder som använder naturgas. Billigare energi har medfört större produktion och större export. Dessutom har Kina en exporttull för att styra exporten. Under perioden januari till juni var exporttullen 15 procent, därefter sänktes den till 0 procent, och som framgår av diagram 3 är det under andra halvåret som merparten av den kinesiska urean exporteras. Oroligt i Ukraina Under andra halvåret 2013 har ett flertal producenter i Ukraina och angränsande länder stannat sin gödselproduktionen eller kört med reducerad kapacitet. Detta har de gjort eftersom produktionskostnaden varit högre än världsmarknadspriset. När detta skrivs pågår stora demonstrationer i Ukraina. Det pågår en politisk dragkamp om Ukraina ska vara nära allierat med Ryssland eller om de ska närma sig EU och USA. Ukraina är beroende av rysk gas och priset på denna. I december träffades en överenskommelse mellan Ryssland och Ukraina vilken säkrar ett lägre gaspris (Fertecon Nitrogen Report 2013-12-19) och en lägre produktionskostnad för Ukrainas gödselindustri. USA, Europa och Indien köper Vårbruket rycker allt närmare och i år är det många som väntat med att köpa

Rekordexport av urea från Kina 2011

2012

2013

9000

Diagram 3. Kina har under 2013 ökat sin export med 1,4 miljon ton jämfört med föregående år. Exporten under 2013 var 8,3 miljoner ton jämfört med 7,9 miljoner ton 2013.

8000 7000 kt produkt

6000 5000 4000 3000 2000 1000 Jan

Feb

Mar

gödsel, speciellt i USA. Men just nu driver både USA och Europa efter frågan på gödsel. Samtidigt är Indien tillsammans med andra länder i denna region, till exempel Bangladesh, intresserade av att köpa urea. Efter frågan på gödsel blir under några månader större än utbudet, det är konkurrens om att få volymer, vilket resulterar i att priserna stiger. Svensk marknad tog fart När gödselförsäljningen startade sommaren 2013 var priserna betydligt lägre jämfört med ett år tidigare. Ett kilo kväve kostade i juli cirka 9:25 vilket kan jämföras med 10:35 i juli 2012, det vill säga en prissänkning på cirka 1:00 krona per kilo kväve eller 10 procent. Detta resulterade i en hög försäljning under sommaren och priserna höjdes något. Sedan blev det stopp. Under skörden och fram till oktober var försäljningen mycket svag. I början av oktober sänktes priserna, men det var inte förrän i månadskiftet oktober–november, när det började spekuleras i prishöjningar, som marknaden tog fart. Vi bedömer att många odlare gjorde en stor del av sina inköp under november. I december och januari har priset på kväve stigit med cirka 15 procent och för NPK med 8-9 procent. Priset på 1 kilo kväve var i januari drygt 10 kronor. Prisgolv och pristak avgör I diagram 4 beskriver jag vilka krafter som påverkar gödselpriset och att det

Apr

Maj

Jun

Jul

Aug

Sep

Okt

Nov

Dec

Tillgång och efterfrågan styr gödselpriset Tillgång

Efterfrågan

Produktionskapacitet Produktionskostnad Energi – gas/kol Fosfor Kalium Politik Karteller

Areal spannmål och andra grödor

Sätter golvpris

Sätter takpris

är balansen eller obalansen mellan dessa som bestämmer hur priset blir i olika marknassituationer. Lägsta pris, eller golvpris, bestäms av produktionskostnaden plus eventuella skatter och tullar. Om priset går under produktionskostnad så stoppas produktionen. Ovanför golvpriset bestäms priset av tillgång och efterfrågan på såväl gödsel som spannmål. Pristaket nås när spannmålsodlarna slutar köpa för att det blir olönsamt att gödsla.

Spannmålspris Gödselpris

Gödselpris

Satsa på en bra skörd av god kvalitet Det kommer att vara fortsatt stor efterfrågan på spannmål till bra priser, men troligen inte på de goda prisnivåer vi haft de senaste åren. Det krävs en rekordskörd för att tillgodose efter frågan. Det kan hända mycket från det att denna artikel författades i februari, tills den är tryckt och tills det är vårbruk. Men allt tyder just nu på att det är klokt att satsa på en bra skörd av god kvalitet. Lycka till med årets gröda! /

Inte bara gödsel

-du kan få AdBlue från Yara också Yaras AdBlue-produkt heter Air1 och är ledande i Sverige. Alla nya och större fordon, till exempel många traktorer och tröskor, renas från kväveoxider. Detta görs genom att tillsätta AdBlue-vätska i avgaserna via så kallad SCR-teknik.

ir1 är en av marknadens renaste och mest tillförlitliga AdBlue-produkter. Men det är mycket mer än en högkvalitativ produkt. I Yaras koncept ryms allt från egen produktion till flexibla påfyllningssystem, skräddarsydda helhetslösningar och en hög servicenivå. –Vårt Air1-koncept innebär att vi tar ansvar hela vägen, säger Mikael Edsäter på Yara, som är ansvarig för Air1 på den

svenska marknaden. Det är ett väl fungerande system från produktion till leverans som garanterar både kvalitet och renhet. –Detta innebär en stor trygghet för våra kunder, fortsätter Mikael, eftersom de då vet att de alltid får en produkt de kan lita på. Och oavsett om det gäller ett stort åkeri eller enskilda lantbruksföretag, så kan vi alltid erbjuda en skräddarsydd lösning som passar det aktuella behovet.

AdBlue renar avgaser Trots att dagens dieselmotorer och katalysatorer ständigt förfinas och utvecklas, så är detta inte tillräckligt för att nå upp till de allt tuffare kraven på minskade utsläpp inom EU. I princip alla ledande fordons- och maskintillverkare har därför valt att använda sig av en teknik som kallas SCR (Selective Catalyst Reduction) i kombination med AdBlue. AdBlue är en vätska som innehåller urea och avjoniserat vatten. För att få benämnas AdBlue måste produkten uppfylla ett antal givna specifikationer. I korthet innebär SCR-tekniken att AdBlue sprutas in i avgaserna innan de passerar katalysatorn. I katalysatorn reagerar urean med de skadliga kväveoxiderna och omvandlar en

Du kan köpa Air1 direkt från Yara eller från någon av många återförsäljare. AdBlue sprutas in i avgaserna innan de passerar katalysatorn. I katalysatorn reagerar urean i AdBlue med de skadliga kväveoxiderna som omvandlas till kvävgas och vattenånga.

Ett flexibelt påfyllningssystem Yara hjälper dig så att du får ett påfyllningssystem som passar just din gård. Du kan välja mellan 10-liters dunk, 210-liters fat, 1 000-liters IBC eller minibulkanläggningar. Air1 kan köpas direkt av Yara eller via någon av våra återförsäljare. Vill du veta mer om Air1 och vad vi på Yara kan erbjuda dig, är du välkommen att kontakta följande personer: - Mikael Edsäter, mobil 070-567 19 62 eller via mikael.edsater@yara.com - Roger Oldberg, mobil 070-608 30 72 eller via roger.oldberg@yara.com Du kan också läsa mer om Air1 på www.air1.info (engelsk text).

Smart minibulkanläggning för stora gårdar. Emballage om 10, 210 och 1000 liter finns också.

betydande del av de skadliga kväve oxidgaserna till kvävgas och vattenånga; ämnen som är ofarliga för miljön. Maximal prestanda Air1 produceras i Yaras egna fabriker. Huvudråvaran tas från ureaproduk tionen och förs direkt över till särskilda tankar där den blandas med avhärdat vatten. Allt sker under mycket kontrollerade former. – Slutprodukten analyseras kontinuerligt för att säkerställa en jämn kvalitet och varje batch märks för full spårbarhet, förklarar Mikael. Air1 uppfyller alla krav som ställs i den internationella standarden ISO 22441 vilket säkerställer maximal prestanda och hög driftsäkerhet i fordonens SCR-system. /

Se upp för okontrollerad AdBlue Handeln med okontrollerad AdBlue ökar i Sverige och det kan vara frestande att köpa en produkt som erbjuds till ett väsentligt lägre pris än vad marknaden i övrigt erbjuder. Men se upp, det kan kosta betydligt mer än det smakar. – Ofta transporteras AdBlue i tankbilar som tidigare använts för andra kemiska ämnen, förklarar Mikael Edsäter. Resultatet blir en förorenad produkt som inte uppfyller gällande standard. Har man otur kan den kontaminerade produkten allvarigt skada katalysatorn. Följden kan bli stillastående traktorer och maskiner. För att fullständigt eliminera risken för föroreningar använder Yara alltid egna tankbilar som enbart transporterar Air1. Även behållarna på 1000-liter, som många kunder väljer att ha i anslutning till sin verksamhet, är rena och återfylls aldrig. Alla begagnade behållare smälts ned och görs om till nya behållare. – Att reparera en skadad katalysator brukar vara förenat med ganska omfattande reparationskostnader, så vi avråder bestämt ifrån att hantera okontrollerad AdBlue, betonar Mikael Edsäter.

Yara AB Box 516 261 24 LANDSKRONA