N-styrning är ett hantverk – tre exempel från praktiken

N-styrning är ett hantverk

Niclas Sjöholm på VäxtRåd jämför N-styrning med ett gediget hantverk. För ett lyckat resultat krävs träning, erfarenhet och vassa verktyg.

Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Niclas Sjöholm, VäxtRåd. Foto: Lantmännen

…N-styrning kräver både träning, erfarenhet och vassa verktyg.”

Niclas Sjöholm basar för VäxtRåd och har sina egna kunder i Mälardalen. I VäxtRåd använder man nitratstickor sedan decennier, och har en gedigen samlad erfarenhetsbas att stå på. Niclas bedömer att man ofta prickar rätt med hjälp av nitratstickorna.

– Men de ska användas med omdöme och med hänsyn till rådande vattentillgång i marken, säger han.

Kräver Nollruta Sedan många år kompletterar VäxtRåd nitratstickorna med en Yara N-Tester ™ , och tillsammans utgör de båda verktygen ”en fenomenal kombination” enligt Niclas. Men allra bäst tycker han om Yara Handsensor – det senaste tillskottet som gjorde entré inför säsongen 2015.

– Den är outstanding, utbrister Niclas. För att Handsensorn ska kunna utnyttjas till sin potential krävs en Nollruta på fältet. Den tycker Niclas är en pedagogisk finess där ögat kan uppfatta och hjärnan förstå hur det aktuella N-upptaget ser ut i fält. – Man behöver inte vara raketforskare för att fatta att man inte behövde tillläggsgödsla med kväve på en Nollruta som var mörkgrön 2019.

Men Nollrutan duger bara som vägledning i extremfallen när den är mörkgrön och inte skiljer sig från det gödslade fältet, eller ljusgul med obefintlig tillväxt. I mellanlägena är det Handsensorn som uppfattar nyanserna, men sensorn behöver Nollrutan.

– Så vi påminner alltid kunder om Nollruta både när vi ses och i växtodlingsbrev, berättar Niclas.

Från gissning till råd I hans område är strategin ofta att lägga en rak giva på 120–140 kilo N per hektar till höstvetet som ska vara tillgänglig inför stråskjutningen. När sedan Nollrutan skvallrar om N-upptaget i 2:a halvan av maj är det lätt att bromsa tilläggsgödslingen alternativt gasa i relation till förväntad avkastning och det N som tagits upp.

– Med Nollruta och sensor går vi från en gissning till ett kunskapsbaserat råd, slår Niclas fast.

Han poängterar de klimat- och miljömässiga fördelarna som sensorn ger, och att det för odlaren nu finns goda möjligheter att anpassa N-givan under säsong.

– Nu går det att slippa liggsäd vid skörd!

Både såg och sax I Mälardalen vinner höstraps terräng, men Niclas understryker att ojämn N-spridning är förödande för grödan. Det syns direkt på utvintring i överlappningen mellan kördragen om N-givan är för hög. Rätt justerad maskin är alltså grunden för att kunna styra N med någon ordning.

– Alla kvadratmetrar måste få samma giva om det ska vara meningsfullt att arbeta med kvävestyrning, sammanfattar han.

Själv jämför Niclas kvävestyrningen med ett hantverk.

– Vi arbetar med olika verktyg precis som en hantverkare använder t.ex. fi gursåg, fogsvans och plåtsax!

Och precis som ett lyckat hantverk kräver N-styrning både träning, erfarenhet och vassa verktyg. /

Ola Reslow, Reslow Agri AB.

”Ska minnas och hinnas”

Nollrutor, sensormätning och

CropSat samverkar för att fördela och variera kvävet på Reslow Agri AB på Österlen i Skåne. Nollrutorna är den svagaste länken, för man ska minnas och det ska hinnas med, säger Ola Reslow.

Reslow Agri AB utanför Simrishamn i Skåne använder sig sedan flera år av Nollrutor och mätning av N-upptag i höstvete med Yara Handsensor. Mätningen sköter HIR Skåne.

Varierande N-effekt I driften finns kyckling- och kalkonuppfödning. Stallgödseln gör att N-mine

Från backspegel till dagsläget

Mattias Hammarstedt, HIR Skåne.

N-styrning till höstvete skedde förr genom att kika i backspegeln och i efterhand bedöma om man gödslat rätt. Numera tillåter Nollrutor och Handsensor Mattias Hammarstedt att justera N-givan under säsong och efter dagsläget i fält.

Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord

Mattias Hammarstedt är växtodlingsrådgivare på HIR Skåne med placering på Österlen, och går in på sitt 21:a år som rådgivare 2020. Han har samlat på sig mycket erfarenhet av N-styrning genom ett stort engagemang för frågan, och genom att arbeta i projekt med t.ex. Absolut Company där stärkelseveteråvaran kräver exakt kvalitet.

Enkelt recept Sedan 2014 använder han och HIRkollegorna Nollrutor och Yara Handsensor för att anpassa N-givorna i höstvete hos sina kunder.

– Vi kämpar på, rapporterar Mattias. Hans formulering antyder att det krävs lite påminnelser och pedagogisk övertalning för att kunderna ska anlägga Nollrutor och därmed ge möjlighet att mäta N-upptaget med sensorn. Det är dock inte alltför komplicerat att anlägga en Nollruta menar Mattias och beskriver ett enkelt recept.

– Två harvpinnar fastsatta i lättviktspresenningens öljetter på ena sidan. Fäster harvpinnarna i marken med presenningen i vindriktningen så att vinden håller presenningen nere. När man kört förbi rutan så att gödselkornen inte når den, rullar man ihop presenningen och sätter fast den med ett gummiband på traktorns frontvikt, förklarar han.

Då är presenningen redo till nästa Nollruta. Men man får inte glömma att märka ut Nollrutan med sprutpinnar!

Rådgivning för backspegeln Av Mattias kunder utnyttjar ca 50 procent Nollrutan för att titta på och lära sig något av. Den andra hälften lägger 0-ruta och använder den aktivt med Handsensor. Ytterligare några av dessa senare går vidare och använder CropSat för fördelning av kvävet inom fältet. Allt hänger på intresse hos odlaren.

Mattias Hammarstedt är nöjd med att N-styrningen går framåt och lyfter växtodlingsrådgivningen.

– Fram till för bara några år sedan kunde vi bara säga i efterhand vad vi skulle ha gjort, framhåller han.

Det innebar att kika på proteinhalter i skördad vara och föregående års försöksresultat, för att därigenom gissa sig till rätt nivå inför kommande år. En rådgivning för backspegeln.

Senare skördeuppskattning Idag är det annorlunda när man vet N-behovet genom Nollrutor och Handsensor och kan justera under säsong. Nu kan man blicka framåt genom framrutan i stället för att snegla bakåt. Det som krävs är en uppskattning av skörden.

– Gödslar man fel beror det i princip på att man bedömer fel skörd, summerar han.

Det innebär inte att skördeuppskattning är enkelt. Tvärtom understryker Mattias. Det är lika svårt nu som det alltid varit. Nyare fältförsök visar att N-komplettering går att göra ända fram till stadium 59, men Mattias Hammarstedt förordar att göra kompletteringen i stadium 39–49. Senare givor ger högre proteinhalt, men något lägre skörd. En senare komplettering innebär i alla fall att skördeuppskattningen kan göras mycket senare än vad vi är vana vid och det underlättar. Eller som Mattias mycket kärnfullt uttrycker saken. – I stadium 30 vet man inget! Mattias är inte odelat positiv till sensorn. Den är dyr och inte direkt smidig i fält anser han. Dessutom tror han att lite lägre upplösning och noggrannhet inte hade missat målet med N-styrning på något avgörande sätt. För framtiden hoppas han att kunskapen kan bakas in i effektiva, digitala mobilappar. Men för stunden erbjuder Handsensorn den bästa lösningen för N-styrning. – Handsensorn och Nollrutor är det bästa vi har just nu. /

raliseringen varierar ganska mycket mellan åren, så det finns behov av att veta hur stort N-upptaget verkligen är det enskilda året. På sammanlagt drygt 600 hektar åker växer höstvete på halva arealen, och på den halvan försöker Ola Reslow få ut 4–5 Nollrutor.

– Men man ska minnas och det ska hinnas med, skrattar han.

Större nytta med styrfil Nollrutorna är inte speciellt komplicerade, men det är inte någon självklar

Jag ser faktiskt inte något enklare …”

het att breda ut presenningar i hektiska vårbrukstider. Ola intygar dock att konceptet gör nytta vid kompletteringsgödslingen.

– Vi spelar med den 3:e kvävegivan och styr efter behovet av fodervete eller om varan ska gå som kvarnvete, berättar han. Reslow Agri AB tar steget fullt ut på ca 150 hektar av höstvetearealen och använder där CropSat för att fördela kvävet med styrfil.

– Kvävet gör större nytta om det fördelas efter skördepotentialen inom fältet, menar Ola.

Så trots omaket med Nollrutor fortsätter han på den inslagna vägen och konstaterar avslutningsvis:

– Jag ser faktiskt inte något enklare sätt att mäta kväveupptaget i grödan. /