Få ut mera av studierna

FÅ UT MERA AV STUDIERNA en är m tid! a ietid t s ä ä n d n i s k a ns b stu

Tuomas Saloniemi 1

Förord Den här guiden är skriven med tanke på dig. Avsikten är att den ska underlätta dina universitetsstudier, ge dig en mångsidigare bild av dem och hjälpa dig att undvika några av de vanligaste fallgroparna i studielivet. Guiden har sammanställts av musikkandidat Tuomas Saloniemi. En första version av den gavs ut 1995 och en uppdaterad version utkom 2002.

Beställare är Studentkåren vid Helsingfors universitet HUS. I den här guiden används en hel del material från den föregående guiden, så jag vill tacka författarna Katja Ryti och Annukka Uusitalo.

Den här guiden kan användas på många sätt. Här ges så praktiska råd och tips som möjligt för att studierna ska löpa bättre och bli mera givande. Guiden vill även fördjupa det som man genom olika utvärderingssystem har kommit fram till i fråga om olika inlärningsstilar och vidga synen på universitetsstudierna. Guiden försöker också ge extra vägkost som hjälper dig att uttolka resultaten av olika utvärderingssystem.

Flera personer har intervjuats för den här guiden. Jag vill tacka Mikko Valkonen, Leena Huovinen, Anna Parpala, Marja-Leena Hauhia, Juha Nieminen, Johanna Mikkonen, Raija Lahdenperä, mina kolleger på HUS och min hustru Airi Lahtinen.

HUS centralkansli, 1.6.2012

Guiden Få ut mera av studierna Författare Tuomas Saloniemi Layout Oscar Hagen Översättning Theresa Norrmén Utgivare Studentkåren vid Helsingfors universitet Tryckeri Yliopistopaino

1

Innehåll 1. Få ut allt av studierna, eller: hur man studerar

I det här avsnittet går vi igenom grundläggande saker som inlärningen: attityd, motivation och olika verktyg som underlättar inlärningen.

2. Verktyg för mera givande universitetsstudier

Det här avsnittet handlar om olika studiestilar och hur de påverkar inlärningsresultatet. Dessutom går vi igenom hur man söker och hittar information.

3. Studietekniker

I det här avsnittet fördjupar vi oss i de studietekniker som nämndes i första avsnittet. Speciellt fokuserar vi på läs- och skrivkompetens och hur man skriver i akademisk stil.

4. Roligare tillsammans

När man studerar på universitetet är det också viktigt att kunna göra saker tillsammans och fungera i grupp. I det här avsnittet ger vi råd och tips om hur man gör bra grupparbeten och kan arbeta tillsammans.

5. Universitetsgemenskapen som arena för mera givande studier

I det här avsnittet berättar vi om universitetet som gemenskap, om universitetets utveckling och om gemensamt ansvar.

6. Studenterna och hälsan

I det här avsnittet går vi igenom faktorer som påverkar studenternas hälsa.

För att uppnå goda studieresultat krävs det fysisk och mental hälsa och psykiskt välbefinnande. Det här avsnittet tar också upp arbete och studier samt ekonomiska frågor.

2

Inledning Livet är människans bästa tid, åtminstone enligt Matti Nykänen. Att studera på universitet är ett mångårigt projekt som för med sig många omvälvningar i en människas liv. Att flytta bort hemifrån, anpassa sig till en ny miljö och eventuellt skapa nya människorelationer är alla starka stressfaktorer. Men ett nytt livsskede är också en enorm möjlighet som det lönar sig att försöka få ut allt av.

Ibland känns det som om allt inte går som det borde. Få inte panik för det, det är normalt.

Speciellt i början av studierna händer det många saker samtidigt och det skulle vara underligt om allt gick som en dans. Att uppleva motgångar och ha en känsla av att inte räcka till är helt normalt och är något som säkert varenda unistuderande upplever.

På uni ska var och en bygga upp sin egen, självständiga studieväg. Du har själv ett stort ansvar för hurdan din examen blir. Men universitetet kan erbjuda dig stöd av många slag: studieplanerare, tutorer, tutorlärare, studiepsykologer och studentpräster finns alla till för dig. Det viktigaste rådet angående dina studier är: fråga. Största delen av alla problem med studierna kan undvikas bara man vågar fråga. Om det är något du inte fattar på en föreläsning finns det sannolikt många andra i samma sal som inte heller förstår det. Om studierna inte löper ska du be om hjälp i tid. Den finns.

Den här guiden är inte avsedd att vara någon universalguide till galaxen. Snarare är detta en samling råd och tips och ett försök att presentera de vanligaste felen som studenterna gör i studielivet. I guiden beskrivs bland annat studietekniker och olika sätt att lära sig (avsnitt 2 och 3), studenternas sociala välbefinnande (avsnitt 5 och 6) och olika skyddsnät (avsnitt 6).

Studietiden är inte något mellanskede i en människas liv. Att ta en examen är en mångårig process och studietiden är en del av det riktiga livet. Njut av det!

3

1. Få ut allt av studierna, eller: hur man studerar Att studera på universitetet skiljer sig mycket från studierna i gymnasiet eller yrkesskolan. Studierna är friare och det finns flera valbara kurser. Men samtidigt har studenterna själva ett större ansvar. Kort sagt: den efterlängtade akademiska friheten är äntligen här.

Du beslutar själv vad du vill studera och hur du vill använda din frihet. Men en stor frihet innebär också ett stort ansvar. Universitetet erbjuder mycket stöd och hjälp, men du måste själv veta hur du utnyttjar dem. Numera följer universitetet automatiskt med din studieframgång och skickar ut en förfrågan om din studietakt ifall du har färre än ett visst antal studiepoäng. Men det är klokare att själv vara aktiv och se till att få ihop studiepoängen än att göra utredningar i efterskott.

Om studierna inte framskrider så som planerat (oavsett orsak) ska du kontakta studieplaneraren i tid. Om det behövs kan du få tilläggstid för studierna, men ju tidigare du får situationen under kontroll, desto smidigare kan dina studier fortsätta..

1.1 Attityd till inlärningen Varför sökte du dig till just det här studieområdet? Det är ingen lätt fråga. Svaren är många: för en del är detta deras drömbransch, en del har halkat in på det av en slump och andra tycker att det annars bara verkar intressant. Alla dessa är lika värdefulla skäl att studera det man studerar. Trots att frågan sällan har något entydigt svar kan det löna sig att fundera på den ibland.

Studierna är en process som helt säkert förändrar dig. Under studietiden växer och formas din professionella identitet småningom. Processen är långsam och omärkbar, men den pågår ändå hela tiden.

Optimism och ett öppet sinne är viktiga, för de stöder studiemotivationen och gör livet mera meningsfullt. Det innebär inte att man inte ibland kan uppleva humörsvängningar eller en enorm känsla av kraftlöshet. Om du känner frustration, kraftlöshet eller brist på motivation ska du i tid tala med studentpastorn, studiepsykologen, kompisarna, föräldrarna eller din partner. Sådana känslor är en normal del av inlärningsprocessen. Att börja studera på uni innebär för många också att man flyttar till en annan ort, medan ens närstående stannar kvar på den gamla hemorten. Det är bra att hålla kontakt med sina gamla kompisar, men också att försöka hitta nya. Om det känns svårt kan du till exempel börja med att gå till Nyyti ry:s chillkvällar.

1.2 Motivation För att studera behöver man förstås motivation. Böckerna tentar inte sig själva och räkneövningarna måste göras. Men ibland försvinner motivationen. Det är helt naturligt. Att studera är ett mångårigt projekt och det händer säkert ibland att man tappar sugen helt. I en omfattande examen ingår också kurser som du tycker är ointressanta och som du bara vill bli av med så fort som möjligt. Låt inte sådant bromsa upp studierna.

4

Om du tycker att du har tappat motivationen lönar det sig att fundera på vad det beror på.

Bristande motivation är sällan det egentliga problemet, i allmänhet är detta ett symptom på något annat, kanske på en dålig lärare, en besvärlig tidpunkt för kursen, en illaluktande bänkkamrat eller problem i parförhållandet? Att hitta lösningen på ett enskilt problem kan ibland förbättra situationen och göra att man mår bättre. Om motivationsproblemen är svåra kan man försöka hitta nya infallsvinklar, exempelvis genom arbetslivet eller kurser man gått tidigare. Olika kurser kan också kräva olika studietekniker. Mer om det senare.

Ofta är motivationsproblemen i själva verket något annat än bristande motivation. Och kom ihåg: också en besvärlig kurs tar slut någon gång och då behöver du aldrig mera återvända till den. Dessutom känner man sig jätteduktig om man klarar en krånglig kurs. Att slutföra ett jättestort forskningsprojekt kräver studiemotivation och goda sittmuskler. Men studierna ska inte bara vara ett glädjelöst slit. Om studierna inte flyter ska du börja ändra på en sak i taget ända tills du återfinner studieglädjen. Det är roligt att studera!

1.3 Zen och konsten att studera Som det redan sades: att studera på universitet skiljer sig mycket från dina tidigare studieerfarenheter. Förutom att läsa böcker, tentera och göra hemuppgifter får du småningom ett vetenskapligt förhållningssätt: du får en yrkesidentitet, lär dig praxis inom den vetenskapliga världen och blir småningom expert på ditt område. På uni ska man ta till sig massor av stoff och det tar tid att smälta allt. Ha tålamod. Och var smart och fundera över vad du håller på med.

Om allt har gått bra hittills har du säkert inte stannat upp för att fundera hur du studerar.

Det finns många olika sätt att behandla information. Ibland kan bristande motivation helt enkelt bottna i olämpliga studievanor. Det finns många sätt att ta till sig kunskap

Genom att skriva (anteckningar, essäer) Genom att titta (kompendier, powerpoint, visuellt minne) Genom att lyssna (föreläsningar, bandspelare som hjälpmedel för minnet) Genom att rita (scheman, tankekartor eller varför inte serier) Genom beröring (kinestetiskt minne)

De här metoderna är generaliserade beskrivningar, de flesta människor använder flera av dem. Du kan testa dem alla för att se vilken som passar dig. I grund och botten spelar det ingen roll hur du tar till dig information, det viktiga är att du hittar ett sätt som passar dig och det ämne du studerar. Efter att man har tagit till sig informationen måste man också kunna behandla den. Också här lönar det sig att hitta sitt eget sätt: strukturerar du en bild av den enorma informationsmosaiken eller gestaltar du kunskapen lineariskt, i den ordning du har lärt dig den?

Olika studenter har också olika uppfattning om vad som är optimala studieförhållanden.

En del vill (till grannarnas förtjusning) lyssna på heavymusik för full volym medan de läser, medan andra kräver tystnad. En del lär sig bäst i grupp, andra på egen hand. Här måste man pröva sig fram. På universitetet finns massor av ställen man kan använda för studiearbete. I biblioteken finns det inte bara läsesalar för tyst arbete, utan också grupparbetsrum 5

som man kan boka eller foajéer där man kan jobba. I institutionens korridorer finns soffor och bord som man faktiskt gärna får använda för läsning och studier.

Det finns många olika studietekniker. När du har fått ordning på din studiemiljö och har hittat ett lämpligt inlärningssätt kan du ta en funderare på hur du riktigt studerar. Att bara läsa igenom sitt material flera gånger är inte alltid det mest förnuftiga.

1.4 Planera! Eller: hur man gör planer och inte håller dem Att avlägga en examen tar många år. Ingen kan från början riktigt ana hur mycket tid man måste satsa på studierna. För det krävs det planer. I början lönar det sig att hellre göra för många planer än för få.

Universitetet kräver att studenterna gör en studieplan (ISP). Planen ska vara en skiss över hur du ska få din examen och vilka kurser som krävs för det. Speciellt under det första året är det bra att sätta ner tid på den. Studiehandledarna har ofta en god uppfattning av hur mycket tid olika kurser kräver och hur en förnuftig ISP ser ut. Ditt veckoschema kanske ser tomt ut, men kom ihåg att det går åt mycket tid också till annat än enbart föreläsningar.

Det är minst lika viktigt att hinna förbereda sig, läsa och skaffa information. För att inte tala om att också ha fritid och koppla av.

ISP ska vara en individuell studieplan, och det kan den också vara. Men ofta görs den upp enligt en färdig modell och det kan hända att den inte är realistiskt dimensionerad. Om du tycker att din ISP är för stram ska du inte vara rädd för att ändra på den. Det kan hända att den tid som krävs för en kurs har uppskattats av någon som tycker att allt på kursen är självklart. Studera din ISP och fundera vad du vet från förr. Om du redan har grundläggande kunskaper i ett ämne krävs det sannolikt mindre tid för de fördjupade kurserna än i ett ämne som är helt nytt för dig.

ISP kan uppdateras varje år, och det är också en god idé att göra det. Dina målsättningar och din tidtabell kan leva, men det är ändå viktigt att planen fortfarande är målinriktad.

Lärartutorerna, studiekompisar och din egen erfarenhet från de första åren hjälper dig säkert när du i framtiden uppdaterar din ISP. Nöj dig inte bara med ISP, utan gör också egna arbetsplaner. När infaller kurstenterna, när ska du ha läst hälften av tentböckerna? Skriv in det i din kalender eller gör en separat plan på papper. Ju flera planer du gör, desto snabbare kan du anpassa dina aktiviteter efter din måltidtabell.

Om dessa inte sammanfaller bör du fundera varför. Är din tidtabell orealistisk eller finns det andra skäl till att planen inte håller? Var inte rädd för att justera tidsgränserna. De är ett verktyg, inte ett mål.

Det lönar sig att göra upp arbetsplaner för hela studietiden.

6

Kalender Ibland går arbetsbördan och dina målsättningar inte ihop. Då är det bra att anteckna alla dagliga aktiviteter i kalendern. Efter några veckor har du en klar bild av vad du sätter din tid på. Om du tycker att det är meningsfullt kan du också använda kalendern till att planera ditt vardagsliv. I kalendern skriver du in allt som du inte får smita från:

Föreläsningar Måltider Större arbeten, seminarieuppsatser, pro gradu, etc.

Andra studieperioder som kräver självständigt arbete Motion Viktiga personliga aktiviteter, som hobbyer och annat socialt liv

Anpassa din veckorutin till tidtabellen för människor som är viktiga för dig. Gör inte upp för strikta planer – planera in ett luftigare dagsprogram efter en stressig dag. Sätt in dagens viktigaste saker på tider som passar dig bäst. Lär känna dig själv: är du morgon- eller kvällspigg? Placera in de svåraste och tyngsta sakerna enligt det.

Det är inte vettigt att göra alla veckor likadana. Lär känna dig själv: gillar du att följa en viss dagsrutin eller behöver du omväxling med jämna mellanrum?

1.5 Sjabbel Ibland går allt helt åt skogen, så också i studierna. När du blir underkänd i en tent, dina räkneövningar inte duger eller om luften går ur studierna av andra skäl lönar det sig att i detalj fundera över varför det gick så.

7

Man kan lära sig mycket också av en kurs som man sjabblat bort. Att noggrant reda ut orsakerna till att det gick som det gick hjälper framför allt dig själv. Självanklagelser höjer inte vitsorden och ger inga studieprestationer, men du kan få värdefull information om vad som egentligen hände. Lättast gör du det genom att fundera på följande frågor: Vad hände?

Exempelvis att du blev underkänd i en stor tent.

Varför hände det?

Exempelvis för att du misslyckades med tidsplaneringen och därför läste en del av tentböckerna slarvigt.

Hur kan du korrigera detta?

Justera tidtabellen inför omtenten så den är mera realistisk, förbered dig bättre.

Man kan också ha hjälp av mera detaljerade frågor. Förutom de ovanstående kan man fundera på: Vad har ditt sjabbel för följder? Måste studieplanen förändras, ändras tidtabellen för andra kurser?

Hur borde du ändra på ditt beteende?

Behöver du mera tid för studierna, borde du använda en annan studieteknik, behöver du mera självdisciplin?

Behöver du mera tid, har du tillräckligt med ork?

1.6 Fråga!

På uni får man många viktiga färdigheter, men inom alla vetenskaps- och konstgrenar är en av de viktigaste säkert förmågan att ifrågasätta och fråga. Den förmågan är helt för att växa akademiskt sett. Att kunna fråga och reda ut saker i vardagen är också undantagslöst mera till nytta än skada.

8

Gör det till en vana att fråga och ifrågasätta. Ofta är det bra att klä sin fråga i ord och faktiskt ställa den. Inom vetenskapssamfundet och på universitetet råder samma regler som överallt annanstans: det finns inga dumma frågor. Du har rätt, och faktiskt skyldighet, att förstå och därigenom lära dig. Det svåraste med att fråga är i allmänhet att hitta den rätta frågan och att formulera sina tankar.

På uni förutsätts du kunna fråga och söka hjälp när du behöver det. Med stor sannolikhet finns det du söker någonstans, så börja med att söka. Då får du antagligen snabbast svar på din fråga. Först ska du fundera ut exakt vad det är du söker och vad du behöver. Du kan strukturera ditt behov exempelvis med hjälp av följande stomme: Direkt rådgivning och information Kurser och studiehelheter: var hålls kursen, när hålls den, hur utvärderas den?

Finns den här informationen redan på webben?

Förståelsefull hjälp När behöver jag andligt stöd? Hur får jag nya vänner? Var hittar jag studiemotivationen? Ämneshandledning Vilka kurser behöver jag för examen, vilka saknas ännu? Lönar det sig att ta den eller den kursen, vilka kurser behövs med tanke på arbetslivet?

Studieteknisk handledning Hur kan jag studera bättre? Hur håller jag koncentrationen, hur utnyttjar jag olika studietekniker?

Du kan vända dig till lärare och lärartutorer också utanför föreläsningarna eller mottagningstiderna. Men respektera andras arbetsro ifall någon t.ex. ber dig komma under mottagningstid. Det är bra att ha strategisk blick – om du märker att din professor är djupt försjunken i sitt arbete lönar det sig kanske att vänta till nästa mottagningstid. Lärarna har mycket annat som de ska göra på uni förutom att undervisa och det ska de sköta utanför mottagningstiderna. Fundera alltid på om du kan hitta svar på din fråga på webben.

Sannolikt får bättre och snabbare svar där.

Många gånger kan du hitta andra på uni som är intresserade av samma saker som du eller som kan berätta mera om dem

9

Att ställa frågor är också ett bra knep för att fokusera på de lästekniker som behandlas i nästa avsnitt. Fundera på vad du vill lära dig av en viss bok, varför den har valts för just denna kurs och om det är det bästa verket just för dig. Finns det annat material som förklarar saken tydligare? Du kan också berätta för kursläraren vad du anser om materialet, men kom ihåg att det är lärarna som i sista hand beslutar om undervisningens innehåll och det material som ska användas.

Medan du läser kan du också fråga dig om informationen i boken motsvarar eller står i konflikt med det du tidigare har lärt dig och om du behöver mera information från någon annan källa. De frågorna lönar det sig att anteckna i en studie- eller föreläsningsdagbok.

1.7 Forska!

Forskning och undervisning hör till universitetens grundläggande uppgifter. Förhållandet mellan dem är inte alltid problemfritt, trots att det ena inte kan existera utan det andra.

Tillsammans utgör de vetenskapssamfundet, som vi kommer att ta upp senare. Speciellt i slutskedet av studierna knyts de två ihop till en oskiljbar helhet.

Forskning är inte bara en metod, utan också en attityd. I allmänhet lönar det sig att undersöka och väga allt. Du kommer att märka att vissa saker intresserar dig mera än andra och att det finns många saker som är nödvändiga för din examen, men inte för din framtid.

Så ska det också vara. En av idéerna med universitetsexamen är att den ska ge en bred allmänbildning.

1.8 Utvärdera Utvärdering hänger ihop med att fråga och forska. Förhåll dig analytiskt till studierna.

Utvärderingen är ett verktyg för utveckling, inte bara av inlärningen, utan också av undervisningen och hela inlärningsmiljön. Utvärdering är också att värdesätta, för det som utvärderas anses ofta vara något eftersträvansvärt och nödvändigt. Eftersom utvärderingen kraftigt styr verksamheten och målinriktningen måste den ses som något större än enbart ett vitsord som läraren ger eller som man får på basen av slutprodukten i någon kurs. I bästa fall är utvärderingen överlagd, realistisk, fortgående och stöder den vidare utvecklingen.

Att kunna utvärdera är också en del av din expertis. Det krävs mycket mod och vishet för att kunna berätta för andra på vilka områden de borde utvecklas och att kunna avslöja vad det är som du inte vet själv. Utvärderingen är ett kraftfullt verktyg som i bästa fall hjälper dig att se vilka områden i din expertis som behöver utvecklas.

Utvärdering är mycket annat än bara en webblankett i slutet av kursen. Hur man ger och tar emot respons behandlas här nedan: det är ingen medfödd förmåga, utan en färdighet som måste övas upp.

10

1.9 Respons Ett viktigt verktyg för studierna är att ge och ta emot respons. Att ge respons är ingen enkel sak, det är något man måste lära sig. Med tiden går det sedan allt lättare. Respons måste ges med eftertanke och man måste fundera hurdan respons man själv skulle vilja få.

Respons kan ges i olika situationer. Ibland ges den muntligt genast efter ett föredrag, ibland samlas den in med en webblankett efter kursen. Fundera noga på vilka de kärnfrågor är som du vill ge respons på. Sammanfatta dem i ett par meningar. Kom ihåg att det i alla kurser och föredrag alltid finns något som är bra också. Ta tid på dig och var snäll. När man ger respons ska man inte vara alltför släpphänt eller allmängiltig, men å andra sidan ska man också undvika att tillspetsa och generalisera. Gå under inga omständigheter till personligheter, inte ens på skoj.

Idén med respons är att hjälpa alla att lära sig. Den som tar emot responsen får feedback på sitt arbete, men den som ger respons ska också aktivt tänka på och fundera igenom vad det är man ger feedback på. Avsikten är inte att genera andra eller framhäva sitt eget kunnande. Att försöka briljera och framhäva sig själv är dålig respons. Om kursvitsordet är knutet till responstillfället kan det till och med sänka ditt vitsord om du sköter saken dåligt. Att kunna ta emot respons är också en konst. Om du får negativ respons ska du komma ihåg att den bara gäller ditt arbete, inte dig själv. Kommentarerna kan kännas orättvisa. Det lönar sig att be att få dem skriftligt och återkomma till dem om några dagar.

Studera ditt arbete ur responsgivarens synvinkel och rätta uppenbara brister. Fundera sedan på de mest problematiska punkterna – hur kan du förbättra ditt arbete så att de saker som nämns i responsen korrigeras?

Osaklig respons är förstås en annan sak. Då är det fråga om mobbning, något som ingen ska behöva utstå. Om du anser att du har blivit osakligt bemött ska du kontakta trakasseriombudsmannen på ditt universitet.

Under din studietid kommer du att få hundratals webbenkäter om olika saker. Tyvärr är universitetet en enorm inrättning och den vänstra handen vet inte alltid vad den högra foten just har frågat om, så överlappningar kan ske. Men besvara ändå enkäter i mån av möjlighet, för med hjälp av dem kan man förbättra studiemiljön och undervisningen. Det är viktigt, på allvar.

11

SWOT- analys Som stöd för dina studier kan du också använda en SWOT-analys. SWOT (Strengths, Weaknesses, Opportunities, Threats) är ett redskap för analys av nästan vad som helst.

Det är ett enkelt fyrfält där man skriver in det analyserade fenomenets egenskaper. SWOTanalys kan med framgång användas för att ge ett grepp om din inlärning och ditt kunnande.

Det är alltid bra att göra SWOT-analysen på papper. Du kan också göra tidsserier för att följa med hur någon viss sak utvecklas.

Exempel på SWOT-schema.

Starkheter

Svagheter

(Snabb läsare, teorin delvis under kontroll)

Möjligheter

(Kursen x kunde göras som boktent, svenska kursen under sommaren på öppna uni)

(Långsam skribent, oklart hur man refererar)

Hoten

(Flera kurser på varann, räcker tiden? arbetsschemat fortfarande öppet)

12

2. Verktyg för mera givande universitetsstudier Att studera på universitet kan vara mycket annorlunda jämfört med det du är van vid från förr. När kraven på både informationens kvantitet och kvalitet ökar kan du uppleva att det sätt du studerat på förr inte räcker till. Några av de viktigaste verktygen och målsättningarna för universitetsstudierna är att man ska kunna söka, bedöma, producera och presentera information. Trots att alla vetenskapsgrenar har sina egna, speciella villkor för detta, är kärnan i alla akademiska studier att man övar sig i att göra egna val, fatta självständiga beslut och producera ny kunskap. Avsikten med det här och följande avsnitt är att ge dig konkreta tips som du kan välja bland och modifiera för att få verktyg som kan hjälpa dig att studera bättre.

Det bästa sättet att göra studierna mera givande och bli sakkunnig på ditt område är att målmedvetet och beslutsamt förändra ditt beteende så att det bättre motsvarar de krav som den nya miljön ställer på dig. Universitetet formligen svämmar över av ny kunskap och nya intressanta saker, så du måste vara på alerten. Hur vet man vilka källor det lönar sig att läsa och var man ska söka information till exempel för en essä eller en avhandling?

Det finns enorma mängder av alternativa källor, men hur ska man kunna hitta dem och välja de rätta? Också personer med stor läsvana kan bli förvirrade bland alla vetenskapliga verk och artiklar, för de böcker man ska läsa innehåller mycket fakta i koncentrerad form.

Boken är läst, men vad gav den? Eftersom olika situationer och läroämnen kräver olika läsmetoder är det bra om man kan identifiera både sina egna metoder och de som krävs i olika situationer.

Förmågan att skaffa information och fördjupa sig i den kunskap som redan finns är den grund som studenterna använder för att bygga upp ny kunskap på. För att kunna producera ny kunskap och kunna formulera den behöver man förutom förmåga att samla information också förmåga att uttrycka sig flytande i tal (avsnitt 3.12–3.14) och skrift (avsnitt 3.5–3.6). De är båda viktiga verktyg för att presentera akademisk kunskap, men de behövs också för studierna och inlärningen.

2.1 Olika inlärningsstilar Det går att forska vetenskapligt i hur man studerar och lär sig. Olika universitet har olika mekanismer för utvärdering och respons. Dessa mekanismer och de system som de bygger på analyserar din studieframgång, din prestationsprofil och andra faktorer och försöker gestalta en ungefärlig bild av hur du lär dig. I bästa fall ger utvärderingssystemen dig en bild av dig som studerande, vilket kan hjälpa dig att nå dina mål, men ibland kan de visa helt fel. Men trots allt är det bra att gå igenom all information som rör studierna och fundera på hur den kan hjälpa dig med inlärningen.

Inlärningen kan beskrivas i olika fyrfält och scheman. Ett sätt att gestalta hur man närmar sig studierna är att dela in angreppssätten i djupinriktad, ytinriktad och strategisk inlärning. Man bör fundera på de här begreppen utan att sätta in någon värdeladdning i dem eller göra några antaganden om att valet av någon viss studieteknik skulle innebära att man är en sämre människa eller få sämre resultat. De har alla sina egna fördelar och

13

nackdelar. Dessutom varierar studenternas inlärningsstil från kurs till kurs.

Så ska det också vara.

Din fakultet eller ditt universitet kan använda sig av tekniker som automatiskt gör en uppskattning av vilken inlärningsstil som är din. Men det är alltså bara en uppskattning.

Om du erbjuds en sådan möjlighet ska du naturligtvis utnyttja den. Om du upplever att ditt nuvarande studiesätt inte motsvarar det du vill uppnå lönar det sig att ta responsen på allvar. Reservera tid till studiepsykologen för att mera ingående granska hur du lär dig.

Djupinriktad inlärning Vid djupinriktad inlärning försöker studenten så långt som möjligt kombinera stoffet med den kunskap och kunskapsstruktur hen har från förr. Småningom gestaltas större helheter som också anknyter till förändringar i sättet att tänka och gestalta. För studenten är det viktigt att hitta motiveringar för och olika synvinklar på det stoff hen ska lära sig.

Djupinriktning innebär att man försöker förstå området man studerar på djupet och skapar sig en helhetsbild av det som man sedan kan utmana och testa. Inlärningen är en kombination av förståelse, helhetsgestaltning och memorering av stoffet. Djupinlärning är i allmänhet vägen till god studieframgång, men observera att risken är att man går alltför djupt in på saker och ting. I värsta fall ser man examen som ett löpande band som inte rör sig framåt innan man har fått grepp om hela vetenskapsområdet. Försjunk inte för djupt i ditt ämne, våga också släppa taget någon gång. Kom ihåg att man inte slutar fördjupa sig i sitt ämne i och med den sista tenten eller slutexamen, den processen pågår ännu länge efteråt.

Ytinriktad inlärning Vid ytinriktad inlärning ligger tyngdpunkten på detaljer och memorering. Kunskapen bildar inte nödvändigtvis några nya helheter, men den hjälper en att bli godkänd i tenten.

Tänkesättet förändras mycket litet. Man försöker gestalta kunskapen precis i den form som den presenterades på kursen.

Ytinriktning innebär inte automatiskt att man studerar sämre eller är en sämre studerande.

Kunskapen inlemmar sig kanske inte i någon större helhet, men de saker man ska lära sig stannar i minnet åtminstone fram till det ögonblick då man skriver tenten. I vissa situationer är det helt acceptabelt. En kurs som man har klarat av någotsånär är bättre än en kurs som man inte har klarat av alls. Men man måste komma ihåg att det har visat sig att studierna är tyngre för studenterna om den ytinriktade inlärningen överväger. I graduskedet och senare i arbetslivet, alltså i det skede då man ska börja sammanfoga det man lärt sig till logiska helheter, är ytinriktningen mera betungande än man kunde tro.

Strategisk inställning En strategisk inställning innebär att man planerar och använder tiden så, att studierna framskrider tillräckligt bra. En studerande som är mycket strategisk tänker på att hen själv har ansvar för sin inlärning och funderar på olika sätt att studera effektivt.

14

Den strategiska inlärningen kombineras ofta med antingen djup- eller ytinriktad inlärning.

Med tanke på studieframgången är det ofta bäst att kombinera djupinriktad och strategisk inlärning, för då är det också lättast att byta studiestil. När studierna är välplanerade kan man klara av en del kurser djupinriktat och andra mera ytinriktat, beroende på motivation och intresse.

Vilket sätt är mitt?

Det stoff som du ska ta till dig för att få en examen är så omfattande att du under din studietid helt säkert kommer att använda alla inlärningsstilarna. Det är förnuftigt, eftersom alla kurser inte är lika viktiga för dig. En del hör till gruppen ”bra att veta”, medan andra är nödvändiga för att du ska kunna förstå ditt vetenskapsområde på djupet. Dessa varierar beroende på vad du tänker rikta in dig på i framtiden och vilka saker du är intresserad av.

Dessutom är de här studiestilarna inte entydiga, utan de flesta studenter placerar sig säkert någonstans mitt emellan dem. Men de har alla vissa särdrag som är viktiga att beakta.

15

2.2 Att söka kunskap och information Sanningen finns i tentböckerna – och på många andra ställen. Det är inte helt lätt att hitta information. Hurdan information kan du använda dig av? Hurdan information behöver du? Var får man tag på den?

Att veta hur man skaffar information är en väsentlig del av universitetsstudierna. Kreativitet handlar många gånger om att man citerar och härmar andra och kombinerar, vidareutvecklar och förädlar redan existerande idéer. Inom vilken bransch som helst kräver personlig kreativitet att man ”står på en jättes axlar”, det vill säga att man känner till de centrala verken och de mest kända vetenskapsmännens arbeten och har breda kunskaper om ämnesområdet. När de bitarna har fallit på plats kan man börja utmana, modifiera och omkullkasta andras tankar.

Den sakkunskap man får vid akademiska studier innebär alltså att man känner sitt område och kan använda detta kreativt och mångsidigt. För att kunna hitta och förädla kunskap behöver du kunna: Gestalta ditt kunskapsbehov: Vad vet du från förr och vad behöver du få veta nu? Vilken nytta har du av den kunskapen?

Hitta information: Var och hur hittar du lämpliga källor och hur väljer du rätt information ur dem?

Värdera: Är informationen pålitlig och behövs den för ditt arbete?

Välja: Hur väljer du ut lämplig information och hur utnyttjar du den?

Presentera: Hur presenterar du klart och exakt den kunskap som du har hittat och byggt upp?

Utvärdera: Hur utvärderar du slutresultatet och informationssökningsprocessen? Lär dig att utnyttja olika informationskällor och forskningsmetoder.

Lär dig också att förhålla dig kritiskt och ifrågasätta det du läser och lär dig.

16

2.3 Hitta information – en utmaning Universitet är fullt av information och kunskap. På fakulteternas bibliotek, universitetsbiblioteken och i andra informationssystem hittar du helt säkert åtminstone tips om i vilken riktning du ska gå för att hitta material. Dessutom har många offentliga institutioner och ministerier egna publikationsserier som till stor del är tillgängliga på webben. Glöm inte heller bort stadsbiblioteket.

Du kan få en bra start bara genom att googla. Google Scholar är ett strålande sökverktyg som samlar olika vetenskapliga databaser. En del av materialet på webben är låst med en så kallad paywall, man måste alltså betala för att komma åt det. Ta reda på om din fakultet eller ditt bibliotek har köpt användarlicenser för materialet. Du kan dessutom använda portalen Nelli som samlar alla finländska universitetsbiblioteks sökmaskiner. Konsten att hitta exakt rätt artikel eller information är något som man kan öva upp på egen hand eller på kurser i informationssökning.

Wikipedia är inte någon vetenskaplig källa, så det kan inte användas som referens. Men en Wikipedia-artikel kan många gånger ge en god allmän överblick över ett ämne och kan innehålla många källhänvisningar som hjälper dig att hitta mera information. Den allra enklaste metoden är ändå att få tag på någon som vet något om saken. Bland universitetets personal eller dina studiekompisar finns helt säkert någon som kan rekommendera en publikation som handlar om det du söker. Med hjälp av källhänvisningarna kan du sedan börja nysta fram den information du behöver.

När du söker och sammanställer information är det bra att fundera på följande frågor: Räcker tiden till? Kom ihåg att det tar tid att söka rätt på lämpliga källor och utvärdera dem, och dessutom kan du bli tvungen att t.ex. vänta på en bok som är utlånad.

Vet du vad du söker? Grundläggande kunskaper i ditt ämne och kännedom om centrala begrepp, ansedda forskare och aktuella teman hjälper dig att definiera vad det är för information du söker. Bibliotekens sökmaskiner och sökrobotarna på webben vill ha ett ämnesord, namnet på ett verk eller en författare som bas för sökningen. För att vända sig till en expert på området ska man också ha specificerade frågor. Genom att läsa bibliotekens nyhetskataloger och vetenskapliga tidskrifter och gå på seminarier håller man sig à jour i begreppsdjungeln.

Vet du vem du kan fråga? Det omgivande vetenskapssamfundet är det viktigaste stödet både för studenter och experter. Det är värt att ta reda på vad det forskas i vid din institution och annanstans på uni och djärvt fråga experterna på området. Också de källor som experterna använder i sina publikationer kan leda dig rätt.

Räcker dina språkkunskaper till? Ju färre språk du behärskar, desto tunnare blir källmaterialet. Inom många läroämnen övergår man dessutom till källitteratur och till och med tentfrågor på något främmande språk redan under grundstudierna. Är du kritisk? I första hand ska man alltid använda sig av primärkällor (förstahandskällor) och lära sig urskilja dem från andra- och tredjehandskällor. Varje mellanhand omformar 17

informationen, så fundera på om din källa talar om sin egen forskning eller om kunskap hen har fått av någon annan.

Har informationen lagrats? Om du inte noggrant skriver upp vilka källor du använder och vilka idéer du får medan du läser källitteraturen har du väldigt lite glädje av källmaterialet när du sedan börjar skriva. Som stöd för läsandet är det bra att göra anteckningar (avsnitt 3.7) eller använda en tankekarta (avsnitt 3.8). För att hålla reda på de källor som intresserar just dig kan du göra upp ett eget källkartotek – det skadar inte att börja bygga upp det redan i början av studierna.

2.4 Svåra val Ofta är problemet inte brist på information, utan överflödet av information. Leta fram några grundläggande verk inom ditt område så du får en allmän bild av vad du egentligen är ute efter. Ju mera du kan avgränsa ditt ämne, desto lättare är det att hitta exakt de publikationer du behöver. Förmåga att utöva källkritik är dessutom något av det viktigaste i universitetsstudierna. Tro inte på allt. Håll en sund distans till allt du läser. Med hjälp av följande frågor kan du lättare bedöma dina källor: När och för vilket ändamål har texten skrivits och publicerats?

Vem har skrivit och publicerat texten?

Berättar skribenten om sina egna erfarenheter och sin egen forskning eller om någon annans idéer?

Hur motiverar skribenten sina tankar?

Hur heltäckande och ur hurdana synvinklar granskar skribenten sitt ämne?

Hurdana källor har skribenten använt?

Och, framför allt: är detta på allvar relevant för mitt arbete?

2.5 Eget eller andras?

Den vetenskapliga världen bygger på att man omarbetar och analyserar redan existerande kunskap. Men man måste noga se till att inte blanda ihop egna och andras tankar. Det görs med hjälp av källhänvisningar och det är nyttigt att så tidigt som möjligt lära sig att markera källhänvisningar på rätt sätt. På olika fakulteter har man lite olika sätt att göra detta, så kolla vilken praxis som råder på din institution. Med plagiat avses att man stjäl någon annans idéer, observationer, forskningsresultat eller uttryck, alltså att man presenterar någon annans uttalande eller text i sitt eget namn. På samma sätt är det dumt och fel att knycka ur opublicerade texter, till exempel en studiekompis tankar eller essäer. Och kom ihåg att om du kan googla fram en källa, så kan din professor också göra det.

18

Ibland är det svårt att hålla reda på vem som ursprungligen har kläckt en god idé.

Efter en häftig brainstorming kanske man inte längre minns vem som först uttalade den.

I sådana situationer måste man använda sig av sunt förnuft.

3 Studietekniker 3.1 Läskunnighet Att läsa på universitet handlar om att hitta och läsa texter av olika slag, alltså att sträva efter att förstå vad texten säger och fundera på hur du kan foga det nya till den kunskapsbas du redan har. En sådan läskompetens är något mera än de grundfärdigheter du har fått som barn och i skolan, det är något som utvecklas genom hela livet och är en nyckelfärdighet för dina studier, ditt arbete, för att du ska växa som människa och bli en aktiv medborgare. För att du ska kunna utveckla din expertis och till exempel hänga med i informationsteknikens utveckling måste du öva upp ett nytt sätt att läsa och hitta information i nya miljöer.

Det finns många olika slag av läskunnighet. För att läsa en vetenskaplig text krävs det att man kan förstå, tolka, dra slutsatser och utvärdera den. I bästa fall behärskar man lästekniken, läsningen är flytande och framför allt varierande enligt kontexten. Man läser pamfletter på ett annat sätt än essäsamlingar eller räkneövningar. Genom övning kan man automatisera läsprocessen och effektivera den. För att kunna utveckla sin läskunnighet måste man identifiera sina läsesätt och läsvanor i olika situationer och med olika texter.

En god läsare kan sakta ner läsningen eller läsa på ett annat sätt om hen inte förstår det lästa. Dessutom kan hen hitta de centrala tankarna i texten och skilja beskrivningar från teoretiska fakta eller tolkningar. Alla kan lära sig att läsa snabbare och effektivare. Men läshastigheten har ingenting med effektiviteten att göra. Läs hellre ett område i taget med eftertanke än att läsa allt snabbt, flera gånger och utan någon röd tråd.

19

Kreativ läsning att kunna kombinera sina egna tankar med texter och bilder och utveckla nya idéer utifrån detta

Kritisk läsning att kunna utnyttja sin läskunnighet samt text och bild i vardagen, t.ex. genom att söka, bedöma och presentera information

Fungerande läskunnighet att kunna anpassa sin läsning och sina läsmetodertill olika situationer

Grundläggande läskunnighet att kunna förstå ämnet och betydelsen av text eller bild

Opiskelu yliopistossa saattaa erota melkoisestikin aikaisemmista opiskelukokemuksistasi, ja opiskeltavan tiedon määrän ja laadun vaatimusten kasvaessa aikaisemmat opiskelutapasi eivät ole välttämättä parhaita mahdollisia. Yliopisto-opiskelun tärkeimpiä työvälineitä ja tavoitteita ovat tiedon etsimisen, arvioimisen, tuottamisen ja esittämisen taidot. Vaikka eri tieteenalat asettavatkin näille omat erityisvaatimuksensa, on kaiken akateemisen opiskelun ydin harjaantuminen omiin valintoihin, itsenäiseen päätöksentekoon ja uuden tiedon tuottamiseen. Tämän luvun tarkoituksena on tarjota käyttöösi konkreettisia vinkkejä, joista voit valita ja muokata apuvälineitä oman opiskelusi kehittämiseen.

3.2 Vad ska man läsa när?

Det är ingen idé att försöka läsa igenom allt så snabbt som möjligt. Din kunskap byggs upp av små bitar som småningom bildar en förnuftig och logisk helhet i huvudet. Det lönar sig att uppriktigt tänka att du inte studerar bara för följande tent, utan för att förstå en ny sak eller faktahelhet. Ju mera du lär dig inom ett visst område, desto lättare är det för dig att ta till dig ny kunskap. Du får tydligare och exaktare referensramar för kunskapen. Med tiden lär du dig också att skilja relevant information från irrelevant. Att kunna hitta det relevanta är säkert en av de viktigaste enskilda ”vetenskapliga förmågorna”. Tentböckerna kan också innehålla motstridiga uppgifter eller irrelevant information. Följ med hur snabbt du läser och stanna upp med jämna mellanrum för att fundera över vad du egentligen har läst. Snabbläsning är inte ett effektivt sätt att tillägna sig kunskap på.

20

Planera din läsning. Ställ upp mål för inlärningen. Försök aktivt tolka textens innehåll, sammanfoga den med tidigare kunskap och gör anteckningar. Repetera det du har läst.

Sätt undan boken och försök komma ihåg det du nyss läste. Du kan göra det med hjälp av nyckelord, tankekartor eller bara i huvudet. Ett av de effektivaste sätten att lära sig är att förflytta informationen från arbetsminnet till långtidsminnet. Även om det känns onödigt att försöka komma ihåg det du just har läst är detta värt att testa.

• förhör dig själv, berätta med egna ord vad du lärt dig • ställ frågor, fundera över om något är oklart och vad du vill veta mer om • fundera på om det finns komplicerade eller motstridiga saker i texten • kontrollera hur din läsplan har hållit • fundera på vad du gjorde för att förstå, minnas och strukturera det du läste • fundera om du kan utveckla ditt läsande

• bläddra igenom rubriker, inledningar, sammandrag, bildtexter och figurer • gör t.ex. en minneskarta eller lista över vad du vet från förr och din förförståelse av ämnet • plocka ut det i texten som är nytt och obekant för dig • försök gestalta textens centrala begrepp och teman • planera hur och när du tänker läsa, gör upp en detaljerad läsplan

Ögna igenom och bearbeta Repetera och specifiera

Aktiv läsprocess

Samla tankarna, kläck idéer

Fördjupa och bearbeta

• läs i ett svep, utan att haka upp dig på detaljer • gör en tabell eller tankekarta där du gestaltar helheten, centrala begrepp och sambanden mellan de olika delarna • fundera på avsikten med texten och vilka frågor den vill ge svar på • fundera på vad texten påstår och hur påståendena motiveras • dela in materialet i ändamålsenliga helheter

• strecka under kärnbegrepp och nyckelord • gör ett sammandrag med egna ord • jämför det du läst med din tidigare kunskap och förförståelse • fortsätt på texten, koppla ihop detaljer, sök orsaker och verkningar • fundera ut exempel och hur du kan utnyttja den nya informationen • följ upp hur din läsplan har hållit, revidera den vid behov

I allmänhet får man en god bild av vad en bok handlar om bara genom att ögna igenom innehållsförteckningen. Tentböckerna kan ibland vara på många hundra sidor och det kan finnas många av dem, beroende på ämne. Låt dig inte nedslås av det. Också tjocka böcker läses en sida i taget.

Att bara lära sig utantill är ingen bra studieteknik. Ställ upp en vettig tidtabell för dig själv och dela in läsprojektet in mindre delprojekt. Mera om det i nästa avsnitt.

21

Pomodoro-metoden Med pomodoro-metoden kan du enkelt kontrollera tidsanvändningen och koncentrationen. Ställ en äggklocka eller din mobil att ringa om 25 minuter och börja sedan läsa. När klockan ringer ska du snabbt återkalla i minnet vad du har läst och vad du har lärt dig. Du kan också göra en snabb anteckning med de viktigaste punkterna. Efter det håller du paus i fem minuter och så börjar du på nytt. Efter fyra pomodoro-cykler kan du hålla en längre paus. Fördelen med den här metoden är att läsperioderna hålls lagom långa och du hinner inte tappa koncentrationen.

3.3 Visuell läskunnighet Visuell läskunnighet innebär, överraskande nog, förmåga att tolka bilder. I en vetenskaplig kontext handlar det ofta om att tolka informationen i visuella, grafiska och statistiska presentationer. Bilder används ofta för att åskådliggöra eller förklara en text. Med bildens hjälp kan man många gånger förklara helheter som det skulle vara klumpigt att beskriva i ord. Inom exempelvis matematik och statistik accentueras åskådligheten. För att kunna göra och tolka tankekartor behövs också visuell läskunnighet.

Den visuella läskunnigheten kan övas upp, till exempel såhär: Välj en bild eller ett diagram i din tentbok eller varför inte i dagens tidning. Täck över bildtexten eller den del av texten som förklarar bilden.

Studera bilden noga, skriv ned det du tycker att bilden berättar: vad är huvudsaken eller det centrala innehållet i bilden och hur förenas olika element i den?

Fundera på vad du tycker att bilden inte berättar: Vad annat hör ihop med ämnet och hur skulle man kunna komplettera bilden?

Jämför bilden med den text som hör ihop med den: Motsvarar eller kompletterar bilden och texten varandra? Vilkendera framställer saken tydligare?

Fundera på hur och vad du lär dig med hjälp av bilder och hur du kunde använda bilder och figurer som stöd för dina studier.

Kom ihåg att trots att en bild berättar mer än tusen ord är det också lättare att ljuga i en bild. Glöm inte bort att vara källkritisk också i fråga om bilder. Om du går en grundkurs i statistik lär du dig mycket om hur man kan ljuga med grafik. Figurer och grafer har inte alltid källhänvisningar, men det skadar inte att fråga efter dem.

22

3.4 Mediekompetens Mediekompetens innebär att man kan utnyttja olika medier som internet, tv, tidningar eller exempelvis diskussionsspalter för att kommunicera och söka information. Numera är medieläskunnighet ett läroämne redan i grundskolan. Ännu viktigare blir den då man studerar på uni. Det är på ditt eget ansvar att tolka och bedöma hur pålitliga olika medier är och vilka vinklingar de har. Det är förmågor som du måste ha för att kunna analysera den information du hittar eller delta i debatten i ditt ämne. Mediekompetens har flera aspekter och nivåer: Förmåga att hantera information, det vill säga konsten att hitta och välja det väsentliga i det enorma informationsflödet och att tillämpa informationen.

Kunskaper i informations- och kommunikationsteknik, det vill säga att kunna använda teknisk apparatur och program för att söka, producera och bearbeta information.

Förmåga att ta emot och processa medieframställningar, det vill säga att kunna kritiskt tolka och analysera text, bild och ljud och de bakgrundsfaktorer som påverkar dem.

Förmåga att producera medieframställningar, det vill säga att själv kunna producera text, bild och ljud.

Kännedom om medievärldens regler, det vill säga t.ex. kunskap i nätetikett och upphovsmannarätt Språkkunskaper och kulturkännedom, det vill säga att behärska språk och kunna förstå olika kulturer.

Förmåga att uppträda och kommunicera samt social kompetens, exempelvis att kunna dela med sig av sina åsikter och beakta andra människor.

Förmåga att söka och få upplevelser via medierna samt förståelse för hur starkt sådana upplevelser och observationer kan påverka känslorna.

På nätet görs ingen referentgranskning och det finns inte heller något krav på detta, vem som helst kan producera text som verkar vetenskapligt kompetent, men som inte är det.

Mediekompetens innebär förmåga att kunna skilja en text som verkar vetenskaplig från en som faktiskt är det. Också en icke-vetenskaplig text kan vara korrekt och viktig.

Du spelar huvudrollen. Du har ansvaret för din inlärning och dina studier. Om du känner att något inte funkar ska du ta itu med det i tid.

23

3.5 Skrivprocessen Att skriva är tankens verktyg, en tankeprocess, då skribenten gestaltar och bearbetar sina tankar och bygger upp dem på nytt. Slutresultatet borde bli en genomarbetad, balanserad text som följer en logisk ordning. Tänk inte bara på vad du ska säga, utan också hur du säger det.

Att kunna skriva vetenskaplig text är grundläggande för universitetsstudierna. Ibland kan man uppleva akademisk text som stel och cementerad in till minsta kommatecken. Men så behöver det inte vara: det akademiska språket kan lika väl vara exakt, koncist och intressant. I bästa fall uppfyller det både kriterierna för vetenskaplig text och är personligt på samma gång. En del behärskar automatiskt konsten att producera text, medan andra måste lära sig detta. Man vinner på att sätta tid på att utveckla sina skrivförmågor, eftersom språket är tankens verktyg och ett flytande språk underlättar inlärningsprocessen och gör tanken klarare. Det enda sättet att bli en god skribent är genom att skriva.

På uni förväntas du producera något eget i dina skriftliga arbeten. Att bara rada citat efter varandra duger inte. Att skriva är, som bilden här intill visar, en process. Ju flera gånger du skriver om din text, desto mera välstrukturerat och koncentrerat blir slutresultatet. Så upprepa inte det som andra redan har skrivit, utan bearbeta och skriv om Att kunna skriva så att man bearbetar information kan till en början kännas svårt. Men det är fråga om ett arbetssätt som du kan öva upp under studietiden genom att skriva på olika sätt och i olika situationer. Du kan öva olika stilar till exempel i en studiedagbok (avsnitt 3.9), där du använder olika roller och tekniker när du skriver om olika saker.

Skönlitteraturens rika språk hjälper dig också att utveckla ditt språk, så att det blir intressantare och mera nyanserat.

När du skriver skadar det inte att formulera en tydlig arbetsprocess. Den behöver inte vara lika detaljerad som i figuren här intill, eller ens likadan, men det är alltid bra att ha någon plan.

De olika skedena i arbetsprocessen kan vara t.ex.

1.

2.

3.

4.

5.

Förberedelser och planering Skiss och första utkast Skriva om, många gånger Granska och finslipa språkdräkt och struktur Utvärdering och publicering av texten

Du behöver inte slaviskt följa den här processbeskrivningen: om anden talar och inspirationen griper dig ska du glömma processen och bara skriva på. Det skadar inte att låta andra läsa texten så ofta som möjligt, liksom det är bra att läsa andras texter och kommentera dem. Man blir lätt blind för sin egen text och märker inte ologiskheter eller direkta fel.

Som skribent måste man också kunna skära bort avsnitt och idéer fastän de verkar vara bra. Var inte rädd för att ”kill your darlings”. De goda idéerna finns kvar och mognar småningom i huvudet. Att närma sig texten kritiskt gör texten mera koncentrerad, vilket behövs mera än en uppsjö av goda idéer.

24

Skrivprocessen speglar hur tankarna utvecklas, den begränsar sig inte enbart till enstaka seminarieuppsatser, essäer eller gradur. Du utvecklas hela tiden som skribent och ett nytt arbete tar vid där det förra slutade. Ditt skrivande utvecklas och förändras ständigt, oavsett

Friska upp minnet, samla tankarna, skaffa motivation och material t.ex. genom att diskutera, skriva listor, rita, intervjua, observera eller läsa.

Diskutera texten eller disputera, få respons och kommentarer.

Kopiera upp texten, publicera den eller presentera den för en större publik.

Utvärdering

Förberedelser

Publicering

Korrektur läsning Granska språkdräkten och språkriktigheten.

Samla tankarna och skriv den första texten: låt tankarna flöda, associera, använd fantasi och känslor.

Skiss Läsning & feedback

Redigering

Bearbetning

Fila på språket, stilen och strukturen i den nya versionen. Strukturera, sålla bort, specificera, koncentrera och åskådliggör.

Strukture ring Samla de mest centrala och väsentliga tankarna, strukturera dina idéer.

Fortsätt att bearbeta dina utkast eller skriv nya versioner. Välj ut och sålla bort onödigt material. Bygg upp strukturen, utvidga och åskådliggör centrala synvinklar.

25

om du vill det eller inte.

3. När skrivandet inte löper Att skriva är ingenting mystiskt. Ibland flyger tanken och ibland får man inte ner ett enda tecken på papperet. Detta tillstånd kallas ibland för skrivkramp. Men som skribent ska man inte vara rädd för de stunder då pennan inte löper. Om skrivkrampen håller i sig måste du fundera varför den gör det.

• En inre kritiker? Är du allt för självkritisk och skippar idéer eller utkast för att de inte är tillräckligt bra, fiffiga eller färdiga? Den inre kritikern godkänner inte skisser och ofärdiga texter, trots att de är en del av skrivprocessen, utan försöker genast få till stånd en färdig text.

Skriv först för dig själv och lita på att textens kärna klarnar när du har gått igenom den flera gånger. Tänk inte ens på att visa de första skisserna för någon, låt tankarna mogna först.

• Perfektionist?

Slipar du på texten i det oändliga? Tänk på att skrivandet är en lång process. Ibland måste man lämna ifrån sig en text, trots att man själv tycker att den är halvfärdig. Satsa på att utveckla ämnet vidare i kommande texter.

• Rädd för att göra bort dig?

Finns rädslan för att göra en total fadäs någonstans i bakhuvudet? Kom ihåg att skrivandet är en process. Texten behöver inte bli klar med en gång och den behöver inte ens vara speciellt bra – gradur, doktorsavhandlingar och Nobelprisbelönade verk börjar också med ett litet material och halvfärdiga idéer.

•Skjuter du upp till morgondagen?

Fundera på varför du inte kommer igång med att börja skriva. Har du dåliga erfarenheter från förr, är ditt ämnesval oklart eller är din arbetsplan problematisk på något sätt?

• Skräcken för det vita papperet Ibland hjälper det att börja skriva utifrån enstaka nyckelord eller något strunt som inte alls har med saken att göra. Bara du får någonting till pappers börjar dina tankar också ta form.

• Spontanskrivning Detta är egentligen inget problem. Skriv på du bara, så mycket du orkar. Texten kanske saknar logisk struktur eller fokuserat innehåll, men det kan du sålla fram senare.

Ordmassorna kräver ett efterarbete som kan vara tungt och tidskrävande, men det

26

lönar sig.

När du skriver ska du se till att de yttre omständigheterna är goda. Koncentrera dig på texten och innehållet, inte på marginaler och fonter. Det kan du göra senare. Se till att du kan jobba ostört. Svårare än att kontrollera den yttre miljön är att kontrollera skrivprocessen. Det är svårt att ställa upp några enkla regler för den; processen ser olika ut för olika människor.

Att skriva handlar inte bara om att kämpa ensam i sin kammare, utan i bästa fall är det också en social händelse. Bli inte allt för fäst vid din text, utan var beredd på att ta emot kritik, korrigerings- och strykningsförslag. För skrivprojekt i grupp kan man överväga att använda olika webbverktyg, så att flera människor kan arbeta med textmassan samtidigt.

Om du har svårt att få grepp om ämnet, pröva på följande nystningsövning: Skriv en sida om det ämne du har valt.

Strecka under, eller be någon annan strecka under den intressantaste eller viktigaste saken i texten och skriv en sida om den.

Välj ut den intressantaste eller viktigaste saken ur den nya texten och skriv en sida om den.

Fortsätt nysta tills du når fram till ett klart och vettigt avgränsat ämne.

Om du har problem av annat slag kan du testa med en skrivtärning Välj ett ord som är centralt för ämnesområdet i din text. Övningen går ut på att du ska granska ordet ur sex olika synvinklar, som om de vore sidorna på en tärning.

Fundera inte för länge, du behöver inte hitta det enda rätta svaret. Följ din första impuls och använd 3–5 minuter till att skriva om varje synvinkel.

Beskriv. Granska ditt ämne noggrant och på nära håll, beskriv detaljerat.

Jämför. Vad kan du jämföra ämnet med? Vad finns det för likheter/olikheter mellan ditt ämne och andra ämnen?

Associera. Vad ger ditt ämne dig för associationer och vilka andra ämnen hör det ihop med?

Analysera. Hurdana delar, till exempel begrepp eller egenskaper, består ditt ämne av.

Användning. På vad/vem kan ditt ämne tillämpas och vad/vem kan ha nytta av det?

Argumentera. Debattera för och emot ditt ämne. Framför egna argument eller sådana som du hört av andra.

3.7 Anteckningar Oavsett vad du än studerar kommer du sannolikt att bli förbluffad över av hur mycket det är som du ska lära dig. Utan hjälpmedel är det så gott som omöjligt att pränta in stora, nya faktahelheter i minnet. Ett av de effektivaste sätten att hänga med är genom att göra anteckningar.

Anteckningar och anteckningstekniker är alltid personliga. De beskriver uttryckligen din uppfattning av det stoff du ska lära dig. Därför har du inte speciellt stor nytta av att låna 27

andras kompendier eller anteckningar: ofta är anteckningarna begripliga bara för den som har gjort dem Att göra anteckningar under en föreläsning är i sig ett sätt att strukturera informationen och försöka förstå den. Genom att anteckna är det mycket lättare att strukturera och få grepp om informationen än om du bara läser igenom stoffet. Med tanke på studierna är information som du kan använda viktigare än sådan som du bara har memorerat.

Olika anteckningstekniker är exempelvis att strecka under, skriva om med egna ord, göra sammandrag och scheman. Mycket effektivt är också att försöka repetera saker i minnet, som nämndes tidigare. Dessutom kan du försöka leva dig in i situationer, visualisera informationen eller bygga upp associationskedjor.

Studera din anteckningsteknik. Om det i dina böcker finns mera understreckad text än ounderstreckad bör du fundera på om allt det understreckade faktiskt är väsentligt för din förståelse. Försök också ringa in nyckelord och bygga upp associationer kring dem.

Bra tekniker är: Att strukturera och koncentrera informationen t.ex. genom att numrera, skriva listor eller rita figurer som är begripliga just för dig.

Att kombinera informationen med det du vet från förr genom att göra sammandrag och förklara saker med egna ord.

Att återkalla information i minnet och sammanbinda det du har lärt dig nu med sådant som du har lärt dig tidigare.

Att använda associationer och hitta på berättelser.

Att skriva ner frågor som ännu är obesvarade.

Det finns många slags anteckningstekniker. Det är värt att pröva på flera olika för att hitta dem man trivs bäst med. En och samma teknik fungerar inte nödvändigtvis på alla kurser eller i alla ämnen, eftersom undervisningssätten och -materialen är så olika.

Anteckningstekniker är färdigheter, precis som att cykla. Till en början kan de kännas klumpiga, men med övning automatiseras de och du ser vilka som passar just dig bäst.

Några tumregler för anteckningar: Pröva på olika sätt att göra anteckningar, fundera vilka som fungerar bäst för att du ska minnas och få grepp om det stoff du ska lära dig.

Välj en minnesteknik som lämpar sig för dina behov och det du ska lära dig.

Koncentrera dig på att lyssna och skriv ner bara det mest väsentliga; allt som läraren säger är inte värt att upprepa.

Använd egna ord då du skriver, så förstår du bättre när du tittar på dina anteckningar.

Nyckelord, exempel och förklaringar är det däremot bra att skriva ner ganska noggrant.

Strukturera din text redan då du skriver: använd rubriker av olika storlek, numrera, skriv listor och rita bilder.

Förse dina anteckningar med datum och källa, t.ex. föreläsarens eller författarens namn.

28

3.8 Tankekartor Tankekartan, mindmap, är ett sätt att strukturera information. Den kan vara effektiv och nyttig, men det finns också en risk att man halkar in på ett sidospår och förlorar fokus.

Tankekartan är ett verktyg för att göra snabba anteckningar. Den kan t.ex. användas för att anteckna tankar och associationer som du får under en intervju. Efteråt kan du göra noggrannare anteckningar utifrån tankekartan.

Tankekartan steg för steg: Lägg ett tillräckligt stort papper vågrätt framför dig. Om du gör kartan tillsammans med någon kan du också rita på svarta tavlan eller på en OH-film.

Skriv in temat för föreläsningen, kapitlet eller ämnet för din essä mitt på pappret. Om du vill kan du rita eller avbilda ditt ämne bredvid texten.

Skriv nyckelord runt rubriken i mitten, eller rita bilder. Välj gärna substantiv eller verb och dra streck från orden till rubriken i mitten. Försök använda högst ett par ord eller begrepp på varje streck, med undantag för citat, matematiska formler och definitioner – eller sätt en fotnot och placera dem i kanten av pappret.

Fortsätt rita, förena nyckelorden med underavdelningar, indelningar och preciseringar.

Texta tydligt och gestalta relationerna mellan de olika delarna, ämneshelheter m.m. med till exempel figurer, tecken, symboler, pilar, skisser och färger.

När du använder tankekartan som planeringshjälp måste du gå igenom två mycket olika skeden. Det första, kreativa skedet är en kritiklös jakt på idéer, där allt som har att göra med ämnet kan komma i vilken ordning som helst. Nästa skede går ut på att systematiskt strukturera ämnet utgående ifrån de idéer du har fått och de idéer du får medan du håller på. Det är då du väljer ut de slutliga nyckelorden, sållar bort det onödiga och detaljerat går igenom varje nyckelord för sig.

3.9 Studiedagbok En studiedagbok kan du använda för att följa med ditt lärande och på en del kurser duger den också istället för tentamen. Det är bra att testa den här tekniken, också fastän dagboken inte skulle ingå i kurskraven.

Studiedagboken skriver du för dig själv. Precis som i en vanlig dagbok samlar du dina tankar och erfarenheter i den, men de handlar exempelvis om det du har gått igenom och lärt dig under en kurs. Dagboken kan också ha en bredare uppläggning och omfatta ett helt pro gradu-arbete eller hela studietiden och innehålla dina tankar om ett visst tema eller något som intresserar dig.

Studiedagboken kan vara privat eller offentlig. Du kan till exempel göra den form av en blogg och dela dina erfarenheter med andra på samma kurs. Studiedagboken och olika 29

varianter av den kan också användas för studiecirklar.

Studiedagboken kan användas för många olika saker:

Som föreläsningsdagbok Som läsdagbok Som skrivdagbok Som gruppdagbok Som praktikdagbok Som forskningsdagbok

För dagbok i ett separat häfte eller på dator. Tankar och idéer som du skriver i marginalerna eller på små minneslappar försvinner helt säkert med tiden.

Studiedagboken är ett effektivt arbetsredskap, eftersom du behandlar informationen fortlöpande och ofta. Du kan föra dagbok både på föreläsningar och när du läser, eller när som helst då du kommer att tänka på något intressant. En föreläsningsdagbok är inget referat, utan ett slags sammanfattning som också ska innehålla dina tankar och bedömningar av det man har gått igenom på föreläsningen. Glöm inte bort att noggrant skriva in källor och referenser i studiedagboken, så att du senare kan skilja dina egna funderingar från föreläsarens eller författarens tankar.

3.10 Från referat till essä och avhandling Var inte orolig, universitetsstudierna är mera än bara studiedagböcker och anteckningar – det finns också essäer, referat, uppsatser och rapporter! Idén med alla dessa skriftliga arbeten är att göra dig till en del av det vetenskapliga samfundet, ge dig verktyg så du kan använda rätt ”slang” inom ditt vetenskapsområde, alltså kunna använda vissa begrepp och tankar på rätt sätt, och att lära dig att skriva vetenskapligt och använda referenser.

Referat Ett referat är en komprimerad redogörelse för en text som du läst eller hört, alltså en sammanfattning. Referatet förmedlar originaltextens centrala innehåll och vinklingar. Referatet ska vara en heltäckande, tydlig och exakt, men samtidigt koncentrerad översikt av originaltexten. Eftersom referatet kräver att man är bekant med materialet som ska refereras och att man komprimerar de centrala tankarna är referatskrivandet också ett bra sätt att öva upp sin läs- och skrivkompetens. Referaten kan grovt indelas i två typer: Ett objektivt referat redogör för innehållet i originaltexten utan att ta ställning till påståenden eller åsikter i den.

Ett kommenterande referat innehåller dels en sammanfattning av texten, dels dina tankar och kommentarer kring den.

Tänk noga på vilken typ av referat du skriver. I ett kommenterande referat ska du se till att dina egna åsikter hålls klart åtskilda från den refererade texten. Att skriva referat ger övning i att skriva kort och koncist.

30

Essä Essän är de humanistiska vetenskapernas paradgren. En essä är en ministudie, där skribenten i sin personliga stil avhandlar ett självvalt eller givet ämne utifrån ett källmaterial. Idén är att visa att man har både kännedom om ämnet och en egen synvinkel på det. Essän kännetecknas av att man utvecklar ämnet, beskriver och resonerar, framför egna, motiverade åsikter och gör jämförelser. Essätenter är det vanligaste sättet att slutföra kurser på uni.

När du skriver en essä ska du tänka på följande saker:

Stämmer texten överens med rubriken och den uppgift du fått?

Har du koncentrerat dig på det viktigaste och lämnat bort allt som är irrelevant?

Har du förstått det du skriver om och inte bara kopierat andra?

Har du fört fram egna synpunkter och konkreta exempel?

Har texten en inre logik? Är dina åsikter, påståenden och argument välmotiverade? Är texten levande?

Varje studieområde har sina egna oskrivna lagar och konventioner för hur man ska skriva och framställa saker i en essä. Det kan ta tid att lära sig dem, men ge inte upp. Kom också ihåg att de regler som gäller för ditt huvudämne kanske inte gäller för ditt biämne. Lär dig bli en mångsidig skribent!

Uppsats och avhandling Uppsatser och avhandlingar, exempelvis seminarieuppsatser eller pro gradur, är betydligt mera omfattande än en essä. För en uppsats/avhandling behöver man inte bara skaffa fram tryckta källor, utan också samla in material genom intervjuer, enkäter eller observationer och analysera det.

Avhandlingen är alltså en övning i att göra vetenskap. I det ingår materialinsamling, analysmetoder, analys av resultaten, slutsatser, korrekta hänvisningar och att sätta in saker i en kontext. Skrivarbetet bör inledas med att man noga planerar och funderar på ämnet ur olika synvinklar. En kort beskrivning av processen: Sätt dig in i hur man skriver och tänker inom din disciplin.

Välj ett problem att forska i.

Var kritisk, mycket kritisk: testa och fundera på motsatta hypoteser utvärdera ditt arbete Var inte rädd för att korrigera dina slutsatser och resultat.

Var beredd på att dina forskningsresultat senare kan bli omkullkastade.

Var systematisk och håll dig till planen. Motivera!

Ta reda på bakgrunden och tidigare forskning i ditt ämne.

Gör upp en noggrann forskningsplan Motivera dina påståenden.

Sträva efter enkelhet.

Framställ saken på ett enkelt sätt. Blomsterspråk är ingen dygd.

Var försiktig med att skapa egna begrepp.

Beakta de etiska principerna inom ditt ämne.

31

Du kan använda dig av de verktyg som har beskrivits tidigare i denna guide. Ägna speciell uppmärksamhet åt forskningsplanen. Med hjälp av den kan du förklara både för andra och för dig själv vad du håller på med. Forskningsplanen behövs också för att ansöka om stipendier och sådant.

Universitetet kan hjälpa dig när du ska skriva uppsatser, avhandlingar och andra större arbeten. Dessutom finns det många böcker i ämnet, det är en god idé att bekanta sig med dem.

Gradu Den absolut viktigaste egenskapen hos en bra pro gradu är att den har blivit gjord. En färdig gradu med vitsordet approbatur är mycket mera värdefull än en nästan färdig avhandling på eximianivå. Den ångest och stress som graduskrivandet ger upphov till är ett välbekant fenomen på uni. Men varenda studerande som har antagits till universitetet klarar av att skriva en. Gradun kräver mycket och uthålligt arbete, men framför allt krävs det mycket sittande och kämpande. Också en gradu skrivs en sida i taget.

Om det känns övermäktigt och omöjligt att skriva en pro gradu ska du gå till fakultetsbiblioteket och titta på andras gradur. Ta fram den allra tunnaste och ögna igenom den.

Den kan du ha som utgångsnivå – allt utöver detta är plus. När man talar om gradur tänker man ofta bara på dem som har fått pris för årets bästa avhandling och andra super-graduskribenter. Men gradun är ingen licentiatavhandling och inte heller en halv doktorsavhandling, utan ett skriftligt arbete som studenten gör för att visa att hen behärskar grunderna och de vetenskapliga metoderna inom sitt område. Varken mer eller mindre.

Det är viktigt att hitta ett intressant ämne för pro gradun. Visst kan du börja skissa på den på egen hand, men det är ändå skäl att koppla in handledaren i ett så tidigt skede av processen som möjligt. Annars kanske du gör onödigt arbete eller börjar röra dig i helt fel riktning med din forskningsplan.

Då man håller på och skriver gradun kan personkemin ibland skapa problem. Det är bäst att tala öppet om problemen med handledaren. Om man har allt för olika forskningsintressen eller om samarbetet inte löper kan man i sista hand föreslå ett byte av handledare.

Sådana situationer bör man ta itu med innan de har utvecklats till konflikter.

3.11 Många sätt att tenta på I den akademiska världen visar man prov på sina kunskaper i tentamen. Den traditionella tentamensformen är att skriva essäsvar om det man har läst. Sådana tenter råkar du ofta ut för under studietiden. För att klara sig i masstenter krävs det förstås att man behärskar stoffet och har rutin i att skriva essäsvar. Dessutom måste du kunna skriva rätt sorts essäsvar. Detta varierar från ämne till ämne och kan till och med vara olika för olika tentatorer. Övning ger färdighet och erfarenhet är en styrka.

På uni tar man i bruk allt flera alternativa tentamensmetoder, några av dem presenteras här.

Alla tentformer kräver att man behärskar sitt stoff och det specifika hantverket för varje tentform. Ta alltid noga reda på hurdan tent det är frågan om och vilken typ av material du får använda för den.

32

Tentamen med hjälpmedel Studenterna får ta med sig böcker, kurskompendier och föreläsningsanteckningar. Men detta är ingen genväg till lycka: frågorna handlar om att tillämpa kunskap, vilket kräver att man kan kombinera och kritiskt utvärdera information från olika källor. Så man måste kunna stoffet ännu grundligare än i en traditionell essätent.

Hemtentamen Hemtent kan som namnet antyder göras hemma. Svarstiden varierar från några timmar till flera dygn. Studenterna får använda allt material som anknyter till ämnet. Som en följd av det krävs det också att svaren håller en hög nivå.

Webbtentamen Webbtenten är en flexibel tentamensform. Studenterna deltar i tenten över nätet, antingen med egen dator eller på biblioteket. Frågorna kan vara givna i förväg eller gå att ladda ner vid en viss tidpunkt. Vanligtvis har man lika lång tid på sig som i en vanlig tent.

Grupp tentamen Grupptenter görs som namnet säger i grupp. Tentatorn kan dels bedöma de svar som gruppen har gett, dels hur gruppen har arbetat och hur bra den interna arbetsfördelningen har fungerat. Det är bra att kolla upp bedömningskriterierna i förväg.

Muntlig tentamen Mäter inte bara hur man behärskar faktainnehållet, utan övar också upp också förmågan att uppträda och argumentera. Frågorna besvaras muntligt. En muntlig tent är varken en uppvisning i debatteknik eller en tävling i kuggfrågor. I en muntlig tentamen måste man fästa vikt vid hur man strukturerar sina svar.

Tenttakvarium Vid en del universitet används tentakvarier som ofta finns i eller i närheten av biblioteket.

Där kan studenterna tentera självständigt på dator. Tentformerna i tentakvarierna varierar.

Fördelarna med ett tentakvarium är att man kan göra tentamen då det bäst passar ens tidtabell. I alla ämnen finns inte den här möjligheten, men om det stoff man läser lämpar sig för att tenta i tentakvarium kan man med fördel tipsa läraren om det. Tentakvarierna kan ha lite andra regler än vanliga tenter, så kom ihåg att bekanta dig med dem i förväg!

Kom också ihåg att idén med akvariet är att så många som möjligt ska kunna tenta flexibelt, så anmäl dig först då du vet att du säkert har tid för tenten och se till att avboka i god tid om du får förhinder. Onödiga försök och tider som inte avbokats drabbar andra – och försvårar också för dig själv att tentera flexibelt då det passar dig bäst och du har läst klart för tenten.

33

3.12 Öva dig på muntlig kommunikation En del människor är goda talare av naturen, andra måste lära sig det. Att kunna tala inför många människor och uttrycka sina åsikter på ett begripligt sätt är en färdighet som måste övas upp. Men man har en enorm nytta av det senare i arbetslivet, så därför är det bra att börja träna redan under studietiden. På universitetet har man brukat betona den skriftliga framställningen, men också i akademiska kretsar fäster man numera allt större vikt vid muntlig framställning.

Det krävs alltså övning för att tala. Man kan börja öva i små grupper och tillsammans med bekanta. Det går lätt att kombinera exempelvis med studiecirklar eller andra liknande inlärningsmiljöer. I takt med att man får mera erfarenhet kan man börja tala inför allt större publik. Informella studentaktiviteter som studentpolitik eller ämnesföreningar ger, bland mycket annat, också goda chanser att öva sig att uppträda offentligt.

3.13 Föredrag och inledningar Övnings- och seminariearbeten ska ofta presenteras för studiekollegerna och handledaren.

Trots att den skriftliga biten är huvudsaken ska man ändå se till att reservera tid också för att förbereda ett muntligt framträdande, om ett sådant krävs. Precis som man måste öva sig på att skriva vetenskaplig text måste man också öva sig på muntlig framställning.

Under dina första månader som studerande hittar du säkert exempel på dåliga föreläsare.

Men man kan lära sig av alla föreläsare och alla föreläsningar – åtminstone hur man inte ska göra.

Kom också ihåg att om det i direktiven för seminarieuppsatsen sägs att uppsatsen ska skickas till alla en vecka i förväg, så måste du faktiskt göra så. Det har med utvärderingen att göra, för det ger andra en chans att sätta sig in i ditt ämne och ditt arbete i förväg.

Om du inte skickar ut uppsatsen i tid får du sannolikt irrelevant respons som inte stöder inlärningen.

Sex klassiska fadäser och hur man undviker dem: 1. µµ Anländ precis den minut du ska börja och använd en kvart till att få igång din laptop och ordna ditt material.

Förbered dig i tid.

Reservera ordentligt med tid för att kopiera upp material som du vill dela ut.

Ordna dina grejor.

Se till att datorn har batteri eller strömkälla.

2. µµ Ditt föredrag är intressant för dem som sitter på första raden, men resten kan inte se vad det står på bilderna.

Om du använder Powerpoint, se till att texten är tillräckligt stor.

Se till att det inte finns för mycket information på varje bild.

Använd varken grälla färger, fonten Comic Sans eller animationer.

34

Om du använder illustrationer, fundera om de har anknytning till ämnet. Oftast har de inte det.

Se till att diagrammen är enkla och lätta att tolka.

3. µµ Vet nån hur den här funkar?

Se i förväg till att AV-tekniken fungerar och att du kan använda den.

Fundera också hur du eventuellt håller ditt föredrag utan AV-teknik.

4. µµ Det hörs en röst, men talaren försvann.

Din publik kan läsa, så du behöver inte läsa upp ditt föredrag från papper Gör minnesanteckningar med enbart nyckelord och de mest centrala fakta. Öva så många gånger att du känner dig säker.

5. µµ En publikfråga skapar panik.

Tala så att alla förstår. Tala långsamt och artikulera tydligt.

Ett föredrag är tvåvägskommunikation, man ska vara beredd på publikfrågor och inte vara rädd för dem. Läs mycket om ditt ämne så kan du hantera också överraskande frågor.

Om det är något du inte vet ska du säga det rent ut och kasta bollen till publiken.

6. µµ Kattbilder och musikvideor stjäl tid och uppmärksamhet Fundera många gånger på om du behöver bilder eller videor. Bara det relevanta är viktigt.

Ta tid på ditt föredrag och notera hur mycket tid som går till att t.ex. se på en video.

Videon får inte ersätta ditt föredrag eller leda bort uppmärksamheten från dig.

3.14 Diskussioner och debatter Förmågan att argumentera, både skriftligt och muntligt, är både ett viktigt mål och ett verktyg i de akademiska studierna. Argumentation innebär att man tar ställning, framför, debatterar och resonerar om orsaker, motiveringar eller bevis. Det är alltså inte fråga om det aggressiva käbblande man kan se på webben, utan snarare om att lägga fram starka argument för eller emot någon annans synpunkt. Målet med argumentationen är att få lyssnaren eller läsaren att omfatta den synpunkt man själv står för.

Argumentation är tvåvägskommunikation. Det krävs både förmåga att själv argumentera och presentera och förmåga att lyssna och bilda sig en uppfattning eller åsikt utifrån det som andra talare säger. Att bara pladdra på utan avbrott är inte god argumentation.

Retorik eller talekonst är en klassisk konst som härstammar från antikens Rom och Grekland. Förutom vältalighet innebär retorik också förmåga att argumentera tydligt och förmedla sina tankar till andra för att få lyssnarna på sin sida. Retoriken var (och är ännu idag) ett viktigt redskap exempelvis i politiken, och varför inte också i den vetenskapliga världen.

35

För många studerande är offentliga diskussioner en ny kommunikationsform och de kan därför upplevas som stressfyllda. Om man är nervös för att tala offentligt kan det enkelt åtgärdas genom övning. Också i detta fall är det bra att börja i en liten grupp: i en studiecirkel eller med bekanta studiekompisar. I en diskussion har man nytta av breda insikter i ämnet. En god idé är att läsa något allmänt verk så att du får en helhetsbild. Om du är välbevandrad i ämnet får du också större självförtroende och din rampfeber minskar. Det finns många faktorer som påverkar hur en debatt lyckas, men de viktigaste är: Talaren, det vill säga du själv.

– Var trovärdig. Visa respekt för dina åhörare och eventuella opponenter.

Tala mycket långsammare än du skulle vilja.

Innehållet, det vill säga det du säger.

– Koncentrera dig på vad du argumenterar för och hur du gör det, vilka synvinklar du framför och vilka du lämnar bort. Motivera dina argument, försökt uttrycka dig koncist och strukturerat.

Kanalen, det vill säga var du talar.

– Diskussionen eller debatten tar sig olika uttryck beroende på om den förs som en videokonferens, i telefon eller öga mot öga. Hur många deltagare eller opponenter finns det? Ta alla faktorer i beaktande.

Mottagaren, det vill säga den du talar till.

– Tänk på dina mottagare. Tala så att de förstår. Din egen lilla grupp förstår säkert den vetenskapliga slangen, men de som studerar andra ämnen – för att inte tala om den stora allmänheten – känner inte nödvändigtvis till fackspråket eller terminologin.

– Atmosfären har stor betydelse för hur bra debatten löper och hur meningsfull den är. Om atmosfären är accepterande och uppmuntrande märks det på att alla del tar aktivt och trivs och då kan man också lösa meningsskiljaktigheter i konstruktiv anda.

36

4 Roligare tillsammans Att studera har hittills främst varit en individuell gren. Men det håller på att förändras, och bra så. Andra människor är en av de största resurserna du har.

snabbhet effektivitet självständighet koncentration valfrihet oberoende

kontakter bredare kunnande uppmuntran och stöd nya synvinklar samarbetsförmågan spegla tankar och kunskaper

ENSAM

TI

LL

SAMMAN

S

Genom att samarbeta och arbeta tillsammans lär man sig att arbeta i grupp, något som behövs både i arbetslivet och i den akademiska världen. Att kunna arbeta i smågrupper är inte medfött, det är en förmåga som man aktivt måste utveckla. Samarbetet har både goda och dåliga sidor: å ena sidan måste du offra en del av din självständighet och anpassa dina ståndpunkter till andras, å andra sidan får du tillgång till kollektiv intelligens och potential att nå resultat.

För en del känns det naturligare att arbeta i grupp än för andra. Men grupparbetet har så stora fördelar att det lönar sig att lära sig hur man gör, trots att man själv kanske är främmande för ett sådant arbetssätt. Gruppen är till hjälp inte bara i fråga om arbetets innehåll, utan också för att hålla koll på tidtabeller och strukturer.

4.1. Grupparbete Att samarbeta och lära sig saker tillsammans behöver inte vara något man gör bara inom ramen för det officiella kursinnehållet. Egentligen kan man behandla vilket ämne eller delområde som helst i grupp och tillsammans. Det behöver inte vara något högtflygande eller ens planerat: man kan få nya synvinklar på studierna och det man håller på med bara genom att sitta och diskutera på krogen.

37

På uni har man av tradition främst gjort grupparbeten exempelvis i seminariegrupper som fungerar som stöd för proseminarie- eller pro gradu-arbetet. Men också på föreläsningskurser kan man göra grupparbeten, där man tillsammans går igenom kursinnehållet i mindre bitar. Inom naturvetenskaperna gör man dessutom ofta t.ex. laboratorieövningar i smågrupper.

För att grupparbetet ska lyckas bör man tänka på: Att gruppmedlemmarna har något att ge varandra

Kom överens om gemensamma mål

Fundera på fördelarna med att jobba i grupp med tanke på era mål Att hålla humöret uppe i gruppen Uppmuntra och hjälp varandra Att dela med sig av sina idéer och sätta värde också på ofullständiga idéer – en enda halvfärdig tanke kan ge någon annan i gruppen en snilleblixt

Lyssna på varandra, bolla idéer och utveckla dem Att rikta kritik mot sakförhållanden, inte mot den som framför kritiken Att alla ska bära ansvar

Kom överens om arbetsfördelning och ansvarsområden så att alla har något

vettigt att göra och ungefär lika mycket arbete

Kom överens om när ni träffas och vad ni gör om någon måste vara borta

Kom överens om era mål och hur ni ska nå dem Att hitta flow i arbetet genom att skapa en atmosfär av förtroende i gruppen

Grupparbeten på uni ska vara en inlärningsupplevelse Att ha förståelse för att allt kanske inte går som det var tänkt

Stöd varandra i er utveckling, ge konstruktiv kritik

Pejla arbetet i gruppen – ändra på det som inte fungerar Att ni i slutet av projektet utvärderar er själva och funderar hur man kunde utveckla grupparbetet Arbete i grupp kan göras på två olika sätt. Gruppmedlemmarna kan sinsemellan komma överens om en arbetsfördelning, så att var och en ansvarar för sin bit som sedan fogas samman till en helhet. Men grupparbetet är till större nytta för medlemmarna om alla funderar på och bearbetar den gemensamma uppgiften genom att diskutera tillsammans. Då är alla medlemmar lika involverade i varje skede och bär lika stort ansvar för att arbetet framskrider.

4.2 Studiecirklar Studiecirkeln är en av de äldsta formerna av gruppstudier. En studiecirkel är en grupp som skapats på eget initiativ av människor som är intresserade av något visst ämne. Målet är att klara en viss kurs eller läsa något specifikt ämne tillsammans. Vid en del institutioner kan studiecirkeln också ingå i undervisningen som en del av undervisningsplanen.

Det viktigaste med en studiecirkel är att gruppen träffas regelbundet, att den själv planerar sin verksamhet och går igenom saker på det sätt man har kommit överens om. I en studiecirkel kan till exempel varje medlem i tur och ordning hålla föredrag om något tema som man sedan diskuterar tillsammans. Studiecirklar kan ha mycket olika ämnen eller mål: 38

Föreläsningscirkel I en föreläsningscirkel diskuterar man, som namnet säger, föreläsningar. I cirkeln fördjupar man det som behandlats på föreläsningarna och för en bredare diskussion om det. Man kan också jämföra och komplettera anteckningar eller gå igenom material och uppgifter som föreläsaren har gett.

Läsecirkel I en läsecirkel förbereder man sig tillsammans för en tent. Det kan göras på många sätt, exempelvis genom att göra referat eller hålla inledningar om något ämne i tentböckerna och sedan diskutera det. I en läsecirkel kan man också pröva på olika studietekniker och komma överens om en tidtabell för läsandet. Ibland kan en läsecirkel helt eller delvis ersätta en tentamen.

I en artikelcirkel kan man bekanta sig med aktuella och intressanta artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Man kan till exempel göra referat eller annars bara diskutera kring dem.

I en temacirkel kan man bekanta sig med ett visst ämne eller tema och tipsa varandra om källor som rör temat. I cirkeln kan man behandla en eller flera källor som berör det valda temat eller problemet.

En proseminarie- eller graducirkel kan vid sidan av den egentliga seminariegruppen erbjuda viktigt stöd och hjälp. Här kan man dela med sig och tillsammans fundera på praktiska problem som man stöter på under arbetet. Cirkeln kan också vara inriktad på att gå igenom ett gemensamt ämnesområde, forskningsobjekt eller en forskningsmetod.

En studiecirkel behöver inte anknyta till någon viss kurs på uni eller ens till studieinnehållet. På universitetet finns många spontana studiecirklar som inte har någon officiell anknytning till universitetet och där man diskuterar de mest intressanta saker. Alla intresserade kan gå med i en studiecirkel, oavsett huvudämne eller studiestatus. För att det ska vara vettigt att vara med i en studiecirkel krävs det engagemang och beredskap att sätta ner arbete på det man läser.

Om alla deltagare är engagerade kan studiecirkeln fungera också utan någon ledare, men för att starta upp en cirkel och hantera praktiska frågor kan det ändå behövas en. Man kan till exempel be en äldre studerande som är intresserad av ämnet, en forskarstuderande eller en lärare att leda cirkeln. Råd kring praktiska arrangemang och stöd för verksamheten kan man få till exempel av ämnesföreningen eller institutionen.

39

4.3 Tillsammans på nätet Datorer och datanät är viktiga verktyg för studierna. Datorerna ska inte ses enbart som anteckningsredskap, universitetet har även flera olika inlärningsplattformer. Nätbaserat arbete har många goda sidor – också en studiecirkel kan bli effektivare med hjälp av olika webbmiljöer.

Det lättaste sättet är att använda gratisverktyg som fungerar på alla plattformar, som Google Docs. När alla kan redigera dokument samtidigt och kommentera varandras arbete går det lätt att jobba med skriftliga arbeten och upprätthålla diskussionen.

Om man använder nätet för studierna ska man komma ihåg att samma umgängesregler gäller här som annanstans på webben. Uttryck dig tydligt, ha överseende och läs igenom dina kommentarer eller tankar innan du skickar iväg dem. Säg ingenting på webben som du inte skulle kunna tänka dig att säga ansikte mot ansikte på en föreläsning eller i en studiecirkel.

Kom ihåg Osmo Wiios första kommunikationslag: kommunikationen misslyckas alltid, utom i vissa helt slumpmässiga fall. Texter på webben har en mycket mera begränsad känsloskala än kommunikation som sker ansikte mot ansikte, exempelvis går det inte riktigt att uttrycka ironi eller humor. Så var pedantiskt noggrann och försök uttrycka dig entydigt.

4.4 Från tanke till gemensam idé I bästa fall fungerar gruppdynamiken så bra att gruppen blir mer än summan av sina delar och varje deltagares styrkor kommer gruppen till godo. Detta är en av de viktigaste fördelarna med gruppstudier och grupparbeten: när man delar med sig av sina idéer, sina erfarenheter och sitt kunnande och reder ut saker tillsammans med andra uppstår en positiv spiral som lockar fram det bästa hos människor. Ju mera heterogen en grupp är, desto sannolikare är det att man hittar synvinklar som man inte märkt förr. Man vinner på att vara öppen också för helt överraskande synvinklar.

Den värdefulla konsten att arbeta tillsammans Att kunna arbeta i grupp är ingen medfödd förmåga. Alla måste lära sig hur man gör och förstå att grupparbete innebär ständiga kompromisser. Till exempel kan du inte ensam bestämma om tidtabellerna eller arbetssätten – men å andra sidan får du tillgång till kollektiv intelligens och andra människors värdefulla synpunkter. I grupp måste du lära dig att lyssna till andras åsikter, analysera dem och framföra dina egna tankar så att andra också kan förstå dem.

Det här är inget som man lär sig av sig själv eller över en natt. Att studera tillsammans stöder inlärningen och fungerar som spegel för din expertis och utvecklingen av ditt professionella jag, samtidigt som det utvecklar dina sociala färdigheter. Att jobba tillsammans är vardag inom alla vetenskapsgrenar. Om du inte är van vid att arbeta i grupp är det allt skäl att lära sig det nu. Utan sociala färdigheter är din utbildning inte fullständig.

40

Att söka sin egen roll Grupparbete kräver att man har förmåga att ta olika roller inom gruppen och inser sitt ansvar för att gruppens arbete ska bli framgångsrikt. Hur man agerar i gruppen kan gestaltas till exempel med följande rollspel. Det kan användas som sådant eller i anslutning till något visst arbetsskede i en redan fungerande grupp: Alla gruppmedlemmar skriver ner den roll de oftast antar i gruppen och den roll som känns mest främmande för en. Är jag i allmänhet en utomstående observatör, en kritiker som håller folk nere på jorden, en idéspruta eller något helt annat?

Dessa roller, och andra som man kommer att tänka på, skriver man ner på så många lappar som det finns medlemmar i gruppen. Grupprollerna kan vara ordförande, observatör, idéspruta, ifrågasättare, uppmuntrare, sekreterare och den som upprätthåller gruppandan.

Vid behov kan man tillsammans fundera på vad de olika rollerna innebär, alltså vilken aktivitet de tar sig uttryck i och hurdan inverkan det har på gruppen.

När man har kommit överens om rollerna delas lapparna ut, så att var och en får en given roll i gruppen.

I en gruppsituation som man tillsammans har valt, till exempel att planera ett grupprojekt, spelar var och en den roll hen blivit tilldelad, och agerar strikt enligt den rollen.

Detta fortsätter tills man har nått det uppställda målet, till exempel tills man har skrivit ihop en preliminär plan för projektarbetet.

Efter rollspelet kan man i grupp fundera på var och ens roll, hur lämplig den är för en och hur den påverkar gruppens verksamhet. Övningen kan upprepas med nya roller i något annat skede av grupparbetet. Det låter motstridigt, men i grupparbete måste man också kunna bryta sig ut ur de strikta rollerna. I bästa fall ger grupparbetet en gemensam flow, där ingen har någon förutbestämd roll och alla är med om att bearbeta samma idé.

Gruppen utvärderar och ger respons För att grupparbetet ska lyckas och man ska kunna komma överens i praktiska frågor krävs det att gruppmedlemmarna har förtroende för varandra. I en välfungerande grupp finns det varken fripassagerare eller sådana som roffar åt sig allt jobb. De verktyg som den enskilda studenten har för att utveckla sig själv heter själv- och kamratutvärdering.

Detta kan också tillämpas på hela gruppen. Genom att fortlöpande utvärdera gruppens arbete kan man uppnå de uppställda målen och dessutom ger det deltagarna en chans att kontrollera om de har den optimala rollen med tanke på gruppdynamiken.

Att ge respons i en grupp är något av en utmaning. Men för att responsen ska vara ärlig och konstruktiv måste man också ta upp saker som har påverkat arbetet negativt. Vi har talat om att ge respons tidigare i den här guiden (avsnitt 1.9), detsamma gäller också för grupprespons.

41

SWOT-analys är ett bra verktyg för att få ett grepp om hur gruppen har arbetat. När man studerar starka och svaga sidor, möjligheter och hot (se även avsnitt 1.9) i ett fyrfält är det lättare att ge neutral och sakorienterad respons. Varje gruppmedlem kan också ge respons åt de andra under arbetets gång eller efter att det har avslutats. Det kan till exempel göras så att alla genom lottdragning får varsin person att ge respons åt. Sedan funderar man på tre styrkor hos personen i fråga och ger tre förslag om hur hen kunde utveckla sin förmåga att arbeta i grupp. Responsen kan ges muntligt eller skrivas ner på en lapp.

5. Universitetsgemenskapen som arena för mera givande studier Universitetet är inte något hus eller ämbetsverk, det består inte av sina lärare eller professorer. Universitetet är först och främst en gemenskap bestående av alla människor på uni – från expeditionsvakter och gulnäbbar till professorer och rektorer. Studenterna är fullvärdiga medlemmar av universitetssamfundet och varje student påverkar på sitt sätt omgivningen och bidrar till att småningom omforma universitetet. Att studera på uni handlar inte bara om att passera genom det, utan om att växa in i det. Studietiden är, vid sidan av livet, människans bästa tid. Alla har ansvar för att universitetssamfundet mår bra och utvecklas, också studenterna.

Det vetenskapliga samfundet är en gemenskap för studier och inlärning. Såväl studerande som lärare och forskare är där för att lära sig. Som studerande påverkar du andan i denna gemenskap genom din attityd och din inställning. Ett genuint intresse för ditt område och ett öppet sinne lockar till att fundera på saker tillsammans och att anstränga sig för att utveckla dem. Utvecklingen kan många gånger gå åt två håll: ivern och engagemanget hos en studerande kan smitta av sig på institutionens personal som i sin tur ger ett positivt gensvar.

Att man är medlem av vetenskapssamfundet innebär inte att man ska kuta omkring som någon Duracell-kanin, utan att man över lag förhåller sig öppet till universitetet. Även om du tycker att du inte har valt rätt vetenskapsområde eller om du kämpar med motivationsproblem är du ändå medlem av vetenskapssamfundet. Detsamma gäller också personalen. De är också bara människor, med bättre och sämre dagar.

5.1 Interaktion på universitetet Studenter, lärare och forskare blir alltför sällan bekanta med varandra, trots att de verkar i samma utrymmen och är intresserade av samma saker. Eftersom både studenter och lärare har många erfarenheter, och därmed också en hel del sakkunskap om studierna och undervisningen, skulle det behövas fungerande kanaler för att sprida kunskapen både inom institutionerna och mellan olika institutioner och fakulteter. Forskning, undervisning och studier kan bilda fungerande och effektiva helheter bara man vill och vågar börja samarbeta.

42

Hinder och begränsningar för samarbete och utbyte av sakkunskap kan finnas på tre plan: 1. Gränser mellan experterna och studenterna inom en vetenskapsgren som förstärks av en traditionell syn på läraren eller forskaren som förmedlare av kunskapen och studenten som mottagare av den.

2. Gränser mellan olika vetenskapsgrenar som förstärks av att det finns vitt skilda slag av kunnande både inom en institution och mellan institutioner och fakulteter.

3. Gränser mellan organisationer och enheter som förstärks av det fysiska avståndet mellan olika institutioner och fakulteter, av att de etablerade arbetssätten skiljer sig åt eller av att de har olika hierarkisk ställning inom universitetet.

5.2 På upptäcktsfärd över fakultetsgränserna Förr eller senare råkar du ut för att ditt forskningsintresse är splittrat på flera fakulteter. Hur mycket man går över fakultetsgränserna varierar mycket från ämne till ämne, men en av de bästa sidorna med universitetsstrukturen är att det ändå är möjligt. Det vanligaste sättet att vidga vyerna utöver det egna ämnet är genom biämnesstudier eller forskningsgrupper som går över fakultetsgränserna. Tack vare JOO-systemet går det också att studera över universitetsgränserna. Du kan alltså slutföra enskilda kurser eller studiehelheter vid något annat universitet och inkludera dem i din examen. Din fakultet kan ge närmare råd om hur man ansöker om JOO-studier.

Vad gäller fakultetsgränser är det några saker man måste komma ihåg. Alla fakulteter följer olika praxis. En del är mera särskilda, andra mindre. Fakulteterna talar olika ”dialekter”. Sannolikt skrivs tentsvaren i en annan stil och människor har ett annat förhållningssätt och till och med annan terminologi för samma ämnen, vilket kan ge huvudbry till en början. Var öppen.

I fråga om att dela kunskap över läroämnesgränserna gäller samma regler som för interaktionen inom ett ämne, men dessutom tar sig gränserna mellan vetenskaperna lite andra uttryck och ställer lite andra krav. För att lyckas med att överskrida gränserna mellan olika vetenskaper krävs det andra tankemodeller och en aktiv vilja att förstå, både av dem som överskrider gränserna och av den mottagande parten.

Enklast går det att inleda ett samarbete över fakultetsgränserna genom att slå sig i slang med någon som studerar eller undervisar på fakulteten och helt enkelt diskutera. Försök hitta någon som har likartade planer och intressen som du. Att organisera ett mångdisciplinärt samarbete kräver mycket tid och arbete, något som människor i allmänhet inte har för mycket av, tyvärr. Ju längre man kan driva saker på inofficiell väg, desto lättare är det sedan att sköta den officiella biten. En av de viktigaste behållningarna av universitetsstudierna är de inofficiella kontakter man får, liksom förmågan att skapa sådana.

Ett inofficiellt samarbete bidrar dessutom till att snabbt förmedla tankar och goda idéer över fakultetsgränserna.

43

5.3 Att påverka sin miljö ”Utveckling av undervisningen” låter på idéplanet ungefär lika intressant som en långsamt kallnande havregrynsgröt, men i själva verket innebär det ganska stora möjligheter. Om du granskar studierna som helhet närmare, speciellt i kontrast till andra ämnen, märker du vilka problem det finns och hur man tidigare har föreslagit att lösa dem. Oftast sker utvecklingen av undervisningen genom studieplaner. De visar tydligt hur olika uppfattningar universitetet, finansiären och studenterna kan ha om vad god och meningsfull universitetsundervisning är.

Undervisningsplaner görs på tre nivåer 1.

2.

3.

Författningar som rör examina Examensfordringar Planer för enskilda studieperioder

Alla de här kan man påverka, men på olika vägar. Beslut i fråga om enskilda studieperioder fattas tveklöst av den lärare som håller kursen – den akademiska friheten fungerar också här. Om det finns allvarliga brister kan fakulteten förstås ingripa i en enskild lärares undervisningssätt och kursinnehåll, men som student klarar man oftast av den besvärliga situationen för att man ju vet att kursen ändå tar slut någon gång och att den åtminstone duger som ett dåligt exempel.

Praxis för planeringen av examensfordringarna varierar från institution till institution. I en del läroämnen är studenterna med om hela planeringsprocessen från början, i andra kanske de bara informeras om slutresultatet. Din ämnesförening och de studieansvariga i föreningen känner till situationen på din institution och ger säkert gärna hjälp och idéer om vad man borde uppmärksamma och hur man kan påverka saker och ting.

Planeringsarbetet är inte någon hemlig rit och många gånger har vanliga studerande väldigt mycket att ge i det arbetet, eftersom de ser på saker på studenternas nivå. Det är en resurs som man kan utnyttja hänsynslöst: de som länge har kämpat med förvaltning och undervisningsplanering kan lida av en viss perspektivförskjutning och behöver folk som med fräscha ögon kan se om saker fungerar i praktiken.

I regel samlas det alltid in respons om enskilda studieperioder. Det kan kännas frustrerande att hela tiden ge respons, men det är på riktigt nyttigt och viktigt för att utveckla innehållet i studieperioderna. Sällan undervisar ens de sämsta lärare dåligt med flit. Kom alltid ihåg att vara saklig och konstruktiv då du ger respons.

44

5.4 Föreningar, arbetsgrupper och nätverk som påverkningskanal En ensam människa kan sällan driva igenom en idé, oavsett hur bra den än är. Det behövs en större grupp av människor och existerande strukturer. Oftast är det ämnesföreningen som står den enskilda studenten närmast och kan fungera som länk mellan institutionen och studenterna. Studentkåren är å sin sida den kanal som studenter från olika institutioner och fakulteter kan använda för att påverka universitetet i stort. För en ensam studerande är det svårt att bli hörd och åstadkomma förändring, tillsammans med andra studenter är det mycket lättare att ta itu med problemen. När man först har diskuterat saker och ting t.ex. på ämnesföreningens möte är det sedan lättare att föra fram sina åsikter i arbetsgrupper eller i friare samtal med lärare och forskare.

Ofta sägs det att föreningar och studentkårer bara är kläckningsanstalter för politiska broilers. De är också det. Folk kommer med i föreningsverksamhet av olika skäl och ett av dem kan mycket väl vara att man vill inleda en politisk karriär. Inget fel med det, föreningsaktivitet är ett bra sätt att öva sig på att göra politik och påverka. Föreningar och arbetsgrupper är också bra ställen att öva upp färdigheter som är viktiga för universitetsstudierna och ens akademiska expertis, som att framföra välmotiverade åsikter, argumentera muntligt, kunna samarbeta och att utveckla sin sociala kompetens. Att känna till hur föreningar fungerar, bekanta sig med utvecklingsprocesser, behärska mötesteknik och kunna organisera evenemang är färdigheter som är nyttiga för vem som helst och som man helt säkert sätter värde på i arbetslivet.

Information om ämnesföreningarnas verksamhet och hur du kommer med i dem finns i allmänhet redan i antagningsbrevet som berättar att du har fått en studieplats, men du får också nyttig information i studiehandboken, av tutorerna och på föreningarnas webbplatser. Genom din ämnesförening får du lättast information om institutionens och fakultetens arbetsgrupper och vad de gör. Studentrepresentanterna i olika arbetsgrupper väljs också ofta genom ämnesföreningarna.

Genom studentkårens utskott och arbetsgrupper har du också goda möjligheter att följa med i det utvecklingsarbete som görs annanstans inom universitetet. De olika enheterna arbetar hela tiden på att utveckla undervisningen. Större utvecklingsprojekt kommer till allmän kännedom, medan resultaten av mindre försök alltför ofta bara kommer några få till godo. Det är inte sagt att man delar med sig av sina erfarenheter av lyckade projekt – framför allt inte av misslyckade projekt – ens inom institutionen eller fakulteten, för att inte tala om att gå över fakultetsgränserna. Det mest utmanande, men samtidigt det mest fruktbara när det gäller att utveckla undervisningen är att sammanföra kunskap från olika områden, där undervisningen är ordnad på olika sätt. Att en naturvetare ser på saker och ting ur ett annat perspektiv än en humanist kan vara mycket belysande när man vill utvärdera och utveckla sin verksamhet.

Inom studentkåren försöker man sådär i princip samla kunnandet inom alla vetenskapsområden. Det är en utmaning på universitetet och det är precis lika svårt i studentkåren.

I studentkåren funderar man helt säkert på hur man bäst kan skära ner på byråkratin och göra världen till en bättre plats, men stora skepp vänder långsamt och den snabba 45

genomströmningen av aktiva i studentrörelsen gör att man inte kan driva igenom några plötsliga reformer.

Om du studerar arkiven – ditt läroämnes, studentkårens eller ämnesföreningens – märker du hur samma saker återkommer år efter år. Det är förståeligt, eftersom verksamhetsmiljön förändras långsamt, medan de aktiva i värsta fall byts ut varje år. Om du anser att det finns något som borde förändras lönar det sig att reda ut den historiska bakgrunden. Saker går alltid snabbare om du kan visa att man har förhållit sig positivt till detta också förr och att det finns ett behov av förändring.

5.5 Ordna jippon Man kan skaka om sin institution genom att ordna aktioner som fäster uppmärksamhet vid saker som behöver förändras. Din ämnesförening kan hjälpa dig med att koordinera jippon, men här finns några idéer som kan vidareutvecklas och omarbetas:

Temadag: ett historiskt perspektiv på utvecklingen av undervisningen Om det har tjatats om samma brister år ut och år in kan man ställa upp alla utvecklingsförslag om dessa brister på en tidslinje och fråga varför det inte händer något. I institutionens arkiv och ämnesföreningens gömmor finns det hyllkilometervis med protokoll där allt i regel är noga dokumenterat.

Paneldebatt om gradur under arbete Tillsammans med institutionen kan man ordna en diskussion för studenter som kämpar med sina lärdomsprov, pro gradur eller seminarieuppsatser. Där kan man gå igenom de problem som studenterna möter och hur de kan lösas. Det är bra att ha många olika slags människor som inledare.

Studiecirkelmarknad Om studiecirklarna inte ännu har blivit inarbetade på din institution kan man försöka få igång sådana med en studiecirkelmarknad, där man kartlägger praktiska arrangemang och möjliga teman. Grundidén är att samla studenter, lärare och forskare som är intresserade av att arbeta i studiecirklar på samma plats vid samma tid, så att man kan jämföra intressen och idéer, planera verksamheten och komma överens om att grunda studiecirklar. Det lönar sig att i förväg ta reda på mera om studiecirklar och vad det finns för stöd att få från olika instanser.

Alla i samma båt-jippo Det finns många sätt att främja debattkulturen och samhörighetskänslan. Man kan sätta fart på samarbetet genom att ordna evenemang som samlar så många av kollektivets medlemmar som möjligt till en kvällssits, en kaffepaus, en speltimme eller lite pausgymnastik.

Det här är alltså bara framkastade idéer, utifrån dem kan var och en sedan hitta på egna evenemang. Andra möjliga förslag är: 46

Världens märkligaste biämne! Inledare: studenter som valt olika biämnen.

Ett fantastiskt utbyte! Inledare: studenter som varit på utbyte utomlands.

Högskolepraktikens utmaningar! Inledare: studenter som gjort sin praktik.

Lär dig lära dig, bli en mästare! Inledare: sakkunniga på inlärning och studier.

Forskas det här? Inledare: institutionens forskare och forskningsgrupper.

Från idé till gradu! Inledare: institutionens forskare och seminariehandledare.

Att utveckla undervisningen är säkert ett evighetsprojekt som aldrig tar slut. De teman som nämndes här ovan kan användas som startskott för olika evenemang. Bli inte besviken om just det evenemang som du har ordnat inte har omedelbar effekt: många projekt för utveckling av undervisningen mals i förvaltningens kvarnar i många år innan de förädlas till konkreta åtgärder. Så är det bara.

Man kan använda lärarnas mottagningar och eventuella träffar med lärartutorerna för att ge ömsesidig respons, men det är mera fruktbart att samtidigt ta med flera lärare och studerande i diskussionen. Både lärarkåren och ämnesföreningen kan ordna sådana tillställningar, men bäst är det förstås om de ordnar dem tillsammans. Dessutom kan man boka in något visst klockslag någon viss dag, exempelvis en gång i månaden, för regelbundna, mera informella diskussioner. Alla studenter, lärare och forskare är välkomna till tillställningarna och temat kan vara något undervisningsarrangemang eller någon kurs som borde förändras eller en pågående reform av hela undervisningsplanen. Det viktiga är att alla kan bidra med idéer för teman, till exempel genom en förslagslåda, en gemensam planeringsträff eller på webben. Vid behov kan man kalla in någon studerande, lärare eller utomstående sakkunnig som håller en inledning och sätter fart på diskussionen.

Vid sidan av eller istället för feedbackblanketter kan man också utveckla mera interaktiva kanaler för att ge respons och delta i utvecklingen av undervisningen. En sådan diskussionskanal kan man skapa till exempel på webben eller på en gemensam e-postlista. Sådana kanaler kan också fungera som fortsättning på diskussionsträffar, så att man kan följa upp diskussionen på nätet. Man bör skriva upp idéer som kläcks på de gemensamma diskussionerna, så att man kan återkomma till dem, till exempel när undervisningsplanerna eller examenskraven ska reformeras.

5.6 Och sen då?

På institutionerna och fakulteterna förändras praxis långsamt, men man kan skaka om dem genom att ordna ett projekt eller jippo för att fästa uppmärksamhet vid någon enskild sak som borde utvecklas. Det kan vara ämnesföreningen som startar upp dem, men det är mera fruktbart om man får med sig både studerande och lärare redan i planeringsskedet.

Ett jippo kan till exempel vara någon dagstillställning eller en kvällssits som man ordnar tillsammans och vars tema är något avgränsat problem eller någon praxis på institutionen eller fakulteten som borde förändras.

47

6. Studenterna och hälsan För att studierna ska vara givande krävs det förstås mycket annat än bara studieteknik. En av de viktigaste sakerna är naturligtvis studenternas hälsa. En frisk människa orkar studera och är intresserad av nya saker. Hälsoproblem avspeglar sig snabbt i hur studierna löper och i studieresultaten. I hälsofrågor gäller detsamma som i många andra fall: det är lättare att förebygga skador än att reparera dem.

Många har enorma förväntningar på studietiden. Att bli självständig, flytta bort hemifrån och bli fullvuxen inträffar allt i samma brytningsskede i en ung människas liv. Ibland har man rentav orealistiska förväntningar på studierna. Studielivet är framför allt vardag, med alla dess problem och glädjeämnen.

Den största risken för studerande är att man blir ensam. För stora förväntningar och förhoppningar kan också medföra besvikelser. Ett av de största problemen är att man upprepar samma beteendemönster – utan att märka det använder man gång på gång de beteendemönster man lärt sig i gymnasiet eller yrkesskolan, trots att man kanske är medveten om vilka negativa effekter de har.

Men vid universitetet finns tusentals studerande. Analysera noga ditt beteende och fundera på vilka beteendemönster som ger oönskade effekter och hur du kunde ändra på dem. När du börjar studera på uni är det en ny start, så du kan börja från ett tomt bord. Det finns inte nödvändigtvis någon som känner dig från förr och som har förutfattade åsikter om dig.

Bland alla dessa människor finns det säkert några som har en likadan världsbild som du och som tänker på samma sätt. Bland dem hittar du säkert vänner. Universitetet är inte bara till för studier och undervisning, här finns dessutom massor av hobbyföreningar som sysslar med de mest olika saker. Det är värt att fördomsfritt gå med i dem. Sök fram ett intressant ämne och gå med. Trots att det kanske känns besvärligt de första gångerna ska du inte ge upp.

6.1 Studenterna och spriten På befolkningsnivå är alkoholen en av de största enskilda hälsoriskerna och studenterna utgör inget undantag. För mycket alkohol orsakar depression och andra allvarliga hälsoproblem. Olyckor och andra icke-önskvärda situationer som man hamnar in i på fyllan ökar inte heller det psykiska och fysiska välbefinnandet, för att inte tala om den moraliska baksmälla man kan ha under en krapulamorgon.

I studentkulturen finns det många seder och traditioner som anknyter till sprit och festande.

Ibland kan alkoholen ge en känsla av social samhörighet som är välkommen och önskvärd, ibland inte. Lär dig var dina gränser går och kom ihåg att spriten bara är en del av samvaron. Om du måste ha sprit för att njuta av en fest bör du fundera på varför det är så.

Om du är trött och nedstämd ska du lämna bort spriten helt och hållet för en tid. Det

48

finns ett starkt biologiskt samband mellan alkohol och depression och dessutom kan den psykiska stress man får av baksmälla och moralisk krapula vara överraskande stor. Att dricka sprit är också något som i hög grad minskar studieförmågan och -motivationen.

På webben finns mera information och Audit-tester som du kan använda för att kartlägga dina alkoholvanor.

6.2 Studenterna och motionen Det är roligt att sporta. Trots att gymnastiklektionerna i grundskolan kanske har lämnat outplånliga sår i din själ ska du ändå ge idrotten en chans. Universitetet har nämligen motionstjänster. De har studentvänliga priser och finns i regel i närheten av campusområdena. På universiteten finns ofta också idrottsföreningar. På hösten brukar de ordna uppvisningar och nybörjarkurser, så du kan börja med en helt ny hobby.

Att motionera är inte bara trevligt, utan också nyttigt. Vid vård av lätt och medelsvår depression kan man få lika goda resultat med motion som med mediciner. Motion ger också bättre sömnkvalitet och man får ökad motståndskraft. Så du sover alltså bättre och blir inte sjuk lika lätt. Att börja motionera också ett sätt att träffa nya människor och skapa sociala kontakter. Dessutom förbättras studieförmågan och koncentrationen.

6.3 Studenternas psykiska välbefinnande Studietiden är inget mellanskede, utan de första stressåren i livet. Under studietiden byggs din jagbild upp i hög grad. Alla studerande känner sig nedstämda och tvivlar på framtiden någon gång under studierna. Det är helt normalt.

Ensamhet är den största riskfaktorn för att få mentala problem. Det är viktigt att satsa tid och möda på att sköta de vänskapsrelationer man har från förr, samtidigt som man säkert hittar nya vänner i de nya kretsar man rör sig.

En annan viktig sak är att jämföra sig själv med andra. Andra studenter är precis som du, med alla sorger och glädjeämnen. Andra klarar sig inte bättre eller sämre än du. Odla inte fantasier om att du är den enda som inte klarar sig. Det går i medeltal lika bra eller lika dåligt för alla andra.

Självreflektion är ett viktigt verktyg för psykiskt välbefinnande. Analysera dina vanor och fundera på hur de påverkar helheten. Ibland kan man bara genom att göra små förändringar justera sin kurs så att man går mot det bättre.

Universitetet är ett stort etablissemang som inte erbjuder samma slags sociala nätverk som läroinrättningar på andra stadiet. Det skulle vara omöjligt, eftersom studenterna kommer från så olika miljöer. Varje student måste själv bygga upp sina sociala nätverk och hitta något att känna samhörighet med. Det kan vara ämnesföreningen, en idrottsförening eller studiekompisarna på samma årskurs – vad som helst, bara man hittar något.

De stödtjänster som finns till för studerande är omöjliga att rikta in exakt, eftersom 49

människor har så olika behov. Studerande med familj behöver annat stöd än ungdomar som just har gått från gymnasiet till gulnäbbsstadiet. Därför är det viktigt att du själv är aktiv och ber om hjälp i tid. Hjälp finns att få, men tyvärr får man den inte utan att be om den. I en enhet av universitetets storlek finns det många märkliga varelser och du är sannerligen inte den första som kan behöva mentalvårdstjänster. Det är ingen katastrof eller ens något att skämmas över. Det är vishet. Studenternas hälsovårdsstiftelse (SHVS) ger inte ut patientuppgifter och alla vårdkontakter är konfidentiella. Du riskerar alltså inte att tvingas förklara din mentala status senare under studierna eller i arbetslivet.

På en del utbildningsområden kan det ibland råda en väldig individcentrerad och hård studentkultur, vilket påverkar förutsättningarna för studenternas mentala balans. Ett viktigt råd är att be om hjälp i tid.

6.4 Inlärningssvårigheter Vanligtvis kan man dignostisera inlärningssvårigheter redan före universitetet. Men ibland kan det hända att en neurologisk sjukdom visar sig vara att orsaken till motivations- och inlärningsproblem. Inlärningssvårigheter är neurobiologiska tillstånd. Om du misstänker att du har inlärningssvårigheter ska du kontakta studiepsykologen eller SHVS för fortsatta undersökningar.

Inlärningssvårigheter har ingenting med intellektuell kapacitet att göra. Det finns många olika slags inlärningsstörningar, vanligast av dem torde vara dyslexi, alltså lässvårigheter.

Andra varianter är till exempel olika störningar i koncentrationsförmågan.

Det finns mycket forskningsdata om inlärningssvårigheter. En person med inlärningssvårigheter kan få en akademisk slutexamen precis som vem som helst annan. Men man tvingas säkert ändra sin attityd till inlärningen och sina studievanor. Om det till exempel är svårt att följa med tal är det en god idé att banda föreläsningen och sedan dela upp den i mindre, mera lättförståeliga delar hemma. Om man har lässvårigheter som gör det svårt att följa med det som visas på OH-bilder kan man ta ett foto av dem med datorns kamera och sedan studera dem hemma i lugn och ro. Det kan man förstås också göra fastän man inte är en person som lär sig på annorlunda sätt. Ändamålet helgar medlen i detta fall – huvudsaken är att man når resultat.

6.5 Stress Utan stress blir människan galen. En aning stress är nödvändigt med tanke på den mentala hälsan. Men för mycket är för mycket, också i detta fall. Stress är ett bra exempel på en mekanism som gör att saker inne i huvudet snabbt påverkar också den fysiska hälsan. Symptom på stress kan vara rytmstörningar, högt blodtryck, viktproblem och sänkt motståndskraft.

Stressmekanismen är mycket enkel. Om du har för mycket arbete och upplever att du inte kan hålla alla bollar i luften blir du stressad. Det finns inga entydiga gränser, stresströskeln är alltid individuell. Lär känna dig själv så att du märker när det börjar gå för hårt.

Lyssna också noga på människor i din närhet – det är inte alltid man själv märker ackumulerad stress.

50

Det viktigaste verktyget för stresshantering är att kunna säga nej. Det är inte så trivialt som det kanske låter. I allmänhet är det alltid samma människor som tvingas göra allt jobb. Om du känner att du har för mycket arbete och någon ber dig sköta ”bara en liten grej” ska du fråga om hen vill att saken ska skötas med vänster hand och slarvigt (då du kan åta dig saken), eller om hen vill att det ska göras ordentligt.

Ett annat verktyg för stresshantering är att prioritera. Gör en lista över allt, både stora saker och små. Dela upp listan i två: projekt på lång sikt (uppsatser, examina, etc.) och på kort (läsmål, kurstenter, uppdrag för ämnesföreningen) och prioritera uppgifterna på båda listorna. Ju högre siffra, desto lägre prioritet. Efter det börjar du helt kallt skära bort saker med den lägsta prioriteten. På det sättet får du en klar bild av vad det är som är betungande och vad du tycker att är viktigt.

6.7 Arbete och ekonomi En stor del av studenterna jobbar vid sidan av studierna. Ofta är det nödvändigt redan med tanke på ekonomin. Arbete är i sig varken något bra eller något dåligt och många gånger hjälper jobbet en att få fotfäste på arbetsmarknaden redan innan man blir utexaminerad.

Men man måste förhålla sig förnuftigt till jobbet och komma ihåg att studenternas huvudsakliga jobb är att studera.

Förvärvsarbete är ändå den viktigaste enskilda orsaken till att studierna drar ut på tiden.

Om du funderar på att börja jobba måste du minnas några saker: det är tungt att arbeta.

Du ska inte föreställa sig att det går att studera för fullt om du sätter 15 timmar i veckan på jobb. Så du bör alltså dimensionera arbetet så att det blir tid över både för studier och för fritid.

Det lönar sig att söka jobb inom sin egen bransch. Det är förstås lättare sagt än gjort.

Men ett jobb inom ditt eget område är mera motiverande och lättare att kombinera med studierna och det du lär dig.

Arbetsmiljön är en ny social faktor i ditt liv. Dina arbetskompisar är en ny krets som det säkert är trevligt att lära känna, men å andra sidan kan den nya sociala miljön innebära mera stressfaktorer för den som redan har en betungande vardag.

Du bör granska ditt jobbande kritiskt. Om arbetet inte är absolut nödvändigt med tanke på ekonomin ska du kanske stanna upp och fundera på om du lättare kan få arbetslivserfarenhet någon annanstans?

Kom också ihåg att studierna är mera betungande i vissa stadier. I början av studierna är de helheter man ska lära sig mindre och det går att strö in arbetsturer mellan dem, men i slutskedet är helheterna större och kräver mycket självstudier. Därför är det mera skadligt att jobba i studiernas slutskede än i början. Å andra sidan kan studierna också vara mycket intensiva i början och det kan vara svårt att pussla in arbetsturer.

Om man får ett fast jobb i slutskedet av studierna är det bra att ta reda på om det går att 51

få studieledigt och till exempel enbart koncentrera sig på att skriva sin pro gradu under en viss tid.

Arbetet kan ha positiva sidor som lätt överglänser den tråkiga studievardagen. Man måste se kritiskt på sig själv så man i tid märker om arbetet börjar gå ut över studierna. Arbeta hinner man nog också senare och om man studerar målmedvetet kan man klara av studierna snabbt. Stanna upp och fundera om det finns studieuppgifter som blir ogjorda på grund av en arbetstur. Är den verkligen nödvändig med tanke på din ekonomi och karriär och vad har detta för inverkan på dina studier? Alltför många gånger lönar det inte att låta jobbet gå före. Exempelvis blir grupparbeten och gruppdynamiken lidande om du måste vara borta ofta, också fastän man inte skulle ha planerat något formellt program eller någon viss uppgift för en träff.

6.8 FPA, socialen och de andra FPA betalar studiestöd åt studenterna och garanterar deras studielån. Det är viktigt att kolla in FPA:s webbplats för att se hur stort studiestödet är och vilka regler som gäller för det. Som studerande kan du under ett år ha tiotals olika arbetsgivare och det är din egen sak att hålla reda på hur mycket du förtjänar. Så spara alla lönekvitton och se till att du inte går över inkomstgränserna.

Studielån är också en möjlighet. Det är inte obligatoriskt att ta lån, men man ska inte heller kategoriskt säga nej till det. Ta reda på vad som är det bästa sättet för dig att finansiera studierna.

Om allt annat misslyckas kan socialbyrån i din hemkommun betala ut utkomststöd åt dig. Men detta är en socialförmån som man tar till i sista hand, de gånger då allt har gått åt skogen, så det ersätter inte studielånet. Räkna alltså inte med att socialen hjälper dig.

Om du får utkomststöd förlorar du din ekonomiska autonomi och måste följa socialens regler – exempelvis är det svårt att kombinera utkomststöd med förvärvsinkomster eller ekonomisk hjälp från föräldrarna.

6.9 Lagstiftning På Tammerfors universitet cirkulerar en legend om att rektor en gång i tiden skulle ha sagt att universitetets uppgift är forskning, undervisning och administration. Universitetet och studierna styrs av flera olika lagar, författningar, förordningar och av inarbetad praxis.

En del av dem förändras hela tiden, andra sitter som berget. Byråkratin på uni ligger ofta någonstans mellan det massiva och det enorma, det är bara att acceptera. Som allmän livsregel kan man säga att du måste besvara de utredningsförfrågningar, ukaser, brev och meddelanden som universitetet skickar ut, om det står att du ska besvara dem. Om du inte förstår vad det är universitetet vill kan du fråga den studieansvariga i din ämnesförening eller studentkåren, eller den som har skickat brevet. Sannolikt händer det något mycket avgörande ifall du inte svarar, ibland också med kort varsel.

Man måste också komma ihåg att det är sällan som någon gör något dumt med flit.

52

Farbröderna och tanterna inom förvaltningen står på studenternas sida, men ibland kan skillnader i tankemodeller och tänkesätt kollidera. Att ha med förvaltningen att göra kräver goda nerver och tålamod. Ingen har ännu kunnat åstadkomma något genom att skrika och härja.

Men universitetet är inget Kafka-aktigt ämbetsverk som agerar helt godtyckligt. Om du tycker att du har blivit orättvist behandlad kan du överklaga beslut. Det är skäl att genast kontakta studentkåren eller den som sköter intressebevakningen i din ämnesförening. De har sannolikt erfarenhet och åsikter om var processen har gått fel och vad man kan göra åt det.

En av de viktigaste lagarna som rör studenterna är lagen om begränsning av studietiden.

Det innebär att du bara får studera en viss tid. Ta reda på vilka bestämmelser som gäller för dig, för de varierar beroende på ämne och vilket år man har börjat. Universitetet påminner dig nog ifall din studietid håller på gå mot sitt slut.

En annan lag, som förhoppningsvis påverkar studenterna mycket lite, är den så kallade SORA-lagen. Enligt den kan man av vissa vägande skäl frånta en studerande studierätten om hen har med minderåriga att göra och har gjort sig skyldig till vissa grova brott.

6.10 Studenternas rättsskydd De flesta ärenden som rör studenternas rättsskydd har att göra med bedömningen av studieprestationer eller lärdomsprov. I sådana fall har universitetet i allmänhet klara regler för överklagande. Ta reda på hur man gör på din fakultet och agera enligt det. Alla fakulteter ska följa examens- och rättssäkerhetsinstruktionen som åtminstone finns på universitetets intranät. Där framgår det till exempel att det finns tidsgränser för bedömningen av prestationer: en lärare kan inte ha studenterna att vänta i flera månader innan vitsorden ges eller studieprestationerna förs in i registret.

I rättskyddsärenden ska man be om hjälp och råd så fort man har blivit orättvist behandlad. Tidsgränserna är ganska snäva och eventuella omprövningar måste göras inom två veckor från det skedda. Så leta fram instruktionerna och fakultetens anvisningar – vid behov får du också hjälp av fakulteten eller av amanuensen för ditt ämne och av studierådgivaren. I oklara eller besvärliga fall lönar det sig att be att få allt skriftligt och att komma ihåg att uppföra sig sakligt. Om problemet rör studierna i allmänhet kan man utreda saken och försöka ändra på praxis tillsammans med den studieansvariga vid ämnesföreningen.

Det går också att be om hjälp av studentkårens sakkunniga, helst innan problemen och människorelationerna har låst sig totalt.

53

6.11 SHVS Studenternas hälsovårdsstiftelse SHVS ansvarar för studenternas hälsovård. I samband med studentkårsavgiften betalar du en form av hälsoförsäkring. Den ger dig rätt att använda SHVS tjänster så länge du är närvaroanmäld som studerande. SHVS tjänster är omfattande och mycket billiga. SHVS ansvarar för allmän hälsovård, oral hälsa och mentalhälsovård.

SHVS omfattas av vårdgarantin och i allmänhet är det ganska lätt att få läkartider.

I akuta fall ska du kontakta närmaste hälsocentraljour.

7. Med blicken mot framtiden Förhoppningsvis har dina universitetsstudier inte blivit det som du förväntade dig.

Universitetets främsta uppgift är att ge dig verktyg och utgångspunkter för att kunna möta världen. Med de här redskapen borde du kunna komma igång, men processen att lära sig och att hitta nya saker är något som aldrig upphör.

Något av det viktigaste som universitetsstudierna kan ge dig – förutom all den kunskap som hälls i dig – är nya vänner och professionella kontakter, helt nya vetenskapliga världar som du hittar genom olika biämneskombinationer, förmåga att använda vetenskapliga metoder för att förklara fenomen i världen och framför allt: andlig tillväxt. Genom universitetsstudierna kan du hitta dig själv och växa som människa. Det är stora ord, men att studera på universitet är många gånger det bästa en människa kan göra med kläderna på.

54

Anteckningar:

55

56