Europanic - a thousand new ideas for our cities by EUROPANSWEDEN

PUBLISHERS EUROPAN SWEDEN C/O SVERIGES ARKITEKTER BOX 5027 SE-102 41 STOCKHOLM, SWEDEN EUROPAN@ARKITEKT.SE WWW.EUROPAN.SE EDITED BY JONAS TORSVALL, CHIEF EDITOR PER KRAFT HELENA MATTSSON ERIK WINGQUIST ANDERS JOHANSSON GRAPHIC DESIGN FELLOW DESIGNERS PRINTED BY STROKIRK - LANDSTRÖMS LIDKÖPING 2012 ISBN: 978-91-979982-1-5 INTERNATIONAL HOMEPAGE OF EUROPAN WWW.EUROPAN-EUROPE.COM © COPYRIGHT 2012 EUROPAN SWEDEN

europanic 1: (architectural) language of or relating to the bi-annual pan-european architectural competicion, or culture of europan 2: slight sensation of panic, tangible in european cities of today, relating to issues of global environmental and financial crisis, globalisation, migration and increased competition

INNEHÅLL

FÖRORD LANDSKAP

EUROPANIC

6–7

EUROPANIC OCH TUSEN NYA IDÉER FÖR VÅRA STÄDER

168–169 EN MATRIS AV FÖRÄNDRING

PER KRAFT

12–13

PANIK OCH FÖRNYELSE – VART BLICKAR EUROPA?

HENRIETTA PALMER

ANDERS JOHANSSON & ERIK WINGQUIST

172–173 EUROPANIC DATA:

E11 RESULTAT

176–179 INTRODUKTION

16–22 RESILIENS

IDÉER

AKTÖRER

THOMAS SIEVERTS

180–203 MALMÖ

24–28

NÄR MODERNISMEN EXPLODERAR: ETT OAVSLUTAT ARBETE

204–221 NORRKÖPING

JOANNA ZAWIEJA

222–235 NYNÄSHAMN

30–38

BILDEN AV DEN EUROPEISKA STADEN

236-251 SIMRISHAMN

PER KRAFT

42–75

VINNARE – EN EXPOSÉ

76–80

BAKÅTBLICKAR – FRAMTIDSVYER

STEN GROMARK

82–86

EUROPANIC – EN VISS KÄNSLA?

KAYE GEIPEL

88-94

EUROPANARKIVET: VISIONER AV DEN EUROPEISKA STADEN

HELENA MATTSSON

96-105

VÄRLDENS STÖRSTA KONSTNÄRLIGA FORSKNINGSPROJEKT?

LEIF BRODERSEN

108–110 PROFIL: ALICE B BROWN 112

PROFIL: ANDERS WILHELMSON

114-116 PROFIL: QPG 118

PROFIL: ANNA KARIN EDBLOM & JOHAN JANSSEN

120

PROFIL: AIM

122–134 JESÚS OCH LIVET EFTER EUROPAN

JONAS TORSVALL

136-137 EUROPAN – SÅ FUNKAR DET ERIK WINGQUIST 138

VAD HÄNDE SEN? ÖSTHAMMAR

140–142 VAD HÄNDE SEN? TJÖRN 144

VAD HÄNDE SEN? VÄXJÖ

146

VAD HÄNDE SEN? VARBERG

148–152 EN ÅTERFUNNEN TRADITION

TOMAS LAURI

154–166 EUROPAN – STADSVISIONER ELLER BYGGANDE? DISKUSSION

EUROPANIC

PREFACE LANDSCAPES

CONTENT

8–9

EUROPANIC AND A THOUSAND NEW IDEAS FOR OUR CITIES

170–171 AN ARRAY OF CHANGE

PER KRAFT

14–15

PANIC AND RENEWAL – WHERE IS EUROPE HEADING?

HENRIETTA PALMER

ANDERS JOHANSSON & ERIK WINGQUIST

172–173 EUROPANIC DATA:

E11 RESULTS

176–179 INTRODUCTION

17–23 RESILIENCE THOMAS SIEVERTS

180-203 MALMÖ

25–29

WHEN MODERNISM EXPLODES: AN UNFINISHED WORK

204–221 NORRKÖPING

JOANNA ZAWIEJA

31–39

THE IMAGE OF THE EUROPEAN CITY

PER KRAFT

42–75

WINNERS – AN EXPOSÉ

222–235 NYNÄSHAMN

IDEAS

ACTORS

77–81

LOOKING BACKWARDS – LOOKING FORWARDS

STEN GROMARK

83–87

KAYE GEIPEL

EUROPANIC – A CERTAIN FEELING?

89–95

THE EUROPAN ARCHIVE: REVISITING VISIONS FOR THE EUROPEAN CITY HELENA MATTSSON

97–105

LEIF BRODERSEN

THE WORLD’S BIGGEST ARTISTIC RESEARCH PROJECT?

109–111 PROFILE: ALICE B BROWN 113

PROFILE: ANDERS WILHELMSON

115–117 PROFILE: QPG 119

PROFILE: ANNA KARIN EDBLOM & JOHAN JANSSEN

121

PROFILE: AIM

123–135 JESÚS AND LIFE AFTER EUROPAN JONAS TORSVALL 136-137 EUROPAN – SÅ FUNKAR DET ERIK WINGQUIST 139

VAD HÄNDE SEN? ÖSTHAMMAR

141–143 THEN WHAT HAPPENED? TJÖRN 145

THEN WHAT HAPPENED? VÄXJÖ

147

THEN WHAT HAPPENED? VARBERG

149–153 A TRADITION REGAINED TOMAS LAURI 155–167 EUROPAN – URBAN VISIONS OR BUILDING PROJECTS? DISCUSSION

236–251 SIMRISHAMN

PER KRAFT

EUROPANIC OCH TUSEN NYA IDÉER FÖR VÅRA STÄDER

EUROPANIC

FÖRORD

EUROPANIC OCH TUSEN NYA IDÉER FÖR VÅRA STÄDER PER KRAFT, ARKITEKT SAR MSA, ORDFÖRANDE EUROPAN SVERIGE

E2 UMEÅ

SVENSKA TÄVLINGSTOMTER EUROPAN 2 TILL EUROPAN 11

E10 MORA E3 GÄVLE E10 ÖSTHAMMAR

E9 UPPLANDS VÄSBY E6 JÄRFÄLLA E4 SUNDBYBERG E2 E3 STOCKHOLM E9 NACKA E11 NYNÄSHAMN

E4 TROLLHÄTTAN E9 TJÖRN E7 E8 GÖTEBORG

E10 LERUM

E11 NORRKÖPING E4 LINKÖPING

E10 KISA E2 JÖNKÖPING

E8 VARBERG E6 VÄXJÖ

E3 E7 HELSINGBORG E11 MALMÖ

E6 KARLSKRONA E7 KRISTIANSTAD E11 SIMRISHAMN

När vi nu för den nionde gången presenterar resultaten av Europan-tävlingen i Sverige, så gör vi det som en del i en större sammanfattning av över 20 års deltagande. 1988 startades Europan i Frankrike som ett europeiskt nätverk med syfte att stimulera nytänkande inom arkitektur och stadsplanering genom att lansera en återkommande internationell tävling för arkitekter under 40 år. Europan 1 arrangerades 1989 och Sverige anslöt sig under den andra tävlings omgången 1991. Sedan dess har vi ställt upp med totalt 28 tävlingsområden i 25 svenska städer, vilka sammanlagt attraherat närmare tusen projekt från unga arkitekter och planerare runt om i hela världen.

EUROPANIC

EUROPANIC OCH TUSEN NYA IDÉER FÖR VÅRA STÄDER

Denna enorma ansamling av energi och kreativitet har öppnat för alternativa idéer och strategier i tidiga skeden av planprocesserna och till en offentlig debatt kring städernas utveckling. Men samtidigt fungerar Europan som ett sällsynt tillfälle till experiment för de unga arkitekter som kan delta i tävlingen. Det grundläggande syftet med Europan – att hitta nya stadsbyggnadsidéer som ska kunna resultera i genomförda arkitekturprojekt – skapar unika förutsättningar för nytänkande och diskussion. Förutsättningarna är friare än i andra arkitekttävlingar; Europan handlar om såväl stadsbyggnad som arkitektur, om drömmar och visioner likaväl som praktisk verklighet. I ett land som Sverige, där allmänna arkitekttävlingar är förhållandevis ovanliga (särskilt när det handlar om stadsbyggnadsuppgifter), fyller Europan alltjämt en viktig funktion som arena för experiment och innovation, inte minst som de unga arkitekterna fått det allt svårare att kunna etablera sig i en allt mer kommersialiserad, konservativ och kvalitetssäkrad bransch. Därför har den svenska Europankommittén bestämt sig för att göra en sammanfattning och analys av dessa mer än 20 år; av tävlingen och tävlingsområdena, av idéerna och projekten, städerna, byggherrarna och de tävlande. Vår huvudsponsor sedan starten, Formas, har med anledning av detta gett oss ett extra bidrag för att ta fram material till en bok om Europan och dess mer än 20-åriga svenska historia. Vi har också tacksamt kunnat ta emot stöd av stiftelsen för Arkitekturforskning, Arkus, och från Europan Sveriges huvudman, Sveriges Arkitekter. Resultatkatalogen för Europan 11 har därmed kunnat utökas till en mer omfattande bok med ett mycket vidare perspektiv på tävlingen och dess omständigheter. Vi har valt att ge boken titeln Europanic, med två möjliga tolkningar i åtanke. Den första är kanske den mest uppenbara, med tanke på den rådande finansiella situationen i Europa: en sorts känsla av panik sprungen ur de problem som många europeiska städer nu står inför. Sedan 70-talet har den industriella tillverkningen koncentrerats till färre platser eller helt flyttats till andra kontinenter, vilket resulterat i en hårdare konkurrens mellan städer och regioner i Europa. Detta gäller i allra högsta grad även i Sverige, där storstäderna växer snabbt, delvis på landsbygdens och de mindre städernas bekostnad. Denna utveckling har skapat ett stort behov av stadsomvandling och identitetsförändring i både stora och små städer. Men det finns också andra, allvarligare, skäl till oro. Arbetslöshet, migration och andra socioekonomiska förändringar har lett till ökade spänningar och segregation. Många av miljonprogrammets miljöer är särskilt utsatta samtidigt som stadskärnor och mer attraktiva områden blivit allt mer gentrifierade och homogena. Det är också uppenbart att våra städers bilberoende periferier är problematiska med sina

villaområden, köpcenter och företagsparker; monofunktionella och i längden ohållbara. Den första delen av boken – Landscapes – handlar om denna typ av stadsbyggnadsproblem, om tävlingsområdena och städernas utveckling. Henrietta Palmer, professor på KKH’s arkitekturskola, sätter in den europeiska staden i ett globalt perspektiv i en text där hon diskuterar hållbarhet och stadslandskapets resiliens. Detta begrepp, som handlar om ett urbant systems förmåga att återhämta sig efter störningar, är också temat för Thomas Sieverts, Europan Europes ordförande. Joanna Zawieja, en ung arkitekt och skribent i Stockholm, skriver om modernismens storskaliga bostadsmiljöer och deras värde idag och jag själv har tagit en titt på några av de svenska tävlingstomterna utifrån frågan om identitetens betydelse för stadsutveckling.

PER KRAFT

Vi hoppas att ni ska finna boken intressant och att den inte skall orsaka mer panik, utan att den snarare ska kunna bidra till större förståelse för vad som händer i Sveriges städer, i det europeiska stadslandskapet i allmänhet och inte minst för det unika fenomen inom arkitektur och stadsbyggnad som vi kallar Europan.

En annan tolkning av ordet Europanic anknyter till iden om att ett visst arkitekturspråk har utvecklats ur tävlingen. Europan har kritiserats för att främja en repetitiv och självrefererande kultur, att tidigare projekt ständigt reproduceras och klonas. Men detta visar snarast hur inflytelserik tävlingen faktiskt blivit eller att den snarare kanske fungerar som ett lackmuspapper för mer allmänna tendenser. Bokens andra del – Ideas – fokuserar därför på själva tävlingen och de projekt och idéer som den gett upphov till. Alla de vinnande projekten i Sverige, från Europan 2 till Europan 10, visas upp i en exposé som på ett intressant sätt sammanfattar utvecklingen över en 20-årsperiod. Sten Gromark, arkitekt och professor vid Chalmers i Göteborg, minns omständigheterna kring Europans födelse och hur tävlingen introducerades i Sverige. Den tyske arkitektur kritikern Kaye Geipel tar i sin text en titt på några av de svenska förslagen genom åren och sätter in dem i en internationell kontext, medan arkitekturforskaren Helena Mattsson skriver om Europans roll i Sverige och analyserar de urbana strategierna i några av de belönade projekten och Leif Brodersen, rektor på KTH’s arkitekturskola, ger exempel på några av tendenserna i de olika tävlingsomgångarna. I bokens tredje del – Actors – har vi velat utvärdera tävlingen och dess resultat på ett annat sätt: genom intervjuer med de tävlande och med våra beställare, genom statistik och genom en sammanfattning av en offentlig debatt som vi anordnade på KTH’s arkitekturskola i April 2011. Här skriver också arkitekten och journalisten Tomas Lauri om ett genomfört Europan projekt i Linköping, i en text som tidigare publicerats i en skrift som Europan Europa gav ut 2006. Erik Wingquist och Anders Johansson avslutar sin gärning som sekreterare med några förslag för Europans framtid. Sist av allt presenterar vi resultaten från de fyra svenska tävlingsområdena i Europan 11: Malmö, Norrköping, Nynäshamn och Simrishamn.

PER KRAFT

EUROPANIC AND A THOUSAND NEW IDEAS FOR OUR CITIES

EUROPANIC

PREFACE

EUROPANIC AND A THOUSAND NEW IDEAS FOR OUR CITIES PER KRAFT, ARCHITECT AND PRESIDENT OF EUROPAN SWEDEN E2 UMEÅ

SWEDISH COMPETITION SITES EUROPAN 2 TO EUROPAN 11

E10 MORA E3 GÄVLE E10 ÖSTHAMMAR

E9 UPPLANDS VÄSBY E6 JÄRFÄLLA E4 SUNDBYBERG E2 E3 STOCKHOLM E9 NACKA E11 NYNÄSHAMN

E4 TROLLHÄTTAN E9 TJÖRN E7 E8 GÖTEBORG

E10 LERUM

E11 NORRKÖPING E4 LINKÖPING

E10 KISA E2 JÖNKÖPING

E8 VARBERG E6 VÄXJÖ

E3 E7 HELSINGBORG E11 MALMÖ

E6 KARLSKRONA E7 KRISTIANSTAD E11 SIMRISHAMN

As we now are presenting the results of the Europan competition in Sweden, we’re doing it as part of a broader summary of more than 20 years of partici pation. 1998 Europan was started in France as a European network aiming at stimulating innovation in the fields of architecture and city planning by introducing a biannual international competition for architects under the age of 40. The first competition was arranged 1989 and Sweden joined during the second round in 1991. Since then 25 towns from all over the country have participated with 28 competition sites; in total attracting almost a thousand proposals from young architects and planners worldwide.

EUROPANIC

EUROPANIC AND A THOUSAND NEW IDEAS FOR OUR CITIES

This tremendous concentration of energy and creativity has opened for alternative ideas and scenarios in the early stages of the planning process and public debate about the development of the participating cities. But Europan is also a rare kind of oppor tunity for experiment for the young architects and planners that can participate. The fundamental aim of Europan – to promote new ideas leading to the implementation of architectural projects – creates unique conditions for new thinking and debate. The circumstances are freer than in other competitions; Europan is about urban planning as well as architecture, about dreams and visions as much as practical reality. In a country as Sweden, where open architectural competitions are comparatively rare (especially when it comes to urbanism), Europan has an important function as arena for experiment and innovation. Adding to this is the fact that young architects often have large difficulties in establishing themselves in an increasingly commercialised, conservative and quality-controlled field of business. Therefore, the Swedish Europan committee decided to summarize and analyze these 20+ years; the competition and the sites, the ideas and the projects, the cities and the competitors. Our main sponsor during these 20 years, Swedish research council Formas, has for this reason generously awarded us a grant for a critical study on Europan and its achievements until today. We have also gratefully been granted economical help from Arkus, the Swedish architectural research institute, and from our principal organi sation, the Association of Swedish Architects. We have thus been able to expand the result catalogue of Europan 11 into a book with a much larger perspective on the competition and its circumstances. We have chosen the title Europanic, with two completely different interpretations in mind. The first one is perhaps the most obvious, considering the financial situation in Europe: a certain feeling of panic originating from the problems that many European cities are facing today. Since the 1970’s industrial production has been concentrated to fewer places or moved to other continents, resulting in tougher competition between cities and regions in Europe. This certainly also applies to Sweden, where the larger cities keep growing, partly on the expense of smaller cities and the countryside. This development has been followed by a need for urban transformation and change of identity in both large and small communities.

the car-dependent periphery is problematic with its private housing areas, commercial malls and business parks; mono-functional and largely unsustainable in the long run. The first part of the book – Landscapes – deals with this kind of issues, relating to urbanism, to the Europan sites and to an urban scale. Henrietta Palmer, professor at the Royal Academy of Arts, puts the European city in a global perspective in a discussion on sustainability and urban resilience, which also is a theme that the president of Europan Europe, Thomas Sieverts, has investigated. Joanna Zawieja, a young architect and writer in Stockholm reasons around the subject of large scale modernist housing developments and their value today and in my text, I have looked into the Swedish Europan sites in a discussion on the issue of identity in city development.

PER KRAFT

Swedish sites in Europan 11: Malmö, Norrköping, Nynäshamn and Simrishamn. Our hope is that you will find this publication interesting and that it will not cause further panic, but rather cast some light on the current state of Swedish towns, of the European urban landscape in general and especially of the unique phenomena in European architecture and urbanism that we know as Europan.

A second interpretation of the word Europanic is alluding to the idea that a certain language of architecture has emerged from the Europan culture. The competition has been criticized for nurturing a repetitive and self-referring attitude, that previous projects continuously are being reproduced and cloned. But this rather shows how influential the Europan competition actually has become or that it works as a sort of litmus paper for more general tendencies. In the second part of the book – Ideas – we have therefore focused on the competition itself and on the ideas that it has generated – the architecture and the projects. All the winning projects i Sweden; from Europan 2 to Europan 10, are compiled in an interesting summary of 20 years of development. Sten Gromark, architect and professor at Chalmers school of architecture in Gothenburg, recalls the circumstances around the birth of Europan and its introduction in Sweden. German architecture critic Kaye Geipel takes a look at some of the Swedish proposals and places them in an international context, while researcher Helena Mattsson looks closer on the position of Europan in Sweden and on the urban strategies of some chosen projects, whereas Leif Brodersen, dean at the school of architecture in Stockholm, exemplifies with some of the tendencies from the different competition rounds.

In the third and last part of the book – Actors – we have tried to evaluate the competition and its results in different ways; through interviews with competitors and our clients, statistics and through the summary of a public debate held at the school of architecture in April 2011. Architect and journalist Tomas Lauri has written about a built Europan 4 winning But there are also other, more serious, reasons to project in Linköping, an article taken from a book worry. Unemployment, migration and other socio- that was published by Europan Europe in 2006. economic transformations have led to increasing Erik Wingquist and Anders Johansson concludes tension and segregation. Many of the ”million- their task as secretaries with some proposals for the programme” areas are particularly vulnerable at the future of Europan. same time as the inner cities are becoming more and more gentrified and homogenous. It is also clear that And finally, we present the results from the four

HENRIETTA PALMER

PANIK OCH FÖRNYELSE – VART BLICKAR EUROPA?

PANIK OCH FÖRNYELSE – VART BLICKAR EUROPA? HENRIETTA PALMER, ARKITEKT OCH PROFESSOR, MEJAN ARC – KUNGLIGA KONSTHÖGSKOLAN, STOCKHOLM

Försommaren 2011 rapporterade dagsnyheterna om att Grekland var på väg in i en kollaps som hotade att dra hela Europa med sig in i ett ekonomiskt mörker. Folkmassor protesterade mot en korrupt regim och gator sjöd av ilska och vrede. Det följande året präglades av tvära kast där EUs dominerande nationer med olika medel försökte styra och tygla den grekiska regeringen, med olika scenarier för Europa som följd. Hur fortsättningen än följer speglar de grekiska upploppen en samtida europeisk rädsla och oro. Flagnande välfärdsamhällen, en till synes hotfull globalisering, ökade migrationsströmmar och en utlokaliserad jobbmarknad har skärpt tongångarna och gett utrymme för politiska högerkrafter som Europa trodde sig ha begravt för alltid. Samtidigt markerar Europas städer sina positioner gentemot varandra och tävlar om att bli World Class Cities, trots att denna ambition snarare leder till utslätad likriktning än en förstärkt egenart. Utanför Europa formas nya maktcentra av tigerekonomier vars tillväxt vida överskrider den europeiska och med invånare som kämpar för sin plats och sina rättigheter på en global marknad. I detta scenario tycks en hållbar utveckling vara hotad från två håll. En accelererande tillväxt i tidigare utvecklingsländer ökar efterfrågan på materiell välfärd, mobilitet och energikonsumtion. En ekonomisk kris i länder som redan nått en viss välfärdsnivå äventyrar tolerans och intressen för miljöfrågor, och leder i värsta fall till ett kortsiktigt tänkande där hållbara satsningar skjuts på framtiden.

EUROPANIC

Men scenariot är självklart inte så svart-vitt som här utmålas. I samband med Greklands kris manade EUs ordförande till solidaritet och vidsynthet. Utmaningar kring sinande naturresurser och klimat förändringar står fortfarande högt på EUs agenda och EU-kommissionens expertgrupper räknar t.o.m. på alternativa välfärdsmått. Länderna i Asien och Afrika är högst medvetna om sina stora befolkningar och vilka konsekvenser en materiell tillväxt kommer att ha på den egna miljön. Det är också här man hittar de största aktörerna för alternativ energi. Och Greklands och Europas paniska tillstånd till trots – är inte en kris alltid ett avgörande skede i en utvecklingsprocess? I samtal kring hållbar utveckling finns två tydliga argument som skiljer det s.k. globala nord från det globala syd. Det första är rättviseargumentet, d.v.s. att syd generellt förtjänar den välfärd som nord redan tillskaffat sig på syds bekostnad genom århundraden av västerländsk kolonisation. Nu är det syds tur att hinna i kapp och detta får, utifrån ett rättviseperspektiv, globala konsekvenser på miljön som resten av världen måste acceptera. Det andra argumentet, som är en förlängning av det första, är att den stora hållbarhetsfrågan i det globala syd inte alls handlar om miljö utan om socio-ekonomiska frågor. För trots galopperande tillväxt och teknisk utveckling består samhällen som t.ex. det indiska eller många afrikanska fortfarande av en majoritet av människor som lever under fattigdomsstrecket. Och vem har råd att tänka på miljön när man saknar mat för dagen? Miljöproblematiken är ett lyxproblem som man har råd att hantera först när basala behov är mötta. I denna argumentation ställs hållbar utveckling mot tillgång till utveckling överhuvudtaget. Men istället för att se en låsning i argumentationen skulle de bägge positionerna kunna berika varandra. En socio-ekonomisk utveckling tjänar på att även omfatta ett miljöperspektiv, och miljöfrågor kan väcka ett större engagemang med en socio-ekonomisk utgångspunkt. Så, om vi höjer blicken från egna nationella dilemman och reflekterar över potentialer för en hållbar utveckling i såväl nord som syd, kan en sliten fråga bli värd att upprepa – vad kan vi lära oss av varandra? Kan ett Europa i kris, ha något att hämta från länder som t.ex. bara delvis genomgått en s.k. ”modernisering”? När ett grundförtroende för en offentlighet och för en övergripande planering och styrning saknas, såsom nu i Grekland, varför inte lära sig av länder som ändå utvecklas, trots ett långvarigt sedimenterat miss troende för alla övergripande processer? Varje stad är unik, trots starka globala homogeniserande tendenser. Det är därför tveksamt att tala om de europeiska städerna, eller de asiatiska eller afrikanska städerna, under samlande begrepp. Alla sådana försök blir generaliserande vilket gång efter annan visat sig vara fel väg för hållbara lösningar. Detta var modernismens modell, d.v.s. att ge proto typiska svar vilket sammanhang det än gällde. Inte ens tekniklösningar är möjliga att genomföra utan

EUROPANIC

lokal anpassning, desto mindre kan man skapa hållbara systemlösningar utan att väga in varje plats egna klimat, topografi, geografi, kultur, sociala och ekonomiska förutsättningar. Men likväl kan kanske vissa särdrag hos städer inom en kontinent sammanfattas. En egenskap som ofta betonas hos de europeiska städerna är att de är konstituerade och byggda innan oljan blev motor för all tillväxt. Den europeiska täta staden existerade utan olja i många hundra år och skulle därmed kanske kunna göra det igen? Europa är också berikad med en stark stadskultur och därmed implicit en lång tradition och historisk kunskap av hur städer styrs. Nu har dock Europas städer vuxit sig betydlig större än den stad som var den pre-fossila. Dessutom har de täta historiska innerstadsmiljöerna blivit för dyra för ett ”vanligt” boende och de postfossila förortslandskapen svåra att förtäta till en byggd densitet som skulle kunna motsvara stadskärnornas täthet. Så detta argument håller knappt halvvägs – en gammal och tät stadskärna gör inte den europeiska staden hållbar. Däremot är en kunskap om stadsstyrning en viktig nyckel för en global hållbar utveckling, eftersom staden i allt större grad kommer att vara en dominerande livsmiljö för jordens befolkning, och det som sker i staden måste därmed av nödvändighet ske som globalt gynnsamma val. Radikala borgmästare är redan hjältar på en internationell spelplan, och om det är någon världsklasstävling som städer bör ställa upp i, så är det i den att skapa ett vidsynt ledarskap. Greklands kris förklaras delvis som resultat av en utbredd korruption som genomsyrar hela det grekiska samhället. Men även om övriga Europa inte går fri från korruption, så är tilliten till de styrande i vissa delar av Europa förhållandevis högt i en internationell jämförelse. Tillit har också visat sig vara en enormt effektiv egenskap för en hållbar stad och ett samhälle. Den som har förtroende för någon annan sparar såväl tid och resurser som energi. Så om den europeiska krisen skall bidra till att rekonstruera någon förlorad egenskap så är det tilliten mellan befolkning och styrande som först bör återskapas. Men vad händer om tillit inte går att återskapa? Hur utvecklas ett samhälle som inte har förtroende för de styrande? I många länder utanför Europa, och även i USA, har ett konstant svikande förtroendet tvingat fram en stark kultur av aktivism och gräsrotsrörelser. Där det brister i styrning skapas genast ett engagemang på lokal nivå. Detta engagemang producerar lösningar – om det nu handlar om sophantering, vattenfrågor, bostäder, offentliga rum eller rent av om planeringsdokument – som i sin tur blir modeller och genererar efterföljare. På så sätt drivs en utvecklingsprocess som en reaktion på missförhållanden och med ett stort motstånd, men som en lokalt djupt förankrad aktivitet. Dock ersätter aldrig ett gräsrotsengagemang en övergripande planering. De bägge måste och bör existera parallellt. Men en transformation av ett korrupt samhälle kan börja i det lokalas engagemang. De sociala processerna blir då förut-

PANIK OCH FÖRNYELSE – VART BLICKAR EUROPA?

sättning för att överhuvudtaget nå hållbara lösningar för miljö och samhälle. Europas städer är många, men få är av megaskala, och de allra flesta har runt miljonen invånare, något som får räknas som en liten stad i en internationell jämförelse. Är det som princip då lättare för en mindre stad att skapa hållbara förutsättningar än vad det är för en större stad? En egenskap som mindre städer kan gynnas av är att inom en region samverka i nätverk. De holländska och norditalienska städerna är exempel på nätverkande städer, där var stads möjlighet att utveckla unika egenskaper balanseras av nätverkets totala inneboende kapacitet. Ingen stad tillåts då växa sig större på en annan stads bekostnad utan drar istället fördel, genom sin mindre skala, av närheten till flera urbana centra. Nätverkets decentraliserande effekter håller svårhanterliga konsekvenser av urban tillväxt i schack och bevarar också en möjlig kontakt med agrikulturella, rekreativa och artrika landskap. Men detta till trots, har de europeiska städerna ofta kapat banden till sin landsbygd. Den europeiska stadsinvånaren har inte längre släktingar på landet och stadens mat kommer från helt andra kontinenter. I syds städer är däremot gränsen mellan det urban och det rurala inte lika definitiv. En fattig landsbygdsbefolkning strömmar konstant in i staden och för med sig levnadsmönster och traditioner som av nödvändighet lever kvar trots den urbana kontextens nya betingelser. Kontakten med den omgivande landsbygden är också påtaglig tack vare att den mat som konsumeras inom staden fortfarande säljs näst intill direkt av den person som odlat den. Det ruralas närvaro i det urbana kan ses som en tidig fas av en urban utveckling och som med generationers gång kommer att suddas ut, såsom en gång skett i Europa. Men det kan också ses som en helt ny urban situation, skapad av samtida globala betingelser, där sociala strukturer och funktioner existerar i staden liknande dem i en mindre by, och där mat kontinuerlig produceras inom stadens gränser eller i stadens omedelbara närhet. Kanske är inte denna stad en omogen version av en mer ”fulländad” stad, utan snarare en mer samtida version av sin europeiska släkting? Samtida i bemärkelsen resilient, dvs att denna stad har en förmåga anpassa sig efter förändrade förutsättningar och att därmed återskapa sig själv. Kanske bör Europa blicka mot dessa urbana överlevnadsinstinkter för att hitta vägen ur sin egen kris? Den europeiska staden och staden i västvärlden, befinner sig i ett post-industriellt tillstånd, med stor skalig infrastruktur som delvis tjänat ut sin roll. En uppgradering av infrastruktur pågår där infrastruktur antingen byts ut, försvinner helt, eller kopplas ihop till mer sammanhängande system. När t.ex. Grekland nu skall finna en väg framåt är det infrastruktur som är den stora samhällssatsningen. Att ny infrastruktur är integrerad i systemlösningar är A och O för det hållbara Europas framtid. Att bygga infrastruktur utanför

HENRIETTA PALMER

en hållbar systemmodell, såsom t.ex. stora vägbyggen utan nämnvärd ökad satsning på kollektivtrafik, är fel väg ur krisen. Kanske är det just i denna kris som Europa har tid och möjlighet att göra rätt infrastrukturella uppdateringar? Om kriser nu kommer att återkomma mer frekvent kan det bli allt svårare att justera misstag så som att bygga vidare på en förlegad vision om hur infrastruktur skall fungera. Häri ligger en europeisk sårbarhet, d.v.s. uti en erfarenhet sprungen ur modernismens syn på staden, där infrastrukturella system betraktas som fullständiga och från varandra separerade konstruktioner, som var och ett löser ett urbant problem med en och samma princip. I det icke-västerländska samhället där behovet av infrastruktur befinner sig i en än mer rudimentär fas, ser grundförutsättningarna annorlunda ut. Här brister planeringsmöjligheter och resurser för att kunna förse städer med den typ av heltäckande system vi är vana vid från ett europeiskt perspektiv. Men återigen, utifrån ofullständiga eller misslyckade försök till övergripande lösningar, skapas av nödvändighet andra lösningar. Ett sådant intressant exempel är t.ex. hur indiska stadsinvånare fogar i hop ett antal varianter på varje infrastrukturellt problem, så att dessa sammantaget fungerar som hela överlappande system. Vattenförsörjning är ett exempel där kommunalt vatten garderas med en grannskapsbrunn som i sin tur garderas med egen vattenuppsamling från tak och hårda ytor. När det övergripande kommunala systemet slås ut eller stängs av, vidtar lösningarna på lokal nivå. Ett annat nästan klassiskt exempel är de halvinformella system av minibussar, som man finner i många afrikanska städer, som har en snabbhet och flexibilitet som vida överstiger de fasta busslinjernas kapacitet i motsvarande stad. Idag handlar den mest framåtblickande transportforskningen i Afrika just om hur denna typ av informella lösningar kan samordnas med formella tåg- eller BRT-linjer. Detta tänkande, som blandar övergripande system med lösningar på kollektiv och privat nivå, är inte att betrakta som tillfälliga varianter av den västerländska stadens system, utan visar snarare på en flexibilitet som den västerländska staden skulle kunna inspireras av när infrasystem skall renoveras och uppgraderas. Precis som resilienta ekosystem återhämtar sig efter ändrade förutsättningar är flexibilitet och anpassning till nya förutsättningar en nödvändig egenskap för en hållbar stad. Ett bygge med rörliga leder klarar bättre stötar och smällar än en struktur med låsta och fasta knutpunkter. Buckminster Fuller hävdade tensegrity-strukturen, med sin lätthet och rörlighet, som överlägsen alla traditionella konstruktioner av statiskt bärande och buret. I en europeisk kris skulle vi kanske tjäna på att lära oss av icke-västerländska städers anpassningsförmåga, men ändå utnyttja de potentialer som är en europeisk tillgång. Samtidigt måste vi undvika att återupprepa modernismens generalitet, som en gång försåg oss med ett stadigt men sårbart bygge.

HENRIETTA PALMER

PANIC AND RENEWAL – WHERE IS EUROPE HEADING?

EUROPANIC

counting on alternative measures of prosperity. The countries of Asia and Africa are highly aware of their large populations and the impact material growth could have on their environment. This is also where the largest players in alternative energy can be found. And despite the state of panic in Greece and Europe – isn’t a crisis always a deciding moment in a development process?

PANIC AND RENEWAL – WHERE IS EUROPE HEADING? HENRIETTA PALMER, ARCHITECT AND PROFESSOR, MEJAN ARC – ROYAL INSTITUTE OF ART, STOCKHOLM

In the early summer of 2011 the daily news reported that Greece was headed for a collapse that threatened to drag all of Europe along into economic darkness. Crowds protested against a corrupt regime and the streets seethed with rage and anger. The following year was marked by abrupt shifts, where the dominant EU nations tried various methods to control and restrain the Greek government, with different scenarios for Europe as a result. Whatever may happen, the Greek riots reflect contemporary European fear and anxiety. Flailing welfare states, seemingly threatening globalisation, increased migratory movements and an outsourced job market have led to harsher tones and allowed for political right-wing forces that Europe believed were forever buried. At the same time, European cities are jockeying for position and competing to become World Class Cities, even though this aspiration is more likely to lead to insipid uniformity rather than enhanced individuality. Outside Europe, new centres of power are mobilising around tiger economies, whose growth far exceeds that of Europe and with people fighting for their place and their rights in a global market. In this scenario, sustainable development seems to face a threat from two directions. Accelerated growth in previously deve loping countries increases demand for material prosperity, mobility, and energy consumption. An economic crisis in countries that have already reached a certain level of prosperity jeopardises tolerance for and interest in environmental issues, and at worst leads to a shortsighted approach in which sustainable initiatives are relegated to an uncertain future. But obviously the scenario is not as black and white as here portrayed. In connection with the Greek crisis, the EU Presidency called for solidarity and tolerance. The challenges of dwindling natural resources and climate change remain high on the EU agenda and the EU Commission’s expert groups are even

Discussions on sustainable development feature two distinct arguments that separate the so-called global North from the global South. The first is the fairness argument, that the South generally deserves the prosperity that the North already acquired at the expense of the South through centuries of Western colonisation. Now it’s the South’s turn to catch up and, from a fairness perspective, with global impact on the environment that the rest of the world must accept. The second argument, which is an extension of the first, is that the great question of sustainability in the global South does not really pertain to the environment, but to socioeconomic issues. For despite galloping growth and technological developments, the majority of people in societies such as India and many African countries still live below the poverty line. And who can afford to think about the environment when there’s no food to put on the table? The environmental problem is a luxury that people can only afford to deal with when their basic needs are met. This argument views sustainable development in relation to simply having access to development. But instead of viewing the arguments as being in deadlock, the two positions could instead breathe life into each other. Socioeconomic development would benefit from inte grating an environmental perspective, while a socioeconomic standpoint could inspire greater engagement in environmental issues. So, if we look beyond our own national dilemmas and reflect on the potential for sustainable development in both North and South, a well-worn question becomes well worth repeating – what can we learn from one another? Can a Europe in crisis learn something from countries that have only partially completed so-called “modernisation”? When there is no fundamental trust in the public sphere or in comprehensive planning and controls, as in Greece right now, why not learn from countries that are still developing, despite their chronic precipitating distrust of all top-down processes? Each city is unique, despite strong global homogenising tendencies. It is therefore questionable to describe the European cities, or Asian or African cities, using overarching concepts. All such attempts will be generalisations, which time after time have proven to be the wrong approach for sustainable solutions. This was the model for modernism: providing prototypical responses, irrespective of context. Just as it is impossible to implement technological solutions without adapting them to local conditions, sustainable solutions cannot be created without considering the climate, topography, geography, culture,

EUROPANIC

PANIC AND RENEWAL – WHERE IS EUROPE HEADING?

or socioeconomic conditions of each location. Yet, it may be possible to summarise certain traits of cities sharing a continent. One feature often emphasised in European cities is that they were founded and built long before oil fueled all growth. The dense European city existed without oil for centuries; perhaps it could do so again? Europe is also enriched with a strong urban culture and thus implicitly a long tradition and historical knowledge of how to govern cities. However, European cities have now grown significantly larger than the cities of pre-fossil fuel days. Moreover, dense historic inner city environments have become too expensive for “ordinary” housing and the post-fossil fuel suburban landscapes are difficult to condense into a built density that could correspond with compact city centers. So this argument is barely half right – the mere existence of an old, compact city centre does not make the European city sustainable. However, knowledge of city management is an important key to global sustainable development, since the city will increasingly come to be a dominant habitat for the world’s population, and what happens in the city must therefore by necessity reflect globally beneficial choices. Radical mayors are already heroes on the international playing field, and if there is any world-class competition that cities should enter, it should be a competition to create broad-minded leadership. The crisis in Greece is partly the result of the widespread corruption permeating all of Greek society. But although the rest of Europe may not be free from corruption, trust in the leadership of some parts of Europe is relatively high by international standards. Trust has also proven to be an enormously effective property for a sustainable city and society. When people are able to have faith in each other, both time and resources such as energy are saved. So if the European crisis is to help reconstruct any lost characteristic, it is trust between citizens and government that should first be restored. But what happens if trust cannot be recreated? What happens in a society that does not have confidence in its leadership? In many countries outside Europe, and even in the US, constantly flagging confidence has provoked a strong culture of activism and grassroots movements. Where governance is inadequate, commitment emerges at the local level to fill the gap. This commitment produces solutions – regardless of whether the focus is waste management, water issues, housing, public spaces or even planning documents – which in turn become models and generate successors. Thus a development process is driven in reaction to unsatisfactory conditions and against great resistance, but as a deeply rooted local activity. However, grassroots involvement can never replace comprehensive planning. They both must and should coexist. But transformation of a corrupt society can begin through local commitment. Social processes then become a requirement to reach any sustainable solutions at all for the environment and society.

Large European cities are numerous, but few are mega-sized, and most have around one million inhabitants, which may count as a small city by international standards. Would it then be easier in principle for a small city to create sustainable conditions than for a large city? One characteristic that favours small cities is the potential for regional cooperation through networks. The Dutch and northern Italian cities are examples of networking cities, where each city’s opportunity to develop unique properties is balanced by the total inherent capacity of the network. No single city may grow larger at the expense of any other city, but can instead draw benefit, through their small scale, from their proximity to several urban centres. The decentralising effects of the network mitigate the negative consequences of urban growth, while preserving potential contact with agricultural, recreational and diverse landscapes. But despite all of this, European cities have often cut their bonds to their rural roots. The European urban dweller no longer has relatives in the country and the city’s food comes from completely different continents. In the cities of the South, however, the boundary between urban and rural is less distinct. A poor rural population steadily streams into the city, bringing along lifestyles and traditions that by necessity live on, despite the new conditions of the urban context. Contact with the surrounding countryside is also evident because the food consumed within the city is still sold almost directly by the person who grew it. The rural presence in the urban setting can be viewed as an early phase in urban development, which with the passing of generations will be erased, as once happened in Europe. But it can also be viewed as an entirely new urban situation, created by concurrent global conditions where social structures and functions in the city resemble those in a small village, and where food is continuously produced within the city limits or the immediate vicinity. Perhaps this city was not an immature version of a more “fully evolved” city, but rather a more contemporary version of its European relative? Contemporary in the sense of resilience: this city has the ability to adapt to changing conditions, thereby recreating itself. Perhaps Europe should look towards these urban survival instincts to find the way out of its own crisis? European cities and cities in the Western world are in a post-industrial state, with large-scale infrastructure that has partly served out its purpose. A revamping of infrastructure is underway in which infrastructure is replaced, eliminated, or linked to form more cohesive systems. For example, now that Greece needs to find the path forward, infrastructure is the major societal investment. Integration of new infrastructure into system solutions is at the very core of a sustainable future for Europe. Building infrastructure outside a sustainable system model, such as major road construction projects without significant increased investment in public transport,

HENRIETTA PALMER

is the wrong path out of the crisis. Perhaps it is recisely this crisis that will provide Europe with the p time and opportunity to make the right infrastructure upgrades? If crises now recur more frequently, it may become more difficult to remedy mistakes like continuing to build according to an outmoded vision of how infrastructure should work. Herein lies a European vulnerability, based on an experience born of modernist views of the city, in which infrastructure systems are viewed as complete constructions that are separate from one another, each of which solves an urban problem using one and the same principle. In non-Western societies where infrastructural requirements are in an even more rudimentary phase, the basic conditions are different. Planning oppor tunities and resources are inadequate to provide cities with the kind of comprehensive systems we are used to from a European perspective. But once again, based on incomplete or unsuccessful attempts to achieve ultimate solutions, different solutions arise by necessity. One such example is found among Indian urban residents who merge several variations of each infrastructural problem to collectively serve as one complete overlapping system. For example, public water is backed up by a neighborhood well, which in turn is backed up by personal water collection systems from roofs and hard surfaces. When the main municipal system is down or turned off, the local solutions take over. Another almost classic example is the semi-informal system of minibuses found in many African cities, with speed and flexibility that far exceeds the capa city of established bus lines in corresponding cities. Currently the most forward-looking transportation research in Africa focuses on whether such informal solutions can be coordinated with formal train or BRT lines. This approach, which combines comprehensive systems with solutions on a public and private level, should not be regarded as temporary variations of systems in cities in Western countries, but rather represent a flexibility that could inspire Western cities when refurbishing or upgrading infrastructure systems. Just as resilient ecosystems recover in response to changing circumstances, flexibility and adaptability to new conditions are crucial to a sustainable city. A building with moving joints withstands blows and shocks better than a structure built with locked and fixed joints. Buckminster Fuller claimed that the tensegrity structure, with its light weight and mobility, is superior to all traditional static load-bearing and supported constructions. In a crisis, Europe could derive benefit by learning from the adaptability of cities in non-Western countries, while still taking advantage of the potential of European assets. At the same time we must avoid repeating the generality found in modernism, which once provided us with a steady but vulnerable construction.

THOMAS SIEVERTS

RESILIENS

EUROPANIC

s täderna, när vi delade våra lägenheter med andra, gick i skift till skolan och varje park var en potatisåker. De stora naturkatastroferna verkar inte beröra oss, och modern byggnation och utveckling är inriktad på kortfristiga vinster och inte på stabil och långsiktig hållbarhet.

RESILIENS THOMAS SIEVERTS, ARKITEKT, STADSPLANERARE, PROFESSOR OCH ORDFÖRANDE FÖR EUROPAN EUROPE

För att vinna gehör måste ett resiliensfrämjande förhållningssätt kombinera en förebyggande framsynthet med fördelar för samtiden. De europeiska städerna har med sitt välstånd och sin historiskt sett redan avslutade stadstillväxt jämförelsevis goda förutsättningar för detta.

2. BETYDELSER AV RESILIENS Slår man upp ordet ”resiliens” i en ordbok, hittar man förklaringar som ”oförstörbarhet” eller ”outslitlighet”. På Wikipedia relateras ”resiliens” till psykologiska och ekologiska system. Resiliens används synonymt för elasticiteten hos ett ekologiskt sys tem, dvs resiliens är ”ett mått på den hastighet med vilken ett ekosystem återgår till sitt föregående tillstånd efter att ha utsatts för en störning”.

1. INLEDNING Det finns många skäl att anta att den välstånds utveckling som pågått i västvärlden under de senaste 50 åren inte bara kan fortsätta. Man kan också se det som att städerna står på tröskeln till en historisk revolution, jämförbar med förändringen under 1800-talet från bonde- och hantverkarsamhälle till ett kolbaserat industrisamhälle och nästa förändring på 1900-talet från industrisamhälle till ett tjänste- och konsum- tionssamhälle baserat på olja och naturgas. Vilka följder nästa revolution, baserad på förnybara energikällor, kommer att ha på den moderna staden kan ingen idag egentligen förutsäga, men sannolikt kommer förändringen att vara förenad med stora påfrestningar. Det samhälle som går denna revo lution till mötes har en byggnads- och stadsstruktur av aldrig tidigare skådad komplexitet och på grund av sitt beroende av komplicerade tekniska system och oekologiska levnadssätt är det mycket sårbart. Frågan är om, och hur, man kan förse städerna med den robusthet och motståndskraft som krävs för att de ska klara denna typ av påfrestningar utan identitetsförlust. Det är den typen av robusthet och motståndskraft som avses med begreppet ’resiliens’. Främjandet av resiliens förutsätter ett grundläggande förhållningssätt baserat på erfarenhet och realistisk föreställningsförmåga. Förutsättningarna för att en sådan grundhållning ska utvecklas och genomsyra även den politiska verkligheten är dock inte särskilt goda. Minnena börjar redan blekna av hur vi hanterade andra världskriget-katastrofen

Inom psykologin handlar resiliens om förmågan att upprätthålla sin psykiska hälsa trots att man utsätts för stark stress (t.ex. livskriser, sjukdom, förlust av en närstående person). Att upprätthålla den psykiska hälsan är en förutsättning för att bevara den personliga identiteten. Begreppen ’elasticitet’, ’hälsa’ och ’identitet’ kan utan problem överföras till ’staden’, även om man bör komma ihåg att jämförelser mellan biologiska eller psykologiska system och samhället rent principiellt är problematiska. Det är kanske inte lika självklart att tillämpa begreppet ’stress’ på en stad, men det ger ändå en hanterbar sammanfattning av svåra påfrestningar som naturkatastrofer, flyktingströmmar, ekonomiska kriser eller sinande tillgång på fossil energi, men också till exempel sociala oroligheter eller otillräckliga medel för underhåll av infrastruktur.

3. RESILIENS SOM SAMTIDSVÄRDE OCH SOM FRAMTIDSMÅL FÖR FÖREBYGGANDE INSATSER Åtgärder för att främja resiliens måste både vara till nytta för samtiden och bidra till robusthet i framtiden för att kunna genomdrivas. Som ett belysande exempel för den principen kan nämnas att tysk byggnadslagstiftning fram tills för bara några årtionden sedan föreskrev att det skulle finnas en ”nödkamin” i varje lägenhet, vilket gällde oberoende av om det fanns en central värme anläggning eller inte. Idag skulle man knappast kunna lagstifta om en sådan kamin, minnena från nöd tiderna under andra världskriget är alltför avlägsna. Men eftersom öppna spisar är populära skulle man kunna förorda en extra värmekälla av den typen eller eventuellt en sluten men transparent vedkamin.

EUROPANIC

RESILIENCE

THOMAS SIEVERTS

when we shared our flats with other people, went to school in shifts and every park was a potato field are fading away, major natural disasters would appear to leave us unscathed and today’s building and development schemes are led by short-term profit rather than robust durability. If it is to strike a chord with modern audiences, such a resilience-fostering attitude must combine benefits for today with farsightedness. European cities, with their prosperity and historically self-contained urban growth are in a comparatively good position in this respect.

RESILIENCE THOMAS SIEVERTS, ARCHITECT AND URBAN PLANNER, PROFESSOR AND PRESIDENT OF EUROPAN EUROPE

2. MEANINGS OF RESILIENCE In the Shorter Oxford English Dictionary, 6th edition, “resilience” is defined in its figurative meaning as “The ability to recover readily from, or resist being affected by, a setback, illness, etc.”. In relation to ecological stability, Wikipedia defines resilience as follows: “Resilience is the tendency of a system to return to a previous state after a perturbation. … Elasticity is the speed with which a system returns.”

1. INTRODUCTION There are good grounds to believe that the increasing levels of prosperity seen in the western world over the last five decades will not simply continue into the future. It could also very well be that cities are poised on the threshold of an historic revolution comparable with the 19th century revolution which saw the transformation of towns as a focus of agriculture and crafts into industrial cities based on coal and the renewed revolution in the 20th century from an industrial city to a services and consumer city based on oil and natural gas. While no one can predict the effects of the next revolution arising from the use of renewable energies on today’s cities, it would seem probable that the revolution will be accompanied by major stresses: it will come up against a complexity in building and urban structures which has never previously existed and a society which is highly vulnerable due to its reliance on complicated technical systems and an environmentally unsustainable lifestyle. The question arises as to whether and how it will be possible to foster the robustness and resistance which will enable cities to manage such stresses without losing their identity. “Resilience” is one term which can describe such robustness and resistance. Fostering resilience requires a certain basic attitude founded on experience and realistic powers of imagination. The prospects for developing such a basic attitude, which also needs to be politically effective, would seem unpromising: memories of how the catastrophe of World War II was overcome in cities,

“In psychology, resilience is defined as the main tenance of psychological health under severe stress (e.g. personal crises, illness, loss of a significant other). Maintenance of psychological health is essential to maintaining personal identity.” The terms “elasticity”, “health” and “identity” may be straightforwardly applied to a “city”, provided that it is borne in mind that drawing comparisons between biological and psychological systems and a city is fundamentally problematic. Applying the term “stress” to a city is somewhat un- conventional, but it is nevertheless useful shorthand not only to describe the stresses that act on a city, such as, in addition to natural disasters, influxes of refugees, economic crises or rapid depletion of fossil energy resources, but also for the collapse of social order or inadequate resources for maintaining infrastructure.

3. RESILIENCE AS AN ASSET BOTH NOW AND IN THE FUTURE If measures for fostering resilience are to be put in place they must both be of benefit to the present and contribute to future robustness. This idea may be illustrated by analogy with the “emergency flue” in every flat which until recent decades was specified by building regulations, irrespective of the presence of a central heating system; nowadays it would be virtually impossible to specify such a flue as memories of the hard times of World War II have faded away. However, given the popularity of open fires or indeed of closed wood-burning stoves, it would be very easy to argue in favour of an additional flue.

THOMAS SIEVERTS

Productive urban park: “Green grid”. Runner-up E11, Malmö, 2011-12. Karin Kjellson, Malin Dahlhielm & Anna Edblom. The Fruit park - A clearly defined urban space with 50 different kinds of trees with edible fruits, nuts and flowers and can become a local attraction at all seasons. Produktiv stadspark: “Green grid”. Runner-up E11, Malmö, 2011-12. Karin Kjellson, Malin Dahlhielm & Anna Edblom. Fruktparken – Ett tydligt urbant rum med 50 arter av träd med ätbara frukter, nötter och blommor som har förutsättningar att bli en lokal attraktion året om.

RESILIENS

Ytterligare ett exempel: Snabba förändringar i fråga om samlevnadsformer som kräver olika rumskombinationer (ändrade familjekonstellationer, behov av bostads- respektive arbetsutrymmen osv.) kan vara ett argument för att bygga med direkt tillgänglighet till alla rum och dessutom göra rummen ungefär lika stora. På så sätt skapar man också förutsättningar för att, när omständigheterna så kräver, kunna hysa in fler personer. Ett tredje exempel: Redan nu diskuteras, och krävs i vissa fall, att stadsparkerna ska bli mera produktiva, exempelvis genom att bidra till kulturell integration, klimatförbättring och livsmedelsproduktion. En sådan disposition av parkerna skulle även fungera i nödtider.

4. RESILIENS – NÅGRA GRUNDBEGREPP De skisserade exemplen lyfter fram viktiga aspekter för en varsam stresshantering: • Resursbesparingar gen om lång livslängd • ”Error-friendliness” – en positiv syn på misstag • Lindring av diskrepansen mellan lång livslängd för byggnader och kort livslängd för användningsformer • Multipelkodning för att öppna för olika användningar • Energisnåla rumskonstellationer och konstruktioner Förutsättningarna för resiliens kan sammanfattas i sju enkla begrepp:

EUROPANIC

Redundans: Enklare anpassning av ytor och utrustning utan stora insatser. Utbytbarhet: Enkel utbytbarhet av system möjliggör bevarande samtidigt med modernisering. Spelrum: Spelrum i betydelsen ej fastlagda utrymmen ger flexibilitet i framtiden. Polycentricitet: Decentralisering främjar egen organisation och konkurrens. Tidsfönster: Utnyttjandet av tidsfönster med ökade åtgärdsmöjligheter främjar ett systembyte. Uppmärksamhet: Uppmärksamhet med hänsyn, försiktighet och omtanke bildar grundförutsättningarna för omsorgsfullt bevarande. Kretslopp: Stadsplanering, byggnation och all markanvändning måste vara uttänkta och anlagda för långtidskretslopp. Dessa sju begrepp talar för sig själva. Det finns inte utrymme att utveckla dem i detalj här, men i nedanstående text belyses några av dem.

5. BETRAKTNINGSÄTT För att konkretisera det mångtydiga begreppet ’resiliens’ för praktisk användning, kan det vara nödvändigt att dela upp begreppet i olika kompletterande aspekter. Ett praktiskt tillvägagångssätt är att anta

EUROPANIC

Another example: rapidly changing modes of communal living which require ever-changing combinations of spaces (e.g. family structures, combined living and working spaces etc.) could be used to argue in support of direct access to all spaces, which should moreover be of identical size. This would also provide for a future higher level of occupancy which might be required. A third example: It has already been discussed and indeed demands have been made that city parks should be productive, e.g. in terms of making a contribution to cultural integration, climate mitigation and food production Such an arrangement for parks would also be useful in times of need.

4. FUNDAMENTAL CONCEPTS OF RESILIENCE The examples which have been outlined are indicative of aspects which may be of assistance in managing stress. • • • • •

Resource conservation by durability Error tolerance Mitigation of the discrepancy between the durability of the built structure and the transience of uses Mixed-use approaches, ensuring versatility Energyconserving configuration and design of spaces

Preconditions for resilience can be summed up in seven simple concepts:

RESILIENCE

Redundancy: Additional area and facilities assist in adaptation without major expenditure. Replaceability: Simple replaceability of systems simultaneously facilitates maintenance and modernisation. Latitude: Latitude in the form of undefined space provides mobility in future. Polycentricity: Decentralisation promotes self-organisation and competition.

THOMAS SIEVERTS

Energy-conserving configuration and design of spaces: “Strand”. Runner-up E6, Karlskrona, 2000-02. Juha-Petri Virtanen, Mika Mäenpää & Satu Lehto. A new building typology that originates from the ambition to create energy efficient buidling volumes. In northern regions it heating consumes a lot of energy which suggests large buildings. Energisnåla rumskonstellationer och konstruktioner: “Strand”. Runner-up E6, Karlskrona, 2000-02. Juha-Petri Virtanen, Mika Mäenpää & Satu Lehto. En ny typologi med utgångspunkt i att skapa byggnadsvolymer med optimal energieffektivitet. På nordliga breddgrader går det åt mycket energi för uppvärmning, vilket främjar stora byggnadskroppar.

Time window: System change is facilitated by awareness of time windows offering greater scope for action. Attention: Attention with consideration, caution and circumspection lays lasting foundations. Cycles: Urban development, construction and all land uses must be planned and designed in long cycles. These seven concepts speak for themselves and there is no space here to clarify them any further, but the following discussion will provide some explanation.

5. PERSPECTIVES Examining “resilience” from complementary viewpoints is the only way to define what it means in practical terms. The insights gained from different

THOMAS SIEVERTS

RESILIENS

Spelrum: “Delta X”. Vinnare E11, Norrköping, 2011-12. Ebba Hallin & Pelle Backman. Ytor för “universell användning” där all typ av verksamhet är tillåten skrivs in i planen för området. Tomterna får bebyggas helt upp till en viss höjd men ett parkstråk som hålls helt fritt från bebyggelse sträcker sig genom området.

EUROPANIC

Latitude: “Delta X”. Winner E11, Norrköping, 2011-12. Ebba Hallin & Pelle Backman. Areas for “universal use”, where all types of activities are allowed, are stipulated in the plan for the area. The sites can be fully covered by buildings up to a certain height, but a green park strip that is completely free from buildings runs through the neighbourhood.

olika undersökningsperspektiv beroende på det vetenskapliga syftet:

men att kärnan i stresshanteringen ligger inom de socioekonomiska och sociokulturella områdena.

De skisserade formerna av resiliens kan stärka v arandra om de kombineras på ett intelligent sätt.

• Naturvetenskapliga resp. ingenjörsvetenskaliga resiliensundersökningar av byggnader resp. infrastruktursystem.

6. FORMER AV RESILIENS

7. EKONOMI

Resiliens kan planeras i olika former:

Resiliens får man inte gratis: Redundans skapar merkostnader jämfört med ett slimmat koncept, men även anspråksfull utformning samt kontinuerlig uppmärksamhet och underhåll kostar pengar.

• Historiska undersökningar av hur bostadsom råden och stadsplanering under århundradenas lopp har uppfört sig under stress. • Kulturvetenskapliga resiliensundersökningar för be dömning av utformningskvalitéer och andra värden. • Konstruktion av framtidsscenarion med möjliga stressförutsättningar och deras effekt på byggnader och städer. • Konstruktion av utopier av en fler dimensionell stresstålig stad och en därtill passande samhällsordning. Vid alla undersökningar, framförallt de som är inriktade på fysiska byggnadsstrukturer, måste man vara medveten om att lämpliga rumsliga strukturer visserligen kan vara till hjälp och stöd för att hantera stress,

• Resiliens genom kontinuerlig uppmärksamhet, underhåll och reparationer: Ett trähus med vasstak garanteras långsiktig oförstörbarhet genom regelbundet underhåll, lagning och utbyte av byggnadsdelar. • Resiliens genom kulturell kvalitet: Estetik, en till talande egenskap som uppskattas under lång tid och värdesätts så mycket att den även kan för svaras mot ekonomiska argument. • Resiliens genom långsiktig användbarhet förenad med små följdkostnader: Lång livslängd och låga reparations-, anpassnings- och driftskost nader är en viktig ekonomisk faktor. • Resiliens genom robusta stadsstrukturer: Mång sidigt uttydbara tillgänglighetsmönster och praktiska former på tomter, möjliggör utbyte av byggnader och växlingar i fråga om användning.

Man måste överväga hur mycket förebyggande åtgärder som samhället är värt. I det ingår att göra ”stress-tester” under olika antaganden om sannolikhet för och intensitet hos bestämda händelser (jfr nästa avsnitt). Merkostnaderna kan också i viss mån motverkas av följande insatser: • En begränsning av den under de senaste årtiondena ständigt växande specifika ytan per invånare resp. arbetsplats, till det allra nödvändigaste. • En minskning av byggvolymen genom multipelkodning: Varje funktion behöver inte en egen byggnad!

EUROPANIC

RESILIENCE

THOMAS SIEVERTS

Omsorgsfullt återbruk: Ericssonska, Gävle, 1997-99. Meter Arkitekter, Bengt Carlsson, Tomas Käll & Terence Hales. Ombyggnad av gamla bostadshus till moderna student- och familjelägenheter. Uppdraget kom till som en direkt följd av deras tävlingsförslag i E3 – ombyggnaden av Fängelset – på en annan tomt i Gävle. Careful re-use: Ericssonska, Gävle, 1997-99. Meter Arkitketer, Bengt Carlsson, Tomas Käll & Terence Hales. Retrofitting of old dwellings into modern student and family housing. The assignment was directly linked to their competetion proposal for E3 – the conversion of the prison – on a different location in Gävle.

disciplines can be helpful in imposing some practical order:

and sociocultural factors which are of greatest significance in stress management.

• Scientific or engineering science investigations of the resilience of built structures or infrastructure systems.

6. KINDS OF RESILIENCE

• Historical investigations of the behaviour of settlements and urban development over the centuries. • Investigations of resilience from the standpoint of the arts into the assessment of design quality and meanings. • Design of future scenarios of possible stress conditions and their effects on buildings and cities. • Design of utopias of a multidimensional, stressresistant city and an accompanying social order. In those investigational approaches predominantly directed towards physical, built structures, it must always be borne in mind that, while appropriate spatial structures may indeed be helpful and supportive in managing stress, it is the socioeconomic

Resilience may be of various kinds: • Resilience thanks to robust technical design: The classic cast of a structure which is located by itself far from civilisation, such as a lighthouse in the Arctic. • Resilience thanks to attention, care and repair: Given regular care, repair and replacement of parts, a thatched timber house can provide durable resilience. • Resilience thanks to cultural quality: Aesthetics as an attractive quality which is permanently cherished and held in such high regard that it is defended even against economic arguments.

practical plots mean that buildings and uses can be interchanged. When skilfully combined, the outlined types of resilience can be mutually supportive.

7. ECONOMICS Resilience cannot be had for nothing: Redundancy generates additional costs over a narrowly focused design, but high quality design and ongoing attention and care also cost good money. Consideration must be given to how much provision for the future is worth to society. Such consideration must include stress tests under different assumptions regarding the probability and severity of specific events. (See next section) Additional costs may, however, also in part be absorbed by:

• Resilience thanks to durable usability with low ongoing costs: Durability combined with low costs for repair, adaptation and operation is an important economic factor.

• Reducing to what is necessary the specific areas per inhabitant or work station, which have been expanded in recent decades.

• Resilience thanks to a robust urban structure: Versatile development patterns and division of land into

• Cutting building volume by mixed-use approach: Every function does not require its own building!

THOMAS SIEVERTS

RESILIENS

EUROPANIC

Multipelkodning: “The camping effect”. Hedersomnämnande E10, Mora, 2009-10. PKMN Architectures. Carmelo Rodríguez cedillo, Rocío Pina Isla & David Pérez García. En flexibel struktur där bostäder lätt kan byggas till och rum kan ändra funktion. Under Vasaloppsveckan kan bostadsytor användas som hostel, camping och publika funktioner för Vasaloppet och dess deltagare. Mixed-use approaches: “The camping effect”. Honorable mention, E10, Mora, 2009-10. PKMN Architectures. Carmelo Rodríguez cedillo, Rocío Pina Isla & David Pérez García. A flexible structure where dwellings extended by small means and where rooms can change function over time. During the Vasaloppet ski race, one week every year housing areas can be transformed into hostel, camp site and public functions for the race and its participants.

• Tid istället för bebyggda ytor: Genom tids uppdelade användningar av samma yta kan man uppnå en betydligt bättre nyttjandegrad för både bebyggda och fria ytor.

byggnads- och rumsstrukturer kan också på ett betydande sätt bidra till stabilitet.

Dessa principer innebär en riktningsändring bort från modernismens funktionalism, med nytt fokus på robust, kreativt krävande byggnation och utform ning av byggnader och stadsstrukturer som är öppna för olika användningar. Sophie Wolfrum och Albert Janson har på ett behändigt sätt sammanfattat detta i begreppsparet ’kapacitet och pregnans’.

Världshandelns sammanbrott, stora flyktingströmmar och energibrist.

För en resilient byggkultur skulle det kunna vara ekonomiskt fördelaktigt med en ”rivnings- och åter-vinnings avgift” som betalas när bygget påbörjas och anpassas efter förväntad livslängd och återvinningsegenskaper.

8. STRESS-TESTER ’Stress-test’, som har blivit ett känt begrepp i samband med bankkrisen, handlar om att simulera olika typer av krisartade påfrestande situationer som drabbar ”stabiliteten” hos den undersökta institutionen – i vårt fall staden. Såsom redan nämnts är den socioekonomiska stabiliteten avgörande, men

inkomster skulle åtminstone tidvis kunna leda till en storleksminskning av uppvärmbara boytor, eventuellt kanske till och med sänkta rumstemperaturer.

I det följande skisseras tre exempel:

Ett sammanbrott av världshandeln skulle till exempel sannolikt leda till livsmedelsbrist. I ett stresstest kan man gå igenom i vilken mån förebyggande åtgärder har vidtagits för att bevara och vårda goda, fruktbara jordar som på ett väsentligt sätt kan bidra till livsmedelsproduktionen. Stora flyktingströmmar (på grund av klimatförändringar eller av sociokulturella eller politiska skäl) skulle leda till en betydande belastning på alla rum och åtminstone tidvis skulle man vara tvungen att räkna med en betydande extra beläggning. I ett stress-test skulle man kunna gå igenom de rumsliga förutsättningarna för att kunna hantera en sådan påfrestning på ett humant sätt. Stigande energipriser i kombination med krympande

Men framförallt kommer transporterna att påverkas. Förebyggande åtgärder skulle kunna bestå i förtätning och blandning av nyttjandet, samt främjande av långsamtrafiken. Jag menar att det är dags att gå igenom sådana framtidsscenarion, som inte är osannolika, för att komma fram till hur man stegvis kan förbereda en resilient ramstruktur så att den både tjänar nutiden och kan stå emot framtida påfrestningar.

9. SAMMANFATTNING Att bygga om, bygga och planera på ett resilient sätt leder till en annan byggkultur. En byggkultur där det byggs mindre än hittills, men därför mer vidsynt och med mer omsorg. En byggkultur där man i tid tänker på om och hur en krympande befolkning kan ta hand om de enorma ackumulerade byggnadsmängderna men framförallt ta hand om infrastrukturen. En byggkultur som ser en nödvändig, kvalitetsinriktad transformation av byggnadsbeståndet som sin huvuduppgift.

EUROPANIC

RESILIENCE

THOMAS SIEVERTS

• Replacing built area by time: considerable improvements in the utilisation of both built and open areas can be achieved by using the same area for different purposes at different times. These principles mean turning away from the principle of modernist functionalism towards robust, sophisticated construction and design of buildings and city structures permitting multiple uses, which has been effectively summarised as the two concepts “capability and simplicity”, coined by Sophie Wolfrum and Albert Janson. A “demolition and recycling charge” payable at the start of construction and graded as a function of anticipated service life and recyclability could be one economic approach to fostering a culture of resilient construction.

8. STRESS TESTS Stress tests, which have come to public attention as a result of the banking crisis, involve simulating critical stress situations of various kinds to test the “stability” of the institution in question, in the present case a “city”. Even if, as has already been established, socioeconomic stability is the crucial factor, the structure of the built environment can also make a major contribution to stability. Three examples are outlined below: The collapse of world trade, large influxes of refugees and energy shortages. A collapse of world trade could lead to food shortages, for example. A stress test could investigate the extent to which precautions were taken to preserve the good, fertile soils which could make a vital contribution to food production. Large influxes of refugees (for climatic, sociocultural or political reasons) would apply consideable stress to all spaces – substantially increased levels of occupation would have to be expected at least temporarily. A stress test could investigate the spatial requirements for managing such stresses in a humane manner. Despite the expansion of renewable energy sources, rising energy prices combined with falling incomes could at least temporarily lead to a reduction in heatable living space or, under certain circumstances, even to differentiated temperatures.

structure which can not only serve the present, but also withstand future stresses.

9. CONCLUSION Redeveloping, building and planning with resilience in mind will result in a different construction culture which will involve building much less than in the past, but with greater foresight and prudence, a construction culture which would consider in good time whether and how a shrinking population might be able to bear the burden of maintaining its massive built environment, especially the infrastructure; a construction culture which sees its primary task to be the necessary, high-quality transformation of the existing building stock.

Förlängd livslängd: “Looking back, looking forward”. Vinnare E10, Mora, 2009-10. Iwan Thomson, Kyrre Westengen, Fergus Bittner Sorlie, Tom Gam. Återanvändning av gamla byggnader. Rivningshotade traditionella hus flyttas för att användas i ett helt nytt, urbant sammanhang. Extended life span: “Looking back, looking forward”. Winner E10, Mora, 2009-10. Iwan Thomson, Kyrre Westengen, Fergus Bittner Sorlie, Tom Gam. Reuse of old buildings. Vernacular houses threatened by demolition are moved and used in a new, urban context.

Transport services would, however, be the hardest hit. Solutions could involve densifying utilisation and diversifying the transport mix and promoting humanpowered mobility. In my opinion, now is the time to investigate such not improbable futures in order to find out how we may be able to progressively develop a resilient spatial

JOANNA ZAWIEJA

NÄR MODERNISMEN EXPLODERAR: ETT OAVSLUTAT ARBETE

NÄR MODERNISMEN EXPLODERAR: ETT OAVSLUTAT ARBETE JOANNA ZAWIEJA, ARKITEKT

1972 rivs Pruitt-Igoe, ett av efterkrigstidens massiva bostadsområden, i Saint Louis, Missouri, USA. Fem år senare beskriver Charles Jencks denna händelse som modernismens sista suck: ”MODERN ARCHITECTURE DIED IN ST.LOUIS, MISSOURI, ON JULY 15, 1972, AT 3:32 P.M. (OR THEREABOUTS), WHEN THE INFAMOUS PRUITT-IGOE SCHEME, OR RATHER SEVERAL OF ITS SLAB BLOCKS, WERE GIVEN THE COUP-DE-GRÂCE BY DYNAMITE… BOOM! BOOM! BOOM! ” 1 Sucken visade sig bli vidsträckt och utdragen. Det smäller fortfarande, inte minst över Europa: kvarter halveras, hus sprängs i bitar och i Storbritannien tillkännager bostadsministern en ”livlina” på 30 miljoner pund för boende som fastnat i till hälften demolerade områden där rivningen stagnerat av finansiella skäl 2. Att radera, spränga, demolera. Att backa en byggprocess och börja om på nytt. Är detta också en arkitektonisk handling? Byggnader tvingas omfamna tid och vittring, men hur förhåller sig arkitekturen till förfallet? Den officiella motiveringen när det rivs varierar, ofta beroende på rådande bostadssituation. Återkommande argument är avsikten att skapa socialt blandade områden, att hantera krympande städer eller att eliminera olämpliga byggnader. I Storbritannien, där man i årtionden rivit hus utifrån en önskan att sanera bostadsbeståndet, pågår sen flera år en av landets

EUROPANIC

största arkitektoniska dispyter kring Alison och Peter Smithsons stora bostadskomplex Robin Hood Gardens från 1972, som London Council of Tower Hamlets önskar ersätta med en nybyggnation. Denna emotionellt laddade debatt har blivit en symbol för hur landet ska hantera sitt moderna byggarv. Bara i London rivs årligen runt 3000 så kallade ”sociala bostäder”, trots en massiv bostadsbrist. Samtidigt har vissa andra av dessa byggnader redan fått en ikonstatus; Keeling House i östra London, det första kulturminnesmärkta brittiska exemplet av efterkrigs tidens bostadsprojekt, är idag ett gentrifierat boende med en egen receptionist och fontän i foajén. I den robin hoodska dispyten är det till stor del arkitekter som står för bevarandeivern. En central roll spelar också The Twentieth Century Society, en organisation med målsättningen att rädda viktiga modernistiska byggnader från rivning. Två till synes motsatta positioner framkommer i debatten: det är allt eller inget. Vi river rasket/vi bevarar det. Vi börjar om från noll/vi värnar det arkitektoniska minnesmärket. Två konträra ståndpunkter som båda förespråkar en absolut lösning. Två läger som vill sätta punkt. Det sägs ofta att efterkrigstidens pragmatiska utopier fallit i onåd, att de hamnat på fel sida av historien. Är det möjligen tvärtom? Om demoleringen är ett försök att börja om på nytt, en längtan efter en tom tomt att fylla, framstår då inte dessa explosioner som nästa steg i modernismens otåliga stadsplanering snarare än ett sista farväl? Och tangerar inte den absoluta bevarandeivern, å sin sida, en modernistisk önskan om ordnade och separerade enheter? ”Boom! Boom! Boom!” I början av 2000-talet inledde den franska regeringen programmet Renouvellement urbain som en reaktion på uppfattade bekymmer i förorten. Som del i programmet planeras rivning av 250 000 lägenheter, i många fall fullt bebodda, för att ersättas med bostäder av högre standard i ett (än så länge misslyckat) försök att locka medelklassen till förorten. I Tyskland är det krympande städer och övergivna hus som driver demoleringen. Sedan enandet har rörligheten varit stor i landet, vissa mindre städer i forna DDR har förlorat nära hälften av sin befolkning. Till viss del verkar också en symbolisk koppling till DDR påverka rivningsbesluten. Bostadsområden som Marzahn i Berlin, DDRs motsvarighet till miljonprogrammet, blev efter det tyska enandet en sinnebild för det misslyckade socialistiska projektet. En stor rivningsiver hördes från forna väst, inte minst från arkitekters och stadsplanerares sida 3. Västtysk media var snabb att utmåla området som eländigt, en kritik som så småningom besannades då området tömdes på boende. Synen på efterkrigstidens sociala bostäder som ett politiskt misslyckande framförs med allt större själv-

EUROPANIC

WHEN MODERNISM EXPLODES: AN UNFINISHED WORK

WHEN MODERNISM EXPLODES: AN UNFINISHED WORK JOANNA ZAWIEJA, ARCHITECT

In 1972, Pruitt-Igoe, one of the massive post-war residential neighbourhoods in Saint Louis, Missouri, USA, was demolished. Five years later, Charles Jencks describes this event as modernism’s last gasp: “MODERN ARCHITECTURE DIED IN ST. LOUIS, MISSOURI, ON JULY 15, 1972, AT 3:32 P.M. (OR THEREABOUTS), WHEN THE INFAMOUS PRUITT-IGOE SCHEME, OR RATHER SEVERAL OF ITS SLAB BLOCKS, WERE GIVEN THE COUP-DE-GRÂCE BY DYNAMITE… BOOM! BOOM! BOOM!” 1

JOANNA ZAWIEJA

houses have been demolished for decades in an effort to clean up the housing stock, one of the largest architectural disputes has been going on for several years involving Alison and Peter Smithson’s large housing complex Robin Hood Gardens from 1972, which the London Council of Tower Hamlets wishes to replace with new construction. This emotionally charged debate has become a symbol of how the country should manage its modern building heritage. In London alone around 3,000 “social housing” units are demolished annually, despite a huge housing shortage. Meanwhile, some of these buildings have already received iconic status: Keeling House in East London, the first British example of post-war housing projects granted landmark status, is now a gentrified home with its own receptionist and a fountain in the foyer. In the Robin Hood dispute, the architects are largely responsible for the preservation fervour. The Twentieth Century Society, an organisation with the goal of saving important modernist buildings from demolition, also plays a key role. Two seemingly opposite positions are evident in the debate: it’s all or nothing. We want to tear it all down/ we want to preserve everything. Let’s start from scratch/Let’s safeguard the architectonic monument. Two contrary positions that both advocate an absolute solution. Two camps that want it settled, once and for all. People often say that the pragmatic utopias of the post-war era have fallen into disfavour, that they ended up on the wrong side of history. Could it possibly be the reverse? If demolition is an attempt to begin anew, a longing for an empty plot to fill, then wouldn’t such blasting appear to be the next step in modernism’s impatient urban planning, rather than a last farewell? And doesn’t the absolute preservation fervour, on its side, border on a modernist desire for orderly and separate entities? “Boom! Boom! Boom!”

The gasp turned out to be widespread and protracted. It is still exploding, especially across Europe: neighbourhoods split in half, houses blown to bits and in the UK the housing minister announces a “lifeline” of GBP 30 million for residents stuck in the half-demolished areas where demolition is stalled for financial reasons2.

In the early 2000s, the French government initiated the Renouvellement urbain programme as a reaction to perceived problems in suburbia. The programme includes plans to demolish 250,000 flats, many of them fully occupied, and replace them with homes of a higher standard in an attempt (so far unsuccessful) to attract the middle class to the suburbs.

Eradicate, blast, demolish. Reverse a building process and start a new. Is this also an architectonic action? Buildings are forced to embrace time and erosion, but how does the architecture relate to the decline?

In Germany, demolition is driven by shrinking cities and abandoned buildings. As a result of the substantial mobility that followed unification, some smaller cities in the former GDR have lost almost half their population. To some extent a symbolic link with the GDR also seems to influence demolition decisions. After the German unification, residential areas like Marzahn in Berlin, the GDR’s equivalent of public housing projects, became a symbol of the failed socialist project. Great enthusiasm for demolition was heard from the former West, especially from

The official justification for demolition varies, often depending on the current housing situation. Recurring arguments include the intention to create socially mixed areas, to deal with shrinking cities or to eliminate unsuitable buildings. In the UK, where

JOANNA ZAWIEJA

NÄR MODERNISMEN EXPLODERAR: ETT OAVSLUTAT ARBETE

Viaduktområdet, Kristianstad. Competition ara E7

Holma, Malmö. Competition area E11

Hägersten, Stockholm. Competition area E3

Holma, Malmö. Competition area E11

EUROPANIC

WHEN MODERNISM EXPLODES: AN UNFINISHED WORK

JOANNA ZAWIEJA

»HUR KAN VI TA OSS AN MODERNISMENS ARKITEKTONISKA ARV? VILKA STRATEGIER ÄR MÖJLIGA BORTOM EXPLOSIONENS OCH BEVARANDETS ABSOLUTA LÖSNINGAR?« »HOW CAN WE TACKLE THE MODERNIST ARCHITECTURAL HERITAGE? WHAT STRATEGIES ARE POSSIBLE BEYOND THE ABSOLUTE SOLUTIONS OF BLASTING AND PRESERVATION?«

Tuletorget, Sundbyberg. Competition area E4

Norra Vrinnevi, Norrköping. Competition area E11

JOANNA ZAWIEJA

NÄR MODERNISMEN EXPLODERAR: ETT OAVSLUTAT ARBETE

Gårdsten, Göteborg. Competition area E7

klarhet. I debatter om modernitetens arkitektoniska projekt ligger rivningen nära till hands. Kopplingen mellan dessa bostadskomplex och det socialistiska projektet görs däremot än så länge framförallt i forna väst. I de post-socialistiska länderna, där runt en tredjedel av invånarna bor i massiva bostadskomplex, är varken debatter rörande efterkrigstidens arkitektoniska arv, resonemang kring socialt blandade områden eller stigmatiseringen av bostadsprojekten lika närvarande. Än så länge finns här inte samma rörlighet på bostadsmarknaden och bostadsområden är inte segregerade i samma utsträckning som i flertalet av de västerländska städerna. På vissa platser i exempelvis Polen tillhör de här bostäderna de mer attraktiva, delvis på grund av deras låga hyror. Men om marknadsliberaliseringen och den ekonomiska tillväxten fortsätter kan vi anta att det bara är en fråga om tid innan miljonprojekten i östra Europa kommer ställas inför samma utmaningar. Hur kan vi ta oss an modernismens arkitektoniska arv? Vilka strategier är möjliga bortom explosionens och bevarandets absoluta lösningar? Som en kritik av de franska rivningarna, och likafullt ett alternativ till ett kategoriskt bevarande, presenterade arkitekterna Lacaton & Vassal och Frédéric Druot ett antal ombyggnadsförslag i boken plus Large scale housing developments, an exceptional case 4. Utgångspunkten för Lacaton & Vassals och Druots ombyggnadsstrategi var att lyfta och bearbeta det befintliga, öka de gemensamma ytorna och möjliggöra för de boende att stanna kvar i husen, även under själva byggprocessen. Konkret utvidgar deras förslag de existerande lägenheterna med en uppglasad självbärande konstruktion runt om höghusen. ”Never demolishing, subtracting or replacing things, but always adding, transforming and utilising them”. Några av projekten genomförs för tillfället

EUROPANIC

Gårdsten, Göteborg. Competition area E7

i Paris, i byggnader som de lokala myndigheterna lanerat att riva. p

än som fullbordade objekt. Hur långt sträcker sig arkitektens tidslinje då?

Även i Marzahn verkar trenden till viss del vända; 2004 genomfördes ett omfattande ombyggnads projekt i området. Delar av elvavåningshusen monterades ned; vissa av husen halverades till fem våningar, andra till tre. Lägenheterna genomgick en invändig ombyggnad för att skapa större ytor och mer variation. Terrasser byggdes och balkonger sattes upp. Några av de nedmonterade höghusens väggar och bjälklag återanvändes dessutom av arkitekterna Conclus i ett villabygge i Mehrow, inte så långt från Marzahn. Efter ombyggnaden har representationen av området i media diversifierats, vilket bland annat lett till att nya boende flyttat in. Genom att förändra husens fasader och typologi skapade ombyggnaden utrymme för nya konnotationer, samtidigt som den antydde komplexets inneboende värden och pekade mot en möjlig fortsatt förvandling. I början av 2000talet genomfördes ett liknande ombyggnadsprojekt i Gårdsten, Göteborg med viss terrassering och en relativt stor boendemedverkan. Gårdsten var också plats för en av tävlingstomterna i Europan 7 där uppgiften var att utveckla en entré till området.

»…WE TOO NEED AN ARTIFICIAL DEVICE (A THEORY IN THIS CASE) IN ORDER TO BE ABLE TO TRANSFORM THE STATIC VIEW OF A BUILDING INTO ONE AMONG MANY SUCCESSIVE FREEZE-FRAMES THAT COULD AT LAST DOCUMENT THE CONTINUOUS FLOW THAT A BUILDING ALWAYS IS.” (BRUNO LATOUR & ALBENA YANEVA)« 5

Nyligen nyanserades också debatten kring Robin Hoods Gardens: The Twentieth Century Society fick avslag på sin önskan att kulturminnesmärka komplexet och föreslog då en annan utväg. I ett sista försök att stoppa rivningen bad organisationen Sarah Wigglesworth Architects att ta fram ett förslag på hur komplexet genom mindre ombyggnationer kan justeras, förvandlas och tas i anspråk. Vad händer med arkitekturen om vi inte sätter punkt? Vad händer med arkitektrollen om vi påstår att byggnaderna aldrig står klara? Om vi ser dem som en föränderlig materialisering av sociala relationer, snarare

Ett hus i ständig förvandling. Är det i själva verket detta som är den arkitektoniska modernismens sista suck?

[1] Charles A. Jencks, The Language of Postmodern Architecture, (New York: Rizzoli, 1977), s.9. [2] http: //w w w.govtoday.co.uk /?option = com _content & view = article&id =7029:p30-million-lifeline-for-families-trapped-in-abandoned-streets&catid = 48:regeneration [3] Toni Lorenzen, ’Marzahn in the Mind: An Analysis of the Imaginary Potential of a Housing District in the North-East of Berlin’, i Emden, C. och Keen, C. och Midgley, D.R. (red.), Imagining the City: The politics of urban space, ( Bern: Peter Lang, 2006). [4] Frédéric Druot, Anne Lacaton och Jean-Philippe Vassal, Plus. Large scale housing developments, an exceptional case, (Barcelona: G.Gilli, 2007) [5] Bruno Latour och Albena Yaneva, ‘Give me a Gun and I will Make All Buildings Move : An ANT’s View of Architecture’, i Geiser, Reto (red.), Explorations in Architecture: Teaching, Design, Research, (Basel: Birkhäuser, 2008).

EUROPANIC

WHEN MODERNISM EXPLODES: AN UNFINISHED WORK

Alternativ sophämtning i Holma, Malmö. Alternative garbage recycling in Holma, Malmö.

architects and urban planners3. The West German media were quick to portray the area as miserable, a criticism that eventually came true when the area was emptied of residents. The view of post-war social housing as a policy failure is increasingly taken for granted. In debates about modernity and architectural projects, demolition is always close at hand. However, the link between these housing complexes and the socialist project is mainly made, so far, in the former West. In the post-socialist countries, where around one third of residents live in massive housing complexes, the debates on the post-war architectural heritage, the reasoning about socially mixed areas or the stigmatization of the housing projects are not equally present. So far the housing market here does not have the same mobility and residential areas are not segregated to the same extent as in most Western cities. In some places, such as in Poland, such homes are even attractive, in part because of their low rents. But if market liberalisation and economic growth continue, we can assume that it is only a matter of time before public housing projects in Eastern Europe face the same challenges. How can we tackle the modernist architectural heritage? What strategies are possible beyond the absolute solutions of blasting and preservation? As a criticism of French demolition, yet an alternative to categoric preservation, the architects Lacaton & Vassal and Frédéric Druot presented a number of renovation proposals in the book plus – Large scale housing developments, an exceptional case 4. The starting point for the renovation strategy of Lacaton & Vassals and Druot was to highlight and reprocess existing structures, to increase the common areas and to allow residents to remain in the buildings, even

JOANNA ZAWIEJA

13 (13) Omvandling av lamellhus till terrasshus i Gårdsten. Arkitekt: Liljewall arkitekter

Transformation of housing slabs to terraces in Gårdsten. Architect: Liljewall arkitekter

during the actual construction process. In practical terms, their proposals expand the existing flats with a glassed self-supporting structure surrounding the high-rise blocks. “Never demolishing, subtracting or replacing things, but always adding, transforming and utilising them”. Some of the projects are currently being carried out in Paris, in buildings that the local authorities had planned to demolish. Even in Marzahn, the trend seems to have reversed to some degree; in 2004 an extensive remodeling project was carried out in the area. Portions of the eleven-floor high-rise blocks were dismantled, some of the buildings were halved to five floors, some to three. The flats underwent interior remodeling to create larger areas and more variety. Terraces were built and balconies installed. Some of the walls and beams of the dismantled high-rise blocks were also reused by the architects Conclus in a residential project in Mehrow, not far from Marzahn. Since the renovation, the media has presented a more diversified picture, resulting in some new residents moving into the area. By modifying the facades and typo logy of the buildings, the renovation created space for new connotations, while hinting at the intrinsic values of the housing complex and pointing to possible further transformation. In the early 2000s, a similar renovation project was carried out in Gårdsten, Göteborg, with some terracing and substantial input from residents. Gårdsten was also the venue for one of the competition sites in Europan 7 in which the task was to develop an entrance to the area. Recently the debate surrounding Robin Hood Gardens was further nuanced: the request from the Twentieth Century Society to grant landmark status to the complex was denied and the Society then proposed a different solution. In a last ditch effort to stop demolition, the organisation commissioned Sarah

Wigglesworth Architects to develop a proposal to modify and transform the complex through minor renovations for subsequent use. What happens to architecture if we never see an end? What happens to the role of the architect, if we hold that buildings are never finished? If we view them as a changing materialisation of social relationships, rather than as a finished object? How far would the architect’s timeline extend in that case? »…WE TOO NEED AN ARTIFICIAL DEVICE (A THEORY IN THIS CASE) IN ORDER TO BE ABLE TO TRANSFORM THE STATIC VIEW OF A BUILDING INTO ONE AMONG MANY SUCCESSIVE FREEZE-FRAMES THAT COULD AT LAST DOCUMENT THE CONTINUOUS FLOW THAT A BUILDING ALWAYS IS.” (BRUNO LATOUR & ALBENA YANEVA)« 5 A building in constant transformation. Could this in fact be the last gasp of architectural modernism?

[1] Charles A. Jencks, The Language of Postmodern Architecture, (New York: Rizzoli, 1977), p. 9. [2] http://www.govtoday.co.uk/?option = com_content&view= article&id =7029:p30-million-lifeline-for-families-trapped-in-abandoned-streets&catid = 48:regeneration [3] Toni Lorenzen, ‘Marzahn in the Mind: An Analysis of the Imaginary Potential of a Housing District in the North-East of Berlin’, i Emden, C. and Keen, C. and Midgley, D.R. (ed.), Imagining the City: The politics of urban space, ( Bern: Peter Lang, 2006). [4] Frédéric Druot, Anne Lacaton and Jean-Philippe Vassal, Plus. Large scale housing developments, an exceptional case, (Barcelona: G.Gilli, 2007) [5] Bruno Latour and Albena Yaneva, ‘Give me a Gun and I will Make All Buildings Move : An ANT’s View of Architecture’, in Geiser, Reto (ed.), Explorations in Architecture: Teaching, Design, Research, (Basel: Birkhäuser, 2008).

PER KRAFT

BILDEN AV DEN EUROPEISKA STADEN

BILDEN AV DEN EUROPEISKA STADEN PER KRAFT, ARKITEKT OCH ORDFÖRANDE EUROPAN SVERIGE

EUROPANIC

Post-industrialismen har också lett till en ökad konkurrens mellan olika städer. De senaste årtiondena har många kommuner lanserat stadsförnyelseprojekt i hopp om att attrahera nya investerare, invånare eller turister. Även i Sverige har urbant varumärkesbyggande och imageskapande blivit vanliga sätt att initiera förändring. Städer som Helsingborg och Malmö har framgångsrikt kunnat förändra sina identiteter genom att bygga nya attraktiva stadsdelar i centralt belägna hamnområden. Allt eftersom stadskärnorna uppgraderas så flyttas nu uppmärksamheten gradvis mot mer perifera och mindre attraktiva områden. Även många mindre kommuner börjar också se behovet av en stärkt eller förändrad identitet och därmed också betydelsen av arkitektur, offentliga rum och urbana strategier som verktyg i dessa processer. I mer än tjugo år har Europan-tävlingarna försökt svara mot denna utveckling. Det grundläggande syftet med Europan - att skapa en plattform för nytänkande inom arkitektur och stadsbyggande - erbjuder unika möjligheter. De 60-70 olika tomter som erbjuds i varje tävlingsomgång representerar ett tvärsnitt av de problem och möjligheter som går att hitta i den samtida europeiska staden. Som ett ständigt pågående urbant laboratorium på europeisk nivå så har Europan blivit ett enastående verktyg för forskning kring den samtida staden.

Tänk på Europa. Chansen är stor att de bilder du ser framför dig är någon slags stadsmiljö: Paris boulevarder, Roms monument, kanalerna i Amsterdam, eller kanske de vindlande gränderna i Cordoba eller i Gamla Stan i Stockholm. Bilden av den europeiska staden är ofrånkomligt kopplad till dess historiska stadskärnor och deras gator, gamla byggnader, torg, broar eller parker. Men trots att ungefär 80% av Europas befolkning idag är urban, så är det bara ett fåtal som är bosatta i denna typ av vykortsmiljöer. Sedan kriget har våra historiska stadskärnor till stor del marginaliserats av en vidsträckt urbaniserad periferi, baserad på pendling och massbilism. Detta förortslandskap karaktäriseras av utspridda villaområden å ena sidan och av mono-funktionella zoner som shoppingcenter, företagsparker eller storskaliga modernistiska bostadsområden å den andra. Faktum är att den samtida europeiska staden till stor del består av problematiska och fragmenterade miljöer; inte ens 50 år gamla, men redan dysfunktionella, ofta socialt stigmatiserade och i akut behov av omvandling.

Sedan 1991 har Sverige deltagit i nio europanomgångar och 25 svenska städer har ställt upp med tävlingsområden. Flertalet av dessa områden har varit belägna i periferin och problematiken har handlat om återanvändning av institutions- eller industriområden, förtätning av förorter eller om infrastruktur och dess förhållande till det offentliga rummet. Medan det huvudsakliga programinnehållet i de första tävlingarna alltid var bostäder, så har fokus i de senare omgångarna snarare legat på den urbana situationen; på behovet av attraktiva offentliga rum, av nya byggnadstypologier och av nya funktioner som skulle kunna skapa en ny identitet och göra området attraktivt.

TOMTERNA De svenska tomterna kan sorteras i tre kategorier; samtliga exempel på generella tendenser, typiska för den svenska situationen. I alla tre fallen är det tydligt att frågan om urban identitet varit av yttersta betydelse för tävlingförutsättningarna: 1. Peri-urbana industri- eller institutionsområden Allt eftersom gentrifieringsmönstren sprider sig ut från stadskärnorna så hamnar gradvis fokus på mer perifera områden; industrizoner och hamnar, nedlagda sjukhus eller militärförläggningar. Behovet av en förändrad identitet blir uppenbart när nya bostäder och arbetsplatser skall uppföras och nya grupper av människor skall attraheras. Ett typiskt exempel är tomten i Gamlestaden (E8), ett extremt komplext tävlingsområde, beläget i en av Göteborgs äldsta industrizoner, omgiven av tung infrastruktur

EUROPANIC

THE IMAGE OF THE EUROPEAN CITY

THE IMAGE OF THE EUROPEAN CITY PER KRAFT, ARCHITECT AND PRESIDENT OF EUROPAN SWEDEN

PER KRAFT

Post-industrialism has also meant increasing competition between cities. During the last few decades many towns have launched urban renewal projects in hope of attracting investors, citizens or tourists. Also in Sweden this trend has been obvious and urban branding and imagery have become commonplace tools to initiate change. Towns like Helsingborg and Malmö have been able to successfully transform their identities by creating attractive waterfronts in centrally located harbour areas. As the city centres are upgraded, attention is now gradually redirected towards more peripheral and apparently less attractive areas. Many smaller municipalities are also beginning to see a need for a reinforced or even changed identity and are increasingly recognizing the importance of architecture, public space and urban strategies as tools in this process. For more than 20 years now, the Europan competition has attempted to answer to this development. The basic aim of Europan – to create a platform for innovation within the fields of architecture and urban planning – offers unique possibilities. Each round of the competition involves around 60-70 different sites from some 20 countries, representing a crosssection of problems and possibilities to be found in the contemporary European city. As a continuous urban laboratory on the european level, Europan has become an outstanding tool for research on the contemporary city.

Think of Europe. The pictures that appear in your mind are likely to be the boulevards of Paris, the monuments of Rome, the canals of Amsterdam or the winding alleys of Cordoba or the Old town in Stockholm. The image of the European city is inherently connected to its historic past; its cobbled streets, its old buildings, its squares, bridges or parks. But, in spite of the fact that some 80% of Europe’s population today is urban, very few of us live in that kind of postcard environment. Since the war, our historical city centres have to a large extent been marginalized by a vast urban periphery, based on mass commuting and low density. This suburban cityscape is characterized by a nebulous car-based sprawl on one hand and zoned, mono-functional areas such as shopping centres, office parks or modernist housing schemes on the other. In fact, the 21st century European city is to a large extent built up of problematic and fragmented urban environments; less than 50 years old but already defunct, socially stigmatized and in acute need of transformation.

Since 1991, Sweden has taken part in nine Europan sessions and 25 swedish towns of different sizes have participated. Most competition areas have been situated in the periphery, recycling old institutional or industrial areas, densifying suburban housing areas or dealing with problems related to infrastructure and public space. The principal brief of the first sites was always the creation of new housing. In latter rounds, however, the main focus has shifted to the urban situation in itself; dealing with the need for attractive public space, new types of buildings and the introduction of functions that could transform the situation and promote the creation of a new identity.

THE SITES The swedish sites can be sorted into three separate categories, all of them examples of general tendencies, typical for the swedish situation. In all of these, it is clear that the question of urban identity has been of outmost importance for the conditions of the competition: 1. The peri-urban industrial or institutional zones As gentrification spreads from the urban cores, focus shifts to more peripheral areas such as industrial zones, obsolete hospitals or military bases. The need for a change in identity becomes obvious as new dwellings and workplaces are to be built and new groups of people are to be attracted. A typical example of this category is the site in Gamlestaden, from Europan 8 – an extremely complex site situated

PER KRAFT

Gamlestaden, Göteborg. Competition area E8

och ett bostadsområde från tidigt 1900-tal. En ny pendeltågsstation är planerad inom området och huvuduppgiften är att skapa fungerande kopplingar mot omgivande stadsdelar och att låta nya bostäder och kontor stödja ett förnyat offentligt rum. En av de grundläggande frågorna i tävlingsprogrammet var hur områdets ganska kantstötta image skulle kunna förändras. Liknande omständigheter finns också i tomter som Karlskrona (E6) och Varberg (E8), andra exempel på stadsförnyelseprojekt och attraktiva utbyggnadsområden där städerna skulle utvidgas i gamla hamnområden och där tävlingsprogrammen frågade efter nya, levande offentliga rum och en stärkt identitet. Även tomter i småstäder som Mora (E10) och Kisa (E10), visar på liknande förutsättningar; förtätning och utvidgning av stadskärnorna, där de tävlande hade att ta ställning till tävlingsområdets identitet och dess betydelse för städernas utveckling. Bilden av Mora hänger ofrånkomligt samman med Vasaloppet

BILDEN AV DEN EUROPEISKA STADEN

EUROPANIC

Hamnen/The harbour, Varberg. Competition area E8

och de typiska röda husen i Dalarna, medan Kisa är en liten stad med fristående, småskaliga byggnader, vilket ger dess centrum en idyllisk småstadskaraktär. 2. Storskaliga förorter I mitten av 60-talet så initierade den svenska regeringen miljonprogrammet, vilket resulterade i att över en miljon nya bostäder uppfördes på 10 år; närmare 25 % av landets totala bostadsbestånd. Idag är många av dessa områden socialt problematiska platser där både byggnader och de yttre rummen är i behov av föryngring. Men byggnaderna i sig själva är inte problematiska primärt för att de är tomma eller för nedslitna, utan för att de har blivit symboler för de sociala problem som de representerar; segregation, isolering, fattigdom, låg status. Därför brukar förändringsprocesser i den här sortens områden ofta ta sin början i projekt som syftar till en ändrad identitet. Ett intressant exempel på detta är tomten i Gårdsten (E7), också den i Göteborg. Området är en isolerad

förortssatellit med en utpräglad etnisk segregation och en stigmatiserad social situation. I detta fall är läget extremt, eftersom storskalig trafikzonering, långa avstånd och en svår topografi har isolerat området i stort men även dess olika delar från varandra. Sedan 1997 pågår ett stadsförnyelseprojekt där kommunen samarbetar med de boende för att förändra Gårdsten genom att diversifieria byggnadsbeståndet och aktivera de offentliga rummen. Dessutom har man kunnat få in nya arbetsplatser och bättre service i området. Det grundläggande behovet av en förändrad identitet har varit motivet till flera av de genomförda projekten och var även en av anledningarna till att man ville genomföra Europantävlingen. Samma sorts problem går även att hitta i tävlingsområdena i Upplands Väsby (E9), där tomten är grundstenen i kommunens strategi mot en förändrad identitet för dess centrala delar, samt de bägge Europan 11-tomterna i Norrköping och Malmö, där återigen

EUROPANIC

Gårdsten, Göteborg. Competition area E7

in one of Gothenburgs oldest industrial areas, bordering a large traffic junction and a residential district from the early 20th century. A new commuter train station is to be built in the area and the main task is how to create functioning connections towards the surrounding parts of the city and how new housing and office buildings can support a renewed public space. One of the fundamental questions is how the rather dilapidated image of the area can be transformed. Similar circumstances are evident in sites such as Karlskrona (E6) and Varberg (E8), other examples of urban renewal areas. These attractive sites were extensions of the town centres towards the sea and the competition programmes asked for new public spaces and a reinforced urban identity. Even small town sites, as the ones in Mora (E10) and Kisa (E10), show related prerequisites; densification and extension of the urban cores, where competitors had to carefully consider the identity of the site and

THE IMAGE OF THE EUROPEAN CITY

PER KRAFT

Gårdsten, Göteborg. Competition area E7

its importance for the urban image. The identity of Mora is inherently connected to its famous ski race Vasaloppet and the typical red cottages of the area, whereas Kisa is a town with free standing urban buildings of small scale, giving its urban centre a specific small-town character. 2. The large scale modernist housing estate In the mid 60’s, the Swedish government initiated the million programme, which resulted in the construction of one million new dwellings in ten years. Today many of these mono-functional areas are socially problematic places where both buildings and public space are in need of rejuvenation. But the buildings themselves are primarily not problematic because of the fact that they are empty or too run down, but because they have become the very symbols of the social problems they represent; segregation, isolation, poverty, low status. Therefore, renewal processes in these areas often seem to start with projects that aim for a change of identity.

An interesting example of this is the site in Gårdsten from Europan 7, another Gothenburg site. The area is an isolated satellite suburb experiencing strong ethnical segregation and a stigmatized social situation. In this case the situation is extreme, as large scale traffic zoning, long distances and a difficult topography have isolated both the area at large, as well as its different parts from each other. Since 1997 an urban renewal project has been implemented by the municipality in cooperation with the residents, aiming at the diversification of building types and functions as well as the activation of public space. The crucial need for a change of identity have been the motive for many of the measures that have been implemented in the area so far. The same kind of problematics can also be found in the competition areas of Upplands Väsby (E9), where the site is a keystone in the municipal strategy of a long-term identity change of its urban centre and in the Europan 11 sites in Norrköping and Malmö,

PER KRAFT

BILDEN AV DEN EUROPEISKA STADEN

EUROPANIC

behandlingen av det offentliga rummet och identitetsfrågan var de fundamentala frågeställningarna. 3. Sprawl - det utspridda förortslandskapet Medan de modernistiska förorterna normalt är extremt planerade och kontrollerade miljöer, så är den största delen av förortslandskapet mer eller mindre framväxt utan större sammanhållande planer. Sedan 50-talet så har privatbilismen tredubblats i Sverige och under denna tid har de urbana territorierna kring storstäderna växt ännu mer. Drömmen om det egna huset driver den ändlösa jakten på byggbar mark allt längre ut på den omgivande landsbygden. Ett ständigt växande nätverk av motorleder och järnvägar har bidragit till denna utveckling, vilket skapat barriärer och tomma landremsor där buller och säkerhetsregler förhindrat byggandet av bostäder. Istället så har den kommersiella potentialen i denna typ av områden upptäckts, vilket har resulterat i shoppingcenter och kontorsbyar och ett allt större bilberoende.

Station area / Stationsområdet, Upplands Väsby. Competition area E9

Centrala Nacka, en av tomterna i Europan 9, är ett sådant fragmenterat förortsområde vid sidan av en större motorväg i Stockholms utkant. Strax intill ett stort köpcentrum vill kommunen förvandla detta odefinierade trafiklandskap till ett promenadvänligt urbant center med attraktiva offentliga rum. Området är tänkt att bli en motbild till de existerande utspridda enklaverna av bebyggelse som präglar kommunen, en organiskt framväxt och mer eller mindre oplanerad stadsväv där grundläggande strukturen har sitt ursprung i trafiklösningarna. Tjörn, ytterligare en av E9-tomterna, har liknande förutsättningar. Tävlingsområdet är entrépunkt till denna lilla ö-kommun, en utspridd, nästan lantlig, förortsmiljö några mil från centrala Göteborg. Kommunen vill göra om detta odefinierade trafiklandskap till en välgestaltad och representativ knutpunkt för pendlare och entré till ön. Tävlingsområdet exemplifierar en uppenbar brist på gemensamma offentliga rum och platser med identitet i det glesa förortslandskapet. Andra liknande platser, typiska för denna situation, är tomterna i Järfälla(E6) och Lerum(E10), två exempel på tävlingsområden intill tungt trafikerade motorleder i storstädernas periferi.

FÖRSLAGEN Om nu detta är de typiska situationerna och stadsbyggnadsfrågorna, vilka har då svaren från de tävlande varit?

Holma, Malmö. Competition area E11

I Gamlestaden så föreslog både vinnarna och andrapristagarna modifierade rutnätsplaner med delvis öppna, semiprivata gårdar och tydligt definierade gator och offentliga platser. Det vinnande förslaget tog sin utgångspunkt i den befintliga stadsväven i Gamlestaden, men moderniserade dess identitet med en ny typ av kvarter; L-, C- eller U- formade, delvis öppna mot gatorna men med samma höjd som de existerande byggnaderna. Bägge förslagen föreslog

EUROPANIC

THE IMAGE OF THE EUROPEAN CITY

PER KRAFT

both typical million programme areas where the treatment of the public space and identity are the fundamental issues. 3. The sprawl situation Whereas the modernist housing estates generally are extremely planned and controlled environments, the largest part of suburbia is not. Since the 1950’s, private car ownership has tripled in Sweden and during the same period the urban territories around the large cities have increased even more. The dream of private homes drives the never ending quest for buildable land into the countryside surrounding the cities. An ever-increasing network of highways and railways has supported this development, creating barriers and empty strips of land where noise and safety regulations prohibit the construction of dwellings. Instead, the commercial potential of these areas has been discovered, resulting in shopping centres and office clusters and an additional increase of private car-use. Central Nacka, one of the Europan 9 sites, is one of these fragmented suburban areas, bordering a major highway in the periphery of Stockholm. Here, in connection to a large commercial centre, the municipality wants to transform an undefined traffic landscape into a pedestrian-friendly urban centre with attractive public spaces. This area is expected to form a counterpart to the existing sprawl of independent enclaves in the municipality, an organically grown and more or less unplanned urban tissue where the fundamental structure originates from the traffic networks.

Central Nacka. Competition area E9

Tjörn, another Europan 9 site, show similar characteristics. The competition area is the entrance point to a small municipality/island, diffused suburban, almost rural, area some 50 kms from central Gothenburg. The municipality wants to transform this undefined traffic landscape into a well-designed and representative commuters hub and entrance to the island. The competition area exemplifies the apparent lack of common public space and of places with identity in the suburban sprawl. Other similar sites, typical for the sprawl situation, are Järfälla (E6) and Lerum (E10), two other examples of sites in connection to heavily used highways in the periphery of large cities.

THE PROPOSALS So, if these are typical situations and the questions at stake, what have been the answers from the competitors? In Gamlestaden, both the winners and the second prize winners proposed modified grid plans with semi-private inner court yards and clearly defined streets and public spaces. In the case of the winning proposal, the project recycled the urban pattern of the neighbourhood, modernizing its identity with new kinds of blocks; L, C or U- shapes, partly open to the streets and with the same height as the existing

Myggenäs, Tjörn. Competition area E9

PER KRAFT

BILDEN AV DEN EUROPEISKA STADEN

EUROPANIC

också höghus i delar av kvarteren för att ytterligare hjälpa till att skapa en ny bild av Gamlestaden i ett större, trans-lokalt sammanhang. Arbetet med planeringen pågår fortfarande och de båda prisbelönade arkitektgrupperna har starkt bidragit till den detaljplan som skall ligga till grund för denna betydande stadsutbyggnad i centrala Göteborg. I Varberg föreslog vinnarna, ett svenskt team av två landskapsarkitekter och en arkitekt, en enkel och närmast uppenbar förlängning av den befintliga rutnätsplanen för att förbinda den gamla stadskärnan med hamnen på ett så starkt och självklart sätt som möjligt. Ett blandat program av bostäder, affärsytor, ett hotell och nya byggnader till den lokala högskolan skulle ge möjlighet till en stadsmiljö med samma differentierade urbana liv som i de äldre delarna av staden; samma småstadskaraktär, men på ett livligare och mer festligt sätt. Vinnarnas plan har bearbetats i ett planprogram och väntar fortfarande på ett genomförande. I Gårdsten har kommunen jobbat med olika förnyelseprojekt under lång tid. Strategin har varit att förändra områdets identitet genom upprustning och diversifiering av byggnadsbeståndet. Några av de ursprungliga lamellhusen har byggts om till passiv energihus eller terrasshus, medan andra har rivits för att ge plats för nya radhus med egen tomtmark. Det vinnande E7-projektet visade hur en liknande strategi också skulle kunna användas för en strategisk förnyelse av parker och offentliga rum i området genom att föreslå uppgraderade och differentierade rörelsemönster på tre olika nivåer; för det första en urbaniserad förbindelse mellan husen på kullens topp, för det andra en linjär parkstruktur som skulle förenkla gång- och cykeltrafiken inom området och för det tredje ett kombinerat kulturcenter/ busshållplats längst i söder, vilket skulle skapa en tydligare entré till området och bättre förbindelser till resten av Göteborg. I Nacka föreslog förstapristagarna tre låga, organiska megastrukturer med blandat innehåll, formade som stora ringar kring de skogsklädda kullarna i tävlingsområdet. På så sätt skulle denna naturmark skyddas, både från buller och från framtida exploatering. Ringarnas utsidor används å andra sidan för att forma offentliga platser, vilket skapar en stark, ny identitet och en annan slags stadsmönster, som faktiskt försöker kommunicera med sin fragmenterade omgivning och hantera den varierade topografin. Förslaget gillades dock inte av kommunens tjänstemän, som föredrog ett mer konventionellt stadsmönster och valde att gå vidare utan någon av de prisbelönade förslagsställarna. I Tjörn har däremot de vinnande arkitekterna i högsta grad varit inblandade i planprocessen efter tävlingen. Deras förslag betonade tomtens lantliga karaktär, samtidigt som trafiklösningen gjordes mer framkomlig. Tävlingsförslaget innehöll också en

Vortex - Winner, E8, Göteborg, 2005-06 MX-SL Architects: Boris Bezan, Hector Mendoza Ramirez, Mara Partida Munozav

byggnad med väntsal för bussresenärer och turist information, vilken också är tänkt att fungera som en välkomnande skylt för kommunen. Byggnaden har en modern och transparent karaktär, men är ändå besläktad med de bryggor och små båthus som är så typiska för Bohuslän.

IDENTITETEN I alla dessa vinnande förslag är frågan om identitet grundläggande och illustrationerna får därför en avgörande betydelse i presentationerna. En ny syn på staden och en utvecklad mjukvara har öppnat för nya möjligheter till bildskapande och imagebyggande. Den australisk/engelske arkitekten Peter Wilson har i ett kritiskt utspel beskrivit Europan som

”a tsunami of images”. Men även om bilderna kan vara ytliga, manipulativa eller naiva, så förmedlar de berättelsen om en tidsperiod då stadsplanering blev urban design. Den brittiske kulturgeografen David Harvey har beskrivit de samhälleliga och ekonomiska mekanismerna bakom denna utveckling i sin berömda artikel Från storskalig planering till entreprenörskap – den lokala styrningens förändringar under senkapital ismen. Han resonerar kring hur en mer kapitalistisk syn på hur städer styrs påverkar planeringsprocessen: ”När man ägnar sig åt sådan platsmarknads föring måste man till att börja med skapa en attraktiv bild av staden. Stadens politiska ledning hoppas att

EUROPANIC

THE IMAGE OF THE EUROPEAN CITY

PER KRAFT

buildings. Both awarded teams also proposed highrises as part of the blocks, helping in creating a new image and forcefully signalling their presence in a trans-local context. Work with the project continues, and both awarded teams are still involved in the process. In Varberg, the winners simply proposed an almost self-evident extension of the existing grid to connect the centre of town to the ocean-front, as to make the connection to the old part of town as strong as possible. A mixed programme of housing, commercial spaces, a hotel and additional buildings for the local college would ensure an urban environment with possibilities of a similar kind of differentiated urban life as in the old part of town, assuming its small-town identity, but in a more vivid and festive manner. The winning scheme has been elaborated in an urban programme and still awaits implementation. In Gårdsten the municipality has been working with different regeneration projects during a long period of time. The strategy has been to launch a change of identity by upgrading and diversification of the building stock. Some of the existing buildings have been transformed into passive energy buildings or luxurious terrace houses, whereas some of the slabs have been demolished and replaced with new row houses. The winning E7 project showed how a related strategy could be used for a strategic renewal of the parks and public spaces of the district, proposing to interconnect the area with upgraded and differentiated communication structures on three levels; firstly, a stratified urban connection on the top of the hill, secondly a linear park structure that would facilitate movement by foot or bike within the area, and thirdly on the southernmost edge of the hill, a cultural centre/ bus station, connecting Gårdsten to the rest of Gothenburg and creating an entrance into to the area. In Nacka, the winning proposal suggested three organic low-rise megastructures containing mixed uses, freely shaped as large rings encircling the forest-clad hills in the area. In this way, the nature inside the rings is protected, both from noise and from further exploitation. The outside of the rings, on the other hand, is used to create public spaces that introduces a new, powerful identity and another type of urban pattern that actually attempts to communicate with its fragmented context and the varied topography. In Tjörn, the winning architects have been tightly involved in the planning process following the competition. Their proposal emphazises the rural character of the site, while reorganizing the traffic solution in a more fluid way. The original concept also included a bus terminal building also serving as a tourist centre and welcome sign for the munici pality. The building’s character is modern and trans-

Crossroads – Winner E8, Varberg, 2005-06: Karl Ljungberg, Anna Rämert, Lotta Magnusson

parent, yet closely related to the typical wooden jetties and shore-line cottages of the island.

IDENTITY In all of these winning proposals, the question of identity is fundamental and the images are therefore crucial components in the presentations. A new view on the city and the development of software has opened for new possibilities of image-making and -building. The Australian/British architect Peter Wilson once described Europan as “a tsunami of pictures”, apparently critical of the method of the competitors. But even if they can be superficial, manipulative or naive, these pictures have stories to tell us about a period in time when city planning became urban design.

The british cultural geographist David Harvey has described the societal and economical mechanisms behind this development in his famous article From managerialism to entrepreneurialism – the transformation in urban governance in late capitalism. He reasons around how a more capitalist attitude towards the governing of cities affects planning procedures: “To begin with, the selling of a city as a location for activity depends heavily upon the creation of an attractive urban imagery. City leaders can look upon the spectacular development as a ‘loss leader’ to pull in other forms of development”. He is extremely critical of this tendency, but admits that it also can have positive political and social consequences: “The orchestrated production of an urban

PER KRAFT

BILDEN AV DEN EUROPEISKA STADEN

EUROPANIC

Winner, E7, Gårdsten, Göteborg, 2003-04: Joakim Lyth, Mikael Frej & Anders Olausson

de spektakulära satsningarna ska fungera som en slags ”magnet” som drar till sig andra typer av utveckling”. Han är extremt kritisk mot denna tendens men erkänner samtidigt att den kan ha positiva politiska och sociala konsekvenser: ”Om ansträngningarna slår väl ut kan de också bidra till en känsla av social solidaritet, stolthet och lojalitet till platsen, ja till och med göra staden till en inre tillflyktsort i en värld som ur kapitalets synpunkt framstår som alltmer platslös”. Identitetsfrågan har stor betydelse, både för oss som

individer och som kollektiv. Våra städer och boendemiljöer hjälper oss att skapa vår identitet på flera sätt; genom att fysiskt koppla oss till andra människor och ge oss platser för möten, vila och reflektion eller möjlighet till arbete, sport och kultur. Till syvende och sist är den kollektiva bilden av staden av största betydelse för dess innevånares identitet. På många sätt är den problematik som de tävlande ställs inför i Europan-tävlingarna kopplad till identitetsfrågan; transformationer från industri- eller

hamnområden till blandstad, från belastade betongförorter eller identitetslösa sprawl-landskap till differentierade stadsdelar nära naturen. Många stadsdelar efterfrågar en ändrad identitet och arkitekturen, planeringen och imageskapandet kan spela en stor roll i dessa processer. Europanprojektens bildflod hjälper oss att se samma sak och om vi tar en närmare titt på alla de ritningar och bilder som producerats i tävlingarna så finns chansen att få en glimt av framtiden någonstans mitt i tsunamin.

EUROPANIC

THE IMAGE OF THE EUROPEAN CITY

PER KRAFT

Entré – Winner, E9, Tjörn, 2007-08: Peter Morander, Maria Pettersson & Liisa Gunnarsson

Nacka Rings – Winner, E9, Nacka, 2007-08: Merry Del Val Olimpia, Jacobo Garcia-German

image can, if successful, also help create a sense of social solidarity, civic pride and loyalty to place and even allow the urban image to provide a mental refuge in a world that capital treats as more and more place-less”. The question of identity is one of great importance, both for us as individuals and as a collective. Our cities and living environments help us to form our identity in many ways; by connecting to other people or by supplying places to meet, to rest, to think or

opportunities for work, sport and culture. So, at the end of the day, the image of a city is of vital importance for the identity of its inhabitants. In many ways, the problems that the competitors have to face in Europan are linked to the question of identity - transformations from industrial or harbour areas to city areas of mixed uses, from stigmatized concrete suburbs or sprawlscapes without identity to differentiated urban areas close to nature. Today, many urban areas demand a change in their identity and in these processes, architecture, planning and imagery

can play important roles. The illustrations of the Europan projects help us to see the same things, and if we take a close look at all the images and drawings produced in the competitions, chances are that we might catch a glimpse of the future somewhere in the midst of the tsunami.

VINNARE – EN EXPOSÉ WINNERS – AN EXPOSÉ

EUROPAN 2 UMEÅ

UMEÅ

WINNER:

1990-1991 30 PROPOSALS

ANITA TOURNOUR -VIRON (I)

STOCKHOLM WINNER: RUNNER UP:

ANNA-KARIN EDBLOM (S) JOHAN JANSSEN (S) HENRIETTA PALMER (S) HILDE HAGA (N) / RUNE GROV (N)

JÖNKÖPING WINNER: RUNNER-UP: RUNNER-UP:

MASSIMO GUIDI (I) / ROBERTO VERDELLI (I) VITO DISABATO (I) / ALLESSANDRO ALFAIOLI (I) MICHAELA BRACHI (I) / STEFANIA FANFANI (I) ANDERS WILHELMSON (S) / HENRYK MARCINCZAK (S) HENRIETTE MICHAELSEN (D) / FREDRIK LUND (N)

STOCKHOLM

JÖNKÖPING

UMEÅ

STOCKHOLM

JÖNKÖPING

LOCATION: CITY POPULATION: 91 000 SITE AREA: 24 000 M2 PROGRAM: HOUSING

LOCATION: BLACKEBERG CITY POPULATION: 675 000 SITE AREA: 6 600 M2 PROGRAM: HOUSING

CITY POPULATION: 111 000 SITE AREA: 25 000 M2 PROGRAM: HOUSING

WINNERS E2

E2 JÖNKÖPING »TRÄDGÅRDSSTAD« MASSIMO GUIDI (I) ROBERTO VERDELLI (I) VITO DISABATO (I) ALLESSANDRO ALFAIOLI (I) MICHAELA BRACHI (I) STEFANIA FANFANI (I)

EXPOSÉ

EUROPANIC

EXPOSÉ

WINNERS E2

E2 STOCKHOLM »EN FÖRORTENS URBANISERING« ANNA-KARIN EDBLOM (S) JOHAN JANSSEN (S) HENRIETTA PALMER (S)

WINNERS E2

E2: UMEÅ »BEVARAD IDENTITET« ANITA TOURNOUR-VIRON (I)

EXPOSÉ

EUROPANIC

EUROPAN 3

1992-1994 77 PROPOSALS

HELSINGBORG WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION:

ESA LAAKSONEN (SF) LEIF BRODERSEN (S) PER KRAFT (S) JAKOB STRÖMHOLM (S) JÖRGEN TAXHOLM ANDERSEN (DK) CHRISTIAN ERIK KARLSSON (DK)

HÄGERSTEN, WINNER: STOCKHOLM RUNNER UP: HON. MENTION: HON. MENTION:

JIM FORSBERG (S) LOUISE ROBINSON (S) ANNA-KARIN EDBLOM (S) / MÅNS ELANDER (S) JOHAN JANSSEN (S) PENTTI KAREOJA (SF) / HELJÄ HERRANEN (SF) HANNU HUTTANEN (SF) KJETIL SAETERDAL (N)

GÄVLE WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION:

ALICE B BROWN (UK) ROBERT LOADER (UK) BENGT CARLSSON (S) / TOMAS KÄLL (S) TERENCE HALES (AUS) ANDERS SVENSSON (S) / HELENA AXBERG (S)

GÄVLE

STOCKHOLM

HELSINGBORG

HÄGERSTEN, STOCKHOLM

GÄVLE

LOCATION: CITY POPULATION: 109 000 SITE AREA: 20 000 M2 PROGRAM: HOUSING

LOCATION: HÄGERSTEN CITY POPULATION: 42 000 SITE AREA: 15 000 M2 PROGRAM: HOUSING

LOCATION: FÄNGELSET CITY POPULATION: 90 000 SITE AREA: 40 000 M2 PROGRAM: HOUSING

WINNERS E3

E3: HELSINGBORG »PLAYFUL PARTICIPATION« ESA LAAKSONEN (SF)

EXPOSÉ

EUROPANIC

EXPOSÉ

WINNERS E3

E3: STOCKHOLM »SUBURBAN ECOLOGY« JIM FORSBERG (S) LOUISE ROBINSON (S)

WINNERS E3

E3: GÄVLE »PERMEABILITY OF SCALES« ALICE B BROWN (UK) ROBERT LOADER (UK)

EXPOSÉ

EUROPANIC

EUROPAN 4 LINKÖPING

SUNDBYBERG

TROLLHÄTTAN

LINKÖPING

WINNER: HON. MENTION:

1994-1996 57 PROPOSALS

ASKO TAKALA (SF) ANNA-KARIN LJUNG-SIMONSSON (S)

SUNDBYBERG WINNER: HON. MENTION: HON. MENTION: HON. MENTION:

BRITT ALMQVIST (S) MONICA ALBERTSSON (S) EBBA HÖGSTRÖM (S) KATARINA GRUNDSELL (S) MATS KAGER (S) CHARLOTTE RUBEN (S) MICHAEL KISLINGER (A) HENRIETTA PALMER (S) ARTURO FREDIANI (E)

TROLLHÄTTAN WINNER: RUNNER-UP: RUNNER-UP: RUNNER-UP:

ANDERS WILHELMSON (S) BJÖRN AARO (S) MARINA KARLMAN (S) BJÖRN HOLMQVIST (S) CHRISTER ROSENLÖF (S) TOMAS LUNDBERG (S) MIKAEL SONNSJÖ (S) MARKO SALMELA (SF)

LINKÖPING

SUNDBYBERG

TROLLHÄTTAN

LOCATION: ÅLERYD CITY POPULATION: 130 000 SITE AREA: 30 000 M2 PROGRAM: HOUSING

LOCATION: TULETORGET CITY POPULATION: 32 000 SITE AREA: 22 000 M2 PROGRAM: HOUSING / PUBLIC FUNCTIONS

LOCATION: KV GROPEN CITY POPULATION: 52 000 SITE AREA: 16 000 M2 PROGRAM: HOUSING / COMMUNITY EXPERIENCE / SHOPS ON GROUND FLOORS

WINNERS E4

E4: LINKÖPING »OPEN NEIGHBOURHOOD« ASKO TAKALA (SF)

EXPOSÉ

EUROPANIC

EXPOSÉ

WINNERS E4

E4: SUNDBYBERG »CONSTRUCTED CONTINUITIES« BRITT ALMQVIST (S) MONICA ALBERTSSON (S)

WINNERS E4

E4: TROLLHÄTTAN »FRAGMENTED BLOCK« ANDERS WILHELMSON (S) BJÖRN AARO (S) MARINA KARLMAN (S)

EXPOSÉ

EUROPANIC

EUROPAN 6

JÄRFÄLLA

VÄXJÖ KARLSKRONA

2000-2002 110 PROPOSALS

JÄRFÄLLA WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION: HON. MENTION:

JONAS TAPPER (S) DIRK NOACK (D) AGUSTIN SEBASTIAN-RIVERA (E) ELISABETH SJÖDAHL (S) PERNILLA HESSLING (S) STEFAN RUMMEL (D) SÉBASTIEN CORBARI (F) BEATA GREPE (S) OSCAR STEN (S)

KARLSKRONA WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION: HON. MENTION: HON. MENTION:

FELIX SCHWARZ (D) OLIVER CLEMENS (D) JUHA-PETRI VIRTANEN (SF) MIKA MÄENPÄÄ (SF) SATU LEHTO (SF) SASA BRADIC (A) / INES NIZIC (A) CHRISTOPH SCHIENER (A) / GREGOR HARTWESER (A) CARL WÄRN (S) JONAS LUNDBERG (S) / STEVE HARDY (GB) KATARINA CARLSDOTTER (S) / ARIJAN SCHEER (GB) DEPALA RAMESH (GB) / H.K CHAN (GB)

VÄXJÖ WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION:

ANDERS ELOFF (S) / MIKAEL WIDE (S) NILS-OLOF HASSELLÖF (S) URBAN SKOGMAR (S) / JOHAN AHLQVIST (S) ERIK WINGQVIST (S) / STEFAN POLLARD (S) CHRISTIAN WILKE (S) ULRIKA DAHLSTEDT (S) / JOACHIM LUNDQVIST (S) THOMAS LANDENBERG (S)

JÄRFÄLLA

KARLSKRONA

VÄXJÖ

LOCATION: BARKARBYFÄLTET CITY POPULATION: 60 000 SITE AREA: 38 000 M2 PROGRAM: HOUSING / ARCHAELOGICAL MUSEUM

LOCATION: TROSSÖ CITY POPULATION: 61 000 SITE AREA: 25 000 M2 PROGRAM: HOUSING / OFFICES / HOTEL / LIBRARY / HARBOUR ACTIVITIES

LOCATION: BÄCKALÖVSGÄRDET CITY POPULATION: 74 000 SITE AREA: 38 000 M2 PROGRAM: HOUSING / COMMERCIAL

WINNERS E6

E6: JÄRFÄLLA JONAS TAPPER (S) DIRK NOACK (D)

EXPOSÉ

EUROPANIC

EXPOSÉ

WINNERS E6

E6: KARLSKRONA FELIX SCHWARTZ (D) OLIVER CLEMENS (D)

WINNERS E6

EXPOSÉ

E6: VÄXJÖ QPG PETTER LODMARK (S) ANDERS ELOFF (S) MIKAEL WIDE (S) NILS-OLOF HASSELLÖF (S)

Street study type 1

Street study type 2

EUROPANIC

Street study type 3

Court yard study with additional housing

EUROPAN 7

GÖTEBORG

HELSINGBORG

KRISTIANSTAD

2003-2004 68 PROPOSALS

HELSINGBORG WINNER: RUNNER UP: RUNNER UP: HON. MENTION: HON. MENTION:

NO WINNER MARTIN CLASE (S) / MIKAEL EKEGREN (S) OSKAR GÖTESTAM (S) / ROBERT KARLSSON (S) DAVID SHERMAN (USA) / PETER KJAER (DK) MATT DAY (AUS) / RIKKE BUKH (DK) CAROLINE OLSSON (S) / IDA JÄRNLAND (S) CARSTEN HOLGAARD (DK) / JONAS RUNE SANGBERG (DK) NIKOLAJ FRÖLUND THOMSEN (DK)

KRISTIANSTAD WINNER: RUNNER UP:

AGNIESZKA ZAJAC (PL) / BARTOSZ BIELECKI (PL) ARTUR TOBOLA (PL) JESUS MATEO (E)

GÖTEBORG WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION: HON. MENTION:

JOAKIM LYTH (S) / MIKAEL FREJ (S) ANDERS OLAUSSON (S) LINDA ANDERSSON (S) / CARL-JOHAN VIKLUND (S) CHRISTER RABE (S) / MIKAEL STENQVIST (S) MATILDA BRANDBERG (S) / VANJA LARBERG (S)

HELSINGBORG

KRISTIANSTAD

GÖTEBORG

LOCATION: RINGSTORP CITY POPULATION: 118 000 SITE AREA: 15 + 30 000 M2 PROGRAM: HOUSING

LOCATION: VIADUKTOMRÅDET CITY POPULATION: 70 000 SITE AREA: 30 000 M2 PROGRAM: HOUSING

LOCATION: GÅRDSTEN CITY POPULATION: 485 000 SITE AREA: 60 000 M2 PROGRAM: GATEWAY / MEDICAL IT CENTER / LOCAL MEDICAL CENTRE / SWIMMING POOL / HOUSING

J S 8 2 3

Row and Patio houses South of the water tower axis, double height rowhouses are coupled with single level patio houses, forming blocks which run perpendicular to the street blocks. The favorable

Project Areas (brutto) Ringstorpvägen 1 Level Apartments 2 Level Apartments Row Houses Patio Houses Dwellings Total Parking spaces

No. 128 90 30 15 263 214

Ringstorp Plaza 1 Level Apartments 2 Level Apartments Dwellings Total Parking spaces

30 30 60 96

Area 55m2 102m2 90m2 60m2 ±21000m2

EUROPANIC

55m2 102m2 ±5000m2

CONSTRUCTION All apartments blocks are designed on a module with the intention of optimizing the use of prefabricated building systems. The structure consists of load bearing concrete party walls spanned by concrete deck elements. Cast-inplace concrete risers will brace the apartment blocks in the longitudinal direction. A ‘free façade’ is optimized for each apartment’s layout and orientation. The façades are comprised of elegantly proportioned panels and screens of wood, metal and glass. The stairs and railings will be of galvanized steel and elevator towers of reinforced concrete.

reduced by a hybrid access system. · Risers- All vertical services are collected around reinforced concrete risers that also act to brace the structure. · Phasing- The project can easily be divided into distinct building groups that can be built over a period of time.

EXPOSÉ

HELSINGBORG CITY

Accessibility All of the apartments and houses in the project are accessible. It is important to emphasize that there are no buildings or apartments specially designated for the handicapped or older residents, they are to be integrated, creating a diversity of users in every building.

svä

WINNERS E7

HOUSING DIVERSITY/TYPOLOGY There is provided a variety of housing possibilities within a robust, modulated construction. There is rowhousing, patio housing and each housing block contains several different type and size apartments. This variation within the neighborhood as well as in the apartment block itself nurtures population diversity. The buildings give a coherent built framework for individual dwelling. A resident has his own space and at the same time feels part of a larger whole.

adjacent the stair tower. A hybrid gallery access minimizes stair and lifts by serving more apartments. Apartments Each block has both single and double height apartments of varying sizes and layouts, most occupying the the entire depth of the block. The blocks are 10 meters deep with apartments on a 6 meter module. A constant roof datum of the Ringstorpvägen blocks creates variations in type and height at street level. The apartments at the ends of the blocks are double level, ranging from 2 to 4+ rooms. Two levels give the possibility of sectional variation and the experience of space as volume. Single level apartments also have several layout possibilities and are located at the center of blocks with close access to circulation towers.

Office/commercial Library/Community Center

±5000m2 ±8000m2

orp

Tree-lined Arc The tree-lined path that runs the length of the Ringstorp super-block is concluded in a circular room of trees at the northern edge of the allotment enclave. From there a tree lined arc curves down, past the school, to Ringstorp Plaza. Along the path is a cultivated, urban expanse punctuated by groups of chestnut trees and a small amphitheater. The trees halt at the Hamarbergatan crossing to the plaza, but the arc is visually continued through the urban plaza, down

A consistant and critical approach must be taken to the issue of the car. The car is an important part the life of a neighborhood like Ringstorp. Car parking is to be along the street and structured by elements such as trees and buildings. Artery roads like Ringstorpvägen are dedicated to the car and higher speeds. Streets within the Ringstorp neighborhood are the public realm shared by cars, bicyclists, and pedestrians, where slow speeds are encouraged. The paving and marking of plazas, streets and paths are to reflect the idea of a homogenous and cultivated urban carpet.

gst

Evergreen Screen An earthwork and double row of evergreen trees has been placed along the southern edge of the neighborhood, running along Genadjärsgatan. This line of trees will act over the entire year as a noise screen against the industry and traffic to the south.

Rin

the-round GARDENS upon its earthwork. In this way, Ringstorp can be reunited with Helsingborg and made whole again.

Church

kitchen bed

bed

Johan Banérs gata

bed

Apartments

NORTH OF WATER RESERVOIR AXIS- APARTMENT BLOCKS + GRAVEL QUARRY LANDSCAPE 1 LEVEL

bed

living

kitchen living

access stair

In order to create housing with character, it is necessary to establish differences. The conceptual approach taken in living Ringstorp is to use housing to define thresholds and frames kitchen in order to provide a healthy background for institutions and public spaces. The intention is to supply housing which will bed serve as a background for the development of character at several scales- the city, the neighborhood, the outdoor space, and the dwelling. living

The neighborhood of Ringstorp in Helsingborg is a neighborhood which provideskitchen several challenges. On the fringe between the urban, suburban, and industrial, Ringstorp lacks a clear identity and is a weakliving link in Helsingborgs urban structure. The neighborhood is a disparate collection of housing types lacking coherence. The sites disignated have various difficulties, including poor geological condibed tions, noise pollution, and kitchen unfavorable proximity to industry. The housing proposal will attempt to illustrate how the APARTMENT BLOCKcan PLAN concept of establishing differences be used at Ringstorp LEVEL 2-GALLERY 1:200 and provide the groundwork for a process which can be implemented in other projects. Intentions at Ringstorp: · CITY: the project is to act as an urban patch, mending and strengthening the neighborhood’s identity in reference togreater Helsingborg. · NEIGHBORHOOD: the clarification of edges through building will allow for internal expansion and increased density via the introduction of diverse housing. · DWELLING: the thickening of thresholds will define differences, giving public rooms and streets a recognizable character.

STAIR

2 LEVEL bed

Library

1 LEVEL STUDIO

bed

SITE A· Ringstorpvägen-North while acting as deep thresholds to garden spaces within. City- Patch GALLERY To the north of the water reservoir lies the former gravel A threshold marks where a new realm or experience begins At the city level, Ringstorp needs to be reconnected to the Senior living The building sites for pit. The apartment blocks are built along the edges of Pavillion the and another ends. Helsingborg physically and spiritually. former pit, emphasizing the form and depth of the existing the Europan 7kitchen project are missing pieces in the fabric of sunken room. The former quarry is designating as a landThe residential blocks are frames- structures that surround Helsingborg. By building these sites and establishing clear Senior scape, avoiding expensive piling measuresApjartments due to unstable or enclose a particular space. The frames have a sameness; edges, Ringstorp can be re-established as an coherent idengeological conditions. The blocks angle and open up along allowing that which takes place inside them to be different. tity in a larger city. The sites at Ringstorp can be understood bed ROW/PATIO HOUSES as patches: pieces of material used to cover, strengthen, the eastern edge of the sunken room, forming the space Within in the frames, a more fluid realm prevails where HYBRID ACCESS DIAGRAM 1:200 LEVEL 1landscape or mend a hole in something. The insertion of these new and allowing views to the raised water reservoir. The sunken and buildings intertwine to form a shared family pieces will allow bed for an understanding of a contiguous fabric. room and its distinct land formations are framed and made of rooms (see diagram.) At Ringstorp, as in Helsingborg, a into a playground and athletic area. Overlooks and wide pattern exists where certain urban functions are distributed City- Passage/Point public stairs leading down to the sunken room alternate in the frames and inner gardens. Residential, commercial, When residents of Helsingborg pass by Ringstorp, they will between the apartments blocks, thickening the thresholds and offices predominate in the frames along the street, while institutions, recreation, and alternative residential typologies understand it as Passage/Point. bed By building the entire length and providing glimpses and invitations to those outside. take their place in the protected gardens. This pattern is parof the site along Ringstorvägen, the road becomes a room Along the edges of the sunken room, under the apartment kitchen bedThe room not only acts as Ringstorps ticularly acute in Ringstorp, where a tree-lined spine runwhich is defined. blocks is covered parking, accessed from the north via kitchen Hamarsbergsgatan. ning the length of the neighborhood connects green rooms western boundary, but creates a room bounded by willow and institutions including a library, school, kindergarten, and trees and blocks that maintain a constant height as the road It is recommended the safety distances of the industry to the daycare (see diagram.) slopes up and then down, following the terrain- Passage. APARTMENT BLOCK PLAN living south be re-evaluated. It should be possible to coordinate Moving out of the city, this passage curves around and LEVEL 3 1:200 living or relocate the businesses in the interest of promoting the SITE A· Ringstorpvägen South passes through a roundabout dominated by a distinct curved desired higher density. Apartment blocks maintaining a constant roof datum are to building protecting a civic plaza, library, and punctuated by be built the entire length of the site on the east and west a higher apartment block- Point. Thus a node, or polarity garden garden SITE B· Ringstorp Plaza edges. The axis to the water reservoir provides a pause in the is established at Ringstorp Plaza through a concentration of Ringstorp Plaza is to be a civic nucleus, where a concentraconsistent rhythm of blocks along Ringstorpvägen. The axis diverse functions at one point, reinforced by the appropriate tion of diverse functions provides a weight and identity to to the water reservoir is widened to a boulevard with poplar procession of the Ringstorpvägen Passage (see diagram.) living the Ringstorp neighborhood. The end of Hamarbergsgatan trees and appropriately emphasized and framed by the pause is to be removed and the building mass that runs along in the apartment blocks. To the south of the water reservoir, Neighborhood Ringstorpsvägan will be continued Hamarbergsgatan here, curving along the the entire site is built with row and patio housing running In patching Ringstorp, a city patterns already existing in kitchen roundabout to Johan Banérs gatan. A taller apartment buildperpendicular to the bed blocks. All of the dwellings within the Helsingborg is extended to the neighborhood. Helsingborg ing will then conclude the procession with a vertical presence block are accessed at ground level by internal paved streets city has an urban structure where city blocks present a built garden perpendicular to the street, reinforcing a pattern estaband alleys. The area is characterized birch trees planted in edge to the street, while a more green and less rigid space lished by existing apartment buildings on Ringstorpsvägan the paving and the greenery of individual gardens appearing predominates within the block. This tactic is implemented at (see diagram.) over house walls and through screened partitions. Ringstorp- residential blocks defining roads as distinct rooms

Ringstorp

Plaza The tower and the curved apartment building will lay claim to and mark the identity of the Ringstorp roundabout, both Shopping to residents and motorists driving through. Center

Together with the existing senior apartment building, the tower and curved block create two open rooms of different n are ergsgata characters. The rooms, a civic plaza and a green park, Hamarb divided by a public library/community center, a function that bridges the civic responsibility of the plaza and the quiet, introverted nature of the garden park. The east side of the plaza is lined with shops and offices in the base of the higher Amphitheater apartment block. The paved plaza is a plinth that is one level over the street. Taking advantage of the change in level, chestnut parking is placed in the plinth under the higher apartment building. pavilion that belonged to the senior apartments is reestablished in the park. The arc of the tree-lined path from the south is received by the plaza and continued visually School through the grand staircase, to the church across the road. Arc Thus a visual and formal link to the church is established. Hamarbergsgatan is altered to swing around the higher apartment block. There is off street parking along the curves of the street, exaggerated to encourage slow driving and the crossing of people at Ringstorp-platsen. A mixture of shopping, offices, housing, and the civic functions of the church, library/community center secure a high level of programmatic diversity – ensuring the presence of people throughout the day. SITE C· Ringstorp Park Ringstorp Park is a series of interventions outside the designated project borders that are very important if Ringstorp is to be unified Kindergarten as a neighborhood with an identity and healthy self-concept.

bed

birch

kitchen

ROW/PATIO HOUSES GROUND LEVEL 1:200

living

bed

Athletic Field

Church bed

POINT

bed

kitchen

living

kitchen

garage

Library

living

garden

living

Parking

SUMMARY

kitchen

access stair

Apartments

bed

living

E7: HELSINGBORG »ESTABLISHING DIFFERENCES« RUNNER-UP DAVID SHERMAN (USA) PETER KJAER (DK) MATT DAY (AUS) RIKKE BUKH (DK)

School

SECTION ROW/PATIO HOUSE 1:200

SECTION APARTMENT BLOCK 1:200

birch

DOUBLE HEIGHT APARTMENT INTERIOR

Playground

I N

Daycare

Ringstorp Park

willow

Kingergarten

Gravel Pit Landscape

Ringstorpvägen

WaterReservoir

Water Reservoir

DIFFERENCES · Ringstorp · Helsingborg PASSAGE POINT

INSTITUTIONS ALONG SPINE

3 SITES

FAMILY OF ROOMS

poplar

PERPENDICULAR PATTERN

PARKING

Rowhouses

birch

willow

Patio Houses

birch Parking

Evergreen Screen

SOUTH OF WATER RESERVOIR AXIS- ROW + PATIO HOUSES

60 NORTH OF WATER RESERVOIR AXIS- APARTMENT BLOCKS + GRAVEL QUARRY LANDSCAPE

atan

ärsg

nadj

Gre

EUROPANIC

EXPOSÉ

WINNERS E7

E7: HELSINGBORG »MODUL« RUNNER-UP RADAR MARTIN CLASE (S) MIKAEL EKEGREN (S) OSKAR GÖTESTAM (S) ROBERT KARLSSON (S)

WINNERS E7

E7: KRISTIANSSTAD AGNIESZKA ZAJAC (PL) BARTOSZ BIELECKI (PL) ARTUR TOBOLA (PL)

EXPOSÉ

EUROPANIC

EXPOSÉ

WINNERS E7

E7: GÖTEBORG JOAKIM LYTH (S) MIKAEL FREJ (S) ANDERS OLAUSSON (S)

EUROPAN 8

GÖTEBORG VARBERG

2005-2006 54 PROPOSALS

GÖTEBORG WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION:

MX-SL ARCHITECTS, BARCELONA BORIS BEZAN (SLO) HECTOR MENDOZA RAMIREZ (MEX) MARA PARTIDA MUNOZ (MEX) AIM ARCHITECS, GÖTEBORG NILS BJÖRLING (S) / MAGNUS BJÖRKMAN (S) KRISTOFFER NILSSON (S) / LOUISE LÖVENSTIERNE (S) MATHIAS STABEL TVEDT (S) SOREN LETH (DK) / ANDREAS KLOK PEDERSEN (DK)

VARBERG WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION:

KARL LJUNGBERG (S) / ANNA RÄMERT (S) LOTTA MAGNUSON (S) JESÚS MATEO (E) / MAXIMILLIAN MARTINENGHI (I) RADAR / MIKAEL EKEGREN (S) OSKAR GÖTESTAM (S) / NIKLAS KRUSE (S).

GÖTEBORG

VARBERG

LOCATION: GAMLESTADSTORGET CITY POPULATION: 485 000 SITE AREA: 60 000 M2 PROGRAM: HOUSING / COMMERCIAL / TRAVEL CENTRE / CULTURE & LEISURE

LOCATION: BANGÅRDSOMRÅDET CITY POPULATION: 54 000 SITE AREA: 40 000 M2 PROGRAM: HOUSING / COMMERCIAL / OFFICES / HOTEL / ADDITIONAL PARKING

EUROPANIC

EXPOSÉ

WINNERS E8

E8: GÖTEBORG »VORTEX« MX_SI ARCHITECTS BORIS BEZAN (SLO) HECTOR MENDOZA RAMIREZ (MEX) MARA PARTIDA MUÑOZ (MEX)

WINNERS E8

E8: VARBERG »CROSSROADS« KARL LJUNGBERG (S) ANNA RÄMERT (S) LOTTA MAGNUSSON (S)

EXPOSÉ

EUROPANIC

EUROPAN 9

2007-2008 52 PROPOSALS

NACKA WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION:

OLIMPIA MERRY DEL VAL (E) JACOBO GARCIA-GERMAN (E) JOSEFINE WIKHOLM (S) / LENA VITERSTEDT (S) KARIN ASK (S) STEFAN RYDIN (S) / ALEXANDER TRIMBOLI (S) MARTIN LLOSOS (S) / LUDVIG NETRÉ (S)

TJÖRN WINNER: RUNNER-UP:

PETER MORANDER (S) MARIA PETTERSSON (S) LIISA GUNNARSSON (S) ALAN STRIDE (DK) RIKKE STEINICKE (DK)

UPPLANDS VÄSBY WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION:

ANNA HELAMAA (SF) / MAIJA PERHE (SF) JESSE WECKROTH (SF) NICOLAS MARKUERKIAGA (E) / FRANCISCO MUNOZ (E) ALBERDO TEIXIDO (CO) / GORKA MARKUERKIAGA (E) JOSÉ FONSECA (P)

UPPLANDS VÄSBY NACKA

TJÖRN

NACKA

TJÖRN

UPPLANDS VÄSBY

LOCATION: CENTRAL NACKA CITY POPULATION: 80 000 SITE AREA: 120 000 M2 PROGRAM: MUNICIPAL NODE / HOUSING / SUBWAY STATION / SPORT FACILITIES

LOCATION: ENTRANCE OF TJÖRN CITY POPULATION: 15 000 SITE AREA: 70 000 M2 PROGRAM: BUS TERMINAL / VISITOR’S CENTRE / LEISURE AREAS / HOUSING

LOCATION: STATIONSOMRÅDET CITY POPULATION: 38 000 SITE AREA: 80 000 M2 PROGRAM: HOUSING / TRAVEL CENTRE / COMMUTER PARKING / OFFICES

WINNERS E9

E9: NACKA »NACKA RINGS« OLIMPIA MERRY DEL VAL (E) JACOBO GARCIA-GERMAN (E)

EXPOSÉ

EUROPANIC

1. Cykeluthyrning

De två huvudfunktionerna för byggnaden är att fungera som en bra och trevlig busstation för pendlare och som ett attraktivt och spännande turistcentrum för besökare till Tjörn och södra Bohuslän - en entré. Genom att fläta samman dessa programdelar kan de förstärka och stödja varandra.

Parkering, 100 platser

2. Cykelparkering

3. Busshållplatser med vindskydd

6 7

4. Utställningshall

EUROPANIC

EXPOSÉ 8

5. WC 6. Lager

WINNERS E9

Bevarat landskap med berg i dagen och björkar

7. Teknik (1,5 våning)

Byggnadskropparna under det gemensamma taket är placerade för att ge läplatser enligt bohusländsk tradition. Byggnaden sträcker sig likt en brygga ut i vattnet och ger besökarna närmare kontakt med naturen och avskildhet från trafiken.

10 11

8. Utställning - Video 9. Vindfång

E9: TJÖRN »ENTRÉ« PETER MORANDER (S) MARIA PETTERSSON (S) LIISA GUNNARSSON (S)

10. Infopunkter

Linjebussarna stannar vid samma väntplats, vilken är under tak och har vindskyddade kurer. Bussar och bilar är på var sin sida av byggnaden för att förhindra olyckor. Under tak, bredvid busshållplatserna, finns en stor cykelparkering. Medan man väntar på bussen eller skjutsen kan man lätt ta sig ner till vattnet en sväng, titta in på någon av utställningarna eller ta en kopp kaffe.

11. Turistinformation/ Butik / Vintercafé

14 14b

12. Kök / Servering

14a

13. Café

Gång och cykelvägar

14a. Sommarrestaurang

14b. Utvikbara glasväggar gör restaurangen/cafét större vid behov

Utöver traditionell turistinformation har turistcentret utställningar om livet i kustlandskapet och på Tjörn, om hur det har ändrats både på land och i vattnet, och om hur det kommer att ändras. Utställningsytan är fördelad på flera rum med olika funktioner. Interaktiva infopunkter berättar om landskapet du ser omkring dig, livet i vattnet under dig, hur värme, kyla och el produceras för byggnaden, när bussen kommer samt vilka evenemang som går av stapeln på Tjörn under säsongen.

15. Uteservering

16. Kajakuthyrning med bodar 17. Bryggpromenad

MOT SÖDRA TJÖRN OCH SKÄRHAMN

SKALA 1:500 25

50m

SEKTION A-A SKALA 1:500 Programmet har delats upp och

disponerats så att man kan anpassa den uppvärmda ytan efter det behov man har - viket varierar stort under året.

Programmets inomhusdelar har fått olika

huskroppar för att tillsammans skapa rum och platser mellan sig, vilka alla har olika förutsättningar vad gäller utblickar och vindutsatthet - man kan alltid hitta lä.

Info-punkterna för besökaren på en promenad

Raster av trä hjälper till att ytterliggare

runt byggnaden. Här kan man alltid få information även när de andra lokalerna är stängda.

definiera rum och platser samtidigt som de är en del av byggnadens klimatskärm och skyddar mot både vind och sol.

Taket, liksom bryggan håller ihop byggnaden och ger delarna en helhet. De rum som behöver har fått högre takhöjd vilket samtidigt hjälpt till att artikulera byggnaden och bryta mot den långa låga riktningen.

Varm lokal, kan användas för aktiviteter hela året runt. Väggarna är extra tjocka för att minimera energiförlusterna Tempererad lokal. Har en viss grundvärme och kan värmas upp ytterliggare vid behov. Ouppvärmd lokal för aktiviteter främst sommartid.

Lokala tekniska lösningar för el, värme, kyla, avlopp och ventilation är viktiga delar i hela anläggningen som ges plats och visas upp. Integrerade solceller på delar av byggnadens tak, slingor på havsbotten som ger värme respetive kyla till byggnaden, värmeväxlat ventilationssystem och bio-vac anläggning är tekniska lösningar som integreras, visas upp och förklaras för byggnadens besökare. Teknikrummet är ett showroom! Här skall man se allt - och se hur allt hänger ihop.

HW996

På samma sätt använder man sig av solceller på de konstgjorda, varma, lysande stenarna på parkeringen för att så långt som möjligt lösa energibehovet på plats. På dagen absorberas energi, på natten reflekteras den ut som ljus och värme.

MOT MYGGENÄS CENTRUM OCH ORUST

LED-UPPLYST YTA

VARM TERRAZZO

SOLCELL

1 Energi från solcellerna lagras i batterier eller används i det lokala nätet.

Busshållplats/ Turistcentrum

De två hu fungera s pendlare turistcent Bohuslän dessa pro varandra

På natten används energin till de Parkering, 100 platser

2. Cykelparkering Vy från bryggans södra spets.

TURIST BUSSH

1. Cykeluthyrning

Konstgjorda som lyser och uppmärksam

3. Busshållplatser med vindskydd

LED-armaturer som lyser upp stenarna.

4. Utställningshall 5. WC 6. Lager 7. Teknik (1,5 våning)

Bevarat landskap med berg i dagen och björkar

ENTRÉ E U R O PA N 9

TJÖRN

10 11

8. Utställning - Video 9. Vindfång

10. Infopunkter

14 14b

12. Kök / Servering

14a

13. Café Gång och cykelvägar

14a. Sommarrestaurang 14b. Utvikbara glasväggar gör restaurangen/cafét större vid behov

taket är p bohuslän likt en bry närmare från trafik

Linjebuss vilken är Bussar o byggnade bredvid b cykelpark eller skju en sväng eller ta en

11. Turistinformation/ Butik / Vintercafé

S W E DByggnad EN

Utöver tra turistcent kustlands ändrats b det komm fördelad p Interaktiv du ser om värme, ky när busse som går a

15. Uteservering 16. Kajakuthyrning med bodar 17. Bryggpromenad 17

MOT SÖDRA TJÖRN OCH SKÄRHAMN

SK 0

SEKTION A-A SKALA 1:500 Programmet har delats upp och

Programmets inomhusdelar har fått olika

Info-punkterna för besökaren på en promenad

Raster av trä hjälper till att ytterliggare

Taket, lik

WINNERS E9

E9: UPPLANDS VÄSBY »FOLLOW THE LINE« ANNA HELAMAA (SF) MAIJA PERCHE (SF) JESSE WECKROTH (SF)

EXPOSÉ

EUROPANIC

EUROPAN 10

2009-2010 142 PROPOSALS

KISA WINNER: B.R.A. EYVIND BERGSTRÖM (S) / RICKARD RIESENFELD (S) RUNNER-UP: MARCELO ANDRES RANZINI (I) ANDRÉ FURTADO ROQUE MARTINES DA MOTA (P) HON. MENTION: OUD JOLANDA (NL) MORA ÖSTHAMMAR

LERUM

KISA

KISA LOCATION: STATIONSOMRÅDET CITY POPULATION: 10 000 SITE AREA: 40 000 M2 PROGRAM: TRAVEL CENTRE / ACTIVITY CENTRE / MEETING PLACE / HOTEL / COMMERCIAL SPACE / HOUSING / FIRE STATION

LERUM WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION:

JESÚS MATEO (E) / MARCO PUSTERLA (I) TOMAS HANSEN (S) FRANCISCO ANTONIO GARCÍA PÉREZ (E) DOROTA MARIA KARAZYNSKA (PL) SALVADOR UBAGO PALMA (E) MARIA DE LAS NIEVES REINA (E)

MORA WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION:

LALALAND STUDIO FOR LANDSKAP & ARKITEKTUR IWAN THOMSON (S) / KYRRE WESTENGEN (N) FERGUS BITTNER SORLIE (N) / TOM GAM (DK) OLA GUSTAFSSON (S) / ULRIKA TEGNER (S) NINA ANDERSSON (S) / TOBIAS APPELBÄCK (S) PKMN ARCHITECTURES, MADRID CARMELO RODRÍGUEZ CEDILLO (E) ROCIO PINA ISLA (E) / DAVID PÉREZ GARCÍA (E)

ÖSTHAMMAR WINNER: RUNNER-UP: HON. MENTION:

ARRHOV FRICK ARKITEKTKONTOR JOHAN ARRHOV (S) / HENRIK FRICK (S) MARTA MARIA ROY TORRECILLA (E) TIJN VAN DE WIJDEVEN (NL) WEST ARKITEKTER MARTIN STYRING (S) / LOTTA WERSÄLL (S)

LERUM

MORA

ÖSTHAMMAR

LOCATION: ASPEN CITY POPULATION: 39 000 SITE AREA: 80 000 M2 PROGRAM: WATERFRONT / HOUSING / SPORT FACILITIES / ADDITIONAL PARKING

LOCATION: VASALOPPSMÅLET CITY POPULATION: 20 000 SITE AREA: 30 000 M2 PROGRAM: HOUSING / CITY ENTRANCE / PUBLIC PARK

LOCATION: WATERFRONT CITY POPULATION: 21 000 SITE AREA: 30 000 M2 PROGRAM: PUBLIC PARK / HOTEL / SPA / CONFERENCE

WINNERS E10

EXPOSÉ

E10: KISA »POLY« B.R.A. EYVIND BERGSTRÖM (S) RICKARD RIESENFELD (S)

EUROPANIC

HO 187 KISA

”poly”

HO 187 KISA

”poly”

HO 187 KISA

”poly” HO 187 KISA

KISA

TAXI 1. The railway hotel and restaurant

”poly”

4. The taxi station

KISA

TAXI

2.The railway station

KISA

TAXI

3. The old warehouse

Travelers changes from train to bus at the new travel center.

1 5.The park pavilion The travelcenter

Dam och herrfrisör

The pavilion, birdseye view

blommor

6. Dwellings for the elderly

HOTEL

RESTAURANT A LA CARTE

Ydrevägen

The railway park

The train station

The travelcenter

The pavilion, birdseye vi

RÄDDNINGSTJÄNSTEN Elevations 1:200 (A1)

6 RESTAURANT A LA CARTE The bus garage

SPORT

Ydrevägen

The railway park

7 Elevations 1:200 (A1)

Travelers changes from 7. The fire station and bus garage

HO 187 KISA

SPORT

KISA

”poly”

8. The sports facilities building

The bus garage

The travelcenter

The pavilion, birdseye view

SPORT

9 Elevations 1:200 (A1)

Siteplan 1:800 (A1)

9. The engine depot

10 M

RESTAURANT A LA CARTE

HOTEL

72 Ydrevägen

The railway park

The train station

837 UM EUROPANIC DÉRIVE THE WHALE

MONUMENT TO A POLKAGRIS

THE CROCODILE

EXPOSÉ THE ISLAND

THE WHALE

E10: LERUM MJ837 LERUM DÉRIVE »DERRIVE« JESÚS MATEO (E) MARCO PUSTERLA (I) THE ISLAND

GREEN BELT

COMMERCIAL AND OFFICES

MONUMENT TO A POLKAGRIS

THE CROCODILE

MJ837 LERUM DÉRIVE

NON RESIDENTIAL USE

TOWN HOUSES

WINNERS E10

THE WHALE

2 MONUMENT TO A POLKAGRIS

THE CROCODILE

PARKING

SQUARE

TOWN HOUSES

NON RESIDENTIAL USE

COMMERCIAL GARAGE

SECTION A-A

SPORT AND FITNESS CENTER

GREEN BELT

COMMERCIAL AND OFFICES

SQUARE

MULTIFUNCTIONAL LEISURE BUILDING

NON RESIDENTIAL USE

TOWN HOUSES

GYM

CAFÉ TENNIS CENTER

GREEN BELT

SERVICE AREAS

OFFICES COMMERCIAL

SQUARE

OFFICES COMMERCIAL

APARTMENT BUILDINGS HOUSING

ACCESS TO LERUM BY CAR

PARKING ACCESS GREEN BELT APARTMENT BUILDINGS TOWN HOUSES

TERRACED HOUSES

PARK RAILWAY STATION UNDERGROUNDGARAGE

APARTMENT BUILDINGS

COMMERCIAL DANCE ACADEMY GREEN BELT

OFFICES

HOTEL

CHURCH

OFFICES

CAPPUCCINO BAR

PARKING ACCESS

DANSBAND RESTAURANT BELVEDERE

ROAD TO THE CAMPING

TERRACED HOUSES

APARTMENT HOUSES

NON RESIDENTIAL BUILDINGS

Solids and Space of staying.

Nomadic spaces (voids) and sedentary spaces (solids) exist side by side, as the primitive roaming (the path) and the menhir (architecture). Their distinctive forces have need of each other and keep an osmotic relationship: urban order invites the indefinite nature of the terrain vague, sedentary comfort invites unprotected nomadism, forms invite forces, the optic invites the haptic, the figurative invites the

MJ837 LERUM DÉRIVE rhizomatic,…

FIELD OF MONUMENTS

We propose new-primitive relationships established by architecture with the territory;

revealing the geography of place, constructing the landscape through the dynamic of a complex system in which the lines of the routes in the void intertwine to provide access for the different full elements of the territory. We want to draw a map that reflects a liquid space in which the full fragments float in the void of going, the map of a city having its origins in the nomad’s space of staying and that is entirely crisscrossed by the territories of going. Our map is a map of meanings, cartography of pauses that we want to implement or that already exist.

THE ISLAND

TENNIS HALL

and HOUSES urban wilderness. TERRACED

RIVER

APARTMENT HOUSES

“What the rovings of the artists discover (Dada, Surrealism, Lettrist, Situationist, THE Minimal and CROCODILE Land Art) is a liquid city, an amniotic fluid where the spaces of the elsewhere take spontaneous form, an urban archipelago in which to navigate by

Francesco Careri. Walkscapes. Walking as an aesthetic practice. Guide psychogéographique de Paris, Guy Debord 1955

NON RESIDENTIAL BUILDINGS

Dérive (Drifting).

image of a prosperous city.

In 1955 the artist and writer Guy Debord publishes the Guide psychogéographique

Our proposal departs from the voids, as a journey in a system of empty spaces, urban amnesias, through which it is possible to drift; a nomadic space ramified as a system of urban sheep tracks that are at the same time the act of crossing, the architectural object and the narrative structure that investigates peripheries and make them visible.

In 1952 Jackson Pollock painted Blue Poles which is a landmark in the history of abstraction and represents the apogee of Pollock´s second and more consciously structured dripped manner. Pollock´s artistic process creates maps, cartographies of activity, landscapes describing his movements, the projection of an artist “being inside the painting” and giving birth to a spatiality which is related to his footprints in the void (drifting on the canvas). This is what we will call the GOING, the space made by walking, or by painting.

Nomadic spaces (voids) and sedentary spaces de Paris which was conceived as a foldable map to be distributed to tourists. This (solids) exist side by side, as the primitive roaming strange guide deconstructs the city map of Paris into recognisable fragments floating (the in path) and the menhir (architecture). Their empty space. The tourist is invited to get lost following trajectories that link distinctive forces have need of each other memories and absences. and keep an osmotic relationship: urban order The derivé invited to experience the city as a playful territory where the concept of invites the indefinite nature of the terrain circulation means pleasure and adventure rather than functional mobility inside the vague, sedentary comfort invites unprotected circuit of the productive structures of the city. nomadism, forms invite forces, the optic

Blue Poles, Jackson Pollock 1952

Blue Poles´s almost vertical and almost parallel uprights in dark colour are showing this need. By tracing this gesture, Pollock has changed the rhythm of his work. He has made a pause in dripping the paint. He moves the brushesBELT slower in order to get a thicker line and it is asAND if GREEN COMMERCIAL he takes a rest for a while.

Solids and Space of staying.

OFFICES

SQUARE

NON RESIDENTIAL USE

TOWN HOUSES

intertwine to provide access for the different full elements of the territory. We want to draw a map that reflects a liquid space in which the full fragments float in the void of going, the map of a city having its origins in the nomad’s space of staying and that is entirely crisscrossed by the territories of going. Our map is a map of meanings, cartography of pauses that we want to implement or that already exist.

By slowing down he is able to look around and understand what he is doing. He is able to build a mental map of his painted space by finding events, dissimilarities, MONUMENTS and giving them a name. This is the nomad´s space of STAYING. It is not infinite lines like the rest but limited segments that seem to give a structure to the whole and to anchor the painted space to real coordinates, like useful landmarks not to be erased by the wind, stable reference points in the perpetual transformation of the territory. The nomads´space of STAYING could be considered as the seed of the sedentary space, the beginning of the transformation from the pause in drifting to the full solid urban space.

TENNIS HALL

We propose new-primitive relationships established by architecture with the territory; revealing the geography of place, constructing the landscape through the dynamic of a complex system in which the lines of the routes in the void

A line made by walking, Richard Long 1967

Voids have the evocative power of absence, hope, expectancy, freedom, space of possible, the utopian, the future… Derivé becomes the tool for integrating those metropolitan spaces that demand comprehension rather than design; and to be filled with meanings rather than with things.

invites the haptic, the figurative invites the rhizomatic,…

SECTION A-A

The void has increasingly become the protagonist of the diffuse-city landscape after having long been a backdrop presence. However, the analysis of this urban model has always started with the full parts, the solids, as if voids represented unacceptable socio-economic deterioration and abandonment running contrary to the desired

Dérive: drifting, pleasant adventure on the void.

Space of Staying: the temporary pause in the Dérive, the seed of the sedentary space.

MONUMENT TO A POLKAGRIS

drifting. A city in which the spaces of staying are the islands in the great sea formed by the space of going.”

Urban Tracks.

Pollock´s dripping action-painting technique could be compared with the wandering of nomad culture: a constant state of becoming on an empty space that has not yet being mapped; and the journey as the goal in itself, with no beginning and no end. But nomads have also the need of STAYING where they find water, good pastures or animals to hunt, when they need to rest, when they feel inspired by the sight…

Voids and Space of going

Space of Going: the space made by walking

ground by the shore of the lake implying expensive foundations for buildings. At the same time the site is extremely attractive for an urban development because of good commuting possibilities and a beautiful natural environment.

Summing up: a site where the possibilities of the terrain vague have to be explored, a laboratory for an intensified experience that offers new chances for urbanity

SECTION B-B

The transformation of the obsolete infrastructure area of the Lerum site presents the peculiar possibility of ending up with a considerable percentage of “unused” space. The reason for this is the security distances that have to be kept from the railway and the power plant, the noise from the motorwayTHE and the unstable WHALE

RIVER

TERRACED HOUSES

APARTMENT HOUSES

NON RESIDENTIAL BUILDINGS

cks.

: the temporary pause in the Dérive, the seed of the sedentary space.

Pollock painted Blue Poles which is a landmark in the history of abstraction and pogee of Pollock´s second and more consciously structured dripped manner. c process creates maps, cartographies of activity, landscapes describing his projection of an artist “being inside the painting” and giving birth to a

Nomadic spaces (voids) and sedentary spaces (solids) exist side by side, as the primitive roaming (the path) and the menhir (architecture). Their distinctive forces have need of each other

Solids and Space of staying.

Looking back, look WINNERS E10

EXPOSÉ

EUROPANIC

Lp 224

E10: MORA »LOOKING BACK Lp 224 LOOKING FORWARD« LA LA LAND + 2 ARCHITECTS IWAN THOMSON (S) KYRRE WESTENGEN (N) FERGUS BITTNER SORLIE (N) Environment Systems TOM GAM (DK)

Environment Systems Grey water treatment

Rural Sweden

Mora

For sale

Timeline

”Det som varit, det som är och det som kommer”

Looking back, looking forward

Log houses has bee tradition in Scandina 12th century and has advantage as it can moved

Vacuum garbage system

All these houses are for sale. We believe in an urban development founded on local qualities and solutions that are speciﬁc to Mora. A Swedish friend said about Mora: ”My picture of Mora is not of the city itself but of the landscape surrounding it; small red cottages with a ﬂagpole and a jetty by the shore -Swedish idyll!” The countryside of Dalarna is known for its picturesque milieus. We do not wish to make copies of these, but through analyzis we have found the qualities of the old Dala-village and worked with these, adjusting them to a new urban development of Morastrand.

Grey water treatment

18th century

20th century

Timber framework Säljes av Dennis Melin. Insänd 24 mars 19:41. Pris: 130 000:- Vansbro

out of use

In the landscape surrounding Mora there are numerous timberhouses. As society has 21th century evolved, the timberhouses have outplayed their role as dwellings, barns, tool sheds and stables. Many of them are redundant and others are for sale. Do the recycling of these building frames have a value in a new urban development of Mora? How can they form new spaces adjusted to present days needs, and at the same time bring with them a hint of history into a new part of the city?

Vi tror den är från mitten av 1800:talet c:a. 11 meter lång, 5,5 meter bred och ca 6 meter till taknocken. Det är två timmerstommar som är ihopbyggda. Det är en gammal trappa upp till loftet. Bottenplan är uppdelat i tre rum, samma på loftplanet. Det är breda gamla golvplank mellan 20 och 40 cm. Fler bilder kan mailas vid önskemål. Dennis Melin (Advertisement text from www.blocket.se)

Rural Sweden

The houses carry a story of the landscape they have been built in. They were built to meet needs that no longer exist. Due to their techincal speciﬁcations they are easy to relocate and they can easily be adjusted to meet new needs and create new stories. Timber frames have always been moved around. They have had different functions, dictated by the needs of production. As a result the buildings have been moved around in the landscape or on the farm according to what the needs have been. When the farm was to be passed on to the next generation one child could inherit the farm itself and another could inherit a number of timberhouses to take with him, and start a new farm. Today many people are moving from the countryside into the city. A natural continuation of this tradition is to bring the house you live in at the countryside with you when you move into the city.

pedestrian and light vehicle zone

Mora

For sale

hea

Bildtext (collage gamle hus): During three months of spring 2009 there has been 20 timber frames for sale on www. blocket.se, under the headline “ Timmerstomme till salu” (“Timber framework for sale”) in the region around Mora. These 20 timber frames have been the basis for our proposal.

Timeline

summer 3

Plan ground level 20th century 01 shared house 02 family house 03 family house 04 shared house 05 handicap apartment 06 newly established

2 5

As the need for expansion the

farms dynamically change by add2 ing new or moving old buildings

Typically for Dalarna was to connect to the carriage road by placing the barns along its side, this made the streets active. To get to the farmhouse you had to enter the court yard creating a semi private space

Europan 10, Mora Sweden Looking back, looking forward

21th

1 sun and oriantion 2 materiales and isolation 3 water heater 4 solar colectors 5 water born ﬂoor heating 6 vetilation with heat exchanger 7 ground heat colector 8 sirculating air ﬂow with separting system sending heat back to the water heater

pedestrian and light vehicle zone

south

heavy vehicle zone 3

rib

7 5o c

Detail of wall Detaila structure of wall with plural Creating layers to maintain Creating a structureadaptebility. with plural layers to maintain Every layer has itsadaptebility. own lifecycle Every layer has its own lifeandcycle canand be can be changed oror Why changed 1 There are two reasons for wanting to re-use old timber frames from the region: edited. edited. 1) A benefit in terms of energy when re-using old wooden material and aslo Separatgenerally when using wood, according to: ”Mer trä i byggandet - underlag för Separating ing the en nationell strategi för att främja trä i byggandet” (Ds 2004:1)” (“More wood in the more construction – basis for a national strategy to promote wood in construction”) more static published by the Swedish government. parts from Relocating, reorganizing and re-insulating old timberhouses is nothing new. A static thefrom more carpenter working with relocating old houses describes the energy benefits in parts flexible this way: the and more ser2 old timberhouses and making sure they don’t fall into decay and Looking after flexible vice winter become completely redundant is a way to make sure that the carbon don’t becomes carbon dioxide. The houses that we renovate and relocate are some- anddemandservice ing parts. times built as early as the 1700s and can in its new location stand for 300 yearsdemanding more. We have calculated that a timberhouse of 120 m2 consists of on average of 1 kilometer of timber. One log has an area of 2,6-3,0 dm2 which makes parts. summer

Generation family

2 5

Live/work unit

Handicapped

Example.

E 90M2 - 200M2

Passive house system Energy used heating ≤15 kWh/m²year F 1 sun and oriantion 2 materiales and isolation G 3 water heater

4 solar colectors 5 water born ﬂoor heating 6 vetilation with heat exchanger H 7 ground heat colector 8 sirculating air ﬂow with separting system sending heat back to the water A heater

out approximately 30 m3 wood, weighing 400 kg/ m3 if you extract the water. 4 of this weight is carbon, which again corresponds to apApproximately 50 % proximately 22 tonnes CO2. This means a timberhouse has a longtime effect on reducing carbon dioxide of approximately 180 kg/ m2 dwelling space. If all this wood was to be burnt down instead of reusing it, it would mean a corresponding discharge of CO2. If a new tree was to be planted where the old tree had been taken down, this would also bind carbon dioxide during the trees life span. Even better! Quite contrary to timberhouses a house built of concrete always leads to 1: Building core, big emissions of carbon dioxide. 2) To bring about a new urban structure consisting of local historic buildings andInsulating and load bearing 1: Buildingnew buildings. Placed together these buildings create a friction between what loadHolzcore, 100.insulating 2: Firstand skin, goretex has been, what is and what will come. bearing Holz 2: Firstskin, gore-windows, 3: 100. Instalation segment, The proposal aims to use old timber frames as a means to bring a part of the lo-membrane. tex membran. 3: Instalation segment, windows, cal history and tradition into a new urban area. This can revive an interest in oldraincollectors, PV-panels and solar collectors. 4: Outerskin, removable raincollectors, PV-panels and solar collectors. 4: Outerskin, removbuildings and in this way improve their status. This is in contradiction to pres5 ent conservation strategies. The museum of Dalarnas län are aiming to freeze perforated zinc panels. Perforation of the zinc panels are in relation to the certain building milieus as they were towards the end of the 19th century. We function of the instalation underneath. 5. Shaders, giving the facade a believe that by reusing timber frames and mixing them with new building types dynamic expression and mirroring the life of the structure. Working as a history can be continued and in this way be a good supplement to the museal device to adjust exposurè and privacy. strategy.

90M2 - 110M2

C H

110M2 - 250M2

90M2 - 150M2

80M2 - 140M2

A B

45M2 - 90M2

Newly established couples

Plan ground level 01 shared house 02 family Shared househouse 03 family house 04 shared house Average family 05 handicap apartment 06 newly established

30M2 - 50M2

un and oriantion ateriales and isolation B ater heater olar colectors ater born floor heatingC etilation with heat exchanger round heat colector rculating air flow with separting tem sending heat backDto the water ter

25M2 - 45M2

Single parent

A small apartments can easily be placed first or second floor B practical on ground level connected to the courtyard C medium apartment no special requirements D double sided apartment practical on ground level and first floor E double sided apartment or house F practical to be divided elderly ground level, young first and second floor G require street side or corner with apartment over H requires ground level for easy accessibility

water heater

Laminated Timber elements cross laminated timbe

south

Perforated Zinc plates

siv house system rgy used heating ≤15 kWh/m²year

1: Building core, Insulating 1: Buildingout of and useload bearing loadHolzcore, 100.insulating 2: Firstand skin, gore bearing Holz 2: Firs 3: 100. Instalation s centurymembrane. tex membran. 3: Instalatio raincollectors, PV-panels a raincollectors, PV-panels and perforated zinc panels. Per function of the instalation u dynamic expression and m device to adjust exposurè a

water heater

Plan ﬁrstDemography ﬂoor 01 shared house 02 family house 03 family house 04 shared house Singleapartment 05 1 bedroom 06 newly established 07 newly established

winter

Passive house system Energy used heating ≤15 kWh/m²year 20th century

18th century

The log house was a common building typology for farms, they where usually pleased in a hors shoe forming a courtyard in between the barn and farmhouse

18th century

un and oriantion Log houses has been a building ateriales and isolation tradition in Scandinavia since ater heater 12th century and has a practical advantage as it can easily be olar colectors moved ater born floor heating etilation with heat exchanger round heat colector rculating air flowoutwith of useseparting 21th century tem sending heat back to the water ter

1 Mora

siv house system rgy used heating ≤15 kWh/m²year

Vacuum garbage system

Plan ﬁrst ﬂoor 01 sharedRural house Sweden For sale 02 family house 03 family house 04 shared house 05 1 bedroom apartment 06 newly established 07 newly established

Detail of wall Detaila structure of wall with p Creating layers to maintain Creating a structureadapteb with plura layers to maintain Every layer has itsadaptebility own life andEvery can layer be has its own lifecycle and can be changed oror changed edited. edited. SeparatSeparating ing the the more more static parts from static thefrom more parts flexible the and more serﬂexible vice anddemandservice ing parts. demanding parts.

zi nc

Timeline

perforated

EUROPANIC

EXPOSÉ

WINNERS E10

E10: ÖSTHAMMAR »PARKLIFE« JOHAN ARRHOV (S) HENRIK FRICK (S)

STEN GROMARK

BAKÅTBLICKAR – FRAMTIDSVYER

EUROPANIC

OM UPPRINNELSEN TILL EUROPAN OCH DEN SVENSKA SITUATIONEN — MED NÅGRA UPPSLAG OM TÄVLINGENS FRAMTIDER STEN GROMARK, ARKITEKT OCH PROFESSOR, CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA, GÖTEBORG

Photo: Roger-Viollet/IBL bildbyrå

Arkitekturstudenterna vid Ecole des Beaux-Arts var de sista att överge barrikaderna och ockuppationen av området – banderollen lyder: ’ Strejken fortsätter’. Huvudentrén till Beaux-Arts-skolan i maj 1968. Students of Architecture at the Beaux-Arts were the last to abandon the occupation of premises – the banner reads: ’The Strike Continues’. Main entrance of The Beaux-Arts School in May 1968.

EUROPANIC

LOOKING BACKWARDS – LOOKING FORWARDS

LOOKING BACKWARDS – LOOKING FORWARDS ON THE ORIGINS OF EUROPAN IN RELATION TO THE SWEDISH SITUATION - WITH SOME NOTES FOR COMPETITION FUTURES STEN GROMARK, ARCHITECT AND PROFESSOR, CHALMERS UNIVERSITY OF TECHNOLOGY, GOTHENBURG

THE FRENCH ORIGIN AND THE SWEDISH SITUATION In order to set a perspective – looking backwards – on the role of Sweden within the Europan context and beyond the time span of the past twenty years it could be important to recall that the Europan concept of a competition for young architects was initially formulated during the turbulent years following the May ’68 cultural turmoil in Paris – as elsewhere in many parts of Europe. In Paris the students of architecture were the last to leave the barricades and to abandon the occupation of the ancient École des Beaux-Arts premises. The following cultural repositioning and radicalization within the young generation of architects forced the progressive forces of the national leadership to respond to the highly demanded rethinking of the social in architecture. For political reasons and due to a great cultural pressure they were inclined to initiate new ways to make changes apparent and formulated in architectural projects. It was a common belief shared by many that the cultural reformulation of architecture must be unfolded in architectural means of spatial and structural transformations. Others, however, proclaimed in sharp contradiction to this the formula that ‘revolution first – architecture comes later’. By 1971 the Plan Construction governmental structure was established as a result. It was a government initiative dedicated to profound change, innovation and experimentation in the construction sector led by the legendary engineer Paul Delouvrier. Initially it was in many regards devoted, as it was formulated, to conjure up new and far more inspiring images of a less destitute future for the middle classes than

STEN GROMARK

what the highly criticised grey reality of the suburbs or la banlieue could purvey as a social potential destiny and a cultural prospect. The case of Ricardo Bofill and his neo-classical postmodern residential projects are particularly salient results of this initiative and were vastly celebrated by press and media during these years, trying to provide some super ficial symbolic dignity to those without hopes for the future. Later the PAN – Programme d’Architecture Nouvelle – was created and realized in 14 sessions during a period of 20 years supported by considerable national subsidies. This programme’s main objective was overtly to provide the elite intelligentsia of young architects path breaking and substantial commissions and independent access to a market formerly so profoundly dominated by the obsolete Old Guard of the architectural profession linked to the building industry. The competition procedure was meant to connect winning projects with a direct commission as a strategy to completely renew the market situation and to promote urban architectural invention especially within the housing sector. It certainly did create a climate of innovation and optimism producing some openings and fissures in an otherwise closed market situation building on firmly established conventions and power structures. A generation of reoriented architects were formed this way by the competition procedures. Christian de Portzamparc, Jean Nouvel and Dominique Perrault were by then radical youngsters to start their later astounding careers from that point. These important experiences, following the general French commitment to EU development at large, later fostered the idea to make this endeavour actively applied within the whole European context starting with the crucial decision to merge PAN 15 into EuroPan 1 in 1988-89. (Loriers, 1992) I believe that the related major publication titled ‘modes de vie’ from the same year and the parallel exhibition in Centre Georges-Pompidou, initiated by Didier Rebois of EuroPan and Danièle Valabrègue from the now renamed Plan Construction & Architecture, had a huge impact on the profession with its initial EuroPan focus on rethinking residential architecture from many different angles. This manifestation of the Europan spirit has never been more convincingly formulated as illustrated in a seminal short text by Pascal Amphoux, a long time member of the Europan Scientific Committee, titled ‘The Conditional Habitat’. In this contribution he tried to trace the paradigmatic conceptual changes of our modern ways of residing in the European context that so urgently still needs to be addressed in architectural inventions and projective practices. (Amphoux, 1989) The sum of all these thematically organised reflections and projects from the many participating countries are still most valid and deserves in every way renewed attention not only as an intriguing historical documentation of the period. (Rebois, Valabrègue et al., 1989)

STEN GROMARK

BAKÅTBLICKAR – FRAMTIDSVYER

kreta projekt. Det var en av många omhuldad tanke att den samhälleliga förändringen och den politiska kampen måste föras med rumsliga och arkitektoniska redskap så som ställningstagandet ofta formulerades tillspetsat. Andra krafter framhöll i skarp kontrast det rakt motsatta förhållningssättet nämligen att ’revolutionen kommer först och sedan arkitekturen!’ År 1971 sattes därför det nya utvecklingsorganet Plan Construction på fötter inom den franska kulturadministrationen. Det var ett initiativ på regeringsnivå vars uppdrag var att målmedvetet bidra till en genomgripande förändring av arkitektur och stadsbyggande genom innovationer och experiment byggande. Dess verksamhet leddes av den legendariske ingenjören Paul Delouvrier. Dess yttersta uppdrag bestod i, som det uttrycktes, att hos den franska medelklassen frammana en annan symbolisk värdighet och mer hoppingivande bilder och drömmar om framtiden än vad den massiva modernistiska och så förhatliga förortsbebyggelsen, la banlieue, tidigare hade kunnat erbjuda. Fallet Ricardo Bofill och hans ny-klassicistiska post-moderna bostadsprojekt i Parisregionens förorter talar ett övert ygande tydligt språk om dessa intentioner och hyllades över förväntan i press och media under en kort tidsperiod mot 70-talets slut.

DET FRANSKA URSPRUNGET OCH DEN SVENSKA SITUATIONEN För att sätta sakernas tillstånd inom ramen för en bredare tecknad bild — för att se bakåt för att kunna se framåt — så kan det finnas anledning att se Europan också i ett djupare historiskt perspektiv och den svenska rollen betraktad i e tt vidare europeiskt sammanhang. Det kan vara lika viktigt dessutom att också fästa blicken mot framtiden långt bortom ett nu förflutet tjugoårigt tidsförlopp. I så fall är det viktigt att hålla fram att idén om Europan som en tävling för unga arkitekter ursprungligen initierades under de tumultartade händelserna i Paris och i övriga världen under maj 1968. I Paris var arkitektstudenterna vid École des Beaux-Arts de sista att lämna barrikaderna och ockupationen av den ärevördiga arkitekturskolan. Den grundläggande kulturella omprövning och radikalisering av yrket som följde inom en ung och missnöjd generation av arkitekter, lärare och studenter tvingade de progressiva politiska krafterna i det franska samhället att i samverkan med det nationella ledarskapet finna ett påtagligt gensvar på det med eftertryck artikulerade kravet om att ställa arkitekturen i en helt annan socialt engagerad belysning — att tänka om det sociala i arkitekturen under den av Henri Lefebvre formulerade så berömda parollen ’Rätten till staden!’. Av tvingande politiska skäl och under inflytande av ett växande kulturellt tryck på reformer så måste helt enkelt nya vägar uppfinnas för att gestalta en dramatiskt förändrad tid också i arkitektoniska och urbana visioner och kon-

Som ett led i samma ambitioner upprättades också tävlingsprogrammet PAN – Programme d’Architec ture Nouvelle / Program för Ny Arkitektur avsett för unga arkitekter som underbyggdes av betydande statliga subventioner. Det genomförde 14 tävlingsomgångar under 20 år från 70-talets inledning. Dess främsta uppgift bestod uttryckligen i att bereda den unga arkitektoniska intelligentian nya vägar att nå fram till ett erkännande och betydande uppdrag på en byggmarknad som för unga oetablerade arkitekter annars var oåtkomlig och strikt uppdelad mellan offentliga uppdragsgivare, byggindustri och etablerade arkitektkontor. Tävlingsprogrammets kungstanke var att sammanföra unga begåvningar med progressiva uppdragsgivare i kommuner och departement så att idéerna verkligen lät sig reali seras i sinnevärlden. På så vis skulle innovation och förnyelse i synnerhet inom bostadsbyggandet kunna utvecklas genom att bryta igenom ett allt för stelbent mönster av hur uppdrag fördelades. Angreppssättet alstrade uppenbarligen ett nytt klimat av optimism och experimenterande, ofta med tydliga sociala förtecken. För unga hungriga begåvningar åstadkoms sprickor och krackeleringar i en tidigare så ogenomtränglig mur av slutna maktstrukturer. En hel generation av arkitekter med helt nya och radikala förhållningssätt till sin yrkesuppgift formades genom tävlingsprogrammet. Idag väletablerade arkitekters karriärer initierades och underbyggdes verksamt på detta vis såsom Christian de Portzamparc, Jean Nouvel and Dominique Perrault. Med dessa gynnsamma erfarenheter i ryggen och under inflytande av det franska engagemanget i EU-projektet i stort så bäddade det sammantaget för idén att exportera

EUROPANIC

det franska arkitekturpolitiska handlingsprogrammet och själva tävlingsprogrammet PAN till hela Europa. Det avgörande beslutet togs sedan, som en följd därav, att sammangjuta den inhemska PAN 15 med Europan 1 åren 1988-89. (Loriers, 1992) Det är mitt intryck att den större publikation som följde med detta initiativ, under titeln ‘modes de vie/ lifestyles’ – boendeformer – från samma år och den parallellt genomförda utställningen på Centre Georges-Pompidou — bland initiativtagarna fanns Didier Rebois från Europan och Danièle Valabrègue från det nu omdöpta Plan Construction & Architecture— fick ett avgörande inflytande på arkitekturkulturen. Temat fokuserades på och etablerade det ursprungliga Europans så fundamentala tankegångar om att tänka om boendets arkitekturer utifrån många skilda infallsvinklar. Denna storslagna manifestation av andan bakom Europan har nog varken förr eller senare kommit till ett så tydligt uttryck som i ett kortare bidrag i boken, formulerat av Pascal Amphoux, medlem av Europan Scientific Committee från allra första början, med rubriken ‘The Conditional Habitat’. I denna text försökte han spåra de paradigmatiska och konceptuella förändringar som förvandlat våra sätt att leva och bo på i den moderna Europeiska kulturkontexten. (Amphoux, 1989) Alla dessa allt mer accentuerade transformationer är på alla sätt fortfarande lika angelägna att beaktas, prövas och realiseras i arkitektonisk förnyelse och alternativa yrkespraktiker. Summan av de många och rika reflektioner som sammanfogats i boken från så många skilda europeiska horisonter är fortfarande lika giltiga och förtjänar en förnyad uppmärksamhet. De måste idag betraktas som så mycket mer än enbart brottstycken från en historisk dokumentation av ett avgörande och kritiskt ögonblick i Europans utveckling. (Rebois, Valabrègue et al., 1989) Det svenska arkitektur- och byggsamhället betraktade, trots allt, detta storslagna franco-centriska initiativ med viss misstänksamhet om jag minns rätt. Till en början föreföll de närmast berörda ytterst tveksamma till att ge sig in i tävlingsprogrammet i en situation då EU-paniken var så förhärskande. Den dominerade samhällsklimatet på många plan men skulle förändras under kommande år fram till det slutliga inträdet i den Europeiska gemenskapen fem år senare. Jag minns hur några av oss entusiaster under samma år, revolutionsjubileets 1989, arran gerade en serie seminarier med stöd från dåvarande Byggforskningsrådet på temat experimentbyggande – ’Experiment, Fara, Erfarenhet’ – på Chalmers Arkitekturskola. Det var delvis ägnat åt att bidra till ett svenskt deltagande i Europan varför vi särskilt hade inbjudit Didier Rebois som dess dåvarande koordinator och sannolikt i sitt första uppdrag till Sverige i detta ärende. Vi tyckte att Sverige borde delta och inte som vid den tiden stå så påtagligt och ensamt och isolerat i den spirande europeiska yrkesgemenskapen i arkitekturens värld. Men något senare kom genombrottet och Sverige har sedan dess delta-

EUROPANIC

LOOKING BACKWARDS – LOOKING FORWARDS

STEN GROMARK

Sketch for the legendary ’Nemausus’ residential project 1985; J. Nouvel & J. M. Ibos, from IFA Exhibition (Bulletind’Informations Architecturales, no 111, March 1987) Skiss till det legendariska bostadsprojektet ’Nemausus’ 1985; J. Nouvel & J. M. Ibos, från IFA utställning (Bulletin d’Informations Architecturales, no 111, Mars 1987)

Supple and unpartitioned interior – Runner-up in Italy: Aldo Benedetti (from E1, 1989) Öppen och anpassningsbar interiör – Runner-up i Italien: Aldo Benedetti (från E1, 1989)

The government organisation Plan Construction and the social housing provider R.I.V.P., jointly organised the 7th PAN in 1975. Christian de Portzamparc won with the legendary project ’Rue des Hautes Formes’

Regeringsorganisationen Plan Construction och bostadsbolaget R.I.V.P., samorganiserade den 7:e PAN, 1975. Christian de Portzamparc vann med det legendariska projektet ’Rue des Hautes Formes’

STEN GROMARK

git fullt ut från och med Europan 2 med endast ett avbrott fram till nyligen avslutade E11. Arkitekterna Mikaela Eckered and Britt Olofsdotter från före detta Byggforskningsrådet svarade för det officiella svenska engagemanget och den förändrade atti tyden som från inledande kulturkrockar övergick i en uppenbart mogen och aktiv relation. De år som sedan dess passerat har — förvisso inte utan svårigheter — konsoliderat det svenska deltagandet som en respekterad och gedigen partner i det europeiska förnyelse- och utvecklingsprojektet, det som ursprungligen baserades på den omhuldade bilden av en gränslös relation mellan stad och arkitektur – urban architecture – med särskilt fokus på bostadsbyggande. Senare har programmet också utvecklats mot allt vidare horisonter för de skapande professionernas medverkan i större infrastrukturförändringar i stadslandskapet så som trafikapparater och kollektivtransportsystem. För att tala från ett Göteborgsperspektiv så är det särskilt tillfredställande och mycket löftesrikt att kunna konstatera hur det korsvisa utbytet i Europankulturen landat på västkusten med två större stadsoch bostadsbyggnadsprojekt vars intentioner ser ut att kunna ledas i verket, dock inte utan sedvanliga modifieringar längs vägen. Det handlar dels om förvandlingen av Gamlestadstorget, Göteborg, med ur-sprung i tävlingen E8 och dels om det mer aktuella vinnande förslaget till E10 Aspedal/Aspevallen i Lerum format av Europan-veteranerna Jesús Mateo & Marco Pusterla, zero architects i Malmö. En annan uppmuntrande nyhet är att även i E11, såsom under tidigare år, har arkitekter med utbildning från Chalmers hållit sig väl framme med bland annat ett delat första pris i Simrishamn. Skolan har en hög ambition särskilt i att förbereda studenterna för tävlingssituationen som är på sätt och vis en unik del av yrket. Därför tränar vi detta särskilt i Masterprogrammets Design Research Studios t.ex. med fokus på Solar Decathlon och i en obligatorisk kurs om ’Architectural Competitions’. Skall vi uppfatta dessa tilldragelser som om Europans idéer — om att det nödvändiga i branschens för nyelse måste bestå i, ibland mycket annat, att försöka omsätta unga arkitekters tankevärld i realiserade byggprojekt — på allvar fått fäste i den svenska myllan och nått full mognad? Vi får hoppas att så verkligen är fallet.

EUROPANS FRAMTIDER OCH NÅGRA UPPSLAG TILL UTFORSKANDE ANSATSER Så när vi nu också borde se framåt mot Europans framtider — att skissa framtidsvyer — vilka framtida temata och möjligheter skulle vi vilja se nya unga arkitektgenerationer ge sig i kast med inom tävlingsprogrammet? Vilka brådskande och angelägna framtidsvisioner av ett hållbart boende och en annan stadsutveckling kan vi sätta upp på dagordningen för Svenska Europan och för Europan Europe i stort?

BAKÅTBLICKAR – FRAMTIDSVYER

Det är viktigt att nu ta tag i dessa problemställningar inför framtiden. Som en punkt på den framtida dagordningen skulle jag vilja tillägga — i det här tillfället av en återblick och summering av 20 år med Svenska Europan — att forskningen om arkitekturtävlingar har vuxit i omfattning på senare år, inte minst i det svenska forskarsamhället. (Rönn, Kazemian et al., 2009) Jag är övertygad om att en genomgripande granskning av tävlingsformens roll i arkitektyrkets och samhällets utveckling, i synnerhet inför en framtida nyorientering av Europan, borde vara en angelägen forskningsuppgift, inte minst fokuserat särskilt på de erfarenheter som Europan inneburit i detta storslagna utforskande laboratorium av utvecklingstänkande i branschen. Det storslagna, grand, paneuropeiska projekt som Europan är, är värt en seriös forsknings ansats i en samverkan mellan Akademi och Profession för att få större klarhet i effekter i det djupare tidsperspektivet av dessa strategiska och lång siktiga utvecklingsinsatser. Frågan är om vi utan Europan, med angränsande samstämda ansatser, någonsin hade fått se Nouvels epokavgörande och extrema ifrågasättande av bostadsformer under 80-talet, tätt följd av Lacaton & Vassal samt nu med Druot i det högaktuella utvecklingsprojektet Bois-le-Prêtre eller det lika aktuella och drastiska experimentet med raw space av Ilonen i Tilaprojektet i Helsinki? Hade projekt som dessa varit möjliga utan det ihärdiga omtänkandet av det sociala i det arkitektoniska projektet som Europan ständigt uppehållit sig så vid? (ark, 2011;Gromark, 2012) Det är i det perspektivet tankeväckande att notera hur Europan Sverige uppenbarligen danat en särskild Europan-generation av unga arkitekter på samma sätt som i det vidare europeiska sammanhanget på europeisk nivå. Det har inneburit att vidsträckta och täta nätverk har etablerats för korsvisa kulturella och professionella utbyten kring en projektiv och utforskande praktik. Det är lika viktigt att kunna konstatera att tävlingsformen som sådan också var, såsom aktuella forskningsinsatser nyligen kunnat påvisa, det aktiva nyckelredskap som gjorde det möjligt för en utmanande modernistisk generation av unga arkitekter i Sverige, alltsedan 1930-talet, att nå fram till ett estetiskt erkännande och betydande uppdrag i branschen, den generation som senare gjort sig så omtalad i ett internationellt sammanhang. (Hagelqvist, 2010) Den vetenskapliga granskningen av arkitektyrket med tävlingsformen i skarp fokus har förvisso en enastående potential för socio-kulturella betraktelser över de gestaltande professionernas kritiska nyckelroll i samhällets omdaning, så som den tydligt kan be lysas i tävlingssituationen, betraktad som kritiska situa tioner, som projektioner av kulturella förhandlingsprocesser i kampen om vilken väg mot framtiden som skall anträdas. Det sätt på vilket

EUROPANIC

Hélène Lipstadt, en amerikansk forskare, närmar sig detta ämne inspirerad av smakens sociologi och begreppet kulturellt kapital, initierad av den franske filosofen Pierre Bourdieu, är alldeles särskilt slående med det hisnande tolkningsdjup hon anlägger i sin kritiska tolkning av arkitekternas värld. (Lipstadt, 2003; Lipstadt, 2009) På samma sätt utforskar den unga gruppen kring den nya norska tidskriften Conditions på ett överraskande nytt och överrumplande sätt tävlingsformen utifrån ett kritiskt perspektiv. De får oss att tänka om själva tävlingens framtid som sådan genom att utlysa en tävling om att utforma en ny form av tävling… (Conditions, 2010) Tiden är mogen för dessa uppfriskande nya infallsvinklar i olika riktningar — för nya tankar om Europans framtider

EUROPANIC

The Swedish building community however regarded this grand franco-centric initiative with great suspicion as I recall it and was initially apparently quite reluctant to enter the programme in the preponderant EUpanic widespread sentiment of that era. I can remember how some of us enthusiasts, by that same time in 1989, arranged a series of seminars at the Chalmers School of Architecture on the notion of experiments in architecture, actually intended to promote a future Europan participation. We thought it was highly desired for the integration of the by then, as we conceived of it, isolated Sweden in the wider European architectural community. We had invited EuroPan coordinator Didier Rebois to visit Sweden especially for that purpose – for the first time in this mission of his, I believe. Later the breakthrough actually came and the first Swedish full participation followed in 1990-91, with Europan session 2, only once interrupted since. Architects Mikaela Eckered and Britt Olofsdotter from the former Byggforsknings rådet were by that time the initial forces behind this definite change of attitude and carried the project from an official, governmental position from initial clashes of culture towards final maturation. The years that have passed since then have solidly established Sweden as a valid partner in the European development of architectural inventions in particular and initially devoted to the residential field of events based upon the cherished notion of urban architecture. Later the programme has opened more and more also towards the new frontiers of design and vast field of potential interventions represented by huge infrastructural urban transformations concerned with traffic, circulation and public transport systems e.g. Speaking from a Göteborg perspective, what is especially promising for Europan concepts to actually come closer to potential realisation in our local sphere is currently the news that two major urban projects actually seem to have matured enough to be underway like the one in Gamlestadstorget, Göteborg, originating from E8 and the more recent E10 winning concept for Aspedal/Aspevallen in Lerum by Jesús Mateo & Marco Pusterla, Zero architects in Malmö. Another promising factor for the future is the presence of Chalmers educated architects among the prize winners and runner ups during the years and even during the last E11 session. The school has a distinct ambition to train students in the Master Programmes and Design Research Studios especially for the architectural competition in order to sharpen their competitive edge. Are these related recent developments to be regarded as a final maturation of the Europan ideas and processes of project development on Swedish soil and in the construction sector? We indeed hope that is the case.

EUROPAN FUTURES AND SOME TOPICS FOR EXPLORATION So when looking ahead for Europan futures – looking forwards – what are the future topics and the future

LOOKING BACKWARDS – LOOKING FORWARDS

STEN GROMARK

prospects that we would like to see confronted by the competition programme and by young architects with valid new ideas? What urgent visions of resilient residential futures could be forwarded and put on the agenda for Swedish Europan and for Europan Europe at large? As a final note for the future I would like to add — with the occasion of this attempt at the initial assessment of 20 years of Swedish Europan — that the architectural research with the competition as a research object and topic has been developed on many levels these last years, not least assembled on Swedish ground. (Rönn, Kazemian et al., 2009) I believe it is essential to see how a major analysis of the role of competitions in the profession could be taken seriously on for the future. The grand Europan Project is worth a thorough scientific approach towards the evaluation of effects of strategies for architectural invention. The question might be that would we ever have seen the seminal works by Nouvel, followed by Lacaton & Vassal and more recently Druot with Boisle-Prêtre in Paris and the drastic raw space realization by Ilonen in the Tila project in Helsinki without these dedicated efforts of rethinking the residential contemporary situation? (Ark, 2011; Gromark, 2012) It is interesting to note that Europan Sweden certainly has created a specific Europan generation as it is the case on a broader European level. It has established a wide network of cross-cultural exchanges devoted to projective practice. It is important to take into full consideration that competitions as such were also, as has been noted in revealing recent research, the key instrument for bringing the young challenging modernist generations of Sweden, later so famous on a global level, towards esthetical recognition and major commissions during the early 1930s and onwards. (Hagelqvist, 2010) The scientific analysis of the profession with the competition in key focus has great potentials for a socio-cultural analysis of the role of the making professions in major transformations evidenced particularly in the competition situation, conceived as situations of projected crucial cultural negotiations of different paths towards the future. The way Hélène Lipstadt, an American researcher, approaches this topic inspired by the sociology of taste as cultural capital initiated by Pierre Bourdieu is particularly striking for the depth of potential critical interpretation. (Lipstadt, 2003; Lipstadt, 2009) Equally exploring the competition from a critical and surprisingly new angle the team around the new Norwegian review CONDITIONS makes us also rethink the competition as such by arranging a competition on the future of architectural competitions… (Conditions, 2010) The time might be just ripe for invigorating reflections in this direction — for re-thinking Europan futures.

Literature AMPHOUX, P. (1989). ”The Conditional Habitat” in REBOIS, D., D. VALABRÈGUE, R. PERRINJACQUET and M.-C. LORIERS. modes de vie - architectures du logement/lifestyles - housing architecture. Paris, Ed Regirex-France Techniques & Architecture pp: 70-73. ark (2011). ’housing genres ’ ark - Arkkitehti-lehti (SF) No 4 CONDITIONS (2010). ’The Future of Competitions’ CONDITIONS (NO) No 7 GROMARK, S. (2012). ”Ombyggnaden av Bois-le-Prêtre, Paris, 2011 — Om att med omtanke tänka om det sociala i boendets arkitektur ” in JOHANSSON, B. Formas Fokuserar nr 20: Renoveringsboken: Utveckla eller avveckla rekordårens bostäder. Stockholm, Formas. HAGELQVIST, S. (2010). Arkitekttävlingen som föreställning : den svenska arkitekttävlingens ideologiska, institutionella och professionella villkor under 1900-talets första hälft. Stockholm, axl books. LIPSTADT, H. (2003). ’Can ’Art Professions’ Be Bourdieuean Fields Of Cultural Production? The Case Of The Architecture Competition’ Cultural Studies Vol. Volume 17 No Issue 3 & 4: pp: 390 - 419. --- (2009). ”Experimenting with The Experimental Tradition, 19892009” in RÖNN, M., R. KAZEMIAN and J. E. ANDERSSON. Architectural Competition: An anthology of Research Enquiries and Experience. Stockholm, Axl Books. LORIERS, M.-C., Ed. (1992). PAN - programme architecture nouvelle. 20 ans de réalisations. Paris, NEJMP. REBOIS, D., VALABRÈGUE, D., et al., Eds. (1989). modes de vie architectures du logement/lifestyles - housing architecture. Paris, Ed Regirex-France Techniques & Architecture. RÖNN, M., KAZEMIAN, R. and ANDERSSON, J. E., Eds. (2009). Architectural Competition: An anthology of Research Enquiries and Experience. Stockholm, Axl Books.

KAYE GEIPEL

EUROPANIC – EN VISS KÄNSLA?

EUROPANIC – EN VISS KÄNSLA? DE SVENSKA PROJEKTEN FRÅN EUROPAN 2 TILL 10 UR EN BETRAKTARES SYNVINKEL KAYE GEIPEL, ARKITEKT, FÖRFATTARE OCH REDAKTÖR, BAUWELT

EUROPANIC

I sitt förord i inbjudningsskriften uppmanar den schweiziske sociologen Jacques Vicari deltagarna att fokusera på stadens omvälvande förändringar, segregation, övergång till ett tjänstesamhälle och spekulation, för att inte riskera att föreställningen om den europeiska staden skulle falla samman i enbart fragment 1. I den radikala ombyggnad som flera innerstäder i östeuropeiska länder upplevde under nittiotalet och som i stor utsträckning präglades av privata investerares initiativ, blev Vicaris uppmaning fortare aktuell än man då kunnat ana. Hur snabbt händelserna i Sydosteuropa inträffade framgår också av ett annat faktum: bland de 11 deltagarländerna i Europan 2 finns även dåvarande Jugoslavien. En tävlingstomt i Zagreb och en i Belgrad är med i tävlingen.

REVITALISERING AV HISTORIEN

EFTER 1989

“Bevarad identitet” – Winner E2. Umeå 1990-91: Anita Tournour -Viron

År 1990 deltar Sverige för första gången i Europan 2 med tävlingstomter i Umeå, Stockholm och Jönköping. Två år tidigare hade den första tävlingen, Europan 1, initierats genom undertecknandet av en ”Europan-Charta” i Madrid. Temat för Europan 1 var frågan om det öppna samhällets förändringar, och vilka nya boendeformer dessa förändringar skulle möjliggöra. Europan 1 koncentrerar sig på arkitekturen. Man frågar efter arkitektoniska förändringar som de nya levnadsförhållandena för med sig och ställer den resande stadsnomaden, på jakt efter individuella boendeformer, i centrum för detta sökande. Så här efteråt kan man kanske förundras över den ekonomiska sorglöshet som fanns i förslagen och som sannolikt har sin förklaring i järnridåns historia. I de bästa förslagen i Europan 1 finns det emellertid en skönjbar nervositet som redan tar med städernas omvärld i beräkningen, tänjer på gränserna på ett surrealistiskt sätt och ifrågasätter visionen om ett fullständigt mobilt stadssamhälle.

UTZOOMNING I VERKLIGHETEN Resultaten från Europan 1 är en kaskad av idéer sprungna ur en kontext av omvälvningar efter järnridåns fall. Med Europan 2 kommer inriktningen mot konkreta tävlingstomter. Medan deltagarna i Europan 1 fortfarande kunde välja platser fritt, är dessa nu fastställda i Europan 2. ”Living in the city” är mottot för Europan 2. De 49 deltagande städernas stadsplaneringskontext koncentreras till ämnena omvandling, omstrukturering och intervention.

Sverige startar i Europan 2 med konkreta uppgifter: I Umeå är tävlingstomten ett sjukhus från trettio talet som ska byggas om till lägenheter; i utkanten av Stockholm handlar det om ett bostadskomplex från femtiotalet och i Jönköping ska ett av efterkrigstidens sjukhusområden omstruktureras. Det förslag till ombyggnad av det gamla sjukhuset i Umeå som den italienska pristagaren Anita Tournour Viron lämnade in, väckte uppseende i hela Europa. Med färgglada förslagsskisser som i en bilderbok, visade arkitekten tydligt vilka kvalitéer en sådan genuin befintlig miljö kan erbjuda. Denna typ av revitaliserande ombyggnad av det förflutna, menade man, kan hålla stången mot både urbana plankton (Koolhaas) respektive urbant kaos (Shinohara). Ett lika kraftfullt men modernare förslag visade arkitekterna Wilhelmson och Marcinak upp i Jönköping och tog därmed hem 2:a priset. Deras förslag återvann de stora formerna i modernismens miljonprojektbebyggelse genom att tämja dem i långa, låga radhuslängor så att de bildade en ryggrad för förortskontexten.

MODERNISMENS OMEDVETENHET En rad nyligen utkomna publikationer ställer upp tesen att den postmoderna arkitekturen från åttiotalet och det tidiga nittiotalet också var att se som en närmast ”instinktivt” utvecklad reaktion på sextiotalsmodernismens kris. K Michael Hays pratar till och med om ”the unconscious of architecture” 2. Planerarna förstod inte den alienerande efterkrigsmodernismen och längtade tillbaka till ”stadens perfekta tillstånd”. Om denna diagnos stämmer återstår att se. I egenskap av kritiker, som också arbetar i Berlin sedan nittiotalet, upplevde jag re-traditionaliseringen av stadsplaneringen på nära håll och denna gav inga användbara resultat, åtminstone inte vad gällde saneringen av de massiva bostadsområdena. Europan 3 (1992–94) under mottot ”att vara hemma i staden” gav på den tiden en rad okonventionella lösningar på frågan om hur flervåningshusen – nya och renoverade – skulle kunna fungera som sammanfogande element för en ny formatering av stadsplaneringen 3. Vilka strategier är nödvändiga i den omedelbara yttre miljön för att ur enkla bostadshus skapa

EUROPANIC

EUROPANIC – A CERTAIN FEELING?

EUROPANIC – A CERTAIN FEELING? VIEWPOINTS FROM AN OBSERVER OF THE SWEDISH PROJECTS FOR EUROPAN 2 TO 10

KAYE GEIPEL

In his introduction to the call for entries, the Genevabased sociologist Jacques Vicari urged entrants to focus on urban upheaval, segregation, expansion of the service sector and speculation, as the idea of the European city would otherwise soon fall to pieces 1. The radical reconstruction, largely privately funded, of many inner cities in Eastern Europe during the 1990s meant that Vicari’s warning was more timely than had been thought at the time. Just how fast things were changing in southeastern Europe is revealed by the fact that the former Yugoslavia was one of the 11 countries to participate in Europan 2: one location in Zagreb and another in Belgrade were entered.

KAYE GEIPEL, ARCHITECT, AUTHOR AND EDITOR, BAUWELT

REVITALISING HISTORY

SINCE 1989

“Slingrande rörelse” – Runner-up E2. Jönköping 1990-91: Anders Wilhelmsson, Henryk Marcinczak

Sites in Umeå, Stockholm and Jönköping were Sweden’s first entries to Europan 2 in 1990. The first Europan competition had been launched two years previously with a ”Europan Charter” signed in Madrid. Europan 1, ”Evolution of lifestyles and housing architecture”, addressed the changes under way in an open society and the new lifestyles these enabled. The competition focused on architecture, looking at the architectural changes being brought about by new lifestyles and putting the travelling urban nomad in search of individual housing at the centre. With hindsight, it is perhaps surprising how economically carefree the designs of that time were; they would not have been possible without the shelter provided by the Iron Curtain. The best designs from Europan 1 do, however, reveal a nervousness which incorporates the urban outside world into the design, stretches it surrealistically and questions the promise of a fully mobile urban society.

In Europan 2 Sweden began with specific requirements: the site in Umeå was a hospital dating back to the 1930s which was to be converted into flats; on the edge of Stockholm there was a 1950s housing estate and in Jönköping there was an area with post-war hospital buildings available for restructuring. The design by the Italian prizewinner Anita Tournour Viron for the remodelling of the old Umea hospital caused quite a stir right across Europe. With colourful, picture book-style drawings, the architect made it quite clear what qualities such an existing environment can offer. Such revitalised conversions of an ordinary past can give a voice to urban plankton (Koolhaas) or urban chaos (Shinohara), or so the theory goes. A similarly powerful, but more modern, design won second prize for the architects Wilhelmson and Marcinak in Jönköping. This design recycled the large-scale structures of modern mass housing by domesticating them into long, low-rise terraces, forming a backbone for a suburban setting.

THE SUBCONSCIOUS OF MODERNISM A series of recent publications have argued that the postmodern architecture of the 1980s and early 1990s might also be seen as a ”gut” reaction to the crisis of 1960s modernism. K. Michael Hays has even spoken of architecture having a subconscious2. It is argued that planners have never coped with the alienation of post-war modernism and had longed nostalgically for ”completeness of the city”. It remains to be seen whether this diagnosis is correct. As a critic who has been working in Berlin since the 1990s, I experienced the retraditionalisation of urban development first hand and, at least when it comes to refurbishing major housing developments, it is incapable of providing usable results.

ZOOMING OUT INTO REALITY The results from Europan 1 burst onto the scene during the upheaval resulting from the fall of the Iron Curtain. Europan 2 saw a change of direction towards specific sites. Whereas the entrants to Europan 1 were able to choose their locations freely, in Europan 2 they were predetermined. ”Living in the city” was the theme for Europan 2. The urban planning issues facing the 49 participating cities were rooted in conversion, restructuring and intervention.

Working under the theme ”At home in the city”, Europan 3 (1992-94) provided a series of unusual solutions in response to the question of how multi-storey residential buildings, whether new or refurbished, might act as connecting elements in a reformed vision of urban development 3. What strategies are required in immediate outdoor spaces in order to turn simple residential buildings into engines driving a reactivated interior residential structure?

KAYE GEIPEL

EUROPANIC – EN VISS KÄNSLA?

EUROPANIC

år tillbaka ett sådant ”grönt stråk” mitt i staden, med stöd av många aktörer.

NÖDVÄNDIGA BESTÅNDSDELAR FÖR EN »MELLANSTAD« Just när det gäller hur flera svenska tävlingsorter anstränger sig för att vid relativ liten täthet utveckla nya urbana kvalitéer, kan man observera en helt egen argumentationslinje. Dessa tävlingstomter ställer frågan om vilka elementära tjänster som staden ska erbjuda sina invånare. Vad är det absolut nödvändiga för användarna idag, i en situation som man skulle kunna benämna ”mellanstad”? Hur kan nya små offentliga ”soft centers” se ut i betraktande av mobilitetsvanor där 80 % av invånarna dagligen förflyttar sig i genomsnitt 30 km tur och retur mellan arbetsplatsen och bostadsorten, i en medelhastighet av 30 km i timmen, och bara ett fåtal arbetar i samma kommun som de bor? 5 Ett av förslagen som på detta sätt provocerade och inspirerade debatten i samband med Europan 7 (2003–2004) var förslaget till sanering av sextiotalsbostadsområdet Gårdsten i Göteborg från arkitekterna Lyth, Frej och Olausson. De föreslog ett offentligt program i form av ett övertäckt multifunktionsrum som ”binder samman” de flera hundra meter långa bostadshusen högre upp på berget med den trafikerade kringfartsleden längre ned i dalen. Detta förslag struntade i de praktiska frågorna och ställde en generell fråga: Kan man idag överhuvudtaget reaktivera idén om en stadsport för att därigenom ge ett i årtionden underpriviligierat bostadsområde något som ett arkitektoniskt-rumsligt ansikte?

Fragmented block – Winner E4. Trollhättan 1994 – 96: Anders Wilhelmson, Björn Aaro, Marina Karlman

generatorer för reaktivering av en inre struktur i ett bostadskomplex? Resultaten från Europan 4 fortsatte med att söka efter detta. Mottot ”att bygga staden över staden” blev nyckelordet för stadsplaneringstransformationen på nittiotalet. Detta gällde under flera år och har visats på ett imponerande sätt av Wilhelmson, Aaro och Karlmann, pristagarna i Trollhättan. I inbjudan hette det att stadens struktur ser ut som ”a simple checkerboard”. Förslaget visar tydligt hur en traditionell hyreshusstruktur kan låta sig förvandlas till ett poröst filter som kan överta fler allmänna funktioner.

OFFENTLIGHET OCH EGENMEDVERKAN I Europan 5 förskjuts debatten om stadens uterum mot infrastrukturerna, under mottot ”mobilitet och närhet”. I Europan 6 (2000–2002) spetsas debatten till ytterligare med nyckelordet ”mellanrum”, där det handlar om aktivering av olika former av tomrum

i stadsbebyggelsen. Man söker efter botemedel mot det offentliga rummets kris. Om stadens myndigheter inte längre kan garantera en subventionerad användning av dessa mellanrum, går det då åtminstone att skapa en annan form av offentlighet med hjälp av ett koordinerat sammanförande av privata initiativ? 4 Det prisbelönta förslaget för Växjö är ett exempel på en strategi som också kan observeras på andra platser. Arkitekterna går tillbaka till ett nästan arkaiskt tillstånd av lättskötta stadsgrönytor, som fogar samman den utspridda staden och strukturerar den med publika rum. De genom ett enkelt rumsligt nätverk med varandra sammanlänkade aggregationstillstånden av natur visar sig vara den sista gemensamma ideologin som kan åberopas för en social och rumslig rekonfigurering av staden. Strategin kommer att visa sig vara till hjälp precis där städerna kämpar mot krympande invånarantal. Bauhausstaden Dessau i Tyskland till exempel, som på bara några år krympte med mer än 30 %. Där förverkligar man nu sedan tio

En annan imponerande lösning föreslogs av Merry del val Olimpia och Jacobo Garcia-German, för tävlingstomten i Nacka vid Europan 9 (2007–2008). De skissade en rad av cirkelformade vägar med offentliga användningar, som använde den befintliga topografin på förortsbostadsområdet till att förverkliga den flexibla formen på ett integrerat centrum. Dessa båda projekt kan inte direkt jämföras med varandra, men båda ifrågasätter de traditionella representationsformerna med små stadscentra och knutpunkter för infrastruktur. Den moderna staden är, när det gäller konventionella representationsformer, mycket starkt kopplad till den normdominerade produktionsprocessen. De tidigare nämnda förslagen ger en tydlig bild av omskakningen av relationerna mellan vanebilden av staden och nya abstraktioner. De visar hur förändrade anspråk på publika rum kan byggas in i stadens genereringsprocess.

A CERTAIN FEELING? ”’Europanic’ is supposed to relate to a sort of language […], but also to a certain feeling of panic connected to the contemporary city and how the municipalites are dealing with its problems.” Med dessa ord förklarade Per Kraft konceptet för den här skriften för mig. Fastställandet av att det finns

EUROPANIC

EUROPANIC – A CERTAIN FEELING?

KAYE GEIPEL

NECESSARY INGREDIENTS FOR AN IN-BETWEEN CITY A unique line of argument may be observed in particular with regard to the efforts by many Swedish places to develop new urban qualities at a relatively low density. These places raise the issue of the fundamental services a municipality should provide for its inhabitants. In a situation which can be described as an ”in-between city”, just what is it that is absolutely essential for its current users? What can new small public ”soft centres” look like, in the light of mobility behaviour in which 80 percent of inhabitants commute an average of 30 kilometres every day at an average speed of 30 km/h between their workplace and home and only very few work in the municipality in which they also live.5 One of the designs which gave rise to and inspired a debate in this respect at Europan 7 (2003-2004) was the proposal by the architects Lyth, Frej and Olausson for the refurbishment of a 1960s housing development in Gothenburg-Gårdsten. It provided a public programme in the form of a roofed, multifunctional space ”connecting together” the residential buildings, which are several hundred metres in length, on the hill with the busy bypass road lower down the valley. This design set practical issues to one side and raised a general question: can the idea of a city gate be brought back to life today in order to give a residential district which has been underprivileged for decades some architectural and spatial appeal? Merry Del Val Olimpia and Jacobo Garcia-German provided a similarly impressive solution for the city of Nacka in Europan 9 (2007-2008). They designed a series of circular pathways with public uses which made use of the existing topography of the suburban housing development in order to create the mobile shape of an interlinked central district. Winner E7. Göteborg: Joakim Lyth, Mikael Frej, Anders Olausson

The results from Europan 4 provided a continuation of this search. The theme ”Constructing a town upon a town” became the dominant motif of urban transformation in the 1990s, remaining so for some years. Wilhelmson, Aaro and Karlmann, the prizewinners for the city of Trollhättan in western Sweden, provided an impressive demonstration of this theme. The city’s structure, as stated in the call for entries, looked like ”a simple chequerboard”. The design revealed how the traditional block structures can be transformed into a porous filter and take on additional public functions.

PUBLIC SPIRITEDNESS AND PARTICIPATION In Europan 5, the debate around urban outdoor spaces moved on to infrastructure under the theme ”Mobility and proximity”. In Europan 6 (2000-2002), this debate intensified further under the theme ”In-between spaces” which focused on activating the various kinds of urban empty space. Remedies to

the crisis in public spaces were sought. If municipal authorities were no longer able to subsidise the use of these in-between spaces, would it at least be possible to create another form of public spiritedness by coordinating private initiatives 4? The prizewinning design for Vaxjö provided an example of a strategy which could also be observed at other locations. The architects turned back to a somewhat old-fashioned, very easy to care for kind of urban green space which connects a fragmented city together and provides it with a structure of public spaces. Natural spaces linked together by simple spatial rules are turning out to be the latest common ideology which can be used for the social and spatial reconfiguration of a city. This strategy will prove to be particularly helpful where cities are struggling with huge rates of shrinkage. The Bauhaus city of Dessau, for instance, which shrank by over 30 percent in just a few years, has for the past ten years, with the assistance of numerous stakeholders, been putting a ”green belt” in place in its centre.

The two projects are not directly comparable with one another, but both call into question the existing representations of small urban centres and infrastructure nodes. It is precisely on the plane of such conventional representations that the contemporary city is extremely rigidly tied to a standards-dominated production process. The above-mentioned designs clearly reveal the breakdown of the relationship between the inhabited figurative plane of the city and new abstractions. They show how changed claims on public spiritedness can be incorporated into the process of generating the city.

A CERTAIN FEELING? ”’Europanic’ is supposed to relate to a sort of language (…), but also to a certain feeling of panic connected to the contemporary city and how the municipalities are dealing with its problems.” This is how Per Kraft explained the concept behind the present publication to me some weeks ago. Both the recognition of a specific ”Europan language” and the funda-

KAYE GEIPEL

EUROPANIC – EN VISS KÄNSLA?

EUROPANIC

“Treepolis” – Runner-up, E6, Växjö, 2000-01: Urban Skogmar, Johan Ahlqvist, Erik Wingqvist, Stefan Pollard, Christian Wilke

ett eget ”Europan-språk” samt den principiella programmatiska ovissheten – som jag generellt anser vara positiv – överensstämmer med min erfarenhet. Europan-tävlingen har under de senaste åren bidragit till att återställa den diskursiva trovärdigheten för nya projektstrategier som dessa inte skulle ha kunnat göra på egen hand. Om man ser på de olika tävlingstomterna för Europan så finns det en konkret, men ringa beaktad, bakgrund till nödvändigheten av en sådan ram: Allt fler små och mellanstora städer deltar i Europan. Vid Europan 8 6 låg för första gången 50% av tävlingstomterna i städer med 50 000 eller färre invånare. I Europan blir städernas problemområden tydliga: områden som kämpar med desolidarisering, interkommunal konkurrens, fragmenterade kvarter, demografiska problem och kommunal service som man inte längre har råd med. Diskussionsprocessen kring de här frågorna kan ses som en motpol till den hegemoniska diskursen i globala metropoler, som de senaste åren har dominerat den internationella diskussionen framförallt med exempel från Asien. Den

anglosaxiskt präglade centrumfixerade tanken om en ”urban renaissance” har inte heller varit till större hjälp, eftersom den inte har tagit med aspekten minimala resurser. Just små städer har oftast inte de planeringsresurser till förfogande som större städer kan ta till. Hos flera av Europan-projekten under de senaste åren låg styrkan i utvecklingen av enkla och populära strategier som såg det urbana territoriets fysiska verklighet som resurs för alla invånarna och ställde detta i centrum för transformationen. Samtidigt som den här texten blir till har tiotusentals ungdomar slagit läger på Puerta del Sol i centrum av Madrid, för att inför de spanska kommunalvalen demonstrera mot utslagningen av de unga ur samhället till följd av arbetslösheten. Påverkar kanske även sådana randhändelser en tävling som Europan? Efter tio omgångar uppkommer frågan om hur Europan bör vidareutvecklas. Högsta prioritet har en förändrad syn på stadsprogrammen. Utvecklingen av

hållbara stadsplanerings- och sociala koncept med participativa delar kommer inte att räcka. Så som nya ortsanknutna former av jordbruksproduktion blivit till element i utvecklingen av stadskvarter i tidigare Europan-tävlingar, så kommer nya, från start medutvecklade former av urbant arbete att styra framtida program. Den ”sociala staden”, som hittills inte varit ledord för någon Europan, kommer att hamna mer i förgrunden.

[1] Jacques Vicari: ”Je vis et je travaille à …” i texten till inbjudan för Europan 1990 [2] K. Michael Hays, Architectures Desire, MIT Press 2010 [3] Kaye Geipel: ”Extroverted: Evaluating Europan 3” i Daidalos nr 60, juni 1996 [4] Kaye Geipel och Ulrike Poe verlein (Hrsg.) ”Public Spheres. Who says that public space functions.” Berlin 2007 [5] Francois Ascher: ”La societé évolue, la politique aussi.” Paris 2007 [6] Se Kaye Geipel ”Strategic projects”. Special edition Bauwelt 15/16, 2008

EUROPANIC

EUROPANIC – A CERTAIN FEELING?

KAYE GEIPEL

“Nacka Rings” – Winner, E9, Nacka, 2007-08: Merry Del Val Olimpia, Jacobo Garcia-German

mental programmatic uncertainty, which I generally consider to be a positive factor, chime with my experience. In recent years, the Europan competition has contributed to creating a discursive credibility for new project strategies which would not manage to do so by themselves. Looking at the locations involved in Europan, there is a specific, but largely disregarded background to the need for such a framework: ever more small and medium-sized towns and cities are entering Europan. In Europan 8 6 50 percent of the locations were from towns and cities with 50 000 or fewer inhabitants. Europan uncovers the problem areas of cities which have to struggle with erosion of solidarity, competition between municipalities, fragmented districts, demographic problems and urban services which are no longer affordable. The discussion processes around these issues may also be regarded as a counterbalance to the dominant position assumed by globalised megacities in recent international discussions, mainly taking cities in Asia by way of example. The English-speaking world’s

fixation on the concept of ”urban renaissance”, with its emphasis on a city centre, has not been of great help here because it does not address the issue of minimal resources. It is precisely small towns which do not usually have the planning resources on which large cities can rely. The strength of many Europan projects in recent years has been in the development of simple and popular strategies which regard the physical reality of urban territories as a resource for all its inhabitants and make it the focus of transformational change. As this text is being written, tens of thousands of young Spaniards are camping on Puerta del Sol in order to protest before the Spanish local elections against the exclusion they are experiencing because they are unemployed. Do such peripheral actions perhaps also have an influence on a competition such as Europan? After ten rounds, the question arises as to how Euro-

pan will develop further. The most urgent point is the changed view of urban programmes. Deve loping sustainable urban and social concepts involving some degree of participation will not be enough. In the same way as new, local forms of agricultural production have become an element in the development of urban districts in previous rounds of Europan, new forms of urban working developed from scratch will mark future programmes. The ”social city”, which has not previously been a guiding theme in Europan, will come more to the forefront. [1] Jacques Vicari: ”Je vis et je travaille à…” In: Europan 1990 call for entries [2] K. Michael Hays, Architecture’s Desire, MIT Press 2010 [3] Kaye Geipel: ”Extroverted: Evaluating Europan 3” in Daidalos no. 60, June 1996 [4] Kaye Geipel and Ulrike Poeverlein (eds.) ”Public Spheres. Who says that public space functions.” Berlin 2007 [5] François Ascher: ”La societé évolue, la politique aussi.” Paris 2007 [6] See Kaye Geipel ”Strategic projects”. Special edition Bauwelt 15/16, 2008

HELENA MATTSSON

EUROPANARKIVET: VISIONER AV DEN EUROPEISKA STADEN

EUROPANARKIVET: VISIONER AV DEN EUROPEISKA STADEN HELENA MATTSSON, ARKITEKT OCH LEKTOR, ARKITEKTURSKOLAN, KTH, STOCKHOLM

Europan kan på många sätt ses som en anomali, en avvikelse eller ett undantag. Och det kanske är just som en alternativ plats Europan har sin största betydelse, som ett fält mellan redan definierade områden, som mellan professionen och akademien; mellan idéer och praktik och mellan stadsplan och arkitektur. Tävlingen som med sitt ibland haltande rykte om att ingenting blir byggt, och som utesluter alla över fyrtio år, fortgår år efter år, och har nu funnits i över två decennier. Europan har blivit en institution inom den europeiska arkitekturvärlden men inte på grund av sin tröghet eller statiska stabilitet utan snarare utifrån en kontinuitet över tid. Vilken arkitekt som utbildats under de senast tjugo åren i Sverige har inte någon gång tagit ställning till möjligheten att delta i Europan? Under denna tidsperiod har mycket förändrats, och det arkitektoniska, geografiska och politiska landskapet ser annorlunda ut idag. De senaste tjugo åren är antagligen den mest intensiva perioden ifråga om internationalisering av arkitektkåren och utbildningen och det har naturligtvis också kommit att påverka den svenska självuppfattningen. I början av nittiotalet då Europan startade fanns en stark vilja och drivkraft att öppna upp den svenska kontexten mot omvärlden. Här kom Europan in i bilden, just som den efterlängtade avvikelsen. Jag minns mycket väl då Europans tävlingskatalog och program presenterades och det var alltid med en känsla av att vara del av en europeisk kultur, långt innan EU stod högst på den svenska politiska agendan, som vi dök ner i städer som Ceuta,

EUROPANIC

Porto och Jyväskylä. Att slå upp tävlingshandlingarna och försvinna in i kvarter, tomtstrukturer, gränszoner och bostadsområden på okända platser runt om i Europa blev ett slags identitetsskapande projekt – att bli europé. Att för ett ögonblick lämna B-Europa och ta del av A-Europa, som de tidiga modernisterna beskriver den territoriala förskjutningen i det svenska manifestet Accpetera. Europan gjorde på nittiotalet vad modernisterna på trettiotalet bara drömde om, lät oss bli europeiska arkitekter och omvandlade våra svenska tomter till europeiska. Denna identifikationsprocess har kanske varit en av de viktigaste uppgifter Europan har fyllt de senaste tjugo åren, och än idag fyller. Stadsbyggnadskontor och kommuner från hela Sverige – från Stockholm och Göteborg till Mora och Östhammar – får möjlighet att öppna sina lokala urbana och arkitektoniska frågeställningar för en internationell diskussion. Men låt oss återvända till tanken om anomalier i relation till tävlingen. Som form befinner sig tävlingen i gränszonen mellan idéer och konkret praktik. De flesta tävlingar kan väl sägas vara lika mycket idétävlingar som konkreta förslag, det är helt enkelt mycket svårt att dra en gräns däremellan – de projekt som ter sig allra mest utopiska kan i själva verket var de som konkretiseras, vilket Rem Koolhaas har lärt oss genom sin beskrivning av ”helvetesdynamiken”. I SMLXL kan vi läsa om hur OMA just genom att presentera ett omvälvande, och enligt de själva, utopiskt förslag för EuroLille kunde ena alla intressenter kring en och samma ”storslagna” idé. Men vad som ter sig unikt i fallet med Europan är att detta repeteras år efter år och på så många olika platser runt om i Europa att vi har ackumulerat en enorm idébank – ett arkiv innehållande så många föreställningar om vad en stad kan vara. Hela detta material är en guldgruva för framtida forskning som ges möjlighet att följa teman, begrepp och förhållningssätt utifrån ett brett geografiskt spektrum liksom över en relativt lång tidsperiod. Staden kan ses som en projektionsyta för ideologier, ekonomiska strukturer, arkitekturens utvecklingar och alternativa samhällsordningar men har också genom historien använts som ett slagfält mellan olika maktstrukturer – från handelsmannafamiljernas medeltida torn i de toscanska byarna till dagens städers Central Business Districts präglade av samtidens globala ekonomi. All arkitektonisk aktivitet i staden utmärks av en ständig konflikt mellan objektet och dess omgivning, eller som vissa skulle välja att kalla det, mellan arkitektur (beroende på hur vi definierar arkitektur) och stadsplan. På så sätt blir den samlade mängden Europanförslag, som alla befinner sig mellan arkitekturen och planen, ett slags encyklopediskt verk över nutida europeiska stads visioner och idéer om framtida livsformer. I detta arkiv kommer vi också att kunna se hur de moderna slagen inom den samtida urbanismen har gestaltat sig. I Architecture and Utopia spårar arkitekturhistorikern Manfredo Tafuri konflikten mellan arkitektur och stad genom historien och lyfter fram den som

EUROPANIC

THE EUROPAN ARCHIVE: REVISITING VISIONS FOR THE EUROPEAN CITY

THE EUROPAN ARCHIVE: REVISITING VISIONS FOR THE EUROPEAN CITY HELENA MATTSSON, ARCHITECT AND ASSOCIATE PROFESSOR, SCHOOL OF ARCHITECTURE, KTH, STOCKHOLM

In many ways, Europan can be viewed as an anomaly, a deviation or an exception. And perhaps it is precisely as an alternative venue that Europan has its greatest significance, as a field between predefined areas, like between profession and academy, between ideas and practice and between urban planning and architecture. This competition, with its sometimes faltering reputation that nothing gets built, and that excludes everyone over the age of forty, continues year after year, and has now existed for over two decades. Europan has become an institution within the world of European architecture – not because of inertia or static stability, but rather based on continuity over time. What architect who was trained in Sweden over the past twenty years has not, at some time, considered the possibility of parti cipating in Europan? Much has changed during this time, and the architectural, geographical and political landscape is quite different today. The past twenty years probably represent the most intense period in terms of internationalisation of the architectural profession and education, which of course has also influenced the Swedish self-image. In the early 1990s, when Europan began, there was a strong desire and a driving force to open the Swedish context to the rest of the world. And that’s where Europan came into the picture, the perfect eagerly awaited deviation. I remember very well when the Europan catalogue and programme were presented and it was always with a sense of being part of European culture, long before the EU topped the Swedish political agenda,

HELENA MATTSSON

that we delved into cities such as Ceuta, Porto and Jyväskylä. Perusing the competition documents and disappearing into neighbourhoods, plot structures, border zones and residential areas in unknown locations throughout Europe became a kind of identity-building project, becoming European – leaving B Europe, just for a moment, and partaking of A Europe, as the early modernists describe the terri torial displacement in the Swedish manifesto Acceptera. Europan accomplished in the 1990s what the modernists in the 1930s only dreamed of: it allowed us to become European architects and convert our Swedish plots into European. This identification process has perhaps been one of the most important missions Europan has filled over the past twenty years, and still fills today. City planning offices and municipalities from all over Sweden – from Stockholm and Gothenburg to Mora and Östhammar – have the opportunity to open their local urban and architectural issues to international discussion. But let us return to the idea of anomalies in relation to the competition. As a form, the competition occupies the border zone between ideas and actual practice. Most competitions may be considered to be as much idea competitions as concrete proposals; quite simply, it is very difficult to draw a boundary between them – those projects that seem most utopian may in fact be those that become reality, as Rem Koolhaas taught us through his description of “dynamique d’enfer”, the dynamic from hell. In SMLXL we read about how OMA — just by presenting a revolutionary and, according to them, utopian proposal for EuroLille — could unify all stakeholders around a single grand idea. But what seems unique in the case of Europan is that this is repeated year after year and in so many different places around Europe that we have accumulated an enormous bank of ideas – an archive containing a wealth of ideas of what a city could be. All of this material is a gold mine for future research, with the opportunity to follow themes, concepts and approaches from the standpoint of a broad geographic spectrum and over a relatively long period of time. The city can be seen as a projected area for ideologies, financial structures, architectural developments and alternative social orders, but throughout history the city has also been used as a battleground between various power structures – from the medieval towers in the Tuscan village of the merchant families to the Central Business Districts of today’s cities, characterised by the contemporary global economy. All architectural activity in the city is shaped by a constant conflict between the object and its environment, or as some would choose to call it, between architecture (depending on how we define architecture) and urban plan. Thus the total quantity of Europan proposals, which can all be found between architecture and the plan, becomes a kind of encyclopedic work of contemporary European urban visions and ideas about future lifestyles. In this archive, we will also be able to see how the modern battles in contemporary urbanism have unfolded.

HELENA MATTSSON

EUROPANARKIVET: VISIONER AV DEN EUROPEISKA STADEN

EUROPANIC

“Slingrande rörelse”. Runner-up, E2, Jönköping, 1990-92. Anders Wilhelmsson & Henryk Marcinczak

väsentlig för uppkomsten av disciplinen urbanism. Tafuri lyfter fram Giovanni Battista Piranesis torrnålsstick Campo Marzio från 1761 som en symbolisk bild av staden eftersom den framställer det enskilda byggnadsobjektet som ett hot mot helheten – den individuella byggnadstypen överordnar sig stadens ordning. Här utspelas en strid mellan arkitekturen och staden; cellen och organismen; organet och kroppen. Varje kroppsorgan har fått en egen vilja och har påbörjat den ”naturliga” och ”koordinerade” kroppens nedbrytningsprocess; den ursprungliga organismen visar sig innehålla en mängd mindre kroppar som i sin tur innehåller minde kroppar o.s.v. Ett slags fraktalt inferno där varje helhet faller sönder i allt mindre delar, och varje objekt innebär ett hot mot den ”hela staden”. Den urbana teorin har enligt Tafuri kontrollerat objektens kaos genom att undertrycka det individuella arkitektoniska byggnadsverket och skapat planer för att binda dem samman till en helhet. Urbana teorier har skapat en analogi mellan två i själva verket helt skilda kategorier: mellan staden som icke-organisk, uppbyggd av fragment, och beroende av människans vilja, och naturen som en sammanhängande organisk process som är meningslös att kritisera. De konflikter och komplexiteter som hastigt växte i den moderna storstaden med kapitalismen och industrialiseringens framväxt kom att döljas av teorierna om en ”organisk stad” vilka framställer utvecklingen som ”nödvändig” och utan alternativ. Urbanismens uppgift var att övertyga om den objek-

tiva nödvändigheten av den moderna kapitalistiska storstaden, vilken, likt naturen, styrs av ett naturligt urval. De urbana konflikterna ska överbryggas och den organiska helheten ska rädda oss från ett infernaliskt kaos. Dessa teman, relationen mellan det organiska och det artificiella liksom mellan det fragmenterade och det sammanhängande, framträder också med all tydlighet i Europanförslagen. Tävlingen är också en uttalad plan- och arkitekturtävling – både det enskilda objektet och den större planen ska hanteras. I början låg fokus mer på byggnader, i första hand bostäder, medan det senare alltmer kommit att handla om hela den urbana situationen. Europan visar ett brett spektra på förslag hur denna mot sägelsefulla relation mellan byggnad och stad kan hanteras och hur motsättningen kan materiali seras. Här vill jag lyfta fram två arkitektoniska s trategier i de förslag som vunnit eller fått om nämnande i Sverige från tidigt nittiotal och framåt. Båda strategierna kan ses som metoder att överbrygga klyftan mellan organ och helhet, eller mellan arkitektur och plan, båda genom att använda vad vi kan kalla variationer av det o rganiska. Den första strategin är att hantera arkitekturen som en hel byggnadsk ropp, att knyta ihop en mängd bostäder till en gigantisk kropp, ofta organiskt formad i relation till naturen. Den andra är ett slags fragmentering av byggnadskroppen till bostadsceller, eller funktionselement, som tillsammans skapar en annan form av helhet.

I den första gruppen framträder kanske allra tydligast Anders Wilhelmsons och Henryk Marcinczaks ”runner-up”-förslag från Europan 2 1990-91, ”Slingrande rörelse”. Tomten i Jönköping präglas av två strukturer – sjukhusets ortogonala ordning och infrastrukturens topografiska och organiska system – och förslaget kombinerar dessa båda i en lång huskropp med en interiör ortogonal organisation och en e xteriör organisk form som följer landskapet. Förslaget har en mängd referenser till Le Corbusiers plan för Obus i Algeriet från 1930, dels genom att behandla det som finns på plats som en utgångspunkt för en ny struktur som binder samman alla delar till en ny. Men också genom att inkorporera en idé om ekonomi i det arkitektoniska systemet. Hos Le Corbusier skulle man kunna plugga in en bostadsenhet i den större strukturen vilken skulle kunna bytas ut och på så sätt konsumeras, medan man hos Wilhelmson och Marcinczak skulle kunna köpa bostadsyta per löpmeter i den slingrande kroppen. Ett annat förslag med liknande strategi finner vi i ett förslag från Europan 3, 1992-1994, av Anna Karin Edblom, Måns Elander och Johan Janssen. Projektet ”Sloping volume” på Stockholmstomten blev ”runner-up” på tomten i Hägersten, Stockholm. Även här samlas bostäderna i en byggnadskropp som får en funktion att binda samman element på tomten, i detta fall en fyrfilig väg som knyts ihop med en tunnelbanestation. Byggnaden löper längs med vägen och en hög kropp skapar en fasad mot gatan för att senare vika av in i en angränsande naturtomt, uppför backen

EUROPANIC

THE EUROPAN ARCHIVE: REVISITING VISIONS FOR THE EUROPEAN CITY

HELENA MATTSSON

“Sloping volume” Runner-up, E3, Stockholm, 1992-94 av Anna-Karin Edblom, Måns Elander & Johan Janssen

In Architecture and Utopia, architectural historian Manfredo Tafuri traces the conflict between architecture and city throughout history, highlighting it as essential to the emergence of the discipline of urbanism. Tafuri points to Giovanni Battista Piranesi’s drypoint engraving Campo Marzio from 1761 as a symbolic image of the city, because it portrays the individual building object as a threat to the whole – the individual building type trumps the order of the city. Here a battle is played out between architecture and the city, the cell and the organism, the organ and the body. Each body organ has its own will and has initiated the “natural” and “coordinated” body’s decomposition process; the original organism is found to contain a host of smaller bodies, which in turn contain smaller bodies, and so on. A kind of fractal inferno in which each whole disintegrates into smaller and smaller parts, and each object is a threat to the “entire city”. According to Tafuri, urban theory controls the chaos of the objects by suppressing the individual architectural structure and creating plans to bind them into a whole. Urban theories have created an analogy between two categories that are actually quite distinct: the city as non-organic, composed of fragments, and dependent on human will, and nature as a cohesive organic process that it is pointless to criticise. The conflicts and complexities that rapidly grew in the modern city with the emergence of capitalism and industrialisation came to be obscured by the theories of an “organic city”, presenting develop

ment as “necessary”, with no other alternative. The task of urbanism was to persuade people about the objective necessity of the modern capitalist city, which, like nature, is governed by natural selection. The urban conflicts must be overcome, and the organic whole will save us from infernal chaos. These themes, the relationship between the organic and the artificial, as well as between the fragmented and the cohesive, also clearly emerge in the Europan proposals. The competition is also an explicit plan and architectural competition – both the individual object and the larger plan must be considered. Initially the focus was more on buildings, primarily housing, while subsequently the focus shifted to address the entire urban situation. Europan shows a broad spectrum of proposals for how to treat this contradictory relationship between building and city, and how the conflict can be materialised. Here I would like to underscore two architectural strategies in the proposals that have won or received an honourable mention in Sweden from the early 1990s and onwards. Both strategies can be seen as ways to bridge the gap between organ and whole, or between architecture and plan, both by using what we can call variations of the organic. The first strategy is to treat architecture as an entire building body, to tie together a variety of dwellings into a huge body, often organically shaped in relation to nature. The second is a kind of fragmentation of the building body into residential cells, or functional elements which combine to create another form of whole.

The first group is perhaps most clearly represented by the runner-up proposal submitted by Anders Wilhelmsson and Henryk Marcinczak in Europan 2 1990-91, “Slingrande rörelse” [“Meandering motion”]. The plot in Jönköping is characterised by two structures – the orthogonal structure of the hospital and the topographic and organic systems of the infrastructure – and the proposal combines the two into one long building body with an interior orthogonal organisation and an exterior organic shape that follows the landscape. The proposal has an array of references to Le Corbusier’s plan for Obus in Algeria from 1930, in part by treating what is present on the site as a point of departure for a new structure that binds all the elements together, and in part by incorporating an idea about finances into the architectural system. In Le Corbusier, a residential unit could be plugged into the larger structure which could be replaced, and thus consumed, while in Wilhelmson and Marcinczak, housing area could be purchased by the metre within the meandering body. Another proposal with a similar strategy can be found in a proposal from Europan 3, 1992-1994, by Anna Karin Edblom, Måns Elander and Johan Janssen. The project “Sloping volume” on the Stockholm plot became runner-up on the site in Hägersten, Stockholm. Here too the homes are gathered in a building body that has the function of linking the elements of the plot, in this case a four-lane road that is linked together with an underground station. The building runs along the road and a tall body creates a facade

HELENA MATTSSON

EUROPANARKIVET: VISIONER AV DEN EUROPEISKA STADEN

EUROPANIC

politiska systemet, socialdemokratin. Arkitekten och planeraren Ludwig Hilberseimer som var verksam i Weimarrepubliken skriver i sin Grossstadtarchi tectur 1927: ”Storstadens arkitektur beror på en lösning som givits av två faktorer: den elementära cellen och den organiska helheten.” Den enskilda bygg naden blev endast en grad av sammansättningar från cell till stad hos Hilberseimer och på så sätt har den individuella byggnadskroppen överskridits. Det skulle finnas en växelverkan mellan den minsta delen och den största. För det politiska systemet innebar det en pendling mellan endast två kategorier, individ och samhälle, och alla gränser mellan klasserna skulle upplösas i en gradlös förändring mellan minsta och största sociala del. Den organiska metaforen inom arkitekturen kom att leda till en reduktion av de arkitektoniska skalorna.

”Nacka rings” Winner, E9, Nacka, 2007-08 av Merry del Val Olimpia och Jacobo Garcia-German

och vidare in i skogen ovanför. Kroppen får en mer organisk, slingrande karaktär när den svänger av in i naturen och den minskar också i skala. Byggnaden blir en sorts sammanhållande måttstock genom att taknivån är statisk och landskapet resning minskar på så sätt huskroppens höjd. En variant på det organiska temat kan vi finna hos ett flertal förslag som använder naturen som ett genererande element för att skapa en sammanhållen helhet. Merry del Val Olimpia och Jacobo Garcia-German utgår liksom ”Slingrande rörelse” och ”Sloping volume” från platsens topografi i sitt vinnande förslag ”Nacka rings” från Europan 9, 2007-2008. Här är det däremot inte själva byggnadskroppen som är sammanbindande utan istället är det infrastrukturen som är organiserande. Förslaget har en topologisk ordning snarare än en geometrisk, och det vägnät som försörjer området utvidgas i vissa fall, och materialiseras till byggnadskroppar eller offentliga platser, och i andra situationer smalnar av till mindre gator. Nätverket organiseras i tre ringar kring de kullar som finns på tomten och inom dess system bildas publika rum, bostäder, kommersiella lokaler liksom parkering och rekreationsområden. Som juryn påpekade i sitt omdöme skapar förslaget en ny vision för boende som varken har stadscentrets eller förortens form. Förslaget ”Camoflage” från Europan 6, 2000-2002, har en liknande kvalitet. I sitt förslag för Järfälla som fick hedersomnämnande, bygger Oscar Sten upp inte bara en materiell struktur utan också ett sätt att

leva – ett livsstilsboende som Sten beskriver det. Här, liksom i de tidigare förslagen, skapas en hel form med en tydlig identitet som får mig att tänka på den traditionella bruksmiljön. Utifrån framstår miljön som en struktur men inifrån uppfattas de enskilda delarna och de olika funktionerna, och i detta förslag blir det kanske allra tydligast att även denna strategi syftar till att skapa en överordnad helhet. Mellan en kommer siell volymhandel och ett naturskyddsområde skapar Sten en symbios mellan kulturhistorisk miljö och ett samtida bostadsområde. Ett arkeologiskt museum vävs samman med bostadsenheterna och bildar en helt ny funktionskategori där de boende tillsammans med brukarna av museet skapar en egen miljö. Flyttar man hit så väljer man att ingå i ett redan konstituerat sammanhang och målgruppen är enligt Sten en kunskapstörstande grupp som ges möjlighet till en miljö man som intresserad kan integrera i och samverka med. Att arkitekturen och staden formar och styr det sociala livet, liksom visionen om en livsstil eller samhällsordning (politisk och social) också styr den materiella formen, är teman vi kan följa genom historien. På ett liknande sätt som det materiella kaoset har blivit behärskat och kontrollerat av den urbana ideologin har också den sociala instabiliteten balanserats med hjälp av den organiska metaforen. Staden har i många fall utgjort en bild av den sociala ordningen. Till exempel i 1920-talets Weimarrepublik skulle staden, och även produktionsprocessen (massproduktionen), uttrycka samma organiska system som det

Om den ena strategin är att genom en hel sammanhållande byggnadskropp organisera alla inneboende delar (mestadels bostadsenheter) så är den andra att skapa en ram, en överordnad struktur eller en plan, för att sedan låta de enskilda cellerna organiseras enligt givet schema. Även denna så att säga Hilberseimerska lösning på konflikten mellan byggnadskropp (arkitektur) och stad kan vi finna prov på i Europans arkiv. I runner-up-projektet ”Linear and organic” av Leif Brodersen, Per Kraft och Jakob Strömholm från Europan 3, 1992-1994, presenteras ett ortogonalt system där huskropparna utgör en materialisering av strukturen medan det publika rummet skapas av tomrummen. Tomten i Helsingborg är tydligt avgränsad av vägar och det organiserande systemet skapar en värld för sig som avskiljer kvarteret med en skarp tydlighet från den omgivande staden. I öst-västlig riktning ligger bostadsenheterna på rad, i närmare bestämt tio rader, vilka bryts av det ”organiska tomrummet”, eller offentliga rummet, i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen är låg och det tycks som att varje bostadscell har fått sin egen kropp och att dessa sedan är inplacerade i den större strukturen och det framstår också som ett relativt flexibelt system då varje del skulle kunna tas bort eller läggas till utan att helheten förstörs, alltså i många bemärkelser ett Hilberseimerskt projekt. Sören Leth och Andreas Klok Pedersen använder en liknande strategi som ”Linear and organic” i sitt förslag för Gamlestadstorget i Göteborg, Europan 8, 2005-2006, men till skillnad från det förra så saknar detta projekt en tydlig överordnad struktur. Leth och Klok Pedersen dekonstruerar varje program in i minsta enhet, och låter så de större programmen falla sönder i mindre enheter och alla privata uterum (som innergårdar mm) så att säga ”sugs upp” av det omgivande offentliga rummet. Resultatet är en offentlig plats med ett antal fragmentariserade program utplacerade på ett till synes slumpvis och organiskt vis, nästan som träd i en skog. Funktioner blandas med varandra men alla behandlas på ett likartat vis – programmen är koncentrerade till en minimal yta och kring varje ”funktionskropp” finns en zon av aktivitet

De som väljer att leva här söker någotFOTOMONTAGE utöver det vanliga boendet, en form av livstilsboende i en unik historisk miljö påverkad av museets verksamheter. En miljö mer verklig än verkligheten. Vår målgrupp är inte den exklusiva utan den kunskapstörstande. Tanken är att de med ett starkt intresse för det som FASAD de sysslar med i arbetet eller på fritiden skall ges tillgång till en miljö där man som intresserad kan interagera.

IDÉBILD

EUROPANIC

LGH 6:a

Offentligt-privat gränser suddas ut

THE EUROPAN ARCHIVE: REVISITING VISIONS FOR THE EUROPEAN CITY

HELENA MATTSSON

FASAD 3

iDEBILD

SEKTION A-A

0578

CAMOUFLAGE fOTOMOMTAGE

Förslaget

iDEBILD FOTOMONTAGE

Arkeodromen (områdets inre gårdar) fungerar som en hand där varje nger (utbildning, forskning, utställningar, varumottagning, arkiv etc.) kan få sin egen entré mot en egen situation. Men handen är en helhet; Arkeodromen. Rörelsen genom musèet sker i nord östlig riktning genom olika zoner i detta friluftsmuseum. Inne bland utställningar eller utomhus bland fullskaleexperiment eller utgrävningar. Flödet är fritt men fungerar cirkulerande så besökaren återkommer till huvudentrén. Arkeodromen är uppbyggt av olika delar av öppenhet, delar som bara betalande publik har tillgång till eller delar där allmänheten har fullt tillträde och insyn.

Byggnaderna, bostäder och arkeodrom ligger i nordostlig/ sydvästlig riktning i sydslänten för att få bra ljusförhållanden. Även äldre tiders bebyggelse använde sig av denna riktning, då påverkad av jordstrålning. Riktningen får även området att öppna sig mot kvartersstaden och ger en särskiljning gentemot volymhandelsområdet. Förslaget är uppbyggt kring elementen byggnader, gränser och platser.

social order. For example, in the Weimar Republic of the 1920s, the city, and even the production process (mass production), were to express the same organic system as the political system, social democracy. Architect and planner Ludwig Hilberseimer, who was active in the Weimar Republic, writes in his Grossstadtarchitectur 1927: “Urban architecture depends on a solution provided by two factors: the elementary cell and the organic whole.” The individual building became just one degree in the assembly process from cell to city for Hilberseimer, thus overstepping the individual building body. There would be interplay between the smallest and the largest parts. For the political system this entails vacillation between just two categories, the individual and society, and all boundaries between classes would 3.be dissolved in a continuum of change between the greatest and the least in the social order. The organic metaphor within the architecture would lead to a reduction of the architectural scales.

Byggnaderna / boendet är alltid vända både mot den mer allmänna yttre zonen varifrån angöring sker, samt inåt mot Arkeodromen. De boende står alltid med en fot i historien och en i nuet. Förhållandet är jämbördigt mellan musèets och de boendes aktiviteter i den inre zonen. Gränserna och platserna är till för att begränsa men även att överbygga och skapa nya sätt att leva. Gränserna beskrivs med olika element. Gräsvallar, gärdsgårdar, stenmurar, olika beroende på vilken front eller i vilket sammanhang. Platserna de• nieras av sädesfält, odlingar, ängar, gräs, hårdgjorda ytor, trädgårdar eller vatten. Förslaget förespråkar dessutom en anläggningstanke där alla

byggnader och element tillhör ett större dvs2002-04 museets ”Camoflage” Honorary mention, E6,formspråk, Järfälla, av Oscar Sten. byggnader och bostäder är olika i storlek men har samma karaktär. FOTOMONTAGE

Huvudbyggnad museum

to the street that later gives wayParkering to an adjacent natural plot, up the hill and into the woods above. The body gains a more organic, meandering character when it swerves off into nature, as it also decreases in scale. The building becomes a sort of unifying yardstick as Arkeodrom the level of the roof remains static while the height of the building body decreases as it meets the rising Arkeodrom landscape. Hårdgjord En stenmur omsluter anläggningen mot

yta (väg och parkering

handeln We can find a volym variation of the organic theme in several proposals that use nature as a generating element to create a cohesive whole. Like “Meandering motion” bostäder and “Sloping volume”, Merry del Gräsvall Val Olimpia and Jacobo Garcia-German Enuse the topography of the jordvall omsluter anläggningenin mottheir den site as a point of departure winning proposal framtida bebyggelsen “Nacka rings” from Europan 9, 2007-2008. Here, however, it is not the body of the building itself that plays a connecting role, but rather the infrastructure that plays an organisational role. The proposal is based on an order that is topological rather than Arkeodrom geometric; the road network that supplies the area is extended in some cases, and materialised into buildArkeodrom ing structures or public places, while in other situations it narrows into smaller streets. The network is organised into three rings around the hills on the plot, forming public spaces, housing, commercial space, parking and recreation areas, all within its system. As the jury pointed out, this proposal creates a new residential vision that does not assume the form of either city centre or suburb.

vill ge:

2002, has a similar quality. In his proposal for Järfälla, Gärdsgårdar bildar gränser which garnered an honourable mention, Oscar Sten mot den öppena skogen not only constructs a material structure, but also creates a way of life – “lifestyle as he describes Treliving” situationer it. Here, as in earlier proposals, a complete form has been created with a distinct identity reminiscent of the traditional mill environment. From without, the Arkeodrom environment appears to be a structure, but from within, individual parts and different functions are perceived, and in this proposal it is abundantly clear that this strategy also aims to create an overarching whole. In the ground between a highly commercial area and a nature reserve, Sten creates a symbiotic relationship between historical milieu and contemporary neighbourhood. An archaeological museum is intertwined with residential units to form a new 1:1000 function category in which the residentsSITUATIONSPLAN along with till bostäderna sker ifrån alla fronter, men till största del och framför allt med bil från två theEntré of i nord/nordväst the museum create their ownbilenvironnya users angörande vägar och sydväst. Dessa har till uppgift att omdirigera • ödet till de större framfarterna i området ( t ex Enköpingsvägen), speciellt i en nära framtid när den större stadsomvandlingen på • ygfältet är genomförd. Detta gör att hela anläggningen agerar buffert åt det ment. People move tomellan become part naturskyddsområde somwho vetter mot norr. På såhere ett interagerande det naturområde som sätt • nnschoose ger anläggningen en fri • ank mot natur, frisk luft samt till anläggningen som skyddar denna lunga. of Förslaget an already established context and, according to knyter an till den omgivande bebyggelsen och bemöter varje situation speci• kt: Mot nordväst en något större skala där byggnader och enhetliga stenmurar skapar ett uttryck för att bemöta större skala. Sten, thevolymhandels targetområdets group is the intellectually curious Mot norr öppnar sig förslaget med enklare staket och gärdsgårdar med en större grad av öppenhet till anläggningens inre. who areochoffered environment into which they as Mot sydost den annalkande an kvartersstrukturen möter gröna vallar med parkering på ena sidan. Dessa ger de boende skydd mot både buller och insyn och ger anläggningen ett enhetligt yttre. interested parties andav interact. Parkering för boende och museetscan personalintegrate ansluter i ytterkanterna området. Varje boende kan

ånare och brukare skydd och tillhörighet i en större ng vilket museet och bostädernas mix möjliggör. e kostym att tillhöra i detta gränsland mellan iell volymhandel i stor skala och det vidsträckta naturskyddsområdet. I dettaAsnyckelläge blir a theme that repeats throughout history, archithe city form and govern social life, just punkten än mer delikat med tecture denandannalkande as the vision of a lifestyle or social order (political ktur som bildar ny front i sydost. and social) also governs the material form. Just as The proposal “Camouflage” from Europan 6, 2000-

dessutom köra fram till sin port på en hård gjord yta för in och urlastning. Arkeodromen / museet vänder sin front med besöksparkering mot volymhandelsområdet och minskar därmed effekterna av skalskillnaderna.

Anläggningen utnyttjar tomtens vegetation och topogra• . Varje del får följa och påverkas enskilt av det lokala förhållandet i den större strukturen.Entré till bostäderna sker ifrån alla fronter, men till största del och framför allt med bil från två nya angörande vägar i nord/nordväst och sydväst. Dessa har till uppgift att omdirigera bil • ödet till de större framfarterna i området ( t ex Enköpingsvägen), speciellt i en nära framtid när den större stadsomvandlingen på • ygfältet är genomförd. Detta gör att hela anläggningen agerar buffert åt det naturskyddsområde som vetter mot norr. På så sätt • nns ett interagerande mellan det naturområde som ger anläggningen en fri • ank mot natur, frisk luft samt till anläggningen som skyddar denna lunga. Förslaget knyter an till den omgivande bebyggelsen och bemöter varje situation speci• kt: Mot nordväst en något större skala där byggnader och enhetliga stenmurar skapar ett uttryck

för material att bemöta volymhandels områdets störrebeen skala. theMot chaos has mastered or controlled norr öppnar sig förslaget med enklare staket och gärdsgårdar med en större grad av öppenhet till anläggningens inre. Mot sydosturban och den annalkande kvartersstrukturen vallar med parkering på ena sidan. Dessa byger the ideology, so möter toogrönahas social instability de boende skydd mot både buller och insyn och ger anläggningen ett enhetligt yttre. been balanced withpersonal theansluter aid iof the organic metaphor. Parkering för boende och museets ytterkanterna av området. Varje boende kan dessutom köra fram till sin port på en hård gjord yta för in och urlastning. / museet vänder sin front med besöksparkering mot volymhandelsområdet In Arkeodromen many cases, cities have reflected an image of the och minskar därmed effekterna av skalskillnaderna.

a dessa situationer leder oss till följande slutsats: SITUATIONSPLAN 1:400

If the strategy on the one hand is to use an entire cohesive building body to organise all intrinsic components (mostly residential units), then the other is to create a framework, an overarching structure or a plan, and then allow the individual cells to become organised according to the given scheme. And we can even find examples of this “Hilberseimer solution” to the conflict between building body (architecture) and city in the Europan archives. The runner-up project, “Linear and organic” by Leif Brodersen, Per Kraft and Jacob Strömholm from Europan 3, 19921994, presented an orthogonal system in which the buildings comprise a materialisation of the structure, while the empty spaces create the public space. The plot in Helsingborg is clearly delineated by roads and the organising system creates a world unto itself that separates the neighbourhood with distinct clarity from the surrounding city. The housing units are lined up in an East-West direction, more precisely in ten rows, which are broken by the “organic vacuum”, or public space, in a north-south direction. The buildings are low and each residential cell seems to have its own body inserted into the larger structure, and it also appears to be a relatively flexible system in which each part could be removed or added without destroying the whole, thereby meeting the criteria of a “Hilberseimer project” in many respects. Sören Leth and Andreas Klok Pedersen use a strategy similar to “Linear and organic” in their proposal for Gamlestadstorget in Gothenburg (Europan 8, 2005 to 2006), but in contrast to the former, this project lacks a clear overarching structure. Leth and Klok Pedersen deconstruct each programme down to the smallest unit, and allow the larger programmes to disintegrate into smaller units and all private outdoor spaces (such as courtyards, etc.) to be “absorbed” by the surrounding public space. The result is a public place with a number of fragmentation-based programs located in a seemingly random and organic manner, almost like trees in a forest. Functions are

Anläggningen utnyttjar tomtens vegetation och topogra• . Varje del får följa och påverkas enskilt av det lokala förhållandet i den större strukturen.

skall utifrån uppfattas som en enhetlig struktur

HELENA MATTSSON

EUROPANARKIVET: VISIONER AV DEN EUROPEISKA STADEN

”Linear and organic”. Runner-up, E3, Helsingborg, 1992–94. Leif Brodersen, Per Kraft & Jakob Strömholm.

markerad i det offentliga rummet, likt ringar på vattnet. Projektet är uppbyggt som en byggsats vilken tycks kunna fogas ihop på en mängd sätt, och det framställda förslaget är endast en variant. Det sista projektet jag vill lyfta fram i denna grupp är ”Symbiotic landscapes” från Europan 10, 20092010, gjort av Fransisco Antonio García Pérez, Dorata Maria Karazynska, Salvador Ubago Palma och Maria de Las Nieves Reina. I detta förslag för utveckling av Lerum arbetar förslagsställarna med ett antal element. På ett liknande sätt som ”Linear and organic” är projektet uppbyggt som en byggsats där de enskilda elementen är redovisade. Elementen har skilda skalor och funktioner som t ex vertikal parkering, information (en kiosk), matlagning, mötespunkt, sovrum, toalett och förråd. Området är indelat i fyra så kallade landskap, vilka visar fyra olika strategier för hur den befintliga kontexten kan integreras med de nya elementen och på så sätt skapa ett nytt urbant landskap. Här är den övergripande ordningen ett ortogonalt nät som elementen är inplacerad i på ett till synes slumpvis sätt. De olika funktionselementen är alla självständiga objekt, som brickor i ett spel där brickor kan läggas till och dras ifrån utan att helheten förstörs. Relationen mellan del och helhet är ett av de mest grundläggande teman genom arkitekturhistorien och teorin. Frågeställningar kring arkitekturens kompositionstekniker är naturligtvis något varje skapande arkitekt måste ta ställning till: På vilket sätt

ska helheten byggas upp? Vilka regler och principer ska styra dessa sammansättningar? Skiftena från gotiken till renässansen; från barocken till nyklassicismen; från modernismen till postmodernismen har alla inbegripit en nyläsning av delens relation till helheten. Detta gäller från minsta del till största, från den enskilda byggnaden till hela staden och idag allt oftare även större geografiska territorier som inbegriper en mängd städer. I denna korta reflektion över Europans breda projektarkiv valde jag att betrakta ett antal förslag utifrån denna grundläggande problematik, men denna bank av information står öppen för alla tänkbara analyser av arkitekturen och staden, både den historiska och den framtida. Jag inledde med att betona betyadelsen av Europan som en anomali, som ett undantag eller en avvikelse, och jag hoppas också att Europanarkivet kan få ett värde som en avvikande materialbank – som ett arkiv som blottlägger tankar och idéer som inte fick plats i undervisningen eller inom de gängse etablerade arkitekturtävlingarna.

EUROPANIC

THE EUROPAN ARCHIVE: REVISITING VISIONS FOR THE EUROPEAN CITY

HELENA MATTSSON

Honorable mention, E8, Göteborg. Søren Leth & Anderas Klok Pedersen

”Symbiotic landscapes”. Honorable mention, E10, Lerum, 2009–10. Fransisco Antonio García Pérez, Dorota Maria Karazynska, Salvador Ubago Palma & Maria de las Nieves Reina

mixed together, but all are treated in a like manner – the programmes are concentrated to a minimal space and each “function body” is distinguished by a zone of activity surrounding the public space, resembling rings on water. The project is designed as a kit that can be assembled in a variety of ways, and the proposal at hand represents just one variant.

history and theory. Issues surrounding composition techniques of architecture are of course something every creative architect must address: In what way should the whole be built? What are the rules and principles to guide these structures? The transitions from Gothic to Renaissance, from Baroque to neoclassicism, from modernism to postmodernism, have all entailed a new vision for the relationship between part and whole. This applies from smallest to largest, from the individual building to the entire city, and now more and more even to large geographic territories that encompass many cities. In this brief reflection on the extensive Europan project archive, I chose to consider a number of proposals based on this fundamental problem, but this bank of information is open to all conceivable analyses of architecture and the city, both historical and future. I began by emphasising the importance of Europan as an anomaly, as an exception or deviation, and I also hope that the Europan archive will gain value as a different kind of material bank – as an archive that reveals the thoughts and ideas that did not fit in the classroom or in traditional established architectural competitions.

The last project I would like to highlight in this group is “Symbiotic landscapes” from Europan 10, 20092010, by Francisco Antonio García Pérez, Dorata Maria Karazynska, Salvador Ubago Palma and Maria de Las Nieves Reina. In this proposal for developing Lerum the entrants work with a number of elements. Similar to “Linear and organic”, the project is built as a kit in which the individual elements are presented. The elements have different scales and functions, such as vertical parking, information (a kiosk), cooking, meeting place, bedroom, bathroom and storage. The area is divided into four so-called landscapes, which show four different strategies for how the existing context can be integrated with new elements, thus creating a new urban landscape. Here the overarching order is an orthogonal network into which the elements are placed in a seemingly random fashion. The various functional elements are all independent objects, like chips in a card game, where the chips can be added and subtracted without destroying the whole. The relationship between part and whole is one of the most fundamental themes permeating architectural

LEIF BRODERSEN

VÄRLDENS STÖRSTA KONSTNÄRLIGA FORSKNINGSPROJEKT?

VÄRLDENS STÖRSTA KONSTNÄRLIGA FORSKNINGSPROJEKT? LEIF BRODERSEN, ARKITEKT OCH PRODEKAN, ARKITEKTURSKOLAN, KTH, STOCKHOLM

Europan har kommit att bli ett av världens mest omfattande konstnärliga forsknings- och idéutvecklingsprojekt. Mängden av alla inlämnade tävlingsbidrag sedan starten omfattar kring 25 000 förslag varav över 2 000 är belönade och dokumenterade! Som skolchef för KTH:s Arkitekturskola har jag under många år noterat vilken oerhört stor betydelse de olika resultatkatalogerna har haft för både studenter och lärare i det dagliga arbetet vid ritborden – inte minst som inspirerande källa för nya idéer, skiss metoder och kommunikation. Många Europanförslag har kommit att bli viktiga och bestående referenser i arkitekturdiskursen. Den stora mängden projekt som redovisas spänner i ett fält från ren konstnärlig grundforskning till mer tillämpade konkreta gestaltningsförslag. Dessutom utgör den unikt stora mängden dokumenterat material från två decennier i sig ett fantastiskt forskningsmaterial för framtida forskare i arkitektur och urbanism liksom i dess historia och teori. De analyserande texter som olika experter bifogat resultatkatalogerna är en bra ingång i detta ämne. En huvudinvändning mot Europan som fenomen och tävlingsform är att nästan ingenting blir byggt och mycket lite blir förverkligat. Kritiken bygger på en missuppfattning eftersom de flesta tävlingsuppgifter inom Europan är inriktade på idé- och stads-

EUROPANIC

utveckling i tidiga skeden. Om man går igenom de projekt som belönats i Sverige upptäcker man att många av planidéerna faktiskt har implementerats efter en lång planprocess. Och i många fall har de vinnande kontoren erhållit andra uppdrag och på så sätt kunnat etablera och utveckla sina egna kontor. Men det intressantaste är den indirekta betydelsen av de belönade arkitekternas konstnärliga forskning och idéutveckling. Många av de projekt som belönats under åren har tidigare än många andra lyckats formulera och besvara viktiga samtidsfrågor inom arkitektur och stadsutveckling. Resultatkatalogerna har utgjort ett viktigt referens- och utvecklingsmaterial både inom ämnet och för professionen. Nya specifika idéer som presenterats av en ung belönad arkitekt i ett land har därefter realiserats av flera olika arkitekter i andra länder. Det har ibland gått så långt att Europan blivit självrefererande genom att vissa nya förslag har travesterat tidigare vinnare. Om man ser tillbaka på Europans utveckling sedan tidigt 1990-tal, vilka viktiga idéer har lanserats och utvecklats? Vilka tendenser kunde man märka i början och vilka kan man se nu? Jag skall här kortfattat försöka beskriva och exemplifiera denna utveckling med en tyngdpunkt på de svenska tävlingstomterna. Materialet är mycket stort och uppgifterna är lika specifika och heterogena som de belönade förslagen behandlar olika ämnen och har helt olika fokus. Vissa arkitekter har beskrivit hur de utvecklat nya verktyg; arbetsmetoder för analys och för gestaltningsprocessen i sina förslag, andra har fokuserat på utveckling av nya typologier, nya strategier och spelregler för planering, ny digital morfologi, ny hållbar teknologi, sociala innovationer, utveckling av demokratiska politiska planprocesser, innovativ fastighetsbildning, nya former för representation och kommunikation, kritisk utveckling av hållbarhets begreppen, utveckling av nya boendeformer , innovativa transport- och trafiklösningar, transformation och re-programmering av urbana barriärer, industriområden, militärbaser och hamnar m.m. Under de tjugo år som tävlingen arrangerats har utvecklingen gått från att belysa specifika konkreta stadsutvecklingsuppgifter till att allt mer omfatta hållbar utveckling i dess mest komplexa innebörd. Europan på 2010-talet har kommit att delta i utvecklingen av hållbar stadsutveckling genom att visa innovativa exempel på attraktiva, gröna, urbana boendeformer med intensivt stadsliv, ofta i förtätade, diversifierade blandstäder. I dessa stadslandskap erbjuds all tänkbar service och goda kommunikationer – samtidigt som gröna stadsrum, innergårdar, balkonger och terrasser starkt präglar stadsbilden. I många fall har en helt ny och aktuell frågeställning tidigt introducerats i denna tävling, för att efter en tid dyka upp i övrig arkitekturdiskurs. Jag ger här några exempel på sådana områden som jag uppfattat är emblematiska för ämnesutvecklingen inom arkitektur och stadsbyggnad under de senaste decennierna.

EUROPANIC

THE WORLD’S BIGGEST ARTISTIC RESEARCH PROJECT?

THE WORLD’S BIGGEST ARTISTIC RESEARCH PROJECT? LEIF BRODERSEN, ARCHITECT AND DEAN, SCHOOL OF ARCHITECTURE, KTH, STOCKHOLM

Europan has become one of the world’s most comprehensive artistic research and conceptual development projects. Since its inception, about 25,000 entries have been proposed and more than 2,000 have garnered awards and been documented. As Dean of the KTH School of Architecture, over the years I have taken note of how the various result books have exerted tremendous influence on both students and teachers in their daily work at the drawing board – including as an inspirational source of new ideas, drawing methods and communication. Many Europan proposals have become prominent, enduring references in the architectural discourse. The large number of projects presented range over a broad area from pure artistic basic research to applied concrete design proposals. Moreover, the uniquely vast quantity of documented material spanning two decades comprises a fabulous resource for future researchers in architecture and urbanism, as well as history and theory. The analytical texts that various experts have included with the result books serve as an excellent introduction to this subject. A major objection to Europan as a phenomenon and form of competition is that almost nothing is built and few projects become realised. Such criticism is based on a misconception since most competition projects within Europan focus on ideas and urban development in early stages. A review of projects that garnered awards in Sweden reveals that many of the planning ideas actually were implemented

LEIF BRODERSEN

after a lengthy planning process. And in many cases, the winning agencies were commissioned for other projects and thereby able to establish and develop their own practices. But the most interesting outcome is the indirect impact of the award-winning architects’ artistic research and concept development. Over the years, many of the award-winning projects have been ahead of their time, articulating and resolving contemporary issues in architecture and urban development. The result books have served as an important reference and development material both within the field and for the profession. Specific new ideas presented by a young awardwinning architect in one country have subsequently been realised by several different architects in other countries. Europan has sometimes gone so far as to become self-referential in that certain new proposals have caricaturised previous winners. Looking back on the development of Europan since the early 1990s, what important ideas have been launched and evolved? What trends could be identified early on and which ones can we see now? I will try to briefly describe and illustrate this development with an emphasis on the Swedish competition sites. The material is enormous and the assignments are as specific and heterogeneous as the winning proposals’ treatment of various subjects from highly diverse points of view. Some architects have described how they developed new tools: work methods for analysis and for the design process in their proposals; others have focused on developing new typologies, strategies and rules for planning, new digital morphology, new sustainable technology, social innovations, development of democratic policy planning processes, innovative real property formation, new forms of representation and communication, critical development of sustainability concepts, development of new housing, innovative transport and traffic solutions, transformation and re-programming of urban barriers, industrial areas, military bases and ports. Over the twenty years that the competition has been held, the trend has shifted from featuring concrete urban development projects towards an increased focus on sustainable development in the most complex sense of the concept. Europan in the 2010s has become a participant in the evolution of sustainable urban development by presenting innovative examples of attractive, green, urban housing solutions with intense city life, often in dense, diversified multifaceted cities. These urban landscapes offer every conceivable service and good communications – while green urban spaces, courtyards, balconies and terraces strongly define the cityscape. In many instances, this contest has pioneered completely new and relevant current issues, which in time have resurfaced in other architectural discourse. I would like to present examples of areas that I consider to be emblematic of developments in architecture and city planning in recent decades.

LEIF BRODERSEN

VÄRLDENS STÖRSTA KONSTNÄRLIGA FORSKNINGSPROJEKT?

EUROPANIC

LINJÄRA STRUKTURER OCH STRIPPADE LANDSKAP

LINEAR STRUCTURES AND STRIPPED LANDSCAPES

Många tävlande har undersökt hur en linjär organisation kan komplettera och interagera i ett stadslandskap. Med inspiration från linjära, ortogonala jordbruksslapptäcken har många projekt utvecklats – medan andra arkitekter utforskat ondulerande, organiska, linjära strukturer som följer topografin eller skapar helt nya ordningar.

Many contestants have investigated how a linear organisation can complement and interact in an urban landscape. Several projects have found inspiration in linear, orthogonal agricultural patchwork quilts, while other architects have explored undulating, organic, linear structures that adhere to the topography or create an entirely new order.

Exempel: Jönköping E2 (Runner-up) – Anders Wilhelmson och Henryk Marcinczak (S) Järfälla E6 (Runner-up) – Augustin SebastianRivera, Elisabeth Sjödahl m.fl. (E)

Examples: Jönköping E2 (Runner-up) – Anders Wilhelmson and Henryk Marcinczak (S) Järfälla E6 (Runner-up) – Augustin SebastianRivera, Elisabeth Sjödahl et al. (E)

EUROPANIC

THE WORLD’S BIGGEST ARTISTIC RESEARCH PROJECT?

LEIF BRODERSEN

HENGELO, NEDERLAND

SUBURBAN

The urban proposal tries to act like a transition element between town and suburbia, addressing the question of how to transform a suburb into a sustainable urban district. The main idea is to find a varied and innovatory solution, flexible enough to integrate itself with the existing attractive villas environment, and at the same time, to endow the central ring with an own characteristic and recognisable profile.

The combination COURTS acting lik SPACE, gives the different position in the site in the each place in the groundfloor in re

MINDRE MEGA-STRUKTURER Att ge en ny del av ett stadslandskap en egen s pecifik identitet har undersökts av många tävlande arkitekter. Ofta har detta kombinerats med en s trategi där en innovativ mega-struktur blivit ett fördelaktigare alternativ till ordinära stadskvarter eller vanliga fristående bostäder i förortspark. Exempel: Stockholm E3 (Runner-up) – Anna Karin Edblom, Måns Elander, Johan Janssen (S) Hengelo E7 (Vinnare) – Kurt van Belle (B) Patricia Medina Prieto (E)

HENGELO, NE

volumes with big patio-terraces in contact with the outside green areas, keeping the individuality and without the worries of the private garden maintenance. The different typologies are loft, panorama-loft, combinedSMALLER MEGA-STRUCTURES house, casco-row-house all of them with optional home-work Providing a unique specific identity to a new part ateliers and house with working units. of an urban landscape is a concept that many competing architects have explored. This approach has often been combined with a strategy in which an innovative mega-structure has become a more attractive alternative to ordinary neighbourhoods or typical freestanding homes in suburban parks. Examples: Stockholm E3 (Runner-up) – Anna Karin Edblom, Måns Elander, Johan Janssen (S) Hengelo E7 (Winner) – Kurt van Belle (B) Patricia Medina Prieto (E)

LEIF BRODERSEN

VÄRLDENS STÖRSTA KONSTNÄRLIGA FORSKNINGSPROJEKT?

EUROPANIC

FRAGMENTERADE KVARTER Vilka kvaliteter uppstår om ett kvarter dekonstrueras och fragmenteras? Denna fråga har varit föremål för många intressanta undersökningar som visat hur gränsen mellan ute och inne kan varieras och där gränsen mellan privat, halvprivat och offentligt kan differentieras och göras mer sammansatt och värdefull. Exempel: Trollhättan E4 (Vinnare) – Anders Wilhelmson m.fl. (S) Göteborg E8 (Hedersomnämnande) – Sören Leth och Andreas Klok Pedersen (DK)

FRAGMENTED NEIGHBOURHOODS What qualities will arise from the deconstruction and fragmentation of a neighbourhood? This issue has been the subject of many interesting studies showing how the boundary between indoors and outdoors can be varied and where the lines separating private, semi-private and public can be drawn to make the area more cohesive and valuable. Examples: Trollhättan E4 (Winner) – Anders Wilhelmson et al. (S) Gothenburg E8 (Honorable Mention) – Sören Leth and Andreas Klok Pedersen (DK)

100

EUROPANIC

THE WORLD’S BIGGEST ARTISTIC RESEARCH PROJECT?

LEIF BRODERSEN

STRUKTURER AV FIGURATIVA SUBJEKT I en ambition att skapa personlighet, poetisk identitet och nya rumsliga sammanhang har många projekt utvecklats som svar på frågan hur ny urban morfologi kan förenas med kraven på en hållbar stadsutveckling. Dessa strukturer varierar mellan mer organiska och mer kristallina former. Exempel: Pärnu E7 (Runner-up) – Klas Moberg, Andres Holmer och Jenny Andersson (S) Lerum E10 (Vinnare) – Marco Pusterla (I) och Jesús Mateo (E)

STRUCTURES OF FIGURATIVE SUBJECTS With the intent to create personality, poetic identity and new spatial context, many projects are developed in response to the question of how new urban morphology can be reconciled with the requirements of sustainable urban development. These structures range from organic to more crystalline forms. Examples: RUNNER-UP Pärnu E7 (Runner-up) – Klas Moberg, Andres Holmer and Jenny Andersson (S) Klas Moberg (S) architect Lerum E10 (Winner) – Marco Pusterla (I) Anders Holmer (S) architect and Jesús Mateo (E) Jenny Andersson (S) architect

MEADOWS EDGE The project attempts to navigate the inherent discontinuities of the urban periphery by proposing a strategy of “islands” – clearly delimited zones of development that foster community identity while accepting the diffuse nature of the suburban landscape. The competition site is henceforth interpreted as the consolidated edge of a new urbanised island whose prospective programme and strategic location define a critical node of social intensification within the peripheral territory of

PÄRNU, EESTI the city. Structured as an alternating rhythm of solid and void spaces, the project develops a permeable threshold to the existing neighbourhood, as well as a spatial and programmatic graduation from the future park to the ring road. The solid spaces involve a system of interwoven cluster blocks that open to the low-rise houses in the north while defining a more continuous edge facing the planned commercial centre and housing in the south.

101

LEIF BRODERSEN

VÄRLDENS STÖRSTA KONSTNÄRLIGA FORSKNINGSPROJEKT?

EUROPANIC

MIKROBIOLOGI OCH GRÖNA PROJEKT Att tillföra grönska i form av bevuxna byggnads element, nya former av gaturum, skogsliknande parker, självodlade gårdsrum, stora balkonger och soliga terrasser – är något som präglat de senaste årens utveckling. Att de offentliga rummen gynnas av de privata uteplatserna är en central utgångspunkt, liksom konsekvenser av en utökad lokal matproduktion. Många förslag har tagit sin utgångspunkt i en mikrobiologisk formvärld. Exempel: Jyväskylä Äijälä E6 (Vinnare) – Christina Diez Moreno och Efrén Garcia Grinda (E) Karlskrona E6 (Hedersomnämnande) – Sasa Bradic m.fl. (A)

MICROBIOLOGY AND GREEN PROJECTS Adding greenery in the form of overgrown structural materials, new types of street spaces, forest-like parks, self-seeding courtyards, large balconies and sunny terraces has characterised developments in recent years. Allowing public spaces to benefit from private outdoor spaces is a central theme, as are the advantages of expanded local food production. Many proposals use microbiological forms as a point of departure. Examples: Jyväskylä Äijälä E6 (Winner) – Christina Diez Moreno and Efrén Garcia Grinda (E) Karlskrona E6 (Honorable Mention) – Sasa Bradic et al. (A)

102

EUROPANIC

THE WORLD’S BIGGEST ARTISTIC RESEARCH PROJECT?

LEIF BRODERSEN

103

LEIF BRODERSEN

104

VÄRLDENS STÖRSTA KONSTNÄRLIGA FORSKNINGSPROJEKT?

EUROPANIC

THE WORLD’S BIGGEST ARTISTIC RESEARCH PROJECT?

NYA STRATEGIER OCH SPELREGLER FÖR GESTALTNING OCH PLANERING

NEW STRATEGIES AND RULES FOR DESIGN AND PLANNING

Som ett led i en strävan mot en alltmer differentierad blandstad har många tävlingsförslag utvecklat nya planeringstrategier genom att föreslå nya spelregler och beskriva vilka fördelar de ger. I vissa fall kan själva fastighetsbildningen och kvartersindelningen vara en nyckel till ökad mångfald. I andra fall är det själva planprocessen och det demokratiska samtalet som föreslås utvecklas. Att hitta ett antal viktiga spelregler för ett specifikt projekt är ett fenomen som starkt utvecklats inom Europan de senaste åren – inte minst i avseende på hur en analys eller en genomgående idé illustreras på ett grafiskt tydligt och kommunikativt sätt.

As part of the struggle towards a more differentiated multifaceted city, many design proposals have developed new planning strategies by suggesting new rules and describing the advantages they confer. In certain cases, the actual real property formation and division into neighbourhoods can be the key to increased diversity. In other cases, the actual planning process and the democratic discourse need to be developed. Finding a number of key ground rules for a specific project is a strongly growing trend within Europan in recent years – especially regarding how an analysis or permeating theme can be illustrated in a graphically clear and communicative way.

Exempel: Växjö E6 (Vinnare) – QPG (S) Varberg E8 (Vinnare) – Karl Ljungberg, Anna Rämnert och Lotta Magnusson (S)

Examples: Växjö E6 (Winner) – QPG (S) Varberg E8 (Winner) – Karl Ljungberg, Anna Rämnert and Lotta Magnusson (S)

LEIF BRODERSEN

105

106

107

ALICE B BROWN

PROFIL

EUROPANIC

Fängelset, Gävle. Befintlig byggnad. The Prison, Gävle. Existing building.

PROFILE:

ALICE B BROWN

BESKRIV KORTFATTAT GRUNDIDÉERNA I ERT FÖRSLAG. VILKA VAR DE STÖRSTA UTMANINGARNA OCH HUR HANTERADE NI DEM? ”Vi valde Gävle eftersom vi gärna ville utforma en plan för en plats med en befintlig byggnad. Vi sökte en plats med utmanande begränsningar, och en intressant byggnad att arbeta med. I vårt förslag bevarades en rad nyckelelement från den befintliga platsen som en förankring för den nya planen. Den omgivande fängelsemuren revs delvis för att öppna upp valda vyer och göra platsen mer tillgänglig. Förhållandet mellan muren och de nya bostäderna utforskades i en mängd olika gestaltningar, med skiftande karaktär på den angränsande gatan och

108

ett utbud av olika typer av bostäder. Hur vi hanterade problemet med platsens genomtränglighet och murens karaktär var avgörande för att resultatet skulle bli ett exempel på lyckad urban design. Utöver de omgivande ”murbyggnaderna” föreslog vi bostäder inom själva fängelsebyggnaden. Detta inbegrep att ta bort den mycket begränsade fängelsecellstrukturen och infoga en ny lätt konstruktion mellan fängelsebyggnadens gavlar, vilande på den befintliga bottenvåningen. I arbetet med detta försökte vi uppnå en balans i fråga om rivning av delar av det historiska byggnadsverket, ett beslut som gillades av Europans jury, men som i slutändan inte godkändes av de svenska byggnadsvårdande myndigheterna” VAD GJORDE DU NÄR DU FICK VETA ATT NI HADE VUNNIT? ”Jag hade fått mitt första barn under perioden mellan det att vi skickade in vårt förslag och fick veta att vi hade vunnit, och hade börjat arbeta igen på ett annat

arkitektkontor. Det faktum att vi vann gjorde att jag allvarligt började överväga att starta ett eget kontor.” FICK NI NÅGOT FORTSATT UPPDRAG EFTER TÄVLINGEN? ”1994 blev vi utsedda av Gävlegårdarna att utveckla planen. Vi besökte platsen för första gången och träffade byggnadsentreprenören Skanska. Det var tydligt att kunden hade för avsikt att genomföra planen, men tyvärr blev det slutligen uppenbart att projektet inte skulle få bygglov eftersom det innebar alltför omfattande ändringar av den befintliga byggnaden.” ANVÄNDE NI ETT ANNORLUNDA ANGREPPSSÄTT I EUROPAN JÄMFÖRT MED ANDRA TÄVLINGAR? ”Vi strävade efter att utveckla en plan som såg ut att kunna bli genomförd i praktiken. Det var en mycket viktig faktor för oss. Vi var fokuserade på att välja en utformning som var avpassad efter platsens verkliga

EUROPANIC

PROFILE

ALICE B BROWN

”Permeability of scales”. Winning proposal, E3 Gävle. Model.

The issue of permeability of the site and nature of the wall was key to its success in urban design terms.

BRIEFLY DESCRIBE THE BASIC IDEAS OF YOUR AWARD-WINNING PROPOSAL. WHAT WERE THE MAIN CHALLENGES AND HOW DID YOU HANDLE THEM? “We selected Gävle as we were keen to design a scheme for a site with an existing builidng; we wanted a site with constraints, and an interesting building to work with. Our proposal retained key elements of the existing site as an armature for the new scheme. The surrounding prison wall was partly broken down to allow controlled views and access through the site. The relationship between the wall and the new dwellings was explored in a variety of different configurations, depending on the character of the street it abutted, and the type of accommodation provided.

As well as the perimeter ’wall buildings’, we proposed accommodation within the prison building itself. This involved removing the very limiting structure of the prison cells, and the inserting of a new lightweight structure between the gable walls of the prison building, bearing on the existing ground floor structure. In this we were trying to strike the right balance between demolition of the historic building fabric, a decision that met with the favour of the Europan judges, but not ultimately with Swedish historic conservation bodies.” WHAT DID YOU DO WHEN YOU GOT THE MESSAGE THAT YOU HAD WON? “I had given birth to my first child in the period between sending off our entry and receiving news that we had won, and had returned to work for

another architectural practice. The fact that we had won, led me to seriously consider setting up a practice independently.” DID YOU GET CONTINUED ASSIGNMENT AFTER THE COMPETITION? “We were appointed in 1994 by Gävlegårdarna to develop the scheme. We visited the site for the first time and met with the contractor Skanska. It was clear that the client intended to carry through the scheme, but unfortunately it eventually became apparent that the project was not going to receive planning permission, due to the extent of alterations to the existing building.” DID YOU USE A DIFFERENT APPROACH FOR EUROPAN THAN FOR OTHER COMPETITIONS? “We were keen to select a scheme that looked as it would be implemented; this was a very important

109

ALICE B BROWN

PROFIL

EUROPANIC

”Permeability of scales”. Winning proposa, E3 Gävle. Exterior.

”Permeability of scales”. Winning proposa, E3 Gävle. Facade elevation.

förhållanden och de problem som troligtvis uppstår på en historiskt känslig plats. Vi ville verkligen genomdriva ett bostadsprojektet i Sverige.”

på att förutse problem när det gäller byggnadsminnesmärkta byggnader, för att kunna undvika eventuella fallgropar som vi råkade ut för i Gävle.

VILKEN BETYDELSE HAR EUROPAN HAFT FÖR ER PRAKTIK?

I vårt tävlingsförslag innebar materialen i den föreslagna byggnaden att det lätta virket och stålkonstruktionen kontrasterade mot den massiva mur konstruktionen i fängelsebyggnaden och muren. Vi har använt den här kombinationen i flera projekt.”

”Det ledde till att vi startade Loader and Brown Architects, vilket annars inte skulle ha skett. Loader and Brown var verksamt till 2000, då Robert Loader och jag valde att gå skilda vägar.” HAR IDÉERNA FRÅN ERT EUROPANFÖRSLAG VIDAREUTVECKLATS I SENARE PROJEKT? ”De huvudsakliga temana från tävlingsförslaget som fortfarande går att se i vårt arbete: Strategiskt har vi fortsatt att utforska användningen av befintliga strukturer som bas för nya byggprojekt, genom att infoga nya strukturer i befintliga byggnader och anpassa dem för nya användningsområden. Vi har blivit bättre

110

VAD ÄR EUROPANS VIKTIGASTE ROLL, ENLIGT ER? ”Tävlingen ger utmärkta möjligheter för unga arkitekter att delta: den är lättillgänglig, instruktionerna är tydliga, platsinformationen är utförlig och det finns gott om tid att genomföra processen. Bedömningsprocessen genomförs med integritet och en hög nivå av arkitekturkunnande som har upprätthållits under åren, och nivån på arkitekturdiskursen är hög. Tävlingen ger unga arkitekter möjlighet att få erfarenhet av tävlingsförfarandet.”

FINNS DET NÅGOT I TÄVLINGSFÖRFARANDET SOM KAN FÖRBÄTTRAS? ”Det är frustrerande att jag numera är för gammal för att delta. Men jag tror att åldersgränsen antagligen inte kan ändras utan att några av tävlingens fördelar går förlorade.”

EUROPANIC

PROFILE

ALICE B BROWN

Pirate Castle. Camden. 2008

Extension. Kentish town, 2005

factor for us. We were focused on developing a design that dealt with the reality of the site and likely issues concerned with a historically sensitive site. We really wanted to build a housing scheme in Sweden.”

Frank Barnes School for Deaf Children. London, 2010

existing structures as a base for new work, inserting new structures into existing buildings and adapting existing buildings for new uses. We have become more able to anticipate issues regarding listed buildings, to avoid the potential pitfalls that we experienced in Gävle.

WHAT IMPACT HAS EUROPAN HAD ON YOUR PRACTICE? “It led us to set up Loader and Brown architects, which would not have happened otherwise. Loader and Brown traded until 2000, when Robert Loader and myself decided to go our separate ways.” HAVE THE IDEAS FROM YOUR EUROPAN PROPOSAL SPREAD OR UNDERGONE FURTHER DEVELOPMENT IN OTHER PROJECTS? “The main theme that have continued in our practice from the competition entry are: Stategically, we have continued to explore the use of

In our competition scheme, the materials of the proposed building contrasted lightweight timber and steel construction against the massive masonry construction of the prison building and wall. We have used this combination in a number of projects.”

out with integrity and a high degree of architectural character that has been maintained over the years; the standard of architectural discourse is high. The competition enables young architects to gain experience of the competition process.” WAS THERE ANYTHING IN THE COMPETITION PROCESS THAT COULD BE IMPROVED? “The frustrating thing is being too old to take part in it anymore. However, I feel that this probably could not be changed without loosing some of the benefits of the competition.”

WHAT DO YOU THINK IS EUROPAN’S MOST IMPORTANT ROLE? “The competition is very good at making it possible for young architects to take part: it is accessible, the brief and the site information is very clear, and there is a good time period for carrying out the process. You know that the judging process will be carried

111

ANDERS WILHELMSON

PROFIL

EUROPANIC

PROFILE:

ANDERS WILHELMSON ”Ett mycket litet uppdrag för att utveckla förslaget och i synnerhet köken. Tyvärr var situationen i Trollhättan sådan att tomten aldrig kom att bebyggas.”

ANVÄNDE NI ETT ANNORLUNDA ANGREPPSSÄTT I EUROPAN JÄMFÖRT MED ANDRA TÄVLINGAR? BESKRIV KORTFATTAT GRUNDIDÉN I ERT VINNANDE FÖRSLAG. VILKA VAR DE STÖRSTA UTMANINGARNA OCH HUR HANTERADE NI DEM? ”Mycket enkelt egentligen, ett traditionellt kvarter i Trohättans rutnätsplan klipps bokstavligen sönder och rearangeras för att ge nya ovändade rumsbildningar. Den näst intill slumpaktiga deformeringen blir sedan drivkraft till förnyelse av lägenhetsplanerna. Den största utmaningen var att fina nyckeln till planlösningarna – det för sin tid radikalt öppna köket tillsammans med vardagsrummet.”

FICK NI NÅGOT FORTSATT UPPDRAG EFTER TÄVLINGEN?

112

som direkt följd av projektet i Trollhättan, ett uppdrag vi vann men som inte blev godkänt av kommunen.”

HAR IDÉERNA FRÅN ERT EUROPANFÖRSLAG FORTPLANTAT SIG ELLER VIDAREUTVECKLATS I ANDRA PROJEKT?

”Nej, alla tävlingar angrips av vårt kontor lika i den meningen att vi alltid vill göra det specifika för uppgiften. Att det var Europan ändrade inte detta, men vi trodde nog att bedömningen i Europan skulle vara öppnare än i vanliga tävlingar.”

”Ja, Trollhättan-förslaget har varit avgörande men mest betydelse kanske förslaget till Giubiasco hade.”

VILKEN BETYDELSE HAR EUROPAN HAFT FÖR ER PRAKTIK?

”Den osanna föreställningen att arkitekter är unga till 40.”

”Våra europanvinster och förslag har bidragit till bilden av Wilhelmson som radikal bostadsarkitekt. Kanske t.o.m. att det obelönade Giubiasco-förslaget indirekt gav oss uppdraget i Helsingborg som blev Eos. Vi fick också ett parallellt uppdrag i Helsingborg

FANNS DET NÅGOT I TÄVLINGSFÖRFARANDET SOM NI TYCKER SKULLE KUNNA GJORTS BÄTTRE?

VAD ÄR EUROPANS VIKTIGASTE ROLL, ENLIGT ER?

”Det är inte min sak att spekulera över. Jag är glad över våra tre förslag även om inget blev byggt.”

EUROPANIC

PROFILE

ANDERS WILHELMSON

EOS, housing, Helsingborg, 2002

DID YOU USE A DIFFERENT APPROACH FOR EUROPAN THAN FOR OTHER COMPETITIONS? BRIEFLY DESCRIBE THE BASIC CONCEPT OF YOUR WINNING PROPOSAL. WHAT WERE THE MAIN CHALLENGES AND HOW DID YOU HANDLE THEM? “Simple really, a traditional neighbourhood in Trollhättan’s grid plan was essentially dissected and rearranged to yield new and unexpected spatial formations. The nearly random deformation subsequently becomes a driving force to renew the apartment plans. The biggest challenge was to find the key to the floor plans – the radical, for its time, open-plan kitchen and living room in one.”

WERE YOU ASKED TO CONTINUE ON THE PROJECT AFTER THE COMPETITION? “A very small project to develop the proposal, especially the kitchens. Unfortunately, because of the situation in Trollhättan the plot was never built.”

“No, our agency uses the same approach for all competitions in the sense that we always focus on the specifics for each project. The fact that it was Europan did not change this, but we thought that the judging in Europan would be more open than in ordinary competitions.”

HAVE THE IDEAS FROM YOUR EUROPAN P ROPOSAL SPREAD OR UNDERGONE FURTHER DEVELOPMENT IN OTHER PROJECTS? “Yes, the Trollhättan proposal was pivotal, but perhaps the Giubiasco proposal was most significant.”

WHAT DO YOU THINK IS EUROPAN’S MOST IMPORTANT ROLE?

WHAT IMPACT HAS EUROPAN HAD ON YOUR PRACTICE?

“The false notion that architects are young until 40.”

“Our Europan wins and proposals have contributed to the image of Wilhelmson as a radical residential architect. Perhaps even the Giubiasco proposal, which did not garner an award, indirectly led to the Helsingborg project that became Eos. We were also commissioned to do a parallel project in Helsingborg as a direct result of the Trollhättan project – a project that we won, but that failed to gain approval from the municipality.”

WAS THERE ANYTHING ABOUT THE C OMPETITION PROCESS THAT YOU THINK COULD BE DONE BETTER? “It’s not up to me to speculate. I’m happy about our three proposals, even if nothing was built.”

113

QPG

PROFIL

EUROPANIC

Anders Eloff, partner QPG

PROFILE:

QPG

BESKRIV KORTFATTAT GRUNDIDÉN I ERT VINNANDE FÖRSLAG. VILKA VAR DE STÖRSTA UTMANINGARNA OCH HUR HANTERADE NI DEM?

där den färdiga filmen i sitt tillblivelseskede beskrivs genom nyckelhändelser som pekar mot nästa nyckelhändelse. Vägen dit är däremot inte given.”

”Grundidén i vårt förslag ”Key Frames” bygger på en föreställning om planprocessen som ett verb snarare än en beskrivning av en framtida stadsbild som vi som arkitekter och planerare är de enda som har nycklarna till. Genom att identifiera vilka delar av planområdet som inte får bebyggas och sätta området i sitt stadssammanhang skapade vi ett förslag som kopplar tävlingsområdet till Växjö stadskärna genom en serie av offentliga rum/parkrum.Den exploatering som var föreslagen i tävlingsprogrammet bedömde vi som helt otillräcklig i ett tidsperspektiv som är, och måste vara, stadens det vill säga mycket lång tid. Vi valde att använda programmet för att befolka tävlingsområdet med en struktur som innehåller idén om förtätning. Med det menade vi att man kan skapa en stadsbild som har olika kvaliteter över tid. Därav mottot ”Key Frames” som är hämtat från filmens värld

FICK NI NÅGOT FORTSATT UPPDRAG EFTER TÄVLINGEN?

114

”Ja. Efter att vi varit i Växjö och presenterat oss och förslaget tillsammans med de övriga pristagarna var allting väldigt vagt. Vi gjorde en framstöt mot dåvarande stadsarkitekten i Växjö, Erland Ullstad. Erland, bitr. stadsarkitekten Peter Rydell, planchefen Anders Franzén och KFABs Hans Andrén kom till Göteborg och så hade vi ett möte där förslagets problem och möjligheter penetrerades. Erland var uppriktig och konstaterade att förslaget som det låg inte gick att använda till något utan bearbetning. Vi fick ett första mindre uppdrag att beskriva hur vi menade att idéerna skulle kunna arbetas in i den kommunala agendan. Vårt resulterande motförslag blev idén om ”Bäckaslövsvisionen”. En transparent process med syfte att ta tillbaka initiativet till hur staden ska formas

till den politiska församlingen genom att skapa ett visionsdokument som kvalitetsbeskriver den nya stadsdelen och med bred förankring få den antagen av kommunfullmäktige. Vårt förslag blev dels en visionsskrift baserad på ett brett arbete tillsammans med kommunens förvaltningar, dels en webbplats med informationsmaterial som också innehöll ett forum för att fånga upp synpunkter från allmänheten. Forumet sammanfattades och ingick i det slutliga materialet som en bilaga. Visionen antogs av Växjö kommunfullmäktige 27 maj 2002.” ANVÄNDE NI ETT ANNORLUNDA ANGREPPSSÄTT I EUROPAN JÄMFÖRT MED ANDRA TÄVLINGAR? ”När vi startade QPG årsskiftet 98/99 hade vi en uttalad ambition att skapa en arbetsform som var multidisciplinär och som var baserad på en transparent metodik. Skillnaden i angreppssätt jämfört med andra tävlingar var kravet att formulera sig kring det aktuella temat och problematisera tävlingsområdet

EUROPANIC

QPG

PROFILE

Höjden, Lerum. Housing area with passive house standard.

BRIEFLY DESCRIBE THE BASIC CONCEPT OF YOUR WINNING PROPOSAL. WHAT WERE THE MAIN C HALLENGES AND HOW DID YOU HANDLE THEM? “The basic idea in our proposal, ‘Key Frames’ builds on the concept of the planning process as a verb rather than a description of a future cityscape for which only we, as architects and planners, hold the keys. By identifying the parts of the plan area that cannot be built and placing the area into its urban context, we created a proposal that links the competition area to Växjö city center through a series of public spaces/park areas. We considered the development process proposed in the competition to be totally inadequate from a time perspective that is and must be, the city’s – indeed, a very long time. We chose to use the programme to populate the competition area with a structure containing the concept of densification. We meant that a cityscape can be created that has different qualities over time. Thus the motto ‘Key Frames’, which was borrowed

from the world of film, where the completed movie in its nascent stage is described through key events pointing to the next key event. How to get there, however, is not stated.” WERE YOU ASKED TO CONTINUE ON THE PROJECT AFTER THE COMPETITION? “Yes. After we’d been in Växjö and introduced ourselves and the proposal together with the other award winners, everything was very vague. We conducted an exploratory probe with then city architect in Växjö, Erland Ullstad. Erland, acting city architect Peter Rydell, planning manager Anders Franzén and KFAB’s Hans Andrén arrived in Gothenburg and we held a meeting to delve into the problems and possibilities of the proposal. Erland was honest and stated that the proposal as it was then could not possibly be used for anything but further processing. First we were given a small assignment to explain how we thought the ideas could be worked into the municipal

agenda. The resulting counterproposal was the idea for ‘Bäckaslövsvisionen’. “This transparent process aimed to take back the initiative for how to shape the city into the political body by creating a vision document describing the quality of the new district and having the City Council adopt it with broad support. “Our proposal became a written vision based on extensive work together with municipal administrations, as well as a website with information that also included a forum for capturing the views of the public. A summary of the forum was included as an appendix with the final material. “The Växjö City Council adop ted the vision on 27 May 2002.” DID YOU USE A DIFFERENT APPROACH FOR EUROPAN THAN FOR OTHER COMPETITIONS? “When we started QPG in 1998/1999, our clear ambition was to create a multidisciplinary work form based on a transparent methodology. The difference in approach compared with other competitions was

115

QPG

PROFIL

”Key Frames”. Winner, E6, Växjö, 2000–02. QPG. Petter Lodmark, Anders Eloff, Mikael Wide & Nils-Olof Hassellöf

Gustavslund, Helsingborg. Parallel assignment.

utifrån det. Detta krävde att vi ägnade mer möda åt att relatera förslaget till temat jämfört med andra tävlingar där man sällan efterfrågar andra aspekter än de som ryms i själva programmet.”

av en process som innebär att kommunerna återtar initiativet i stadsbyggandet är lika stort på andra orter.”

VILKEN BETYDELSE HAR EUROPAN HAFT FÖR ER PRAKTIK?

HAR IDÉERNA FRÅN ERT EUROPANFÖRSLAG F ORTPLANTAT SIG ELLER VIDAREUTVECKLATS I ANDRA PROJEKT?

”Europans roll är att höja nivån på hur vi ska utforma våra offentliga rum och hur den diskussionen ska föras. Genom att föra in en europeisk tradition där man i mycket större utsträckning tävlar om arkitektur projekt så säger man också att detta är viktigt. Så viktigt att man skapar en europeisk tävling med internationell jurynärvaro. Dessutom är Europan ett forum där man uppmanar unga arkitekter att formulera sig kring arkitektur och stadsbyggnadsfrågor och ta plats i det offentliga. Nyckelorden är ansvar och självförtroende. Europan skapar en arena för blivande yrkesmän och kvinnor att ta det ansvaret med självförtroende.”

”Efter Europanprojektet har vi genomfört flera andra projekt som rymmer liknade frågeställningar. Behovet

FANNS DET NÅGOT I TÄVLINGSFÖRFARANDET SOM NI TYCKER SKULLE KUNNA GJORTS BÄTTRE?

”Betydelsen går inte att överskatta. Europan ger relativt oprövade kontor möjligheten att provtrycka sina idéer mot ett sammanhang som innehåller alla de ekonomiska, praktiska och politiska svårigheter som nya arkitektkontor kan ha svårt att komma till. Detta har gjort att vi har blivit tvungna att skärpa oss.”

116

EUROPANIC

VAD ÄR EUROPANS VIKTIGASTE ROLL, ENLIGT ER?

”Sedan vår medverkan har Europan blivit ännu större och ännu viktigare. Till vår stora sorg tycker vi att Sveriges Arkitekter inte tar sitt ansvar när det gäller att skapa förutsättningar för de som arbetar med Europan lokalt att göra detta med den närvaro som vi tror hade varit bra. Europansekretariatet fick lägga otroligt mycket tid och engagemang med otroligt små resurser. Effekten i vårt fall blev att vi fick klara oss ganska mycket själva efter tävlingen. Om inte kombinationen av välvilliga beställare och envetna pristagare hade funnits så tror vi att vårt förslag hade stannat på förslagsnivå. Hade Eturopan Sverige haft en heltidsanställd så tror vi att urvalet av tävlingstomter, typen av tävlingsprojekt och bevakningen av tävlingsresultatet kunnat bli ännu bättre med ännu fler genomförda projekt och i förlängningen ännu fler små nystartade arkitektkontor.”

EUROPANIC

QPG

PROFILE

Majstångsgatan, Göteborg. Parallel assignment, 2010.

the requirement to comment on the current theme and use that as a basis for addressing the problems of the competition area. We had to devote more effort to relating the proposal to the theme than in other competitions, where you rarely have to ask for aspects other than those contained in the programme itself.” WHAT IMPACT HAS EUROPAN HAD ON YOUR PRACTICE? “The importance can’t be overestimated. Europan provides a relatively untested firm with the opportunity to try out ideas in a context that contains all the financial, practical and political challenges that new architecture firms may find it difficult to address. It forced us to shape up.” HAVE THE IDEAS FROM YOUR PROPOSAL SPREAD OR DEVELOPED IN OTHER PROJECTS? “Since the Europan project, we completed several

other projects that addressed similar issues. The need for a process that empowers the municipalities to recapture the initiative in housing construction is just as strong in other places.” WHAT IS EUROPAN’S MOST IMPORTANT ROLE? “Europan’s role is to elevate the level of how we shape our public spaces and how that discussion should be pursued. Introducing a European tradition in which people have to compete for architectural projects to a much greater extent is also a commentary that it is important – important enough to create a European competition with an international jury. In addition, Europan is a forum that encourages young architects to express themselves about architecture and urban design issues and to occupy the public setting. The key words are responsibility and confidence. Europan creates an arena in which aspiring professional men and women can assume this responsibility with confidence.”

WAS THERE ANYTHING ABOUT THE COMPETITION ROCESS THAT YOU THINK COULD BE DONE BETTER? P “Since our participation Europan has become even bigger and more important. Sadly, we feel that the Swedish Association of Architects has reneged on its responsibility to create conditions for those working in Europan locally to do so with the presence that we believe would have been positive. The Europan secretariat had to devote a tremendous amount of time and dedication with incredibly limited resources. In our case, we had to manage pretty much on our own after the competition. If it hadn’t been for the combination of sympathetic clients and persistent winners, we believe our proposal would never have made it past the proposal level. If Europan Sweden would have had a full-time employee, we believe the selection of competition sites, type of projects and coverage of results would have been even better, with even more projects implemented and, by extension, even more small emerging architecture firms.“

117

ANNA KARIN EDBLOM & JOHAN JANSSEN

PROFIL

EUROPANIC

PROFILE:

ANNA KARIN EDBLOM & JOHAN JANSSEN BESKRIV KORTFATTAT GRUNDIDÉN I ERT VINNANDE FÖRSLAG. VILKA VAR DE STÖRSTA UTMANINGARNA OCH HUR HANTERADE NI DEM? ”Båda förslagen bygger på att utveckla naturnära boendekvaliteter i förortsmiljö. Med utgångspunkt i skala och landskap knyts befintliga strukturer och rörelsemönster samman i en stadsplanering som syftar till ökat gatuliv och urbana kvaliteter. Förslagen undersöker hur en ökad differentiering av graden av offentlighet kan åstadkommas utan att överge de för förorten så karaktäristiska öppna strukturerna. Förhållningssättet känns giltigt för oss än idag.” VAD GJORDE NI NÄR NI FICK BESKEDET ATT NI V UNNIT? ”Vinsten i Blackeberg gladde oss oerhört och vi såg framför oss den rivstart på vår verksamhet som alla unga arkitekter drömmer om. Vi startade en gemensam firma, och det är värt att notera att detta var under 90-talets fastighetskris.”

föras, och vi förberedde oss för att omedelbart dra igång en projektering. Snart började dock problemen att torna upp sig. Den drivande kraften från Stockholms stads sida avgick, och frågan hamnade hos handläggaren, Tor Edsjö, som inte var lojal med stadens tidigare utfästelser och i stället motarbetade oss. I denna situation sökte vi stöd hos Europan och SAR, men blev även där bestämt avvisade. Europans ordförande Klas Tham avfärdade frågan med den kärnfulla repliken ”att han inte ville dadda oss”. Vi var unga och obetydliga arkitekter och fick inte stöd någonstans, inte ens av Europansekretariatet som uppvisade samma oengagerade attityd och snarast uppmanade oss att vara tysta och nöjda.” ”Tomten i Blackeberg bebyggdes kort efter tävlingen med flerbostadshus som projekterades av ett annat arkitektkontor. Det faktum att det arkitektkontor som anlitades istället för oss för utförandet tillhör en av Arkus viktiga bidragsgivare, är något som vi misstänker starkt bidrog till sekretariatets fullständiga passivitet.”

eftersom man öppet gjorde klart att vi inte skulle kunna komma ifråga som vinnare av uppdraget. Idag står där prydliga, men mediokra byggnader. Förutom att processen väckte sorg och besvikelse hos oss, tycker vi att Västerort i Stockholm gick miste om ett bra projekt.” OM ERA ERFARENHETER FRÅN E2 VAR SÅ DÅLIGA, HUR RESONERADE NI NÄR NI DELTOG I E3? ”Det var fastighetskris och vi var arbetslösa samtidigt som vi brann av längtan att utöva vårt yrke. Erfarenheterna från Europan 2 gjorde att vi nu inte uppfattade tävlingen som en projekttävling, utan mer som en idétävling, vilket gjorde den möjlig att acceptera. Detta förstärktes också av fastighetskrisen som innebar att det var osannolikt att det skulle byggas några bostäder över huvud taget inom överskådlig framtid”

TROR NI ATT NI HADE STARTAT ERT KONTOR OM NI INTE VUNNIT I E2? ”Ja, i sinom tid iallafall.”

FICK NI NÅGOT FORTSATT UPPDRAG EFTER TÄVLINGEN? HUR GICK DET? ”Det var tydligt att projektet verkligen skulle genom-

118

”Vi blev erbjudna att delta i ett parallelluppdrag inför projekteringen av området tillsammans med andra arkitektkontor. Vi har aldrig förstått varför detta parallelluppdrag arrangerades, och avstod från att delta

EUROPANIC

ANNA KARIN EDBLOM & JOHAN JANSSEN

”En förortens urbanisering”. Winner, E2, Stockhom, 1990–91. Anna-Karin Edblom, Johan Janssen & Henrietta Palmer

BRIEFLY DESCRIBE THE BASIC CONCEPT OF YOUR WINNING PROPOSAL. WHAT WERE THE MAIN C HALLENGES AND HOW DID YOU HANDLE THEM? “Both proposals are based on developing quality of life close to nature in the suburban setting. Using scale and landscape as a point of departure, existing structures and movement patterns are tied together in a town planning process aimed at enhancing street life and urban elements. The proposals explore how to achieve greater differentiation of the degree of public access without abandoning the typical suburban open structures. We feel this approach remains valid today.” WHAT DID YOU DO WHEN YOU RECEIVED THE NEWS THAT YOU WON? “We were thrilled by the win in Blackeberg and we could see the head start in our business that every young architect dreams of. We started an office together, and remember, this was during the real estate crisis back in the 1990s.” WERE YOU ASKED TO CONTINUE ON THE PROJECT AFTER THE COMPETITION? HOW DID IT GO? “It was clear that the project would be implemented,

and we were prepared to start planning the project immediately. But the problems soon started piling up. The driving force from the City of Stockholm’s side resigned and the matter went to the official, Tor Edsjö, who wasn’t loyal to the city’s earlier obligations and instead worked against us. At this point, we turned to Europan and SAR for support, but were firmly rejected there too. Europan chairman Klas Tham dismissed the matter with the terse reply that ‘he didn’t want to babysit us’. We were young and insignificant architects and found no support anywhere, not even from the Europan secretariat, which demonstrated the same indifferent attitude and urged us to be quiet and content. “The plot in Blackeberg was built shortly after the competition with blocks of flats planned by a different architecture firm. The fact that the architecture firm hired to do the job instead of us is a major Arkus contributor is something that we suspect strongly contributed to the secretariat’s complete passivity.” “We were invited to participate in a parallel project prior to planning the area, along with other architecture firms. We never understood why this parallel project was arranged, and declined to participate since they made it openly clear that we would not be con-

PROFILE

”Sloping volume”. Runner-up, E3, Stockholm, 1992–94. Anna Karin Edblom, Måns Elander & Johan Janssen

sidered as winners of the project. Today proper, but mediocre buildings stand there. Apart from the fact that the process brought us sorrow and disappointment, we feel that Västerort in Stockholm missed out on a good project.” IF YOUR EXPERIENCE OF E2 WAS SO BAD, WHY DID YOU DECIDE TO PARTICIPATE IN E3? “It was the real estate crisis and we were unemployed, at the same time that we were absolutely passionate about wanting to exercise our profession. After our experience from Europan 2, we no longer viewed the competition as a project competition, but more as an idea competition, which made it possible to accept. And this view was also reinforced by the real estate crisis, which meant it was unlikely that any housing would be built at all in the foreseeable future.” DO YOU THINK YOU WOULD HAVE STARTED YOUR AGENCY IF YOU HADN’T WON E2? “Yes, eventually, anyway.”

119

AIM

PROFIL

EUROPANIC

Louise Lövenstierne, Magnus Björkman, Nils Björling, Kristoffer Nilsson.

PROFILE:

AIM

BESKRIV KORTFATTAT GRUNDIDÉN I ERT BELÖNADE FÖRSLAG. VILKA VAR DE STÖRSTA UTMANINGARNA OCH HUR HANTERADE NI DEM?

”Platsen i Gamlestaden har alltid varit en viktig stadslandskaps- och trafikmässig nod i Göteborg och präglas sedan 1960-talet av storskaliga infrastrukturlösningar som å ena sidan ger området en god regional integration men även skapar en lokal segregation på platsen och mellan de norra och sydöstra stadsdelarna. Vår urbana strategi handlade om att läka samman omgivningarna till en varierad men sammanhängande stadsväv i en skala som både relaterar till det befintliga och människan men som samtidigt har punktvisa inslag av en högre skala. De stora utmaningarna låg i att hantera infrastrukturen på ett sätt så att den både stärkte den stad vi ville bygga, samtidigt som man måste minimera de risker och problem som är förenade med att ha högtrafikerade järn- och motorvägar i ett centralt läge i en stad.”

120

FICK NI NÅGOT FORTSATT UPPDRAG EFTER TÄVLINGEN?

PLANTAT SIG ELLER VIDAREUTVECKLATS I ANDRA PROJEKT?

”Ja, en inbjudan till ett parallellt uppdrag i konkurrens med det lag som vann förstapris. Det parallella uppdraget har delvis ändrade förutsättningar jämfört med Europan, men fortfarande med samma område och dess frågor i huvudfokus.”

”Både och. Dels har vi genom detta och andra projekt vidareutvecklat och förfinat vår metod och arbetssätt, dels ansluter det till temat för forskningsprojektet ”Urbana nyckelprojekt” inom forskningsgruppen Trafikala Stadslandskap vid Chalmers Arkitektur som vi är involverade i. Europan / Gamlestaden har där fungerat som ett referensprojekt i forskningens inledningsskede och skulle kunna bli en konkret fallstudie kring utvecklingen av urbana nyckelprojekt.”

ANVÄNDE NI ETT ANNORLUNDA ANGREPPSSÄTT I EUROPAN JÄMFÖRT MED ANDRA TÄVLINGAR? ”Nej, vi jobbade ungefär som vi brukar.”

VAD ÄR EUROPANS VIKTIGASTE ROLL, ENLIGT ER? VILKEN BETYDELSE HAR EUROPAN HAFT FÖR ER PRAKTIK? ”Vi har deltagit i Europanomgångar både före och efter denna, och har alltid arbetat med och lockats av de frågeställningar som Europans teman och tomter ställt.” HAR IDÉERNA FRÅN ERT EUROPANFÖRSLAG FORT-

”Att flytta fram gränserna, provocera, inspirera och utveckla frågor kring nyskapande arkitektur och stadsbyggnad. Att tydliggöra behovet av att se arkitektur och stadsbyggnad som ett gemensamt projekt och att ge unga arkitekter en möjlighet och utrymme att jobba med komplexa projekt ur ett idémässigt fokus.”

EUROPANIC

AIM

PROFILE

Framtidens Selma. Parallell assignment, Gothenburg, 2011. In collaboration with Noema & Tyréns.

Perspective and axonometric view from parallel assignment on Gamlestadstorget, 2011.

BRIEFLY DESCRIBE THE BASIC IDEAS OF YOUR AWARD-WINNING PROPOSAL. WHAT WERE THE MAIN CHALLENGES AND HOW DID YOU HANDLE THEM? “The site in Gamlestaden, the Old City, has always been an important cityscape and traffic node in Gothenburg and since the 1960s has been characterised by large-scale infrastructure solutions, which provide the area with good regional integration, while also creating local segregation at the site and between the northern and southeastern neighbourhoods. Our urban strategy was to weave the surroundings into a varied but cohesive urban tissue on a scale that relates both to the existing scape and to people, along with scattered elements on a higher scale. The major challenges involved handling the infrastructure in a way that both strengthened the city we wanted to build, while minimising the risks and problems associated with high-traffic railways and motorways centrally located in a city.”

WERE YOU ASKED TO CONTINUE ON THE PROJECT? “Yes, an invitation for a parallel project in competition with the team that won first prize. The requirements for the parallel project are not exactly the same as for Europan, but still keep the same area and its issues as the main focus.”

SPREAD OR UNDERGONE FURTHER DEVELOPMENT IN OTHER PROJECTS?

“No, we essentially worked as usual.”

“Yes and no. In part, through this and other projects we have further developed and refined our method and approach, and in part it links to the theme of the research project ‘Key Urban Projects’ in the Traffical Cityscapes research group at Chalmers Architecture, in which we are involved. Europan/Gamlestaden has served as a reference project there in the initial research phase and could become a practical case study on the development of key urban projects.”

WHAT IMPACT HAS EUROPAN HAD ON YOUR PRACTICE?

WHAT IS EUROPAN’S MOST IMPORTANT ROLE?

“We have participated in Europan competitions both before and after, and have always worked with and been attracted by the issues that the Europan themes and plots have raised.”

“To push the boutndaries, provoke, inspire and develop questions about innovative architecture and urban design. To clarify the need to view architecture and urban planning as a common project and to provide young architects with the opportunity and space to work with complex projects from a conceptual focus.”

DID YOU USE A DIFFERENT APPROACH FOR EUROPAN THAN FOR OTHER COMPETITIONS?

HAVE THE IDEAS FROM YOUR EUROPAN PROPOSAL

121

JONAS TORSVALL

JESÚS OCH LIVET EFTER EUROPAN

EUROPANIC

Trots att Jesús Mateo har placerat sig i topp i fem Europantävlingar har han inget recept för hur man lyckas. Varje gång försöker han hitta nya sätt att angripa uppgiften och han ser tävlingen som ett laboratorium att utveckla och testa idéer. I ett samtal berättar Jesús om inspiration, arbetsmetoder och vad som egentligen händer när man vinner Europan. Jesús tar emot på Fojabs kontor i Malmö där han nyligen börjat en deltidstjänst. Han visar en kalender där han markerat de dagar under det senaste året som han arbetat med Europan-relaterade projekt. Det är ungefär hälften.

JM: Efter E10 blev det jättemycket uppmärksamhet – vi blev intervjuade av Arkitekten, en artikel i Skånska dagbladet och vår bild var på Sveriges arkitekters och Europans hemsida, bland annat. De första två månaderna lägger man mycket tid på att svara media och publikationer. Vi fick två uppdrag i Lerum. Det första var att presentera alla 49 tävlingsförslagen för de lokala politikerna.

JESÚS OCH LIVET EFTER EUROPAN ETT SAMTAL MED JESÚS MATEO JONAS TORSVALL, ARKITEKT OCH REDAKTÖR, EUROPANIC

JESÚS MATEOS EUROPANMERITER: E5 - ALMERÍA (E) RUNNER-UP MED DAVID SIM, MARCO PUSTERLA & JOAKIM JOHANSON

E7 - KRISTIANSTAD (S) RUNNER-UP E8 - VARBERG (S) RUNNER-UP MED MAXIMILLIAN MARTINENGHI

E9 - LILLESTRÖM (N) RUNNER-UP (INGET 1:A PRIS DELADES UT) MED MAXIMILLIAN MARTINENGHI

E10 - LERUM (S) WINNER MED MARCO PUSTERLA

122

JT: Kommer något från de andra förslagen också att realiseras?

JM: Jag vet inte, det kan hända. En trafiklösning var kommunen väldigt intresserade av så de funderade på att kontakta det teamet, som inte hade fått något pris. Nästa uppdrag var ett gestaltningsprogram, där var vi fyra personer inblandade. I vintras skissade vi också en månad eftersom vissa förutsättningar från tävlingen hade ändrats. En tennishall skulle flyttas och där ska bli bostäder och man ville få in mer parkering. Efter E8 i Varberg fick vi några stora uppdrag. Vi hade ett hotell i vårt förslag och en man som ville bygga ett hotell i en stad söder om Madrid kontaktade oss eftersom han hade sett att vi uppenbarligen var hotellexperter. Vi gjorde ett parallellt uppdrag med fyra kontor och fick uppdraget efter det. Då behövde vi folk och startade Zero architects. Men sen gick ekonomin ner i Spanien och han hittade inte finansiering för hotellet. Internationellt sett är ett Europanpris i ditt CV är nästan som ett internationellt körkort. Du kan komma till vilket land du vill och ha stora chanser att få jobb. Det spelar inte så stor roll om det är i Spanien, Frankrike eller Italien. Även om du bara har ett litet kontor och vunnit i en liten stad ser man detta som ett bevis på att du kan arbeta på en internationell nivå. Om man har jobbat i sitt eget land i många år blir man lätt för präglad – en svensk blir försvenskad, en spanjor blir förspanskad, osv – men på något sätt gör Europan gränsen mellan länder lite mer upplöst. För mitt yrkesliv har det varit suveränt att ha den här stämpeln. I Spanien kämpade jag i tio år för att klara mig och kunna göra egna projekt och inte jobba hos någon annan. Det tog väldigt lång tid att knyta

EUROPANIC

JESÚS AND LIFE AFTER EUROPAN

JONAS TORSVALL

We were commissioned to do two projects in Lerum. The first involved presenting all 49 competition entries to the local politicians.

JT: Will anything from the other proposals also be realised? JM: I don’t know, perhaps. The municipality was

JESÚS AND LIFE AFTER EUROPAN A CONVERSATION WITH JESÚS MATEO JONAS TORSVALL, ARCHITECT AND EDITOR, EUROPANIC

WITH DAVID SIM, MARCO PUSTERLA & JOAKIM JOHANSON

E7 - KRISTIANSTAD (S) RUNNER-UP E8 - VARBERG (S) RUNNER-UP WITH MAXIMILLIAN MARTINENGHI

E9 - LILLESTRÖM (N) RUNNER-UP (NO 1ST PRIZE WAS AWARDED) WITH MAXIMILLIAN MARTINENGHI

E10 - LERUM (S) WINNER WITH MARCO PUSTERLA

The next project was a design program in which four of us were involved. We also spent a month drawing last winter, because certain criteria for the contest had been changed. An indoor tennis arena was to be moved and homes were to be built there instead and they wanted more parking. After E8 in Varberg, we were commissioned to do some big projects. We had a hotel in our proposal and a man who wanted to build a hotel in a town south of Madrid contacted us because he had seen that we were obviously hotel experts. We carried out a collaborative project with four agencies and were subsequently commissioned for the project. At that point we needed people and launched Zero Architects. But then the economy crashed in Spain and he couldn’t find financing for the hotel. From an international perspective, a Europan prize on your resume is almost like an international driving license. You can go to any country you like and find good opportunities to get a job, whether it’s Spain, France or Italy. Even if you only have a small agency and you won in a small town, it is seen as proof that you can work on an international level. If you’ve worked in your own country for many years it’s easy to get into a rut – a Swede becomes ”Swedified”, a Spaniard, “Spanified”, etc. – but somehow Europan tends to dissolve the borders between countries.

JESÚS MATEO’S EUROPAN MERITS E5 - ALMERÍA (E) RUNER-UP

very interested in a traffic solution, so they weighed contacting that team, which did not win any prize.

Even though Jesús Mateo has garnered top place in five Europan competitions, he has no formula for success. Each time he tries to find a new approach to the task. He views the competition as a laboratory to develop and test ideas. In our conversation, Jesús talks about inspiration, work methods and what actually happens when you win Europan. Jesús meets me at Fojab’s office in Malmö, where he recently started a part time position. He points to a calendar where he marked the days over the past year that he worked with Europan-related projects – about half.

JM: We attracted plenty of attention after E10 – we were interviewed by the periodical Arkitekten, an article appeared in the newspaper Skånska Dagbladet and our picture was posted on the Swedish Association of Architects and Europan websites, and more. The first two months were largely devoted to responding to the media and publications.

This stamp of approval has been terrific for my career. In Spain, for ten years I struggled to survive and be able to do my own projects, rather than work for someone else. Networking and building a client base took a really long time, but here I made connections, found clients and got lots of job offers very fast, so it’s been great!

JT: What is your situation like at Fojab? Do you still run your own business on the side?

JM: Right now I have a 25% position at Fojab. At Fojab I have the opportunity to work on large exciting projects along with highly qualified colleagues. But it’s still nice to have my company, Zero Architects, where I have the freedom to decide how I want to work, whether I want to compete, or do research or do anything else without having to consider a budget. It’s just me alone, without employees – it’s great. That’s real freedom.

123

SECTION A-A

SECTION A-A TORSVALL JONAS

JESÚS OCH LIVET EFTER EUROPAN

GREEN BELT

COMMERCIAL AND OFFICES

SQUARE

kontakter och få kunder men här har jag fått kontakter, kunder och massor av jobberbjudanden väldigt snabbt, så det har varit kanon!

NON RESIDENTIAL USE

TOWN HOUSES

“Derrive”. Winner E10, Lerum. Jesús Mateo & Marco Pusterla. Vy från norr / View from north.

“Derrive”. Winner E10, Lerum. Jesús Mateo & Marco Pusterla. Vy från järnvägen / View from the train tracks.

JT: Hur är din situation på Fojab? Du driver fortfarande din egen verksamhet parallellt?

mitt fall har det gett projekt i Göteborg, till exempel. Innan sommaren gjorde vi ett parallellt uppdrag där i Gamlestaden tillsammans med Mx-Si från Barcelona. De ringde mig och frågade efter en svensk partner. Då var det praktiskt att ha Fojab med sig, så det gjorde jag som anställd.

JM: Just nu arbetar jag på Fojab 25%. Med Fojab

JT: Kände du dem genom Europan?

har jag möjlighet att jobba med stora spännande projekt tillsammans med högkvalificerade kollegor. Men samtidigt är det skönt att jag har min firma Zero SECTION B-B Architects kvar där jagTENNIShar HALL allt frihet att bestämma hur3. jag vill arbeta, om jag vill tävla, forska eller något Urban Tracks. annat behöva tänka på the någon budget. Det är Space ofutan Staying:att the temporary pause in the Dérive, seed of the sedentary space. bara jag och inga anställda är superskönt. Detand är In 1952 Jackson Pollock painted Blue Poles whichDet is a landmark in the history of abstraction TENNIS HALL RIVER represents the apogee of Pollock´s second and more consciously structured dripped manner. enPollock´s stor artistic frihet. process creates maps, cartographies of activity, landscapes describing his

EUROPANIC NON RESIDENTIAL USE

TOWN HOUSES

JM: Ja. Hector och Mara från Mx-Si träffade jag i

i Göteborg och några konsulter. När jag kom in i rummet kändes det som att jag var hemma, jag hade träffat alla tidigare i andra Europansammanhang. Det var bara trafikingenjören som jag inte träffat innan. Europan ger möjlighet till samarbete med andra kontor som inte finns i närheten. Vi har varit i kontakt med Ecosistema Urbano från Madrid som har vunnit en gång och med S333 för ett parallellt uppdrag i Sverige. Dem har jag också träffat på Europan- konferenser tidigare.

Rotterdam i ett Europanforum för E8. De hade vunnit i Göteborg och jag hadeTERRACED fått HOUSES andra pris i Varberg. RIVER APARTMENT HOUSES NON RESIDENTIAL BUILDINGS Vi umgicks ganska mycket där och sedan har vi Det här nätverket omfattar också folk inom den hållit kontakten. De bor i Barcelona, såof staying. det blev ett akademiska världen, inte bara arkitekter. Många 4. Solids and Space SECTION B-B har kommit genom Skype-projekt. Nomadic spaces (voids) and sedentary spacesHOUSES inbjudningar till föreläsningar TERRACED HOUSES APARTMENT NON RESIDENTIAL BUILDINGS (solids) exist side by side, as the primitive roaming det och även det jobb jag har nu som gästlärare på (the path) and the menhir (architecture). Their 3. Urban Tracks. movements, the projection of an artist “being inside the painting” and giving birth to a distinctive forces have need of each other JT: Träffades ni inte alls? arkitekturskolan i Lund. Jag och Marco (Pusterla) spatiality whichpause is related to Dérive, his footprints in the voidsedentary (drifting on the canvas). This is what and and keepSpace an osmotic relationship: urban order Space of Staying: the temporary in the the seed of the space. 4. Solids of staying. Blue Poles, Jackson Pollock 1952 we will call the GOING, the space made by walking, or by painting. invites the indefinite nature of the terrain JT: Tidigare såg jag Europan ungefär som en vanlig var bjudna till en debatt på Chalmers där vi satt i In 1952 Jackson Pollock painted Blue Poles which is a landmark in the history of abstraction and Nomadic spaces (voids) and sedentary spaces vague, sedentary comfort invites unprotected Pollock´s dripping action-painting technique could structured compared with the wandering of nomad represents thetävling, apogee of Pollock´s and more consciously manner. side by side, as the primitive roaming optic JM: Jo, jo. Vi träffades(solids) videxist startmötet Göteborg mensecond jagofhar förstått attbespace det ärdripped ganska mycket panelen tillsammans med Christer Malmström från nomadism, forms i invite forces, the och culture: a constant state becoming on an empty that has not yet being mapped; and Pollock´s artistic process creates maps, cartographies of activity, landscapes describing his (the path)invites and the (architecture). themenhir haptic, the figurativeTheir invites the the journey the in “being itself, with no beginning and no end.giving But nomads sedan vid en mittgenomgång igen på slut- LTH. Sedan ringde han och frågade om jag ville vara mer medofasen rad seminarier och uppföljningar. movements, the projection an goal artist inside the painting” and birth have to a also the need distinctiverhizomatic,… forcesoch have sen need of each other STAYING where they find water, good pastures or animals to hunt, when they need to rest, spatiality which isofrelated to his footprints in the void (drifting on the canvas). This is what keep an osmotic relationship: urban order presentationen. Menand varje hade vi kontakt på gästlärare förra hösten. Och nu börjar jag som ateljé when they feel inspired by the sight… We dag propose new-primitive relationships Blue Poles, Jackson Pollock 1952 we will call the GOING, the space made by walking, or by painting. invites the indefinite nature of the terrain established by architecture with the territory; vague, sedentary invites unprotected BlueJa, Poles´s almost vertical andär almost parallel uprights in dark colour are Det showingbrukar this need. JM: i varje land det lite annorlunda. Skype. Det fungerade bra. Jag comfort var lite nervös, jag är föreståndare för åk 1 och 2 på måndag. Det är superPollock´s dripping action-painting technique could be compared with the wandering of nomad revealing the geography of place, constructing By tracing this gesture, Pollock has changed the rhythm of his work. He has made a pause in nomadism, forms invite forces, the optic the landscape through the dynamic of a complex culture: a constant state of becoming on an empty space that has not yet being mapped; and börja prisutdelning med alla pristagare roligt, jag kan inte tänka mig något roligare. Jag lär väldigt skeptisk till kommunikation via internet. drippingmed the paint.en He moves the brushes slower in order to get a thicker line and it is as if i invites the haptic, the figurative invites the Jag system in which the lines of the routes in the void the journey as the goal in itself, with no beginning and no end. But nomads have also the need he takes a rest for a while. rhizomatic,… provide gått access for the different of STAYING where they find Sen water, good or animals to hunt, when they need to rest, landet. är pastures det ett internationellt forum där pris- har försökt tidigare och då intertwine har detto inte bra. Men i mig så mycket av att vara med eleverna. By slowing down he is able to look around and understand what he is doing. He is able to build full elements of the territory. We want to draw when they feel inspired by the sight… We propose new-primitive relationships tagare hela Europa träffas. Det är rätt trevligt när det här fallet gick det established jättebra. Vi hade gemensamma a mental från map of his painted space by finding events, dissimilarities, MONUMENTS and giving a map that reflects awith liquid in which the by architecture thespace territory; Blue Poles´s almost vertical and This almost parallel uprights colourItare showing this need. them a name. is the nomad´s spaceinofdark STAYING. is not infinite lines like the rest but full fragments float in theconstructing void of going, the revealing the geography of place, många udda människor och om arkimålpunkter och visste vadmap vi ofskulle nå. Vi gjorde ett JT: Har du någon ideologi eller någon riktning som By tracing thisså gesture, Pollock has changed thegive rhythm of histräffas work. He has made a pause limited segments that seem to a structure to the whole and to pratar anchor theinpainted space a city having its origins in the nomad’s the landscape through the dynamic of a complex dripping the paint. moves the brushes slowerlandmarks in order to thicker and wind, it is asstable if toHe real coordinates, like useful notget to abe erasedline by the reference space of staying and that is entirely crisscrossed du vill ge dina studenter? tektur, eller något annat. Jag pratar väldigt ogärna om jättefint förslag, så jag vithekommer attin the fortsätta systemtror in which lines of the routes void he takes a rest forpoints a while. in the perpetual transformation of the territory. by the territories of going. Our map is a map of intertwine to provide access for the different meanings, cartography of pauses that we want arkitektur när jag är med andra arkitekter, jag tycker jobba där. The nomads´space of STAYING could be considered the seed the to sedentary By slowing down he is able to look around and understand what he isasdoing. He isofable build space, the full elements of the territory. We want to draw to implement or that already exist. beginning ofspace the transformation from the pause in drifting to the fulland solidgiving urban space. a mental map det of his painted by finding events, dissimilarities, MONUMENTS a map that reflects a liquid space in which the JM: Nej jag har ingen ideologi. När jag gick på arkiär tråkigt! them a name. This is the nomad´s space of STAYING. It is not infinite lines like the rest but full fragments float in the void of going, the Till startmötet i Göteborg varhaving vi lite sena alla var tektskolan i Madrid var det många lärare som var limited segments that seem to give a structure to the whole and to anchor the painted space map of a city its origins in theså nomad’s to real coordinates, like useful landmarks not to be erased by the wind, stable reference space of staying and that is entirely crisscrossed Europan som nätverk är jätteviktigt. Man träffar redan på plats i rummet när vi kom. Där satt AIM mycket doktrinära och visste precis hur en byggnad points in the perpetual transformation of the territory. by the territories of going. Our map is a map of meanings, of pauses that we want eller hur ett projekt som eleverna ritade skulle se så ofmånga personer inte var det kan (Runner-up i E8), folk fråncartography stadsbyggnadskontoret The nomads´space STAYING could be consideredoch as the vet seed of the sedentary space, the sluta. I beginning of the transformation from the pause in drifting to the full solid urban space.

124

to implement or that already exist.

EUROPANIC

JESÚS AND LIFE AFTER EUROPAN

JONAS TORSVALL

»JAG TYCKER ATT DET IBLAND ÄR VÄLDIGT SVÅRA PLATSER MED MASSOR AV PROBLEM OCH DET ÄR DE JAG TYCKER ÄR BÄST.« »SOMETIMES I THINK IT IS THERE ARE DIFFICULT SITES WITH A TON OF PROBLEMS – AND I LIKE THEM BEST!«

»Derrive«. Winner E10, Lerum. Jesús Mateo & Marco Pusterla. Vy från sjön / View from the lake.

SECTION B-B 3.

JT: In the past I pretty much viewed Europan as an ordinary competition, but I’ve come to understand that it is quite a bit more with a series of workshops and follow-ups.

JM: Yes, it’s a bit different in each country. It usually begins with an awards ceremony with all the prize winners in the country. Later, there’s an international forum where the winners from all over Europe meet. It’s rather enjoyable when so many unusual people meet and talk about architecture, or anything else. I’m very reluctant to discuss architecture when I’m with other architects, I think it’s boring!

JT: Didn’t you meet at all?

TENNIS HALL

RIVER

TERRACED

Urban Tracks.

Space of Staying: the temporary pause in the Dérive, the seed of the sedentary space.

Nomadi

movements, the projection of an artist “being inside the painting” and giving birth to a spatiality which is related to his footprints in the void (drifting on the canvas). This is what we will call the GOING, the space made by walking, or by painting.

(Pusterla) and I were invitedBluetoPoles,a Jackson debate at Chalmers Pollock 1952 where we sat on the panel with Christer Malmström JM: Yes, of course. We met at the kick-off meeting from the Lund Institute of Technology. Later he called the journey as the goal in itself, with no beginning and no end. But nomads have also the need where they find water, good pastures or animals to hunt, if when they need toto rest, in Gothenburg and later atof STAYING the midway review and and asked I wanted be a guest instructor last fall. when they feel inspired by the sight… then again at the final presentation. But we kept in And now I’m starting as a studio manager for Years Blue Poles´s almost vertical and almost parallel uprights in dark colour are showing this need. touch daily on Skype. ThatByworked washasachanged little the rhythm 1 and 2work. on HeMonday. It’sinsuper fun, I cannot imagine tracing this well. gesture, IPollock of his has made a pause dripping the paint. He moves the brushes slower in order to get a thicker line and it is as if nervous, I’m highly skeptical of online communi anything better. I learn so much from being with the he takes a rest for a while. cation. I’ve tried before andByitslowing did not go well. But this students. down he is able to look around and understand what he is doing. He is able to build mental map of his painted space byand finding events, dissimilarities, MONUMENTS and giving time, it was great. We hada common milestones them a name. This is the nomad´s space of STAYING. It is not infinite lines like the rest but Doandyou have any space ideology or any direction you knew what we could achieve. We created a fabulous limited segments that seem to give a structure to JT: the whole to anchor the painted to real coordinates, like useful landmarks not to be erased by the wind, stable reference would like to give your students? proposal, so I think we will continue to work there. Pollock´s dripping action-painting technique could be compared with the wandering of nomad culture: a constant state of becoming on an empty space that has not yet being mapped; and

points in the perpetual transformation of the territory.

The nomads´space of STAYING could be considered as the seed of the sedentary space, the

JM: Yes. I met Hector and Mara from Mx-Si at a Euro-

of the transformation from the in pause inJM: drifting to theI full solid urban space. No, don’t have any ideology. When I attended We were a little late forbeginning the kick-off meeting Gothenburg, so everyone was already seated in the architecture school in Madrid, many teachers were room when we arrived. AIM (E8 runner-up) sat there, highly rigid and knew exactly how a building or along with people from the city planning office in project that the students designed should look. Gothenburg and a few consultants. When I entered Instead I try to do something new each time. The the room I felt right at home – I had met everyone project may end up the same, but I try to approach it before in other Europan contexts. The only one I had from a different direction. not met before was the traffic engineer. But where to start the project? Should we start by Europan provides an opportunity for collaboration drawing volumes or reading a poem or going to a with other agencies that are located elsewhere. We’ve fashion show? been in touch with Ecosistema Urbano from Madrid, who won once, and with S333 for a collaborative JT: What do you usually do? project in Sweden. I also met them before at Europan JM: In any case, I try not to start by drawing volumes. conferences.

pan forum for E8 in Rotterdam. They won first place in Gothenburg and I received second prize in Varberg. We hung out together a lot there and afterwards we kept in touch. They live in Barcelona, so it became a Skype project.

This network also includes people in academia, not just architects. Many invitations to lecture have resulted, including the job I now have as guest instructor at the School of Architecture in Lund. Marco

Europan is extremely important as a network. You meet so many people and who knows where it can end. In my case, it resulted in projects in Gothenburg. Before summer, we carried out a collaborative project there in Gamlestaden, the Old City, along with Mx-Si from Barcelona. They phoned me and asked for a Swedish partner. At that point it was practical to be part of Fojab, so I did this as an employee.

JT: Did you know them through Europan?

JT: Do you always start by visiting the site? JM: Usually I do, but not always. What we did in Lerum was rather fun. We wrote a text. We hadn’t

125

(solids) (the pa distinct and kee

invites vague, nomadi invites

rhizoma

We p establis revealin the land

system intertw full ele a map

full fra map of space o by the meanin

to impl

JONAS TORSVALL

JESÚS OCH LIVET EFTER EUROPAN

EUROPANIC

“Derrive”. Winner E10, Lerum. Jesús Mateo & Marco Pusterla. Upplevelsebaserad situationsplan / Experience-based site plan.

ut. Jag försöker istället göra något nytt varje gång. Projektet blir kanske likadant, men jag försöker komma in från ett annat håll. Men var börjar man ett projekt? Ska man börja med att rita volymer eller ska man läsa en dikt eller gå på en klädutställning?

men vi visste inte vad det skulle bli av det. Ofta är texten det sista man gör. Men det var superbra för varje gång vi tvekade om vilken riktning vi skulle ta i projektet gick vi till texten med våra spelregler och såg att vi måste göra si eller så, även om det andra alternativet också var möjligt och kanske ibland hade varit bättre.

JT: Hur brukar du göra?

JT: Var det första gången du testade den här metoden?

JM: Jag försöker inte börja med att rita volymer

JM: Ja.

iallafall.

JT: Varför gjorde ni så? JT: Börjar du alltid med att besöka platsen? JM: Jag vet inte. Det var bara en slump, tror jag. JM: Det har jag gjort i de flesta fall, men inte alltid. Hur vi gjorde i Lerum var ganska roligt. Vi skrev en text. Vi hade inte skissat någonting, men redan i april hade vi bestämt att det här skulle vara texten till vårt förslag. Det var som ett slags kontrakt mellan mig och Marco Pusterla om hur projektet skulle bli,

126

Jag var arbetslös, hade precis kommit till Sverige och kunde inte hitta något jobb. Marco jobbade på Fojab och hade ganska lite tid över så det var svårt att sitta tillsammans och skissa. Det var enklare att skicka mail med något man skrivit. Så det blev en text, det var ingenting vi var ute efter. Vi visste ju att vi

behövde en text men vi kunde inte ana att den skulle få en sådan roll i just det här projektet. Till viss del handlade det om att få en struktur i vårt arbete. Men Europan är en ganska speciell tävling. Många inblandade är knutna till den akademiska världen och teoretiskt arbete. Det handlar inte så mycket om att göra ett projekt som kan byggas direkt, men som i alla tävlingar handlar det om att göra något som tilltalar juryn. Sammanlagt får de kanske runt 200 förslag som de tittar på i två dagar. Även om vi vet att de inte har tid att läsa långa texter var det vår satsning, det var superriskabelt. Även på arkitektskolan brukar lärarna säga att ingen läser en lång text men för mig handlar det man ser och det man berättar ihop, det kompletterar varandra men är inte samma sak. Varje gång jag har deltagit har texten haft en viktig roll.

JT: Men ambitionen var väl inte att texten i sig skulle sälja projektet utan att innehållet skulle generera spännande arkitekturprojekt?

EUROPANIC

JESÚS AND LIFE AFTER EUROPAN

2 THE ISLAND

THE WHALE

THE THREE AMIGOS

THE RED STUGAS

take

“The project deals

hield advantage of the theSQUARE already existent plant six /seven meters r to difference in ase height between e for the railway station and the of 3 rest of the site. We propose to

with ecological development TOWN HOUSES in two ways. By densifying the centre and

to rearrange the access to Lerum from the motorway by removing the

avoiding sprawl, a more efficient system may be developed. The proximity to the tramway also generates a dwelling type suited for commuting, and

petrol station on the site and relocating the roundabout after the tunnel. The first view that we intend to be seen when driving into town is the new

o the aving same

STAIRWAY TO HEAVEN

propose

The center

tennis will

be further consolidated by improving the existing building with better service areas and

From mum-dadbaby family to NON RESIDENTIAL USE Playboy-Mansion family. We intend to create a very heterogeneous development so that many different people, of all ages and backgrounds come here to live, to work or just to drift on

Driving i housing a

very low is permit everyone there as as for deliveries. Ho

adding some more buildings parking is restricte enlarge the 31 meters level to to the complex with squash, handicapped people. create a raised park (part of our badminton and other sports parking has been arr a Sunday morning. Urban life “green belt”) where people walk related activities. The new under the railway st to the public will how blossom mirroring the through get to the By inthe tennis center belt”that that drawntoanything, buttrains. already Aprilconnection we had decided thetake place and it isbyused. So we werepark justinthere doing“green a project cansurrounds be built directly, but aswill in now 2 levels underg system can encourage varietymonuments. of ways of life its these we getbe thethe desired its privileged Aspen and connects the lake (190derives places), at the thatmeans this would text fortransport our proposal. It was to photograph Thisof concept all competitions, it’s about doing advantage somethingof that other Pusterla means and of me transport inhabitants. artist Robert Smithson, security to housing and Marco location openingfrom itselfthe American to thetotown through the they center who (80 places ind sort ofdistance a contract between appeals the centre jury. Altogether, may by receive thanbut by we car.didn’t The buildings are river200 a green viewingwould the be, to the lake nature an abandoned industrial park inand Säveån. Behind this the buildings o aboutenvironment what the project know around his by homeproposals that belt they review over and twothe explored lake. The lower part (+25) gets developed with a strong focus there will be a lively public around with smaller and more south edge (60 outdoo

what would become of it. Usually, the text is the last

days. Although we know they don’t have time to read

town of Passaic, New Jersey. He photographed and

level with a lot of life. Under the we returned to the text with our rules of engagement park we place 2 levels of parking

withnooffice and acommercial say that one reads long text, but for me what you space as well public see and what you as sayother go together, complementing that will increase the eachfunctions other, even though they aren’t the same thing. density of people in the area Each time I have participated, the text has played an all the day. important role.

Of course it was about old pipes and concrete blocks that people had forgotten. He also gave them names. This was fairly important to give these places dignity. And that’s why we went to Lerum.

on sustainable technologies.” protected from transparent volumes. wrote about the places he felt had value40as with is 3 what buildings, easily indoors). thing you do.the Butnoisy it wastraffic great because every time we long square monutexts, this we banked on, it was highly and becomes about a quietwhich urban street from the motorway, hesitated direction to take in the project, risky.recognised Even at architecture school, teachers usually ments, reminders of what had happened there.

and saw that we must do this or that, even if the other for commuters and for those option was also feasible and sometimes might have living and working there. been better.

GREEN BELT

MONUMENT TO A POLKAGRIS

THE CROCODILE

“Derrive”. Winner E10, Lerum. Jesús Mateo & Marco Pusterla. Föreslagna monument funna på platsen / Proposed monuments, found on site.

opose

dings uses or el,...) ainers

JONAS TORSVALL

JT: Was this the first time you tried this method?

JT: What kind of monuments did you find in Lerum? JT: But the aim was not for the text itself to sell the

JM: Yes.

project, but for the content to generate an exciting architectural project?

JT: Why did you do that? JM: Yes, absolutely. JM: I don’t know. Pure chance, I guess. I was unemployed, had just arrived in Sweden and couldn’t find work. Marco worked at Fojab and didn’t have much spare time so it was difficult to get together and draw. It was easier to email what we had written. So it ended up as a text, which was not what we had aimed for. We knew that we needed a text, but we couldn’t imagine that it would play such a role in this RAILWAY particular project.

JT: This method worked out very well. Did you test it

OUSES 3800 sqm 13250 sqm OUSES 870 sqm

pace index for the area is approximately 1,0

on our posters. A rock was in the middle of the water and we thought it looked like a whale. And the heating plant’s chimney, which we suggested should be painted with stripes and called a “Monument to a candy cane.” And a bunch of other monuments.

on any other projects after Lerum?

JM: No.

JT: How did you treat these monuments in the proposal? Did you showcase them in some way?

JT: Are you curious about trying new approaches

JM: Yes. The monuments are on a map of interest-

each time?

ing places you can find when wandering around the area. We talked about how city planning usually centres on commercial interests – whatever generates money, business and traffic, but other factors are important, too – like pleasure and adventure – which are not included in the planning. These places play an important role in that regard. We

JM: Yes. You asked if we looked at the site. After To some extent, it was about imposing structure on our work. But Europan is a rather particular competition. Many of the people have ties to the academic world and theoretical work. It’s not so much about

JM: We found a bunch of great things that are shown

writing the text, we created a simple sketch. Then we went to Lerum, but we knew exactly what we were looking for. One portion of the text talked about how we would find monuments to describe

127

JONAS TORSVALL

JESÚS OCH LIVET EFTER EUROPAN

EUROPANIC

Runner-up E5, Almería (E). David Sim, Jesús Mateo & Joakim Johanson. Fasadelevation / Facade elevation.

Runner-up E5, Almería (E). David Sim, Jesús Mateo & Joakim Johanson. Flygvy / Aerial view.

JM: Jo, absolut.

ment till en polkagris”. Plus massa andra monument.

JT: Det gick ju väldigt bra med den här metoden. Har

JT: Hur behandlade ni de här monumenten i

du testat den i fler projekt efter Lerum?

förslaget? Manifesterade ni dem på något sätt?

JM: Nej.

JM: Ja. Monumenten finns på en karta med intres-

JT: Du är nyfiken att testa nya sätt varje gång? JM: Ja. Du frågade om vi undersökte platsen. Efter att vi hade skrivit texten gjorde vi en enkel skiss. Då åkte vi till Lerum, men vi visste precis vad vi skulle leta efter. En del i texten handlade om att vi skulle hitta monument som berättade om platsen och hur den används. Så vi var bara där och fotograferade monument. Det är ett koncept från den amerikanske konstnären Robert Smithson som undersökte ett övergivet industriområde i sin hemstad Passaic, New Jersey. Han fotograferade och skrev om de platser han tyckte hade ett värde som monument, som påminde om det som hade hänt där. Det var förstås gamla rör och betongplintar som folk hade glömt och så vidare. Han namngav dem också. Det var ganska viktigt för att ge de här platserna en värdighet. Och det var därför vi åkte till Lerum.

JT: Vad hittade ni då för monument i Lerum?

santa platser man kan hitta om man rör sig i området. Vi talade om att en stad oftast är planerad efter kommersiella intressen – det som genererar pengar, verksamheter och trafik, men att det finns andra faktorer – som äventyr och lust – som inte är med i planeringen. De här platserna var en viktig del i det. Vi pratade om Pippi Långstump i en föreläsning, när Pippi blir sakletare. Det är en berättelse om när Pippi, Tommy & Annika går längs en landsväg, men de följer inte landsvägen utan Pippi går kors och tvärs och försvinner ibland när hon hittar något spännande. Vi tyckte att det illustrerade våra tankar på ett bra sätt.

JT: Äventyr och lust är ju spännande att försöka lyfta fram i planeringen. Men en svårighet är att det är subjektivt, det är ju väldigt individuellt vad som ger lust och vad man tycker är spännande. Hur hanterar ni det? alla kanske inte tycker att den här stenen ute i vattnet ser ut som en val eller att den är spännande och så vidare. Att styra exakt vad som ska ge äventyr och lust kan också vara svårt.

JM: Vi hittade massor av roliga saker som finns i våra planscher. Det var en sten mitt i vattnet som vi tyckte såg ut som en val. Och värmeverkets skorsten som vi föreslog skulle målas randig och kallade den ”Monu-

128

JM: Det är sant, det går inte att styra. Men det handlar kanske om att flera personer blir inblandade i processen. Medborgarna, de som tänker bo där någon

gång eller de som tänker besöka platsen. Det som var speciellt med Lerum var att tomten var avspärrad med staket så det är en plats dit bara de som jobbar på vattenreningsverket och värmeverket har kommit in. Det finns mycket att utforska där. Så det första steget i planeringen för området skulle vara att bjuda in folk till platsen att uppleva den på sitt eget sätt – precis som situationisterna gjorde med kartan av Paris som de hade klippt sönder och delade ut till turister för att de skulle gå vilse. Den innehöll delar av staden, men som öar på ett vitt papper. Mellan stadsdelarna skulle de gå vilse när de skulle gå till nästa punkt och när man går vilse så upplever man staden på ett annat sätt.

JT: Hur togs det emot av juryn och kommunen? JM: Av juryn vet jag inte. Jag tror att de tyckte det var spännande, men jag var inte med. Kommunen tyckte om våra idéer. När vi presenterade för politikerna pratade vi om allt möjligt, förutom arkitektur. Vi pratade om våra intentioner. Alla blev jätteglada och hade kommentarer, det spelade ingen roll om de var från V eller FP eller M, alla hade förslag som att bjuda in elever från gymnasiet till möte eller hjärnforskare, så jag är superpositiv! Men apropå det du sa om att besöka platsen. Den första Europan jag gjorde var E5 i Almería i södra Spanien. Det var också tillsammans med Marco Pusterla när vi båda var studenter på LTH och David Sim som var lärare där. Det vi gjorde då var att åka och

EUROPANIC

JESÚS AND LIFE AFTER EUROPAN

JONAS TORSVALL

Runner-up E5, Almería (E). David Sim, Jesús Mateo & Joakim Johanson. Modellfoto / Model photo.

talked about Pippi Longstocking in one lecture, when Pippi decides to find things. It’s a story about when Pippi, Tommy and Annika are walking along a road, but they don’t follow the main road; instead Pippi wanders back and forth and sometimes disappears when something exciting catches her eye. We thought the story was a good way to illustrate our thoughts.

JT: It’s exciting to try to highlight pleasure and adventure in the planning process. But one problem is the subjective nature, what gives pleasure and what excites us is highly individual. How do you deal with that? Perhaps not everyone agrees that this rock in the water looks like a whale, or that it’s exciting. Deciding exactly what should provide pleasure and adventure may also be difficult.

point, or those who intend to visit the site. Lerum was special because the site was fenced off; it’s a place where only those who work at the water treatment plant or the heating plant had access. There is much to explore there. So the first step in planning for the area would be to invite people to the site to experience it in their own way – just like what the Situationists did with the map of Paris, which they had cut up and handed to tourists so they could get lost. It showed portions of the city, but only as islands on a white sheet of paper. The point was to get lost between neighbourhoods when wandering from one point to the next; getting lost allows you to experience the city in a different way.

JT: How was it received by the jury and the municipality?

JM: It’s true, it can’t be controlled. However, the

JM: I don’t know about the jury. I think they thought

process may involve a number of people. People, especially those who intend to live there at some

it was exciting, but I wasn’t there. The municipality liked our ideas. During our presentation to the poli-

ticians, we discussed all possible subjects except architecture. We talked about our intentions. Everyone was really happy and had comments, whether they represented the left, right or centre; everyone had suggestions about inviting school students or even brain researchers, so I’m very upbeat! But back to what you said about visiting the site. The first Europan I did was E5 in Almería in s outhern Spain. It was also together with Marco Pusterla when we were both students at LTH and David Sim, who was a teacher there. What we did then was to go and stay with some friends of my parents who lived near this neighbourhood in Almeria. That’s where we came to understand that what we had learned in architecture school did not apply there; not even what David Sim taught was good enough. The first thing we had to do was to try to strip ourselves of as much of the baggage as possible from what we had learned in the past. School teaches you to classify your surroundings, everything gets compartmentalised. Europan

129

JONAS TORSVALL

JESÚS OCH LIVET EFTER EUROPAN

EUROPANIC

»VI TALADE OM ATT EN STAD OFTAST ÄR PLANERAD EFTER KOMMERSIELLA INTRESSEN - DET SOM GENERERAR PENGAR, VERKSAMHETER OCH TRAFIK, MEN ATT DET FINNS ANDRA FAKTORER - SOM ÄVENTYR OCH LUST - SOM INTE ÄR MED I PLANERINGEN.«

bo hos några bekanta till mina föräldrar som bodde nära den här stadsdelen i Almería. Där förstod vi att det vi lärt oss på arkitektskolan inte gällde där och inte heller det som David Sim lärde ut var tillräckligt bra. Det första vi fick göra var att försöka klä av oss så mycket vi kunde av det vi tidigare lärt oss. I skolan lär man sig klassificera omvärlden, man sätter allt i sitt fack. Europan har varit ett sätt för mig att lära mig andra sätt att klassificera arkitektur och omvärlden. Michel Focault pratar om hur vi producerar kunskap genom klassificering. Man säger att det här sättet att klassificera är objektivt, men det är det inte. Det är subjektivt, det är bara att det är många som delar samma uppfattning. Men det utesluter inte att man kan göra på andra sätt. Nu för tiden har man inom vissa vetenskapsgrenar förstått att man ibland måste glömma det här sättet att klassificera för att kunna komma framåt. Man måste tänka om. Att försöka tänka på de stilar och trender som fanns på den tiden var helt absurt när vi var på platsen, så vi blev jätteförvånade att vi fick ett pris.

JT: Att stilen är annorlunda är ju en sak, men sådana saker som rörelsemönster och infrastruktur, var de annorlunda också.

JM: Ja, det var de. I projektet skulle man rita 50 hus på en sluttning där det fanns grottor som folk bodde i. Men grottorna användes för prostitution och andra olagliga verksamheter så kommunen hade bestämt att mura igen ingången till grottorna, riva två hus som

130

fanns på platsen och göra något nytt. Men platsen hade varit jättefin, den var turistmål för fotografer och konstnärer på -50-60-talen. Folk där är fattiga, de har nästan ingenting och kommunen kommer inte att ge dem någonting heller. Knappt att de kommer att asfaltera vägarna, de kommer att spara på allt möjligt. Det enda folket har är varandra och då blir gatan viktig. Gatan är där alla träffas men det är också en plats där små verksamheter startas. Det här är inget nytt, men det var nästan ingen som pratade om de här frågorna, speciellt inte inom Europan. Men det här är nog det finaste projektet som jag har varit med i. Det innehåller ingenting utöver vad som måste finnas. Inte mer.

JT: Det där var ju två helt olika angreppssätt. I Almería åkte du först till platsen och slopade sedan alla förutfattade meningar och allt du tidigare visste medan i Lerum bestämde ni innan hur ni skulle gå till väga, och besökte platsen sen. JM: Precis. Det här med platsen är superintressant. Det finns inga recept. Jag vet arkitekter som säger att om man ska tävla är det lättare att inte besöka platsen. Jag kan förstå att det ibland kan vara en poäng i det, men inte som ett recept. I Lilleström besökte vi aldrig platsen. Det gjorde att vi använde många timmar på vissa saker vi såg på flygbilder och planritningarna som sedan inte alls upplevdes på plats. Det hade nog varit bra att komma dit.

JT: Argumentationen för att inte besöka platsen

rukar vara att att man kan bli lurad av hur platsen b är idag och när man har gjort sin intervention är det inte längre samma plats. Jag gjorde själv E9 i Upplands Väsby där jag är född och uppvuxen tillsammans med en arkitekt som också är född och uppvuxen där. Så sammanlagt hade vi 40 års erfarenhet av att bo på den här platsen. Men det gick inget vidare…

JM: Det finns en text av en spansk filosof som beskriver hur en man dör. Han ligger döende i sin säng med flera personer runt om kring – hans fru, en läkare, en journalist och en konstnär. Och filosofen frågar sig vem av dessa som ser verkligheten som den är? Han svarar att frun känner för mycket smärta för att ha en korrekt uppfattning. Läkaren kan inte heller se för han har för mycket ansvar och prestige. Journalisten? Visst, han har distans, han lider inte, men han låtsas lida när han skriver berättelsen om händelsen för att läsarna ska få en tår i ögat. Sedan är det konstnären som bara står och noga observerar former, färger, kulörer och strukturer. Men tillbaks till det du sa – eftersom ni hade bott där i 40 år var ni kanske lite väl mycket som frun eller läkaren, ni var för personligt inblandade. Den här filosofen anser att man som konstnär måste hålla distans och om vi arkitekter kallar oss konstnärer måste vi ibland hålla ganska mycket distans. Han säger vidare att konstnärens uppgift är att utvidga världen, att göra världen större så att man inte håller sig till det konventionella. Och det kan man inte göra i sin hemstad, det är väldigt svårt.

EUROPANIC

JESÚS AND LIFE AFTER EUROPAN

JONAS TORSVALL

»WE TALKED ABOUT HOW CITY PLANNING USUALLY CENTRES ON COMMERCIAL INTERESTS – WHATEVER GENERATES MONEY, BUSINESS AND TRAFFIC, BUT OTHER FACTORS ARE IMPORTANT, TOO – LIKE PLEASURE AND ADVENTURE – WHICH ARE NOT INCLUDED IN THE PLANNING.«

has given me an opportunity to learn different ways to classify architecture and my surroundings. Michel Focault talks about how we produce knowledge through classification. Some say that this approach to classification is objective, but it is not. It’s subjective, it’s just that so many people share that same view. However, this doesn’t preclude doing things differently. Nowadays, within some disciplines people understand that it is sometimes necessary to forget this approach to classification in order to make headway. Rethinking is necessary.

have is each other and then the street assumes great importance. The street is where everyone meets, but it’s also a place where small businesses get off the ground. None of this is new, but hardly anyone was discussing these issues, especially not in Europan. But this is probably the best project I’ve ever been involved in. It contains nothing beyond what is absolutely necessary. Nothing else.

Thinking about the styles and trends that existed at the time was completely absurd when we were on site, so we were really surprised that we got a prize.

JT: You just described two completely different approaches. In Almería you went to the site first and then wiped out all preconceptions and everything you previously knew, while in Lerum you decided in advance how to proceed, and subsequently visited the site.

JT: It’s one thing for style to be different, but aspects

JM: Exactly. All this about the site is super interest-

such as movement patterns and infrastructure, were they different too?

ing. There is no formula. I know architects who hold that if you’re going to compete, it’s easier if you do not visit the site. I understand this and can even find some merit in it, but not as a formula. We never visited the site in Lilleström. That meant we spent many hours on some things we saw on aerial photographs and with the floor plans, which we then never experienced while on site. We probably would have been better off going there.

JM: Yes, they were. The project involved drawing 50 buildings on a slope where people were living in caves. But the caves were used for prostitution and other illegal activities, so the municipality decided to wall off the entrances to the caves, demolish two houses on the site and create something new. But the site had been really nice, it was a tourist destination for photographers and artists in the 1950s and 1960s. People there are poor, they have almost nothing and the municipality doesn’t intend to give them anything either. They’ll hardly even pave the roads, they plan to save on everything. The only thing these people

JT: The argument for not visiting the site is usually that you may be deceived by what the place is today and once the intervention is complete, it is no longer the same place. I did E9 in Upplands Väsby, where I was born and raised, along with an architect who

was also born and raised there. So together, we had 40 years of experience living in this place. Nevertheless it didn’t go very well…

JM: A Spanish philosopher has written a text describing how one man dies. He is lying on his deathbed, surrounded by several people – his wife, a doctor, a journalist and an artist. And the philosopher asks himself who among them sees reality as it is? He answers that the wife feels too much pain to have an accurate perception. The doctor can’t see either because he has too much responsibility and prestige at stake. The journalist? Sure, he has distance, he isn’t suffering, but he pretends to suffer when he writes the story of the event so that the readers become teary-eyed. Finally we have the artist, who just stands there, carefully observing shapes, colors, nuances and textures. But back to what you were saying – since you had lived there for 40 years, you might have been a little too much like the wife or the doctor, too personally involved. This philosopher felt artists must maintain distance and if we architects call ourselves artists, we must sometimes maintain a rather large distance. He also says that the task of the artist is to expand the world, to make it larger so that people do not adhere to the conventional. And you can’t do that in your hometown, that would be really difficult.

JT: Was that what you tried to do in Lerum – to make the world a little bigger with the help of the monuments?

131

JONAS TORSVALL

Robert Indiana’s painting ”Love”, 1960. Inspiration till projektet kom från Robert Indianas målning ”Love”, 1960.

JT: Var det det ni försökte göra i Lerum – att göra världen lite större med hjälp av monumenten?

JM: Ja… men inte för världens skull. JT: För vems skull? JM: Bra fråga… Det är nog inte för Lerums skull, jag skulle inte säga så. Ibland är det ganska mycket egoistiska känslor i det man gör. Jag är lärare men jag vet inte om jag gör det för studenternas skull eller för min egen, det är jag som lär mig. Jag tycker att det är roligt att inspirera andra, och det spelar ingen roll vad de gör med det. Vi startade en website i Spanien där tanken var att folk skulle kunna skriva vad de ville, bidra med vad som helst. Vi kallade det för en idébank. Man kunde lämna koncept, idéer som man hade fått och dela och låna idéer. Vem som har fått idén spelar kanske ingen roll egentligen, men att kunna använda andras idéer är självklart tycker jag. Europan kan också ses som en idébank där tävlings-

132

JESÚS OCH LIVET EFTER EUROPAN

EUROPANIC

Runner-up E7, Kristianstad. Jesús Mateo. Gatuvy / Street view.

Runner-up E7, Kristianstad. Jesús Mateo. Situationsplan / Site plan.

Runner-up E7, Kristianstad. Jesús Mateo. 3D model.

förslagen är som frön vi kan spara i hyllor och kanske någon gång plantera och starta ett nytt projekt. Europan är så väldokumenterat att det blir mycket även om man inte bygger något. Det blir kataloger och artiklar och det är något folk ser, t.ex. studenter. Här på Fojab finns det flera kataloger. Att vara känd är inget mål för mig men det är superroligt att se projekt i E8 som använt sig av idéer jag hade i E5. Istället för att bli arg tycker jag det är jättekul när sådant händer. Jag tror att vi ibland är rädda att dela med oss för att vi är konstnärer. Men om vi är konstnärer, är vi en ganska okonstnärlig bransch med ingenjörer, exploatörer och kunder som inte bryr sig om dina intentioner. Du kan inte komma till en kund och prata om poesi eller litteratur eller vad du får din inspiration ifrån.

JT: Jag upplever att det är väldigt svårt att i kundsamtal komma in på andra värderingar än sådant som kan mätas i yta eller pengar eller andra mätbara kvaliteter, eftersom jag tänker att kunden inte förstår eller köper några andra argument.

JT: Hur gör du när du pratar med dina kunder då?

JM: Ja, men det här får en väldigt dålig konsekvens, vilket är att vi arkitekter blir svagare och svagare. Det är inte som i andra konstnärliga branscher där man kan skrika ut vad man tycker och på detta sätt få kontakt med varandra. Det har inte vi, vi jobbar tyst och blir därför ensamma. Så jag kände en viss ensamhet ett tag. Jag kände mig superensam efter arkitektskolan, då hade jag ingen att prata med. Jag kunde inte förklara för mina kunder hur jag tänkte, nu har jag ändrat mig. Men då gick jag tillbaka till arkitektskolan och började doktorera. Det var bra, där pratade man om arkitektur igen. Jag gick två år men blev inte färdig.

JM: Jag pratar om det jag känner. Det kan bli ganska roligt. Just för att det är oväntat.

Precis som i Lerum med Smithson, Pippi Långstrump

EUROPANIC

JESÚS AND LIFE AFTER EUROPAN

JONAS TORSVALL

The sudoku-principle: Each zone has its own characteristics, but is connected to the whole. Sudoku-principen: Varje zon har sina egna egenskaper men är kopplad till helheten.

Runner-up E8, Varberg. Jesus Mateo & Maximillian Martinenghi. Situationsplan / Site plan.

Runner-up E8, Varberg. Jesus Mateo & Maximillian Martinenghi. Gatuvy / Street view.

JM: Yes … but not for the sake of the world. JT: For whose sake, then? JM: Good question… Probably not for Lerum’s sake, I would not say that. Sometimes, rather a lot of egotistical feelings are involved in what one does. I’m a teacher, but I don’t know if what I do is for the sake of my students or for myself; I’m the one who is learning. I think it’s fun to inspire others, and it doesn’t matter what they do with it. We started a website in Spain where the idea was that people could write what they wanted, contribute anything. We called it an idea bank. People could submit concepts, ideas that they had gotten, and share and borrow ideas. Who originally had the idea might not really matter, but being able to use the ideas of others is only natural. Europan can also be seen as an idea bank in which the entries are like seeds we can save on shelves, and perhaps

plant some time to start a new project. Europan is so well-documented that it carries a lot of weight, even if nothing gets built. There are result books and articles and it’s something people see, like students. Here at Fojab there are several result books. Being famous is not my goal, but it’s super fun to see projects in E8 that used my ideas from E5. Rather than getting angry, I think it’s great fun when that happens. I think sometimes we’re afraid to share because we are artists. But if we are artists, we find ourselves in a fairly inartistic field, with engineers, developers and clients who don’t care about your intentions. You can’t approach a client and talk about poetry or literature or whatever your source of inspiration may be.

JT: So what do you do when you talk to your clients, then?

JT: In my experience it is very difficult when dealing with clients to bring up values other than those that can be measured in space or money, or other measurable qualities, since I feel that the client will not understand or buy into any other arguments.

JM: Yes, but this has really bad consequences, specifically that we architects become weaker and weaker. Our occupation is not like other artistic branches, where you can shout out what you think to establish contact with others. We can’t do that, we work quietly and are therefore alone. So I experienced a certain loneliness at one point. I felt super alone after architecture school; I had no one to talk to. I could not explain to my clients what I thought, though I’ve changed now. But at that point I returned to architecture school to work on my PhD. It was good, we talked about architecture there again. I did two years but did not finish.

JM: I talk about how I feel. It can be rather fun. Just because it is unexpected.

As in Lerum with Smithson, Pippi Longstocking and

133

JONAS TORSVALL

JESÚS OCH LIVET EFTER EUROPAN

EUROPANIC

»INTERNATIONELLT SETT ÄR ETT EUROPANPRIS I DITT CV ÄR NÄSTAN SOM ETT INTERNATIONELLT KÖRKORT. DU KAN KOMMA TILL VILKET LAND DU VILL OCH HA STORA CHANSER ATT FÅ JOBB.«

och situationisterna kommer mycket av inspirationen Jesús projekt ofta från fält utanför arkitekturen som just konst eller litteratur. Detta syns också i hans tävlings planscher som ofta har med inspirations bilder. Jesús visar några exempel och berättar.

JM: Här är Robert Indianas tavla ’Love’. Den använde jag i Kristianstad. Det är en tavla som jag har tänkt ganska mycket på. I USA på 60-talet var ju ”Love” det man skulle måla, med hippierörelsen och så vidare. Men han har placerat bokstäverna på ett speciellt sätt. Om man tittar närmare ser man att L:et och V:et kommit ihop, att O:et är roterat och att alla fyra bokstäverna bildar en liten ö i mitten. Det finns olika förhållanden mellan bokstäverna och ramen och jag tänker att det han gjort inte är att måla ”Love” utan det är bakgrunden i blått och grönt som är det viktiga. Ungefär samtidigt ritade Louis Kahn ’Fisher House’ som består av två kvadrater som är roterade i förhållande till varandra och jag var ganska inspirerad av det här – det som händer runt omkring, jag var inte alls intresserad av vad som hände inne i huset. Kristianstad-projektet handlade om det. Om mellanrummet. Det var punkthus byggda i två kroppar där man kunde passera igenom i bottenvåningen. Men också det första huset jag ritade i Toledo bygger på det här. Det var en ganska smal tomt och genom dela upp huset i mindre volymer som var roterade skapade jag massor med platser på tomten. Det var en kopia av Fisher House. I Varberg använde vi Paul Klee som inspiration. Och

134

sudoku-principen. Det var ett jättestort projekt och man visste inte riktigt hur processen skulle gå till – man visste inte om järnvägen skulle grävas ner eller när det i så fall skulle bli. Så för att det skulle fungera redan från början tyckte vi att man skulle dela in hela tomten i zoner där varje zon har sina egna egen skaper som en sudoku-ruta men varje ruta är kopplad till helheten.

kanske säljer till en exploatör, eller så kanske de inte gör det och fortsätter med projektet.

JT: Hur tänker du när du väljer tomt? Brukar du välja den du tror du har störst chans på, den som verkar mest spännande eller är det bara slump?

JT: Är det inte frustrerande med de här långa

I Varberg kan man inte göra någonting förrän tunneln är byggd. Nu har de precis fått veta att tunneln, det första som måste vara på plats, kommer att få finansiering någon gång under perioden 2010-2020 och tävlingen är från 2006.

processerna?

JM: Det beror på. Jag är inte frustrerad. Men det JM: Jag tycker att det ibland är väldigt svåra platser

JT: En kritik mot Europan som ofta förs fram i Sverige

kanske är för att jag känner att min plats är någon annanstans. Det jag gör är något annat än att rita ett byggbart projekt. Jag har bidragit med idéer tillsammans med Maximilian och Marco och David. Sen finns ju också allt annat som händer runt om kring tävlingen. Jag är jättenöjd över allt som hänt.

är att det inte blir något byggt. Vad är din uppfattning av det från de omgångar du har varit med i?

JT: Vad tycker du är Europans viktigaste uppgift?

JM: Att det stämmer ibland. Men man måste jämföra

JM: Det är inte att bygga något som är den viktigaste

med tävlingar av samma slag. Om man tävlar om att utforma en fasad till en saluhall är det klart att det har stora chanser att bli av. Men de här projekten handlar om stadsplanering i de flesta fall. Det är väldigt komplicerat och tar jättelång tid. Man kanske inte bygger något, men har ändå varit med och påverkat på många sätt. Jag är säker på att allt vi producerat har kommit till användning i kommunen. Jag vet inte om vi kommer att bygga något i Lerum. Kommunen

uppgiften utan att främja unga arkitekter. Inte så mycket ung arkitektur utan unga arkitekter.

med massor av problem – och det är de jag tycker är bäst! Har man inga problem att lösa är det bara en fråga om utseende och då är det svårt att konkurrera.

EUROPANIC

JESÚS AND LIFE AFTER EUROPAN

JONAS TORSVALL

»FROM AN INTERNATIONAL PERSPECTIVE, A EUROPAN PRIZE ON YOUR RESUME IS ALMOST LIKE AN INTERNATIONAL DRIVING LICENSE. YOU CAN GO TO ANY COUNTRY YOU LIKE AND FIND GOOD OPPORTUNITIES TO GET A JOB.«

the Situationists, much of the inspiration for Jesús’ projects often comes from fields outside architecture, such as art or literature. This is also evident in his competition posters, which often include reference images. Jesús shows some examples and describes them.

JM: This is Robert Indiana’s painting ‘Love’. I used it in Kristianstad. This is a painting that I’ve thought about quite a lot. In the US of the 1960s “Love” was just what you were supposed to paint, with the hippie movement and all. But he positioned the letters in a specific way. If you look closely you will see that the L and the V have come together, the O is rotated and that all four letters form a small island in the middle. There are different relationships between the letters and the frame and I think that what he has done was not to paint “Love” but instead it’s the background in blue and green that’s important. About the same time, Louis Kahn designed “Fisher House”, which consists of two squares that are rotated in relation to each other and I was quite inspired by this – what was happening in the in-beteween spaces; I was not at all interested in what was happening inside the house. That’s what the Kristianstad project was all about. About the interspaces. They were tower blocks built in two bodies, where you could pass through on the ground floor. But the first house I designed in Toledo was based on this, too. It was a fairly narrow plot, and by dividing the building into smaller volumes that were rotated, I created a lot of spaces on the site. It was a copy of Fisher House.

In Varberg, we used Paul Klee as inspiration. And the sudoku principle. It was a huge project and we really didn’t know exactly how the process would work – we didn’t know whether the railway would be underground, or if so, when that would happen. So to make it work right from the beginning, we thought it would be best to divide the whole plot into zones where each zone has its own characteristics like a sudoku box, but each box is connected to the whole.

thing we produced has been useful for the municipality. I don’t know if we will build anything in Lerum. The municipality may sell to a developer, or maybe they won’t and they’ll continue with the project instead. In Varberg, nothing can be built until the tunnel is finished. Now they’ve just learned that the tunnel, the first thing that must be in place, will receive funding sometime between 2010–2020 and the competition was back in 2006.

JT: What is your thinking when you select a plot? Do you usually choose the one you think will give you the best chances, the one that seems most exciting or is it just random?

JM: Sometimes I think it is there are difficult sites with a ton of problems – and I like them best! Without any problems to solve, the project is just a matter of appearance and then it’s hard to compete.

JT: Aren’t these long processes frustrating? JM: It depends. I’m not frustrated. But perhaps that’s because I feel that my niche is elsewhere. What I do is different from drawing a buildable project. I’ve contributed ideas along with Maximilian and Marco and David. Then there’s also everything else going on in association with the competition. I’m highly satisfied with everything that’s happened.

JT: One criticism of Europan that’s often heard in Sweden is that nothing ever gets built. What is your opinion based on all the times you’ve participated?

JT: What do you feel is Europan’s most important mission?

JM: Sometimes it’s true. But you have to compare it

JM: It’s most important mission is not building

with competitions of the same kind. If you are competing to design a facade for an indoor market, obviously the chances are good that it will get built. But in most cases, these projects involve urban planning. It’s extremely complicated and time-consuming. Maybe nothing gets built, but you’ve still been involved and exerted influence in many ways. I’m sure that every-

s omething, but encouraging young architects. Not so much young architecture, but young architects.

135

EUROPAN

SÅ FUNKAR DET

FORUM OF SITES

THE COMPETITION STARTS

EUROPAN

HOW IT WORKS

CONCEPT DEVELOPMENT TEAM MEETINGS

ANNOUNCMENT OF RESULTS 136

PRIZE CEREMONY

SITE VISITS

RESEARCH

SUBMITTING THE PANELS

JURY SESSIONS

CONTRACT

FORUM OF CITIES AND JURIES

FORUM OF RESULTS 137

ÖSTHAMMAR

VAD HÄNDE SEN?

EUROPANIC

VAD HÄNDE SEN?

ÖSTHAMMAR

”Park life”. Winner E10, Östhammar, 2009–10. Arrhov Frick, Johan Arrhov & Henrik Frick. Hotel exterior.

HUR TOGS DE VINNANDE EUROPANFÖRSLAGEN EMOT AV KOMMUNEN? ”Möte genomfördes i Östhammar. Framtida möjligheter diskuterades. Projektets art (kommunen ska inte vara huvudman) gör det dock svårt för kommunen att involvera de vinnande arkitekterna i arbetet.” VAR DET VINNANDE FÖRSLAGET OCKSÅ DET SOM KOMMUNEN TYCKTE VAR BÄST? ”Definitivt! Med avseende på framtida hotellbyggnaden gav det vinnande förslaget flest möjligheter till framtida utveckling. Det var även ett smakfullt komponerat projekt där samtliga detaljer som efterfrågats fanns med.”

som ligger inom projektområdet. Arkitekterna fick i uppdrag att medverka vid framtagandet av en detaljplan och upprättade ett gestaltningsprogram för parken med tillkommande handelsbodar. De fysiska förändringarna i parkområdet genomförs i skrivande stund. Kommunen är huvudman för parkförändringarna och privata aktörer uppför handelsbodar i området.” ”Förslaget i parken var både attraktivt utformningsmässigt och möjligt att genomföra till låga rimliga kostnader för kommunen.” VAD HAR HÄNT PÅ EUROPANTOMTEN SEDAN TÄVLINGEN? HAR EUROPANTÄVLINGEN HAFT NÅGON BETYDELSE FÖR UTVECKLINGEN PÅ TOMTEN?

VALDE MAN ATT GÅ VIDARE MED NÅGOT AV DE VINNANDE FÖRSLAGEN?

”Angående parken se ovan. Angående hotellet, nej. Diskussioner har förts med flertalet hotell aktörer. Dock har ingen aktör ännu slutit avtal med kommunen.”

”Ja. Hedersomnämnandet framställde långtgående och kreativa förändringsförslag på stadsparken,

HAR IDÉERNA FRÅN EUROPANTÄVLINGEN FÖRTS VIDARE NÅGON ANNANSTANS I KOMMUNEN?

”Ja. Det finns ett brett engagemang från kommun styrelse och tillväxtkontor att finna hotellentreprenör på tomten.” VAD ÄR ERT BESTÅENDE INTRYCK AV DELTAGANDET I EUROPAN? ”Bra tävling som gav flera positiva följdverkningar. Kommunen tvingades (på ett positivt sätt) att systematiskt gå igenom och värdera de behov och förutsättningar som finns och fanns för hotelletablering. Professionell jury! Förslagen höll generellt mycket hög kvalitet och dessa kan användas i marknads föringssyften och som ingång till diskussion i andra projekt.” FANNS DET NÅGOT I TÄVLINGSFÖRFARANDET SOM NI TYCKER SKULLE KUNNA GJORTS BÄTTRE? ”Nej.”

138

Svar från Christian Blomberg, Östhammars kommun

EUROPANIC 2.1.1 FÖRSLAG HELHET

THEN WHAT HAPPENED?

ÖSTHAMMAR

- situationsplan

Piren

rin

rke

pa Brand -stationen

”Sj öto rge

handelsbod

ha bo da

ant oc

räs

ny kajk

musikpaviljongen

”Brunnstorget” - entréplats

tga

hamnbassäng

e ls

restaurantbod

tan

eri

rk pa

SJÖTORGET

o tt t

t- &

nsa

ran

ste

tau

t” -

res

ny entré till parken

h bryg

gor

parkc

afé & hande lsboda r ”Fruktl unden ”

pumphuset

histori

planteringar

STRANDPARKEN öppet allaktivitetsfält

nytt stråk

historiskt aktivitets

stråk

strandpromenad

vild äng

gonalt

nya bryggor

kajkant -

lekplats

nya bryggor

historisk

gata

a Ny

Stor

STADSPARKEN

stråk

skt dia

Klappstugan

dagvattenbäck Guldskärsgatan

ny entré till parken

ny parkering

ÖSTHAMMARSFJÄR

gångbro

ny entré till parken

ny brygga

picnick -plats ny entré till parken

g St

vä

Sjöbodar

skala 1:1000 ”Shorelines”. Honorable Mention, E10, Östhammar, 2009–10. West arkitekter, Lotta Wersäll & Martin Styring.

HOW WERE THE WINNING EUROPAN PROPOSALS RECEIVED BY THE MUNICIPALITY? ”A meeting was held in Östhammar. Future possibilities were discussed. Unfortunately, the art of the project (where the municipality is not the principal) makes it difficult for the municipality to involve the winning architects.” WAS THE WINNING PROPOSAL ALSO THE ONE THAT THE MUNICIPALITY THOUGHT WAS BEST? “Absolutely!” Regarding the future hotel building, the winning proposal gave the most opportunities for development. It was also a tastefully composed project with all requested details present.”

Plan. Sjötorget och stadsparken. Illustration: Lotta Wersäll & Martin Styring for Östhammars kommun. Gestaltningsprogram för Sjötorget i Östhammar - 2010 12 15

the competition area. The architects were assigned to participate in producing a detailed plan and a design program for the park with additional kiosks. The physical transformations of the park is implemented as I write this. The municipality is principal for the transformation of the park and private actors construct the kiosks in the area.” “The park proposal was both an attractive design and feasible at reasonable costs for the municipality.” WHAT HAS HAPPENED AT THE EUROPAN SITE SINCE THE COMPETITION? DID THE EUROPAN COMPETITION HAVE ANY IMPACT ON DEVELOPMENTS AT THE SITE?

“Yes. There is a broad interest to find a hotel entrepreneur for the site.” WHAT IS YOUR TAKE-HOME IMPRESSION FROM ARTICIPATION IN EUROPAN? P “A good competition that rendered several positive effects. The municipality was forced (in a good way) to systematically go through and evaluate the requirements and conditions for a hotel establishment. Professional jury! The proposals were of very high quality overall and they can be used for marketing purposes and to initiate discussion in future projects.” WAS THERE ANYTHING ABOUT THE COMPETITION PROCESS THAT YOU THINK COULD BE DONE BETTER?

DID YOU PROCEED WITH ANY OF THE WINNING P ROPOSALS?

“Regarding the park, see above. Regarding the hotel, no. Discussions have been held with several hotel entrepreneurs, but no agreement has yet been reached.”

“Yes. The honorable mention presented far reaching, creative proposals for the city park located within

HAVE IDEAS FROM THE EUROPAN COMPETITION BEEN SPREAD ELSEWHERE IN THE MUNICIPALITY?

Reply from Christian Blomberg, Östhammar municipality

”No.”

139

TJÖRN

VAD HÄNDE SEN?

EUROPANIC

“Entré”. Winner, E9, Tjörn, 2007-08. Peter Morander, Maria Pettersson & Liisa Gunnarsson

VAD HÄNDE SEN?

TJÖRN HUR TOGS DE VINNANDE FÖRSLAGEN EMOT?

som beskrevs i programmet och är av hög arkitek tonisk kvalitet.”

”Väldigt väl.” HUR FORTLÖPTE PROCESSEN? VAR DET VINNANDE FÖRSLAGET OCKSÅ DET SOM KOMMUNEN TYCKTE VAR BÄST? ”Ja.” VALDE MAN ATT GÅ VIDARE MED NÅGOT AV DE VINNANDE FÖRSLAGEN? ”Ja, men valde att göra en workshop med andra- och förstapristagarna. Förstapristagarna fick ansvar över själva byggnaden medan andrapristagarnas idé om ett gång och cykelstråk utvecklades för att skapa en helhet med den vinnande bryggan.”

”Processen har fortlöpt i olika steg: 2008: Workshop med första- och andrapristagarna i april, ihop med tävlingens delfinansiärer, representanter från kommunen och trafikverket. 2009: Hösten 2009 gav länsstyrelsen genom landsbygdsprogrammet bidrag för att ta fram en handlingsplan för att skapa förutsättningar för en ökad hållbar turism i området. Den största delen av bidraget finansierar en projektledare som även har tagit fram själva handlingen. Projektledaren är Maria Pettersson, en av förstapristagarna i Europantävlingen.

VAD VAR DET SOM VAR BRA? ”Byggnaden är mycket väl anpassad efter de behov

140

från Tjörns kommun, med fokus på hur platsen kring Myggenäs Korsväg kan utnyttjas för att skapa en positiv turismutveckling. Materialen från denna workshop har sedan sammanställts i den handlingsplan som nu har färdigställts.

Hösten 2009 genomfördes en workshop med representanter från näringsliv, föreningsliv och tjänstemän

2010: Sommaren 2010 bjöds allmänheten in för att lyssna av deras idéer om hur området kan utvecklas. Förslagen var många, allt från radhus, hamnpub till klätterväggar och spångar föreslogs. Tankarna har arbetats in både i handlingsplanen och i den tätortsstudie för Almösund - Myggenäs - Almön som har upprättats. I juli 2010 firades Tjörnbrons 50-årsjubileum och i samband med detta presenterades det pågående projektet ”Tjörns Entré” för allmänheten. Under hösten 2010 och våren 2011 har materialet färdigställts och handlingsplanen finns nu tillgänglig att ladda ned på Tjörns kommuns hemsida.

EUROPANIC

THEN WHAT HAPPENED?

TJÖRN

“Entré”. Winner, E9, Tjörn, 2007-08. Peter Morander, Maria Pettersson & Liisa Gunnarsson

HOW WERE THE WINNING EUROPAN PROPOSALS RECEIVED BY THE MUNICIPALITY?

“The building is highly suited to the requirements described in the programme and represents high architectural quality.”

“Really well.” TELL US ABOUT THE PROCESS. WAS THE WINNING PROPOSAL ALSO THE ONE THAT THE MUNICIPALITY THOUGHT WAS BEST? “Yes.” DID YOU PROCEED WITH ANY OF THE WINNING P ROPOSALS? “Yes, we decided to hold a workshop with the first and second prize winners. The winners were given the responsibility for the actual building, while the second prize winner’s idea about pedestrian and cycling paths was developed to create a whole along with the prize-winning dock.” WHAT WERE THE MAIN QUALITIES?

“The process was carried out in several steps: 2008: A workshop was held with the first and second prize winners in April, along with the competition cosponsors, representatives from the municipality and the Traffic Authority. 2009: In autumn 2009, the County Administrative Board provided funds through the rural development programme to develop an action plan that would lay the foundation for increased sustainable tourism in the area. The bulk of the grant was used to fund a project manager who also produced the document. The project manager is Maria Pettersson, one of the first prize winners in the Europan competition.

In autumn 2009, a workshop was held with representatives from the business community, civic organisations and officials from Tjörn Municipality, to focus on how the site at the Myggenäs Crossroads can be used to promote further development of tourism. The materials from this workshop were subsequently compiled into an action plan which has now been completed. 2010: In summer 2010 the public was invited in to voice their ideas on how the area could be developed. There were numerous suggestions, ranging from terraced houses and a harbour pub to climbing walls and footbridges. The ideas were incorporated into both the action plan and the urban study for Almösund - Myggenäs - Almön. In July 2010, the 50-year anniversary of the Tjörn Bridge was celebrated and in conjunction with this event the ongoing project ‘The Tjörn Entré’ was presented to the public.

141

FOOT PATH

FOOT PATH SAUNA

TJÖRN

VAD HÄNDE SEN?

EUROPANIC DWELLINGS

BIKE PATH WOODEN PLATEAU PICNIC-BARBECUE-VIEW

POSSIBLE FUTURE PARKING AREA FOR DWELLINGS

HOTEL -RESTAURANT ENLARGED CHANNEL

PARKING

BUS TERMINAL TOURIST CENTRE

WOODEN BRIDGE

BIKE PATH

BEACH BOAT BRIDGE CANOE/KAYAKRENTAL DIVING BOARDS FOOT PATH

WOODEN PLATEAU VIEW-CROSSING BETWEEN BIKE/FOOT-PATH

”A thin red line”. Runner-up, E9, Tjörn, 2009-10. Alan Stride & Rikke Steinikke. Site plan.

WOODEN PLATEAU PICNIC-BARBECUE-VIEW

FOOT PATH

WOODEN PLATEAU PICNIC-VIEWPOINT

BIKE PATH

LAY-BY

2011: Tätortsstudie (kommunal programhandling) av området, där ”Tjörns Entré” ingår som en del antogs av kommunfullmäktige 2011-02-24.” ”Projekt av Trafikverket kring infrastrukturen av om rådet färdigställs, vilket är en förutsättning för byggnation av det vinnande förslaget. Planerad byggstart under 2012. I denna process har både Tinna Harling från Tjörns Kommun och en av vinnarna, BOAT BRIDGE Maria Pettersson, varit delaktiga i ut formningen. Marias del har finansierats inom ramen för projekt ledarrollen för Handlingsplanen, se ovan.”

VAD ÄR ERT BESTÅENDE INTRYCK AV DELTAGANDET I EUROPAN? ”Både väldigt roligt och lärorikt att som kommunrepresentant delta i Europan. Dessutom har vi varit noga med att ställa ut och kommunicera tävlings resultatet med politiker, tjänstemän och allmänhet. Alla har varit mycket positiva till deltagandet såväl som resultatet.”

FOOT PATH

VAD HAR HÄNT PÅ EUROPANTOMTEN SEDAN TÄVLINGEN? HAR EUROPANTÄVLINGEN HAFT NÅGON BETYDELSE FÖR UTVECKLINGEN PÅ TOMTEN? BIKE PATH SUN DECK CHILDRENS

’ POOLS

SUN DECK

BEACH

BEACHCABINS

142BIKE PATH

”Ja, i form av informationsskyltar för turister (ingår som en del i tävlingsprogrammet)”

”Sedan tävlingen har endast mindre detaljer skett, t.ex. har det röjts, placerats ut bänkar samt satts upp en informationsskylt. Europantävlingen har dock haft stor betydelse för utformning av Trafikverkets projektering av områdets infrastruktur (en ny bussfil ska byggas, samt en ny gång- och cykelväg) samt för den antagna tätortsstudie över området, som anger kommunens visioner för området.” HAR IDÉERNA FRÅN EUROPANTÄVLINGEN FÖRTS VIDARE NÅGON ANNANSTANS I KOMMUNEN?

FANNS DET NÅGOT I TÄVLINGSFÖRFARANDET SOM NI TYCKER SKULLE KUNNA GJORTS BÄTTRE? ”Jag tror att det är bra för kommunen att samverka med potentiella byggare/exploatörer/intressenter i ett tidigt skede. Vi gjorde så av ekonomiska skäl eftersom vi är en liten kommun. Det har gjort det lättare att fortsätta processen, när många är intresserade av att se projektet realiserat. Detta tror jag skulle kunna betonas i det tidiga skedet. För övrigt tycker jag att allt har fungerat väldigt bra och varit väl organiserat. Vi har fått all hjälp vi behöver, från start till slut.” Svar från Tinna Harling, Tjörns kommun

DIVING BOARDS

SITE PLAN 1:1000

EUROPANIC

THEN WHAT HAPPENED?

TJÖRN

Workhop med allmänheten, 2010.

In autumn 2010 and spring 2011, the material was compiled into an Action Plan, which can now be downloaded from the Tjörn Municipality website. 2011: The urban study (municipal programme document) of the area, in which ‘the Tjörn Entré’ is included, was adopted by the municipal assembly on 24 February 2011. “The Swedish Transport Administration infrastructure project for the area is completed, which is required before the winning proposal can be built. Construction is planned to start during 2012. In this process, Tinna Harling from Tjörn Municipality and one of the winners, Maria Pettersson were both involved in the design. Maria’s portion was financed as part of the project leadership role in the action plan, see above.” WHAT HAS HAPPENED AT THE EUROPAN SITE SINCE THE COMPETITION? DID THE EUROPAN COMPETITION HAVE ANY IMPACT ON DEVELOPMENTS AT THE SITE? “Only minor changes have occurred since the competition: the site was cleared, and benches and an information sign were set up. However, the Europan competition had a major impact on the Transport Administration’s infrastructure plan design for the area (a new bus lane will be built, along with

new pedestrian and cycle paths), as well as on the adopted urban study, which specifies the municipality’s vision for the area.” Have ideas from the Europan competition been spread elsewhere in the municipality? “Yes, specifically, the information signs for tourists (included as part of the competition programme).”

many people are interested in seeing the project reach fruition. I think this could be emphasised in the early stages. Otherwise, I think everything has worked very well and been well organised. We received all the help we needed, from start to finish.”

Reply from Tinna Harling, Tjörn Municipality

WHAT IS YOUR TAKE-HOME IMPRESSION FROM ARTICIPATION IN EUROPAN? P “It was both highly enjoyable and educational to participate in Europan as a representative of the municipality. And we have been careful to display and communicate the competition results to politicians, officials and the public. Everyone has been very supportive of both participation and the results.” WAS THERE ANYTHING ABOUT THE COMPETITION P ROCESS THAT YOU THINK COULD BE DONE BETTER? “I think it’s good for the municipality to interact with prospective builders / developers / stakeholders at an early stage. We did so for economic reasons because we are a small municipality. This approach made it easier to continue the process, because so

143

VÄXJÖ

VAD HÄNDE SEN?

“Vision – Bäckaslövsgärdet år 2050. Ur Bäckaslövsvisionen, QPG & Växjö kommun, 2002” “Vision - Bäckaslövsgärdet in 2050. From Bäckaslövsvisionen, QPG & Växjö municipality, 2002”

EUROPANIC

VAD HÄNDE SEN?

VÄXJÖ HUR TOGS DE VINNANDE EUROPANFÖRSLAGEN EMOT AV KOMMUNEN?

kontakter med kommunens planerings-/stadsbyggnadskontor.”

”Vi hade en vinnare – Key Frame – som togs emot väl. Vårt arrangemang var stort, vi la tid på detta projekt och efter tävlingen arrangerade vi ett seminarium med vinnarna och tvåan, och om jag minns rätt även de som fått hedersomnämnanden. Seminariet var välbesökt.”

VAD HAR HÄNT PÅ EUROPANTOMTEN SEDAN T ÄVLINGEN? HAR EUROPANTÄVLINGEN HAFT NÅGON BETYDELSE FÖR UTVECKLINGEN PÅ TOMTEN?

VAR DET VINNANDE FÖRSLAGET OCKSÅ DET SOM KOMMUNEN TYCKTE VAR BÄST? ”Ja, vi var djupt involverade vid sidan om juryn och deltog “tysta” nära juryarbetet och kunde med glädje se att juryns förslag var det som vi också förordade.” VAD VAR DET SOM VAR BRA? ”Att det var en struktur som fördes fram, inte enbart hus. Det var förslagets struktur och dess respekt för omgivningen som var delar av det vinnande konceptet.” VALDE MAN ATT GÅ VIDARE MED NÅGOT AV DE VINNANDE FÖRSLAGEN? ”Ja. QPG som var vinnare hade sedan fördjupade

144

”Det blev en dipp, varför har jag inte en klar bild av just nu. Tror att det vara andra områden som fick mer resurser i planeringsprocesserna. Trafikfrågan blev tung och är fortfarande tung och inte helt utredd.” HAR IDÉERNA FRÅN EUROPANTÄVLINGEN FÖRTS VIDARE NÅGON ANNANSTANS I KOMMUNEN? ”Ja, med en inblick från sidan just nu så tror jag det. Kontakten med QPG fortsatte med andra uppdrag och vi har fortfarande en bra kontakt. Jag är över tygad om att delar av konceptet har banat vägen för ett “nytt” synsätt på stadsutvecklingen i vår stad – t.ex. idén om gårdsgatan, skala och form, bostaden som sådan mm. Personligen blev kontakterna med QPG ett inledande och pågående samtal om vad bostaden står för i vår tid. Idén om ”Bostaden som business” där den produceras, säljs och byggherren sticker ifrågasattes till förmån för ett koncept där

andra former föddes; bostaden som icke identitetsskapande fenomen, bostaden som något annat än en borg, som något annat än ett projekt. Detta kan utvecklas, men i Europan blev den typen av fria samtal möjligt.” VAD ÄR ERT BESTÅENDE INTRYCK AV DELTAGANDET I EUROPAN? ”Mycket positivt. Jag deltog året efter i E7, och visst – Europan är bra. De internationella kontakterna har utvecklats. Europan var, och kanske är, en arena där gränser tänjs, där de fasta traditionella låsta posi tionerna tradition-konservatism-modernism kan upplösas i kontakter mellan människor från vida geografiska trakter.” FANNS DET NÅGOT I TÄVLINGSFÖRFARANDET SOM NI TYCKER SKULLE KUNNA GJORTS BÄTTRE? ”Vi hade ambitioner att gå med i kommande tävlingar, men kostnaderna kring deltagande höll oss ifrån. Men det beror nog på det småländska fenomenet!”

Svar från Hans Andrén, Växjö kommunföretag AB

EUROPANIC

THEN WHAT HAPPENED?

VÄXJÖ

“Planprogram Bäckaslövsgärdet. Växjö kommun, 2011” “Plan program Bäckaslövsgärdet. Växjö municipality, 2011”

HOW WERE THE WINNING EUROPAN PROPOSALS RECEIVED BY THE MUNICIPALITY?

WHAT HAS HAPPENED AT THE EUROPAN SITE SINCE THE COMPETITION? DID THE EUROPAN COMPETITION HAVE ANY IMPACT ON DEVELOPMENTS AT THE SITE?

“We had one winner – Key Frame – which was well received. Our event was big, we put a lot of time into this project and after the competition we held a seminar with the winners and the runner-up, and if I remember correctly, even those who received honourable mentions. The seminar was well-attended.”

“There was a recession, so I don’t really have a clear picture right now. I believe that other areas were given more resources in the planning processes. The traffic issue was a problem and still is and has not yet been fully explored.”

WAS THE WINNING PROPOSAL ALSO THE ONE THAT THE MUNICIPALITY THOUGHT WAS BEST?

HAVE IDEAS FROM THE EUROPAN COMPETITION BEEN SPREAD ELSEWHERE IN THE MUNICIPALITY?

“Yes, we were deeply involved along side the jury and participated ‘silently’ as the jury worked and were pleased to note that the jury’s proposal was the one we also advocated.”

“Yes, with a view from the sidelines right now I believe so. The ties with QPG continued in other assignments and we still have a strong relationship. “I am convinced that parts of the concept have paved the way for a ‘new’ approach to urban development for Växjö – for example, the ‘gårdsgatan’ concept of secondary roads through courtyards, scale and form, the home as such and more. “On a personal level, my contacts with QPG comprise an introductory and ongoing dialogue about what the home represents in our time. The idea of ‘The home as a business’ in which the home is produced and sold, after which the developer disappears was questioned in favor of a concept in which other forms are conceived: the home as a non identity-creating

WHAT WERE THE MAIN QUALITIES? “A structure was promoted, not just houses. The proposal’s structure and its respect for the surroundings were integral to the winning concept.” DID YOU PROCEED WITH ANY OF THE WINNING PROPOSALS? “Yes. QPG, who won, subsequently developed close ties with the city planning office.”

phenomenon, the home as something other than a castle, as something other than a project. Such thinking may continue to evolve, but in Europan this type of free discussion was possible.” WHAT IS YOUR TAKE-HOME IMPRESSION FROM ARTICIPATION IN EUROPAN? P “Highly positive. I took part one year later in E7, and yes – Europan is great. International contacts can be developed. Europan was, and perhaps is, an arena in which limits are stretched, where the firmly locked positions of traditionalism – conservatism – modernism can be dissolved through contacts between people from widely spread geographic areas.” WAS THERE ANYTHING ABOUT THE COMPETITION P ROCESS THAT YOU THINK COULD BE DONE BETTER? “We had intended to participate in future compe titions, but the costs prevented us from doing so. But that can probably be chalked up to our thrifty nature here in Småland!”

Reply from Hans Andrén, Växjö kommunföretag AB

145

Plan

VARBERG

VAD HÄNDE SEN?

EUROPANIC

Competition area. E8, Varberg.

HUR TOGS DE VINNANDE EUROPANFÖRSLAGEN EMOT AV KOMMUNEN? ”De togs emot med stort intresse både av kommunen och allmänheten. Vi anordnade en utställning med alla förslagen och ett diskussionsmöte för allmän heten. Det skrevs också i pressen om tävlingen och de vinnande förslagen.” VAR DET VINNANDE FÖRSLAGET OCKSÅ DET SOM KOMMUNEN TYCKTE VAR BÄST? ”Denna tävling genomfördes relativt tidigt i plan processen. Dessutom tillkom yttre omständigheter som gjorde att tidplanen för en exploatering sköts framåt i tiden. Det fick till följd att kommunen inte tog någon slutgiltig ställning till det vinnande förslaget.” VALDE MAN ATT GÅ VIDARE MED NÅGOT AV DE VINNANDE FÖRSLAGEN? ”Det vinnande förslaget var så pass intressant att kommunen gav det vinnande arkitektlaget i uppdrag att utveckla och fördjupa förslaget. I februari 2007 inlämnade laget en bearbetning av förslaget. Kommunen har därefter valt att inte gå vidare med förslaget, i avvaktan på besked om tidpunkt om när markområdet kan vara tillgängligt för exploatering.

146

VAD HAR HÄNT PÅ EUROPANTOMTEN SEDAN T ÄVLINGEN? HAR EUROPANTÄVLINGEN HAFT NÅGON BETYDELSE FÖR UTVECKLINGEN PÅ TOMTEN?

stärka stråket från stadens absoluta centrum till ett nytt resecentrum, möjligheten att etablera ett större hotell i området mm.”

”En förutsättning för att kunna exploatera marken är att Västkustbanan byggs ut till dubbelspår genom Varberg. Avsikten är att järnvägsstationen ska vara kvar i centrum i tävlingsområdets norra del och spåren förläggas i en 3km lång tunnel under stads bebyggelsen. Kommunen, Region Halland, Jernhusen och Trafikverket har tecknat ett genom förandeavtal med en medfinansiering från berörda parter. Avsikten är nu att utredningsprocessen ska fortsätta och slutföras med sikte på ett färdig ställande inom en 10-årsperiod. Genomförandet av Europantävlingen medförde att kommunen fick anledning att utreda och ta ställning till en del grundförutsättningar för en exploatering vilket resulterade i programförutsättningar för tävlingen. De inlämnade tävlingsförslagen innebar vidare att tomtens utvecklingsmöjligheter blev belyst med utgångspunkt i många olika idéer och på ett sätt som annars inte skulle ha skett. Vidare blev det en allmän debatt om vad man ville åstadkomma med området. Det bearbetade vinnande förslaget har sedan varit en bra utgångspunkt i de fortsatta diskussionerna om hur området ska utvecklas och förhålla sig till kring liggande områden, t.ex om handelns utvecklingsmöjligheter i stadskärnan, hur ska man

VAD ÄR ERT BESTÅENDE INTRYCK AV DELTAGANDET I EUROPAN? ”Det är en både spännande och givande tävlingsform där kommunen kan få stadsbyggnadsfrågor belysta från ett brett europeiskt perspektiv av yngre arkitekter med en internationell sakkunnig jury som utvärderare. Samtidigt är det utvecklande för berörda planerare inom kommunen att få inblick i liknande planeringsfrågor i Europa.” FANNS DET NÅGOT I TÄVLINGSFÖRFARANDET SOM NI TYCKER SKULLE KUNNA GJORTS BÄTTRE? ”Tävlingen som sådan genomfördes på ett bra sätt. Det som ändå kan sägas är att det kan vara ett problem i alla typer av tävlingar med en jury som utser vinnare, att det ytterst är den politiska ledningen som sedan beslutar om en eventuell fortsättning med vinnande förslag som grund. Här gäller att kommunens ledning instämmer i juryns värderingar. Skulle man kunna involvera politiker mer i processen?”

Svar från Göran Johansson, Varbers kommun

EUROPANIC

THEN WHAT HAPPENED?

VARBERG

THEN WHAT HAPPENED?

VARBERG

Development of the winning proposal, feb 2007. Karl Ljungberg, Anna Rämert & Lotta Magnusson Bearbetning av det vinnande förslaget, feb 2007. Karl Ljungberg, Anna Rämert & Lotta MagnussonA

HOW WERE THE WINNING EUROPAN PROPOSALS RECEIVED BY THE MUNICIPALITY? “They were received with great interest by both the municipality and the public. We held an exhibition of all the proposals and a discussion meeting for the public. The media also covered the competition and the winning proposals.” WAS THE WINNING PROPOSAL ALSO THE ONE THAT THE MUNICIPALITY THOUGHT WAS BEST? “This competition was held relatively early in the planning process. In addition, due to external circumstances the schedule for development had to be postponed. As a result, the municipality did not take a final position on the winning proposal.” DID YOU PROCEED WITH ANY OF THE WINNING P ROPOSALS? “The winning proposal was so interesting that the municipality commissioned the winning architectural team to further develop and refine the proposal. In February 2007 the team submitted a modified proposal. The municipality subsequently chose not to proceed with the proposal, pending notification of the date when the land would be available for exploitation.”

WHAT HAS HAPPENED AT THE EUROPAN SITE SINCE THE COMPETITION? DID THE EUROPAN COMPETITION HAVE ANY IMPACT ON DEVELOPMENTS AT THE SITE? “One requirement for developing the land is that the Västkustbanan railway should be expanded to a double track route through Varberg. The intention is for the station to remain in the city centre at the north end of the competition area and for the tracks to be laid in a 3 kilometer-long tunnel under the urban area. The municipality, Region Halland, Jernhusen and the Transport Administration have signed an implementation agreement with co-financing provided by the involved parties. The intention now is for the inquiry process to continue to its conclusion, with the aim of completing the project within a 10-year time span. “As a result of the Europan competition, the municipality had the opportunity to explore and assess some basic premises for development, which culminated in the criteria set for the competition. Moreover, the submitted competition proposals meant that site development was highlighted using many different ideas as a point of departure and in a manner that would not otherwise have occurred. In addition, a general discussion arose about what should be accomplished in the area. The refined winning proposal has subsequently served as a good starting point for continuing discussions on how to develop the area and how it should relate to surrounding

areas; for example, commercial development opportunities in the city centre, how to strengthen the route from the heart of the city to a new travel centre, and the potential to build a large hotel within the area.” WHAT IS YOUR TAKE-HOME IMPRESSION FROM PARTICIPATION IN EUROPAN? “It is an exciting and rewarding form of competition where the municipality can have urban issues illuminated from a broad European perspective by young architects and evaluated by an internationally recognised jury of experts. At the same time it provides a growth opportunity for planners within the municipality to gain insight into similar planning issues in Europe.” WAS THERE ANYTHING ABOUT THE COMPETITION P ROCESS THAT YOU THINK COULD BE DONE BETTER? “The competition as such was well-conducted. But I might add that as in all competitions there is a problem with juries selecting winners; ultimately the political leadership has to decide on whether to proceed based on the winning proposal. So the municipal leadership would have to agree with the jury’s assessments. Perhaps politicians should be more involved in the process?” Reply from Göran Johansson, Varberg municipality

147

TOMAS LAURI

EN ÅTERFUNNEN TRADITION

EUROPANIC

är inte riktigt samma sak som det var på 1950- och 60-talet. Lilla Åleryd kommer till i ett redan exploaterat område. Det är lika viktigt att förhålla sig till infrastrukturen runt om som till träden i parken. Naturen har skiftat färg. I stället för natur är man tvungen att tala om kontext.

EN ÅTERFUNNEN TRADITION TOMAS LAURI, ARKITEKT, JOURNALIST OCH REDAKTÖR, ARKITEKTUR FOTO: OSKAR LÜREN & LASSE HEJDENBERG

Det är också i slutändan något av en förenkling att länka Lilla Åleryd till en modern höjdpunkt. För hållandet mellan natur och hus var ingalunda något som uppstod på 50- och 60-talet. Det härrör från ett huvudspår i svenskt husbyggande och arkitekturtänkande, som på många sätt kom av sig under modernismens sista dagar på 70-talet. Det är en tradition som glömdes, eller slarvades bort. Man kan nästan tala om att ett kollektivt trauma uppstod när det försvann. Lilla Åleryd för oss tillbaka till huvudspåret.

ETT HUVUDSPÅR

För en arkitekt kan det vara svårt att förstå vad det som gör radhusområdet Lilla Åleryd tio minuter utanför Linköping spektakulärt. Det knyter nära an till en svensk modern lågmäld radhustradition. Ändå är det just som spektakulärt många har mottagit det. Annorlunda och spännande, menar exempelvis byggherren HSB. Det tog lång tid innan området byggdes – tio år efter att finländske Asko Takala vann Europan 4 med det. Ekonomiska och politiska spärrar är en förklaring, brist på publik en annan. Men det är inte hela förklaringen. Det förklarar inte varför många uppfattar området som estetiskt utmanande. Lilla Åleryd är inte särskilt arkitektoniskt utmanande, förutom att några hus är högre och att taken mot söder är nedhasade som skydd mot södersolen. Det ligger inpassat på en äng intill ett äldreboende från 50-talet i gult tegel och bland kullar där knotiga ekar dignar. Idylliskt. Det första som slår mig när jag vand-rar igenom det är hur väl det hör samman med landskapet, hur lyhört anpassat det är. Det reser sig högre mot den publika rondellen i nordväst. Garagen skyddar mot trafikleden i västerut. Glesheten mot parken i öster.

148

I boken ”Stockholm at large” beskriver kulturskribenten Per Svensson svenskarnas förhållande till staden som ”tallbarrsstalinism”. Den svenska urbaniteten är, menar han, på ett olyckligt sätt lierad med natur och grönska. Han härleder det hela, tydligt besviken, till en alltför djupt rotad funktionalism, en slags indoktrinering som gått ut på att naturen har överdrivits som det goda, rena, sunda. Det ligger mycket i det Per Svensson säger. Men att skylla det hela bara på funktionalismen är inte självklart. Man är nog tvungen att vidga perspek tivet, se modernismen som en del av en tradition som sträcker sig långt tillbaka. Stark nordisk arkitektur har nästan alltid uppstått mitt emellan urbanitet och natur. Det började med allmogens gårdar: byggda i landskapet och av landskapets material, fur och gran. Byggnaderna samlar sig runt en skyddade gård och vänder ryggen mot barrskogarnas dominans. Naturen är något att skyla sig mot, ett hot. Men man behöver bara se tillbaka till perioden före modernismen och de bostadsområden som uppfördes då för att se att det där finns en grund för högmodernismens förhållande mellan landskap och hus.

Kortfattat kan modern svensk radhustradition beskrivas som ett samspel mellan hus och terräng. Eller ett sätt att balansera terräng och hus. I sina bästa stunder radikalt och långt före sin tid.

Studerar man den svenska varianten av trädgårdsstad som anläggs en bit in på 1900-talet i Enskede söder om Stockholm, är husen som små klossar i en överdriven slottsträdgård med axlar, alléer och torgbildningarna. Det är en gles stad, ett slags tidigt ”urban sprawl”, där grönskan upptar mer än hälften av ytan. Boendet får sin kraft i relation till naturen, om än en regisserad, kreerad, odlad natur.

Att Lilla Åleryd knyter an till denna äldre tradition före de storskaliga radhusmattor som såg dagens ljus på 70 och 80-talet är uppenbart. Lilla Åleryd visar på en vilja att återupprätta ett förhållande, en spänning, mellan hus och natur. Fast natur på 2000-talet

Enskede är byggt på öppna fält, relativt enkel mark att resa hus på. Under modernismen blir tomterna ofta avsevärt mer svårbyggda, inte sällan kuperade skogsdungar. Genom sin oländighet manar de fram nya arkitektoniska lösningar.

EUROPANIC

A TRADITION REGAINED

TOMAS LAURI

tradition, one that dates back to before the largescale row house strips that appeared in the 1970s and 1980s. Lilla Åleryd points to a desire to reestablish a relationship, a tension, between building and nature. Granted, “nature” in the 21st century is not really the same as it was in the 1950s or 60s. Lilla Åleryd is built on already developed land. It is just as important for it to relate to the surrounding infrastructure as to the trees in the park. Nature has changed her colors. Instead of nature, we are compelled to speak of the context.

A TRADITION REGAINED TOMAS LAURI, ARCHITECT, JOURNALIST AND EDITOR, ARKITEKTUR PHOTO: OSKAR LÜREN & LASSE HEJDENBERG

Correlating Lilla Åleryd to a modern high point would be somewhat of a simplification. This relationship between nature and building was not something that arose during the 1950s and 60s. It stems from a mainstream of development in Swedish construction and architectural thought, which in many respects lost its way during the final days of modernism in the 1970s. It is a tradition that was forgotten, or rather lost through neglect. One could almost say that a collective trauma occurred when it vanished. Lilla Åleryd brings us back to that mainstream.

A MAINSTREAM It may be difficult for an architect to grasp just what it is that makes the Lilla Åleryd row house area ten minutes outside of Linköping venturous. It is tied in closely with a modern Swedish tradition of unobtrusive row houses. Nevertheless, many people do find it to be venturous. Different and exciting according to, for instance, its builder, HSB. It took a long time before the area was finally built up; in fact, ten years after the Finnish architect Asko Takala won Europan 4 with the proposal. The delay was attributable to financial and political obstacles, and to a lack of clientele. But that is not the whole story. These factors alone fail to explain why many view the area as esthetically challenging. Lilla Åleryd is not architectonically provocative, except the fact that some houses are higher, and that the southward roof is pulled down to shield against the southern sun. It is fitted into a meadow next to a yellow-brick retirement home that dates from the 1950s, among hillocks covered with gnarly idyllic oaks. The first thing that strikes me as I wander through it is how well it fits into the landscape, how keenly adapted it is. It rises up higher toward the public traffic roundabout to the northwest. The garage protects it against the traffic route that lies to the west. There is sparseness toward the park in the east. Modern Swedish row house tradition can briefly be described as an interplay between building and terrain, or as a way of balancing terrain and building. At its best, it is a tradition that is radical and well before its time. It is obvious that Lilla Åleryd has ties to this older

In his book “Stockholm at large,” cultural observer Per Svensson characterizes Swedes’ relationship to the city as ”pine-needle Stalinism.” He believes that the Swedish urbanity is connected to nature and greenery in an unfortunate way. Clearly disappointed, he attributes all of this to a too deeply rooted functionalism, a sort of indoctrination based on the fact that nature has been exaggerated as constituting what is good, pure, and healthy. There is much merit in what Per Svensson says. But blaming it all on functionalism is not completely fair. We are forced to broaden our perspective, to take a larger view of modernism and see that it is part of a tradition spanning far back. Strong Nordic architecture has nearly always arisen somewhere between urbanity and nature. It began with rustic farmyards, integrated into the landscape and made from the materials provided by the landscape, pine and spruce. The buildings huddle around a protected yard and turn their backs on the pine forest’s dominance. Nature is something to cover yourself against, a threat. One only needs to look back at the period just before modernism, and the housing areas created then, to realise that in them lies a framework for high moderism’s relationship between landscape and building. If we study the Swedish variant of the garden city that was built early on in the 1900s in Enskede, south of Stockholm, we see that the houses are like small blocks in an exaggerated palace garden with shoulders, alleys and squares. It is a sparse city, a sort of early urban sprawl, where the greenery takes

149

TOMAS LAURI

150

EN ÅTERFUNNEN TRADITION

EUROPANIC

A TRADITION REGAINED

TOMAS LAURI

151

TOMAS LAURI

EN ÅTERFUNNEN TRADITION

EUROPANIC

nedre våningen i samspråk med hall och ett badrum, tre sovrum uppe och ett badrum där familjen ska försöka samsas. Jämför man planen med en från ett svenskt typiskt trähus från hundra år tidigare kan man dessutom drabbas av en känsla av tid som står stilla. Inte mycket skiljer den från en villa i trädgårdsstaden Enskede. Det kunder har reagerat på, och även HSB, är de saker som skiljer det från sin förlaga, den kombinerade groventré och badrum som finns på nedre plan, men inte ens den kan sägas vara kulturellt främmande vid en jämförelse ännu längre tillbaka i tiden. Det är inte så att byggherren HSB har strävat efter att anpassa sig till en publik och avkrävt den finländska arkitekten Asko Takala eftergifter. Byggherren HSB har försökt att hålla sig så nära ursprungsförslaget som det har gått. När det inte har fungerat har hela tiden Asko Takala varit med och gestaltat förändringen. Det har varit ett givande och ett tagande. Fönstersättningen har förenklats. Asko Takala hade valt tegel från början. När HSB ville att det skulle vara ”äkta” trähus, förslog han en karaktäristisk fjällpanel. HSB avböjde ”rädda för att det skulle se ut som en fjällstuga”. I slutändan har det blivit en vanlig träpanel på de 44 radhusen. Trist kan tyckas.

En modern svensk modell, där terräng och hus sammanvävs. Hus blir till landskap och landskap till hus. Det är aldrig tal om att i någon större utsträckning förändra landskapet, snarare att ta det i anspråk. Under sent femtiotal utvecklas denna modell till ett konststycke.

fönsterfoder och linolja. En slags ytans tecken. Lägg till det en lågkonjunktur i mitten på 90-talet. Under flera år byggdes det väldigt lite bostäder och särskilt inte sådant som ansågs som kontroversiella. Att Sverige inte deltog i Europan 5 1998 är ett tecken på det.

Något händer när 60-tal blir 70-tal, något som förlamar modellen. Radhus blir till en metervara. Terrängen är något som bara bearbetas till en lämplig slät yta, ett carte blanche, nivellerad, bara att ställa ut hus på. Boendemiljö koncentreras till kommunikationer, service och lekparker (fritidsaktiviteter). Terrängen ignoreras. Det är inte längre viktigt att upprätta en relation mellan hus och landskap.

Mot bakgrund av det är det inte särskilt konstigt att det har tagit tio år att få till stånd Lilla Åleryd. Det gör det inte lättare att Europan har ett rykte att vara ett experimentellt forum. I det läget behövs en välvilja, en öppenhet. Varför satsa på något annorlunda? Vem ska göra det?

Kanske är detta största orsaken till den djupa svacka som svensk arkitektur befunnit sig i sedan dess. Tvärt-om mot vad många, som kulturskribenten Per Svensson, hävdar är kanske det mest svårläkta sveket under svensk modernism att den vänder naturen ryggen i slutskedet, att en djupt rotad erfarenhet förbises. Det är en svajig väg svensk arkitektur har tagit efter miljonprogrammet. Allmänhetens dom är samtidigt hård och efterhängsen. Det är som om betongförorter, ja, till och med folkhemmets fall, var landets arkitekters fel. Deras försök att återta den kulturella identiteten resulterade på 80-talet i frågor om spröjs,

152

EN VILLIG BYGGHERRE Bostadsbolaget HSB Östergötland var redan från början positiva till förslaget. Men de vågade inte börja bygga direkt. De var osäkra på publiken – finns det en sådan för ett område som de anser vara annorlunda. Sedan vinsten har området bara bidat sin tid, i väntan på rätt tidpunkt. Idag är gemene man i Sverige allmänt mer designmedveten. Design har blivit en handelsvara bland handelsvaror. Nya uttryck efterfrågas. Samtidigt har konjunkturen vänt. Lilla Åleryd är idag ett lagom steg, inte ett över rumplande. En arkitektur som kommunicerar. Planlösning-en är till exempel som den förväntas vara. Drygt 120 kvadratmeter. Vardagsrum och kök på

Det har också skett strukturella förändringar i området. Under processen har de långa huslängorna delats upp, så att det har öppnats siktlinjer och rumsligheter genom området. Men alla glapp har gett området en spänning. Det har blivit tydligare, lättare, klarare, bättre förankrat. Som tävlingsförslag var det en applicerad form, ett slags solfjäder, med garagen som en rygg mot trafiken i väster och radhuslängorna som raka skyddande pinnar mot parken i öster. Glappen gör Lilla Åleryd till en slutlig del av en svensk tradition som gick i glömska. Asko Takala har på sätt och vis återfunnit den. Spelar det någon roll att han är en finländsk arkitekt? Förmodligen. Finland har haft ett mer homogent 1900-tal, kontinuerligt, utan avbrott. Ingen har med samma emfas där som här kommit på att det skulle vara bra att ignorera landskapet och naturen, att kasta bort traditionen. Landskap och hus hör ihop.

EUROPANIC

up more than half the space. The housing derives it strength in relation to nature, even if it is nature that has been fabricated, created, and cultivated. Enskede is built on open fields, a relatively simple terrain on which to build. Under the sway of modernism, the lots often became considerably more difficult to exploit, and sometimes even hilly groves were used. The ruggedness of the terrain elicits the new architectonic solutions. A modern Swedish model, in which terrain and building are interwoven. The building belongs to the landscape, the landscape to the building. There is never talk of altering the landscape to any great extent, but rather of taking advantage of it. This m odel was developed into an art form in the late 1950s. Something happened when 1960s turned 1970s, something that paralyzed the model. Row houses became yard goods. The terrain was simply something to be graded into an appropriately flat surface, a blank slate, leveled, merely a place to put a house. The residential environment was focused on communication, services and playgrounds (leisure activities). The landscape was ignored. Establishing a relationship between building and landscape was no longer important. This may be the biggest reason for the deep tailspin that Swedish architecture has been in ever since. Despite the assertions of many, such as cultural observer Per Svensson, it may be that the failure of Swedish modernism that is most difficult to remedy is that it turns its back on nature in the final analysis, that a deeply rooted experience is being ignored. Swedish architecture has followed a bumpy road since the Million Program. The public’s verdict is harsh and lasting. It is as if concrete suburbs and even the fall of the folkhemmet [People’s Home] were the fault of the country’s architects. Their attempts to recover its cultural identity have resulted in concerns about transoms, window cases and linoleum. A sort of superficial sign. In addition we had an economic downtourn in the mid 1990s. For several years, not many housing projects were built at all, in particular not any that were considered contro versial. Sweden’s refrain from participation in E5 1998 is an indication of that. In light of the foregoing, it is not especially odd that it has taken ten years to make Lilla Åleryd a reality. It does not make matters any easier that Europan comes with a reputation of being an experimental forum. In this situation, we need benevolence, we need openness. Why commit to something different? Who would do that?

A WILLING BUILDER The housing company, HSB Östergötland, was posi-

A TRADITION REGAINED

tively disposed toward the proposal from the start. But they didn’t dare start construction right away. HSB has been unsure of its clientele – is there a clientele for an area that is viewed as being different? Since the win, the area has simply been biding its time, waiting for the proper moment. The Swedish man in the street has generally been getting more design-conscious since the 1990s. Design has become a commodity among commodities. The economy has also turned around. Most importantly, there is a younger clientele that is looking for a new way of living, or at any rate a newer way of living.

TOMAS LAURI

that had been forgotten. Asko Takala has, in a way, recovered it. Does the fact that that he is a Finnish architect play a role? Presumably. Finland had a more homogenous 20th century, with more continuity, less interruption. No one there has, with the same emphasis as here, decided that it would be a good idea to ignore the landscape and nature, to discard tradition. Landscape and building belong together.

Lilla Åleryd is today just the right sort of step forward, not surprising, an architecture that communicates. For example, the floor plan is as it was expected to be. Just over about 120 square meters. Living room and kitchen on the lower floor, communicating with a hallway and a bathroom; three bedrooms upstairs, plus a bathroom that the family will try to share. If we compare this plan with one for a typical Swedish wooden house from a hundred years earlier, we may also be struck by a sense that time is standing still. It does not differ much from a house in the garden city of Enskede. What both customers and HSB have reacted to are those elements that do distinguish it from its original type: the large combined entryway and the bathroom on the lower floor, but the house could not be termed culturally foreign were we to make our comparisons even further back in time. It is not true that the builder, HSB, has endeavored to adapt to a clientele and demanded concessions of the Finnish architect, Asko Takala. HSB has tried to keep as close to the original proposal as possible. In instances where this has not worked, Asko Takala has been there the whole time to design the modifications. It has been a process of give and take. The window settings have been simplified. Asko Takala had initially chosen brick. When HSB expressed a desire for a “true” wooden house, he proposed characteristic weatherboarding. HSB refused, “afraid that it would look like a mountain cabin.” The ultimate choice was normal wood paneling on the 44 row houses. Tame, one may think. There are also structural changes to the area. As the process has progressed the long bulding volumes have been split up, thus opening up sightlines and creating spaces through the area. But the looseness and play has given the area a certain tension. It has become more defined, lighter, clearer, better anchored. As a contest proposal it was an applied shape, a sort of fan, with the garage turning its back against the traffic in the west and long row houses that served as straight protective extensions toward the park in the east. The play and looseness makes Lilla Åleryd the terminus of a Swedish tradition

153

SEMINARIUM 14 APRIL 2011

EUROPAN - STADSVISIONER ELLER BYGGANDE?

EUROPANIC

EUROPAN – STADSVISIONER ELLER BYGGANDE? REFERAT AV SEMINARIUM 14 APRIL 2011 PK: Det vi ska diskutera idag är dels syftet med Europan men också hur det står till med den svenska staden.

PLATS: ARKITEKTURSKOLAN, STOCKHOLM DELTAGARE: PA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Peder Alton, Moderator / Jurymedlem E8 PK . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Per Kraft, Ordförande Europan Sverige HM . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Helena Mattsson, Svenska Europankommittén AW . . . . . . . . . . . . . . Anders Wilhelmson, Arkitekt / Vinnare E4, Pristagare E2 ACK . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ann-Catrin Kärnä, Göteborgs stad / Arrangör E8 PFP . . . . . . . Per Fredrik von Platen, f.d. Helsingborgs kommun / Arrangör E7 EMP . . . . . . . . . . . . . . . Eva Maria Persson, f.d. Järfälla kommun / Arrangör E6 EB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Eyvind Bergström, B.R.A. / Vinnare E10 AE . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Anders Eloff, QPG arkitekter / Vinnare E6 AJ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Anders Johansson, Sekreterare Europan Sverige EW . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Erik Wingqvist, Sekreterare Europan Sverige ME . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Mikaela Eckered, f.d. Europan Sverige LB . . . . . Leif Brodersen, arkitekturskolan, KTH/ Svenska Europankommittén

154

Europantomterna ger en ganska intressant bild av Sveriges urbana landskap. Jämfört med andra arkitekttävlingar hamnar vi ofta i lite omöjliga lägen, platser som man inte har en aning om vad man ska göra med. Vi ligger väldigt, väldigt tidigt i processen. Vad vi haft problem med är Europans dubbla ambitioner – å ena sidan är det en idétävling, men å andra sidan ska det leda till byggda projekt. Det som en gång började som en tävling om bostadsarkitektur har rört sig allt mer mot stadsbyggnad och övergripande visoner och väldigt få Europanprojekt har ju blivit byggda i Sverige.

PFP: Frågan är vad som är syftet med Europan tävlingen. En kommun är med i Europan för att få lite världsarkitektur, för att få en kick, få in nya idéer och ta livet av sina egna darlings. Så det här med

EUROPANIC

EUROPAN - URBAN VISIONS OR BUILDING PROJECTS?

SEMINAR 14TH APRIL 2011

EUROPAN URBAN VISIONS OR BUILDING PROJECTS? SEMINAR SUMMARY 14 APRIL 2011 PK: The topic for discussion today is Europan and its purpose, as well as the current state of affairs in the Swedish city.

LOCATION: ARKITEKTURSKOLAN, STOCKHOLM PARTICIPANTS: PA . . . . Peder Alton. Journalist. Moderator for the discussion Jury member E8 PK . . . . . . . . . . . . . . . . . . Per Kraft. Architect, A1. President, Europan Sweden HM . . . . . Helena Mattsson. Architect, KTH-A. Swedish Europan Committee AW . . . . . . . . . . . . Anders Wilhelmson. Architect. Runner-up E2 & Winner E4 ACK . . . . . . . . . . . Ann-Catrin Kärnä. Urban planner, Göteborg. Organizer E8 PFP . . . . . . Per Fredrik von Platen. Urban planner, Organizer E7, Helsingborg EMP . . . . . . Eva-Maria Persson. Urban planner, Nacka. Organizer E6, Järfälla EB . . . . . . . . . . . . . . . . Eyvind Bergström. Architect, B.R.A. Winner E10, Kisa AE . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Anders Eloff. Architect, QPG. Winner E6, Växjö. AJ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Anders Johansson, secretary Europan Sweden EW . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Erik Wingqvist, secretary Europan Sweden ME . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Mikaela Eckered, ex. Europan Sweden LB . . . . . . . . . . . . . . . . . Leif Brodersen, KTH-A / Swedish Europan Committee

Europan sites provide a quite interesting picture of Sweden‘s urban landscape. Compared with other architectural competitions we often find ourselves in somewhat impossible situations, sites that no one has a clue about what to do with. We find ourselves entering the process at an extremely early stage. We have had problems with Europan’s dual purpose – on the one hand, it is an ideas competition, but on the other hand, it should result in built projects. What once began as a residential architecture contest has moved increasingly towards urban planning with overarching visions, and very few Europan projects have ever been built in Sweden.

PFP: The question is what is the purpose of the Europan competition? A municipality participates in Europan to gain a bit of world architecture, to light a

155

SEMINARIUM 14 APRIL 2011

EUROPAN - STADSVISIONER ELLER BYGGANDE?

”Establishing differences”. Runner-up, E7, Helsingborg. David Sherman, Peter Kjaer, Matt Day, Rikke Bukh.

”Modul”. Runner-up, E7, Helsingborg. Radar, Martin Clase, Mikael Ekegren, Oskar Götestam, Robert Karlsson.

RINGSTORP PLAZA

he church. The arc serves to join the with Ringstorp plaza and the church.

ienced when there is a high degree ammatic diversity, and a crossing nt forms of transport. There is a conuses at Ringstrop-platsen, where the ential, and recreative are all present. ong the length of Ringstorpvägen, as ment blocks, small shops and offices et level. It is only natural, as ma ny of are also used as home offices.

approach must be taken to the is an important part the life of ngstorp. Car parking is to be along d by elements such as trees and like Ringstorpvägen are dedicated peeds. Streets within the Ringstorp public realm shared by cars, bicyclists, slow speeds are encouraged. The plazas, streets and paths are to reflect ous and cultivated urban carpet.

Access The stairs and lifts are separated from the body of the building and become street furniture. By moving access out of the building, more visual activity is created on the street; increasing urban intensity and facilitating the ‘chance meeting’ of neighbors. Access to the apartments is a hybrid of gallery and traditional. On the ground level, all apartments are entered directly from an entry stoop that runs the length of the street façade. The levels above alternate between gallery and traditional access. At one level there is gallery access to single height apartments adjacent the stair tower and double height apartments at the ends of the block. The following level gives access to only to the single height apartments adjacent the stair tower. A hybrid gallery access minimizes stair and lifts by serving more apartments.

geological conditions allow this area to be built with close, low housing types, all accessible from the street. The rowhouses are oriented north/south, adjoining the patio houses with walled gardens. The patio house are located on the south side of the rowhouses, with the long side oriented to the street. Both the row and patio houses will have the possibility for roof terraces. Flexibility The rigid structure of party walls on a module provides a robust framework which will encourage flexibility and variation within the module. With the exception of the party walls and riser core, all internal walls, staircases, and installations in an apartment are light construction. Accessibility

EUROPANIC

ECONOMIC FEASIBILTY Housing prices in the region are low in comparison to building costs. As a result, a conscientious attempt has been made to be economically responsive to the different aspects of the program. · Geology: A decisive factor has been the poor geological conditions at the site of the gravel quarry. The expensive piling needed in that area has been reduced or avoided by only building higher blocks on the edges of the site. · Construction: A module facilitates the use of prefabricated façade elements, concrete decks, and party walls. The use of a concrete wall system as opposed to a columnar system reduces the number of foundation piles. · Elevators and Stairs: Costly vertical circulation has been reduced by a hybrid access system. · Risers- All vertical services are collected around reinforced concrete risers that also act to brace the structure. · Phasing- The project can easily be divided into distinct building groups that can be built over a period of time.

of the apartments and houses in the project are accesidétävling måste man ändå ha kvar på någotAll vis. pans sida, omareman nu vill se projekten genomförda Apartments sible. It is important to emphasize that there no buildings Each block has both single and double height apartments or apartments specially designated for the handicapped or Sen har vi genomförandet, som egentligen har och hjälpa oss på kommunerna, kan skriva det of varying sizes and layouts, most occupying the the entire olderatt residents, they are tovill be integrated, creating a diversity Project Areas (brutto) depth of the block. The blocks are 10 meters deep with of users in every building. No. apartments on a 6 meter module. A constant roof göra med förankringsprocessen pådatumkommunen. tuffare - avtalsskrivning ärRingstorpvägen ju inte ovanligt iArea den här 1 Level Apartments 128 55m of the Ringstorpvägen blocks creates variations in type and CONSTRUCTION Level Apartments 90 102m are designed on a module height at streetstadsbyggnadsprojekt level. The apartments at the ends of the All apartments blocks Ett konventionellt skickas världen. Just för with attthebinda 2Row upp att vinnarna får någon Houses 30 90m intention of optimizing the use of prefabricated building blocks are double level, ranging from 2 to 4+ rooms. Two Patio Houses 15 60m /TYPOLOGY systems. The structure consists of load bearing concrete levels give the possibility of sectional variation and the expeDwellings Total är inget 263 ±21000m2 ju fram och tillbaka mellan politiker och byggherrar slags fortsatt engagemang. Det konstigt att ety of housing possibilities within a party walls spanned by concrete deck elements. Cast-inrience of space as volume. Single level apartments also have Parking spaces 214 truction. There is rowhousing, patio place concrete risers will brace the apartment blocks in several layout possibilities and are located at the center of ochdifferent markägare och stöts blöts ut och in. Detthe kan skrivaA ‘free ettfaçade’ sådant avtal, detRingstorp skulle gå lätt som en plätt. ng block contains several longitudinal direction. is optimized for blocks with close access och to circulation towers. Plaza ts. This variation within the neigheach apartment’s layout and orientation. The façades are 1 Level Apartments 30 55m inte göraRow när en tävling, det är omöjligt. Så of elegantly proportioned panels and screens of he apartment blockman itself nurtures comprised anddet Patio är houses 2 Level Apartments 30 102m e buildings give a coherent built Dwellings Total 60 ±5000m wood, metal and glass. The stairs and railings will be of South of the water tower axis, double height rowhouses spacesett krav 96 på att projekal dwelling. A resident has his galvanized steel and elevator towers of reinforced concrete. are coupled där with single level patio houses, forming blocks PA: I bakgrunden finns väl Parking ändå det ärownett problem man egentligen borde kunna time feels part of a larger whole. which run perpendicular to the street blocks. The favorable Office/commercial ±5000m agera lite fastare från Europans sida, kan jag tycka, tet, i någon form, ska genomföras? Library/Community Center ±8000m med exempelvis avtalsskrivning. PFP: Det finns ingen kommunpolitiker som sätter av, PA: I E7 i Helsingborg utsågs ingen vinnare, men ett jag vet inte hur många hundra tusen det är, på det parallellt uppdrag som de två andrapristagarna fick här projektet och alla resor runt i Europa bara för att bed bed bed arbeta vidare med utgjorde grunden för planpro- det ska vara en idétävling, det tror jag inte. Det är bed bed grammet. Sedan valde byggherren att gå vidare med för mycket pengar för en kommun. Så man har ändå bed två andra, mer etablerade, arkitekter. Hur ser ni på något slags mål. 1 LEVEL bed den situationen, för det här är ju ett generellt problem kitchen 2 LEVEL PK: Vi har varit med om kommuner där jurister har inom Europan? living 1 LEVEL STUDIO bed suttit och fingranskat avtalen och tvingat fram GALLERY PFP: omskrivningar tills ingenting är kvar. Vissa kommuner living I de fall jag har varit med om har det fallit på att kitchen byggherrarna är så starka och inte vill ha en utländsk har varit stenhårda för att vara med överhuvudtaget. arkitekt eller någon annan som man känner sig osäbed ROW/PATIO HOUSES ker inför. De har ju LEVEL mycket ACCESS Men DIAGRAMdå kanske Europan-sekretariatet ska säga 1 1:200 makt så det är väldigt svårtHYBRIDPFP: bed att hålla emot. I det här caset – Ringstorp – där vi nej tack till den kommunen? hade två andrapristagare vars grundidé nu genombed förs fast med andra arkitekter, fick de ju gå ett varv PK: Jo, men ett problem är att vi alltid har haft svårt att kitchen bed till i en parallellskiss. Men, somkitchen sagt, arkitekterna är få tävlingstomter, så vi har haft en dålig förhandlingsutbytta när husen ritas. Vi hade en diskussion med position helt enkelt. PARTMENT BLOCK PLAN living EVEL 3 1:200 om detta där Per kommenterade living det olämpliga i det hela. Byggherrarna här är HSB och Helsingborgs- ACK: Men jag tror faktiskt att när det gäller marknadsgarden garden hem och de är ganska inflytelserika och går direkt via föringen av Europan ut till kommunerna, där finns det något att göra. kommunalråden. Och där tror livingjag att man från Euro2

EB: Det kan ju också vara så att säljer man någonting för billigt är det inte säkert att det blir mer åtråvärt. Jag menar att om man börjar skärpa till kraven och det börjar byggas saker så ökar kanske statusen på Europantävlingen, både hos kommunerna och hos arkitektkåren.

STAIR

kitchen

156

garden

ROW/PATIO HOUSES

bed

EMP: När jag tänker tillbaka på E6 i Järfälla så var det ett gyllene tillfälle. Vi hade alla förutsättningar på det miljö- och stadsbyggnadskontor vi hade där. Vi projekterade själva på kommunen, även om det är ett ganska gammaldags sätt att jobba på idag. Det var bara det att det vinnande förslaget inte hade stöd hos någon i kommunen. Hade det haft det så fanns det möjlighet att samla dessa krafter, och det hade inte tagit lång tid för vi producerade planer för det här området i ett rasande tempo. Vi följde inte upp det riktigt för vi fick nya planuppdrag hela tiden, Barkarby handelsplats tryckte på. Kommunen hade ett sådant incitament, det var inte så lätt för JM att säga något för det var kommunen som ägde marken. För varenda tomt man sålde ökade kvadratmeterpriset, det var en guldkalv som bara galopperade! Jag såg det här på nära håll, det var mycket spännande. Det fanns ett gyllene tillfälle, och jag pratade mycket med Leif och Per då, och jag tänker ofta på varför vi inte såg det.

PA: Vad var det som gick snett då? EMP: Vi gillade inte det vinnande förslaget. Det ligger bostäder ovanpå handelsplatsen och då fastnar man ju direkt i bullerfrågan. Fast det hade en del poänger.

EUROPANIC

EUROPAN - URBAN VISIONS OR BUILDING PROJECTS?

SEMINAR 14TH APRIL 2011

»JAG BRUKAR IBLAND FUNDERA PÅ OM DET ÄR SAMMA LAGSTIFTNING VI ARBETAR MED. DET ÄR VÄLDIGT OLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR.« »I SOMETIMES WONDER WHETHER WE ARE ALL WORKING UNDER THE SAME JURISDICTION. THE CONDITIONS VARY GREATLY.«

Eva-Maria Persson. City architect, Nacka. Organizer E6, Järfälla.

fire, get new ideas and ‘murder their own darlings’. So the concept of an ideas competition still has to be retained in some form. Then we have the implemen tation, which really involves the anchoring process at the municipal level. A conventional urban development project is sent back and forth between politicians and property developers and landowners and is twisted and turned inside and out. But this can’t be done in a competition, it’s impossible. So this is a problem where you might expect Europan to act a bit more resolutely, I would think, for example with contracts.

PA: No winner was declared for the E7 in Helsingborg, but a parallel project that the two second-prize winners got to continue working on became the basis of the planning programme. Subsequently the developer decided to proceed with two other, more established architects. How do you view this situation, since this is a general problem within Europan? PFP: In the cases I’ve been involved in, it happened that the builders were so strong and didn’t want a foreign architect, or anyone else about whom they felt unsure. They have a lot of power so it’s very hard to resist. In this case – Ringstorp – where we had two second-prize winners whose basic idea is now being implemented, but using other architects, they had to go an extra round with a parallel drawing. But as I said, the architects are replaced when the buildings are drawn. We had a discussion about this point where Per (Kraft) commented on the inappro-

priateness of it all. The developers here are HSB and Helsingborgshem and they are quite influential and go directly through the municipal councils. And this is where I believe that from Europan’s perspective, if you want to see projects carried out and want to help us in the municipalities, you can make the terms stricter – contracts are hardly unusual in this world. If just to ensure that the winners get some kind of continued involvement. There’s nothing unusual about writing such an agreement, it should be easy as pie.

PA: Still, in the background shouldn’t there be a requirement for some form of the project to be implemented? PFP: There are no municipal politicians who set aside funding — I don’t know how many hundreds of thousands — on this project and all the travel around Europe, just to have an ideas competition; I don’t think so. That’s too much money for a municipality. So they must have some kind of goal.

PK: We’ve had experience with municipalities where lawyers have sat there carefully reviewing agreements and insisting on revisions until nothing is left. Some municipalities have been incredibly difficult to deal with.

PFP: But then perhaps the Europan secretariat should say no to that municipality? PK: Yes, but one problem is that it has always been

difficult to find plots for the competition, so our negotiating position has been weak, quite simply.

ACK: But I believe that more can be done when it comes to marketing Europan to the municipalities. EB: It’s also possible that selling something too cheaply may make it less desirable. I believe that tightening the requirements and starting to build things might elevate the status of the Europan competition, both among the municipalities and the architectural profession. EMP: When I think back on E6 in Järfälla, that was a golden opportunity. We had all the prerequisites needed at the environment and city planning office we had there. We did our own planning at the municipality, even though that’s a rather old-fashioned way to work today. The only problem was that no one in the municipality supported the winning proposal. If there had been any support at all it would have been possible to summon these forces, and it wouldn’t have taken long, because we were producing plans for this area at a furious rate. We didn’t really follow up because we kept receiving new assignments the whole time, Barkarby shopping district applied pressure. The municipality had the incentive and it wasn’t easy for JM to say anything because the municipality owned the land. For every plot that was sold, the price per square meter increased; it was a golden calf that galloped away! I witnessed this close up, it was really exciting. It was a golden opportunity, and

157

SEMINARIUM 14 APRIL 2011

EUROPAN - STADSVISIONER ELLER BYGGANDE?

EUROPANIC

“Knalle”. Honorable mention, E6, Järfälla. Grad, Sébastian Corbari & Beata Grepe.

Winner, E6, Järfälla. Dirk Noak & Jonas Tapper.

HM: Tävlingstomten, vad hände på den?

bara fortsatte framåt. Det är nu när jag tänker tillbaka som det slog mig – varför orkade vi inte?

EMP: Åh, det är byggt mycket där nu. Det säljs hela tiden. Handelsplatsen finns ju, och även bostäder i kanten. På slutmötet som var i Karlskrona försökte vi sälja in ett annat projekt till juryn. Vi flög till och med ner modellen på det förslag som vi tyckte var bäst, som också hade idéinslag.

LB: Men de fick ju ett hedersomnämnande och det kunde också sen arbetas vidare med.

HM: Då undrar jag, varför gick ni inte vidare med hedersomnämnandet? EMP: Alltså, det gjorde vi. Men det var ett väldigt ungt kontor. Vi gav dem ingångar. Vi jobbade vidare på stadsbyggnadskontoret och vi pratade med Läns styrelsen men sen föll vi på bullerfrågan.

HM: Men då kanske det inte bara handlade om vilket förslag som vann? När du presenterade situationen tolkade jag det som att det gyllene tillfället fanns men fel förslag vann och då havererade processen, men nu får jag känslan av att det kanske inte var så utan det kan ha handlat om andra saker – buller till exempel? EMP: Jo, buller var en faktor, men samtidigt hade vi så mycket uppdrag att vi inte orkade med. Det var nästa plan, nästa plan, nästa plan och byggen och projekteringar, i och med att vi hade allting på kontoret. Vi

158

PFP: Det är också en dragkamp i juryarbetet. Vi från kommunerna är kanske mer inne på genomförande medan arkitekter i juryn är mer inne på idéer. Den debatten vet jag att vi hade när jag satt i juryn. Ni hade fått ett förslag på halsen i Järfälla som tydligen inte någon ville ha. Då är det ju ett rätt märkligt juryarbete, kan jag tycka. När jag satt i juryn i Gamle stads torget minns jag att vi satt och valde mellan två projekt. Ett var briljant tyckte jag och det skulle man kunnat genomföra med lite småändringar, men sen vann ett helt annat projekt och jag fattade ingenting. Det sitter ju rätt många i juryn som inte har en susning om hur det fungerar i Sverige.

PK: Den springande punkten är att vi ofta kommer in så otroligt tidigt i processen, det här är det första man gör och då blir det ju idébaserat. Jag tror de flesta tävlande ändå är medvetna om att det här bara är en början. Ska man komma vidare så krävs dels en bra organisation och rätt personer som driver det, men det krävs också engagemang från de som vinner. Jag har ganska många exempel där de vinnande arkitekterna inte alls tagit tag i problemet och försökt själv. Ni i QPG var väldigt aktiva, lanserade en websida och drev på rätt mycket själva.

AE: Men det är ju så att många vinnare är väldigt gröna och kanske inte så vana vid det. Och man tänker kanske att tävlingen ska hjälpa en lite… och så finns inte det. PK: I Sverige brukar man ju säga om Europan att ”det

AE: Efter att vi vunnit i Växjö och åkte på det stora Europeiska seminariet upptäckte vi att de flesta orter hade fått förslag i knät som kanske inte var realiserbara, inte ens med väldigt mycket arbete. Men jag tror inte det kan vara på något annat sätt, det måste vara idébaserat. Men på arkitektskolorna marknadsförs Europan som att det finns en mottagare som kommer förvalta förslagen, och det är en sanning med modi fikation, eftersom förslagen är spetsade för att sticka ut snarare än att vara genomförbara. Och formatet inbjuder inte till det heller, tre planscher är väldigt lite utrymme. Europan-kommittén borde tänka på det i sin kommunikation, att man kommer få förslag som kommer kräva viss bearbetning.

blir ju aldrig någonting byggt”. Men jag tyckte ändå det vore intressant att konstatera när det har lett vidare på något sätt. Vi har tagit fram statistik som visar i vilka fall tävlingen lett fram till någon form av uppdrag, plandokument, eller byggt projekt. Då ser man att på 24 tomter har det lett fram till 25 uppdrag, vilka i sju fall resulterat plandokument och två byggda projekt. Det är faktiskt bara på fem tomter som det inte blivit något uppdrag alls. Det nyanserar bilden av att det aldrig händer någonting i Europan, för någonting händer ju. Framför allt planuppdrag, men det är kanske inte så konstigt med tanke på att det är väldigt mycket en stadsbyggnadstävling och byggandet måste komma senare.

EUROPANIC

EUROPAN - URBAN VISIONS OR BUILDING PROJECTS?

SEMINAR 14TH APRIL 2011

Anders Eloff. Architect, QPG. Winner E6, Växjö.

»PÅ ARKITEKTSKOLORNA MARKNADSFÖRS EUROPAN SOM ATT DET FINNS EN MOTTAGARE SOM KOMMER FÖRVALTA FÖRSLAGEN, MEN DET ÄR EN SANNING MED MODIFIKATION.« »THE ARCHITECTURE SCHOOLS MARKET EUROPAN AS THOUGH SOMEONE RECEIVES AND MANAGES THE PROPOSALS, WHICH IS A TRUTH WITH SOME MODIFICATION.« I talked a lot with Leif (Brodersen) and Per (Kraft) at the time, and I often wonder why we didn’t see it.

PA: So what went wrong? EMP: We didn’t like the winning entry. There were residences on top of the shopping center, which immediately creates a noise issue. Though there were some good aspects.

HM: The competition plot, what happened to it? EMP: Oh, a lot has been built there now. There are sales all the time. The shopping centre is there, and homes on the periphery. At the final meeting, which was in Karlskrona, we tried to market another project to the jury. We even flew the model down for the entry that we thought was best, which was also infused with new ideas.

LB: But they did get an honourable mention and later it was possible to continue working on it.

HM: So I wonder, why didn’t you go further with the honourable mention? EMP: Well, we did. But it was a really young agency. We gave them opportunities. We continued working with the city planning department and we talked with the County Board, but the project ultimately fell through on the noise issue.

HM: But perhaps it was not just about which proposal won? When you presented the situation my interpretation was that the timing was perfect there, but the wrong proposal won and then the process collapsed, but now I get the feeling that perhaps that was not the case, it may have been about other things – noise, for example? EMP: Well, noise was a factor, but also we had so many projects that we couldn’t handle it. The whole time, it was the next project, the next project, the next project and building and planning, since we had everything at the agency. We just kept moving forward. Now, when I think back on everything it hit me – why couldn’t we handle it?

PFP: There is also a tug of war with the jury. From

Det vinnande tävlingsförslaget från E6 av QPG resulterade ”Bäckaslövsvisionen” - en strategi för ny stadsdel. The winning proposal in E6 by QPG resulted in ”The Bäckaslöv Vision” – a strategy for a new city district.t

Europan seminar, we discovered that most locations had proposals dumped in their laps that could not be realised, not even with a huge amount of work. But I don’t think it should be any other way, it has to be idea-based. But the architecture schools market Europan as though someone receives and manages the proposals, which is a truth with some modification, since the proposals are spiced up to stand out rather than to be feasible. And the format does not encourage this either; three posters offer very little space. The Europan committee should consider this in their communications, that proposals will be submitted that require fine tuning.

PK: The crux is that we often come in so incredibly early in the process, this is the first thing to do and then of course it becomes idea-based. Nevertheless, I think most competitors are aware that this is just a start. Moving forward requires a good organisation and the right people running it, but it also demands commitment from the winners. I have quite a few examples where the winning architects haven’t tried to tackle the problem themselves. At QPG you were extremely active, launched a website and pushed quite hard yourselves.

the municipalities, we may be more into implementation, while the architects on the jury are more into the ideas. I know we had that debate when I sat on the jury. You had been stuck with a proposal in Järfälla which evidently no one wanted. That’s a rather strange way for a jury to work, in my opinion. When I was on the jury for Gamlestadstorget, I remember how we sat and had to choose between two projects. I thought one was brilliant and could have been implemented with just a few minor changes, but then a completely different project won and I just couldn’t understand it. A lot of people on the jury don’t have a clue about how things work in Sweden.

AE: But the truth is that many winners are very green and perhaps not so used to it. And they may think that the contest should help them a bit… and then that isn’t what happens.

AE: After we won in Växjö and traveled to the big

PK: In Sweden, people talking about Europan

159

SEMINARIUM 14 APRIL 2011

EUROPAN - STADSVISIONER ELLER BYGGANDE?

EUROPANIC

»PÅ 24 TOMTER HAR TÄVLINGEN LETT TILL 25 UPPDRAG, VILKA I SJU FALL RESULTERAT PLANDOKUMENT OCH TVÅ BYGGDA PROJEKT. DET ÄR FAKTISKT BARA PÅ FEM TOMTER SOM DET INTE BLIVIT NÅGOT UPPDRAG ALLS.« »ANALYSIS SHOWS THAT 24 PLOTS HAVE LED TO 25 PROJECTS, WHICH RESULTED IN PLAN DOCUMENTS IN SEVEN CASES AND BUILT PROJECTS IN TWO. IN FACT, ONLY IN THE CASE OF FIVE PLOTS HAS NO PROJECT RESULTED.« Per Kraft. Architect, A1. President, Europan Sweden.

PFP: Jag skulle vilja säga att i vår värld på stads byggnadskontor kan jag tänka mig att statistiken är sämre när det handlar om stora stadsbyggnadsprojekt. Kanske att en tredjedel eller 20 procent går vidare.

ACK: Ja, jag kan instämma i det. I Göteborg har vi haft många parallella projekt - Skeppsbron, Backaplan, m.fl. – och många skisser och förslag där det verkligen avstannat. ME: En del av skälet till att det inte byggts så mycket är också att luften gick helt ur bostadsbyggandet de där första åren på 90-talet. Det byggdes inga bostäder över huvud taget i Sverige mellan -90 och -95, så timingen var ju väldigt olycklig när vi då satte igång en bostadstävling. AW: 1991 på hösten blev vi av med tre uppdrag. Vi förlorade 16 personer på två veckor och sen var det stiltje om man inte hade Astra Hässle som kund. Det byggdes ingenting i Sverige på den tiden. Trollhättan vann vi -95 när saker började röra på sig lite grann, men det blev inte byggt för det. Det ledde till fler uppdrag, fast då i Helsingborg. AE: När vi vann E6 i Växjö åkte vi och träffade Erland Ullstad och Hans Andrén. Nästan det första Erland sa var ”Vafan ska vi göra med det här? Det här kan vi ju inte använda till nånting!” ”Näha”, sa vi. ”Men ni ska få en chans att omformulera er” Och då började vi fundera på hur det här går att lämna in i den kommu-

160

nala processen. Det är också en fråga jag tycker vi ska prata om: Hur passar Europan i den kommunala processen? Som vi diskuterade om tidigare – det finns byggherrar, det finns en kommunal process och det är inte alltid glasklart var Europan-projektet bor. Om det inte är förankrat inom den kommunala strukturen åker det åt sidan och då är det väldigt svårt att komma in igen. Men här fick vi alltså en chans, så vi sa att det väsentliga är kanske att omformulera tävlingsprojektet till ett visionsdokument, någonstans mellan översiktsplan och fördjupad ÖP. Det blev Bäckaslövsvisonen som klubbats i fullmäktige som en övergripande idé om vad man ska använda det här området till.

E2 UMEÅ

PA: Europan-processen, kan den hjälpa till i uppbyggnaden av den svenska staden? ACK: Ja. E3 GÄVLE

PA: Har den gjort det?

E10 ÖSTHAMMAR E9 UPPLANDS VÄSBY E6 JÄRFÄLLA E4 SUNDBYBERG E3 STOCKHOLM

PFP: Ja, definitivt! Vi har fått input – och det tror jag att mina kollegor här också kan stämma in i. Vi tjänstemän säger till politikerna att vi har ett problem med en viss tomt och vi vill ha det allsidigt belyst och få massor av infallsvinklar från olika håll, så kanske vi kan lösa det här för det är svårt för oss att klara det. Men det stora problemet för en tjänsteman i kommun är att komma och visa resultatet efteråt och så sitter

E4 TROLLHÄTTAN E9 TJÖRN E7 E8 GÖTEBORG

E10 LERUM

E4 LINKÖPING E10 KISA

E8 VARBERG

COMMISSION E6 VÄXJÖ

PLAN DOCUMENT E3 E7 HELSINGBORG

E7 KRISTIANSTAD

BUILT PROJECT

EUROPANIC

EUROPAN - URBAN VISIONS OR BUILDING PROJECTS?

SEMINAR 14TH APRIL 2011

»DET BYGGDES INGENTING I SVERIGE PÅ DEN TIDEN. TROLLHÄTTAN VANN VI -95 NÄR SAKER BÖRJADE RÖRA PÅ SIG, MEN DET BLEV INTE BYGGT FÖR DET. DET LEDDE TILL FLER UPPDRAG, FAST I HELSINGBORG.« »NOTHING WAS BUILT IN SWEDEN AT THAT TIME. WE WON TROLLHÄTTAN IN 1995 WHEN THE INDUSTRY STARTED TO SHOW A LITTLE LIFE, BUT STILL IT WASN’T BUILT. IT RESULTED IN MORE PROJECTS, BUT IN HELSINGBORG.« Anders Wilhelmson. Architect and professor, KTH. Runner-up E2, Jönköping & winner E4, Trollhättan.

usually say “but nothing ever gets built”. But I still thought it would be interesting to ascertain when a winning project has moved forward in some way. We’ve produced statistics showing cases in which the contest led to some kind of commission, plan documents or building project. The analysis shows that 24 plots have led to 25 commissions, which resulted in plan documents in seven cases and built projects in two. In fact, only in the case of five plots has no commission resulted. That sheds new light on the idea that nothing ever happens with Europan, because something does happen. Mainly planning projects, but that may not be so surprising given that it is very much an urban design competition and the building process has to come later.

PFP: I would say that in our world at the city planning office, the statistics may be worse when it comes to big urban development projects. Perhaps one third or 20 percent move forward. ACK: Yes, I would agree with that. In Gothenburg we’ve had many parallel projects – Skeppsbron, Backaplan, etc. – and many drawings and proposals that have completely stalled. ME: Part of the reason that not much has been built is that the bottom fell out of residential construction in the early 1990s. No housing was built at all in Sweden between 1990 and 1995, so the timing was unfortunate when we started a residential competition.

AW: In the fall of 1991 three of our projects disappeared. We lost 16 people in two weeks and then everything was quiet except if your client was Astra Hässle. Nothing was built in Sweden at that time. We won Trollhättan in 1995 when the industry started to show a little life, but still it wasn’t built. It resulted in more projects, but in Helsingborg. AE: When we won E6 in Växjö, we traveled to meet Erland Ullstad and Hans Andrén. Almost the first thing Erland said was “What the hell are we going to do with this? This can’t be used for anything!” “Really?” we said. “But we’re going to give you a chance to resubmit.” And that’s when we started considering how to enter the municipal process. That too is a question I think we should discuss: How does Europan fit in the municipal process? As we mentioned earlier – there are property developers, there is a municipal process and it’s not always crystal clear where the Europan project fits in. If it doesn’t have support from within the municipal structure, it is set aside and then it’s very difficult to re-enter the process. But here we were given a chance, so we said that the essential thing was to reformulate the competition project into a vision document, something between a comprehensive plan and a more detailed comprehensive plan. The result was the Bäckaslövsvison which was approved by the council as an overarching idea about how to use this area. PA: Can the Europan process help to develop the Swedish city?

ACK: Yes. PA: Has it done so? PFP: Yes, definitely! We have gotten plenty of input – and I think my colleagues here would also agree. We officials tell the politicians that we have a problem with a particular plot of land and we want to have it illuminated from all sides and from all perspectives, so perhaps we can solve this because it’s difficult for us to manage on our own. But the big problem for a municipal official is to come back and show our results and then find an executive from a construction company and a director of a non-profit housing company and the mayor all sitting there and not understanding a damned thing. Because they haven’t been along for the ride at all. That’s what I find to be the most difficult part. Because as officials our reputational capital is on the line. To work with bold ideas in urban planning, you have to inspire confidence so you will have the latitude and the freedom to build something like Wilhelmson’s snakes and that sort of thing. As a municipal city planner, there’s no extra money lying around. We have to approach the municipal leadership just to be included in the game. So somehow, we have to involve more people from the municipality in the Europan process, but that will not be easy and I have to admit that I don’t see any solution. HM: Why is it so difficult to involve these actors who are central to the project?

161

SEMINARIUM 14 APRIL 2011

EUROPAN - STADSVISIONER ELLER BYGGANDE?

EUROPANIC

»VID UPPSTARTEN, TYCKER JAG, SKULLE MAN TA IN DE BERÖRDA - OFTA DE HÖGA POLITIKERNA, BYGGHERRARNA OCH MARKÄGARNA - OCH FÅ DEM BESJÄLADE AV EUROPANTANKEN!« »AT STARTUP, I THINK WE SHOULD BRING IN STAKEHOLDERS WHOM WE KNOW ARE AFFECTED – OFTEN HIGH-RANKING POLITICIANS, DEVELOPERS AND LANDOWNERS – AND GET THEM INSPIRED BY THE EUROPAN IDEA.« Per Fredrik von Platen. Head of city planning, Landskrona. Organizer E7, Helsingborg.

där en direktör från ett byggbolag och en direktör från ett allmännyttigt bostadsbolag och kommunstyrelsens ordförande och så vidare och fattar inte ett skit. För de har ju inte varit med på resan över huvud taget. Det upplever jag som det svåraste. För vi måste ju som tjänstemän lägga vårt förtroende kapital i potten. För att kunna arbeta med djärva idéer inom stadsbyggnad måste man ha förtroende så att man får rörelsemån och frihet att kunna bygga Wilhelmsons ormar och sånt. Som stadsbyggare i en kommun har man inga extrapengar som ligger och skramlar. Vi måste gå till kommunledningen för att få vara med. Så på något sätt skulle man få med fler från kommunen i Europan-processen men det är inte lätt och jag ser ingen lösning på det måste jag erkänna.

HM: Varför är det så svårt att få med de här aktörerna som är centrala för projektet? PFP: Juryarbetet sker i exempelvis Cordoba eller i Litauen eller Tallinn och jurymedlemmarna kommer från andra europeiska länder.

jobbade med mycket mindre kommuner, så kom höga politiker i mycket högre utsträckning. Så det där har gradvis förbättrats.

EW: Vi i Sverige, Norge, Finland och Danmark har drivit stenhårt att vi måste ha kommunrepresentanter i juryn. Det står ju skrivet att juryn bara ska bestå av utomstående experter. I södra Europa har man kanske en annan syn på vad det kan innebära för korruption och maktutövande i juryn, så där är man stenhårda. I många länder är det så att kommunerna först får se vinnaren när allt är färdigt. Men vi kan inte jobba så, förankringen blir ju värdelös. Så vid de två senaste juryprocesserna – E9 och E10 – har vi jobbat med enbart svensk jury och processen är helt transparent, kommunerna är med och säger sitt i rummet där det tas beslut. Jag skulle påstå att de senaste gångerna har det varit så att om kommunerna markerar att av dessa två förslag förordar vi starkt detta, då vinner det förslaget.

EMP: Jag upplevde att när vi var med satt vi på lyssnarplats så att säga, men får man som kommunrepresentant nu en del i juryn?

HM: Skulle man inte kunna tänka sig att man har lokala diskussioner också, så att inte alla behöver åka?

EW: Vi försöker jobba så mycket som det här tillåter,

AJ: Så är det ju nu. Nu är juryn i Sverige två gånger

man har ingen officiell rösträtt men till exempel gör vi så att kommunerna presenterar förslagen för juryn. De är ju de som kan bäst.

och det poängteras att vi ser helst att förslagen är genomförbara, även om de självklart ska välja det bästa förslaget. Sedan är alla, inklusive höga kommunrepresentanter välkomna. Det var kul i E10, när vi

162

LB: Det berättar mycket mer om kommunernas förutsättningar också.

EW: Ja, för om man får en vinnare serverad till sig som man inte kan jobba med är det otrolig uppförsbacke sen. Och vi hoppas på sikt att det kan förändras. Vår idé har varit att man har en roterande plats där Kisa har en plats i juryn på Kisa-tomten, osv. PFP: Jag tycker ändå att man borde bli lite mer ambitiösa, just i startögonblicket. För som det fungerar nu så ringer sekretariatet och då har man två veckor på sig att fatta beslut om att delta och man hinner inte riktigt. Så just i uppstartskedet skulle man ta tillfället i akt och fokusera på det som man vet kan ställa till det sedan. Då kan Europanorganisationen förklara vad det hela går ut på, så att alla får samma bild. HM: Ja, precis. Från idé till realisering är processen väldigt lång och den här uppstarten kanske borde fokusera lite mer på det. För det är alltid intressant att vara med i en process där alla jobbar mot samma mål. Om ni preciserar lite, vad är det från ert perspektiv ni skulle vilja se från oss i Europan? Det är lite svårt för mig att uttolka om det är ni själva som måste ordna en bättre kommunikation från kommunen tillsammans med andra makthavare för att få det här rullande eller om det är någonting vi kan bidra med eller om det är båda delarna? ACK: Det skulle vara bra att någon från sekretariatet faktiskt kom och berättade om tävlingen i sig. Jag upplever att det finns en stor okunskap utanför stadsbyggnadskontoren, men även internt om vad Europan är för någonting och vad det syftar till. Jag

EUROPANIC

EUROPAN - URBAN VISIONS OR BUILDING PROJECTS?

SEMINAR 14TH APRIL 2011

»NÄR DU PRESENTERADE SITUATIONEN TOLKADE JAG DET SOM ATT DET GYLLENE TILLFÄLLET FANNS MEN FEL FÖRSLAG VANN, MEN NU FÅR JAG KÄNSLAN AV ATT DET KANSKE INTE VAR SÅ UTAN DET KAN HA HANDLAT OM ANDRA SAKER?« »WHEN YOU PRESENTED THE SITUATION MY INTERPRETATION WAS THAT THE TIMING WAS PERFECT THERE, BUT THE WRONG PROPOSAL WON, BUT NOW I GET THE FEELING THAT PERHAPS THAT WAS NOT THE CASE, IT MAY HAVE BEEN ABOUT OTHER THINGS?« Helena Mattsson. Architect and associate professor, KTH. Member of the Swedish Europan Committee.

PFP: Jury work is done in locations such as Cordoba or Lithuania or Tallinn, and the jurors come from other European countries.

are taken. I’d say that the past few times, if the municipalities indicated a strong preference for one of two proposals, that proposal won.

HM: Wouldn’t it be possible to conduct discussions on a local level as well, so that not everybody would have to travel?

EMP: My experience when we participated was that

AJ: That’s how it is now. Currently the jury comes to Sweden twice and it has been emphasised that we would prefer proposals that can actually be implemented, although obviously they should choose the best proposal. Then everyone, including municipal higher ups are welcome. E10 was fun, when we worked with much smaller municipalities and highranking politicians were well-represented. So the situation has gradually improved. EW: In Sweden, Norway, Finland and Denmark we have really pushed hard for including municipal representatives in the jury. However, the rules say that the jury should only consist of outside experts. Southern Europe may have a different view of what this may entail regarding corruption and influence on the jury, so they refuse to bend there. In many countries, the municipalities don’t get to see the winner until it’s all over. But we can’t work that way, without context it all becomes worthless. So during the last two jury processes – E9 and E10 – we worked exclusively with a Swedish jury and the process is completely transparent; the municipalities are involved and have their say in the room where the decisions

we essentially got to sit and listen, but as a municipal representative now, do you get to take part in the jury?

EW: We try to do as much as we can, we have no official vote, but for example the municipalities present the proposals to the jury. They are the ones who know best.

LB: It says much more about local conditions as well. EW: Yes, because if you get a winner served on a platter that you can’t work with, you face an incredible uphill battle afterwards. And we hope that in time this will change. Our idea has been to have a rotating seat where, for example, Kisa has a place on the jury for the Kisa plot, and so on…

PFP: I still think that a little more ambition is needed, at least at startup. Because as it is now the secretariat rings us and then we have two weeks to take a decision on whether to participate and that really isn’t enough time. So right at the startup phase, we should seize the opportunity to focus on what we know may cause problems later. At that point the Europan organisation can explain what the project is all about, so that everyone is on the same page.

HM: Exactly. From concept to realisation, the process is very long and the startup should perhaps focus a bit more on that. Because it’s interesting to be part of a process where everyone is working towards the same goal. To be a bit more specific, from your perspective what would you like to see from us at Europan? It’s a little hard for me to interpret whether you need to arrange for better communication from the municipality, along with others in power, to get this rolling, or if there is anything we can help with, or if it’s both? ACK: It would be great if someone from the secretariat actually came and told us about the competition itself. In my experience, there is very little understanding outside the city planning offices, but also internally, about what Europan is and what the point is. I also think it might be good to have a better discussion at the beginning about Europan and its purpose and to try to understand as a municipality what you want to achieve. Many politicians and officials could work with this to gain an understanding of the goals. Because there is an interest in wanting to spice up the discourse on architecture PFP: At startup, I think we should bring in stakeholders whom we know are affected – often high-ranking politicians, developers and land owners – and get them inspired by the Europan idea. Because it’s an awesomely good idea, and it can be explained if we have the time to do so. Even a preschool-teacher-turned-politician is able

163

SEMINARIUM 14 APRIL 2011

EUROPAN - STADSVISIONER ELLER BYGGANDE?

EUROPANIC

3. SPONTANBOLLPLANEN/BANÉRSGLÄNTAN

6. HORNSPLAN

7. KULLAGERPLATSEN

2. NYA GAMLESTADSTORGET

HOLLÄNDAREPLATSEN

1. STATIONSPLATSEN slakthustorget

Parallell assignment Gamlestaden, oct 2011. AIM. Gatuvy / Street view.

Flygvy /Aerial view.

Parallell assignment Gamlestaden, Oct 2011. MX_SI & FOJAB. Gatuvy / Street view.

Situationsplan / Site plan

tror också att det kan vara bra med en bättre diskussion i början om vad Europan och syftet är och försöka formulera för sig själv som kommun vart man vill nå. Det kan vara några politiker och tjänstemän som jobbar med detta för att få en kunskap om vart man strävar. För det finns ju en ambition att vilja spetsa arkitekturdiskussionen.

LB: Det är också svårt eftersom alla kommuner styrs

PFP: Vid uppstarten, tycker jag, skulle man ta

PA: Eva-Maria, du har varit med länge i de här sammanhangen. Ser du några gemensamma nämnare i de städer du jobbat i? Diskuteras och bemöts projekt på ett likvärdigt eller mycket olika sätt?

in de berörda – ofta de höga politikerna, bygg herrarna och markägarna – och få dem besjälade av Europan tanken! För den är ju häftig och fin, och den kan man förklara om man får lite tid på sig. Även en förskolelärare som blivit politiker kan faktiskt förstå det fina i det hela. Vi arkitekter begriper att en idéprodukt kan vara helt omöjlig att genomföra men vi vet ändå att det kan finnas idéer eller bärande tankar i det som går att applicera även om förslaget ser helt annorlunda ut. Men det är inte så lätt för en lekman eller för en ekonom i ett byggbolag.

164

så olika. En del kommuner är tjänstemannastyrda och andra mer politikerstyrda och det finns alla möjliga varianter på beslutsvägar, så när man kommer in som sekretariat är det väldigt svårt att bedöma den egentliga agendan, varför kommunen är med i Europan och hur beslutsvägarna ser ut.

EMP: Jag skulle vilja säga mycket olika. Jag brukar ibland fundera på om det är samma lagstiftning vi arbetar med. Det är väldigt olika förutsättningar. Järfälla hade sedan 1984 växlande majoritet efter varje val och det gjorde att det bara var vi tjänstemän som stod för kontinuiteten. Nu har jag arbetat i två kommuner - Nacka och Solna - som haft en gedigen allians sen många år tillbaks och då får man ett annat resultat.

trappan

kajen

4. KRISTINEDALSPARKEN 5. KRISTINEDALSPLATSEN

PA: Ann-Kristin, kan du beskriva lite av den process ni haft med Gamlestaden i Göteborg (E8)? ACK: Det har varit otroligt komplext att jobba med. Vi kom in väldigt tidigt, vi hade precis gjort en fördjupad översiktsplan och var i slutskedet av den när Europantävlingen var klar och vi skulle gå vidare med nästa skede. Vi påbörjade ett detaljplanearbete och tänkte gå vidare med några av pristagarna. Sen fastnade vi i en diskussion kring trafik och finansiering och förankring politiskt. Den har vi hållit på med i fem-sex år. Nu har det resulterat i att vi har fått pengar – vi har fått en miljard till projektet – så det är en jättesatsning från stan. I och med att det har tagit tid så har vi politikerna med oss, vi vet att det finns en genomförandevilja kring tomten och alla är med på tåget och drar åt samma håll. Riktigt där var vi inte när vi gick in i Europantävlingen, men där är vi ju nu. Vi har gett första- och andrapristagaren ett parallellt uppdrag. Jag håller med om att nyttan med Europan är att lyfta diskussionen och få in förslag och sätta

EUROPANIC

EUROPAN - URBAN VISIONS OR BUILDING PROJECTS?

Förslag till detaljplan för Gamlestadstorget, nov 2011. Göteborgs stad. Proposed plan for Gamlestadstorget, nov 2011. City of Gothenburg.

SEMINAR 14TH APRIL 2011

Ann-Catrin Kärnä. Urban planner, Göteborg. Organizer E8

»JAG HAR JOBBAT TIO ÅR MED DET HÄR NU. OCH JAG KOMMER JOBBA MED DET I TIO ÅR TILL, VI SIKTAR PÅ ATT DET SKA VARA REALISERAT TILL 2021, MEN VI FÅR VÄL SE…« »I’VE WORKED ON THIS FOR TEN YEARS NOW. AND I’LL WORK ON IT FOR ANOTHER TEN YEARS, OUR GOAL IS TO SEE THE PROJECT REALISED BY 2021, BUT WE’LL HAVE TO SEE…«

to understand the beauty of it all. We architects understand that a creative idea may be completely impossible to implement, but we still know that there may be ideas or themes within it that can be applied, even in a totally different proposal. But this is more difficult for a layperson or for a number cruncher in a construction company.

LB: It is also difficult because all municipalities are governed so differently. Some municipalities are run by officials and others are more politician-driven, with all kinds of variations on the decision-making routes, so when the secretariat comes in, it is very difficult to assess the real agenda, which is why the municipality takes part in Europan and the decisionmaking routes are the way they are.

PA: Eva-Maria, you’ve been around in this context for a long time. Do you see any common denominator in the cities where you worked? Are projects discussed and addressed in a similar or very different way?

EMP: I’d say very different. I sometimes wonder whether we are all working under the same jurisdiction. The conditions vary greatly. Since 1984, the political majority in Järfälla alternated from one election to the next, which meant that we officials provided the only continuity. Now, I’ve worked in two municipalities – Nacka and Solna – which have had a solid alliance going back many years and the results are completely different.

PA: Ann-Kristin, can you give a brief description of the process with Gamlestaden in Gothenburg (E8)? ACK: Working on it was incredibly complex. We came in at a very early stage, we had just carried out a detailed master plan and were in the final stages when the Europan competition was over and we were about to move on to the next stage. We began a detailed local plan and intended to move forward with some of the winners. Then we got stuck in a discussion about traffic and financing, and political

support. And we’ve been working on it for five or six years. The result was that we now received money – we received SEK 1 billion for the project – so this is a huge undertaking from the city. Because of all the time it has taken, the politicians are on our side; we know there is a willingness to see the project through for this plot and everyone is on board and pulling together. We weren’t really there yet when we entered the Europan competition, but we are now. We commissioned the first and second place winners with parallel assignments. I agree that the benefit of Europan is to elevate the discussion, gather proposals and place the focus on the plot; we would never have managed this without participating in Europan. We had a large number of reference group discussions when the proposals came in that we communicated to the jury. Having so many involved from the beginning has been a driving force in the project.

PA: So the long process doesn’t seem so long when

165

SEMINARIUM 14 APRIL 2011

EUROPAN - STADSVISIONER ELLER BYGGANDE?

EUROPANIC

“DET ÄR ETT STORT KOMMANDE PROBLEM I SVERIGE ATT DET INTE ETABLERAS NYA KONTOR. JAG TYCKER ATT DET ÄR VIKTIGT ATT DET FINNS NÅGONTING PERSONLIGT HOS KONTOR. DÄR TYCKER JAG ATT EUROPAN HAR EN OTROLIGT VIKTIG ROLL.” “SWEDEN FACES A BIG PROBLEM IN THE FUTURE; FEWER COMPANIES WILL BE ESTABLISHED. I THINK IT IS IMPORTANT FOR THERE TO BE SOMETHING PERSONAL IN AN OFFICE. AND HERE I THINK EUROPAN PLAYS AN INCREDIBLY IMPORTANT ROLE.” Eyvind Bergström. Architect, B.R.A. Winner E10, Kisa.

fokus på tomten, det hade vi aldrig klarat om vi inte gått med i Europan. Vi hade ett stort antal referensgruppsdiskussioner när förslagen kom in som vi förmedlade till juryn. Det har gjort att det funnits en drivkraft i projektet, att många varit involverade från början.

har ändrat trafikstrukturen för området bland annat. De kommer att få två alternativa trafiklösningar och jobba vidare med ungefär samma frågor som i E8. Vi efterfrågar en tät blandstad, hög densitet, men har försökt att mer konkret precisera vad vi menar för att få till ett genomförande.

tomterna klara. Så vissa saker i den här kroppen gör att det är svårt att förändra, men det är väldigt viktigt att man förändrar och det är väldigt kul och bra att höra alla era åsikter.

PA: Den långa processen upplevs alltså inte så lång när man är inne i den? Fyra till sju år är inget märkligt?

EW: Europan är så mångfacetterat på grund av att det är så många länder som är med. I vissa länder har Europan ett väldigt starkt rykte och väldigt stark ekonomi - i Holland och Spanien är Europan något helt annat än vad det är i Sverige. Man har heltidsanställda sekretariat med flera anställda medan i andra länder, som Irland, är det helt och hållet statligt finansierat där sekreteraren bara väljer en tomt som en ren hypotetisk tävling. Jag frågade vinnaren från Galway på ett seminarium: ”Kommer de ner från Galway nu då?” till prisutdelningen i Schweiz. ”Vet inte. De kommer ju inte ens till Galway”, svarade han. Så Europan är otroligt mycket olika saker.

EB: Jag skulle gärna säga att det är storartat och viktigt med Europan, vars syfte det också är att nya kontor ska etableras. Jag tror det är ett stort kommande problem i Sverige att det inte etableras nya kontor utan att kontor snarare tas över av de stora aktörerna. Jag tycker att de är viktigt att det finns någonting personligt hos kontor. Där tycker jag att Europan har en otroligt viktig roll.

ACK: Nej, jag har jobbat tio år med det här nu. Och jag kommer jobba med det i tio år till, vi siktar på att det ska vara realiserat till 2021, men vi får väl se… PA: Du menar att det finns en kvalitet i att det tar lång tid och att det måste få göra det? ACK: Ja, det tror jag. Ett sätt vore kanske att snabba upp någon del av genomförandet, kanske titta på ett delområde och jobba med tomten i etapper. Så här i efterhand kan jag se att man kanske kunde fokuserat på stationsområdet som var en jätteviktig diskussion men som försvann lite i det stora hela. Själva stationsområdet håller på att genomföras nu och Banverket var med som en finansiär i Europantävlingen. PK: Jag är lite nyfiken på det parallella uppdraget, vad har ni gett för riktlinjer? Ska de jobba med samma problem?

ACK: Uppdraget är att utgå från nya förutsättningar, vi

166

Så har vi tidsaspekten också. Om man skulle vara en riktigt flexibel organisation som jobbar mot implementering kanske man skulle få till en markanvisningstävling och kunna börja precis när timingen är rätt. Men nu har vi en satt kalender som ska passa för 29 länder. Då ringer jag Per-Fredrik, krisigt i november: ”Kom igen! Kan inte ni vara med?” Och så hade det precis varit val i Sverige så det var urdålig timing för oss den här omgången. Vid val händer ingenting innan, det händer ingenting efter och sen skulle vi ha

PA: Är det någon som har några avslutande ord?

PFP: Där har vi kommunaltjänstemän viss makt också. Även om ni inte vinner någonting så kanske ni halkar in på någonting annat. Och det är förbannat kul att vara med i Europan, det är det. Det är så in i helvete roligt både som jury och som deltagande kommun. Verkligen härligt!

ACK: Ja, från kommunerna är det ju verkligen fantastiskt att få delta i den arkitekturdiskussion som förs på konferenserna efteråt. Det är jättebra, verkligen. PK: De där sista uttalandena skulle man ju vilja trycka upp stort i en broschyr inför nästa omgång! Tack, jag tror vi slutar där.

EUROPANIC

EUROPAN - URBAN VISIONS OR BUILDING PROJECTS?

SEMINAR 14TH APRIL 2011

“FAKTUM ÄR ATT DETTA ÄR NÄSTAN ENDA CHANSEN ATT BRYTA IN I DE KOMMUNALA PROCESSERNA, SÅ DÄRFÖR BORDE DEN ANVÄNDAS MYCKET MER AGGRESSIVT OCH DYNAMISKT. FÖR DET ÄR EN JÄTTEKVALITET.” “THIS IS ALMOST THE ONLY OPPORTUNITY TO INTERVENE IN THE MUNICIPAL PROCESSES, SO IT SHOULD BE UTILISED MUCH MORE AGGRESSIVELY AND DYNAMICALLY. BECAUSE IT IS A HUGE QUALITY.” Peder Alton. Journalist. Moderator for the discussion, Jury member E8.

you’re in the midst of it? Nothing unusual about four to seven years?

ACK: No, I’ve worked on this for ten years now. And I’ll work on it for another ten years, our goal is to see the project realised by 2021, but we’ll have to see… PA: You mean that quality is associated with taking a long time and this is how it has to be? ACK: Yes, I think so. One solution to speed up part of the implementation process may be to focus on a sub-area and work on the plot in stages. Looking back I can see that perhaps we should have focused on the station area, which was a really important discussion, but it may have gotten lost a bit in the whole. Work on the station area is currently ongoing and the National Rail Administration participated as a sponsor in the Europan contest. PK: I’m a bit curious about the parallel assignments, what guidelines have you provided? Are they working on the same problem?

ACK: The assignment is to set about using new premises; for example we changed the traffic pattern in the area. They will have two alternative traffic solutions and continue working on similar issues as in E8. Our goal is a dense multifaceted city, high density, but we have attempted to define our intentions more specifically in order to facilitate implementation.

EW: Europan is incredibly multifaceted due to the many countries that participate. In some countries, Europan has a very strong reputation and a very strong financial base – Europan is completely different in the Netherlands and Spain than it is in Sweden. They have a full-time secretariat with several emp loyees, while in other countries, like Ireland, it is entirely state-funded and the secretariat is only responsible for choosing a site for a purely hypothetical competition. I asked the Galway winner at a seminar: “Are they coming down from Galway now?” to the awards ceremony in Switzerland. “Don’t know. They don’t even come to Galway”, he answered. So Europan is so many different things. And then we have the time aspect too. In a really flexible organisation that works towards implementation, perhaps it would be possible to hold a land allocation competition and begin just when the timing is right. But now we have a set calendar that has to fit 29 countries. Then I call Per-Fredrik, in a crisis in November: “Come on! Please participate!” And we had just had an election in Sweden so the timing was just awful for us this round. During elections, nothing happens before, nothing happens after, and then we were supposed to have the plots ready. There are some things about this body that make it difficult to change, but it is very important to change and it is great fun and great to hear everyone’s opinions.

EB: I’d like to say that Europan is a splendid and important competition, whose purpose is also to help new companies become established. I think Sweden faces a big problem in the future; fewer companies will be established and the large actors are taking over existing agencies instead. I think it is important for there to be something personal in an office. And here I think Europan plays an incredibly important role. PFP: This is where we municipal officials also have some influence. Even if you don’t win anything, you just may drift into something else. And being in the Europan is damn fun, no question about it. It is such a gas, both as jury and as a participating municipality. Truly amazing! ACK: Yes, from the municipalities it’s utterly fantastic to be involved in the architectural discussion taking place at the conferences afterwards. It’s really great. PK: Those last statements would be perfect to print in big letters in the brochure for the next round! Thanks, I think we’ll call it quits here.

PA: Does anyone have any final comments?

167

ANDERS JOHANSSON / ERIK WINGQUIST

EN MATRIS AV FÖRÄNDRING

EUROPANIC denna position till varje pris bevaras, eftersom båda alternativen att ha orealiserad visionär eller byggd konform arkitektur vore mindre tilltalande. Det är upp till alla inblandade aktörer att visa att en sådan kombination inte innebär en konflikt utan en god lösning för alla inblandade parter.

EN MATRIS AV FÖRÄNDRING ANDERS JOHANSSON OCH ERIK WINGQUIST, ARKITEKTER OCH TIDIGARE SEKRETERARE EUROPAN SVERIGE

Europa är idag ställt inför nya utmaningar. Den Europeiska Unionen har genom sin nästan 60-åriga historia genomgått en imponerande utveckling, från en stabilitetspakt till en organisation som har många olika funktioner för en rad motparter inom sina medlemsstater. Nya villkor har lett till anpassningar i organisationen för att möta dessa förändringar. Denna större Europeiska kontext är värdefull när man följer utvecklingen av Europan. Denna text kommer att se på hur Europan kan utforma sin egen förändringsprocess, och beskriva några av de möjliga förändringarna. Det övergripande syftet med Europan är att skapa möjligheter för nydanande arkitektur. Detta sker huvudsakligen genom en tävling, men också genom andra parallella aktiviteter som konferenser, undersökningar och publikationer. Europan riktar sig till yngre arkitekter, och försöker därigenom sätta fokus på nya tankesätt. Det finns också en uttalad ambition att etablera nya arkitektkontor som kan få reella uppdrag. Här finns också den kanske största utmaningen, till och med något av ett dilemma, hos Europan. Ambitionen att presentera visionära förslag och målet att få dessa implementerade kan lätt led till en konflikt, när yngre, ofta oerfarna, arkitektkontor möter tomt ägarna som ofta är kommuner. Samtidigt är detta exakt den position som gör Europan unikt och som kan bidra till en utveckling av arkitekturen för både tomtägare och arkitekter. Även om det är svårt måste

168

Som organisation har Europan haft en långsiktig önskan av homogenitet, i det att allt blir mer lika eller jämförbart, ja mer Europeiskt. Samtidigt visar varje internationellt möte på tydliga och direkta kulturella skillnader. Med inte bara olika åsikter men också olika sätt att uttrycka dem är det bara en sak man kan vara säker på, och det är att vi aldrig kan enas. Därför kan behovet av en uniform organisation vara uppenbart, eller till och med nödvändigt. Eller så kan man hävda att vi behöver en större tolerans inom organisationen, där man tillsammans ser styrkan i att vara olika, där man inte behöver söka konsensus, och där nationell specificitet blir en styrka snarare än ett hinder. Om Europan speglar den Europeiska Unionen borde denna idé också ha en politisk bäring. Formerna för en internationell organisation som Europan måste också vara förutsebara. Dess nationella medlemmar arbetar med flera år långa tids ramar och med en rad olika samarbetspartners som innefattar tävlande, tomtägare och finansiella organ. Det är därför fördelaktigt att Europan har etablerade, välkända och internationellt accepterade organisationsformer. Dessa finns också. Men från detta följer inte att sådana organisationsformer måste vara komplicerade, svåra att förändra och strukturellt likriktade. Snarare det motsatta, i det att organisationen fungerar bäst när den är lätt att förstå, är anpassningsbar och innefattar innovativa och självlärande aspekter. För att en organisation skall vara långsiktigt hållbar måste den innehålla någon form av nerv i formen av ett tillåtande av fria ytor som inte är fullt kontrollerade och följaktligen kan tas i anspråk. Om Europan anser sig vara en organisation som för fram förändring och nytt tänkande genom att arbeta för att sådana förslag kan bli genomförda, så måste också Europan vara öppet för förändring, och finna sätt att hantera en sådan förändring inom sin egen organisation. Och varför? Av samma enkla anledning som alla organisationer förändras. När yttre förhållanden – världen utanför – förändras så är en resulterande anpassning oundviklig. Och att laborera med interna omstruktureringar innan de är nödvändiga innebär en beredskap för förändring. Den stora frågan och utmaningen är hur man kan institutionalisera förutsättningarna för förändring inom organisationen. En sådan förnyelse- och förändringsprocess kan naturligtvis genomföras på många olika sätt, men en mjuk och emergent process borde möta minst motstånd. Den kan utformas enligt följande. En oberoende permanent arbetsgrupp eller kommitté inom Europan föreslår och sätter igång olika former av experimentell aktivitet. Istället för att vänta tills

EUROPANIC

försöken blir permanentade bör det finnas ett öppet förfarande där Europanmedlemmar från början kan använda de nya sätten att arbeta, så att det alltid finns en viss procent experimentell aktivitet som gradvis förs in i ett ordinarie tillvägagångssätt om den visar sig vara fruktbar, med andra ord använd av medlemmarna. Vad är basen för en sådan experimentell aktivitet? Jo, den måste spegla de förändrade behoven i sam hället. Vi måste behandla nya frågor, som till exempel globalitet, ekologi, befolkningstillväxt, migration och stadskrympning. Även sätten att handla förändras med dessa frågor. Arkitekten tar nu roller som coach, förhandlare, aktivist och eventmakare. Dessa är alla exempel på vad som kan ge upphov till nya intresseområden för Europan. I detta perspektiv kan många om inte alla av Europans särdrag ifrågasättas och förändras utan att organisationen själv hotas. Varför är tävlingen europeisk? Varför har man en tävling? Varför finns en åldersgräns? Måste man ha tävlingsomgångar? Varför har tävlingen ett tema? Varför skall man ha tävlingstomter? Alla dessa frågor kan besvaras separat och en efter en, med en medföljande idé om förändring. Ja, Europan är europeiskt. Det förstår man av namnet. Men det har inte alltid varit så. Mycket av metodiken har utvecklats inom en helt fransk kontext. Den internationella dimensionen är antagligen en av de sista aspekterna som överges, men även så kan man föreställa sig regionala samarbeten inom det övergripande ramverket, till exempel kring bestämda ämnen som svarar mot lokala behov. Detta borde inkludera lokala varianter av reglerna, som kan utgöra ett stort hinder för medverkan av vissa tomtägare. Och i en situation av brist på ekonomiska medel kan en regional upplaga av tävlingen bevara kontinuiteten i organisationen tills den kan ha en full europeisk omfattning igen. Även om Europan är baserat på en tävling finns det många sätt en tävling kan arrangeras på, som kan prövas och utvärderas. Och även om Europan är baserat på en tävling är det inte dess enda aktivitet. Det finns många andra sätt på vilka organisationen utvecklar ny arkitektur, som genom arbetsgrupper, forskarteam och nationella sekretariat, och sprider ny arkitektur, som genom seminarier, föreläsningar och publikationer. Kanske bevaras Europans hälsa genom att låta olika former korsbefrukta varandra utan en uttalad hierarki med tävlingselementet rankat högre än de andra aktiviteterna. Frågan om åldersbegränsning i det att tävlingsdeltagarna måste vara under 40 år gamla har förorsakat en het diskussion eftersom det kan tolkas som diskriminerande. Och så är fallet. Annars är en större diskriminering den att de tävlande måste vara examinerade arkitekter. Så varför inte göra sig av med båda av dessa begränsningar? Om målet är att åstadkomma

EN MATRIS AV FÖRÄNDRING

ANDERS JOHANSSON / ERIK WINGQUIST

ny arkitektur, låt då alla tävla. Om du är en 70 år gammal rörmokare, så mycket bättre för världen!

eller genom folkaktier för att genomföra gräsrotsinitiativ.

Tävlingens indelning i faser har tidigare varit en fråga, och Europan har nu antagit en tvåårig cykel. Detta har visat sig vara bra för de nationella sekretariaten och ibland även för de tävlande. Men denna fastlagda tidsram kan göra det svårt för vissa tomtägare att delta i tävlingen eftersom timingen ofta är avgörande. Därför riskerar Europan att förlora samarbetspartners. Med en mer formaterad behandling av alla tomter skulle det vara helt möjligt att starta en tävling med en tomt på en separat tidpunkt, så att det finns till exempel fyra startmöjligheter under ett år, eller till och med att en tomts tävling kan starta helt oberoende av andra tomter och därför ha sin helt egna cykel. Det skulle då alltid finnas kontinuerligt pågående Europantävlingar.

En brist som tagits upp av jurymedlemmar och kommuner är den svaga länken mellan ett vinnande förslag och vinnarna själva. Anta att juryn anser ett förslag vara det ultimata svaret på tävlingsupp giften. Givet det vinnande förslaget kommer det att bli en lång rad av anpassningar genom olika former av påverkande faktorer (politiska, tekniska, ekonomiska, osv.). Alla dessa förändringar leds av det vinnande teamet. Och hur mycket juryn än försöker spekulera i kompetensen hos detta team, baserat på alla indikationer som kan ges i tävlingsförslaget, är underlaget på inget sätt tillräckligt för en vederhäftig bedömning. Och här finns antagligen den svagaste länken i Europan, så väl som för de flesta tävlingar. Om tomtägarna och vinnarna inte kan samarbeta blir det inget fungerande resultat. Det skulle vara att göra alla aktörer en stor tjänst att tillåta en mer öppen process, till exempel i två steg, som involverar dialog och gemensam utveckling. Att skissera alla detaljer för detta skulle kräva en egen text, men man kan nöja sig med att konstatera att det finns många förebilder som kan studeras, helt inom EU:s upphandlingsregler.

Alla omgångar av Europan har sitt eget tema, ofta uppdelade i flera underteman som tillåter en klassificering av tomternas program. Men det är vanligt att tomterna tillkommer helt oberoende av ett tema. Detta gör att teman antingen måste vara väldigt generella för att kunna innefatta alla olika möjligheter, eller att relationen mellan tema och tomtprogram blir krystad. Här skulle det vara bättre om en tematisering utgår från Europans övergripande arbetsfält ”den Europeiska staden”, och att underteman eller flera individuella teman definieras utifrån tomtprogrammen, så att teman mer fungerar som analytiska redskap än för en klassificering. Tomter, slutligen, har sedan en lång tid definierats på ett mycket direkt vis, där en tomt är en avgränsad del av en stad. Till det kommer ett program för vad som skall utvecklas på tomten, som tar form som byggd struktur i första hand och som en strategi i andra hand. Detta etablerar tydliga gränser för vad projekten kan vara och vilka tomtägarna är. Eftersom frågorna som ställs i tävlingen så att säga är platsspecifika finns här kanske de största möjligheterna till förändring. Man kan föreställa sig en mycket vidare syn på vad tomter kan vara, som har helt andra begränsningar i rum och ämne och som berör de nya roller som arkitektur och arkitekter kan spela i dagens samhälle.

Vi har nu diskuterat förändring och hur förändring kan genomsyra Europan. Men det finns fortfarande något som är specifikt Europan, som håller samman organisationen som sådan och som ger den sin identitet. Detta är baserat på Europans kärnvärden. Om dessa värden definieras rätt kommer de att kunna leda Europan genom dess förändringsprocess. Som ett försök kan man hävda att dessa kärnvärden är baserade på experimentalitet eller innovation, på att sammanföra intressen hos de tävlande och tomt ägarna i implementering och spridande av ny arkitektur, och på den internationella dimensionen. Europan kan vara en matris av förändring, en organisation som kan husera olikheter. Låt oss minnas Europeisk Unionens måtto: Förena de i mångfalden. Men vad betyder det? Är det en observation, en önskan för framtiden eller en uppmaning till handling? Vad som gäller är att åstadkomma mångfald som en förnyande kraft. Då kan vi ta oss an framtiden.

När Europans intresseområden förändras kommer per definition också intäktsstrukturen att förändras. I många medlemsländer kommer en stor del av budgeten från tävlingstomterna, som huvudsakligen är ägda av städer och kommuner. Så med nya studiefält måste även nya inkomstkällor tillkomma. Denna fråga får inte underskattas, eftersom den är grunden för Europans verksamhet. Nya finansiärer måste hittas parallellt med utvecklingen av nya studiefält, eller till och med ge upphov till dem. Finansiärerna måste troligtvis ha verkliga intressen i resultatet, även om de inte är traditionella tomtägare. Vi måste undersöka möjligheter till offentliga medel, forskningsresurser, marknadsföringsbudgetar eller finansiering från större företag, eller varför inte genom mikrodonationer

169

ANDERS JOHANSSON / ERIK WINGQUIST

AN ARRAY OF CHANGE

EUROPANIC

the benefit of both site owners and architects. Even if difficult, this position must be maintained at all costs, as both alternatives of having unrealized visionary or built conform architecture would be much less appealing. It is up to all actors involved to show that such combination is not a conflict but an ideal solution for all parts.

AN ARRAY OF CHANGE ANDERS JOHANSSON AND ERIK WINGQUIST, ARCHITECTS AND PREVOIUS SECRETARIES OF EUROPAN SWEDEN

Today Europe is confronted with new challenges. The European Union has through its nearly 60 years of history led an impressive development, from a stability pact to an organization that has many different functions for a range of counterparts within the member states. New conditions have led to adaptations in its organization in order to accommodate for these changes. This larger European context is valuable when one follows the development of Europan. This essay will look at how Europan may structure its own development process, and how some of the changes that may take place. The overall purpose of Europan is to create the possibilities for novel architecture. This is achieved mainly through a competition, but also with other parallel means, such as conferences, investigations and publications. Europan directs itself to younger architects, and seeks in this way to focus on new ways of thinking. There is also a pronounced ambition to establish new architectural practices with actual commissions. Here is also the first and perhaps main challenge, even something of a dilemma, of Europan. The ambition to present visionary proposals and the aim for them to be implemented may easily turn into a conflict, when younger, often inexperienced, architectural practices meet with site owners, often municipalities. At the same time, this is exactly the position which makes Europan unique and which may contribute to a development of architecture for

170

As an organization, Europan has had a long-term desire for convergence, in that everything becomes more similar or comparable, more European. In the same time every international meeting clearly shows our cultural differences, in the most direct sense. With not only different opinions but also different ways of expressing them, there is only one thing one can say for certain, that we can never agree. Thus the need for a uniform organization may seem obvious, or even prerequisite. Or, one can also claim that we need a larger tolerance within the organization, where we together see strengths in being different, where we do not seek consensus and where national specificity is acknowledged rather than prohibited. If Europan reflects the European Union, then this idea should also have a political bearing. The format of an international organization such as Europan has also to be predictable. Its members and national structures operate with timeframes of several years, and with a wide range of counterparts including competitors, site owners and financial bodies. It is therefore beneficial that Europan have established, well known and internationally accepted organizational forms. And they do exist. But from it does not follow that such organizational forms have to be complicated, hard to change and structurally uniform. Rather the opposite, such organization performs best when it is simple to understand, adaptable and incorporating innovative or self-learning aspects. For an organization to be sustainable in the long run, it has to contain a certain kind of nerve in the form of an allowance of free spaces that are not fully controlled and that accordingly may be occupied. If Europan considers itself to be an organization that promotes change and new thinking by working for such proposals to be realized, then Europan itself must first be open for thoughts of change, and finding ways of handling such change within its own administration. And why? For the same simple reason that all organizations change. When exterior conditions â&#x20AC;&#x201C; the outer world â&#x20AC;&#x201C; change, a resulting adaptation is inevitable. And experimenting with interior modifications before a response is called for means a readiness for forthcoming conditions. The main question and challenge is then how to institutionalize the means for development within the organization. Such institutional regeneration or transformation can naturally be effected in many different ways, but a smooth and emergent process may meet least resistance. It can be designed as follows. A permanent task force or committee within Europan

EUROPANIC

freely and independently instigates experimental activity. Instead of waiting for new procedures to sub sequently become authorized, there should be an open form in which Europan members may directly subscribe to new ways of operating, so that there are always a certain percentage of experimental activity that gradually may enter the ordinary procedures if proven effective, with other words used by the community. And what is the basis of this new experimental activity? Well, it must reflect the changing needs of our society. We have new issues to address, including globality, ecology, population growth, migration and city shrinkage. Also the operational modes of the architect change consequently. We are now taking on roles as coach, negotiator, activist and stirrer of events. These are all examples of what would give rise to the new interests of Europan. Looked upon in such light, many if not all of Europan’s defining characteristics may be questioned and altered, without threatening the continuity of the organization itself. Why European? Why compe tition? Why an age limitation? Why regular phases? Why a theme? Why sites? These questions may be answered separately and one after another, all with an idea of development attached. Yes Europan is European. You can tell by the name. But it has not always been so. Much of its operational modus was developed entirely within a French context. The international dimension is probably one of the last things to give up, but even so, one may imagine regional collaborations within the overall framework, for example around certain topics that answer to local needs. This should include local variations of the rules, which can be a large hindrance in the participation of some site owners. And in a situation of substantial lack of funding, a regional version of the competition may hold the continuity of the organization until it can have a pan-European magnitude again. Even if Europan is based on competition, there are many different ways a competition may be arranged in, which may be tested and evaluated. And even if Europan is based on competition, it is not its only activity. There are many other ways in which the organization develops new architecture, such as through communities, researchers and secretariats, and spreads new architecture, such as through seminars, lectures and publications. Perhaps the health of Europan is kept by letting different forms cross-fertilize each other without the pronounced hierarchy of the competition element being ranked above the other activities. The question of an age limitation in which compe titors must be under 40 years of age has caused quite some discussion as it may be construed as discriminatory. And surely it is. Incidentally, the

AN ARRAY OF CHANGE

ANDERS JOHANSSON / ERIK WINGQUIST

bigger discrimination is probably that of the contestants having to be certified architects. So why not get rid of both of them? If the aim is to let the competition engender novel architecture, then let anyone compete. If a 70 year old plumber cares to participate, so much better for the world!

fields, or even give rise to them. The funding bodies will, probably, have a real interest in the results, even if they are not necessarily traditional site owners. We will have to investigate possibilities of national or research resources, money from public relations or corporate companies or why not though micro donations or by popular shares to achieve grassroots initiatives.

The phasing of the competition has previously been an issue, and Europan has now settled for a biannual cycle. This has turned out to be useful for the national secretariats and sometimes also for the competitors. But the fixed time frame makes it hard for a site owner to take part in the competition, as timing is often essential. Europan therefore risks losing partners. With a more formatted handling of all individual sites, it would be entirely possible to launch a site competition on a separate point of time, so that there are for example four launch times every year, or even that a site competition may start at any time regardless of other sites, and therefore have its own cycle. Thus there would always be Europan competitions going on. Every round of Europan has a defined theme, often divided into several subthemes that allow for a subsequent classification of the sites. But it is common that the sites are acquired regardless of a theme. This makes the theme either becoming very general in order to accommodate for the widest of conditions, or that the relationship between the theme and the site programme becomes contrived. Here, it may be more beneficial if a main theme originates from the overall framework of ”the European city”, and that subthemes or several individual themes are defined from the given site programmes, allowing them to become more analytical tools than classifications. Sites, finally, have for a long time been defined in a straightforward way. A site is a spatially limited part of a city. To this comes a programme for what should be developed on the site, primarily taking the form of built structure and secondarily as a possible strategy. This establishes clear boundaries for what projects could be about and who the site owners are. As the questions asked by the competition are so to speak site specific, here are perhaps the largest possibilities for development. One may imagine a much wider conception of what a site may be, covering other limitations in space and scope that has to do with the new roles architecture and architects may play in today’s society. When Europan’s fields of interest changes, then its income structure also changes. Now, in many member countries, a substantial portion of the funding is acquired by the competition sites, sites that predominantly are owned by municipalities. So if there are new forms of study fields, then the sources of funding will have to change accordingly. This issue is not to be underestimated, as the whole foundation for Europan’s operations rests on it. Funding bodies must be found alongside the development of new study

One deficit that has been brought up by jury members and site owners is the potential weak link between a winning proposal and a winning team. Presume that the jury finds an entry to be the ultimate response to the competition brief. Given the winning proposal, there will be a long train of changes and adaptations, through all forms of pressures (political, technical, economical, etc.) put on the proposal. All the developments should be guided by the winning team. And even how hard the jury attempts to speculate in the ability of this team, based on all indications given by the proposal, it is in no way enough for a solid judgement. And here is probably the most fragile link of Europan, as well as for most competitions. If the site owners and the winners cannot cooperate, then a result will fail. It would be doing all actors of the process a huge favour to allow for a more open process, perhaps in two stages, in which there is a dialogue and collateral development involved. To sketch out all details of this would require an essay in itself, but let us rest the case by mentioning that there are many precedents of this to be studied, fully within EU tendering regulations. We have now been discussing change and how processes of change may permeate Europan. But there is still something that is specifically Europanic, that holds the organization together as such and gives it its identity. This basis is Europan’s core values. If these core values are rightly defined, they will guide Europan through its development process. As an attempt, one may claim these to be based on experimentality or innovation, on bringing the interests of competitors and site owners together in the implementation and dissemination of new architecture, and on the international dimension. Europan may be an array of change, an organization that may house differences. Let us recall the motto of the European Union: United in diversity. But what does it mean? Is it an observation of facts, a wish for the future or an operational device? What is at stake is how to orchestrate diversity as a regenerative force. Then we can take on the future.

171

EUROPANIC DATA

EUROPANIC

TOMTER OCH UPPDRAG. Sedan starten har Europan genomförts på 28 st tomter runt om i sverige vilket genererat 25 st direkta arkitektuppdrag. Av dessa har 7 st lett vidare till plandokumet och 2 st har blivit byggda projekt. ( T.O.M. E10)

COMMISSION PLAN DOCUMENT

SITES AND COMMISIONS. Since its inaugeration, Europan competitions has been held in 28 sites around Sweden. This has directly generated 25 architect’s commisions. Out of these, 7 has led to plan documents and 2 projects have been built. (-E10)

BUILT PROJECT

E2 UMEÅ

GENUS. Av de personer som belönats med vinst, andrapris eller hedersomnämnande på svenska tomter är ca 70% män och 30% kvinnor.

FEMALE

GENDER. Among the persons that have been awarded First prize, Runner-up or Honorable mention on Swedish sites, about 70% are male and 30% female.

MALE

E3 GÄVLE

NATIONALITETER. Av de personer som belönats med vinst, andrapris eller hedersomnämnande på svenska tomter är drygt hälften utländska medborgare. Italien, Spanien, Danmark och Finland har varit speciellt framgångsrika. (OBS att 15 st av italienarna härrör från samma belönade förslag i E11) FOREIGN CITIZENS

E9 UPPLANDS VÄSBY E6 JÄRFÄLLA E4 SUNDBYBERG E3 STOCKHOLM

E4 TROLLHÄTTAN E9 TJÖRN E7 E8 GÖTEBORG

SWEDISH CITIZENS

NATIONALITIES. Among the people that have been awarded first prize, runner-up or honorable mention on Swedish sites, about half are Swedish and half foreign citizens. Italy, Spain, Denmark and Finland have been particularly successful. (Note that 15 of the italians were awarded for the same proposal from E11)

E10 LERUM

E4 LINKÖPING E10 KISA

E8 VARBERG E6 VÄXJÖ

E3 E7 HELSINGBORG

E7 KRISTIANSTAD

no of persons

LAG. De förslag som belönats med vinst, andrapris eller hedersomnämnande på svenska tomter har i snitt författats av 2,8 personer / förslag. Flest personer i ett lag är 17 (E11, Norrköping, Runner-up)

2 19

SPAIN

DENMARK

FINLAND

GERMANY

GREAT BRITAIN

NORWAY

AUSTRIA

POLAND

FRANCE

PORTUGAL

THE NETHERLANDS

MEXICO

AUSTRALIA

USA

SLOVENIA

COLOMBIA

SLOVAKIA

CZECH REPUBLIC

BELGIUM

ITALY

172

E10 ÖSTHAMMAR

TEAMS. The proposals that have been awarded first prize, runner-up or honorable mention on Swedish sites, have been designed by teams of in average 2,8 persons / proposal. The largest team for one proposal is 17 people (E11, Norrköping, Runner-up)

LINKÖPING

KISA

SIMRISHAMN

E10

48 st

39 st

26 st

36 st

SIMRISHAMN

NYNÄSHAMN

NORRKÖPING

HOLMA, MALMÖ

ÖSTHAMMAR

MORA

E10

NYNÄSHAMN

33 st

34 st

KISA

25000sqm

80.000sqm

180.000sqm

90.000sqm

30.000sqm

80.000sqm

40.000sqm

80.000sqm

70.000sqm

120.000sqm

SIMRISHAMN

NYNÄSHAMN

NORRKÖPING

HOLMA, MALMÖ

ÖSTHAMMAR

MORA

LERUM

KISA

UPPLANDS VÄSBY

TJÖRN

NACKA

VARBERG

GAMLESTADEN, GBG

E10

NORRKÖPING

HOLMA, MALMÖ

ÖSTHAMMAR

MORA

E9 LERUM

42 st

33 st

TJÖRN

NACKA UPPLANDS VÄSBY

40.000sqm

60.000sqm

HELSINGBORG KRISTIANSTAD GÅRDSTEN, GBG

LERUM

12 st

22 st

18 st

VARBERG

GAMLESTADEN, GBG

TJÖRN

NACKA

29 st

60.000sqm

30.000sqm

45.000sqm

VÄXJÖ

KARLSKRONA

JÄRFÄLLA

TROLLHÄTTAN

SUNDBYBERG

LINKÖPING

GÄVLE

UPPLANDS VÄSBY

25 st

HELSINGBORG KRISTIANSTAD GÅRDSTEN, GBG

VARBERG

27 st

VÄXJÖ

38.000sqm

25.000sqm

38.000sqm

HELSINGBORG HÄGERSTEN, STHLM

GAMLESTADEN, GBG

20 st

21 st

JÄRFÄLLA KARLSKRONA

GÅRDSTEN, GBG

14 st

67 st

9.000sqm

22.000sqm

30.000sqm

15.000sqm

40.000sqm

20.000sqm

JÖNKÖPING

BLACKEBERG, STHLM

UMEÅ

KRISTIANSTAD

HELSINGBORG

VÄXJÖ

29 st

TROLLHÄTTAN

JÄRFÄLLA

26 st

SUNDBYBERG

LINKÖPING

GÄVLE

site area (m2)

KARLSKRONA

TROLLHÄTTAN

HELSINGBORG HÄGERSTEN, STHLM

22 st

9 st

28 st

32 st

17 st

25.000sqm

6.600sqm

24.000sqm

SUNDBYBERG

GÄVLE

JÖNKÖPING

BLACKEBERG, STHLM

UMEÅ

HÄGERSTEN, STHLM

10 st

14 st

No of proposals

HELSINGBORG

JÖNKÖPING

BLACKEBERG, STHLM

6 st

20 000

UMEÅ

100 000 100 000

20 000 20 000

19.000

2 8.000

130.000

298.000

21.000

20.000

39.000

10.000

38.000

15.000

80.000

54.000

485.000

70.000

118.000

74.000

61.000

60.000

52.000

32.000

122.000

89.000

675.000

109.000

111.000

675.000

91.000

population

EUROPANIC EUROPANIC DATA

700 000 700 000

500 000 500 000

300 000 300 000

200 000 200 000

100 000 100 000

100 100

50 50

BEFOLKNINGSMÄNGD. I de senare tävlingsomgångarna har flera mindre kommuner deltagit.

POPULATION. In the recent cycles many smaller municipalities have participated.

E11

TOMTSTORLEKAR. Trenden har gått mot allt större tävlingstomter. Detta går hand i hand med skiftet av tonvikt för tävlingen från bostdsbyggnader till stadsplanering.

SITE AREAS. The trend has been towards larger and larger site areas. This goes together with the competition's change of focus from mere housing to urban planning.

20 000

E11

ANTAL TÄVLINGSBIDRAG. Det har lämnats in i snitt in 27 förslag / tomt. Populäraste tomten har varit Karlskrona (E6) med 67 inlämnade förslag. E11 var den populäraste tävlingsomgången hittills med sammanlagt 149 inlämnade förslag.

NUMBER OF PROPOSALS. On average 28 proposals/site is handed in. The most popular site has been Karlskrona (E6) with 67 registered proposals. E11 was the most popular cycle so far with 149 proposals in total.

E11

173

NYNÄSHAMN NORRKÖPING

MALMÖ

SIMRISHAMN