Dronningens Pakhus - Reflektioner by Albin Frech

Critical Written Reflection, Efterår, 2017/-18 Josef Albin Frech Studio 1B: Kulturarv Aarhus Arkitektskola Vägledare: Birgitte T. Eybye

Dronningens Pakhus Reflektioner över potentialen i programmering och restaurer i n g a v d r o t t n i n g S o p h i e a f M e c k l e n b u r g s p a k h u s i N a k s k o v. LÄNGDSNITT, 1:100

LÄNGDSNITT, 1:100

Te x t e n ä r s k r i v e n p å s v e n s k a , m e n d å många facktermer i ämnet antingen skiljer sig eller inte är likvärdiga har j a g v a l t a t t a n v ä n d a D a n s k a f a c k t e rmer där det passat. Danska Facktermer ä r m a r k e r a d e k u r s i v.

INTRODUKTION

Studio 1B: Arkitektoniskt kulturarv, arbetar under efteråret 2017 med Dronningens Pakhus i Nakskov, Danmark. Vi arbetar utifrån klassiska kulturarvs-, transformations- och restaureringsdiscipliner, -teorier och -metoder. Uppgiften under efteråret är att, genom givna vetenskapliga och konstnärliga discipliner, ge ett kvalificerat förslag på nödvändig omformning av byggnaden. Förslaget förhåller sig till nutidens behov och krav för den nya funktionen av brygghus med tillhörande bar och servering.

Vetenskapliga discipliner 1.1 1.2 1.3 2. 3. 3.1 3.2 3.3 4.

Uppmätning Byggnadsarkeologi Arkiv undersökningar Dokumentation Analys Historisk analys Teknisk analys Arkitektonisk analys Värdesättning

Konstnärliga discipliner 5. 6.

Restaureringshållning Konstnärlig förslagsställning

I den följande texten kommer värdesättningen, restaureringshållningen och den konstnärliga förslagsställningen diskuteras i relation till terminens pensum. Texterna som används i denna kritiska skrivning består av: J. Albin Frech: Restaureringshållning och Bevaringsvärdegrund. (Aarhus: Arkitektskolen, Studio 1B: Kulturarv, Efterår 2017) Friedrich Nietzsche: Historiens nytte. (Køben-havn: Samlerens Bogklub, 1997) pp. 36–64. (Forordet –kap.3) Johannes Exner: Den historiske bygnings væren på liv og død. Ellen Braae & Maria Fabricius Hansen (red.): Fortiden for tiden. (Aarhus: Arkitektskolens forlag, 2007) pp. 56–73, Eugène Viollet-le-Duc: Restaurering. (Aarhus: Arkitektskolens Forlag, 2000) Alois Riegl: Den moderne monumentkult. I: Passe-partout, vol.32, John Ruskin: Arkitekturens syv lamper. (Aarhus: Klim, 2005). pp.223–226. (Erindringens lampe, §§18–20).

UPPGIFTSBESKRIVNING

Pakhuset är en profanbyggnad, uppförd år 1589 för Drottning Sophie af Mecklenburg. Utförd i bindingsverk för användning som kornlager. Byggnaden står tillsammans med andra gavelhus, bindingsverk eller grundmurade byggnader, som en stark arkitektonisk och kulturhistorisk helhet ned mot hamnområdet. Området vid vattnet är en stor del av Nakskovs framtidssatsning och ansikte utåt. Medan många av byggnaderna i området har blivit omhändertagna och fått nya program, har Dronningens Pakhus lämnats till kraftigt förfall och utan program. Förfallet har i de senare åren blivit så drastiskt att, den tidigare ytterst robusta byggnaden, enligt Center for Bygningsbevaring är tillståndet akut och nära totalt förfall. ”Dronningens Pakhus er generelt i meget dårlig stand. Der er mange sætninger på grund af, at bygningen synker ned i de rådne fodremme, omfattende råd generelt, svigt i de indvendige konstruktioner og sætninger i fundamenterne. Problemerne forstærkes af, at bygningen, særligt ydervæggene, ikke har været løbende vedligeholdt.” - Center for Bygningsbevaring: Dronningens Pakhus, Nakskov. Arbetet under efteråret har bestått i ett undersökande av vilka behov och vilka grepp som varit nödvändiga för vård av Pakhusets omistliga arkitektoniska och kulturhistoriska delar, samt ett konstnärligt förslag där byggnaden tas med in i framtiden igenom programmeringen av ett brygghus med ansluten bar samt servering. Sammanfattat är mitt grepp om uppgiften - och därmed grovt förenklat - en balansgång mellan de stora rehabiliteringarna i orginalsubstansen1 och de nyare programmets additiva2 ingrepp. ”I øvrigt er det bedste middel til at bevare en bygning at give den en bestemmelse og så fuldstændigt opfylde alle de krav, som denne bestemmelse sætter, at der ikke er anledning til at ændre på den.” - E. Viollet-le-Duc: Restaurering. s.39 Utöver de ämnen som tas upp i min text, har uppmätningsarbetet haft stor vikt för projektet. Det långsamma tempot under uppmätningen gav möjlighet till en kognitiv relation till byggnaden, med måttband och ibland händer och fötter som redskap. De långa dagarna av mätning möjliggjorde upplevelsen av byggnaden under dygnets variation där morgonfukt byts ut mot förmiddagsvärme och kvällssolen framställer skuggor som svårt kan återges i de tekniska ritningarna men som oundvikligen blir en del av värderingen. En blandning av romantiskt sceneri och ett praktiskt mätande av byggnadens dimensioner möttes i denna fas. ”Innan arbete påbörjas ska en relation till byggnaden skapas, baserad på arkitektonisk analys, arkivstudier, analog uppmätning. Analysen framvisas i en skriftlig värdering och ett stort ritningsunderlag, vilket ger en intim relation och en ökad bekantskap till byggnaden.” - J. Albin Frech: Restaureringshållning och Bevaringsvärdegrund. 4

Axialt analys system för distinktion av ingrepps utförande. Baserat på Inge Mette Kirkebys utvals system i Mødet mellem nyt og gammelt.

NYTT GOLV (2STOK) NY FOTREM NY SOCKEL BINDINGSVERKET UTVÄNDIGT FORM 4*

NY BELÄGGNING UTE NYA DÖRRAR NYA LUCKOR 3*

TRADITIONELLT MATERIAL

NYA TRAPPOR FÖRSATTSRUTOR FÖRSATTSDÖRRAR TAKRYTTARE 2*

RUMSKOMPOSITON SITUATIONSPLAN 7*

TRADITIONELL FORM

NY FORM

NY DRÄNNERING NY GÅNGBRO 5* SKORSTENAR 1*

INVENTAR TILL PROGRAM. INVÄNDIGA RUM(BOXAR) 2STOK o LOFT 6* NYTT GOLV (1STOK) 8*

NYTT MATERIAL

KRITISK SKRIVNING

Låt oss börja med de stora greppen i byggnadsrehabiliteringen. De är ritade på bakgrund av byggnadens mest kritiska tekniska tillstånd. Merparten av bindingsverket är skadat och kräver utskiftning eller förstärkning för att fortleva och mest akut är avsaknaden av en fodrem. ”Det överordnade arkitektoniska värdet uttrycks i Dronningens Pakhus rationella, tektoniskt ärliga och funktionella arkitektur som är typiskt för pre-industriella ekonomibyggnader.” - J. Albin Frech: Restaureringshållning och Bevaringsvärdegrund. Det största ingreppet som ritades i relation till projektet är förslaget på en ny fodrem med stensokkel. Fodremmen på Dronningens pakhus var vid tillfället för uppmätningen under marknivå och i ett förmultnat tillstånd. Då byggnaden inte längre hade detta grundelement försvagades inte bara konstruktionen utan även Pakhusets annars så klara arkitektoniska uttryck. ”Byggnadsdelar som för byggnadens fortlevnad måste ersättas ska åtgärdas så att byggnadens identitet och arkitektoniska helhet är intakt efter ingreppet. Ingreppet ska utföras så att det nya kompletterar helheten och ges likvärdig materiellt åldrande.” - J. A. Frech: Restaureringshållning och Bevaringsvärdegrund. För utformningen av den nya fodremmen och syldstenen föreslås en traditionell form samt ett traditionellt material som anpassas till stolparnas placering i den nuvarande planen. Längderna på tømmer begränsas så att de kan följa byggnadens nuvarande skevheter. Den nya fodremmen bearbetas med moderna verktyg och kommer därigenom framstå som nutida i förhållande till de ursprungliga träverkets grova form och kraftiga ådring. För att det nya ingreppet ska bindas ihop med den existerande byggnaden används existerande skick för att måla med trätjära utvändigt och vitkalkning invändigt. Dessa val är tagna för att hitta ett enhetligt uttryck som lyfter fram den nuvarande formen och det starka historiska narrativet3. ”Byggnadens organiska uttryck är avgörande för det starka intrycket av pakhusets långa liv, detta ses särskilt tydligt i västfasadens utbuktade och takryggens böljande och det invändiga golvets svallande form.” - J. Albin Frech: Restaureringshållning och Bevaringsvärdegrund. För att kunna etablera den nya fodremmen samt sockel av kampesten så måste samtliga tavl tömmas. Detta ingrepp innebär att all puts knackas bort, murværk och luger monteras ned och den tidigare värderade organiska formen försvinner i dessa delar. Kvar står tømmerkonstruktionen. Då mycket av tegl och luger är i gott skick och har ett högt kulturhistorisk värde samt för att följa den rationella hållning som byggnaden har, återanvänds så mycket av murværk och luger som möjligt.

1 5

Det moderna rutnĂ¤tet, plustecken, projicerad pĂĽ horisontalsnitt av existerande stolpar.

Förslaget för denna del av restaureringen har som utgångspunkt att orginaliteten i dessa platser är förlorad och att orginalsubstans inte kan återskapas utan det är en fråga om rehabilitering av identiteten4. ”Står bygningen tom og ubrugt hen, bliver tag og vinduer snart utætte, fugt trænger ind og træværket angribes alvorligt af råd og svamp. Denne situation er særdeles kritisk og afgørende for overlevelsen af bygningens originalsubstans. Sker der ikke en effektiv opretning, ofte med reproduktion af vigtige bygningsdele, vil forfaldet kulminere i og med, at tag og etageadskillelser styrter ned. .” J. Exner: Den historiske bygnings væren på liv og død. s.67 Den nya utformningen av fasaden är därför inte ett försök att återskapa den exakta tidigare situationen utan är ritad utifrån byggnadens möjliga estetiska uttryck samt det nya programmets behov. Här lutar sig det nya förslaget upp mot E. Violett-le-Duc i hans grundhållning; ”Både ordet og fænomenet er moderne. At restaurere en bygning betyder hverken at bevare den, eller at reparere den, eller at bygge den op igen; det betyder at reetablere den i en afsluttet skikkelse, som i virkeligheden måske aldrig har fandtes på noget givet tidspunkt.” - E. Viollet-le-Duc: Restaurering. s.15 Den nya uppmurningen av tavl utförs med traditionella material, i stor utsträckning återanvända teglsten och murverk får en enhetlig tjocklek med en jämn kalkputs som infärgas i likvärdig färg som den existerande. Invändigt säckskuras muren med kalkputs. Fasadrytmen ändras då dagens fenestration är dysfunktionell i förhållande till det nya programmet samt har en ordning som försvagar byggnadens fasadkomposition. Luger placeras taktfast och enligt brygghusets krav på uppställningsbara luger således att Pakhuset får en avslutad, representativ form, med estetiska överväganden som möter de funktionella kraven. Den taktfasta fönstersättningen blir tätare i östfasaden för att möta den nya funktionens offentliga karaktär. Formen ligger fortsatt i det traditionella fältet, alla nya delar anpassas efter bindingsverkets livliga form, men den jämna putsen och de nya lugerne träder fram som nutidsmarkörer. ”Alla ingreppen i byggnaden ska förhålla sig till den rådande situationens komplexa verklighet och i detta finna en dialog mellan material, historia och identitet som kan skapa ett gemensamt ramverk för projektet. Samtalet med byggnaden bör gå mot en balanserad helhet i nutid och dåtid.” - J. A. Frech: Restaureringshållning och Bevaringsvärdegrund. (Egna markeringar) Fodremmens nuvarande position under marknivå innebar att byggnaden såg ut att ha sjunkit, i själva verket är marknivåhöjningen problemet. För att undvika att skära av stolpar samt för att skapa en välbalanserad byggnadskropp grävs marknivån runt om byggnaden ut. Fodrem samt sokkelsten landar ovanpå marken. I samband med detta ingrepp sänks även den invändiga golvnivån ned till motsvarande djup vilket ger en funktionell rumshöjd. Utgrävningen runt huset skapar en distans mellan byggnaden och gatan, en situation som är ny. I detta nya ramverk som skapats runt Pakhuset används ett modernt formspråk för att skapa en dialog mellan det nya och det existerande. Det moderna formspråket utförs ortogonalt enligt ett rutnät som läggs ut över hela byggnaden. Rutnätet står fram som ett modernt inslag, en avslutad form som syn

1.Blick ifrån barområdet i syd ut mot produktionsområdet i nord. 2.Detaljer av entré till barområdet

liggör det pre-industriella, organiska uttrycket i den existerande byggnadskroppen. ”Den modsætning til nutiden, som aldersværdien er baseret på, viser i højere grad som en ufuldkommenhed, en mangel på afsluttet form, en tendens till opløsning af form och farve; egenskaber som de mere moderne, det vil sige nye ting, ligefrem står i modsætning til.” - Alois Riegl: Den moderne monumentkult. s.186-187 Rutnätet dimensioneras således att det vid projection på den existerande planen uppstår ett mellanrum till bindingsverket utvändigt såväl som invändigt. Distansen till det existerande lyfter fram en hierarki där det nya tar ett steg tillbaka för det gamla. Additioner som följer rutnätet arbetar med denna hierarki och i en additiv och reversibel anda som ska stärka bindingsverkets tidsmässiga känsla av permanens. Storleken på det rätvinkliga planmönstret anpassas för att framhäva byggnadens dimensioner och rumsformer. ”Ved reversibilitet forstås den fysiske form, et indgreb udføres med, som muliggør, at det kan fjernes senere uden at have skadet bygningen, der herefter fremtræder lige så intakt som før indgrebet.” - J. Exner: Den historiske bygnings væren på liv og død. s.65 Från äldre bilder kan ses en tät och i skalan välanpassad omgivning. Byggnader definierade en väg som knöt Pakhuset till staden. I samband med ändringarna i Pakhusets yttre används det nya rutnätet i arbetet med gatubilden, detta för att åter knyta ihop miljö och byggnad. Det planteras träd enligt rutnätet, på ett avstånd som är tillämpat för att ge en mer anpassad miljö till gatan och Pakhuset. Utifrån rutnätet föreslås även en byggnadsvolym som kan markera gatans fortsättning upp i staden samt ett torg för att markera tidigare bebyggelse och stärka byggnadens möjligheter att använda uterummet. Gatubeläggningen skrapas så att den bilanpassade asfalten ersätts av en mer traditionell buebrolægning. ”Men når man har til opgave fra grunden af at genskabe bygningsdele, der ikke længere er spor efter, det være sig af konstruktive nødvendigheder eller i forbindelse med en gennemgribende istandsættelse af en stærkt beskadiget bygning, da må den arkitekt, som står for restaureringen, leve sig ind i den stil, der er særlig for den bygning, hvis restaurering er betrod ham.” E. Viollet-le-Duc: Restaurering. s.32 I första Stokværk så definieras brygghuset utsträckning av ett betonggolv som stöps i tydligt avgränsade ytor enligt det nya rutnätets dimensioner. Längden anpassas för att stärka upplevelsen av rummet och framhävs av tvärgående, halkskyddande, ränder i golvet. Den oregelbundna formen i Pakhusets konstruktion kommer fram i mellanrummet mellan nytt och gammalt. Detta möte bearbetas med en traditionell beläggning av haandsten som kan medla mellan båda formerna. ”Replacements of missing parts must integrate harmoniously with the whole, but at the same time must be distinguishable from the original so that restoration does not falsify the artistic or historic evidence.” - The venice charter, Artikel 12.

Skisser på övergången från ute till inne.

Det publika programmet börjar med barområdet i första Stokværk. Området utförs som en ombonad miljö som står i kontrast till produktionsmiljön. Golv och innerväggar utformas med ett dialektalt och materiellt släktskap till bindingsverket och byggs in mot existerande byggnadsdelar. För att markera övergången från produktions- till barmiljö lyfts golvet ett steg och lätta skjutdörrar i furu-träram med pappersruta avgränsar området. Från barområdet riktas blicken utåt mot produktionen och det avlånga rummet. Området är tänkt att uppfattas som en integrerad del som med tiden kommer smälta ihop med byggnaden. Nutida detaljering och framställningsmetoder vittnar som nutidsmarkörer. ”De invändiga arkitektoniska värdena syns främst i materialhållningen, den synliga konstruktionen och de avlånga öppna rummen. Konstruktionen som ’rum skapande element’ är avgörande för upplevelsen av arkitekturen. Den vitkalkade insidan och de synliga lagren av tidernas slitage förstärker ytterligare förståelsen av Pakhuset som bruksbyggnad.” - J. Albin Frech: Restaureringshållning och Bevaringsvärdegrund. Försattsrutor och -dörrar påhängs invändigt mot väggarna med en distans till luger och dörrar för att inrama den existerande situationen. Karm och ram utförs i oljekokt stål med en tunn profil, mötet till byggnaden sker igenom en mørtelfog - traditionella material som är nära byggnadens materialitet. Glasrutorna är utan uppdelning för att reflektera det invändiga rummet när luger är stängda och för att smälta ihop med byggnaden när lugerne är öppna och ljuset är milt. De största ingreppen i andra stokverk samt i loftet är brädgolvet. Bräderna var vid uppmätningen till stor del i så dåligt tekniskt tillstånd att det bedömdes som svårt att bevara för den nya funktionen. Det existerande golvet har högt autencitetsvärde förbundet med utförandet, det synliga bruksslitaget och dimensioneringen. Helhetsupplevelsen blir viktig för identiteten och återskapandet av byggnadens form blir en möjlighet för att återupprätta upplevelsen av det historiska rummet. Det nya golvet utförs utifrån existerande formspråk och i traditionella material. Furubräder sågas i spejlskæring för formstabilitet, i bredder från 75-175mm x 38mm och läggs i ett blandat mönster, monterade med synlig spik direkt mot bjälkarna. Bräderna utförs med fjer och not för att kunna täta golvet mot nedfall av damm. ”Autenticitet(troværdighed) defineres som den ægthed og gyldighed, hvormed bygningen fremtræder. Og som fremgår af dens strukturer, detaljer og overflader, der dokumenterer hinanden i en lang samhørende kontinuitet og således sammen logisk beretter og bekræfter bygningens historie og kontinuerte procesforløb.” J. Exner: Den historiske bygnings væren på liv og død. s.62 För det nya programmet installeras ett kök för serveringsområdet i andra stokverk och ett kontor på. Köket och kontoret formas som fritt stående objekt, med distans till det existerande, rummen dimensioneras samt placeras ortogonalt i förhållande till det nya rutnätet. De nya objekten är lyfta från golvet och vilar med fötter på punkter mot bjälkarna. Mötet med byggnaden framhävs i objektens yttre igenom att fötterna fortsätter upp i pelare som framvisar bjälkarnas placering. Rummen utförs med stora glaspartier och i ärgad kopparlegering och kopparplåt.

Situationsplan.

CYKELPARKERING CYKELPARKERING MARKNADSPLATS

Skiss pรฅ fรถrslag till ny gatumiljรถ.

Glaspartierna reflekterar byggnadens grova ytor och signalerar klart att de är nutida. Den ärgade kopparen har ett materiellt släktskap till de patinerade ytorna i byggnaden samtidigt som de ställs på tidslinje med brygghusets kopparkärl. ”Reversible indgreb har flere fordele. De berører en historisk bygning fysisk mindst muligt, fjerner mindst originalsubstans, og gør det lettere at skelne mellem gammelt og nyt. De er definerbare i omfang og økonomi, og de er arkitektonisk udfordrende.” J. Exner: Den historiske bygnings væren på liv og død. s.65 För att tillgodose kraven från det nya programmet flyttas de existerande trapporna till den publika delen och nya trappor introduceras för produktions delen av byggnaden. De existerande trapporna är en del av förståelsen av den pre-industriella byggnaden, en berättelse som är synlig i slitaget och i trappens enkla hantverk. De nya trapporna, i modern formgivning, utförs i järn som oljebehandlats i trätjära. Trappen och räcket runt trapphålet landar ovanpå den existerande tømmerkonstruktionen. Där trappen landar mot byggnaden bearbetas mötet på likvärdigt sätt som mötet i kök och kontorsmodulerna, fötter rör byggnaden och trappen står fram som ett reversibelt objekt placerat i den existerande miljön. Takryttaren rider på taknocken och bärs uteslutande av takstolarna. Konstruktionen vilar med fötter ovanpå kip, mötet med konstruktionen är format likt dem tidigare använda i byggnaden. Utvändigt är takryttaren beklädd i ärgad kopparplåt och med glasfönster, utfört i ett modernt formspråk. Kopparplåten är ett traditionellt material för takryttare och tornspiror och kan ses bland annat på den gamla toldboden i sydöst området vid Nakskov hamn. Takryttarens form följer byggnadens utsträckta volym och anpassas till byggnadsfasaderna, samtidigt som den kontrasterar som något nytt. Det nutida uttrycket kommer av den ortogonala formen och längden följer det nya rutnätet. Som konklusion vill jag tillföra att det inte går att skilja mellan ingreppen, där det varit nödvändigt att rehabilitera kan det efterföljande vara nödvändigt att gå varsamt fram med en J. Exners ’röra fysisk minst möjligt’ tillgång. Samtidigt måste alla ingreppen va en tillgång för byggnaden och ha permanens. Tillsist, Ove Hidemarks anmärkning om begreppen konservering och ombyggnad; ”Slutresultatet är en tolkning, det kommer vi aldrig ifrån, men skulle vi neka oss att idag spela Beethoven bara därför att det inte kan bli annat än en tolkning? Det viktiga begreppet autenticitet kan därmed ges flera betydelser. Det kan pendla mellan ett stadsrums mångfacetterade autenticitet, över till att ge en scenografisk, historisk fattbar autenticitet åt en byggnads förlorade heder och till slut autenticitet i fråga om vilka genuina byggnadsmaterial som använts.” - O. Hidemark, s. 239, Restaurering - en fråga om förhållningssätt, 1995

Skiss pรฅ principen fรถr fot till kรถk och kontor.