ALPINKULTUR #10

#10 MARS 2016

CARL LUNDBERG EKO OCH REKO

GÖSTA FRIES FAVORITENS FAVORITER

ALASKA MED STIGHUDAR

DEGREES NORTH THE NEXT LEVEL

AXEL BÄCK SOM SIG SJÄLV

CHEFREDAKTÖR Johan Jonsson

AD / LAYOUT Aron Östman

CHEFSHJÄLP Elisabet Aagård

KIMPKML Grim Båtelson

JOHAN@ALPINKULTUR.SE

ARON@ALPINKULTUR.SE

REDAKTIONEN@ALPINKULTUR.SE

GRIM@ALPINKULTUR.SE

Mattias Fredriksson, Aron Östman och Chad Sayers håller stokefanan högt efter en episk dag i Engelberg. Starkpropp nästa!

NR

10 MARS / 2016

VI ÄR INTE SÅ mycket för att rabbla siffror, men nu släpper vi faktiskt det tionde numret av Alpinkultur, och det känns jäkligt kul. Tack alla ni som hängt med på resan, och skål för 100 nummer till!

VIDARE I AK #10 kan ni läsa om svenskarna på Freeride World Tour, det mycket intressanta slalomesset Axel Bäck, Wille Lindbergs smått vansinniga nya projekt och mer därtill!

GLAD PÅSK passar vi även på att säga. Men tro inte att åkningen är över bara för vi äter lite sill och för mycket godis under en helg. Alpinkulturs sociala medie-feed fylls för närvarande av puderbilder från både Åre och Riksgränsen. Vintern håller fortfarande ett stadigt grepp om norra Sverige. I Kanada är det likadant, där årets säsong är den bästa på länge, och i Alperna är nordsidorna pudrade ett bra tag till, medan sydsluttningarna är skönt slaskiga.

VÅRT RÅD ÄR alltså att kolla igenom det här numret, sluta leta tussilagos och istället boka en skidresa till ett fjäll med snö på. Riksgränsen har öppet till den 22 maj och alla berg där det inte finns liftar har öppet precis varje dag fram till att det inte finns någon snö kvar.

Utnyttja det!

VÅREN INNEBÄR mer turande för många. I det här numret kan ni kolla in ett stort galleri med Oskar Enanders magiska tur- och skidbilder från Alaska, och för er som hellre håller er närmare hemmet rekommenderar vi starkt att kolla in reportaget om bergsguiden Carl Lundbergs nystartade och miljövänliga reseföretag Skitouring Scandinavia.

SOM VANLIGT kan vi inte understryka nog mycket hur viktigt det är att ni hjälper oss dela Alpinkultur i sociala medier. Vi känner till och med att det är rimligt att ni även tvingar era mammor, vänner, hundar och partners att dela minst en gång. Tack!

REDAKTIONEN håller sig på snö ett par månader till, sedan blir det välförtjänt sommarlov där skidåkningen sker på Internet. Men snart är det vinter igen!

Johan & Aron

OMSLAGET ÅKARE MIKE DOUGLAS FOTO MATTIAS FREDRIKSSON PLATS ENGELBERG

Mattias Fredriksson är en av våra mesta medarbetare. Anledningen är att han tillhör den handfull fotografer man pratar om när det debatteras vem som är världens bästa skidfotograf. Här har han riktat kameran mot Mike Douglas sista svängar för dagen. Platsen är Engelbergs egen fotostudio, en kort hike väster om skidsystemet.

ALPINKULTUR.SE

10 MARS / 2016

MEDARBETARE MATTIAS FREDRIKSSON PETER NILSSON FREERIDEWORLDTOUR.COM JEREMY BERNARD DAVID CARLIER TIM LLOYD DOM DAHER GÖSTA FRIES MARTINA VESIK MATTIAS HARGIN MARTIN WICHARDT NISSE SCHMIDT OSKAR ENANDER MIKAEL PILSTRAND TERO REPO LINUS MEYER

JENNI KAIPAINEN fรถljer den lokala bergsguiden Daniel Perret genom dimman.

6 | ALPINKULTUR

10 MARS / 2016

INNEHÅLL FOTO JOHAN JONSSON

8 // SVENSKARNA PÅ FWT 28 // GÖSTA FRIES 40 // PROTECT OUR WINTERS 42 // AXEL BÄCK 58 // AK THE OTHER WAY 76 // WILLE LINDBERG 78 // DEGREES NORTH 90 // CARL LUNDBERG

INNEHEHÅLLSFÖRTECKNING | 7

Svenskarna på FWT eller DET SVENSKA FRIÅKNINGSUNDRET TEXT PETER NILSSON FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM

– Come on?! What are they putting in the water in Sweden nowadays?

Orden kommer från en av kommentatorerna till den första deltävlingen av Freeride World Tour, just efter att Kristoffer Turdell satt ner tävlingens bästa åk, och snuvat Jérémie Heitz på segern. Frågan är förståelig. Tidigare samma dag har Evelina Nilsson tagit tredjeplatsen i damklassen med ett starkt åk, och Chrisoffer Granbom stabilt bärgat silverpengen i snowboardklassen. Alla tre i sin första tävling på världstouren.

8 | ALPINKULTUR

SVENSKARNA PÅ FWT | 9 ÅKARE REINE BARKERED

|

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / J.BERNARD

SVERIGE ÄR utan tvekan en absolut toppnation på Freeride World Tour. Hur kan det komma sig? Var kommer alla dessa åkare från? Och hur kan de vara så bra?

SER MAN DET KRITISKT, är det faktiskt ganska osannolikt. Sverige är till en början ett litet land med en liten befolkning, av vilken endast en bråkdel har tillgång till någon skidbacke i sina hemtrakter. Det finns heller knappt några berg, och de berg som finns är små runda knattar jämfört med utländska bergskedjor. Den genomsnittliga höjden på en svensk liftanläggning överstiger med nöd och näppe fallhöjden av en ordinär Österrikisk barnbacke. På de berg som finns faller heller inte särskilt mycket snö. Den totala mängden frusen nederbörd för en hel svensk vinter, faller inte sällan inom loppet av en vecka i Kanada. Nej, vi kan snabbt konstatera att de svenska förutsättningarna inte talar för att landet skulle vara en enastående friåkningsnation.

MEN PÅ NÅGOT sätt har det ändå blivit så. Hur detta gått till, vet ingen säkert. Måhända är det traditionen som visat vägen. En kort överblick av historien pekar möjligtvis åt det hållet. Här kommer en snabb resumé: STENMARK. SÅKLART. Det är nästintill omöjligt att prata om svensk skidhistoria utan att nämna Ingemar.

Han präntade in skidåkning i den svenska folksjälen på ett sätt som är svårt att förstå för dem som inte var med när fabriker stannade, skolundervisning avbröts och en hel nation höll andan. Två åk i taget. Utan honom hade Skidsverige garanterat varit betydligt mindre än vad det är idag och Stigas pingisbordsförsäljning hade antagligen varit betydligt större.

FRIÅKNINGEN TOG dock fart först långt senare. Även den med tydliga ikoner. Rörelsen Free Radicals tog svensk friåkning från att vara någonting som kunde bevittnas på plats under några vårveckor i Riksgränsen, till något att storögt beundra på filmer sålda i landets alla skid- och sportbutiker. De tillhörande premiärvisningarna cemen-

10 | ALPINKULTUR

SVENSKARNA PÅ FWT | 11 ÅKARE WILLE LINDBERG

|

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / D.CARLIER

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / T.LLOYD

12 | ALPINKULTUR

”När Kaj och Sverre dessutom sprang brallorna av gladiatorerna och virkade mössor i morgonsoffor på TV rev de ner många fördomar om ”extremskidåkning” som något livsfarligt bara haschrökande galningar håller på med.”

terades snart som en av årets stora tillställningar – offpistsveriges svar på Idrottsgalan, naturligtvis med tillhörande firmafest. Detta bjöd inspiration till en hel generation skidåkare. Den svenska skidfilmsscenen kom dock att avvecklas, och med den även de fria radikalerna. Trots goda försök, har det tomrummet inte riktigt gått att fylla.

Men hur motsägelsefullt det än må låta, kan även vakuumet efter Free Radicals ha sporrat tillväxten av svenska tävlingsåkare. Det väckta intresset för friåkning fick hitta en annan väg. I avsaknad av nationella filmprojekt, riktas uppmärksamma blickar nu istället mot de åkare som utmärker sig på tävlingar. Tävlingsscenen har blivit den naturliga språngbrädan, och den ökade uppmärksamheten kan mycket väl ha gjort att fler provar på cirkusen.

ATT TVÅ AV Sveriges minsta skidbackar skulle frambringa två av de absoluta ledfigurerna i vad som kom att kallas big mountain skiing, hade knappast någon kunnat

förutspå. Kaj och Sverre kommer inte från några imponerande bergsmassiv – Rättvik och Saltsjöbaden – men har trots det varit ute och tävlat på många av världens stora berg. Alltid full gas. Ofta bra resultat. Alltid stora leenden. Det nådde ut till Skidsverige. Och när de dessutom sprang brallorna av gladiatorerna och virkade mössor i morgonsoffor på TV rev de ner många fördomar om ”extremskidåkning” som något livsfarligt bara haschrökande galningar håller på med. De visade upp en helt annan bild. Trevliga, vältränade och glada. Vanliga killar med ovanligt stor kärlek för skidåkning. Bra förebilder som avdramatiserade vad de höll på med, samtidigt som de inspirerade många andra att följa i deras fotspår.

EN ANNAN MÖJLIG anledning till framgången är snön.

Eller rättare sagt avsaknaden av den. Snö som inte är direkt förankrad hela vägen ner till marken är i Sverige att betrakta som lössnö. När denna lössnö når upp till pjäxor-

SVENSKARNA PÅ FWT | 13

”En ständigt återkommande teori, är att vi svenskar lärt oss åka i dessa bistra förhållanden och helt enkelt inte vet bättre än att uppskatta dem. Så vi åker ändå.

Varpå det sedan blir skrattretande enkelt att åka i andra delar av världen, där snön är lika mjuk som psyket hos de infödda konkurrenterna.”

nas skaftspännen eller högre, då snackar vi riktigt puder.

Det här resonemanget gäller såklart även landningar, som kan delas in i kategorierna puderlandning, lössnölandning eller hård-och-bra-landning. Ingen av dem särskilt förlåtande. Att en landning är att klassificera som en puderlandning, betyder dock nödvändigtvis inte att efterföljande yta, där du tänkt lägga din första sväng för att ta ner farten, består av någonting annat än vindpackad kartongsnö i lömska våffelformationer. Man bör alltså förvänta sig att varje luftfärd kommer att resultera i en acceleration snabbare än Lucky Lukes revolver. Håll i hatten. Dessa snöförhållanden går varken att beskriva som speciellt inbjudande eller optimala för offpiståkning. Snarare kort och gott; fostrande. En ständigt återkommande teori, är att vi svenskar lärt oss åka i dessa bistra förhållanden och helt enkelt inte vet bättre än att uppskatta dem. Så vi åker ändå. Varpå det sedan blir skrattretande enkelt att åka i andra delar av världen, där snön är lika mjuk som psyket hos de infödda konkurrenterna.

VISSA BIOLOGER hävdar att underlagets hårdhet rentav har gett svenskarna genetiska fördelar. ”Vi har sedan 1856 utfört studier, und på die Schwede, vi kunde kein behinnnor gefindet.” förklarar Professor Schneider på Zurich universitetssjukhus. ”Testerna bevisar våra teorier.

Die benhinnor har, auf deises exemplar, helt enkelt genom evolutionen försvunnit. Kaputt!” fortsätter doktorn och slår ut med armarna så kraftigt att hans immiga glasögon flyger av näsan.

SKÄMT ÅSIDO, genetiska förändringar har nog inget med saken att göra. Inte heller någon skillnad i det svenska dricksvattnet. Det måste vara någonting annat. Vi kollade av med några av svenskarna på touren vad de tror om saken. Varifrån kommer denna våg av duktiga svenska skidåkare? Och vad tycker våra tävlande stjärnor om detta världsomspännande spektakel?

14 | ALPINKULTUR

SVENSKARNA PÅ FWT | 15 ÅKARE LOTTEN RAPP

|

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / D.CARLIER

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / D.DAHER

REINE BARKERED

WILLE LINDBERG

DUVED

RIKSGRÄNSEN

VETERANEN på touren som förmodligen är den enda åkaren i världen som kan bära upp smeknamnet ”Mayor of Stomptown” utan att det blir cheezy.

EFTER FLERA ÅR på touren verkar det som att Wille slutligen kommer att satsa mot andra mål än tävlingar. (Kolla in vårt reportage om Willes nya äventyr senare i det här numret.)

Hur kommer det här sig engentligen?

–Det är väl jag och Wille som är de stora idolerna. Haha. Nej, men den där hård-snö-teorin, den stämmer nog rätt bra.

Nicolas, chefen på touren, tycker det är så bra med oss svenskar. Vi klagar aldrig på snöförhållanden. ”Det är aldrig några problem med Skandinaver, de åker vertikal is och ler.” sa han förut. Sen är det ju bra att vi är en stor grupp. Man drar varandra. Vi är ett bra crew nu, så det är mycket high fives och hurrande. Det blir ett jävla jubel när någon kör bra!

16 | ALPINKULTUR

Har Riksgränsen spelat en stor roll för det här?

– Både ja och nej. Tävlingarna i Riksgränsen ger ju inga kvalpoäng till touren, så inte direkt. Men indirekt har det ju tack vare NM skapats en otrolig tävlingskultur i Sverige. Sen har det funnits många svenska pionjärer. Både sådana som tävlat, som Kaj och Sverre, och åkarna i Free Radicals. De har varit, och är, skidhjältar. Idoler. Under NM får man åka med dem på hemmaplan.

Så ja, utan NM hade det nog varit färre svenskar på touren. Dessutom är vi bra på att resa runt i världen. Då lär man sig mycket och tar med sig saker hem. Tävlingsidéer, till exempel.

SVENSKARNA PÅ FWT | 17 ÅKARE REINE BARKERED

|

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / D.DAHER

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / D.DAHER

EVELINA NILSSON

LOTTEN RAPP

LULEÅ/ÅRE/EN GALAX LÅNGT, LÅNGT BORTA

FRÄNSTA

EVELINA GÖR sitt första år på touren och visade direkt att hon är en åkare att räkna med. Jag växlar några ord med henne från en balkong i Champoluc, Italien, där hon har sin bas i vinter.

NÄSTAN ALLTID (väldigt) glad, och har aldrig långt till ett leende. Kan framstå som ovanligt inspirerad. Även i ett sällskap som det här.

Nu när du gör ditt första år på världstouren, är det så kul som du hade hoppats?

– JA! Svinkul! Det är så jävla nice!

Jag och Karin (Stöckel) pratade om det idag, det är så fett alltså! Är ni som en stor familj, hela det svenska tävlingsgänget?

– Ja, man hjälps åt att reka åken och sådär. Det är skönt. Sen har jag fått några andra nya vänner också som jag pratar mycket med. De har lite samma mentalitet som jag. Det är ju dem man bondar med liksom.

18 | ALPINKULTUR

Vad har inspirerat dig till att tävla?

– När jag år 2008 hade kört mitt första freeridetävlingsåk kände jag ”det här är mitt livs roligaste åk”. Sen har det bara blivit roligare och roligare ju mer jag lärt mig av bergen.

Tror du att många är tveksamma till att testa den där första tävlingen, för att det verkar läskigt och svårt?

– Ja. Men våga prova! Det vill jag säga till alla som funderar på att testa. Och våga köra ditt åk.

SVENSKARNA PÅ FWT | 19 ÅKARE EVELINA NILSSON

|

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / D.CARLIER

ÅKARE MATILDA RAPAPORT

|

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / D.CARLIER

20 | ALPINKULTUR

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / D.DAHER & ARON ÖSTMAN

MATILDA RAPAPORT

CHRISTINE HARGIN

STOCKHOLM/ENGELBERG

STOCKHOLM/SÄLEN

VI FÅR TAG på Matilda under en mellanlandning i München. Hon har just varit några veckor i Kanada för att filma, och är nu på väg till nästa FWT-tävling i Fieberbrunn. Späckat schema, som vanligt.

HAR VUNNIT både deltävlingar och touren totalt. I år dök hon dock inte upp till start vid första tävlingen, och har inte gjort det vid de andra heller. Varför?

Du gör ju en hel del internationella filmprojekt vid sidan om tävlandet. Hur viktig är touren för dig, jämfört med det?

Hur balanserar du tävlandet och filmandet?

– För mig är båda sakerna lika viktiga och jag älskar kontrasten mellan tävling och filmning. Det tuffa är att få till schemat och synka de båda. Vintern är kort och det är mycket som ska hinnas med. De senaste två vintrarna filmar jag för flera olika projekt parallellt och det gör ekvationen ännu svårare. Dessutom vill jag gärna hinna vara hemma i Engelberg ibland för att ladda batterierna och träffa min bättre hälft som ju också har ett intensivt schema.

– Jag känner att det är ett sånt commitment om man ska köra hela touren. Försäsongsträning, planering, etc. Ska jag köra hela FWT vill jag göra det för att vinna, och då krävs det så otroligt mycket. Jag har valt att lägga den energin på andra projekt istället. Jag har kunnat åka på fler fotoresor och jobbat mer med mina sponsorer till exempel.

De fem senaste åren har varit otroligt roliga, men i år har skidglädjen ändå blivit större igen. Jag kanske inte är gjord för att ha ett FWT-schema att följa hela vintern. Nu kan jag göra fler spontana saker, och det passar mig bättre.

SVENSKARNA PÅ FWT | 21

ÅKARE CHRISTOFFER GRANBOM

|

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / J.BERNARD

22 | ALPINKULTUR

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / D.DAHER

CHRISTOFFER GRANBOM GÖTEBORG

IMPONERADE MED en andraplats på årets första tävling. Kallades då ”the Swedish rookie”, men är en rutinerad åkare med många år på kvaltouren bakom sig. Över en skränig telefonlinje får jag tag i Gran, som just agerat domare på en tävling i Slovakien.

Det är många svenskar på touren, men du är den enda brädåkaren. Vad tror du det beror på? Är det någon skillnad mellan brädåkarna och skidåkarna?

– Vet inte riktigt. Skidåkarna har ju haft många att se upp till. Så har det inte riktigt varit på snowboardsidan.

Men förut fanns det ju ett helt gäng svenska snowboardlegender. Jag tänker det äldre gardet med Backman och Olofsson i spetsen.

– De var såklart de stora hjältarna.

Backman och Terje. Fast de höll ju på med andra saker än FWT. Så jag hade ingen plan på att börja tävla egentligen, utan jag bara ramlade in på det. Jag gjorde säsong och testade någon tävling, liksom. Så gick det hyfsat.

Till slut började man kolla på världstouren, och tänkte att ”det kanske finns en chans”.

SVENSKARNA PÅ FWT | 23

ÅKARE KRISTOFFER TURDELL

|

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / T.LLOYD

24 | ALPINKULTUR

FOTO FREERIDEWORLDTOUR.COM / D.DAHER

KRISTOFFER TURDELL

JACKIE PAASO

GÄLLIVARE

DUVED/SQUAW VALLEY

”UNDRET FRÅN DUNDRET” har i flera år plockat topplaceringar på NM, utan att ens få starta på tävlingar i Europa. Förra året fick han ett wildcard till en tävling, vilket slutade med att han vann hela kvaltouren. Väl på FWT klev han in och vann den allra första tävlingen. Ingen (svensk i alla fall) är förvånad.

KOMMER EGENTLIGEN från USA, och tävlar även i amerikanska färger. Å andra sidan är hon sedan flera år bosatt i Åre.

Hon har dessutom svensk karl, hund och hus, förlovningsringar av jämtländsk hemslöjd och gör intervjuer på svenska. Då räknas man som svensk i mina ögon, även om passet säger annorlunda.

Det verkar som att du hade lättare att faktiskt åka tävlingsåken än att få en startplats?

Du som är halvt utomstående, varför tror du att det finns så många duktiga svenska åkare?

– Ja, så är det nog för många. Vem som helst får visserligen köra, men då måste man börja med de enklaste tävlingarna och sedan traggla sig igenom hela systemet. Det är en lång och svår väg som ofta innebär en del krångel. Som i år, med många inställda tävlingar. Då kommer man ju ingenvart hur bra man än är.

– Sverige har jättebra “träningsförhållanden”. Som east coast USA. Ha ha. Det är hårt och ger bra träning för alpinåkare som Bode, Shiffrin och de andra. Sverige är ganska likt det. Man blir stark av att åka så.

Hur är stora touren då, jämfört med kvaltouren?

– Jag kör för Åre! Haha! Jag får min officiella... citizenship? How do you say? Ja, medborgarskap! Jag får det nästa år, då blir jag svensk på riktigt.

– Det är sjukt nice. Allt är fixat. Man behöver bara boka resorna själv. Sen kommer man dit och kan bara checka in på hotellet.

Istället för att behöva fixa alla boenden själv, och hamna en halvtimmes bilkörning från tävlingsorten för att man bokade fel. Man kan bara njuta av allt och slippa allt trassel.

Det är det bästa. Det är så bekvämt. I all fall om man jämför med kvaltouren.

När ska du börja köra för Sverige på touren?

SVENSKARNA PÅ FWT | 25

28 | ALPINKULTUR

HIGH

FIVE ETT ÖDMJUKT GALLERI

TEXT REDAKTIONEN FOTO GÖSTA FRIES

– “Jao… Alltså… Jag har ju egentligen bara tagit fem riktigt bra skidbilder…”

OCH SÅ var det galleriet spikat.

DET ÄR SVÅRT ATT bestämma vad det är med Gösta Fries som man älskar mest, men diskrepansen mellan hans egen approach till sina bilder och den faktiska magin i desamma är helt klart en av de finaste sidorna. Precis som när han hävdar att han egentligen bara tagit fem riktigt bra skidbilder.

DE MED BRA MINNE minns att Gösta även medverkade i Alpinkultur #3. Visan var liknande den gången:

Vi: “Tja Gösta! Du har inga bilder du vill skicka till oss? Vi kanske kan hitta på någonting?”

Gösta: “Nja… Jag fotar ju i stort sett ingen skidåkning längre. Så egentligen så har jag ju ingenting.”

Vi: “Ingenting? Har du inte fotat någonting alls?”

Gösta: “Jo… Nån dag… Men det var så lite.”

Vi: “Men kan du inte snälla skicka in bara det då?”

Gösta: “Ok då…”

VI TOG ALLT Gösta skickade. Tio sidor galleri och omslag. Allt magiskt. Precis som de här fem bilderna.

TACK GÖSTA. Börja fota mer skidåkning igen.

Snälla.

GÖSTA FRIES | 29

30 | ALPINKULTUR

ÅKARE JP AUCLAIR

|

PLATS RIKSGRÄNSEN

Jag är lite osäker på när jag tog den här. Kanske 1999? Det är inte så viktigt. Jag var i Riksgränsen två år på raken i alla fall. Jag hade inget uppdrag eller så. Var bara där och plåtade lite. Just den här dagen kommer jag ihåg att JP Auclair körde så jäkla bra! Mer drag än alla andra skidåkare, och kanske än snowboardåkarna också… Jag gillar den här bilden för att han är så mycket högre än alla andra, men ändå avslappnad och med bra stil.

GÖSTA FRIES | 31

32 | ALPINKULTUR

ÅKARE JOHAN JONSSON

|

PLATS BORGAFJÄLL

När jag skickade den här bilden till Powder blev de ganska irriterade över att den redan varit publicerad på annat håll. Jag fick intrycket av att den hade blivit cover annars. Istället gjorde de ett uppslag med en kort story som hette något i stil med: How to shoot the perfect ski photo.

Jag tycker också att det här är en ganska komplett bild. Alla färger stämmer och det är till och med rutmönstrat på både skjortan och den märkliga byggnaden. Det är ett jäkla drag i bilden också, men ändå bra stil. Och sedan den lilla snögubben Boris som bor på toppen av huset. Jag tror det här är min favoritbild.

GÖSTA FRIES | 33

ÅKARE MARJA PERSSON

|

PLATS BALEA LAC, RUMÄNIEN

Den här gillar jag dels för att man gillar Marja såklart. Men också mycket för att det är så skarpa kontraster mellan bron och snön, och att den är väldigt grafisk. Tycker väldigt mycket om strukturen i betongen också. Sen var det där en ganska speciell tripp. Rumänien. Ingen vanlig alpsemester direkt, utan en intressant öststatsresa i Ceaușescus och Draculas fotspår.

34 | ALPINKULTUR

GÖSTA FRIES | 35

ÅKARE JANNE TJÄRNSTRÖM

|

PLATS ÅRE

Egentligen ville jag bara ha gamla bilder. Men den här blev bara så sjukt bra tycker jag, så den puttade ut en gammal favoritbild från Island. Så egentligen kanske jag har tagit sex bra bilder nu då. Ha ha. Det är inte på toppen av något berg, men en väldigt vacker plats inte långt från där Janne bor. Vi var ute och traskade runt lite i det där området för att ta bilder på Ristafallet, och jag tyckte att det skulle se bättre ut med en person i bilden. Det är ingen åkbild, eftersom jag inte fotar skidåkning längre, ha ha, men jag gillar den skarpt ändå!

36 | ALPINKULTUR

GÖSTA FRIES | 37

ÅKARE JON LARSSON

|

PLATS AROSA, SCHWEIZ

Arosa 2004. Jon personifierar skidåkningens utveckling till mer fart och större svängar. Men det är också kul för att en svensk rebell bryter mönstret med den Schweiziska ordningen. Sånt gillar jag.

38 | ALPINKULTUR

GÖSTA FRIES | 39

ALPINT EKO

Protect our winters

SOS BLIR POW FOTO MARTINA VESIK

Save Our Snow, ett nätverk av skid- och brädåkare som de senaste åren jobbat för att uppmärksamma klimatfrågan mer, har tagit ett stort steg framåt och blivit svensk filial av den globala rörelsen Protect Our Winters. Alpinkultur tog ett nattligt samtal med en av grundarna, Johnn Andersson, och frågade vad som hänt, och vad som ska hända.

– Från att SOS startades av mig och Johan Ahlgren 2014, så har vi haft en dialog med POW. De har gillat vad vi gör och vi vad de gör, men det har tagit tid att hitta en modell för ett mer formellt samarbete. Precis före jul intensifierades dialogen mot bakgrund av allt spännande som sker framöver, och vi tog steget att bli ett av POWs lokalkontor. Vi har bytt namn, men vi är fortfarande samma personer med samma ideal.

Under våren kommer vi att genomföra en klimatsmart fotoresa till Norge, föreläsa, hålla workshops och arrangera klimatturer på Fjällfest i Storulvån, med mera. Att göra det här under Protect Our Winters paraply känns riktigt bra. Det kommer ge oss möjlighet att nå ut bredare och mobilisera ännu fler svenska skid- och brädåkare i kampen för klimatet.

ALPINKULTUR GÖR som vanligt när människor jobbar för bra saker: lyfter på hatten och hoppas att fler engagerar sig i denna ypperliga organisation! Vill ni veta hur man gör är det bara att besöka protectourwinters.se

40 | ALPINKULTUR

THE NEW POWER IN TOURING

 PERFORMANCE UNBEATEN POWER TRANSMISSION

 PROTECTION THE PINTECH BINDING WITH DIN ISO CERTIFICATION (DIN ISO 13992:2007)

 COMFORT/HANDLING UNIQUE COMFORT & EASY HANDLING M ORE I N F OS ON MAR KER .N ET

TOURING RANGE OF USE

High Alpine Touring

Ski Touring

KINGPIN RANGE OF USE

Free Touring

Axel Bäck

UTANFÖR MALLEN TEXT PETER NILSSON FOTO MATTIAS HARGIN, MARTIN WICHARDT & NISSE SCHMIDT

Det var ganska länge sedan vi bestämde oss för att göra en intervju med Axel Bäck. Ingen i redaktionen känner honom, men på något vis verkade han vara en intressant prick. När världscupsäsongen 2015/2016 nu är över vet vi att det inte gick riktigt som han tänkt sig, och även om det kanske inte är någon stor tröst för Axel, så känner vi på Alpinkultur ändå att den största behållningen av en intervju inte är att rabbla resultat, utan snarare vad som försiggår mellan öronen på personen i fråga.

Och mellan Axel Bäcks öron försiggår en en hel del intressant. Läs vidare så förstår ni.

42 | ALPINKULTUR

[MW] AXEL BÄCK | 43

[MH] 44 | ALPINKULTUR

ÅRE, DECEMBER 2014. Kallgraderna biter i kinderna, snökanonerna mullrar i bakgrunden och solen smyger försiktigt över horisonten. Den alpina världscupen är på besök i byn. Herrarnas slalom står på programmet och träningsrapporterna ryktar om att det svenska laget är i riktigt bra form. Snabba fötter och bra självförtroende. Förhoppningarna på hemmaplan är stora. Efter första åket är bäste svensk Axel Bäck, på fjärde plats. Endast en hundradel ifrån pallen. Ett stabilt andraåk senare slutar han femma. En klart lovande start på vintern.

GLÄDJEN BLEV DOCK kortvarig. Redan i slutet av januari satte ett trasigt ledband i knät käppar i hjulen, skadebekymmer som kom att ruinera resten av förra vintern. Även den här vintern startade knackigt. Åkningen glänser till stundtals, men har inte riktigt fungerat någon hel tävling. ”Frustrerande för Axel, som vet att han har helt annan skidåkning i sig.” analyserar SVT:s kommentatorer efter tävlingarna i Schladming.

MEN VEM ÄR egentligen Axel Bäck? Vissa har sett honom vid liften i Åre strax före öppning, då han just klivit av ännu ett fullbordat morgonpass. Andra har sett honom cruisa bakom Strandvägskajens spårvagnar på inlines, iförd jeansjacka och bredbrättad cowboyhatt.

Han använder sig inte av några sociala medier och det ryktas om att han börjat skriva på en självbiografi. Vi passade på att ta ett snack med honom på hemmaplan i en av pauserna i slalomcupen.

Du hör ju vad de säger på Vinterstudion. Är du frustrerad?

– Ibland tänker jag att jag borde kunna det här med slalom efter all den träning och tid jag lagt ner. Men det funkar inte så. Tyvärr. Jag är så bra som jag är för dagen. Det är ingen idé att låsa sig vid tanken på allt det andra. Jag vet att jag kan åka riktigt fort när det passar mig, och det är det viktigaste. Jag är nöjd över det jag har åstadkommit hittills. Sen vill jag alltid bli bättre, men det tar tid.

AXEL BÄCK | 45

SLALOM ÄR JU en sådan sport, där det lätt fokuseras mer på tider och placeringar än åkningen som ligger bakom. Jag och Axel tävlade runtom i Sverige samtidigt under våra skidgymnasieår, och är båda bekanta med många olika sidor av den alpina sporten. Redan på den nivån lades kanske i överkant mycket fokus på just tävlingsresultaten. Rapporteringen på TV-sporten idag följer ofta samma mönster. Vinn eller försvinn. I en sport som svart på vitt visar vem som är snabbast hamnar ofta andra aspekter i skymundan.

– Resultathets och FIS-punkter alltså... Jo, det där går nog alla runt och grubblar över, och det är nog ännu värre för dagens ungdomar. Jag tror det speglar hela samhällsbilden idag. Det ska levereras och gå fort, annars är det ingen idé. Sen är Sverige rätt bortskämda med bra resultat också.

Det är inte så ofta en svensk reporter kommer fram och frågar något annat än vad jag tycker om min placering. Eller, nuförtiden kommer det inte fram så många reportrar överhuvudtaget... Haha.

46 | ALPINKULTUR

Ibland vill i alla fall jag komma bort ifrån fokus på resultaten, och hitta kemin mellan allt det andra också. En skidåkares livsstil glöms alltför ofta bort. Slitet, träningen, resandet... Du vet, allt det där hårda och jobbiga som kan kännas så jäkla tungt. Men det kan också känns så jäkla lätt när du åker bra. Känslan när du kan göra precis vad som helst med slalomskidorna, den är obeskrivlig.

Allt det där är ju värt att fajtas för. Kombinationen av glädje och slit. Det är speciellt.

Men, resultathetsen... Jag försöker se mig själv som någonting annat än bara ett resultat på ett papper.

Tyvärr är det ganska svårt att komma ifrån, alla vill ju vinna. Jag också! Men ibland känns det som att vissa är beredda att gå över lik för att vinna.

Det är mycket på spel, och en del är sådana. Extrema tävlingsmänniskor som bara vill vinna, oavsett vad. Men det är nog inget unikt just för vår sport.

Jag skulle tro att det är samma sak överallt där det finns mycket pengar att tjäna.

COACH THOMAS SJÖDIN ser till att det är styrkelyft på riktigt och inte någon form av crossfit som utövas efter åkningen.

[MH] AXEL BÄCK | 47

Om man räknar bort resultaten då. Vad handlar skidåkning om för dig?

– Skidåkning för mig handlar mycket om känsla. Jag tycker alltid att jag får ut någonting av att åka skidor. Det infinner sig alltid en känsla när jag åker. Det kan vara allt från rädsla och lycka, till extas eller nyfikenhet. För mig är aldrig en skiddag helt lik den andra. Variationen är och förblir oändlig.

JAG FÅR EN minnesbild från gymnasietiden, och vi kommer in på problematiken med att blanda ihop sin identitet med resultaten. På den tiden var vi ett stort gäng tävlingsåkare som reste landet runt på tävlingar och levde skidåkning dygnet runt. Vem man var hängde ofta rätt tungt på hur snabb man var i banan. Fick någon en landslagslogga på bröstet, ändrades lätt de sociala spelreglerna. Jag minns att jag aldrig fick den känslan med Axel.

– Jag har alltid varit väldigt fokuserad och målmedveten. Men resultaten i sig har aldrig varit någon statusgrej för mig.. Målet är att åka så snyggt och bra jag bara kan. Men för den skull behöver man ju inte bete sig annorlunda för att man är med i laget eller inte. Jag har alltid försökt att vara öppen och snäll mot yngre åkare. För mig är det viktigt att alla som är på en tävling ska kunna känna sig delaktiga. Tävlingen är ju inte bara till för den som vinner. Den som är bäst ska kunna snacka med vem som helst på besiktningen, säga ”hoppas det går bra” eller vad som helst. Den filosofin har jag alltid haft. Sånt tycker jag är stort.

Vad det än handlar om. När folk som är mycket bättre på något, en sport eller vad som helst, kommer fram till någon som inte är lika bra... Det kostar så lite, men gör stor skillnad. Sen måste man såklart kunna gå in i sig själv och fokusera på sitt när det är dags att köra. Göra sin grej. Men alla ska känna att de är med. Det är viktigt.

48 | ALPINKULTUR

[NS]

AXEL BÄCK | 49

”Jag är inte perfekt, men jag försöker så gott jag kan. Men det känns så dumt ibland. Jag menar, jag flyger ju mycket till alla tävlingar, åker runt hela jorden, kör bil, jag har en bil. Men jag ser mig som en som bryr sig. Och jag försöker inspirera andra att bry sig också. Det är viktigt!”

JA, DELAKTIGHETEN är viktig. Det alpina Sverige kan vara ganska exkluderande. Många upplever en hård gränsdragning i tonåren, där man antingen kommer in på skidgymnasium eller lägger ner. En gränsdragning som blir ännu striktare efter gymnasiet. Trots det eviga mantrat att det är som senior, och inte som tonåring, man ska vara som bäst, är alpin skidåkning en sport där gallringen sker tidigt. Vi spånar iväg lite på det en stund.

– Det har blivit så tror jag, att det handlar om de bästa. Är man alpinåkare, då är det full elitsatsning. Man åker iväg mycket på läger, och åker bara seriöst hela tiden. Jag vet inte riktigt varför, men alpint har blivit rätt smalt. När vi var yngre, då fanns det ju många äldre som höll på och körde FIS-touren i Sverige. Det var väldigt inspirerande tycker jag. De hade hjärta för sporten och levde livsstilen. Slet, jobbade hårt och gillade det de höll på med. Det var ingen som tvingade, eller sa åt dem vad de skulle göra. Nu ser man det inte

50 | ALPINKULTUR

så mycket längre. Det är synd. De skapade ändå något. Det fanns en sorts familjär stämning. Jag tycker inte den bredd som behövs finns idag. Då blir det svårare att hitta de soul-skiers, med mycket passion och vilja, som behövs inom sporten.

VI LÄMNAR DET alpina en stund. Jag minns att Axel gjorde en egen hjälmdesign med POC för något år sedan, som skulle supporta miljön på något sätt. Jag passar på att fråga honom om vad det var för något.

– Jag var väldigt inne i environmental-grejen just då, och jag fick möjlighet att designa en egen hjälm med POC. Den var designad som en jordglob. Meningen var att; ”Jag tänker på mitt huvud, och jag tänker på jorden.” Målet var att pengarna jag tjänade på hjälmen – som i slutändan blev typ ingenting – skulle gå till att köpa utrotningshotad svensk urskog. Men jag var dålig på att fullfölja hela grejen så det rann ut i sanden.

Jag har forfarande dåligt samvete för det där.

[MH] AXEL BÄCK | 51

[MW] 52 | ALPINKULTUR

”Jag tror att det är bra att bromsa sig själv lite. Då kan man göra en massa andra saker också. Så tänker jag med mycket. Även om det finns en massa möjligheter, kan jag inte göra allt.”

Ser du dig själv som en environmentalist?

– Hehe, svårt att säga. Jag tryckte upp en t-shirt för några år sedan där det stod ”I am not an environmentalist, I am an earth warrior”. Jag är inte perfekt, men jag försöker så gott jag kan. Men det känns så dumt ibland. Jag menar, jag flyger ju mycket till alla tävlingar, åker runt hela jorden, kör bil, jag har en bil. Men jag ser mig som en som bryr sig. Och jag försöker inspirera andra att bry sig också. Det är viktigt!

“Fast många skulle kanske skrota bilen du kör, och köpa en ny istället. Där plockar du några poäng”, invänder jag och nickar mot Axels nyinköpta Saab 900 som står parkerad utanför fönstret. En skarp kontrast till någon nyvaxad sponsorbil med fyrhjulsdrift och extra sportutrustning, betydligt vanligare i alpina sammanhang.

– Jag tänkte inte så när jag köpte ”Räkan”, och den drar nog mer än en ny bil. Jag såg det mer som en chans att få köra en svensk och classic bil.

Alltså, jag tycker det finns så himla mycket fint som redan har producerats och som fungerar bra.

Varför måste man köpa nytt hela tiden? Sen är den ju inte så snabb och så. Man ligger och kör i 80-90 någonting. Men det räcker. Jag tror att det är bra att bromsa sig själv lite. Då kan man göra en massa andra saker också. Så tänker jag med mycket. Även om det finns en massa möjligheter, kan jag inte göra allt. Det är ett aktivt val man måste göra själv. Att välja bort rätt saker. Då kan man lägga mer fokus på det man verkligen vill göra.

AXEL BÄCK | 53

MED HYRDA SKIDOR och stavar och stoket på topp! Nysnö och inställd träning behöver inte vara dåligt, utan kan istället innebära några sköna puderåk i skogen tillsammans med teamkompisen Mattias Hargin.

[MH]

54 | ALPINKULTUR

MENINGEN KLINGAR UT, och vi tystnar båda två för ett tag. Det här med att välja bort saker är något jag kommer att tänka på i flera dagar framöver. Såväl vad gäller upplevelser och ambitioner, som rent materiellt. Det betyder ju nödvändigtvis inte att man begränsar sig, eller missunnar sig bra saker. Snarare att man ger sig själv utrymme att göra något annat fullt ut.

Först när man valt bort det uppenbara, går man på riktigt sin egen väg. Men hur lätt är det inom alpin skidåkning? Att gå sin egen väg. Sporten är ju ganska inrutad med strikta planer för såväl träningsupplägg som reseplanering, samtidigt som man ska le fint på pressmöten med landslagskepsen på huvudet.

– Alpint har nog fått den stämpeln, att alla är stöpta i samma landslagsdräkt. Ingen vet riktigt vem som är vem under hjälmen. Visst, det är ett lag, men vi är ju alla individer. Jag tycker det är svårt att vara sig själv fullt ut ibland. Man förväntas göra saker på ett visst sätt. Jag tror inte det måste vara så. När det kommer till utförandet så krävs det hårt arbete, alla gånger, men det är också viktigt med bra ledare som förstår att alla är olika. Man kan inte stöpa två likadana världsmästare. Det krävs väldigt mycket från dig själv, men också från din omgivning. Vill man bli bra på alpint så måste man utsätta sig för nya grejer, hela tiden. Jag försöker göra på mitt sätt. Det gör jag i allt.

AXEL TYSTNAR en stund, och hans blick svä-

var ut genom fönstret. Som ofta, samtidigt avslappnat och reflekterande. Jag sippar lite kaffe.

Han fortsätter med självsäker tyngd i rösten.

– Jag vill ju göra det på mitt sätt. Min grej. Sedan kanske jag aldrig kommer bli bäst i världen, för att jag gör det på mitt sätt. Men då gör jag ändå min grej.

Vad krävs för att man ska kunna göra det då?

– Det kan vara svårt att få utrymme att göra saker så. Och man måste vara modig för det.

Det är lättare att glida med och göra som alla andra gör, utan att stå upp för sina egna val och vem man är. Det gäller väl i samhället i stort idag. Det är lätt att backa undan. Gömma sig bakom saker.

Du vet, ”Det där är inte mitt ansvar.” Ja, vad som helst. Man ska stå för det man gör. Rak i ryggen.

Vad man än gör. Då mår man bra. Och jag tror att man måste må bra, för att kunna prestera bra.

Det hänger ihop.

JAG LÄMNAR MÖTET med Axel med många tankar snurrandes i huvudet. Några gamla, många nya. Alpin skidåkning handlar om så mycket mer än bara siffror på ett tidtagarur.

Om livet. Glädjen och slitet. Balansen mellan att kunna hålla på med skidåkning på heltid, men samtidigt inte låta sig styras av omgivningens alla krav och förväntningar. För i slutändan handlar det ju om just passionen för åkningen.

Eller, om man så vill, om känslor.

AXEL BÄCK | 55

WE BRING PEOPLE CLOSER TO NATURE Handla allt var du 채n 채r p책 haglofs.com

IT’S BACK. IT’S BETTER.

NEW

SPEEDMACHINE ®

MODERN, LIGHT, 100% CUSTOMIZABLE

NORDICA.COM

58 |

FOTO JOHAN AXELSSON

AK

THE OTHER WAY

FOTO OSKAR ENANDER

ALASKA ÄR för de allra flesta synonymt med heliskiing mot slutet av säsongen. Oskar Enander vände på steken och drog dit i januari i år, utrustad med stighudar istället för helibudget. Vi frågade Oskar varför.

– Ljuset.

EN FRÅGA och ett svar. Det är egentligen det enda som behövs för att förklara varför. Eller, egentligen hade vi inte behövt skriva någonting, för bilderna talar verkligen sitt tydliga språk, om vi tillåts slänga oss med lite klyschor. Men för sakens skull låter vi Oskar utveckla det lite mer.

– Det blir liksom aldrig dåligt ljus där uppe så tidigt på säsongen. Solen var uppe mellan halv tio och tre ungefär. Precis mitt på dagen kanske ljuset är lite hårt, men resten av tiden är det som att vara i en enda lång solupp- och nedgång. Vi startade och avslutade varje dag i mörker, men tiden däremellan var värd varje svettdroppe.

SOM VANLIGT NÄR Oskar levererar bilder bockar, bugar och studsar vi av glädje. Kanske lite extra den här gången eftersom allt kom till via mänsklig maskin.

GALLERI | 59

60 |

ÅKARE ZACK GIFFIN, SANTI GUZMAN & PIERS SOLOMON

GALLERI | 61

62 |

ÅKARE ZACK GIFFIN

GALLERI | 63

64 |

ÅKARE DAN PIZZA

GALLERI | 65

66 | ALPINKULTUR

GALLERI | 67

68 |

ÅKARE ZACK GIFFIN, SANTI GUZMAN & PIERS SOLOMON

GALLERI | 69

70 |

ÅKARE ZACK GIFFIN

ÅKARE PIERS SOLOMON | 71

72 |

ÅKARE PIERS SOLOMON

GALLERI | 73

74 |

ÅKARE PIERS SOLOMON

Gränslös skidåkning.

RIKSGRANSEN.SE

R

I,

RONO SK K ID PASS &

FR

LOG

2020

OST

FRÅN

UK

S

DPAKET I K

ALPINT EKO

Wille Lindberg

EN ANNAN SORTS GNAR FOTO MIKAEL PILSTRAND

Wille Lindberg kan lätt framstå som lite yr. Eller… Wille Lindberg är lite yr. Det finns en sjö av med mer eller mindre fantastiska historier om bortglömda pjäxor etcetera att ösa ur.

De som tror att Wille på grund av sin yrhet inte är smart tror dock väldigt fel, och när det väl gäller är han mer skärpt och kalkylerad än de flesta. Dessa egenskaper kommer att behövas under de närmsta månaderna då Wille, bokstavligt talat, ger sig ut på nya vatten.

– Jag håller på att försöka få den jävla dieselkaminen tät...

sakna festerna, men inte bakfyllan. Dit jag vill är någonting helt annat. Just nu är det skepp ohoj liksom!

NÄR VI FÅR tag på Wille är han i Varberg, där hans införskaffade segelbåt också befinner sig, och håller på med de sista förberedelserna inför avfärd.

Men innan jag frågar om det undrar jag lite om det här med Freeride World Tour.

DET ÄR LÄTT att tycka om Wille, speciellt när han vandrar iväg. Filosoferar om det han gjort. Det han ska göra. Skepp ohoj. Men vad är det egentligen han ska göra?

– Ja. Nu har jag hoppat av touren. Det var ju egentligen tänkt att bli 100 % frivilligt, att avsluta bra i Fieberbrunn. Men nu, eftersom jag heller inte kvalade mig vidare, blev det både frivilligt och ofrivilligt skulle man kunna säga. Ha ha.

Men om sanningen ska fram har jag inte varit så peppad på att tävla på slutet, och det har inte varit så kul som det måste vara för att man ska nå upp till rätt FWT-nivå. Så allt känns bra faktiskt. Jag vill ju sluta tävla.

Tävlandet för mig har varit lite som en drog. Det har varit jävligt nice att vara i det där… ruset. Men nu när jag blivit äldre så känner jag att jag vill ta mig ur det på något vis, så… det känns rätt. Jag kommer

76 | ALPINKULTUR

– Kortfattat så ska jag, och förhoppningsvis min båt, ta oss till Ålesund till den 4 april (ni som seglar förstår vad rubriken syftar till, då en del av sträckan är bland de tuffare seglatserna i världen. red. anm.), då vi kommer att ha en stor filmshoot med Nuit de la Glisse i det området. Sen när den är slut kommer jag fortsätta att segla, skida och surfa mig norrut. Till Lofoten tänkte jag. Längs vägen kommer bra människor att hoppa på och av båten och förhoppningsvis förgylla min tillvaro med att hissa segel, äta torsk och åka skidor med mig.

Vad händer med båten och dig efter att du är klar på Lofoten då?

– Bra fråga...

ALPINT EKO | 77

78 | ALPINKULTUR

N

°

Degrees North

THE NEXT LEVEL TEXT JOHAN JONSSON FOTO TERO REPO

XAVIER DE LE RUE har under i stort sett hela sin karriär varit synonym med ovanstående rubrik. Medan andra snowboardåkare (jamen kolla, nu blev det lite brädåkning i Alpinkultur ändå) alltid legat en bit efter skidåkarna när det kommer till fart, storlek på klippor och teknisk åkning, har Xavier ofta varit den som istället lämnat skidåkarna bakom sig i en stor puderspray.

med en av få skidåkare som kan matcha honom vad gäller kunskap och skicklighet i bergen, både uppför och utför: Sam Anthamatten. Tillsammans har de använt all denna kunskap, och blandat upp det med både en och två portioner galenskap, för att nu i höstas kunna visa upp vad de pysslat med de senaste vintrarna på vita duken. Välkommen till nästa nivå!

DE SENASTE vintrarna har han ofta setts i sällskap

KLICKA VIDARE för att se bilderna.

THE NEXT LEVEL | 79

80 | ALPINKULTUR

MEDAN DE VANLIGA helikopterpiloterna gรฅtt hem fรถr dagen och sitter i baren och dricker propp....

THE NEXT LEVEL | 81

82 | ALPINKULTUR

THE NEXT LEVEL | 83

RALPH BACKSTROM på väg in för “landning”. Ett “litet problem” åkarna upptäckte när det började flyga in till linjerna, var hur exakt de måste klicka loss säkringarna och hoppa. Någon matematiker kanske kan hjälpa oss med en snygg formel och graf över detta, men man behöver inte vara Stephen Hawking för att förstå att om man flyger in över ett brant face i hög hastighet, kan ett femmetersdropp snabbt bli femtio om vinklarna är fel och man missar timingen. Spännande!

HÄR ÄR DOCK VINKLARNA och timingen rätt. Och herr Backstrom har på ett relativt ekologiskt – om än livsfarligt – sätt transporterat sig från botten till toppen av sitt åk på kort tid. Hej utveckling!

84 | ALPINKULTUR

THE NEXT LEVEL | 85

MEDAN VISSA HAR problem att komma ihåg att trycka igång hjälmkameran… När man får för sig att börja skärmmotorflyga in till linjer med både åkare och filmare blir det helt plötsligt “lite mer att tänka på”.

MYSIGT? KALLT? Förmodligen båda.

OFTAST NÄR MAN SER bilder på Xavier De Le Rue är det någonting vansinnigt i görningen. Men han kan även göra snygga pudersvängar i snyggt ljus.

86 | ALPINKULTUR

THE NEXT LEVEL | 87

BÄST TRIVS HAN DOCK i just vansinnig terräng. Hittar ni vägen in?

88 | ALPINKULTUR

THE NEXT LEVEL | 89

I ÖVRE VÄNSTRA hörnet: en annan sorts pilot. Mitt i det branta facet: en extremt duktig skidåkare i form av Sam Anthamatten.

Ekorekoridern

CARL LUNDBERG TEXT & FOTO LINUS MEYER

Calle Lundberg har efter femton år som bergsguide gjort en helomvändning. Från att tidigare ha sysslat med helikopterskidåkning och besökt berg jorden runt startar han om. I sitt nya företag – Skitouring Scandinavia – tar han ett ekologiskt helhetsgrepp kring skidresor med destinationer som Hunddalen i Norge och Sylarna i Sverige. Platser dit man kan ta sig till med tåg.

Hur fick du idén till ekologiska skidresor?

– Mina tankar kring miljö gick genom många faser innan jag landade där jag är idag. Allt från att bara blunda för fakta till resonemang som: “Om inte jag guidar heliski så gör någon annan det”. Eller: “Jag bara tillhandahåller, det är kunden som väljer”. Jag kunde mer om skidorter i Kanada, Japan och Alperna än i Norge och jag hade en vision om att följa vintern jorden runt för att ha minst en skidresa i månaden året om. Men till slut kunde jag inte blunda längre. Mitt resonemang blev svartvitt och hopplöst – miljö och skidåkning var oförenliga.

Nu när jag tittar tillbaka så ser jag tre saker som fått mig att svänga längs vägen. För den första får vi

90 | ALPINKULTUR

backa ganska många år, då jag just hade börjat guida. Jag var i Chamonix och kvällen innan vi skulle starta vår tur saknades en person – Anders Wentzel.

“Han kommer imorgon”, fick jag till svar. Anders hade som princip att åka tåg om det var möjligt och jag har aldrig slutat imponeras av att han följde sin övertygelse, även när hans sambo och vänner tog flyget.

Så inträffade händelse två. Jag snubblade över en bok, Bilder av framtidsstaden.[1] Den beskriver livet i en stad som klarat omställningen till en hållbar tillvaro. Jag började kolla vad boken sa om de punkter som knöt an till skidresor. Flyget måste ned till en nivå som på 90-talet – det slog ned som en blixt, vi åkte ju trots allt skidor då med. Det blev startskottet

CARL LUNDBERG | 91

92 | ALPINKULTUR

”Jag tror att genom att börja med de saker som är lätta att ändra så skapas det ringar av medgång på vattnet så att tankar om ett mer hållbart beteende sprider sig till andra delar av våra liv.”

för mig att börja vattna det där fröet som Anders sått genom att ta tåget till Chamonix. Jag började undersöka och läsa på. En flygresa Stockholm – Kiruna motsvarar lika mycket koldioxidutsläpp som ofattbara 1853 varv runt jorden med tåg. Det vore alltså möjligt att fortsätta åka skidor men det måste ske på platser dit det går att ta sig på ett hållbart sätt.

Och så den tredje saken som fått mig att agera. Om nu Anders sådde ett frö som den där boken fick mig att börja vattna så har Houdini stått för näringen.

Jag har ju samarbetat med dem väldigt länge och följt hur de stretat på även innan det blev inne med eko. Eva Karlsson, Houdinis vd har både varit en förebild och lite av en inofficiell mentor.

Vad är dina råd till den som vill börja sin omställning?

– Börja med det som ligger i din egen makt att styra över. Vart och hur vi väljer att resa på semester är en sådan. Det är ett beslut vi själva råder över och det ger resultat direkt. Det andra är vad vi äter – att dra ned på mängden kött. Att välja ekologiskt och närproducerat är något vi kan ändra på över en natt om vi bara vill och det har en större

påverkan än vad jag först hade trott. En tredje sak är att rannsaka vår konsumtion. Inom skidsporten är det klädindustrin som kommit längst med att se över sin miljöpåverkan men nu har det till exempel kommit ekologiska skidor också så det är på gång för resten av utrustningen med.

Så vet jag att det finns en mängd saker med stor miljöpåverkan som är mer komplicerade att ändra på. Arbete, tjänsteresor, bostad och saker som ligger mer hos samhället än individen är sånt som vi måste ta oss an men som kräver mer. Jag tror att genom att börja med de saker som är lätta att ändra på, så skapas det ringar av medgång på vattnet så att tankar om ett mer hållbart beteende sprider sig till andra delar av våra liv.

Vad skall man tänka på när man väljer destination ur ett hållbarhetsperspektiv?

– Den stora skillnaden kommer ligga i resandet – hur långt du bestämmer dig för att åka och vilket transportmedel du väljer. Flyg är sämst, sedan bil och buss. Tåg är bäst. Till många orter i Sverige och Norge går det att åka stora delar av sträckan med tåg för att sedan

CARL LUNDBERG | 93

94 | ALPINKULTUR

CARL LUNDBERG | 95

96 | ALPINKULTUR

”Jag tror det är oerhört viktigt att vi inte fastnar i dåligt samvete utan istället blickar framåt och ändrar det icke hållbara till det bättre.”

byta till bil, bus eller båt sista biten. I genomsnitt ligger en svensk på ett koldioxidutsläpp på någonstans runt tio ton om året. Men det skulle behöva pressas ner till ett ton per år. Flyg tur och retur till Calgary i Kanada medför 1,2 ton koldioxid – hela årskonsumtionen på en resa.

En viktig faktor i det här med att ställa om är vår tendens att ta skydd bakom resonemang som “Jag har flugit så mycket så vad spelar en resa till för roll.”

Jag tror det är oerhört viktigt att vi inte fastnar i dåligt samvete utan istället blickar framåt och ändrar det icke hållbara till det bättre.

Hur ser du på trenden med toppturer och vad tycker du om helikopterskidåkning?

– Jag har ju själv jobbat mycket med helikopterskidåkning tidigare men sett i utsläpp per skidsväng så är heliski det sämsta alternativet. Det har länge funnits en debatt om användandet av helikoptrar men då mest kring lokal påverkan på djurliv och störning av annan turism. Inte så mycket med fokus på utsläppen. Men den debatten tror jag håller på att ändras till att också omfatta global miljöpåverkan. En helikopter förbrukar så långt mycket mer bränsle än en skidlift eller bil så jag har valt att sluta helt med det.

Den växande trenden med toppturer medför nog att vi kommer närmre naturen och får mer tid att reflektera över vårt sätt att färdas i den. Kanske gör det att vi får en starkare benägenhet att förändra oss till det bättre. Samtidigt så vet jag ju av egen erfarenhet att jag själv länge lyckades få ihop och leva med motsägelsen att både starkt värna om, och förstöra, en och samma sak. Så det gäller nog att reflektera över tillvaron då och då.

Vad säger du till skeptiker som säger att resan med tåg tar för lång tid?

CARL LUNDBERG | 97

98 | ALPINKULTUR

CARL LUNDBERG | 99

”Med ändrad vana och inställning behöver utökad restid inte betyda förlorad tid. Om jag reser med gruppen finns det massor att göra på vägen. Man kan ha utbildning, workshops eller planera det äventyr vi reser mot. Vi kan ta tillfället i akt och klara av sånt som man ändå är tvungen att göra innan man börjar åka skidor.”

– Visst tar det längre tid och ha inga illusioner – omställningen kommer att kosta oss både energi, tid, pengar och i viss mån också begränsa oss. Men med ändrad vana och inställning behöver utökad restid inte betyda förlorad tid. Om jag reser med gruppen finns det massor att göra på vägen.

Man kan ha utbildning, workshops eller planera det äventyr vi reser mot. Vi kan ta tillfället i akt och klara av sånt som man ändå är tvungen att göra innan man börjar åka skidor. Det handlar om inställning och lite planering. Ibland är det inte heller dumt att inte behöva göra något alls en stund.

Vad tror du om skidåkningens utveckling?

– Jag tror nog att vårt beteende kommer förändras ganska radikalt de närmsta tio åren. Kläd-, utrustnings- och reseföretag kommer bli tvungna att ta sig an miljöfrågan på ett väldigt seriöst sätt allt eftersom den miljömotiverade kundkretsen växer i volym. Ett tydligt tecken på det är ju att det startas miljönätverk som Protect Our Winters och liknande.

Restaurangerna i backen kommer bli tvungna att komplettera gulaschsoppan och hamburgarna med klimatsmart mat och skidsystemen kommer att energioptimera. Företag som är tidigt ute kommer ha en konkurrensfördel tills det att eko blivit den nya normen. De som inte hänger med får det svårt.

Så kommer det rannsakas om foto och skidfilmer är gjorda med en batteridriven drönare eller om åka-

100 | ALPINKULTUR

re och kameraman tog helikopter. Bilden med flygplansvingen på väg till ett fjärran resmål kommer att lämna en besk eftersmak på sociala medier och tågtrafiken återuppstår förhoppningsvis till att vara ett interkontinentalt transportmedel med direktlinjer ner till Alperna.

Men åtgärder på grund av klimatförändringar är förresten ingen nyhet. Redan som skibum på 90-talet läste jag att skidorter belägna under 1600 meter i Alperna inte beviljades lån längre, så vissa banker var tidigt ute med att gardera sig. År 2005 började man täcka glaciärer i Andermatt i ett fåfängt försök att försöka hindra avsmältning. Och så har vi pionjärer som Anders och Eva så det finns de som insett och agerat redan för längesen. Nu är det min och din tur.

CARL LUNDBERG ÅLDER: 44 år.

BOR: På Ingarö i Stockholms östra skärgård.

BAKGRUND: Ett brett spektrum som vittnar om en till synes ändlös nyfikenhet och kunskapstörst. Karriärer som civilingenjör, major i armén och teknologie doktor har dock fått ge vika då längtan till bergen blivit för stor. Arbetar nu som internationellt certifierad bergsguide IFMGA/UIAGM/IVBV i det nystartade Skitouring Scandinavia.

[1] Bilder av framtidsstaden - Tid och rum för hållbar utveckling av Anders Gullberg, Mattias Höjer, Ronny Pettersson

CARL LUNDBERG | 101

MARS 2016

Av alla int채kter till detta nummer har vi valt att sk채nka 5% till protect our winters.

ALPINKULTUR.SE

ALPINKULTUR C/O ALPINGARAGET AB BIRGER JARLSGATAN 127 113 56 STOCKHOLM Alpinkultur.se