ALPINKULTUR #8

KOOTENAYS EN KÄRLEKSHISTORIA

TURKIET INGEN SOLSEMESTER

#8 NOVEMBER 2015

ANGEL COLLINSON FAST AND FEROCIOUS

ONEKOTAN THE LOST ISLAND

EL NIÑO VÄDER 2.0

Redaktionen CHEFREDAKTÖR Johan Jonsson

KIMPKML-CHEF Grim Båtelson

REDAKTÖR Elisabet Aagård

AD / LAYOUT Aron Östman

JOHAN@ALPINKULTUR.SE

GRIM@ALPINKULTUR.SE

REDAKTIONEN@ALPINKULTUR.SE

ARON@ALPINKULTUR.SE

Hej igen VI ÄR lite sena. Sorry för det. Men det var meningen. Vi tänkte att vintersuget måste vara större i november än mitten på oktober. Vi vet i alla fall att det gäller för oss!

ALPINKULTUR GÅR NU in på sitt tredje år, och det känns bättre än någonsin!

Vi växer kontinuerligt och det verkar faktiskt som att ni tycker om oss, på riktigt och inte som den där nya, roliga grejen som man sedan tröttnar på. Men vi är ju ändå som folk är mest, och det vill säga inte felfria. Så kom gärna med förslag på förbättringar! redaktionen@alpinkultur.se VÅRT FÖRSTA NUMMER för i år innehåller äventyrsskildringar från när och fjärran, bokstavligt talat. Mattias Fredriksson berättar om sin kärlek till Kootenays i Kanada, vår egen chefredaktör har varit i Turkiet och några av våra österrikiska vänner tog det en nivå till och åkte till Onekotan – ”The Lost Island”.

VIDARE ÄR DET svårt att inte nämna Gus Kenworthy, som helt klart är höstens snackis – tillsammans med Angel Collinsons kaboomåkning i filmen Paradise Waits – i skidvärlden. Ämnet ”homosexuella actionsportare” är inget lätt ämne, men vi har försökt bena lite kort i det i alla fall. Angel behövde vi inte bena så mycket i hon är grym som hon är!

MELLAN DE tyngre reportagen får ni prylguider och andra nyheter. Och som alltid: Sharing is caring!

Redaktionen

OMSLAGET ÅKARE ANGEL COLLINSON FOTO ADAM CLARK PLATS NEACOLA, AK

#8 MEDARBETARE OSKAR ENANDER FOTO JONAS BLUM FOTO MATTIAS FREDRIKSSON TEXT & FOTO ADAM CLARK FOTO KARI MEDIG FOTO NICKLAS BLOM FOTO FREDRIK SCHENHOLM FOTO JEREMY BERNARD FOTO

ALPINKULTUR.SE VILL DU FÅ NÄSTA NUMMER AV ALPINKULTUR DIREKT HEM I INKORGEN? MAILA REDAKTIONEN@ALPINKULTUR.SE

6 | ALPINKULTUR

INNEHÅLL FOTO JOHAN JONSSON

El Niño 16 // Kootenays 42 // Angel Collinson 58 // Cold Turkey 86 // Onekotan 108 // Gus är gay

ÅKARE HENRIK ANDERSSON

|

PLATS ENGELBERG

08 //

INNEHEHÅLLSFÖRTECKNING | 7

EL NIÑO The snowmaker?

TEXT ELISABET AAGÅRD FOTO OSKAR ENANDER & JOHAN JONSSON

Det tisslas i skidkretsar – El Niño är på ingång och med den en episk vinter. Men stämmer det verkligen? AK tog ett snack med meteorologen/SVTs väderexpertis, Pererik Åberg som förklarade det oberäkneliga fenomenet lite närmare.

[JJ] 8 | ALPINKULTUR

EL NIÑO 9 ÅKARE MATTIAS FREDRIKSSON

|

PLATS ENGELBERG, SCHWEIZ

[OE] 10 | ALPINKULTUR

DET DRÄLLER NER SNÖ längs de västra delarna av nordamerika just nu. Är man det minsta snökonspiratoriskt lagd så bligar man tacksamt i riktning väderfenomenet El Niño som under 2015 återkommit starkare än någonsin.

Observationer talar nämligen för att med en stark El Niño följer snö – massor av snö. I öst som i väst. Men vad säger egentligen meteorologin om saken?

– Egentligen är El Niño ett väderfenomen som förekommer på södra halvklotet. Vanligtvis blåser passadvindar som skjuter ytvattnet från öst till väst på Stilla Havet mellan Sydamerika och Australien – det blir “uppförsbacke på havet”, kan man säga. Eftersom det varmare ytvattnet trycks mot Australien blir det lite varmare där och kallare i Sydamerika. När El Niño uppträder avtar vindarna och vattnet flyter ut och eftersom ytan med varmt vatten blir större avges mer värme till atmosfären. Samtidigt blir det lite kallare i Australien och varmare och mer regn i Sydamerika.

OCH DET ÄR fukten i Sydamerika som konspiratorikern gärna sätter sin tilltro till. Snön i New Mexico och skidorterna som öppnar rekordtidigt efter fyra snöfattiga vintrar.

Kicking Horse och Revelstoke där det snöar flingor stora som kattungar och där vi européer plågsamt tvingats se pudrade internetuppdateringar ifrån senaste veckorna. Kan det inte härledas till El Niño? Pererik Åberg är försiktigt positiv.

– Nja, om det blir mer regn i Kalifornien kommer det nog även mer snö i de bergskedjor som ligger i närheten. Hela Rocky Mountains borde få mer snö.

KANADENSISKA GLOBALNEWS tror att El Niño kommer att ge mindre snö i BC, mycket kommer nämligen att falla som regn. Däremot lokalt, på hög höjd, exempelvis på platser som Whistler, kan det komma en hel del snö. Vilket ju rimligtvis betyder att även andra platser på hög höjd (läs; skidorter) kommer att få mycket snö!

– Det borde också komma mer regn och snö i Sydamerika, problemet är ju att vintersäsongen är slut där, men om El Niño stannar till nästa sommar, kan det blir fint där. Sedan har vi Japan, det ligger ganska långt norrut, det är frågan om det kommer att påverkas särskilt mycket. De hade ju mycket snö förra säsongen och då var det ingen El Niño.

Hur påverkar det oss här i Europa då?

– Det finns egentligen inga bevis för att det verkligen påverkar oss, det har funnits för få tillfällen att mäta, men det finns en antydan om att en kraftig El Niño kan ge en kallare vinter i Europa, precis som 1998. Men om det blir en kall vinter så innebär det ofta högtryck och inte så mycket snö, särskilt inte om det sibiriska högtrycket blir starkt.

INGEN PROGNOS att hugga i sten alltså. Och förresten är alla prognoser bortom tio dagar bara ”kaos”, med Pereriks egna ord.

Hur menar du?

– Att det egentligen är fruktlöst att göra långtidsprognoser. Om du tänker en cigg, och hur röken förändras ju längre bort den kommer. Till en början går röken i fina strömningar i en jämn, stigande rök. Sedan krullar den till sig och sedan ser allt ut som blomkål.

BLOMKÅL. En vinter som på Skutans topp att se fram emot alltså. Fast ändå kanske inte…

ETT HOPPFULLT TILLÄGG I SISTA MINUTEN: Dagen innan det här numret går online (26/11) fylls våra sociala medier av helt sinnessjuka bilder och filmer från Engelberg. Det är DJUPT. Ingen av oss på redaktionen kan någonting om meteorologi, men vi säger ändå att det är El Niño som ligger bakom, och att den här vintern kommer att gå till historien, i hela världen!

EL NIÑO 11

[OE] 12 | ALPINKULTUR

EL NIÑO 13 ÅKARE STEPHAN DRAKE

|

PLATS HOKKAIDO, JAPAN

NORTHERN PLAYGROUND M’S ZIPLONGS 3/4

KÖP UNDERSTÄLLET HÄR

ALPINKULTUR | 15

PLATS WHITEWATER, BC

MORGONRUSHEN UPP mot Whitewater. Största problemet man brottas med är om man ska hinna upp så man kan parkera nära nog till lodgen så man kan glida på skidorna till liften eller om man måste gå i några minuter.

16 | ALPINKULTUR

KOOTENAYS En kärleksförklaring IBLAND SÄGER DET BARA KLICK. SOM MELLAN FOTOGRAFEN MATTIAS FREDRIKSSON OCH EN AV AV HANS STORA KÄRLEKAR – KOOTENAYS.

TEXT & FOTO

DET HADE REDAN kommit tolv meter snö den där vintern 1999 och snövallarna upp mot skidområdet Whitewater var gigantiska. Detta var innan uttrycket global warming hade myntats så snön på berget var kall och lättåkt. Dessutom fick vi rejäl påfyllning några gånger under veckan. Eftersom det var knapert med folk i området var det ingen som helst hets för att åka ospårat puder. Det var så bra som vi hade hoppats och lite till. Branta åk i Trash Chutes, stora-bergs-linjer från Ymir Peak och faceshots på Backside. Åkningen höll världsklass och vi ville knappt åka vidare på vår roadtrip.

KOOTENAYS 17

Det lät också exotiskt med stora pickuper, långsamma gamla liftar, skäggiga marijuanarökande hippies, alternativ mat och övervintrade skibums.

JAG RESTE I SÄLLSKAP med ett glatt gäng friåkare på jakt efter nya filmklipp. Åkarna var en del av Free Radicals-sällskapet som på den här tiden producerade några av de coolaste skidfilmerna världen skådat. Själv jobbade jag som redaktör och fotograf på tidningen Åka Skidor och skulle göra reportage om puderparadiset Whitewater. Vi hade hört om den bottenlösa snön i Kanada från kompisar som varit där. Det lät också exotiskt med stora pickuper, långsamma gamla liftar, skäggiga marijuanarökande hippies, alternativ mat och övervintrade skibums.

DET VAR något med stämningen vid Whitewater och i hippiestaden Nelson som gjorde att vi trivdes. Det här var vi inte vana vid från våra skidresor i Alperna och de svenska fjällen. Förutom att folk var trevliga fanns en atmosfär och en skidkultur som var unik.

I SLUTET AV 1800-talet var det guld- och silverrush i inre British Columbia och Nelson blev en viktig plats tack vare sitt läge nära olika transportkorridorer. Staden växte snabbt som försörjare av den lokala gruvverksamheten och blev samtidigt ett transport- och distributionscenter för regionen. Förvandlingen från obetydlig håla till sofistikerad stad med vacker arkitektur gick snabbt.

MÅNGA ÅR SENARE, under Vietnamkriget, sökte sig amerikanska krigsvägrare, så kallade draft dodgers, till Nelson och det omkringliggande området. Detta inflöde av liberala och ofta utbildade ungdomar hade en betydande inverkan på områdets kulturella och politiska demografi. Detta märks fortfarande i Nelson, som länge varit som en magnet för kreativa och lite udda människor. Utbudet av restauranger, caféer och butiker har också influerats av detta. Det kryllar av alternativa ställen, men låt dig inte luras av den lätt flummiga ytan – när det dumpat hänger Nelsons hippies på låset och åker puder bättre än de flesta.

18 | ALPINKULTUR

KOOTENAYS 19 PLATS WHITEWATER, BC

ÅKARE ALEXI GODBOUT

| PLATS WHITEWATER, BC

I MODERN TID kretsar alltså mycket kring skidåkning i Nelson, de gamla gruvorna i området har inte varit aktiva på många år. Istället är turism en viktig näring för regionen.

Det vimlar av backcountrylodger och av cat- och heliskiingaktörer i Kootenays, men i Nelson är det lilla Whitewater Ski Resort som är navet i skidkarusellen. Drygt två mil öster om staden ringlar sig vägen upp genom en smal dalgång. Sluttningarna går brant

20 | ALPINKULTUR

upp på sidorna, fyllda med snötyngda granar vars grenar är korta på grund av de väldiga snömassorna. Längst in i dalen ligger det lilla liftsystemet. Whitewater ser inte mycket ut för världen: en stor parkeringsplats och en ”day lodge”. Källaren med klassiska ”ski lockers” har stengolv och på varsin sida om den stora byggnaden går långsamma, gamla sittliftar upp för sluttningarna. Det är charmigt och hemvävt men skidåkningen

PLATS WHITEWATER, BC

håller likväl världsklass. Så gör även maten på Fresh Tracks Café, den lilla restaurangen i den anspråkslösa lodgen. Mobiltäckning saknas men ingen klagar.

EFTER DEN DÄR resan för 15 år sedan blev Kanada, British Columbia och Kootenay-regionen snabbt en favorit och ett allt oftare återkommande resmål för mig. Först enbart för skidresor, men i takt med att jag

lärde känna allt fler locals i Nelson och även i Revelstoke väcktes tanken på att komma på besök även under sommarhalvåret. Det visades sig att Kootenays var nästan ännu härligare under den tiden på året, inte minst eftersom cyklingen är helt grym och cykelkulturen lika speciell som skidkulturen.

NUMERA KALLAR jag till och med den lilla staden Nelson mitt andra hem. Här bor

KOOTENAYS 21

Det är mindre viktigt vilka kläder du har, vilken årsmodell det råkar vara på dina skidor eller var du kommer ifrån.

min flickväns familj och vi reser gärna dit för längre besök. Jag har många vänner där borta, goda minnen från fantastiska skidupplevelser och har kommit att älska regionen. Givetvis för skidåkningens och naturens skull men också tack vare den trevliga atmosfären och de sköna, kreativa människorna. Det är genuint och äkta på något vis. Det är mindre viktigt vilka kläder du har, vilken årsmodell det råkar vara på dina skidor eller var du kommer ifrån.

EN AV DE genuina är Bill Sproul. Vid 4 Mile Road en bit norr om Nelson står han hemma i källaren och vallar skidor. Intill arbetsbänken hänger hans favoritskidor genom åren, från början av 70-talet och framåt. Ett av de äldsta paren är ett par

22 | ALPINKULTUR

stenhårda 210 cm långa Dynamic, men i samlingen finns också plats för moderna 4FRNT Hoji och ytterligare drygt 30 par skidor daterade ända fram till dagens 2015.

BILL ÄR en levande legend i Nelson. Redan innan skidorten Whitewater byggdes åkte han puder där uppe och var en av dem som hjälpte till att hugga fram nedfarterna när skidorten tog form i mitten av 70-talet. Senare var han en av åkarna i Bill Heaths legendariska filmer Ski Your Ass Off och blev så småningom skidlärare, pistör, heliskiguide och skidshopsägare. Att säga att han dedikerat sitt liv åt skidåkning är ingen överdrift.

KOOTENAYS 23

PLATS NELSON, BC

ÅKARE ELLE COCHRANE

|

PLATS WHITEWATER, BC

BILL SPROUL

|

PLATS NELSON, BC

24 | ALPINKULTUR

IDAG JOBBAR BILL som lantmätare och då främst under sommarhalvåret, vilket ger honom gott om tid att åka skidor på vintern. Givetvis åker han inte som i sin ungdom, men det hindrar inte att större delen av hans liv fortfarande kretsar kring skidåkning. Varje morgon under skidsäsongen kör han den dryga halvtimmen upp till Whitewater och möter upp med sina vänner för att dricka morgonkaffet och ta några åk.

Om det är bra snöförhållanden kör han gärna Sproulers – ett åk med massor av pillows och klippor i skogen, namngivet efter honom själv.

– Skidåkningen tog över mitt liv redan då jag gick i college. När jag körde till skolan på morgonen och lyssnade på radion kunde jag inte motstå frestelsen att svänga upp till Whitewater om snörapporten (som lästes upp på radion, reds. anm.) avslöjade att det var 30 centimeter nysnö på berget. Skidåkningen var min största passion men utbildningen blev lidande. Jag blev aldrig rik på pengar, men de många fina skidupplevelserna jag har att se tillbaka på betyder mycket mer för mig.

NÅGRA DAGAR EFTER besöket i Bill Sprouls källare sitter jag i min svågers gamla sunkiga pickup, en Toyota Tacoma från 1986 med halvrisiga bromsar och seg koppling. Vägen från Nelson i sydöstra British Columbia till den gamla järnvägsknuten Revelstoke, nära det beryktade Rogers Pass, är fylld av snömodd och kvicksilvret ligger runt nollan, så det är halt. Färjan över Arrow Lake blir en skön paus i körandet och jag får vila ögonen på det vackra landskapet. På andra sidan sjön är det några grader kallare och snart är regnstänken ersatta av snö. I morgon blir det puder!

KOOTENAYS 25

ÅKARE CHRIS RUBENS

|

PLATS REVELSTOKE, BC

26 | ALPINKULTUR

KOOTENAYS 27 ÅKARE CHRIS RUBENS

|

PLATS REVELSTOKE, BC

ÅKARE CHRIS RUBENS, JOHNNY COLLINSON, JOSH DAIEK & TOBIAS LILJEROTH

|

PLATS REVELSTOKE, BC

28 | ALPINKULTUR

VARIATIONEN PÅ ÅKNINGEN i Kootenay-området är stor. Det du inte finner är massturism, vilket gör upplevelsen genuin och äkta. Inte ens Revelstoke Mountain Resort, som byggdes så sent som 2007 med moderna liftar och lyxigt hotell vid foten av berget, känns överexploaterat. Med sina 1713 fallhöjdsmeter stoltserar faktiskt RMR med Nordamerikas största fallhöjd. Jämfört med Whitewaters långsamma och omoderna liftar, en handfull nedfarter och inga snökanoner känns Revelstoke som något hämtat från framtiden. Och visst, ibland sträcker sig liftkön hela vägen till parkeringen och de mest självklara puderåken närmast pisterna kan bli uppåkta fort, men det går ändå inte att jämföra med puderhetsen i Whistler.

Revy har fortfarande en tillbakalutad stämning, sköna locals och mer puder per capita än de allra flesta ställen du kan räkna upp. Skidområdet i Revelstoke är dessutom bara är en start på vidare äventyr. Knata upp till toppen av Mount McKenzie (2 143 meter över havet) eller släng på stighudarna efter ett par uppvärmningsåk och utforska Revys side country – det finns hur mycket möjligheter som helst. Om du har koll.

Anlita gärna en lokal guide om du känner dig osäker.

VILL DU NÅ längre ut i bergen rekommenderas ski touring vid Rogers Pass eller heliskiing med någon av de många heliskiaktörerna i området. Revelstoke kal�las inte för the heli skiing capital of the world utan anledning. Räcker inte budgeten för vispen kanske det är läge för catskiing? Poor mans heli skiing brukar det ibland kallas, ett inte helt välförtjänt epitet men definitivt billigare än heliskiing. Det finns en handfull catskiingaktörer med bra terräng runt Revy.

KOOTENAYS 29

CHRIS RUBENS ÄR en av flera professionella skidåkare som bor i Revelstoke. Han flyttade dit innan RMR byggdes och trots att han åkt skidor över hela världen är han helt seriös när han påstår att Revelstoke har världens bästa skidåkning.

– Det finns ingen annan plats som jag känner till där man har så konstant snöfall, så bra terräng och så många puderdagar. Åkningen i skidorten är grym, men för mig handlar det också mycket om åkningen som man når via touring, heli och skoter. Möjligheterna är oändliga och trots att jag bott här i tio år hittar jag nya zoner varje år, säger Chris när vi sitter i gondolen upp på berget.

DET ÄR EN VARDAG i mitten av december och nästan folktomt i skidområdet. Vi kör åk på åk kring toppliften Stoke, där snön är bäst just nu. Det har varit varmt några dagar men nattens snöfall och vind har gjort gott, särskilt i North Bowl har det drivit in fint. Chris hittar bra bland de små rännorna och längre ner i skogen känns det som om han har koll på varje träd. Det är alltid kul att åka med locals på deras hemmaberg och att följa Chris Rubens i Revy är något alldeles extra. Få, om ens någon, kan stoltsera med ett liknande skidpepp. Det spelar ingen roll att de rådande snöförhållandena är magra med Revy-mått mätt, det syns lång väg att Rubens verkligen älskar att åka skidor. Hans entusiasm smittar av sig och vi har en fantastisk skiddag tillsammans. På kvällen käkar vi middag på Village Idiot, Revelstokes vattenhål nummer ett som också serverar förvånansvärt bra pubmat. Det rullar skidfilmer på skärmarna

30 | ALPINKULTUR

KOOTENAYS 31 PLATS WHITEWATER, BC

Oavsett om du vill göra en lågbudget-roadtrip i en hyrd husbil, besöka några skidorter och bo på hotell eller kan tänka dig att lägga 70 000 kr på en drömresa med helikopterskidåkning är Kootenay-regionen ett klockrent val.

runt om i lokalen, gamla skidor har använts för att bygga barstolar och stället kryllar av skidåkare. Det må vara försäsong men i Revelstoke är vintern redan igång på allvar och stämningen smittar av sig.

DAGEN EFTER smetar vi på stighudarna nära toppen av liften och knatar iväg i dimman. Den första biten känns det som att gå runt i en skål filmjölk; det finns inga referenser om vad som är fram och bak, upp eller ner. Vi kommer snart förbi några snöiga små granar, vilket ger oss en hint, men Rubens verkar inte tveka en sekund oavsett. Han leder oss upp och bort från skidområdet som om han gick runt hemma i sitt eget hus. Efter en stund är det dags att rippa skinnen för första gången. Sikten har förbättrats något och vi får ett fint åk ner i en stor bowl med glest placerade träd. Snön är otroligt mycket bättre än i skidområdet, konstigt nog – vi är ju bara en kort bit från pisterna känns det som. Åket är knappt 400 fallhöjdsmeter och vi be-

32 | ALPINKULTUR

stämmer oss genast för att gå upp igen och göra om det. Det blir ytterligare några åk innan det är dags att återvända till skidområdet i god tid före mörkrets inbrott – trots känslan av att vara nära är vi en bra bit bort nu och man vill ha lite marginal här ute i vildmarken. Vi påminns om detta då vi går tillbaka för att droppa ner mot Revelstoke igen – en skylt talar om att det är förenat med livsfara att åka rakt ner och visar vägen mot skidområdet.

OAVSETT OM du vill göra en lågbudget-roadtrip i en hyrd husbil, besöka några skidorter och bo på hotell eller kan tänka dig att lägga 70 000 kr på en drömresa med helikopterskidåkning är Kootenay-regionen ett klockrent val. Visst är den fantastiska snön och skidterrängen något alldeles särskilt, men i första hand handlar det om skidkulturen, om värmen i folks hjärtan och deras syn på livet som smittar av sig. Du kommer haja när du pallrar dig över pölen. Vi lovar.

KOOTENAYS 33

PLATS REVELSTOKE, BC

PLATS REVELSTOKE, BC

Fakta

KOOTENAYS NELSON ligger ganska precis mitt mellan Calgary och Vancouver. Vart du än ska i British Columbia är det smartast att flyga in till någon av de här två städerna som båda har stora internationella flygplatser.

DET FINNS många hotell och vandrarhem i Nelson. Dancing Beer Inn och Adventure Hotel är prisvärda och ligger centralt. Om du vill bo lite finare är klassiska Hume Hotel är bra val. Missa inte legendariska Oso Negro, välkänd coffee shop med eget rosteri.

Jagannatha Express har världens bästa vegetariska wraps. Mike’s Pub är en klassiker där du hinkar öl, snackar skidåkning och spelar biljard. Jacksons Hole är en prisvärd restaurang med bra kött. All Season Café är Nelsons finkrog. Om du inte bränt stålarna på cat- eller heliskiing är det dags att ge smaklökarna en fest här.

Kootenay Co-op är en matbutik med bara lokala och organiska produkter. Unik butik med skön vibe!

Nelsonkootenaylake.com Skiwhitewater.com

34 | ALPINKULTUR

REVELSTOKE ligger ungefär fem timmars bilfärd från Calgary, via Rogers Pass.

Avståndet från Vancouver är ungefär detsamma.

I Revy bor du bra på Swiss Chalet Motel, ett prisvärt och trevligt vandrarhem nära centrum. Om du vill bo precis vid backen kostar det betydligt mer på Sutton Place Hotel, men ski in ski out-läget är grymt och ibland betyder närheten till skidåkningen allt.

Village Idiot är Revys naturliga mötesplats på kvällarna med god pubmat och bra drag.

Missa inte det lokala ölet från Mt Begbie Brewery. Pam’s Kitchen har en udda mix av indisk och tysk mat. Sushin på Kawakubo är riktigt bra men kostar därefter.

Frukosten eller åtminstone fikat/kaffet bör intas på The Modern Café, Revelstokes bästa coffee shop.

Seerevelstoke.com Revelstokemountainresort.com

Fakta

HELI- & CATSKIING I KOOTENAY FINNS fler heli– och catskiingaktörer per capita än någon annanstans i världen. Oftast brukar man behöva boka i god tid, men ibland dyker det upp återbud så det kan vara värt att höra av sig för ett besök med kort varsel.

RETALLACK LODGE – välkänd catskiingaktör som delvis ägs av Seth Morrison och Tanner Hall. En dryg timma nordväst om Nelson. Grym terräng!

Retallack.com SELKIRK Wilderness Skiing – världens första catskiingaktör. Håller till i Meadow Creek, ca 1,5 timmar nordväst om Nelson.

Selkirkwilderness.com BALDFACE LODGE – högprofilerad catskiingaktör i bergen ovanför Nelson.

Baldface.net STELLAR HELISKIING – heliskiingaktör med bas i Kaslo, ca 45 minuter norr om

Nelson. Fantastisk terräng både i Selkirk och Purcell Mountains. Inte så känt ännu men har stor potential.

Stellarheliskiing.com SELKIRK Tangiers Heli Skiing – heliskiingaktör som ägs av Revelstoke Mountain Resort. Du kan boka bara några lyft, en dag eller längre tid. En av de största aktörerna i området.

Selkirk-tangiers.com MICA HELI SKIING – heliskiingbranschens Ferrari. Allt deluxe. Helt grymt!

Kontor i Revelstoke, men lodgen ligger ca två timmar norrut.

Micaheli.com EAGLE PASS Heli Skiing – heliskiingaktör med bas i Revelstoke. Du kan välja mellan en eller flera dagar. De har också paket med boende men ingen egen påkostad lodge i stil med Mica.

Eaglepassheliskiing.com

KOOTENAYS 35

FOTO JAKOB SCHWEIGHOFER

36 | ALPINKULTUR

ALPINT EKO

PINDING VI PÅ ALPINKULTUR är vänner av utveckling, och på turbindningsfronten händer det ju faktiskt grejer lite titt som tätt nu för tiden. Här om veckan fick vi ett mail från Hanna Finkel på Bavarian Alpine Manifest, som berättade om deras nya “Pinding”. Vi tyckte det lät lika delar stolligt och lustigt, men blev riktigt nyfikna på konstruktionen när vi väl tittat på en kort video om konceptet. Klicka er in på www.bavarianalpinemanifest.com för att läsa mer om vad Fru Finkel och hennes kollegor jobbar med.

SE FILM HÄR

ALPINT EKO | 37

HAGLÖFS W’S SKADE PARKA

KÖP JACKAN HÄR

38 | ALPINKULTUR

HAGLÖFS W’S SKADE PANT

KÖP BYXORNA HÄR

ALPINKULTUR | 39

TECNICA MACH1 R 130 LV

KÖP PJÄXORNA HÄR

40 | ALPINKULTUR

PHOTO: Johan Wildhagen RIDER: Åsmund Thorsen

/

SUPERNAUT JACKET / R PANTS

The new Supernaut Jacket and Pants highlight Sweet Protection’s continuing evolution deeper into the mountains. Completely redesigned with no details left untouched, this combination is the essence of intuitive and durable function. The Supernauts are crafted for high alpine pursuits where backpack compatibility, coverage, ventilation and unrestricted range of movement are all critical.

TECHNICAL INFO

- GORE-TEX® Pro - 70 denier main material - 150 denier material in exposed areas - Fully taped seams

Grimnir helmet

- Laminated pocket bags - YKK AquaGuard® zippers - Superfabric reinforcement - 3D shaped fit

SUPERNAUT JACKET TECH FEATURES

SUPERNAUT R PANTS

A Helmet compatible hood

TECH FEATURES

B Rear hood adjustment

Bib with dedicated transceiver pocket A Suspenders with aluminum buckle B

C Brushed chin flap D PULL-PUSH hood cord adjustment E Easy access chest pocket F Key card pocket

2-way front zipper E

G 2-way armpit x-opening ventilation

Easy access cargo pocket C

H Laminated inside audio/phone pocket

Full length 4-way D x-opening ventilation

I Wrist gaiter and asymmetric cuff J Detachable powderskirt with stretch panels

SuperFabric® inner leg reinforcement F Powder gaiter G

BASELAYER SYSTEM

INSULATION

SUPERFINE MERINO WOOL

01 - Nutshell Jacket 02 - Mother Goose Jacket

02B - Alpine baselayer pant

01B

02A - Alpine baselayer top

01

01 - Baselayer packaging

01A

www.sweetprotection.com

01

02

Angel Collinson

FAST AND FEROCIOUS ferocious [fə’rəʊʃəs] adj vildsint, vild, grym, rasande [a ~ attack]; våldsam [a ~ thirst (headache)], glupande [a ~ appetite]

I vintras filmade hon ihop det som många anser vara den bästa kvinnliga filmparten någonsin. Vi håller med. Därför känns det nästan som att det är med pompa och ståt vi ber er klicka vidare och läsa om en åkare som är ferocious i sin skidåkning, men allt annat som person. Damer och herrar: Angel Collinson!

TEXT ELISABET AAGÅRD FOTO ADAM CLARK

42 | ALPINKULTUR

ANGEL COLLINSON 43

NÄR VI NÅR ANGEL är hon på väg till San Fransisco.

Som en del i att utforska världen utanför den lilla dalgång omgiven av storaberg-berg hon växte upp i, ska hon delta i en gala för att väcka uppmärksamhet kring miljöfrågor.

Bakom galan står ”Protect Our Winters”. Hon rattar bilen medan hon pratar, viskar lite till någon annan, men stannar sen och ger sig hän åt att prata.

– Jag har ingen agent eller manager som sköter alla tider åt mig. Så jag håller just på att lära mig hur jag ska ta hand om min tid bäst. Att säga nej till saker till exempel, det ligger inte riktigt i min natur.

NATUR. Det är lätt att börja tänka på ”Into The Wild” när man pratar med Angel Collinson. Eller på någon form av bortglömt ”vargbarn” som under åren i vildmarken på ett genetiskt övervis har förfinat varje fiber i sin kropp och kommit tillbaka till civilisationen som en av de hårdast åkande friåkare världen skådat. Angel växte upp i en tvättäkta Into The Wild-miljö. Hon, brorsan Johnny och deras båda föräldrar bodde i en personalbostad för skidpatrullörer i Snowbird Ski Resort, Utah. Tre andra familjer bodde också där. Ungarna hade hemundervisning, Angels och Johnnys mamma var lärare.

– Vi var uppdelade i två klasser och gick i skolan där om vintrarna. På våren och hösten gick vi i vanliga kommunala skolan nere i Salt Lake City. Att hålla på och köra ner dit om vintern funkar inte, det är för farligt på grund av all snö, lavinfaran och så vidare...

OM SOMMAREN hyrde de ut huset, gled runt i staterna längs västkusten, Washington, Oregon, gick veckolånga hajker i bergen – de där bergen, som Angels pappa älskar.

– Det är främst pappa som varit intresserad av berg, det är tack vare honom som vi har bott där vi har bott. Ju äldre jag blir desto mer tacksam blir jag över att ha fått växa upp så – jag hade inte varit där jag är idag om jag inte hade gjort det. Men det är klart att det fanns tillfällen när även jag ville ha vanliga somrar, hoppa studsmatta, hänga med vänner, bada i pool...

44 | ALPINKULTUR

ANGEL COLLINSON 45

46 | ALPINKULTUR

ANGEL COLLINSON 47

PAPPAN JA. Han hade som mål att barnen skulle kunna åka allt på berget vid fyra års ålder. Och så blev det. Angel berättar att hon vid sex års ålder åkte runt själv, han hade ju lärt henne att stanna till, kolla läget, kolla uppåt om det kunde komma nåt drällande. Bergsvett.

HON HAR ALLTID tävlat, alpint fram till hon blev 19. Sedan fick hon ett ”Full Race Scholarship” på college och bestämde sig för att ta chansen. Men sedan hörde brorsan Johnny av sig. Han hade kört Freeride World Tour, juniorvarianten.

– Han var helt lyrisk och sa att ”det är mycket mer avslappnat, du kan typ lyssna på musik när du åker, ingen spandex – you’ll love it!!” Och eftersom jag är lite all in med allt och hade fokuserat allt på skolan så signade jag mig på fem tävlingar som på det stora hela gick jättebra. Och sedan hoppade jag på filmandet. Jag är så galet glad att jag har fått möjligheten – det ligger hårt jobb bakom så klart, men även en hel del tur och en massa support...

DET KAN VARA bra att ha någon att se upp till, nästan oavsett vad man har för händerna. För Angels del var Sage Cattabriga-Alosa en av hennes tidiga förebilder.

– När jag såg honom åka ville jag också göra

48 | ALPINKULTUR

precis som han gjorde. Det såg så otroligt roligt ut. Så vid ett tillfälle träffade jag honom och skulle gå fram och få en autograf. När jag kom fram blev jag så fruktansvärt blyg att jag glömde vad jag skulle säga så jag pep: ”En dag vill jag göra det du gör!” och han sa ”Och det kommer du att göra också!” Jag kände mig så konstig! Och nu, 10 år senare, är vi med i samma film, det är ju helt sjukt.

INGRID BACKSTROM HAR också varit en av Angels stora förebilder. För åkningen. Integriteten.

Passionen för det hon gör. Och för äktheten.

– Både Ingrid och Sage är sig själva i allt de gör. Ingrid blev en förebild när jag insåg vad hon egentligen har gjort för kvinnor inom sporten – hon har visat oss vad som är möjligt. Och hon är respekterad av alla och som tjej kan det vara utmanande – att alltid veta att det faktum att du är kvinna kan användas emot dig av folk som tror att det bara är därför som du får den uppmärksamhet som du får. Ingrid skulle aldrig ta på sig baddräkten för att få uppmärksamhet.

ANGEL VERKAR HA tänkt några varv runt just det där med baddräkter. Idag är hon själv en förebild ”But I’m still that awkward five-year-old inside!” som måste tänka sig för hur hon exponerar sig i en actionsportvärld som med jämna mellanrum blandar ihop kvinnlig hud med sportsliga stordåd.

ANGEL COLLINSON 49

50 | ALPINKULTUR

– Som tjej har man alltid ett förstoringsglas riktat mot sig, man måste vara beredd på att folk kommer att vilja tolka det man gör. Men ibland glömmer man bort det, och hänger på stranden med sina kompisar och syns sen överallt i social media... Men om man försöker ha integritet och vill ha en clean image, då måste man vara vaksam. Jag har inget emot de som gör annorlunda. Det finns bilder på mig i bikini som jag inte tycker det är några konstigheter med – man har ju bikini på sig ibland. Vid andra tillfällen har det känts helt fel, men då har jag sagt nej. Och det har folk respekterat. Men det är just du själv som måste säga nej.

HON HAR VARIT en snabbt klättrande stjärna i några år nu. Men i år kom de stora hyllningarna. ”Det hårdaste vi har sett en kvinna åka!” ”Bland de fem bästa åkarna i världen!”. Hennes tekniska och aggressiva åkning har fått många att lyfta på ögonbrynen. Men var kommer det här ifrån?

– Jag tror att jag har min racingbakgrund att tacka för allt. Om man tävlar i alpint blir man en solid åkare. Men även från folk runtomkring, kvinnliga föregångare inom sporten och så utrustningen förstås!

Det är lätt att åka spines i Alaska med den utrustning som vi har. Men ikoner som Wendy Fisher som shreddade spines på långa spikraka skidor, det är de som är hjältarna!

HON ÄR ÖDMJUK. Lyfter andra framför sig själv.

Trots att hon åker hårdare än de allra flesta – det antal åkare i världen som skulle klara av att leverera hennes sekvens i Paradise Waits är lätträknat, oavsett kön.

– Jag tror att det mesta handlar om det mentala när det gäller att ganska få kvinnor åker hårt.

Mindre om muskler och teknik. Alla är rädda när de precis har blivit avsläppta av en helikopter i Alaska.

Men det handlar om hur du hanterar din rädsla. Jag tänker att män hanterar rädsla bättre på något vis. De kanske har lättare för att stänga av? Men det är ju inte bra heller, för rädsla är ju även ett verktyg för att upptäcka verklig fara. Men det kan vara svårt att skilja på vad som är vad.

ANGEL SPINNER IVÄG och börjar prata om vad man är villig att satsa. På att hon brukar försöka föreställa sig ett värstascenario och om det ändå är okej, kan hon åka. Om hur rädsla kan förvilla – hur hon kan vara rädd på toppen, köra åket och väl nere i botten känna att, ”det var väl inte så farligt?!” Om hur dagsformen styr rädslan. Om hon är trött eller känner sig oskärpt, då kan hon backa ur.

– Men man kan ju träna sitt mod också, på livet i stort. Säga ifrån till någon, fatta svåra beslut och driva igenom dem. Och att träna andra sporter som kräver mod. För mig är mountainbike, klättring och kajak sporter som utvecklar mig.

ANGEL COLLINSON 51

52 | ALPINKULTUR

ANGEL COLLINSON 53

Se Angels del i

PARADISE WAITS här!

SOM ÅKARE VILL HON lära sig fler trick. Inga avancerade saker. Backflip, 360, Lincoln. Men hon är inte där, det är långt från hennes komfortzon, säger hon. Men hon har även som mål att integrera skidåkningen i hennes brinnande intresse för miljöfrågor.

– När jag var liten ville jag jobba med miljöpolitiska frågor, jag hade ingen tanke på att bli skidåkare på heltid egentligen. På collage pluggade jag miljöpolitik. Och nu har jag en helt unik position och kan faktiskt använda min röst till att inspirera andra.

Jag tänker att det är bättre att bli inspirerad att göra saker bättre än att vara rädd för vad som händer på planeten.

ANGEL VILL åka på expeditioner, åka skidor,

54 | ALPINKULTUR

men samtidigt hjälpa till med att samla material till forskning när hon ändå är i farten. Men hon vill även utveckla skidåkningen. Miljöfrågorna och plugget finns kvar.

– Jag vill såklart till Alaska igen till vintern, det är mitt ”bread and butter, my basics”. Men jag skulle vilja pausa lite i vinter också och träna tricks, se om det finns någon som helst möjlighet att blir bra på det. Jag vill ge det ordentligt med tid. Mer tid hemma, och fler tricks, helt enkelt.

TRICKS ELLER INTE, vi gillar Angel ändå. Skulle hon uppfinna hjulet två år i rad blir det kanske ny stor intervju 2016. Om inte så kommer vi njuta av en ny filmpart signerad världens just nu bästa kvinnliga friåkare. Inte så trist det heller.

WE BRING PEOPLE CLOSER TO NATURE Handla allt var du 채n 채r p책 haglofs.com

FOTO FREDRIK SCHENHOLM

ALPINT EKO

SNÖSÄKER

UTVECKLAR SITT KONCEPT I VINTRAS SKREV VI OM den nya boken Snösäker, som snyggt fyllde ett hål som inte bör vara tomt – en bra grundbok om lavinkunskap, på svenska. Nu har personerna bakom boken utökat sitt koncept och släppt hemsidan snösäker.se. Det är en smidig sida med tips och korta artiklar, men framför allt är den ett bibliotek med toppturer både i Sverige och Norge. Mycket är gratis, men en del nås endast via medlemskap.

SNÖSÄKER.SE

ALPINT EKO | 57

COLD TURKEY TEXT JOHAN JONSSON FOTO KARI MEDIG

01 PALANDÖKEN/ERZURUM

MINA KANADENSISKA medresenärer kallar det ”magic carpet”. Flygande matta heter det i Sverige. Eller barnlift. Oavsett – det är en vacker syn, med vackra människor i den. Glada människor, som skrattande susar ned för den lilla backen med sina snowracers, plastpulkor och olika sorters kälkar. Det är en yster blandning av pojkar i overall, flickor i rosa, kvinnor med slöja och gubbar som kiknar av skratt där de flyger fram med sina barnbarn framför sig på snöfarkosterna. På andra sidan den magiska mattan håller skidåkarna till. Där består den ystra blandningen av skidlärare som ger kapitalt felaktiga instruktioner till sina plogande elever, barn med total avsaknad av konsekvenstänk och vuxna människor som med skräckblandad för-

58 | ALPINKULTUR

tjusning försöker bemästra den näst intill platta pisten. Sedan snabbt in i kön. Upp på mattan.

Ett åk till.

VÅR FÖRSTA DAG i Turkiet borde vara en katastrof. Ok, den är en katastrof. Men desperate times call for desperate measures. Och i den rådande situationen (INGEN JÄVLA SNÖ ALLS) ignorerar vi de bruna bergen runt omkring och fokuserar på det vi har närmare oss. The Magic Carpet. Snökatastrofen är kanske ett faktum, men så även lyckan vi beskådar i barnbacken. Att ingen kommer till skada är ett smärre mirakel, eller är vi kanske bara ovana att se jeansprydda turkar shredda på sitt eget sätt?

COLD TURKEY 59

MAGISK MATTA. MAGISK STÄMNING.

60 | ALPINKULTUR

NOT YOUR AVERAGE LOCAL SHREDDER, SÅ ATT SÄGA.

COLD TURKEY 61

Palandöken

COLD TURKEY EPISOD 1 / 2

DAGEN INNAN hade vi efter en bättre mardrömsresa med sedvanligt borttappat bagage och påföljande kontakter med klåpare äntligen checkat in på ett hotell i staden Erzurum. Vi befann oss i nordöstra Turkiet, några timmar från Armenien, Georgien och Svarta Havet, några timmar till från Iran, Irak och Syrien (och 38 mil från staden Batman). Några andra västerlänningar syntes inte till. Det kändes bra. Kackerlackorna på hotellet kändes mindre bra. Men det var å andra sidan billigt.

DET ÄR SVÅRT att skriva om skidåkningen från en resa där det egentligen är den nya kulturen som påverkar en mest. Men efter att ha sladdat runt i barnbacken ett tag försöker vi ändå bege oss utanför pisterna. Leta efter platser där den hårda vinden drivit in snö. Det dröjer dock inte länge innan en beväpnad patrullör dyker upp och är oroad för vår säkerhet. Vi försöker förklara att vi har ganska bra koll på skidåkning och väder, men är väldigt rädda för vapen. Han viker sig inte en tum, drar en random historia om någon som körde ihjäl sig på skoter här om dagen, gestikulerar, blir arg, skriver in någonting i Google Translate på sin telefon och håller fram den för filmaren Jason Mannings. “BUT THE STORM WILL INTENSIFY!” Vi blir eskorterade av berget.

62 | ALPINKULTUR

COLD TURKEY 63

64 | ALPINKULTUR

TAXIFÖRHANDLING. COLD TURKEY 65

66 | ALPINKULTUR

STORMEN TILLTOG, precis som vi blivit lovade, och dagen efter känns det lite mindre bittert att återigen misslyckas med morgonens kaffejakt (det där med “Turkish coffee” är tydligen mer en myt än förekommande i realiteten).

Uppe på berget blir vi dock en smula modfällda då liften visar sig stå still. Men turbindningar och stighudar är till för att användas, och med nedskruvade förväntningar blir lyckan helt plötsligt total över att äntligen få köra lite puder. Området vi traskar runt i är litet, några svängar här och där, men det är kul! Och det är ju det som räknas. Dessutom ser vi fantastisk potential i det vidsträckta området man når från toppen av skidområdet.

NÄR LIFTEN ÖPPNAR den sista timmen bränner vi runt och slashar vinddrivor och tittar på folk . Och det är minst lika kul. Både klädsel och utrustning är väldigt långt ifrån vad vi är vana att se längre västerut. Laddet känner jag dock igen! För precis likt hemkommande säsongare med obotlig hybris under kvaldagen på NM, är det full jävla satsning från många av åkarna i Palandökens liftsystem. En brädåkare vi lägger märke till upprepar samma sak varje åk: en straightline nedför en lång brant för att

sedan tokskrota när backen svänger en bit ner.

Jag ser det hända tre gånger, och liknar nog en karikatyr där jag skakar på huvudet och bokstavligen talat tappar hakan i bröstet över vansinnet.

ERZURUM SKA tydligen vara någon form av muslimsk högborg, långt ifrån det moderna och sekulariserade Turkiet. Som turist märker man som vanligt ingen direkt skillnad. Folk är folk.

Någon är sur för att vi tjatar om kaffe, någon bjuder på lite extra frukt vid lunchköpet, någon berättar om den bästa restaurangen och någon tipsar om sin morbror som har billigaste taxin upp till berget. Någonting som dock är avsevärt mycket svårare än i väst, är att på teckenspråk (väldigt få pratar någon engelska alls) förklara “vegan” och “laktosintolerant”. Jason och fotografen Kari Medig har förmodligen sin sämsta matvecka någonsin och har nog aldrig varit närmare att få skörbjugg.

VI HÅLLER UT ett par dagar till, men förhållandena är förmodligen de sämsta vi någonsin sett. Vi packar ihop för avfärd norrut, mot Svarta Havet, vildmarken och större berg.

COLD TURKEY 67

68 | ALPINKULTUR

COLD TURKEY 69

02 OLGUNLAR

PÅ UD:s HEMSIDA, angående att färdas med bil i Turkiet: Trafikkulturen är annorlunda jämfört med Sverige och körkortskraven är lägre. Hastigheterna är ofta höga, marginalerna små. Stor försiktighet rekommenderas och körning i mörker på landsbygden bör undvikas.

MEN ISMAIL BAYRAM, som rattar pickupen norrut, gör det med den äran. Vi är på väg byn Olgunlar, där hans familj öppnat sitt lilla pensionat bara för oss. På vägen fascineras vi av Ismails gästvänlighet, där han enligt muslimsk tradition (tror vi) bjuder på maten och allting annat den första dagen. För så gör man.

EFTER NÅGRA TIMMAR på småvägar går vi över till grusvägar, sedan rena offroadkörningen. Snökedjor på. Stanna för att baxa stenblock och skotta laviner av vägen. Lite nervöst. Ganska spännande. Tre timmar från närmsta asfaltsfläck kommer vi fram. Tyst och lugnt. Väldigt gästvänligt märker vi också snabbt.

ATT KOMMA TILL nya platser är alltid kul, speciellt när de ligger i ett land man aldrig tidigare åkt skidor i. Och när vi börjar traska uppåt i bergen dagen efter ankomst är det god stämning i gruppen. Ett tag i alla fall. Det är någonting med snön som inte känns bra. Det har inte snöat på länge, och varit kallt. Vi rotar lite i snölagren, men bestämmer oss för att gå vidare.

Det känns ok, men inte hundra.

70 | ALPINKULTUR

BOSSARNAS BOSS, ISMAIL BAYRAM.

COLD TURKEY 71

72 | ALPINKULTUR

COLD TURKEY 73

74 | ALPINKULTUR

EFTER NÅGRA HUNDRA fallhöjdsmeter ser vi ett område där snön verkar ha blåst in på ett bra sätt, och vi skinnar laps där så länge som vi hinner innan solen sjunker för lågt för att orka in. Allt känns bättre. Det är nog ingen fara ändå. Det går bra.

I SOLNEDGÅNGEN går vi vidare för att ta några svängar i det bästa ljuset. Det känns bra när vi tittar på solen, men fel under fötterna.

Vi håller avståndet och dividerar med varandra.

Trycker ner stavhandtagen i snön igen och igen.

Det är lite upp-och-ner-snö. Egentligen vet vi att vi inte ska gå vidare. Alla i gruppen vet det.

Sen tittar på vi på backdropen. Vacker. Tittar på solnedgången. Vacker. Så tar Kari ett steg till.

Ett för mycket. WHOF! DET MÄNSKLIGA PSYKET är väldigt intressant, och även om man inte är utbildad psykolog är det lätt att roas, och förfasas, över vilka mekanismer som styr våra val. För oss “extremsportare” handlar det ofta om risk kontra belöning. Vi vet alla att det vi pysslar med inte är riskfritt, samtidigt vill ju ingen skada sig, och speciellt inte dö. I många fall finns det knappt någon belöning, för att det är flatljus och dålig snö och det ändå varken blir rolig åkning eller bra bilder, och då är det inte många som tar några risker alls. Men den där gränsen är flytande, och ibland vet man att det ligger en väldigt bra bild eller ett otroligt puderåk i potten, och då är det helt plötsligt rimligt att ta lite risker.

Men frågan “Var går gränsen?” går inte att besvara. Dels för att det inte finns någon gräns, dels för att olika människor har olika riskacceptans. Men frågorna måste ändå fortsätta ställas, så att man kan diskutera dem och vända och vrida på det.

COLD TURKEY 75

Olgunlar

COLD TURKEY EPISOD 2 / 2 PUBLICERAS 4 DECEMBER

DET ÄR VIKTIGT att försöka hålla på sina principer. Det finns många. “Använd all säkerhetsutrustning men åk som att du inte hade någon. Skulle du droppa in på det här åket om du inte hade lavinsändare på dig?” Egentligen borde liknande statements vara mantran man lever efter, men i verkliga livet ställer solnedgångar ibland till det…

ATT VETA HUR man reagerar i en lavinsituation går inte att förutspå. Man läser sina böcker och tränar med sändaren och lär sig hur man gräver snabbast. Men det är inte på riktigt. På riktigt är när man hör sin vän skrika “NOOOO!!!” och försvinna en kilometer ner för en bergssida i ett inferno av snöflak. På riktigt är när man frestas att ta hoppa över sondningen för att man tycker sig höra var ens vän håller på att dö.

76 | ALPINKULTUR

EN TIMME SENARE sitter vi alla tre framför familjen Bayrams vedspis och har svårt att få fram några ord. Kari tackar mig och Jason då och då. Så mycket mer säger vi inte. Vi är chockade, men jag är också glad att jag fungerade. Att jag gjorde det jag skulle och att det gick snabbt.

Att Kari var blå i ansiktet och medvetslös, men fortfarande andades när jag fick fram honom.

Glad att hans enda skada är ett ordentligt jack i örat från någon som med full kraft hackat en spade i huvudet på honom...

KOMMANDE 24 TIMMAR blir väldigt märkliga. Kari börjar känna att allt inte står rätt till i huvudet och vi beger oss mot civilisationen. Tre timmar offroad till ett litet sjukhus i Yusufeli, där Ismail styr upp så att den enda läkaren som kan engelska blir inringd. Nålstick i fötterna och ficklampsundersökning skickar oss

COLD TURKEY 77

vidare på ett sällan skådat sjuktransportsrally till närmsta stad Artvin, tolv mil bort. Åksjuka.

Teckenspråk. Skiktröntgendiagnos på turkiska.

Hotell. Minibuss utan säten tillbaka och sedan sista biten med Ismael upp till Olgunlar igen.

Kari är ok, och vi har förmodligen aldrig blivit så väl behandlade som under det här turkiska dygnet. Den mest hårdnackade islamofob hade mjuknat i kontakten med de människor som tar hand om oss.

UNDER DAGARNA SOM följer åker vi – såklart – inte långt från pensionatet. Vi leker runt i snödrivorna nära byn och bygger småhopp från hustak. Umgås en del med de bofasta (fyra

78 | ALPINKULTUR

stycken). Det är Ismails två farbröder och deras fruar, Fatima och Fatima. De behandlar oss väl, men tycker vi är heeelt från vettet när vi droppar ett hustak. Vi tycker om dem.

LAVINEN LIGGER som en blöt filt över allt vi gör, och det känns ganska skönt när Ismail kör oss till flyget i Erzurum. Inte för att vi inte vill vara kvar i Olgunlar – all terräng i området var supercool – utan mer för att allt som har med snö att göra har en fadd eftersmak som inte går bort. Inte ens Istanbuls otroliga myller kan framkalla en klatschig slutkläm på det här reportaget.

Gränslös skidåkning.

RIKSGRANSEN.SE

R

I,

RONO SK K ID PASS &

FR

LOG

2020

OST

FRÅN

UK

S

DPAKET I K

ATOMIC BACKLAND CARBON

KÖP PJÄXORNA HÄR

80 | ALPINKULTUR

ARMADA METALLICA x JJ 2.0

KÖP SKIDORNA HÄR

ALPINKULTUR | 81

82 | ALPINKULTUR

ALPINT EKO

KÖP BOKEN HÄR

TILL FJÄLLENS ÄNDE ALPINKULTURS favoritgöteborgare följer upp förra höstens hyllade dokumentärfilm med en bok om sitt äventyr. För er som missade det klämde levnadskonstnären och livsnjutaren Nicklas Blom till med en hundspannsresa modell längre förra vintern. Under 39 dagar var han på vift, och det detta vift tog honom de 1 300 kilometrarna från Åre till Treriksröset.

BOKEN ÄR 192 sidor lång och innehåller både dagboksanteckningar från en skarp hjärna och bilder från ett skarpt öga. Perfekt julklapp till dig själv eller till vem som helst som gillar en snygg bok!

ALPINT EKO | 83

SWEET PROTECTION M’S ALPINE CREW

KÖP UNDERSTÄLLET HÄR

84 | ALPINKULTUR

TES TFAVORIT 15/16

TES TFAVORIT 15/16

RACECARVE

ALL MOUNTAIN

TES TFAVORIT 15/16

TES TFAVORIT 15/16

TOPPTUR

FREERIDE

49°21’09.9”N 154°42’14.7”E

The Lost Island

ONEKOTAN TEXT & FOTO JONAS BLUM

86 | ALPINKULTUR

Det finns äventyr, och så finns det äventyr där man har att göra med ryssar. Utan att göra någon allt för grov generalisering verkar den sistnämnda sorten ofta tillföra någon form av “extra spänningsnivå”. Matthias Mayr, Matthias Haunholder och Phil Meir blev i vintras mer än medvetna om detta. Klicka vidare för att förstå vad vi menar.

ONEKOTAN 87

– Vill ni ha ett äventyr? Åk till Onekotan.

RINAT ÄR tydlig från start. Det är ingen vanlig skidresa vi är på väg att göra.

– Ingen bor där, ingen har någonsin åkt dit för att åka skidor och vi har ingen aning om vad vi kan förvänta oss.

RINAT, EN RYSS från Petropavlovsk, är själva nyckeln in till Onekotan. Kurilöarna och Kamtjatka var militär förbudszon fram till Sovjetunionens fall 1990. Efter det får utlänningar besöka området, men bara i sällskap av en rysk medborgare. Vi fick kontakt med Rinat genom en resebyrå, och om sanningen ska fram var han den enda som var sugen på att följa med oss och utforska möjligheten att åka skidor på Onekotan.

JUST NU verkar han lite stressad. Kanske gillar han inte att vi har egna åsikter om hur vi ska planera resan. Vi ställer många frågor men får oftast bara en axelryckning till svar.

– I rysk litteratur beskrivs det här området ofta som ”världens ände”. Vi vet inte så mycket om det, säger han.

VI BÖRJAR SNART kalla Onekotan för ”The Lost Island”, den förlorade ön. För det första för att Japan förlorade ön till Ryssland under andra världskriget. Men även för att Ryssland verkar ha glömt bort den. De flesta vi möter i Petropavlovsk har aldrig hört talas om ön. Och även vi känner oss lite borttappade. Med sin placering ungefär 50 mil söder om Petropavlovsk finns det bara ett sätt att nå Onekotan – med båt. Men att hitta en båt som är villig att ta oss dit är ingen enkel uppgift, varken med Rinats eller resebyråns hjälp.

NÅGRA DAGAR SENARE står vi dock på båten Vasili Savoykos däck, den enda båt som vill försöka köra oss dit och självklart – eftersom det är den enda – tar man ut ett horribelt pris: 13 000 Euro. Enkel resa.

88 | ALPINKULTUR

INGA VÄGAR BINDER SAMMAN Kamtjatkahalvön med resten av världen. Belägen vid Avatjabukten har staden Petropavlovsk fortfarande Rysslands största flotta av atomubåtar. Fram till 1990 var Kamtjatka en militär förbudszon.

Sedan den öppnades är huvudnäringen i regionen fiske och turism kring folk som vill besöka ”vulkanvärlden”.

ONEKOTAN 89

DET HÄR ÄR FÖRSTA GÅNGEN vi träffar besättningen. Killen som står upp är en av ägarna medan kaptenen pratar i telefon i bakgrunden. De berättade strax efteråt att en trålare som var dubbelt så stor som “vår” båt hade sjunkit dagen innan. Inte det bästa sättet att börja en resa på. Men till slut var det enda vi kunde göra att sätta vår tilltro till Vasili Savoykos besättning.

90 | ALPINKULTUR

RYSSLAND

ONEKOTAN

MONGOLIET SYDKOREA

KINA

NORDKOREA

JAPAN

VI HAR EN säkerhetsgenomgång, där en ur besättningen står framför oss och berättar om flytvästar och olika säkerhetsföreskrifter medan Rinat gör sitt bästa för att översätta åt oss. Strax efteråt lossar vi ankar och påbörjar en 30 timmar lång kamp mot sjösjukan.

En förlorad ö på en ö. Från rymden ser det ut som ett vitt och blått öga mellan två hav. Vi är fulla av förväntan och kan knappt bärga oss till vi kommer fram. I fantasin utforskar vi redan ön på skidor. Vårt huvudmål är Krenizyntoppen, vulkanen som omges av sjön.

ONEKOTAN, unik och hisnande, är en del av Eldringen i Stilla Havet och ligger mellan Kamtjatka och Hokkaido. Det krävs bara en snabb titt på Google Earth för att inse Onekotans skönhet. På skärmen uppenbaras en stor vattenfylld vulkankrater, med ytterligare en vulkan i.

MEN SÅ SNART VI börjar närma oss ön slits vi ur våra dagdrömmar. Kaptenen blir superstressad och börjar skrika åt alla. Av någon anledning vill han bli av med oss, så snart han bara kan. Förvånansvärt nog visar sig besättningen vara helt talanglös på att få oss iland

torrskodda och lämnar oss dyngsura på stranden. Men så snart vi blir lämnade ensamma förändras stämningen i gruppen. Vi gjorde det! Vi är ensamma på en öde ö, och det var det här vi kom hit för. Även Rinat lugnar ner sig och verkar uppskatta den nya situationen.

Stressen från de senaste dagarna försvinner och lämnar plats för starten på ett äventyr. Vi befinner oss slutligen i vårt rätta element och kan påbörja två och en halv veckas utforskande av Onekotan. Läs resten av storyn i form av bilddagbok:

ONEKOTAN 91

92 | ALPINKULTUR

KOMMA I ORDNING PÅ BÅTEN. Medan vi lastar på oändligt med utrustning och mat försöker vi bekanta oss med den helryska besättningen. Det var svårt med kommunikationen och de flesta i besättningen funderade antagligen på om vi var riktigt kloka. Ryssar kan verka rätt kärva men är oftast väldigt generösa, vänliga och humoristiska.

ONEKOTAN 93

JAG TRODDE ALDRIG att ett 46 meter långt skepp skulle kränga så mycket i sjö som det gjorde. Så fort vi lämnade den skyddade Avatjabukten började den ofrivilliga karusellen. Under de stormiga vintermånaderna måste man ha tillstånd för att lämna bukten, vilket bara några få av de större skeppen får.

94 | ALPINKULTUR

EN GÅNG I TIDEN var Onekotan en enda stor fabrik. Man födde upp rävar, som den här, för att sälja pälsen. Tack vare att det inte finns några björnar på ön har rävarna inget att frukta, där i toppen på näringskedjan. Det kändes minst lika bra för oss som för rävarna.

ONEKOTAN 95

DEN SISTA UTRUSTNINGEN lastas från landstigningsbåten. Snart kommer den att vända om till Vasili Savoyoko i bakgrunden. Det var i det ögonblicket, när ljudet från båten sakta försvann och den tryckande tystnaden tog över som vi verkligen förstod var vi var: På en öde ö med ett brutalt klimat som enda sällskap. Skrämmande och fascinerande på samma gång.

FÖRUTOM NÅGRA RESTER AV en militärbas finns ingenting på Onekotan.

Platsen för vårt första basecamp visade sig vara ett uselt val; den första stormen krossade vårt största tält och lämnade efter sig några avbrutna tältpinnar. Buskarna vid vårt andra basecamp gav visst skydd. För det mesta var vårt ”vardagsrum” rätt fuktigt och illaluktande – men fyllt med en god stämning.

96 | ALPINKULTUR

ONEKOTAN 97

98 | ALPINKULTUR

The Lost Island

ONEKOTAN KÖP FILMEN HÄR

ONEKOTAN KÄNDES IBLAND som en vit öken. När vädret var dåligt var det som att vandra genom en konturlös och oändlig ödemark. Det är förståeligt att ingen bor här. Vi får något häpna veta att ainu, en ursprungsbefolkning som lever både i Ryssland och Japan, bodde på Kurilöarna redan för 8 000 år sedan. Onekotan betyder ”gammal by” på språket ainu och på ön finns lämningar från den tiden kvar än idag.

VI FÖRVÄNTADE OSS INTE den här vyn. Att se vulkanen var otroligt, men vi trodde att sjön skulle vara bottenfrusen, eller i alla fall ha ett tjockt istäcke. Isfläcken till höger på fotot var vår enda möjlighet att nå Krenizynvulkanen. I det här läget trodde vi aldrig att vi skulle klara av att nå toppen av vulkanen.

ONEKOTAN 99

ATT STÅ PÅ ISFLAK som knappt håller samman är knappast det säkraste man kan göra. För att nå vårt huvudmål, Krenizynvulkanen, var vi tvungna att ta oss över sjön. ”Isbryggan” var i slutändan vår enda möjlighet.

100 | ALPINKULTUR

ONEKOTAN 101

JAG GISSAR ATT DET ÄR uppenbart att man inte kan förvänta sig bra snöförhållanden på en liten vindpinad ö. Att lägga svängar där ingen någonsin åkt tidigare vägde dock upp snöbristen rätt bra. Mattias Mayr tar uttrycket “orört” till en ny nivå.

MATTHIAS HAUNHOLDER DROPPAR IN i calderan, vulkankratern. Med bättre snöförhållanden och enklare access skulle Onekotan vara ett paradis för ski touring. Ett unikt landskap med spektakulära vyer och fantastiska åk – helt för dig själv.

102 | ALPINKULTUR

ONEKOTAN 103

EFTER ATT VI VÄNTAT I TVÅ DAGAR på stranden gjorde ”vår” båt klart att de inte tänkte plocka upp oss genom att helt enkelt bara dra, utan någon för stranden stod en grupp på sex människor, bestörta och misströstande. Eftersom vår mat skulle ta slut inom några dagar fick vi försöka hitta på något annat sätt Vi blev väldigt lättade över att få höra ljudet från en helikopter följande dag. Jag har alltid kallat Mi-8 för flygande hus – de är helt enkelt enorma. Tack och kille från Schweiz som kör heliskiing i Petropavlovsk. Han lyckades med bedriften att fixa en helikopter och den bästa piloten han kunde hitta, installera två ex och flyga till Onekotan för att få hem oss precis innan ett tio dagar långt oväder skulle dra in. “Vill ni ha ett äventyr? Åk till Onekotan.”

104 | ALPINKULTUR

rvarning. Kvar på att ta oss från ön. h lov kände vi en xtra bränsletankar

ONEKOTAN 105

G3 ION 10 & ION 12

KÖP BINDNINGEN HÄR

106 | ALPINKULTUR

Born in the Canadian Coast Mountain wilderness, Arc’teryx is built on the principle of obsessive, precise design and production. Our in-house manufacturing and design centres allow us to evolve and build products the right way.

GUS ÄR GAY TEXT JOHAN JONSSON

Vi har våndats en smula över hur vi ska skriva om den här nyheten, och det här ämnet. Det är svårt i och med att det egentligen inte borde vara någon nyhet. Att ett manligt skidproffs gillar andra killar är inte konstigare än att han går upp och äter frukost varje morgon.

MEN. NU ÄR DET JU SÅ att vi lever och verkar i någonting som kallas för “actionsportindustrin”. Det är en industri vi till stora delar älskar, för annars kan vi lova att vi skulle pyssla med någonting annat. Det är inte arbetstiderna, lönen eller glamouren som placerat oss här, det ska gudarna veta... Men, hur är mycket vi än tycker om den, så ska gudarna också veta att det är en industri full av sexism, trångsynthet, stollar med bögskräck som kollar på lesbisk porr och annan idioti.

Den är full av raljerande jävla skitskämt som anspelar på att det är dåligt att vara

108 | ALPINKULTUR

gay. “Vilken bögig grab.” etc. Nog är vi många som någon gång slängt ur sig liknande dumheter utan att tänka sig för, men med tiden får de flesta av oss någon form av insikt om att det är dumt, och att det sårar människor. Om inte tidigare, så blev det blev väldigt tydligt den 22 oktober, då actionsportvärlden fick sin första manliga öppet homosexuella superstar.

Gus Kenworthy berättade i en intervju med ESPN att han är samma snubbe som han alltid varit, men att han inte är intresserad av tjejer.

DEN ÖVERVÄLDIGANDE majoriteten av industrin, de vettiga människorna,

gratulerade och hyllade Gus för modet och för att han äntligen kunde vara den han alltid varit, även offentligt. Och förståelsen för att det inte varit lätt, varken innan eller efter, var stor. Kul! TYVÄRR VAR DET vissa som neggade och inte tyckte att Gus förtjänade det mediala utrymmet han fick, på grund av att “alla ska behandlas lika, oavsett sexuell läggning”. I sak håller vi såklart med, men för att man ska ro iland liknande kommentarer förutsätter det ju att alla även blir behandlade lika. Så är det inte. Även om vi har ett mer tolerant samhälle idag så är vi inte “där” än. Långt ifrån.

Som symbol för de negativa tokerierna fick tyvärr snowboardlegenden Terje Håkonsen stå. En man som stått upp för många bra saker drog iväg en av tidernas klumpigaste tweets

och ringade samtidigt in exakt vad problemet handlar om. En hetlevrad diskussion följde, där människor som inte tänker speciellt långt skrev att Terje inte är homofob och att vi andra “inte fattade skämtet”. Vi vet att Terje inte är homofob, och jo, vi fattade “skämtet”, det var bara det att det vid den tidpunkten var ett riktigt, riktigt osmakligt “skämt”, och

att det är just den sortens kommentarer som Gus Kenworthy (och andra homosexuella) mått dåligt över i hela sitt liv, och gjort att han inte vågat komma ut.

Såå… Låt oss sluta “skämta” på det viset och sätta = mellan gay och dålig. Ok? DET SOM IRRITERADE många människor var att Terje inte backade.

Och det går väl att diskutera om det hade att göra med en 17 år gammal beef med Todd Richards, att Terje är för stolt för att be om ursäkt, att han på riktigt tycker man ska skämta om homosexuella på det viset, eller om det var hans kollektiva och rätt barnsliga ogillande av skidåkare som låg bakom. (Man kan kanske se honom lite som brädåkningens Valerie Solanas, där Terje väl anser att F.I.S. våldtagit snowboardvärlden och att han efter det bestämt sig för att hata allt som har med friskidåkning att göra. Men det här ju såklart bara spekulationer…) Vi hoppas att

Terje fortsätter stå upp för andra bra saker, men tycker att han är lite av en idiot då han där uppe på sin piedestal tar sig rätten att skämta om att “isn’t all skiers gay” (hej grammatik) trots att skiers who actually are gay, på riktigt, inte vill det.

OM JAG FÅR HÖRA någon prata om en bögig grab i framtiden så ser jag ingen anledning att go bananas och idiotförklara den människan. Vi är inte felfria. Men vi på Alpinkultur tycker att det är viktigt att försöka bryta mönster, och att försöka vänja sig av med att raljera över saker som sårar andra.

TILL NÄST SIST vill vi hylla andra som kommit ut, där snowboardåkaren Cheryl Maas statement i Sochi kanske är det som sticker ut mest! Och till sist uppmanar vi Gus att lägga ut fler bilder på skidåkning och färre där han flexar i bar överkropp.

GUS ÄR GAY 109

THE NEW

DYNASTAR MYTHIC ULTRALIGHT FREERIDE TOURING SKI

LÄS MER »

TES TFAVORIT 15/16

T OPPT UR ”Mixen av rätt vikt, flex, profil, skärning och känsla gör den till en succé!”

Mythic, Åka Skidor Skidtest 2016

ION 12

Nya Mythic. För första gången kombineras geometri från freeride segmentet med beprövade

kolfiberkonstruktioner från Dynastars Ski Running modeller. Ultralätt sandwichkonstruktion med paulownia wood core, carbon och light glassfiber. Lättviktsspecificerade stålkanter, belag och top sheet.

5-punktsskärning kombineras med rocker i både nos och tail för en mer balanserad och följsam åkkänsla.

SIDECUT 133 / 97 / 113 mm, SIZES 171 / 177 / 184 cm, RADIUS 17 m at 177 cm, WEIGHT 1400 g/half pair

ARC’TERYX W’S SCIMITAR JACKET

KÖP JACKAN HÄR

ALPINKULTUR | 111

ÅKARE SETH MORRISON

|

FOTO SWATCHSKIERSCUP.COM / J.BERNARD

112 | ALPINKULTUR

ALPINT EKO

VAMOS SKIERS CUP! En av skidvärldens mest prestigefyllda tävlingar har just gjort klart med en flytt söderut. Under 2016 och 2017 kommer Skiers Cup gå av stapeln i Grandvalira, Andorra.

FÖR ER SOM INTE känner till tävlingsformen är den lätt att beskriva: Europa mot Amerika! Sedan är det head-to-head för att plocka poäng för sitt lag. En dag big mountain och en dag backcountry slopestyle. För lagkaptenerna – Richard Permin för Europa och Sage Cattabriga-Alosa för Amerika – gäller det alltså att välja ut åkare som både kan hoppa och åka skidor, men med ett par specialister kanske. Bland storfräsarna som kommer delta finns bland andra Parker White, Logan Pehota, Markus Eder och Samuel Amthamatten. ÄVEN OM INGA européer vill få stryk av jänkarna, handlar tävlingen enligt grundarna Sverre Liliequist och Kaj Zackrisson om att mötas och inspireras av varandra. Precis som det ska vara!

30 januari till 4 februari går kalaset av stapeln.

ALPINT EKO | 113

NOVEMBER 2015

Av alla intäkter till detta nummer har vi valt att skänka 5% till LÄKARE UTAN GRÄNSER.

ALPINKULTUR.SE VILL DU FÅ NÄSTA NUMMER AV ALPINKULTUR DIREKT HEM I INBOXEN? MAILA REDAKTIONEN@ALPINKULTUR.SE

ALPINKULTUR C/O ALPINGARAGET AB BIRGER JARLSGATAN 127 113 56 STOCKHOLM Alpinkultur.se