URNER TRAVERSE STUGTUR I SCHWEIZ
SPANIEN SPANIEN?!
#9 JANUARI 2016
DRIVGALLERIET GALLERI MED DRIV
THE FIRST DESCENT BRANTÅKNING 2.0
SEXISMEN DAGS ATT TÄNKA OM
NR
09 JANUARI / 2016
VINTERN SOM (NÄSTAN) ALDRIG KOM
DET HAR GÅTT lite tungt den här vintern. I alla fall om man tycker om att sladda på snö, vilket vi gör. (Om sanningen ska fram vill vi egentligen inte göra någonting annat.) Men nu när både Skandinavien och Alperna äntligen får bättre förhållanden känns det till och med ännu lite skönare än vanligt, när man fått plågas lite. Som att gå hungrig länge, och sedan få en jäkla stor tallrik med spaghetti och köttfärssås att proppa i sig. Vi proppar i oss skidpepp! I DET HÄR NUMRET har vi som vanligt försökt leta rätt på de bästa skidbilderna från hela världen och inte snålat på utrymmet för dem, skrivit om resor till Spanien och Schweiz, gjort produktguider, frågat superbrantåkaren Gilles Sierro vad som egentligen är grejen med first descents, och förutom grymma bilder till allt detta har vi ett STORT galleri med driv i! Och till och med med mera på det. FÖRHOPPNINGSVIS KOMMER snön fortsätta falla på oss här i Europa, och inte bara borta i de El Niñopåverkade delarna av världen. Vi snödansar lite fånigt på våra mobila kontor och hoppas ni gör detsamma. På återseende i nästa nummer! Redaktionen
ÅKARE OSKAR ENANDER & ALEXANDER RYDÉN
|
FOTO JOHAN JONSSON
OMSLAGET ÅKARE JONAS ANDERSSON FOTO JOHAN AXELSSON PLATS ENGELBERG
Vi hade nästan spikat ett annat cover med en väldigt känd svensk fotograf, när vi fick in den här stänkaren på “Skottarn”, som jobbar som snöskottare på Ski Lodge Engelberg. Det gick liksom inte att inte göra ett cover av den! Ni kommer garanterat att få se mer av både Jonas och Johan i framtiden.
ALPINKULTUR.SE
09 JANUARI / 2016
MEDARBETARE JOHAN AXELSSON DAVID CARLIER MATTIAS FREDRIKSSON BÅRD BASBERG BLAKE JORGENSON CHRISTIAN PONDELLA GRANT GUNDERSON HANK DE VRE WILL WISSMAN TED ENDO ANDERS BERGSTRÖM SHAY WILLIAMS ANTHONY BONELLO
CHEFREDAKTÖR Johan Jonsson
AD / LAYOUT Aron Östman
REDAKTÖR Elisabet Aagård
KIMPKML Grim Båtelson
JOHAN@ALPINKULTUR.SE
ARON@ALPINKULTUR.SE
REDAKTIONEN@ALPINKULTUR.SE
GRIM@ALPINKULTUR.SE
09 JANUARI / 2016
INNEHÅLL FOTO JOHAN JONSSON
8 // THE FIRST DESCENT 18// ART FOR HUMANITY 22 // SPANIEN 43 // DRIVGALLERIET 70 // SEXISMEN 80 // URNER TRAVERSE 101 // NYA LAVINKURSER
6 | ALPINKULTUR
INNEHEHÅLLSFÖRTECKNING | 7 ÅKARE HENRIK WINDSTEDT
|
PLATS ENGELBERG
Gilles Sierro
THE FIRST DESCENT TEXT ELISABET AAGÅRD FOTO DAVID CARLIER
Att vara först med att åka en linje är bara några få förunnat. Bara att hitta en oåkt linje är lite av ett hustle, i alla fall i Europa. Och när man väl gjort det är linjen ofta så exponerad att ett åk skulle lämna en brun sicksacklinje efter de allra flesta. Vi på AK är lite fascinerade av det här, och undrar vad det är som lockar så mycket med att hitta nya åk, istället för att bara åka åk man vet är sköna och säkra. Så vi lät en av de first descentfrälsta komma till tals. En som inte lämnar några bruna spår efter sig. Varsågoda, skidövermänniskan Gilles Sierros egna ord:
FIRST DESCENTS ÄR det närmaste en skidåkare kan komma upptäcksresande. Så kan jag förklara det. Att först hitta linjen, att vara på en plats där ingen tidigare varit och framför allt: komma underfund med om det överhuvudtaget är möjligt. Och så måste du konfronteras med dina egna beslut – som måste vara rätt beslut. JAG BÖRJADE bocka av allt mer tekniska och exponerade åk för ungefär tio år sedan. Jag har åkt skidor sedan jag var två år, och ärligt talat så känns det svårare och svårare för mig att hitta utmanande åkning i en skidort eller genom van-
8 | ALPINKULTUR
ligt toppturande. Att vara i bergen – ofta ensam – fatta egna beslut, hantera utfallet av dem, av hur exponerat det är, kalkylera risker... allt det där representerar den ulitmata friheten för mig, och det är väldigt beroendeframkallande. ATT HITTA EN first descent är ganska lätt egentligen. Men att hitta ett stort och “tydligt” åk som aldrigt åkts är en annan sak. De flesta stora face i alperna är redan åkta. Men det finns fantastiska berg, många gånger oåkta, över hela världen.
THE FIRST DESCENT | 9
10 | ALPINKULTUR
THE FIRST DESCENT | 11
INNAN MAN claimar en first descent måste man vara säker på att ingen annan har åkt den, annars ska man ligga lågt. Och för att ett åk ska räknas som en first descent får man inte bli droppad av en helikopter till exempel. Men det kan även vara så att om den absolut första descenten gjordes genom nedfirning, så kan jag ändå claima den om jag har gjort den rätt, utan några firningar alltså. MAN MÅSTE HA tålamod. Observera linjen, så länge som det behövs. Vänta ut förutsättningarna. Jag väntade i åtta år på ett fyra dagar långt väderuppehåll inför en av mina första first descents. Och så måste man åka av rätt anledning – för linjens skull och för ens egen. Det är en enmanssak. Åk inte för dina vänners skull eller på grund av kompistrycket. DET ÄR SVÅRT att säga hur många vi är i first descentvärlden. Men jag skulle tro att vi kanske är 2-3 stycken i varje stort massiv i Europa, som Valais, Chamonix, Dolomiterna eller Aostadalen. Några personer är historiska i Europa – Vallanceant, Boivin, Baud, de Benedetti, Anzevui, Saudan, Holzer, Tardivel. De var pionjärer och har åkt riktigt gnarly linjer på rätt basic utrustning. Men den som i dagsläget inspirerar mig mest är Coombs, även Anzevui och de Benedetti. I DAGSLÄGET HAR jag gjort sju “riktiga” first descents, men bara tre är värda att prata om egentligen, och de som jag är mest stolt över är två, av lite olika anledningar. ”Swiss Fall Line” på Dent Blanche är en av de mest tekniska och exponerade linjer som jag haft förmånen att få öppna. Det som gjorde det extra speciellt var att få dela upplevelsen med två nära vänner, Yannick Pralong och Olivier Roduit. Det var en perfekt dag. Nordsidan på Blanche de Perroc var också ett speciellt åk eftersom det tog mig tre försök att genomföra det och jag tvingades konfronteras med och komma över min rädsla efter att jag bailat ur vid två tillfällen. Men när det väl skedde var förutsättningarna perfekta och det kändes mycket lättare än jag trott innan. FRAMÖVER ÄR det inte direkt någon hemlighet att jag skulle vilja köra nordsidan på Dent Blanche. När det är gjort har jag åkt alla fyra sidorna på berget. Såklart finns det flera andra linjer jag kollar på, men ”patience is the name of the game”.
12 | ALPINKULTUR
THE FIRST DESCENT | 13
14 | ALPINKULTUR
THE FIRST DESCENT | 15
1. HESTRA MERINO WOOL LINER 2. OAKLEY FLIGHT DECK 3. ALPINGARAGET SKI STRAPS 4. ARC’TERYX RHO LTW NECK GAITER 5. MAMMUT ALUGATOR TWIST 6. G3 ALPINIST MOMIX SKINS 7. BLACK DIAMOND QUICKDRAW CARBON PROBE 8. ARVA FIRST AID KIT 9. ARC’TERYX W’S CERIUM SL JKT 10. MAMMUT PULSE BARRYVOX 11. SNÖSÄKER LAVINKUNSKAP 12. GORILLA TAPE TO-GO 13. SNOLI ARKANSAS-BRYNE 14. BLACK DIAMOND PILOT 11
KÖP PRODUKTERNA HÄR
16 | ALPINKULTUR
GRIMNIR
Legendary rider. Legendary performance.
The Grimnir is Terje Haakonsen’s Pro Model helmet. It is the most advanced freeride helmet on the market - a pre-preg carbon fiber beast, tested and certified for selected POV cameras.
www.sweetprotection.com
ALPINT EKO
Fina fotografer HJÄLPER TILL I KRISEN VI SKIDÅKARE BLIR extra glada och stolta när fotografer som Mattias Fredriksson, Gösta Fries, Nicklas Blom, Anette Andersson och Jonas Kullman donerar till välgörande ändamål. Vill du köpa en grym bild att sätta på väggen och samtidigt göra en god sak är det bara att skynda sig till artforhumanity.tictail.com! ART FOR HUMANITY är ett initiativ från nonprofitorganisationen We Are (www.weare.live). Kort beskrivet så har en bunt med väldigt duktiga fotografer donerat en eller ett par bilder var. Och varje print finns bara i ett exemplar! Pengarna går oavkortat till We Ares arbete för människor som just nu flyr krig och annan terror. Tipp topp tummen opp från oss på AK!
KLICKA HÄR
18 | ALPINKULTUR
ALPINT EKO | 19 ÅKARE LARS-ÅKE KRANTZ
|
FOTO MATTIAS FREDRIKSSON
|
KÖPARE OKÄND
TES TFAVORIT 15/16
TES TFAVORIT 15/16
RACECARVE
ALL MOUNTAIN
TES TFAVORIT 15/16
TES TFAVORIT 15/16
TOPPTUR
FREERIDE
Born in the Canadian Coast Mountain wilderness, Arc’teryx is built on the principle of obsessive, precise design and production. Our in-house manufacturing and design centres allow us to evolve and build products the right way.
ÅKARE JOHAN JONSSON
22 | ALPINKULTUR
VIVA ESPAÑA!
!
Sugen på skidresa, men inte på Grand Montets puckel-mayhem och Pub Mont Forts bratsfylla? Om du även är sugen på glada människor, bra mat och rolig åkning så har vi svaret på vart du ska här nedan. TEXT JOHAN JONSSON FOTO BÅRD BASBERG
– Hello! Finally you are here! I’m so glad to see you! DET ÄR NÅGONTING speciellt med sydeuropéer. Precis likt amerikaner är de alltid väldigt glada att se en, men skillnaden är ofta att de menar det, på riktigt. Tito Cuadras är inget undantag, utan snarare en… perfekt spanjor. Vänlig, härlig, och glad att se oss, på riktigt. Inga problem. Ingen friktion. Allt går lätt. Fan, härligt att vara i Spanien alltså. GENOM NÅGON form av gemensamma viljor och vänner och ett sug efter att utforska en annan del av Europa har vi planerat en trip till Spanska Val d’Aran istället för ännu några veckor med sura fransmän eller regelgalna
schweizare. På Barcelonas flygplats känns dock allt lite… somrigt, och någon muttrar att vi glömde badshortsen. KNAPPT FYRA TIMMARS bilfärd i spanskt tempo senare, där lugna diskussioner om kultur och skidåkning mixats med väldigt livliga dito där FC Barcelonas relation till Real Madrid avhandlats, har vi glömt solen vid havet. Middag, öl, vin, livliga samtal, efterrätt vid midnatt. Skandinaverna faller utmattade till sömns utan en minuts skidåkning i benen. SKIDORTEN VI vaknar upp på heter Baqueira Beret, ligger i dalen Val d’Aran i norra Spanien och är en del av Pyrenéerna. Området är lite speciellt eftersom det var relativt avskuret från
SPANIEN | 23
ÅKARE ASBJØRN EGGEBØ NÆSS
ÅKARE JOAQUIN VENA
24 | ALPINKULTUR
KÖTTMÄSTARE PER JONSSON
omvärlden fram till 1948, då den drygt fem kilometer långa Vielhatunneln länkade samma dalen med resten av Spanien på ett smidigare sätt. Våra förväntningar är inte jättehöga när vi åker upp mot liftarna.
säga. De låga förväntningarna har vi sedan flera hundra fallhöjdsmeter glömt bort då vi än en gång låtsas av vi är Kelly Slater och gör en illa härmad skidåkarversion av en cutback. Igen. Och igen. Spanien alltså!
MED FÖRVÄNTNINGARNA uppskruvade tar vi oss upp på andra sidan dalen, till Tuc deth Dossau, lite drygt 2 500 meter över havet. Men hjälp av en kort knapplift och några minuters hajkande står vi så på toppen av vad som ser ut att vara ett riktigt episkt skogsåk. Vi tittar oss omkring för att leta efter haken. Spanien och superfet skogsåkning? Men vi hittar ingen hake, så när vår guide Lionel säger att lunchen väntar i botten på åket skrattar vi till lite fånigt och glider iväg mot den första gatan i skogen istället.
– It’s not so small? – No. Why? Did you think that?
LITE FÖRVÅNADE frågar vi ut Tito om de olika delarna av skidsystemet vi har framför oss. Det ser inte ut som det lite pluttiga berg vi hade tänkt oss, utan snarare som en normal, eller till och med stor, ort i Alperna. Vi börjar dock dagen på den ”lilla” sidan och tar liften upp till Tuc de Costarjàs för några uppvärmningsåk. Terrängen innebär ingen fara för livet, utan är istället en blandning av perfekt puderfyllda raviner och små features att slasha sönder, eller hoppa över. Mellow pow at its best, så att
LUNCH I SPANIEN är inte riktigt som lunch i de norra delarna av Europa, speciellt inte på
SPANIEN | 25
26 | ALPINKULTUR
SPANIEN | 27 ÅKARE ASBJØRN EGGEBØ NÆSS
supertrevliga Refugio Montgarri. Det är svårt att avgöra om man ska älska eller hata det. Klart är i alla fall att det inte blir speciellt lätt att fortsätta skiddagen efter en bättre trerätterslunch där sopporna, patéerna och köttet (grillat i typ 15 sekunder) ackompanjerats fint av spanskt vin och en liten stänkare på slutet (”för matsmältningen”). Vi visar dock att vi vikingar pallar trycket och beger oss, lite extra ”glada”, tillbaka mot skidsystemet för ett par lugna åk innan liftarna stänger. DET ÄR SVÅRT att inte älska Spanien. Visst kan en gubbig svensk muttra lite över den ”tidiga” middagen som startar vid tio, men på något vis så är det alltid fördelarna som överväger nackdelarna. Val d’Aran är en otrolig plats, och ju mer vi får höra från Tito och hans lokala vänner desto mer intresserade blir vi. NÄSTA DAG åker vi med guide och det känns som vanligt bra. Skandinaver har ibland en lite konstig inställning, där vissa verkar tro att det bara är ”de som inte kan på riktigt” som åker med guide. Så är det absolut inte. En bra bergsguide kan lära alla någonting, dessutom är lokalkännedom a och o både när man vill hitta bra åkning och röra sig säkert i bergen. David Sanabria klarar jobbet med bravur och är dessutom en riktigt stark skidåkare. VID SLUTET AV dagen har vi i stort sett bara rört oss i terräng vi aldrig hittat utan Davids hjälp. Snön är varierande men på många platser är det bra puder, och terrängen är riktigt jäkla skoj! Det avslutande åket når vi med fem minuters hajk från toppen av Tuc de Costarjàs och är det bästa hittills. Det startar med en av många couloirer i området och fortsätter ner genom en lång och riktigt rolig skog. Sista svängen tas i en kohage i byn Bagergue, där Tito självklart står och väntar på oss och trugar att vi väl måste ha en öl! Ok då. En.
28 | ALPINKULTUR
SPANIEN | 29
DE SENASTE ÅRENS växande touringtrend har inte gått spanjorerna förbi och i området finns det gott om både mindre och större turer. Nästa dag siktar vi in oss på de lite större och kör mot nationalparken med det härliga namnet Aigüestortes i Estany de Sant Maurici för en heldag i svettens tecken. PÅ VÄGEN IN mot klättringen går vi längs en liten å och förbi pittoreska stugor där bekanta till guiderna David och Lionel bor. Kari Gomez Augestad från spanska Gore-Tex följer med och är nästan provocerande snabb för att vara en kontorsarbetare. Men trevligt har vi det! Och vi lyckas förhandla oss till några korta ”teståk” på vägen, fastän det verkliga målet är längre upp. DET ÄR TREVLIGT att röra sig i en nationalpark. Heliskiing är väl fint på sitt sätt, men de dagar man har hudarna på är det skönt att veta att det inte kommer några skotrar eller helikoptrar i närheten. Det är lugnt och fridfullt. David berättar om de olika stugorna i parken, som man kan bo i och länka samman till en längre tur om man vill vara ute flera dagar. Jag blundar lite, njuter av tystnaden och tänker att det nog inte vore så dumt. När några större åk vi inte kommer att göra idag pekas ut, känns det som en ännu bättre idé att tillbringa mer tid här. DEN SISTA BITEN mot toppen känns inte det minsta tung, för allt vi ser omkring oss verkar hur kul som helst att åka. Valet faller på några rännor på skuggsidan. Det innebär en liten hajk extra, men det ser för bra ut för att låta bli. Efter en stark klunsning av Asbjørn och den lokala hjälten Joaquin Vena får jag och Per Jonsson titta på när de lägger förstaspåren. Men vi är inte långt efter och i botten blir det high fivefestival och många skratt. När vi tittar tillbaka uppåt ser vi att området skulle tåla en hel dags episkt minigolfshreddande utan att behöva åka samma åk två gånger. Vi hudar på och rör oss nöjda tillbaka.
30 | ALPINKULTUR
SPANIEN | 31 ÅKARE JOHAN JONSSON & JOAQUIN VENA
ÅKARE ASBJØRN EGGEBØ NÆSS
32 | ALPINKULTUR
SPANIEN | 33
FOTO JOHAN JONSSON
– Water? Water is not good for you. It’s only good during the day. Now you drink wine! TITOS VÄN Xavi Ubeira vet precis vad det är vi behöver dricka till maten på Taberna Eth Bot i byn Salardu, några kilometer från Baqueira. Vi sippar på vinet, men fyller på med mer vatten. ”Ein glas ist ok” (som Schweizarna brukade säga om alkohol och bilkörning), och det är inte värt att bränna skiddagar på bakfylla. När Xavi, Tito och Kari dessutom verkar övertygade om att vi bör ta oss en titt på vad områdets heliskiing har att erbjuda så blir vinklunkarna ännu mindre. Ingen av oss är 18 år och skottsäker längre. OM VI VARIT imponerade av terrängen tidigare så blir vi inte mindre impade nu. Visst har vi ”fuskat” oss ut i bergen med hjälp av heli, men samtidigt märks det verkligen att det inte är några spanska låtsasberg, utan spanska kick-assberg där det inte skulle vara några problem alls
34 | ALPINKULTUR
att spela in en skidfilm bara förhållandena är de rätta. Enligt våra spanska vänner kunde det vara bättre, men vi har under de åk vi gör ingenting att klaga på när vi omväxlande kör supersmala rännor, stora fält och branta filmlinjer. Igen: Spanien alltså! PÅ VÄGEN TILL flygplatsen försöker jag tänka realistiskt på saker och ting. Var det verkligen så bra? Jag behöver inte fundera allt för länge innan jag konstaterar att paketet Skidresa till Spanien är ett jäkligt bra paket! ”Det är inte Chamonix” är lätt att kasta ur sig, men inget annat är Chamonix. Baqueira Beret är bra, inte bara bra för att vara Spanien. Det var första resan hit, men förhoppningsvis inte den sista! (Att resten av gänget stannade en dag extra och fick en meter snö på den dagen väljer jag att inte kommentera.)
SPANIEN | 35 ÅKARE PER JONSSON
KORT FAKTA Spanien
RESA: Flyg till Barcelona (30 mil från BB) eller Toulouse, Frankrike (20 mil från BB) är både relativt enkelt och billigt. Man måste inte ha hyrbil, men det underlättar. Till Baqueiras större grannby Vielha går det direktbuss från Barcelona. BO: Booking.com eller Hotels.com ger oftast bäst priser. SKIDORTEN: Baqueira Beret har egentligen allt man kan önska sig. Terrängen påminner bitvis om åkningen runt Lake Tahoe i USA, med mycket korta, skogiga åk. Men det finns även större åk, både rakt av liften och med hjälp av korta hiker. Flera av åken är upp mot 1 000 fallhöjdsmeter, men mer än så får man inte från topparna i systemet som är på drygt 2 500 meter över havet. När det är bäst att åka hit varierar såklart från år till år, men eftersom det är en bit längre söderut än alperna blir det naturligt att söka sig hit i januari och februari. Men tänk ”cerveza och slask” så förstår du att det även finns en vacker vår i Spanien! GUIDE: info@kabimountainguides.com, info@guidevaldaran.com HELISKI: heliskivaldaran.com eller någon av ovanstående guidefirmor. PENGAR: Priserna är lite lägre än de billiga alpländerna och ganska mycket billigare än till exempel Schweiz och Norge. Men det är inte Rumänien. DOWNDAYS: Drick gott vin och ät god mat! Känner du för att vara utomhus finns längdspår vid skidorten eller skotrar att hyra hos montgarri.com ÖVRIG INFO: visitvaldaran.com, baqueira.es
36 | ALPINKULTUR
FOTO JOHAN JONSSON
| ÅKARE JOAQUIN VENA
WE CREATE THE FUTURE OF ALL MOUNTAIN FREERIDE LIGHTWEIGHT TECHNOLOGY FOR COMMITTED FREERIDERS. HANDCRAFTED IN STRAUBING/GERMANY.
100EIGHT ES
KI
FR
E
TOUGH BOX CONSTRUCTION
FULL
ROCKER
E
100EIGHT PINK
FULL ROCKER
KI
FULL
ROCKER
90EIGHT E
VÖLKL
ES
FR
MULTI LAYER WOODCORE
SIDEWALL
ES
KI
FR
NEW
VOELKL.COM
TIP&TAIL
ROCKER
SPANIEN | 37
38 | ALPINKULTUR
Prylar
1. ARC’TERYX W’S STINGRAY PNT 2. ELEVENATE M’S CREBLET PNT 3. NAJO SKI DOT 4. SHRED AMAZIFY 5. DALBELLO KR KRYZMA LS I.D. 6. SALOMON MTN EXPLORE 7. HAGLÖFS M’S VASSI JKT 8. HAGLÖFS M’S POW HOOD 9. DRAGON NFX 2 10. DOUCHEBAGS THE LITTLE BASTARD 60 11. ARC’TERYX W’S ATOM LT HOODY 12. GIRO DISCORD 13. HOUDINI ENDURE SHORTS
KÖP PRODUKTERNA HÄR
PRYLAR | 39
ALPINT EKO
NY TOPPTURSBOK FRÅN NORRA SVERIGE OCH NORGE MIKAEL af EKENSTAM VAR en av hjältarna i de tidiga Free Radicalsfilmerna och var med och skapade den svenska friåkningsscenen så som vi idag känner den. Nu för tiden bor han i Narvik och håller fortfarande till utanför pisterna, men numera oftast med lättare utrustning på fötterna. Under sina många turer har han samlat material och skrivit flera böcker om området runt sitt hem. Den senaste heter Toppturer Rundt Narvik och finns nu att köpa bland annat på hojdmeter.se.
KÖP BOKEN HÄR
40 | ALPINKULTUR
ALPINT EKO | 41 ÅKARE JANNE TJÄRNSTRÖM
|
FOTO MATTIAS FREDRIKSSON
Gränslös skidåkning. RIKSGRANSEN.SE
R
I,
RONO SK K ID PASS &
FR
LOG
2020
OST
FRÅN
UK
S
DPAKET I K
DRIVGALLERIET Vi bad några av våra favoritfotografer världen över att skicka lite bilder med driv i! Svårare än så var det inte att ro ihop det här galleriet. Vänd blad och håll i hatten!
FOTO BLAKE JORGENSON | CHRISTIAN PONDELLA | GRANT GUNDERSON | HANK DE VRE | WILL WISSMAN
DRIVGALLERIET | 43
44 |
ÅKARE MICHELLE PARKER
|
FOTO BLAKE JORGENSON
DRIVGALLERIET | 45
46 |
ÅKARE ELYSE SAUGSTAD
|
FOTO GRANT GUNDERSON
DRIVGALLERIET | 47
48 |
ÅKARE JACKIE PAASO
|
FOTO CHRISTIAN PONDELLA
ÅKARE ANGELIE VANLAANEN
|
FOTO GRANT GUNDERSON | 49
50 |
ÅKARE MICHELLE PARKER
|
FOTO WILL WISSMAN
DRIVGALLERIET | 51
52 |
ÅKARE MICHELLE PARKER
|
FOTO BLAKE JORGENSON
DRIVGALLERIET | 53
54 |
ÅKARE RACHAEL BURKS
|
FOTO WILL WISSMAN
DRIVGALLERIET | 55
56 |
ÅKARE LYNSEY DYER
|
FOTO WILL WISSMAN
ÅKARE JACKIE PAASO
|
FOTO HANK DE VRE | 57
58 |
ÅKARE LEXI DUPONT
|
FOTO WILL WISSMAN
DRIVGALLERIET | 59
60 |
ÅKARE ELYSE SAUGSTAD
|
FOTO WILL WISSMAN
DRIVGALLERIET | 61
62 |
ÅKARE MICHELLE PARKER
|
FOTO WILL WISSMAN
DRIVGALLERIET | 63
64 |
ÅKARE JACQUI EDGERLY
|
FOTO WILL WISSMAN
DRIVGALLERIET | 65
1. SWIX SONIC R1 2. EXTREM OPINION 108 CARBON² 3. NORDICA LA NINA 4. K2 SHREDITOR 102 5. BLACK CROWS ATRIS BIRDIE 6. VÖLKL RTM 84 UVO 7. SALOMON MTN CARBON S3 8. DOUCHEBAGS THE DOUCHEBAG
KÖP PRODUKTERNA HÄR
66 | ALPINKULTUR
WE BRING PEOPLE CLOSER TO NATURE Handla allt var du 채n 채r p책 haglofs.com
FOTO ARCTERYX.COM
ARC’TERYX PROCLINE CARBON LITE 68 | ALPINKULTUR
ARC’TERYX VOLTAIR 30
ALPINT EKO
ARC’TERYX PÅ NYA MARKNADER Arc’teryx har alltid haft någon form av extra hög kvalitetsstämpel på sig. Vi är inte de som ska säga om den stämmer eller inte, men vi vet såpass mycket att när de nu bestämt sig för att göra lavinryggsäckar så är det intressant. Men det faktum att de även börjat producera pjäxor (!) är beyond intressant! RYGGSÄCKEN ÄR, likt Black Diamonds och POCs versioner, batteridriven. Fördelarna och nackdelarna torde vara liknande – de kan blåsas upp mer än en gång, men väger ungefär ett kilo mer än de lättare ABS-varianterna. MAN KAN ANTA att det finns både för– och nackdelar med att vara ett klädmärke som designar pjäxor. En fördel skulle kunna vara att man kommer in med helt fräscha ögon, en nackdel att man inte har nog erfarenhet. Arc’teryx är dock ägt av samma moderbolag som Salomon och Atomic, så ingen av dessa antaganden torde vara helt sanna… Pjäxan är i alla fall, inte helt oväntat, mer inriktad på skidalpinism än ren skidåkning. Den är lätt, har extra tjockt gummi i sulan och en intressant lösning där bakkappan delar på sig i gåläget. ALPINKULTUR ÄLSKAR utveckling och säger heja! Dock är vi oroade över att behöva åka med hörselskydd i framtiden efter att ha sett denna video:
ALPINT EKO | 69
SEXISMEN Vi actionsportare slår oss gärna för det moraliska bröstet, och anser oss ofta lite bättre än de “vanliga”, inskränkta sportutövarna. Men är det verkligen så? Vi bad en av de skarpare snubbarna inom industrin, Ted Endo, att ta sig an sexismen – ett ämne som inte sällan får känslorna i svallning. Ted kommer från surfvärlden, som i många avseenden är långt mycket sämre än skidvärlden, men han har här försökt applicera ruttenheten på “vår” värld. Glöm inte att läsa efterordet!
TEXT TED ENDO ILLUSTRATION ANDERS BERGSTRÖM
ÅR 2015 SKULLE det vara svårt att säga att ”skidåkare är sexister” (eller surfare eller snowboardåkare eller vad som helst), men om vi tittar på hur sporterna marknadsförs, och till stora delar är uppbygga, är det väldigt lätt att säga att: Skidindustrin är också sexistisk. JAG UPPREPAR: Actionsportindustrin förminskar och underskattar konsekvent kvinnor genom att porträttera dem först och främst som sexobjekt, i andra hand som atleter. Och det värsta är att industrin gör det med kvinnornas godkännande. DET JAG JUST skrev gör förmodligen många kvinnor jäkligt arga – och bör även göra det. Faktum är att sexismen börjar och slutar med män, eftersom det är män som vinner mest på den. Men en annan sida av sexismen – och förvisso av alla former av förtryck – är fångat i det berömda citatet från den grymme Frederick Douglas som säger att ”Power concedes nothing without a demand.”
70 | ALPINKULTUR
MED EN DEL viktiga undantag, har kvinnor generellt inom actionsporten inte gått ihop och krävt det som borde vara deras självklara rätt. De har istället svarat på männens taskiga inställning genom att anpassa sig. De har accepterat strikta uppdelningar mellan könen i tävlingssammanhang, trots att det finns väldigt lite logik bakom dem. De har också accepterat sämre lön och sämre tävlingsförhållanden. Det har till och med köpt resonemanget att de aldrig kommer att bli lika bra som sina manliga motsvarigheter, trots att vad som betraktas som en ”bra” skidåkare enbart baseras på en rad subjektiva kriterier som hittats på av – män. Dessutom dras i många fall ett likhetstecken mellan “bra” och “maskulint”. KVINNORNAS mest kontroversiella anpassning till den här plågsamt tvingande status quon har att göra med sex. Sport och sex har aldrig separerats fullt ut, men marknadsföringen av sport baserat på hur sexig en atlet är, är ett modernt påfund. Tankarna går såhär: ”Sport är
SEXISMEN | 71
maskulint. Så om vi kan visa att kvinnor också kan sporta och fortfarande vara feminina och sexiga, så vinner alla på det.” Men faktum är att de enda som vinner på det är de kvinnor som på redaktionell nivå bedöms vara tillräckligt attraktiva för att få ”äran” att droppa lite kläder och agera skyltdocka till nästa uppslag i ESPN Magazine – och de tonårspojkar som drar i struten till bilderna förstås. Ett fåtal belönas, men många lämnas ute i kylan, oförmögna – eller ovilliga – att säga ifrån, eftersom, tja... ingen gillar en ful hater... OCH DET FINNS en strategi här, medveten eller ej, i att dela upp gruppen: Man köper sig fri genom att ge en dålig lön åt några, medan resten får svälta i kylan. Det är inte det att “de snygga” får en bra deal, men de får en bättre deal an sina vänner, och det är bättre än ingenting. Faktum är att det har räckt för att få många av dem att fungera som förespråkare för exakt det system som hindrar dem från att någonsin uppnå jämställdhet och lika villkor. ”Vad är det för fel med att tycka att en atlet är sexig och visa upp det?” brukar det låta från män och kvinnor som anammat sex appeal som ett sätt att marknadsföra. Svaret är att det är inget fel med att tycka att någon är sexig, men det är inte bara det som händer: Sexigheten säljs och det snedvrider marknaden på djupet eftersom det tar bort fokus från prestationen och riktar det mot atleter som passar in i en smal och ytlig definition av vad skönhet är. För varje Mirjam Jaeger och Alana Blanchard finns det tio kvinnor som inte kan få in en bild i en tidning och som därför inte får uppmärksamhet från sponsorer och som därför inte kan få in pengar att resa runt världen så att de kan filma eller tävla – med andra ord – vara professionella idrottare. DET IRONISKA MED skidåkning, brädåkning, surfing, skateboard och alla andra sporter
72 | ALPINKULTUR
som symboliserar en “alternativ kultur” är hur hur effektivt de ändå alltid avspeglat de mest bakåtsträvande delarna av den status quo de påstår sig vara ett alternativ till. Medan många ”konservativa” idrotter som fotboll, tennis och basket har integrerat och hittat sätt för alla möjliga människor att delta, har actionsporten förblivit ett förnämt reservat förbehållet rika, vita män – kanske den mest country clubbiga sportinstitutionen utanför Augusta. En del av det här visar vilken makt det innebär att till vardags ha tillgång till äventyr och actionsport i vårt livsstilsbesatta samhälle: det är ju de facto inte så många som verkligen har det. En annan del av det – särskilt hur kvinnor/tjejer behandlas – är en produkt av åratal av ackumulerad idioti: Dumma idéer som korsats med varandra och sedan spridits, tills de till slut betraktas som ren fakta av de skaror av tonåringar och unga män som utgör själva ryggraden i konsumtionssamhället. FRÅN SITT URSPRUNG på slagfältet till utövandet på dagens sportarenor, har idrotten traditionellt sett kretsat uteslutande kring män, så till den milda grad, att “vara bra på idrott” har blivit synonymt med att vara manlig. Och som en naturlig följd blir varje inkludering av en kvinna ett hot mot den här gamla (och helt jävla idiotiska) tron på att att din förmåga att kasta eller sparka en boll står i direkt relation till din bruttomaskulinitet. DET HAR DÄREMOT alltid antagits att actionsport skiljer sig från mainstreamsport. Surfing och skateboard uppkom i USA delvis som en reaktion mot den kulturella likformigheten som uppstod under efterkrigstidens kapitalistiska uppsving. Freestyle/freeride är ännu lite yngre, men har också utvecklats som protest mot den överkodade och inskränkta alpina kulturen med tillhörande överkonsumtion som satt sitt trademark på skidorter från Jackson Hole till
Printscreen från Freeskier.com:s rätt jäkla idiotiska “Gear Girl”-sidor (som vid det här tillfället plåtades av pinupfotografen Don Hales).
Chamonix. Men efter att alla de här sporterna har vuxit och utvecklats till egna professionella industrier, har de själva börjat förvalta många av de gamla fördomar som karakteriserar de kulturer de påstår sig vara emot. FÖRTRYCKETS SLUTMÅL är inte att regera över dig – det är att du ska regera över dig själv och över din självbild, över vad du är, så till den milda grad att du förminskas så mycket att du inte ens tänker tanken på att göra något annorlunda. Kvinnor inom actionsport har kanske inte kommit till den punkten riktigt än, men många av dem har definitivt blivit förespråkare för ett system som inte vill någonting annat än att marknadsföra deras sexighet för en publik som inte bryr sig ett skit om deras skidåkning.
DEN HÄR argumentationen skyller en del på offret – underförstått ursäktar männens agerande genom att säga att kvinnor inte gör tillräckligt mycket (som om man någonsin kan göra tillräckligt mycket) för att frigöra sig från den här allsmäktiga och allenarådande skiten. Det är inget jag känner mig särskilt komfortabel med, men jag tror det är nödvändigt eftersom jag har lagt stora delar av de senaste sju åren på att skriva för en manlig publik om kvinnor inom sport, och när jag tar en titt på vår actionsportkultur kan jag entydigt se att alla mina vackra ord har predikats inför döva öron. Det är inte bara det att män inte fattar poängen – de vill inte fatta poängen, eftersom världen på många sätt är så mycket bättre för oss om kvinnor bara existerar för att de är snygga och för att berätta
SEXISMEN | 73
för oss hur bra vi åker. Om det ska komma någon förändring – och det behövs verkligen – så måste den komma från kvinnor som kräver det från sina manliga bröder som blivit för bekväma och dumma för att driva på någon som helst utveckling som handlar om någonting annat än att lägga medaljer på hög eller addera ett till halvvarv på trippelvolten. Vi på Alpinkultur förstår självklart att det här inte är någon lätt fråga, men vill med publiceringen av den här texten uppmuntra till att det pratas mer om en rutten kvinnosyn som trots allt finns i delar av actionsportindustrin. Vi vill inte kasta skit på actionsportkvinnorna, utan peppa dem att ställa högre krav. Och samtidigt vet vi att den allra största delen av problemet ligger hos männen, både som konsumenter och beslutsfattare. AK uppmanar: Säg till om ditt favoritmärke säljer produkter med sex. Berätta för din polare att han kanske ska lajka en bra skidbild istället för en tuttbild, och förklara varför. Säg ifrån. Prata med dem som inte förstår problematiken. Vi vill också säga att vi självklart inte har något problem med att människor ser bra ut, och att även snyggingar får lägga upp selfies utan att för den sakens skull anses förstärka dåliga strukturer. Vi förstår att surfare är lättklädda på jobbet, och vi kommer inte bli vansinniga om vi ser skidåkare på stranden heller. Men alla som har en fungerande hjärna vet att det är skillnad på lättklädd och lättklädd. Kan vi inte bara enas om att använda det sunda förnuftet för att förändra industrin, så att sexighet får mindre plats, och shreddighet mer?
74 | ALPINKULTUR
TES TFAVORIT 15/16
TOPPT UR ”Mixen av rätt vikt, flex, profil, skärning och känsla gör den till en succé!” Mythic, Åka Skidor Skidtest 2016
SO
LIGHT THAT YOU CAN GET FAT
Nya Mythic. För första gången kombineras geometri från freeride segmentet med beprövade kolfiberkonstruktioner från Dynastars Ski
Running modeller. Ultralätt sandwichkonstruktion med paulownia wood core, carbon och light glassfiber. Lättviktsspecificerade stålkanter, belag och top sheet. 5-punktsskärning kombineras med rocker i både nos och tail för en mer balanserad och följsam åkkänsla. Läs mer »
SIDECUT 133 / 97 / 113 mm, SIZES 171 / 177 / 184 cm, RADIUS 17 m at 177 cm, WEIGHT 1400 g/half pair
76 | ALPINKULTUR
Prylar
1. THE NORTH FACE M’S SUMMIT L5 SHELL PNT 2. HOUDINI W’S POWER HOUDI 3. MAMMUT W’S SUNRIDGE GTX PRO 3L JKT 4. THE NORTH FACE M’S SUMMIT L5 SHELL JKT 5. LINE “I AM A SKIER” BODY 6. DALBELLO MENACE 1 7. DAKINE SPLIT ROLLER 8. HEAD RAPTOR 140 RS 9. FISCHER TRINITY 110 VACUUM FULL FIT 10. SWEET PROTECTION PARTISON WOOL BEANIE 11. OAKLEY FLIGHT DECK XM 12. SWEET PROTECTION GRIMNIR TE 13. HESTRA ALPINE LEATHER PRIMALOFT MITT 14. LEKI LITTLE DRAGON
KÖP PRODUKTERNA HÄR
PRYLAR | 77
FOTO SHAY WILLIAMS
FOTO SHAY WILLIAMS
78 | ALPINKULTUR
ALPINT EKO
Emma Dahlström I DE FINA SALONGERNA I konkurrens med celebriteter som Zlatan och Charlotte Kalla har vår favoritvärmlänning blivit nominerad till det finaste priset en svensk sportpersonlighet kan få: Jerringpriset. Vi lyfter på hatten, jublar åt förra vinterns totalsegrare i slopestylevärldscupen och uppmanar alla att RÖSTA PÅ MOMANGEN, så att resultatet (som visas på Idrottsgalan 25 januari) blir det rätta! Röstar gör man här:
RÖSTA HÄR
NÄMNAS BÖR ÄVEN att Emma startade säsongen riktigt bra med vinst i kvalet i Dew Tour. I finalen gick det nästan lika bra och att komma iväg med en tredjeplats är inte fy skam alls! Förstaplatsen kneps av underbarnet Kelly Sildaru från Estland, som endast 13 år gammal knep sin första storvinst. Vart det kommer ta vägen härifrån för henne ska bli väldigt intressant att se! VILL DU VETA lite mer om Emma kan ni läsa intervjun vi gjorde med henne i Alpinkultur #3.
LÄS INTERVJUN HÄR
ALPINT EKO | 79
Skidåkarnas Haute Route
URNER TRAVERSE TEXT ANTHONY BONELLO FOTO MATTIAS FREDRIKSSON
Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blir oftast bra!
VÅR GUIDE Christian Aschwanden varnar oss för en glaciärspricka stor som en skolbuss medan vi tar oss över Steingletscherglaciären ovanför Tierberglihütte. Toppen på Sustenhorn dyker snart upp. Vi hudar vidare och drar upp huvorna som skydd mot vinden. Väl framme välkomnar toppen oss med ett stort kors och en av de bästa utsikterna över de schweiziska alperna som går att få. Vi gratulerar varandra och försöker ta in vyn med Eiger och Lauterbrunnen i väst, och sedan Matterhorns ikoniska siluett i söder.
en ger tillgång till otrolig terräng. Många av lederna går genom fantastiska landskap, men ofta följer de minsta motståndets väg med långa glaciärtraverser och ganska konservativa vägval utför. Urnertraversen däremot, är i de schweiziska centralalperna känd som ”skidåkarnas Haute Route” för all bra åkning den erbjuder – den knyter samman bergen mellan Andermatt och Engelberg. Vårt mål var att få uppleva den schweiziska hyttkulturen och samtidigt få åka några grymma linjer under vår sex dagar långa tur.
VI BEFINNER OSS på en av de finaste topparna längs Urner Haute Route, en av Alpernas mindre kända toppturstraverser. Det är mars månad och ett rätt otippat team bestående av Mike Douglas och Alexi Godbout har joinat fotografen Mattias Fredriksson och mig för att försöka oss på den. I Schweiz finns en uppsjö berömda Haute Router som slingrar sig genom välkända dalar och klättrar över branta pass och binder samman myriaden av alphyttor som var och
NÅGRA DAGAR TIDIGARE:
80 | ALPINKULTUR
NÄR VI KOMMER till Engelberg blir vi lite besvikna över upptäckten att det snöar. Snöar mycket. Ingen av oss har någonsin tidigare hoppats på en väderprognos utan snö, men om vi ska ha någon chans att göra Urner så behöver vi klart väder och stabila lavinförhållanden.
ÅKARE MIKE DOUGLAS URNER TRAVERSE | 81
ÅKARE MIKE DOUGLAS
82 | ALPINKULTUR
CHRISTIAN, vår lokala bergsguide, förklarar att vi inte kommer att kunna börja traversen innan vädret blivit bättre och föreslår puderåkning istället. Det är en fruktansvärd situation att befinna sig i men till slut, motvilligt, dristar vi oss upp på Brunni för en dag med skogsåkning i 50 cm nysnö. Varje kväll kollar vi vädret och kartan och dryftar våra möjligheter att påbörja turen. EN POPULÄR START på Urner Haute Route börjar i Realp, nära Andermatt, och klättrar upp under Winterstock mot Tiefenstock på 3 515 möh och vidare mot Chelenalphütte (2 350 möh). Därifrån finns det flera olika alternativ men vår plan är att nå Tierberglihütte (2 795 möh) med förhoppningen om att kunna ta oss upp på Sustenhorn på 3 503 möh. Därifrån har vi möjligheten att fortsätta till Steingletscher Hotel som följs av en kortare dagstur till Sustlihütte där vi kan förbereda oss för vårt sista och kanske bästa åk – 1 500 meter nordsida rakt ner till botten av dalen innanför Engelberg. Men med 30 kilometer turande och ungefär 5 000 höjdmeter framför oss behövs onekligen bra väder. MEN VÄDRET samarbetar dessvärre inte, så vi bestämmer oss för att försöka utforska så mycket vi kan av traversen och bergen runtomkring i mindre bitar i stället. Under en dagslång väderlucka styr vi kosan söderut, till Andermatt. FRÅN TOPPEN AV Gemsstock pekar Christian ut vår tänkta rutt norrut. Ett moln av kristaller följer efter var och en av oss när vi från kabinen droppar in i perfekt, sydvänt fluff. Skidåkningen är storslagen. Vi hudar upp och når ett västligt pass där en lång spine i skugga ger oss ett andra fantastiskt åk. Efter ytterligare en stunds slit uppför påbörjar vi sedan ett långt rullande åk ner mot byn Hospental. I solen på caféet efteråt skiner Godbout, helt extatisk över sin första skitouringdag i alperna. För en av de bästa slopestyleåkarna i världen är det ett steg bort från parkerna. Tre knäskador satte stopp för den delen av karriären, men han verkar inte missnöjd. Som 24-åring har Godbout nu återuppfunnit sig själv som en storabergsåkare som letar efter ”puder och mjukare landningar. För några år sedan trodde jag aldrig att jag skulle tura och hålla på med sånt här”.
URNER TRAVERSE | 83
ÅKARE CHRISTIAN ASCHWANDEN
84 | ALPINKULTUR
URNER TRAVERSE | 85
86 | ALPINKULTUR
ÄVEN FÖR DOUGLAS är skitouring något ganska nytt i hans i övrigt heltäckande skidresumé. Som ”friåkningens Gudfader” är Douglas kanske mest känd för att varit en av pionjärerna i twintiprevolutionen. Från puckel- och freestyleåkare har han utvecklats till att bli en av de absolut bästa storabergsåkarna. Men trots att han varit professionell åkare de senaste 20 åren och åkt i Europa ett dussintal gånger har han aldrig gjort en riktig travers eller tillbringat tid i bergshyttorna som alperna är kända för. Och den här resan verkar inte heller bjuda på just den upplevelsen eftersom vädret slutligen krossar våra förhoppningar om att kunna genomföra hela turen. När jag frågar om vi kanske är för tidigt ute på säsongen för att göra Urner, rycker Christian på axlarna. De flesta ger sig på rutten senare på våren, när snön förvandlats till slask. Mars är den bästa tiden för puder, men är vädermässigt osäkrare.
besöka några av hyttorna, och åka skidor såklart. Född och uppvuxen i Luzern som han är, känner han bergen och varje dalgångs unika klimat. Han ringer vänner och andra bergsguider och planerar en rutt som lovar klart väder och bra snö under det tre dagar långa uppehåll vi hoppas på.
NÄR PROGNOSEN ser bättre ut för ett par dagar föreslår Christian att vi flyger in för att
KRÖNTENHÜTTE (1 903 möh) är en av 152 hyttor som drivs av Swiss Alpine Club. Under
NÄR HELIKOPTERN lyfter från den lilla byn Erstfield får vi Gross Spannorts tandiga spira i blickfånget i änden av dalen. Vi landar i ett pass och vinden rycker i oss medan den ger det sista den har från de senaste dagarnas storm. Breda bowls med pjäxdjup, snabb nysnö väntar när vi droppar in för att få skydd från vinden. Vi följer Christians mjuka svängar ner till Kröntenhütte och välkomnas av Markus Wyrsch och hans fru Irene. Han serverar oss en varsin öl medan han berättar att han precis återvänt efter att ha väntat ut stormen i sitt hem i dalen nedanför.
URNER TRAVERSE | 87
ÅKARE MIKE DOUGLAS, ALEXI GODBOUT & CHRISTIAN ASCHWANDEN
88 | ALPINKULTUR
URNER TRAVERSE | 89
vintrarna är många av dem obemannade, och öppnar på riktigt först till våren när vädret stabiliseras och gemene man vågar sig längre in i bergen. Många av dem är dock upplåsta och filtar och propanspis erbjuds klättrare och skidåkare som behöver skydd för natten. Tack och lov har Markus möjlighet att öppna för oss och bjuder på en gräddig soppa och spaghetti bolognese. NÄSTA MORGON blir det tidig frukost med yoghurt och müsli nedsköljt med kaffe. Vi tar på hudarna utanför och frosten och den krispiga luften lovar fin snö. Christian går ut i rask takt för att vi ska få igång våra frusna tår innan den första solen kryper in i dalen och avslöjar en lekplats för friåkning. Douglas och Godbout går upp till en liten topp där de har scopat ett brett åk som bryts av två klippor med brant landning. Douglas börjar dagen med en exponerad diagonal hylla och får köra ikapp med sluffet i botten på åket. GLADA ÖVER ATT äntligen ha kommit ut i bergen skämtar och skrattar vi medan vi börjar klättra igen. Trots bristen på erfarenhet tar sig Douglas och Godbout förvånansvärt effektivt fram medan de diskuterar nästa linje. På toppen påpekar den äldre av dem hur toppturan-
90 | ALPINKULTUR
de känns som en naturlig utveckling av hans skidåkning, där de senaste årens teknikframsteg gjort att hela gamet förändrats. Det är mer än bara lite ironiskt att han som var med och uppfann twintipskidan nu åker tekniska friåkningslinjer på lättviktsskidor med flat-tail, low techbindningar och turpjäxor. – Med dagens utrustning kan man ju åka aggressivt, medger Douglas. Förr i tiden var skitouringutrustning ett hinder för mig. HAN DROPPAR DÄREFTER in i en brant och spinig linje med konvex start. Douglas, 45, har inte tappat något av sin storabergsskicklighet och utrustningen håller honom definitivt inte tillbaka. Samma sak kan sägas om Godbout, som stompar ytterligare en stor klippa och fortsätter linjen med sin karakteristiska stil. EFTER LUNCH och ytterligare en åk samlas vi vid Kröntenhütte för att vänta in helin som ska lämpa av oss vid Tierberglihütte, där en andra natt och därefter ett försök att nå toppen av Sustenhorn, står på schemat. Vyn från hyttan, omgiven av Steingletcherglaciären, är spektakulär. ”Det här är precis som jag hoppades att det skulle vara”, hojtar Douglas. ”Det är ju det här som de schweiziska alperna är kända för!”
ÅKARE MIKE DOUGLAS URNER TRAVERSE | 91
92 | ALPINKULTUR
URNER TRAVERSE | 93 ÅKARE MIKE DOUGLAS, ALEXI GODBOUT & CHRISTIAN ASCHWANDEN
ÅKARE ALEXI GODBOUT
94 | ALPINKULTUR
ÅKARE MIKE DOUGLAS
URNER TRAVERSE | 95
NÄR VI KOMMER fram på eftermiddagen är hyttan öde och dörren igensnöad. Den är byggd 1942 och har gått igenom ett antal stormar genom åren, standarden kan väl bäst beskrivas som ”rustik”. Pjäxrummet och köket är allt som är öppet för oss, ändå är det mer än vi behöver. Efter att ha grävt fram dörren och några fönster, lagar Christian middag medan resten av oss smälter racletteost i en flämtande ljuslåga. Godbout är helt slut efter några dagars åkning, men
96 | ALPINKULTUR
ändå inspirerad av det långsammare tempot som ”earning your turns” innebär. – Att få en cool linje efter att ha turat hela vägen upp är en speciell känsla, mumlar en trött Godbout över det sista av vinet innan vi törnar in. NATTEN ÄR isande kall och vi sover alla i dunjackor och under så många ullfiltar vi hittar. Morgonen är klar med en skarp vind som håller
oss i ständig rörelse medan vi börjar färden över glaciären upp mot Sustenhorn. Det är en långsamt stigande tur och vi når vårt mål strax efter lunch. DET ÄR EN GANSKA stöddig topp att nå för en otippad skara skidalpinister. Godbout firar med en backflip på marken. Christian pekar ut Urnertraversen söderut mot Andermatt. I norr kan vi se mot Engelberg och Grassengrat. Det
är en spektakulär region med oändliga möjligheter. Sex dagars bra väder hade endast tillåtit oss att skrapa på ytan. När Christian å våra vägnar skriver i toppboken, lovar Douglas att han någon gång i framtiden ska komma tillbaka och göra hela ”Skiers Haute Route”. Den här gången får vi emellertid nöja oss med 700 underbara fallhöjdsmeter tillbaka till Tierberglihütte.
URNER TRAVERSE | 97
1. BLIZZARD ZERO G 108 2. LEKI CARBON D 3.DYNASTAR CHAM 2.0 WOMAN 97 4. STÖCKLI STORMRIDER 95 5. SWIX MACH, IPM CARBON COMPOSITE 6. FISCHER RANGER 108 TI 7. DPS WAILER 112 RPC PURE3 8. DAKINE FALL LINE DOUBLE
KÖP PRODUKTERNA HÄR
98 | ALPINKULTUR
FOTO JOHAN JONSSON
JAHAPP. Varför gick det en lavin just här då?!
ALPINT EKO
Nya lavinutbildningar
UNDER SVELAV Det senaste året har Naturvårdsverket och en rad olika yrkeskategorier som har behov av lavinutbildningar tagit fram nya sådana. Så från januari är det SVELAVs kurser som gäller.
– De lavinutbildningar som låg under SLAO var inte dåliga alls, med de var egentligen mer riktade mot olika yrken där lavinkunskaper behövs. Idag skiljer vi på privatpersoner och professionella, och den tidigare SLAO-kursen ligger nu som grund för våra proffskurser, säger Mårten Johansson på Åre Lavincenter. UNDER SVELAV kommer tre olika kurser att ges: SVELAV Pro, SVELAV Freeride och SVELAV Kamraträddning. Kurserna blir mer fokuserade på vad folk verkligen behöver och vill ha, menar Mårten. – Den stora debatten har handlat om kursen Friåkning grund, där vi tagit bort en dag, vilket några tycker urvattnade den. Men det kommer nog att göra att fler väljer att gå den. Och kan vi öka antalet som väljer att gå en kurs så kommer fler liv att räddas i slutänden. Sedan kan de som vill och behöver gå en fördjupande kurs i stället. ETT DUSSIN tummar upp – better safe than sorry.
LÄS MER HÄR
LÄS MER HÄR
ÅRE LAVINCENTER
FJÄLLSÄKERHETSRÅDET
https://www.facebook.com/svelav
ALPINT EKO | 101
Dan Milner, Osprey
#älskaäventyr BUTIKER I STOCKHOLM Birger Jarlsgatan 65-67 Högbergsgatan 30A
OSPREY KODE 22 Volym 22 liter 1295 kr
OSPREY KODE 32 Volym 32 liter 1395 kr
OSPREY KODE 42 Volym 42 liter 1495 kr
OSPREY KODE • Ficka i micro-fleece för goggels • Fack för spade, sond och lavinsäkerhetsutrustning • Ficka för hjälm • Fäste för snowboard, skidor och isyxa • Åtkomst till huvudfack från ryggpanelen • Ficka för vätskesystem
FRI FRAKT ÖVER 299 kr & FRI RETUR 365 DAGAR ÖPPET KÖP PRISGARANTI
www.addnature.com
ALPINT EKO
FRIÅKNINGSCAMP FÖR UNGDOMAR, FÖRÄLDRAR OCH LEDARE PARKCAMPS HAR DET funnits ganska gott om ett tag, men friåkningsditon för ungdomar har det varit lite sämre med. Därför blev vi extra glada när vi fick reda på att Jon Wagenius, som tidigare hållit en hel del bra arrangemang i Funäsdalsfjällen, tillsammans med Jon Söderén och den forna Free Radicalsstjärnan Emanuel Hedvall kommer att arrangera en långhelg i ungdomens tecken under vecka 7, och Extrem SM för juniorer helgen vecka 8. Båda riktar sig till åkare födda 2000-2008. Vi ringde upp Jon W och bad honom berätta lite vad det här är för någonting. Det är någonting som behövs, inte mer än så. Ha ha. Den alpina sektionen i Funäsdalens Slalomklubb har ju alltid varit jäkligt stor. Men för tre år sedan drag jag och Jon Söderén även igång en friåkningssektion i slalomklubben. Det dröjde inte länge innan friåkarna var fler än de alpina, och vi tycker att det visar på att intresset finns! Så nu har jag, Jon och Mosse (Emanuel Hedvall. red. anm.) dragit igång den här träffen för att liksom… belysa att det här är någonting som finns, och är kul! Det kommer vara både teori och praktik, med säkerhet och lavinkunskap, men ändå mycket kul! Vi vill inte konkurrera med portåkarna på något vis, det är inte det som är poängen. Vi vill liksom bara att ungarna ska vara ute! Vi bryr oss inte om det är i fartdräkt, med snowboard, långt ut på fjället eller vad det är. Men friåkningen är ju det vi kan och brinner för, så det är ju vårt sätt att få ut ungarna. ALPINKULTUR LYFTER på hatten, tjuter “MER! FLER!” och hoppas att det här är startskottet för att fler ser till att “få ut ungarna”. Det behövs. MER INFORMATION om friåkningsträffen och “JSM” hittar du här: http://xsm.se https://www.facebook.com/events/531088677056773 Jon Wagenius / info@strapatser.se / 070-3730966
104 | ALPINKULTUR
ÅKARE EMANUEL HEDVALL
|
FOTO MATTIAS FREDRIKSSON
JANUARI 2016
Av alla int채kter till detta nummer har vi valt att sk채nka 5% till v채rldsnaturfonden.
ALPINKULTUR.SE
ALPINKULTUR C/O ALPINGARAGET AB BIRGER JARLSGATAN 127 113 56 STOCKHOLM Alpinkultur.se