ALPINKULTUR #6

MT. BAKER OSKAR ENANDER FRAMGÅNGSFABRIKEN MALUNGS SKIDGYMNASIUM

JOHAN JONSSON | ADAM CLARK

SVALBARD ISBJÖRNENS RIKE #6 DECEMBER 2014

KIM BOBERG SKIDPROFFS AV EN SLUMP KRISTOFFER TURDELL THE NEXT BIG THING

HENRIK WINDSTEDT IN OUR NEW HELI PRO JACKET AND PANTS #JUSTADDSKI

ÅKARE DAVE ROSENBARGER FOTO ADAM CLARK PLATS SVALBARD

OMSLAGET Dave Rosenbarger drar av en väldigt motiverad claim. Läs hela reportaget längre fram i magasinet så förstår ni varför.

Några rader från redaktionen JA, DET BÖRJAR bli en smula tröttsamt, men… Äh! Det är inte ett dugg tröttsamt! Det är fortfarande lika kul att säga det: Tack! Tack för att ni ger oss er kärlek. Tack för att ni läser och delar magasinet. Och stort tack till er som annonserar.

ALLA ER SOM VI TACKAR gör att vi kan fortsätta göra Alpinkultur. Att vi lyckas fortsätta ignorera timlönen och istället skölja ner en till Omeprazol med ännu en klunk karatekaffe och peppa varandra genom en till deadlinevecka i tidsoptimismens tecken. Parallellt med alla tack riktar vi även ett förlåt till vänner och familj, som inte är riktigt lika uppspelta över de där tjugotimmarsdagarna…

FORTSÄTT MED DET HÄR! Fortsätt supporta oss så lovar vi att fortsätta göra Alpinkultur. Vi lär knappast bli miljonärer på kuppen, men däremot hoppas vi någonstans att vi slagit an en ton i vissa delar av tidningen, som gör att ni läsare tänker till. Kanske tänker att om Alpinkultur kan ge 5 % av sina intäkter till välgörenhet så borde jag också kunna ge lite. Gör det.

FRAMTIDEN ser ljus ut, men #6 har ni ju för ögonen redan nu! Som vanligt har vi lagt stor vikt vid bilderna och flera av världens bästa fotografer har bidragit till att göra #6 crisp. Oskar Enander, Adam Clark och Daniel Rönnbäck, för att nämna några. I detta nummer har dessa tre bidragit med bilder från Mt Baker, Svalbard och en analog vinter. Vidare kan ni även läsa om Älvdalens stolthet Kim Boberg, skidgymnasiet i Malung, en 65 meter hög framåtvolt, fräscha produkter och mer därtill.

GLÖM NU INTE att dela Alpinkultur i era sociala medier, det är så tidningen sprids till fler. Det är dessutom helt rimligt att ni tvingar alla era vänner att dela den också. Tack!

OCH TILL SIST hoppas vi att ni använder julen till att bejaka alla era olika sidor – skänk pengar, gör av med pengar, åk skidor, lata er, ät kopiösa mängder onyttig mat, handla några julklappar hos läkare utan gränser och men glöm inte att unna er lite nya skidprylar också.

God jul!

#6 MEDARBETARE ADAM KLINGETEG FOTO ADAM CLARK FOTO JACOB WESTER TEXT NICKE JACOBSSON FOTO TEXT ANDREAS TIMFÄLT FOTO OSKAR ENANDER FOTO TEXT ANNA ÖHLUND FOTO DANIEL RÖNNBÄCK FOTO TEXT ADAM FALK FOTO TEXT NICKLAS BLOM FOTO HANS JOHANSSON FOTO

1.

2.

3.

4.

8.

6.

7.

5.

11.

10.

9.

Adam Clark tackar livet efter en perfekt dag på Svalbard.

Redaktionen CHEFREDAKTÖR Johan Jonsson

CHEFREDAKTÖR Grim Båtelson

AD / LAYOUT Aron Östman

JOHAN@ALPINKULTUR.SE

GRIM@ALPINKULTUR.SE

ARON@ALPINKULTUR.SE

ALPINKULTUR.SE VILL DU FÅ NÄSTA NUMMER AV ALPINKULTUR DIREKT HEM I INKORGEN? MAILA REDAKTIONEN@ALPINKULTUR.SE

GUIDE/RIDER: ODE SIIVONEN PHOTOGRAPHY BY JOHAN WILDHAGEN/PALOOKAVILLE

INNEHÅLL FOTO JOHAN JONSSON

Alpint Eko 30 // Kristoffer Turdell 40 // Analog Vinter 62 // Kim Boberg 80 // DamaSpirit 96 // Svalbard 120 // Mt. Baker / Galleri 140 // Framgångsfabriken 164 // Hur fan tänkte du?

14 //

10 | ALPINKULTUR

INNEHEHÅLLSFÖRTECKNING | 11

WWW.TIERRA.SE

ROCKETEER ACTIVE JACKET GORE-TEX® Active SINCE 1983

485 g XS-XXL

SHELL: 100% POLYAMIDE BURNED YELLOW 017

RED 035 BLACK 099

Lätt jacka tillverkad i Gore-Tex Active för skidåkning, toppturande och alpinism.

Alpint EKO

FOTO / NICKLAS BLOM

Den underbara m채nniskan filmskapar

14 | ALPINKULTUR

TEXT REDAKTIONEN

Med hundspann rakt in i tacomyset NICKLAS BLOM ÄR för oss friåkare mest känd som skidfotograf. Men förra vintern gav han sig rejält hän åt ett par av sina andra intressen – hundar och ensamhet. Det resulterade i en liten nätt ensamresa på 45 dagar. Med hundspann färdades Nicklas en bra bit över 1350 kilometer – från Åre till Riksgränsen – med ett par omvägar in i Sarek och upp till Treriksröset.

TILLSAMMANS MED Free Radicals grundare Niklas Allestig har nu en dokumentär skapats och sålts rakt in i finrummet på Sveriges Television.

Fredagen den nionde januari klockan 19.00 gäller det att slå på SVT 2. Både Allestig och Blom är två av Alpinkulturs absoluta favoritmänniskor, och vi kommer att sitta klistrade framför rutan med vuvuzelan i ena handen och tacon i den andra.

“Jag tycker om hundar... Men på påskafton stannade jag i Hemavan, såg lite folk och tog en snedfylla. Sen fortsatte jag några veckor till upp till Treriksröset.”

(Svaret på frågan om Blom inte tycker om människor.)

SE RÖRLIGT MATERIAL HÄR

Niklas Allestig – både re och modell av rang.

ALPINT EKO | 15

Alpint EKO

FOTO / NICKLAS BLOM

16 | ALPINKULTUR

TEXT REDAKTIONEN

Vikarierande Världscup vi kommer att minnas

ÅRES VIKARIAT SOM världscuparrangör under luciahelgen blev en succé – på flera plan. Tävlingar och arrangemang flöt på precis som det skulle, en ynka veckas förberedelse till trots, och de svenska placeringarna var även de top-notch! Damerna visade verkligen var skåpet skulle stå när Maria PH och Frida Hansdotter trängdes på SL-pallen och slutade etta och trea. Störst skräll och högst jubel blev det dock när Sara Hector flög upp på pallen för första gången någonsin i världscupen, och drämde till med en andraplats i storslalomen! Startnummer 62, alias Calle Lindh, utmärkte sig mest i herrarnas slalom med snabbaste tid i andra åket och en klättring från 29:e till 6:e plats. Placeringarna före Calle togs av Mattias Hargin och Axel Bäck, Jens Byggmark slutade 8 och André Myhrer gled in på en 15:e plats.

Stor high-five till framförallt Sara och Calle, men även alla andra inblandade denna helg!

ALPINT EKO | 17

Alpint EKO

FOTO / ERIK POUSETTE

The Bunch levererar ännu mer VÄRLDEN ÖVER GAPAS det fortfarande åt Finess, filmen som släpptes online den 11/11 i höstas. Men The Bunch är inte mätta och belåtna för det – de är redan ute på norra Sveriges gator och filmar vinterns alster. Det viskas om en trilogi, betyder det att det är finito efter denna vinter?

18 | ALPINKULTUR

FOTO / JOHAN CARLSSON

TEXT REDAKTIONEN

Pall och plattlandningar på Dew Tour ÅRETS DEW TOUR i amerikanska Breckenridge innehöll både grymma prestationer och bortblåsta förhoppningar för våra svenska hjältar. Bäst lyckades Torsbys finest, Emma Dahlström, som efter ett fint förstaåk förbättrade poängen ytterligare i andra åket. Men trots det fick hon se sig slagen av Keri Herman med 5,5 poäng och nöja sig med en ärofylld andraplats. Tyvärr var det, bokstavligt talat, motvind för svenskarna i herrfinalen där oväder såg till att både Oscar Wester, Henrik Harlaut och Jesper Tjäder hade stora problem att få tillräcklig fart i hoppen. Oscar, som låg trea efter kvalet, blev bäste svensk på 9:e plats, tätt följd av Henke och Jeppe som slutade 10:a och 11:a. Nu laddar vi istället för både X-Games och Freestyle-VM som går av stapeln i slutet av januari.

ALPINT EKO | 19

Alpint EKO

FOTO / JULIUS ASPMAN 20 | ALPINKULTUR

TEXT REDAKTIONEN

Skidåkande musikhjälpare SKIDÅKARNA, VIDEOMAKARNA och sammanflätade duon Julius Aspman och Björn Daniels bestämde sig för att dra sitt strå till stacken när Musikhjälpen 2014 intog Uppsala. Med ett smått orealistiskt mål att dra in 5000 kronor mot spridningen av HIV, satte de upp delmål och lovade att utföra tokroliga utmaningar när målen uppnåddes. Strået blev till en hel bal, och vad som hände sedan hade de inte ens kunnat drömma om, då deras insamling till slut stannade på galna 319 500 kronor, vilket var den tredje största summan som drogs in. Alpinkultur slog en signal till hjälteduon för att höra vad de hade att säga, och ivrigt snattrandes i munnen på varandra berättade de allt och lite till.

Läs intervjun på nästa sida

ALPINT EKO | 21

Alpint EKO

SE TEASERN HÄR

Förbannat bra gjort! Helt otroligt. Vad hade ni egentligen för mål från början, hade ni nöjt er med 5000 kronor?

– Vi hoppades självklart på mer redan från början, men ville inte ta i för mycket och känna oss kaxiga. Vi började med delmål på ettoch tvåtusen kronor, och då det uppnåddes ganska snabbt drog vi till med 5000 och lovade att vi då skulle våldgästa Kalle Moraeus. När han inte var hemma och uppdraget misslyckades, trots att vi hade dragit in över 7500 kronor när vi var där, kände vi att vi ville göra något drastiskt. Vi lovade att vi skulle cykla de 26 milen mellan Orsa och Musikhjälpenburen i Uppsala om vi nådde 20 000 kronor. Pengarna tickande in under natten och dagen efter satte vi oss på cyklarna!

sköts upp en halvtimme så att vi skulle vara med när sändningen visades på TV, som sista initiativ innan Timbuktu och de andra avslutade det hela.

Allt kändes orealistiskt, och det var inte förrän vi var tvungna att uppge våra namn för att komma in genom grinden och fick alla loggor övertejpade som det kändes på riktigt. Vi hade ont överallt, var helt utmattade och marken gungade under våra fötter. Under sändningen snackade vi om vad vi hade gjort, men helt ärligt så minns vi inte mycket av det som sades där inne. Däremot minns vi kramarna vi fick av Kodjo och att Timbuktu fotade oss och lade ut det på Instagram. Det var helt galet, allting.

Det är inte över än heller, för ni lovade tydligen även att gå hem till Orsa?

– Ja… När vi var i buren hade vi fått in nästan 125 000 kronor. Och när vi fick höra att det bara var 40 minuter kvar av insamlingen lovade vi att vi skulle promenera hem om vi kom upp till 250 000 kr. Ett sista mål, för en rejäl slutpush. Vi slutade ju på 319 500 kronor, så man kan säga att det fungerade. Då vi har ett liv även utanför Musikhjälpen måste vi hem och jobba, och vila, innan vi kan påbörja resan till fots. Därför bestämde vi oss för att göra en ordentlig grej av det hela. Den 26:e december börjar vi gå, och med oss har vi en polare med kamera och annan utrustning så vi kan dokumentera hemfärden på ett mer gediget sätt. Vi tänker att promenaden bör ta sex till sju dagar dagar och vi ska försöka hinna hem lagom till nyårsfirandet.

Hur gick cyklingen? Fick ni assistans på vägen?

– Självklart gick båda cyklarna sönder redan efter runt sju mil. Först Julius, sen Björns cykel. Då märkte vi verkligen av det engagemang som fanns och rätt vad det var blev vi skjutsade till ett cykelgarage, kittade med bananer och energidryck, och cyklade därifrån på varsin lånad mountainbike i topptrim. Under resans gång fick vi allt från bullar till Strepsils på olika bensinstationer, fotvärmare av Team Sportia, julbordsmiddag i bussgarage, sovplats och gudomlig frukost.

Och hela tiden plingade mobilerna av uppmuntrande hejarop som tillsammans med den växande insamlingsbössan bar oss hela vägen till Uppsala.

När vi cyklade räknade vi ut att vi samlade in ca 4000 kronor per mil, och det är en helt sjuk energiboost!

Vad har förvånat er mest, och vad är ni stoltast över med den här resan?

Vad hände när ni kom fram till glasburen i – Summan pengar förvånade mest. Så Uppsala? klart. Särskilt när det dubblades från 120 000 till

– Vi fick höra av de som roddade Musikh- 250 000 kronor på bara 40 minuter. Och att det jälpen att det varit ett otroligt tryck på sociala me- sedan trillade in 70 000 kronor till, vilket kändes dier och att vi var väldigt efterlängtade. Vårt besök extra skönt då vi fick ett bevis på att det inte bara

22 | ALPINKULTUR

TEXT REDAKTIONEN

var skadeglädje över att vi skulle behöva gå 26 mil som gjorde att folk skänkte. Stoltast är vi över att vi lyckades cykla hela vägen, trots två havererade cyklar och andra motgångar. Efter de tidiga cykelhaverierna kände vi oss lite hopplösa, men då hade bössan stigit till 40 000 kronor och då kunde vi ju inte ge upp. Den tickande bössan bar oss hela vägen och låg till grund för vår prestation.

Slutligen, hur ser framtiden ut? Kommer ni att fortsätta på välgörenhetsspåret?

– Nja, mer välgörenhet har vi väl egentligen inte planerat. Vi vill fortsätta göra våra filmer.

Nu handlar de uteslutande om skidrelaterat innehåll, och vi skulle vilja ta det vidare, även bortom skidbacken. Vår Facebooksida ökade från runt 3500 likes till 12 000 (i skrivande stund, reds. anm.) och vi känner att detta kan vara startskottet

på något nytt. Samtidigt vill vi inte få hybris, även om man blir fantastiskt glad och peppad när man läser kommentarer som säger att vi är ”som Filip & Fredrik, fast bättre”. De har länge varit förebilder och deras typ av program är något vi gillar väldigt mycket.

SVT-MEDVERKAN, tidnings- och radiointervjuer, växande fanskara och en lååång promenad hem. Detta är minst sagt en händelserik tid för Julius och Björn. Innan jul planerar de att släppa en längre video från hela resan, från Orsa till glasburen. Promenaden hem, och alla upptåg längs vägen, kommer att dokumenteras av en filmare. Själv tänker jag att det är någonting exempelvis SVT borde snappa upp, för vem vet – om några år kanske det är Julius och Björn som är svensk TV:s största programledarduo.

ALPINT EKO | 23

Alpint EKO

Säsongsavslutning med drag DET HAR LÄNGE SAKNATS en ”riktig” säsongsavslutning i Åre. En helg för att bränna av det sista krutet i laddhatten och tacka för säsongen med en riktig knall. Det tänker Åre Ski Finals råda bot på och återupplivar den från 80- och 90-talet anrika Åre Skiweek, fast i ny tappning. Sista öppethelgen, 30:e april – 3:e maj, är det dags att slita ut hela skidboden och lagtävla i grenarna skicross, puckel, parallellslalom och sprint på längdskidor. Skulle du mot förmodan inte bränna ut dig dagtid finns det stora anledningar att gnugga klackarna i taket nattetid. Klicka dig in på areskifinals.se redan nu och anmäl ditt lag!

LÄS MER: http://areskifinals.se/ https://www.facebook.com/areskifinals

24 | ALPINKULTUR

less Weight IS MORE PERFORMANce

BIG MOUNTAIN TOURING V-WERKS BMT 94 V-WERKS BMT 109 V-WERKS BMT 122 V-WERKS KATANA

VOELKL.COM

Följ oss i vinter

#tottare

Åres skönaste skidåkarhotell TOTT HOTEL ÅRE ett av de mest klassiska hotellen i Sverige. Här bor du i rymliga rum med panoramautsikt över Åre, 30 sekunder till liften och bara 5 minuter till Åre Torg. Gute Grill & Bar serverar vällagad mat med inspiration från Gotland och på scenen står välkända schlagerartister och stand up-komiker.

Official World Cup Hotel

HOTELL ÅRE & VISBY

0647-150 00 | totthotell.se

Prylguide

ABS VARIO 8 LITER

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 27

Prylguide

KANG POLES

Köpsugen? Klicka här!

28 | ALPINKULTUR

Prylguide

DRAGON X2

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 29

Kristoffer Turdell

THE NEXT BIG THING TEXT JOHAN JONSSON FOTO ANNA ÖHLUND

Kristoffer Turdell är långt ifrån okänd på den svenska friåkningsscenen. Med tanke på de skalper han tagit under senaste årens NM är det inte konstigt. Till vintern håller vi tummarna för det internationella genombrottet. Ingen förtjänar det mer. På riktigt.

30 | ALPINKULTUR

LITE DÅ OCH DÅ ANVÄNDS uttrycket ”han låter åkningen tala”, men förmodligen är det en av actionsportmedias sämst använda klyschor eftersom det de facto väldigt sällan stämmer. ”Han talar istället för att åka” borde istället användas oftare. Men när det gäller Kristoffer Turdell så kan man inte anklaga honom för att prata för mycket, däremot åker han på ett sätt som väldigt, väldigt få gör.

I SVERIGE DRAS den bästa jämförelsen till Henrik Windstedt. ”Hallå där! Stopp och belägg!” kanske du hojtar nu, med ett finger i luften. Men hojta på du, jag vet vad jag pratar om.

För dem som inte åkt med Turdell kan den här jämförelsen te sig en smula överdriven, men för oss som gjort det är den bara naturlig.

ANLEDNINGEN TILL parallellen med Henke är den där onaturliga naturligheten.

Känslan som gör att allt ser så fantastiskt lätt ut.

Den där kattlika stilen i en nedbromsning efter en klippa, som hos de flesta ser brytig och svår ut, men hos de extremt talangfulla bara ser just onaturligt naturlig ut.

SKIDÅKARE SOM ALDRIG varit på NM i Riksgränsen har nog lite svårt att ta till sig hur bra Turdells svit de senaste åren är. Tvåa, fyra, etta, etta. Men de som sett Reine Barkered, en av världens absolut bästa storabergsåkare, åka till sig pallplatser och segrar på Freeride World Tour, för att sedan komma hem till lilla Sverige och se sig slagen av en internationellt okänd

THE NEXT BIG THING | 31

32 | ALPINKULTUR

“Det är lite ovant att intervjua en sponsrad skidåkare som är så pass obrydd.”

yngling från Gällivare, de förstår storheten i det hela. Ingen skugga faller över Reine! Han är inte ett mindre världsnamn för att Turdell slagit honom två NM i rad – det är ljuset på den okända ynglingen som är poängen med jämförelsen. Det lyser just nu bara i Sverige, men om bara chansen ges kommer det även att göra det internationellt.

JAG GJORDE MITT allra yppersta för att få till en intervju med Turdell, men gudarna ska veta att det inte var lätt! Likt en norrländsk karikatyr blev svaret på många av frågorna ”jo” eller ”mmm”, och några sävliga meningar på mina mest ledande frågor. Men när någonting engagerar så kommer det även några längre svar.

Aldrig babbligt dock, utan alltid eftertänksamt.

Sällan glasklart, precis som framtiden.

– Jo… Jag kommer nog vara i Alperna i vinter. I Andermatt. Eller Engelberg. Tror jag.

Eller resa runt.

TYP SÅ alltså… Det är lite ovant att intervjua en sponsrad skidåkare som är så pass obrydd över sin planering. Som låter saker och ting ske lite efter hand. Vi som vet vad Turdell kan vill självklart att det ska tävlas på Freeride World Qualifier, så att vi får en till svensk på Freeride World Tour. Men det är inte bara-bara. FWQ-systemet är kanske skapat för att tävlingarna inte ska bli överfulla, men det resulterar också i att talanger världen över inte ens blir insläppta på de bra tävlingarna.

– Nog skulle jag vilja tävla, men då skulle man ju behöva anställa någon som ser till att man kommer in på tävlingarna. Det är så jäkla svårt.

ETT KONSTIGT SYSTEM, men förhoppningsvis blir den unge svensken insläppt på en av tävlingarna, och efter det lär även européerna veta vad han går för. Det är näppeligen bara tur att han gjort så bra resultat i Riksgränsen, och där får jag till och med medhåll, via lite mummel.

THE NEXT BIG THING | 33

34 | ALPINKULTUR

THE NEXT BIG THING | 35

“Tittar man bakåt och ser vilka andra åkare som gjort liknande resultat på NM, då är det bara de stora namnen som dyker upp”

Men är det bara tävla som är roligt, eller finns NÄSTA ÅR SÅ… Tittar man bakåt och ser det intresse av att fota och filma också? vilka andra åkare som gjort liknande resultat på NM, då är det bara de stora namnen som

– Jo, nog är det roligt också. Men det är dyker upp. Proffs med internationella karridet där med att vänta... Man får ju som stå och ärer. Men… vill han verkligen det, unge herr vänta ganska mycket när man håller på med det. Turdell? Bli ett stort proffs? Eller är det mindre Men det är kul att se resultatet efteråt. komplicerat att jobba i gruvan och bara åka för att det är roligt.

KRISTOFFER TURDELL känns ändå som en människa som kan vänta. Som har tålamod.

– Jag har inte jobbat jättemycket med Och på den skämtsamma frågan om han kom- sponsorer. Så egentligen vet jag ju inte vad det mer vinna alla fyrstjärniga FWQ-tävlingar i och innebär. Men nog skulle jag hellre vara skidproffs sen sopa hem världstouren så verkar han ändå än jobba i gruvan. Nog skulle jag det… ha gjort en plan som innebär en del väntan.

FRAMFÖR ALLT skulle vi vilja att Kristoffer

– I år blir det väl svårt. Då hinner jag nog blir proffs! Så att vi kan få se mer av den kattinte få köra så många stora kvaltävlingar. Men liknande stilen och de stompade landningarna. nästa år kanske… Jag hoppas Reine och de andra Vi är rätt säkra på att det blir så också. Forza svenskarna på touren kan hjälpa mig få köra någ- Turdell! I vinter händer det! ra tävlingar i år, och sedan nästa år så…

36 | ALPINKULTUR

THE NEXT BIG THING | 37

Prylguide

ARMADA M’S DANTE DOWN INSULATOR JKT

Köpsugen? Klicka här!

38 | ALPINKULTUR

Prylguide

PEAK PERFORMANCE W’S HELI GHOST JKT

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 39

DANIEL RÖNNBÄCK

Analog Vinter

När vi fick se ett urval av Daniel Rönnbäcks analoga bilder blev vi impade och frågade hur han redigerat dem. ”Typ inte alls, de kommer sådär ur kameran.” Egentligen ville vi ha dem alla, för de är så… fina. Men det går ju inte, så vi valde tillsammans ut en bunt favoriter och bad Daniel berätta lite om varje bild.

Välkommen till en analog vinter.

40 | ALPINKULTUR

ANALOG VINTER | 41

42 | ALPINKULTUR

Leica Minilux / Kodak Portra 400

CHAD SAYERS / CHAMONIX / FEBRUARI 2014

Chad Sayers är professionell skidåkare, och har de senaste åren varit en av världens absolut mest publicerade åkare. Ändå är han väldigt ödmjuk, lugn, och dubbelt så mycket ski bum som de flesta ski bums.

ANALOG VINTER | 43

Leica M6 / Voigtl채nder 35mm, f1.4 / Kodak T-Max 400

JACOB WESTER / STUBAI / NOVEMBER 2013 44 | ALPINKULTUR

Jacob står, som så ofta, med stor säkerhet och filar på ännu en bitter tweet om OS, Dew Tour eller köttätare. Det är det som gör honom extra intressant och kul att hänga ut med.

ANALOG VINTER | 45

46 | ALPINKULTUR

Leica Minilux / Kodak Portra 400

HENRIK HARLAUT & PHIL CASABON / RIKSGRÄNSEN / MAJ 2014

Partners in crime. B-Dog och E-Dollo var i Riksgränsen för första gången i våras.

Precis som många andra förstod de inte riktigt varför jag tjatade på dem om att de skulle komma dit. Men väl där blev de, precis som alla andra, insugna i magin…

ANALOG VINTER | 47

Leica M6 / Voigtländer 35mm, f1.4 / Kodak T-Max 400

SIMON ERICSON / RIKSGRÄNSEN / MAJ 2014

48 | ALPINKULTUR

Leica M6 / Voigtländer 35mm, f1.4 / Kodak T-Max 400

SIMON ERICSON / REVELSTOKE / JANUARI 2014 Simon är mest känd som jibbare, men Åre har, precis som med många andra, fostrat honom till en riktigt duktig skidåkare och det finns ingen terräng där han inte trivs. Just den här dagen trivdes han i puder.

ANALOG VINTER | 49

Henrik Harlaut fick gratis boende på hotellet i Riksgränsen, men valde att bo utomhus med polarna i Dogge och Finnens tält istället. Ganska långt från många andra skidproffs lyxliv.

Kanske var han van vid lägerstandard efter hotellvistelsen i Sotji…

50 | ALPINKULTUR

Leica M6 / Voigtländer 35mm, f1.4 / Kodak T-Max 400

HENRIK HARLAUT & DOGGE / RIKSGRÄNSEN / MAJ 2014 ANALOG VINTER | 51

Leica Minilux / Kodak Portra 400

JACOB WESTER / ENGELBERG / NOVEMBER 2013

52 | ALPINKULTUR

Det är inte lätt att få Jacob att le på en bild. Men jag fick lite muskler och Jäger istället, och ett par bra bilder. De här bilderna är tagna under några av årets bästa puderdagar, i slutet på november.

ANALOG VINTER | 53

Leica M6 / Voigtl채nder 35mm, f1.4 / Kodak T-Max 400

ENGELBERG / DECEMBER 2013 54 | ALPINKULTUR

En okänd after skiare tittar ut på Kurt Kurreman, som med klass anländer till afterskin på Ski Lodge Engelberg. Via fallskärm.

ANALOG VINTER | 55

56 | ALPINKULTUR

Leica M6 / Voigtländer 35mm, f1.4 / Kodak T-Max 400

TANNER HALL / REVELSTOKE / JANUARI 2014 Tanner körde en pillowlinje som tyvärr avslutades med ett klassiskt motlut, vilket i sin tur resulterade i ett knä i hakan och en kluven tand. Här är vi hos fru tandläkaren och Tanner var ungefär lika stokad som han ser ut.

Kolla storleken på sprutan så förstår ni varför.

ANALOG VINTER | 57

Leica Minilux / Kodak Portra 400

TANNER HALL / REVELSTOKE / DECEMBER 2013 Det finns en Tanner Hall, och i honom finns det två Tanner Hall. Just den här versionen kommer endast fram på småtimmarna. Den är rolig, och ganska amerikansk. Jag tror många människor har två personligheter, men ofta väljer man bara att visa en av dem. Tanner är inte blyg att visa båda.

58 | ALPINKULTUR

Jesper tJäder – freeskier

EvEry nEw trick landEd lEads mE to my nExt

r aptor oblivion / the caddy interski.se

Prylguide

VÖLKL THREE / MOMENT BIBBY / SALOMON Q-115

60 | ALPINKULTUR

Prylguide

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 61

FOTO / DANIEL RÖNNBÄCK

62 | ALPINKULTUR

Kim Boberg Skidproffs av en slump

TEXT JACOB WESTER FOTO DANIEL RÖNNBÄCK & ANDREAS TIMFÄLT

Vi har på slutet varit en smula upprörda över att Kim Boberg inte får den uppmärksamhet han förtjänar i svensk media. Så vi gjorde helt sonika slag i saken och lät Jacob Wester sätta sig på ”fel” sida tangentbordet och göra en ordentlig intervju. Mycket nöje!

FÖRUTOM ÄLVDALENS drygt 1800 invånare kommer bland annat en internationellt erkänd elgitarrtillverkare vid namn Albin Hagström, samt två skådespelande och sjungande systrar vid namn Hannah och Magdalena Graaf från byn. Innan fabriken lades ner, tillverkades också en brittisk sportbil vid namn Ginetta G34 här. Idag har samhället hamnat i det rojalistiska rampljuset, och kan titulera sig födelseort för kronprinsens framtida fru Sofia Hellqvist. Men härifrån kommer även Kim Boberg, som efter flera år under radarn den här säsongen knep öppningsparten i Armada Skis första fullängdsvideo, framför världsnamn som Henrik Harlaut och Phil Casabon. En filmsäsong på åtta månader nedsmält till 3 minuter och 45 sekunder tung urban, park och BC-skidåkning, tonsatt av ett långhårigt Metallicaspår. Filmdelen har tagits emot väl

SKIDPROFFS AV EN SLUMP | 63

”Ingenting, jag är fan helt järndöd i planeten.” av över hundra tusen webbsurfare och festivalbesökare, och förmodligen innebär den ett steg mot att Kim inte längre behöver vara så underground på skidscenen. Jag ringde upp honom en lördagseftermiddag för att ta reda på vem den tystlåtne Sid Vicious-kopian från Dalarna egentligen är.

PÅ FRÅGAN OM vad han har för sig en ovanligt varm novemberdag får jag svaret “Ingenting, jag är fan helt hjärndöd i planeten”. Inför säsongen jobbar Kim nattskift för att få ihop till en ersättare till hans Skoda Felicia 97 som efter två generationer Bobergare nu kastat in handduken. När han väl har transportfrågan löst ska han filma trappräcken och betongväggar hela vintern runt om hemtrakten, för enligt egen utsago finns det fortfarande okörda spots, då Kim är den enda från Älvdalen som kör urbans.

ATT VÄXA UPP innebar för Kim en enda sak – ett aktivt liv.

Tack vare sina två äldre bröder introducerades han tidigt till skateboardåkning, och det tog inte lång tid förrän alla årstider också var fullbokade med träning i olika lagsporter.

– Vad vi gjorde när vi var små? Allt som hade med sport att göra. Jag hängde ju efter mina brorsor och de skejtade, så det var självklart från början. Vi började göra semestrar till Göteborg med familjen på sommaren och skejtade alla parker vi kunde hitta.

Alla killar i släkten var ju hockeyspelare så det kom också naturligt.

På sommaren skulle man spela fotboll. Egentligen ville jag alltid bli rockstjärna, men det hela föll på att man är tvungen att sitta still och lära sig instrumenten. Jag var helt enkelt tvungen att vara ute och härja istället.

TROTS ATT KIM via sina bröder var hårt indoktrinerad i brädsporternas värld blev han ändå till slut skidåkare. Efter några års snowboardsatsning hittade han vid 12 års ålder sin mors gamla Blizzards på vinden och blev som av en slump introducerad till ett liv på två plankor:

– Jag tänkte väl att det var ännu en sport man kunde

64 | ALPINKULTUR

FOTO / DANIEL RÖNNBÄCK SKIDPROFFS AV EN SLUMP | 65

66 | ALPINKULTUR

FOTO / ANDREAS TIMFÄLT SKIDPROFFS AV EN SLUMP | 67

”Bara att kunna åka baklänges, eller att kunna korsa skidorna i luften var ju värsta grejen, ha ha.”

lära sig, haha. Men när jag kom till backen så var parken stängd för den lokala bigjumptävlingen Påskplasket. Jag tyckte hoppet såg så bra ut men jag hade ingen telefon och kunde inte få tag i min snowboard, så det var bara att anmäla sig i skidklassen. På något sätt så slutade det med att jag vann, med en double twister-spread och en daffy tailgrab. Jag tog hem ett säsongskort och ett par goggles, men framför allt så innebar det att jag började åka lagg och på den vägen är det.

SOM NYBLIVEN SKIDÅKARE var Kim den udda fågeln i kompisgänget. Hans bröders lokala crew hemma i Wäsabacken var helt snowboarddominerat, och utan någon formell introduktion till skidåkning och dess utövare visste han inga namn på tricken – det var bara att testa sig fram och chansa. Kim minns nostalgiskt ett TV-reportage om en pannbandsbärande Mora-son vid namn Jon Olsson, och då visste han i alla fall att sporten hade ett namn, och att det fanns proffs att se upp till.

– Shit, fan, det här är ju fett, tyckte jag. Jag önskade mig ett par twintips i julklapp och helt plötsligt visste jag vad jag ville göra. Fast tävlingar hade jag inte i tankarna, jag ville bara åka.

Bara att kunna åka baklänges, eller att kunna korsa skidorna i luften var ju värsta grejen, haha. Jag blev ändå övertalad att ställa upp i en tävling den vintern och det gick ju ganska så bra, jag vann slopestylen och kom tvåa på big air dagen efter, så då förstod jag väl att jag hade någon form av talang.

68 | ALPINKULTUR

VINTERN 2006 TOG en då 15-årig Kim hem den stora finalen i tävlingsserien Dreams i Tandådalen. Hans genombrott på den svenska scenen var ett faktum, och i och med vinsten fick han även sina första sponsorkontrakt, först med Extrem, och något år senare Fischer, där han även fick lite resebudget. En sommardag i juni kom plötsligt telefonsamtalet som förändrade allt:

– Det var helt sjukt. Jag var i Norge på mitt första sommarjobb, och det var slitigt och jävligt. Thor från Armada/Oakleys distribution i Sverige ringde och berätta att Armada skulle börja göra kläder och att de var intresserade av nya lokala åkare. Några dagar senare ringde Chris O’Connell, Armadas internationella team manager och grundare, och sa att jag ska på ett plan till Nya Zeeland och åka i deras nya klädkollektion. Jag fattade inte ens vad som hände, hade total tunghäfta i telefonen hela tiden.

KIM BERÄTTAR NOSTALGISKT om resan till andra sidan jorden, om hur han liftade till backen med Tanner Hall, käkade curry med JP Auclair, och lärde sig vad det egentligen innebar att vara professionell skidåkare. På många sätt känner jag igen känslorna han beskriver, om hur allting i början är väldigt oklart och man vet inte riktigt hur man förväntas bete sig och reagera på alla nya intryck. När man är helt ny på scenen och kastas in i en industri man bara sett utifrån, innan man har fått koll på alla ansikten och deras roller, politiken och jargongen,

FOTO / ANDREAS TIMFÄLT SKIDPROFFS AV EN SLUMP | 69

FOTO / ANDREAS TIMFÄLT

fotografer, filmare, designers, marknadsföringschefer och alla människor som “liksom är bra att känna”. För en tonåring som bara vill åka skidor blir det ofta överväldigande och man framstår lätt som blyg, eller sluten.

Sex år senare är Kim en självklar del av familjen men det är ändå det första intrycket av en person som ofta får definiera vederbörande, och i en uppmärksamhetstörstande och skrytbenägen actionsportvärld är Kims lågmäldhet ett angenämt avbrott – han låter sin skidåkning göra snacket, kort och gott.

vara en svensk skogsraggare bland alla hurtiga idrottsmän? Ursäkta stereotypiseringen, men det är ju i alla fall bilden jag får upp i huvudet av norska parkåkare.

– Haha, ja, allt handlade ju väldigt mycket om barmarksträning och tävlingstour hela vintrarna, men det gjorde mig inte så mycket. Jag hade ju sökt till hockeygymnasiet samtidigt, och det är ju samma grej där. När jag blev antagen i Norge så var det ju bara att lägga ner skridskorna, men jag lyckades smälta in rätt bra då jag hade träningshuvudet från hockeyn.

ÅRET EFTER BÖRJADE du på skidskola i vårt kära grannland. Hur kändes det att

Funkar det att ha lektioner i något så diffust som vår “sport”?

70 | ALPINKULTUR

– Nja, det var inte riktigt så det funkade. Vi hade vanlig skola på förmiddagarna, och efter det drog vi till Hafjell och åkte skidor resten av dagen. Många av skoluppgifterna sköttes via nätet så det möjliggjorde resande, tävlande och filmande.

KIM HAR ÄNDA SEDAN DV-bandsåldern fått sin åkning dokumenterad i olika produktioner. Allt från egenskapade internetserien Shred n’ Breakfast, till Svenska filmcrewet Secondhands, och vidare till Norska Field Productions, där Kim har varit med och slaktat trappräcken för visning på biografer över hela grannlandet. Som inom många andra

”I en uppmärksamhetstörstande och skrytbenägen actionsportvärld är Kims lågmäldhet ett angenämt avbrott.”

Sälen-åkarna och gjorde en film som hette Moments. Det var sjukt roligt men vi visste ingenting om producerande. Sen blev det några år med svenska Secondhands, vidare över till norska Chaoz, för att till slut hamna hos Field Productions. Jag minns inte riktigt hur det gick till, men tror det var för att alla norskar hängde ihop, och jag och Lasse Nyhaugen hade ju gjort vår egna webisode-serie Shred n’ Breakfast innan så det hände naturligt. discipliner i actionsportvärlden är det lätt att drunkna i mediebruset. Ett tjogtal storfilmer pumpas ut varje höst, och under vinterhalvåret släpps det minst en bra edit i veckan med förhoppningar om att vinna skidvärldens beundran. Det har aldrig varit viktigare att presentera något unikt som just nu, därför ligger Kims senaste filmpart rätt i tiden.

Du har ju filmat väldigt länge, vilka bolag har du jobbat med genom åren?

– Det första projektet jag var med i var under Dreams-tävlingarna, där jag blev erbjuden att bli filmad av några som kallade sig 46films. Vi drog ihop ett gäng av de lokala

Varför tror du att det är först i år i och med Armada-filmen som du breakat på riktigt?

– Jag tror att det är för att det är min första fullpart. Allt annat jag varit med i har gått ut lite mer på dokumentära delar, baserad på en story, eller inspelningsplatser. När Armada berättade att de ville göra en film så var min första tanke att jag ville göra en riktigt bra, klassisk skidfilmsdel, precis som alla ens idoler blivit kända för. Jag hade en vision direkt, och visste att det skulle bli min plan hela den vintern.

KIM SVÄVAR UT en stund om att det är synd att folk inte gör filmsegment på samma sätt som förr. Att det är tidlösa fullparts man

sätter på om man vill bli peppad på att åka, inte en dokumentär skildring av pudersnö i Indien. Vi drar tillsammans slutsatsen att åkarsegment är till för åkare själva, och att man måste ha det dokumentära elementet för att fängsla ej invigda tittare.

Stora bolag och proffsiga produktioner eller gör-det-själv och personligt? Fördelar och nackdelar, du som filmat både med FP och Shred n’ Breakfast.

– Helt klart små egna grejer. Det är mer jobb, men det är ju liksom din säsong det handlar om. Allt slit, all smärta och svett som gått till att samla ihop allt material, då vill man ju själv äga det och ha kontroll över det. Med större produktioner blir det sällan enbart fokus på åkningen utan alla delar ska passa ihop och vara mer dokumentära, känns det som.

I din filmpart från Oil & Water har du ju väldigt många typer av åkning. Vad brinner du mest för själv, vad gillar du helst att se på film, vad skulle du vilja bli bättre på?

– Just nu gillar jag att åka street bäst, och det är nästan bara det jag åkt på slutet. Det

SKIDPROFFS AV EN SLUMP | 71

FOTO / DANIEL RÖNNBÄCK

72 | ALPINKULTUR

SKIDPROFFS AV EN SLUMP | 73

är på gatorna jag känner mig mest kreativ och kan ha roligt på nästan vad som helst. Men att få vara uppe i bergen i Riksgränsen i våras var ju helt magiskt, det öppnade mina ögon för den typen av åkning. På film har jag börjat uppskatta big mountain mer nu när man fått åka det lite mer själv, jag har mer respekt för de åkarna nu. Jag skulle vilja kunna behärska alla aspekter av skidåkning lite bättre, en blandning av allt är bäst.

För mig har du alltid känts lite som skateboardåkaren Mike V*, fast på skidor. Det finns ju så sjukt många stilar men du utmärker dig som en stark, aggressiv, nästan snudd på arg skidåkare särskilt när det kommer till rails. Håller du med om det?

– Ja, kanske. Jag gillar ju att köra hårda, tunga grejer. Så har de alltid varit, även på skateboard när jag var yngre, jag gillade stora bomb drops och gaps, och har alltid sett upp till de lite mer heavy åkarna. Det bästa som finns är ju att hoppa stort. Hänga ut stora grejer, flyga långt och känna sig viktlös. Det är riktigt fett.

När vi var i Riksgränsen såg jag att du klippte ditt segment själv. Är det viktigt för dig att vara involverad i projekt även efter själva filmandet? Litar du på en klippare eller vill du ha full kontroll över ditt material från början till slut?

*Amerikansk hardcoreskejtare och musiker.

74 | ALPINKULTUR

– Ja, jag klippte en rough cut, sen fick Corey (Armadas filmare) sköta finliret på slutet. Men jag vill ha kontroll över mina shots under hela processen liksom, från att man har en lista med trick, till att allt material ligger på en tidslinje framför en och man kan börja klippa ner det till låten man valt, och så vidare. Det blir så lätt fel om man lämnar över någon del av skapandet till någon annan. Det är ju också bra för motivationen att kunna sitta och kolla igenom sina shots, se vad som saknas, vad som skulle kunna göras bättre och så.

Vad jobbar du med på sidan om skidåkningen? Filmåkare tjänar ju knappast multum såhär i post-OS-tider, eller får du det att gå ihop ändå?

– Ja, nu har jag ju jobbat så mycket jag kan inför säsongen, skrapat ihop varenda krona jag kunnat på farsans finmekaniska verkstad här i byn. Jag kör maskiner och filar på detaljer och annat. Härom veckan gjorde jag delar åt ett företag som gör steadicams, så det var lite roligt att kunna relatera till det man tillverkade. Men ja, jag måste ju jobba på sidan om för att få det att gå ihop. Det är ju så det är. Fast de senaste somrarna har jag jobbat lite på sidan om på skidcamp i Juvass, och det går ju inte att klaga på!

HÄR GÖR SIG DEN SKEVA resursfördelningen i skidvärlden påmind. Jag pratar med innehavaren av öppningsdelen i en av årets mest hajpade filmer, som ändå står och

FOTO / DANIEL RÖNNBÄCK

SE KIMS DEL I “OIL & WATER HÄR

svarvar metall om nätterna för att ha råd att åka skidor.

Varför det har blivit såhär är svårt att uttala sig om, men vi når någon slags slutsats om att så länge vår livsstil är så fast förankrad i sportvärlden, där framgång syns på resultatlistor, så kommer pengarna fortsätta hamna där.

för att göra. Det spelar verkligen ingen större roll vad det är egentligen, det viktiga är att man inte bara går till något jobb för jobbets skull, utan för att man verkligen gillar det man gör. Fan, det är svårt alltså! Jag har nog aldrig tänkt så långt fram i tiden, haha...

NÄR JAG BER KIM FANTISERA om sin framtid och vem han hoppas kunna vara om tio år, blir han ställd och funderar länge innan han svarar. Vi som är en del av den flyktiga actionsportbranschen behöver ju ändå någon slags plan för framtiden tänker jag, och för vissa är det att resa, andra vill stanna hemma, en del bryta upp med scenen och göra något helt annat, och vissa verkar helt enkelt bara nöjda om de får åka skidor. Kim verkar inte riktigt ha ägnat frågan mycket tid förrän nu.

– Tio år alltså, det är ju fan sjukt långt fram. Vad vill jag? Hmm... Vara frisk, må bra, och ha något jag brinner

FÖTTERNA PÅ JORDEN. Motsatsen till stor i orden.

Kim vill åka skidor, skejta, inte sitta still, och vara frisk (samt må bra, två olika saker kanske?). Det är uppfriskande att se sådan ödmjukhet, och kanske är det just den där ödmjukheten som står i vägen för berömdhet och lyxliv?

I Kims fall verkar det inte spela någon större roll, så länge han får som han vill. Jag hoppas det går vägen, och ser fram emot många framtida videodelar bland ledstänger och stora flyg.

SKIDPROFFS AV EN SLUMP | 75

Prylguide

SWIX PANSARFIL / GORILLA TAPE CAMO / ARMADA B-DOG MITT

76 | ALPINKULTUR

Prylguide

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 77

Prylguide

SKI LODGE ENGELBERG SKI LODGE BULLETIN #2

L채s magasinet h채r!

78 | ALPINKULTUR

DYNASTAR CHAM 117 • SIZE: 180/190 CM SIDECUT: 147/117/127 MM • RADIE: 22 MM (190) • WEIGHT 2240 G

IT’SNOW DYNASTAR CHAM! Vivian Bruchez: Chamoniard och Steepskier!

NEW DYNASTAR CHAM 117!

Efterlängtad och redan prisbelönt! Nya Cham 117 representerar nästa generations mix mellan rocker och sidoskärning där resultatet är hög hanterbarhet och reaktivitet på hårda underlag, samt mycket god flytförmåga och bärighet på mjuka underlag.

Passar både de som gör toppturer och rör sig aktivt i högalpin terräng samt de som utnyttjar mer liftnära skidområden. Trots låg vikt erbjuds stabila och vridstyva sandwichkonstruktioner som presterar även på hårda underlag.

Powder Magazine Skier’s Choice 2015

Ski Magazine Gold Medal 2015

Skieur Tester’s Choice 2015

Freeskier Magazine Editor’s Pick 2015

Backcountry Magazine Gear Guide Select 2015

On the Snow, Editor’s choice 2015

NEW DYNASTAR CHAM HM 107!

DYNASTAR CHAM HM 107 • SIZE: 166/175/184/190 CM SIDECUT: 137/107/122 MM • RADIE: 20 MM (184) • WEIGHT 2010 G

NEW DYNASTAR CHAM HM 97!

DYNASTAR CHAM HM 97 • SIZE: 166/172/178/184 CM SIDECUT: 133/97/113 MM • RADIE: 15 MM (178) • WEIGHT 1710 G

www.dynastar.com

TEXT / FOTO / ILLUSTRATION

VI HAR LÄNGE TÄNKT skriva om Adam Falk och Nicke Jacobsson. Dels för att vi gillar dem, dels för att de verkligen gör saker på sitt egna, spirituella, och ibland smått underliga, sätt. Men då de representerar så mycket mer än vi själva kunde förmedla, bad vi dem helt sonika att göra det själva.

Alltså: DamaSpirit, av DamaSpirit.

FÖR ETT PAR JORDÅR SEDAN såddes ett frö vid namn Winter Project. Det planterades långt under den kalla nordiska snön, där det började växa i symbios med naturens heliga krafter.

80 | ALPINKULTUR

DAMASPIRIT | 81

ÅR 2006 TOG vi de första stegen med Winter Project. Det kändes som att det saknades något i det stora industriella snömaskineriet. Vi visste inte exakt vad det var, men vi var säkra på att det hade någonting med känslighet att göra. Att våga göra det man tror på och framförallt få människor att känna med sitt hjärta.

Vi ville inspirera oss själva och vår omgivning till att sprida ljus och kärlek.

82 | ALPINKULTUR

DAMASPIRIT | 83

ÅKARE / ADAM FALK

FOTO / NICKE JACOBSSON

84 | ALPINKULTUR

DAMASPIRIT | 85

86 | ALPINKULTUR

SEX ÅR GICK FORT. Vi upplevde, reste och reflekterade. Trots det saknades något, det var som att vi inte fick uttrycka det vi egentligen ville. Vi hade fastnat, glädjen fanns inte där som tidigare. Det var dags att gå vidare, på äventyr ut i det okända.

MED STÖD FRÅN kosmiska krafter fick vi en studio på Mariatorget. En plats där vi kunde utforska den nya, okända vildmarken. Vi bytte de vackra vita bergen mot betong, neonljus och djungeltrummor. Livet i en storstad är annorlunda och med ett kärleksfullt sinne började vi sprida våra små snöiga frön i den grå huvudstaden.

DAMASPIRIT | 87

ÅR 2012 transformerades Winter Project till DamaSpirit. Fokus låg nu på musik, reklam, konst och ekologiska råvaror. Vi var hungriga på något nytt, och det dröjde inte många månader innan vi började arbeta tillsammans med världsledande skivbolag och multinationella företag. Stockholm kände av vår skönt avslappnade och fokuserade vibe och ledde oss in på en magisk resa in i djungeln.

ÅKARE / FREDDIE MEADOWS FOTO / ADAM FALK

FRAMGÅNG, tårar, ångest och existentiella funderingar blev en naturlig del av vardagen. Vi upptäckte snabbt att det här klimatet är helt annorlunda än det vi var vana vid. Våra tidigare arbetsdagar bestod av att vara ute i naturen hela dagarna, vilket ger en naturligt lugnande effekt på sinnet. Stressen snirklade sig längre och längre in i vår organisation och ormarna kom allt närmare. Vi förstod nu tydligt budskapet från ovan – vi måste tillbaka till naturen.

88 | ALPINKULTUR

DAMASPIRIT | 89

90 | ALPINKULTUR

EGENTLIGEN VILLE VI ATT Adam och Nicke skulle skriva ett långt reportage, där de berättade om den ganska speciella väg just de valt. Vi ville att de skulle skryta om att de är självlärda och inte har gått skitnödiga reklam- eller filmskolor, men ändå gör reklamfilm för IKEA och musikvideos för Petter. Men, det här är deras story, och det är så den ska vara. Att den slutar med en cliffhanger som får alla snöfilmsälskare att hoppas, det är ett värdigt slut.

Eller en början?

DAMASPIRIT | 91

Prylguide

EIVY W’S ICECOLD PNT

Köpsugen? Klicka här!

92 | ALPINKULTUR

evelina nilsson in our new heli chilkat jacket and pants. #justaddski

ALPINKULTUR | 93

Prylguide

VÖLKL ONE PINK / VÖLKL KENJA / SALOMON ROCKETTE

94 | ALPINKULTUR

Prylguide

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 95

isbjörnens rike

Svalbard TEXT JOHAN JONSSON FOTO ADAM CLARK & JOHAN JONSSON

Hur bra kan en skidresa egentligen bli?

Kan den vara perfekt? Vi åkte längre norrut än vi någonsin varit och gjorde vårt allra bästa för att ta reda på det.

96 | ALPINKULTUR

SVALBARD | 97

FOTO / ADAM CLARK

FOTO / JOHAN JONSSON

Skoterraggare i norr - sl채ng er i v채ggen!

98 | ALPINKULTUR

– De glider alltså framåt… men inte bakåt? Wow.

MARK STAUFFER ÄR 47 år gammal och har för första gången i sitt liv sett stighudar. Han är, som de säger i landet han kommer ifrån, mind blown.

MARK ÄR EN AV ÅTTA deltagare på resan. Några av oss är ”vanliga” skidåkare, några tillhör den professionella sorten, och några är lite mitt emellan eller guider.

I NORMALA FALL brukar skidgrupper vara relativt homogena – antingen är det en bunt med proffs + filmare + fotograf, eller så är det vanliga skidåkare som är på semester. Just den här veckan är det dock en yster blandning.

TILL EN BÖRJAN känns detta lite märkligt och jag funderar över om vi kommer att bli sinkade eller inte få åka var vi vill (inget av detta sker). Men när vi tittar på Mark, som efter upptäckten av stighudar har samma ansiktsuttryck som professionella skidåkare brukar ha efter årets bästa puderdag, då förstår vi att vi inte kommer bli sinkade. Snarare inspirerade.

TVÅ DAGAR TIDIGARE har vi landat i Longyearbyen, som i mitten på maj kanske inte visar sig från sin vackraste sida. Men det finns någonting riktigt över byn ändå. Visst är det en god del svenska säsongsarbetare här, men de tillhör en speciell skara, och avsaknaden av låtsasmänniskor är nästintill total. Folk går verkligen med geväret på axeln inne i byn! Det är verkligen gun rack istället för ski rack på skotrarna! Och man ska satan i mig inte lämna byn utan någon form av skjutvapen med sig.

Svalbard är på riktigt.

NÄR VI PACKAR in våra grejer på Arctica II, vårt flytande hem för de kommande dagarna, får vi höra många lugnande ord om att det kanske känns trångt, men att det funkar bättre än man tror. När jag förstår vart jag ska sova kommer det dock upp någon form av… sur känsla i mig. ”I den liiilla lilla sängen?” tänker jag och min landkrabbehjärna. Sen tänker jag på vilken jävla bortskämd skit jag är, och att mina axlar så fan heller är för breda för den där sängen. Det blir bra.

EN LITEN NÄTT seglats senare har vi korsat Isfjorden (utan att någon på båten blivit sjösjuk), ätit lunch, blivit inkörda till

SVALBARD | 99

100 | ALPINKULTUR

SVALBARD | 101

ÅKARE / DAVE ROSENBARGER FOTO / ADAM CLARK

”Det är ungefär 20 breddgrader norrut från Stockholm och Oslo. Flyger man lika långt söderut hamnar man i Afrika.”

land av gummibåten och står helt plötsligt och tittar upp på Ramfjellet och Labben, lagom vackert inbäddat i flatljus och dimma.

TANKEN ÄR att vi som ska likna någon form av professionella åkare ska vara en grupp, där vi både ska försöka få sharpshootern på resan, Adam Clark, att knäppa några bilder, men även hitta ny terräng för kommande grupper.

– Björn? Björn. Det är en isbjörn va?!

Helt plötsligt känns det där gamla geväret inte kul alls. Skämtet om att det säkert är från andra världskriget är inte heller kul. Vi tittar bakåt och konstaterar att det ju inte finns någonting där.

En massa flatljus. När renen börjar röra på sig blir vi lättade, men känner samtidigt ett kollektivt hat mot den. Jag vill skjuta den som straff för att den nästan gav mig en hjärtinfarkt. Får inte stöd för förslaget i resten av gruppen. Vi skinnar på.

EN TIMME SENARE har vi haft tjock dimma, ingen dimma, flatljus, sol, snöstorm och sol samtidigt. Och ett helt, helt underbart åk över stora öppna fält, genom breda couloirer och ut på svagt lutande mark tillbaka mot stranden. Mot stranden liksom! Tillsammans med Dave stakar jag den sista biten. Vi ”Wow!”:ar i kapp med varandra.

78 GRADER NORD. Det är lite svårt att förstå hur långt norrut det är innan man tittar på en karta. Det är ungefär 20 breddgrader norrut från Stockholm och Oslo. Flyger man lika långt söderut hamnar man i Afrika.

102 | ALPINKULTUR

1.

1. Oj, det var inget skämt att geväret är från andra världskriget.

2. Annorlunda transfer till hemmet.

FOTO / JOHAN JONSSON

2.

SVALBARD | 103

”Vi håller ut ganska länge, vi vill ha blod.”

NÄR JAG VAKNAR UPP första morgonen på båten känner jag mig först väldigt nöjd. Dels kan jag konstatera att jag sovit längre än jag någonsin gjort, dels har det som verkade vara en mikroskopisk säng fungerat alldeles utmärkt. Fem sekunder senare känner jag att vi rör oss, och att båten rör sig upp och ner. Tio sekunder efter det har jag fått på mig alla kläder och löper upp till båtens vardagsrum, där jag eyeballar horisonten med total koncentration i fyra timmar för att inte bli sjösjuk.

Landkrabba…

NÄR VI GLIDER IN i Van Keulenfjorden går det upp för oss mer och mer hur mycket terräng det finns att utforska på Svalbard. Vi tittar på kartor, jämför fjäll, ser hur små de är på kartan, men stora i verkligheten. Hela vägen in mot botten av fjorden pratar vi i munnen på varandra: ”Men där då? Där då?

Där! Där då!?”

– Björn!

Stressfaktorn mot gårdagens ”björnmöte” är väldigt bekväm, och mamman med två ungar vi nu ser i kikaren är bara väldigt fina. De strosar långsamt framåt där långt inne på isen. Till slut ser det ut som att de kommer fram till en vak. Mamman ställer sig och stirrar ner i hålet. Väntar på att en gullig liten säl ska hämta luft, så att slakten kan börja. Vi håller ut ganska länge, vi vill ha blod, men efter ungefär en timme är vi inte lika tålmodiga som björnmamman, utan knäpper några sista bilder på den mäktiga Nathorstbreen och tuffar sedan utåt i fjorden, mot bergen vi såg på vägen in.

– It’s cool. I wouldn’t worry about it.

På vägen upp i den rätt jäkla branta rännan vi ska köra frågar jag Dave, som är den bättre vetande i gruppen, om han inte tror det ska släppa snart. Herr Rosenbarger är mer van vid riktigt exponerad terräng. Själv tittar jag bakåt i dimman, ser klippkanten där rännan svänger. ”Där vill man inte åka ut. Då går det inte bra.” tänker jag och andas tungt. Men det går bra.

104 | ALPINKULTUR

SVALBARD | 105

ÅKARE / DAVE ROSENBARGER FOTO / ADAM CLARK

1.

2.

FOTO / ADAM CLARK

3.

1. Johan Jonsson och Dave Rosenbarger med Van Mijenfjorden i bakgrunden.

2. Compact Living.

3. Johan Jonsson i en höger, oändligheten där bakom.

4. Ännu en dag på jobbet.

5. Definitionen av drömmåltid.

106 | ALPINKULTUR

4.

Signalpistolen slår lite i vinden när hastigheten ökar. Jag är lycklig.

5.

PÅ TOPPEN FRYSER svetten snabbt till is längs ryggen, och vårt hopp om att molnen ska skingras känns fjärran. Men precis som i en riktigt bra ljughistoria blåser vinden i rätt riktning, och plötsligt skiner solen ömsom i våra ansikten, ömsom ner i det speglande havet. Vi tar oss ned med kontrollerade svängar i starten, och förvånas över att snön är riktigt djup på sina ställen. Rännan svänger lite vänster, lite höger, och snön sitter fast, precis som Dave sa. Längre ner flackar det ut och öppnar upp sig. Med stora svängar cruisar vi norrut. Rakt norrut faktiskt, och rakt in i solen, som nu står lägre på himlen när klockan närmar sig midnatt. Ner går den dock aldrig. Signalpistolen slår lite i vinden när hastigheten ökar. Jag är lycklig.

VID STRANDEN möter vi den andra gruppen. Mark lyser. ”It was powder up there. Oh my god.” Daves flickvän Rosanna lyser ikapp, och när vi tittar upp på deras spår, som letar sig ner genom en lite större ränna, förstår vi varför. Med munnen öppen tittar jag ut mot båten, vårt hem, sedan upp på fjället. Skakar lite på huvudet och förstår knappt att det kan vara såhär gött.

HELGA OCH STEIN HETER de två under-bara människorna som tar hand om oss och båten under dagarna på Svalbard. De kanske har passerat fotomodellsåldern, men sällan har det varit så enkelt att kalla människor vackra.

Väderbitna, duktiga, lugna, hårda men alltid leende. Jag vill bli Stein när jag blir äldre. De bor hemma i Norge på vintern, men på Arctica II under våren och sommaren. Inget inrutat tråkliv bara för att man passerat 40. Förebilder.

SVALBARD | 107

ÅKARE / JOHAN JONSSON FOTO / ADAM CLARK

108 | ALPINKULTUR

EFTER EN BÄTTRE renskavsmiddag med rödtjut strax efter klockan tre på morgonen är dagen slut. Dagen? Morgonen? Kvällen? Allt flyter ihop på Svalbard. I normala fall vill jag ha rutiner, men här låter vi alla det bara vara.

Oftast försöker vi ta oss ut någon gång efter frukost, som varje dag infaller efter normal lunchtid. Men ibland är vi uppe tidigare. Ibland sover vi hela dagen. Eller natten? Det är svårt att säga.

Vi älskar det.

VECKAN FLYTER PÅ, flyter ihop. Vi reser på dagen. Åker skidor på natten. Sol. Dimma.

Moln. Storm. Fjärde dagen passerar vi Akseløya och styr in mot Fridtjovhamna. Tittar på huset där en av få riktiga jägare bor. Skinn hänger uppspända. Stein berättar, vi lyssnar med stort fokus, i alla fall fram till att vi ser Fridtjovbreen med Ingeborgfjället i bakgrunden. Adam föreslår att vi nog ska röra oss in mot land, och börja gå. Ingen protesterar. Det ser mellow ut, men trevligt.

EFTER EN halvtimmes skinnande in mot

Sagabreen (namnet!), Ingeborgfjellet och Kleivdalsnuten åker så hakorna ner, ännu en gång.

Couloir på couloir på couloir. De är dock i skugga, så vi vrider våra huvuden en smula mot syd och skinnar vidare. Uppåt.

DET ÄR LÄTT ATT tänka på Svalbard som en ö, och då tänker man att det ”bara är en ö”. Men ju högre upp på Ingeborgfjället vi kommer desto tydligare blir det, ännu en gång, hur stort allting är. På toppen av våra åk blickar vi ut mot de enorma glaciärerna och fjällen flera mil bort.

Bara från där vi står känns det som att vi ser fler åk och toppar än man hinner med på en månad, men det vi ser är ändå bara en pytteliten del av en liten del av Svalbard. Vi slutar fundera, knäpper pjäxorna, och börjar färden neråt.

SEN BÖRJAR VI färden uppåt igen. Det är puder! Och vi bryr oss ingenting om att klockan passerat midnatt. Adam tjoar om att ljuset är great, men snön better, så vi tar någon bild, men åker mest. Den perfekta fotografen.

SVALBARD | 109

EGENTLIGEN VILL VI röra på oss, men känner att vi måste stanna en dag till i området. Så det gör vi. Couloirerna vi såg dagen innan kan vi inte låta bli. På vägen upp i dem känner vi dock av majsolen, och hettan är nästan tropisk. På toppen är kontrasten total, och en stor del av Svalbards charm kapslas in i en liten huvudvridning. Till vänster, mot norr, är snön kall och fin, och åket går ut på en enorm glaciär. Tillbaka, mot söder, är det slask, vårskidåkning och långt där nere i fjorden ligger Arctica II. Otroligt. Vi väljer slasket och båten, det är dags att börja tuffa norrut och hemåt igen.

DE SISTA TVÅ DAGARNA spenderar vi i Trygghamna, nära den plats där vi tog de första svängarna på resan. Det är svårt att beskriva hur tiden flyter förbi. Likt en lite för lång fylla, där man bränner mer och mer endorfiner och bara skrattar för att allt är perfekt, precis så känns de sista dagarna. Adam tar lite bilder, men vill, precis som alla vi andra, mest åka skidor. Så det gör vi. Puder ett åk. Slask nästa. Surrealistisk glädje av att stå på en topp i goda vänners lag, med oändliga och vackra glaciärer i ryggen och en spegelblank fjord och ett flytande hem mellan skidspetsarna.

SISTA ÅKDAGEN. Återigen liknar det en ljughistoria när vi vaknar upp till en varmare dag, beslutar oss för att byta sida på fjorden och köra ett lätt, men lekfullt, slaskåk. Uppe på Karlstadtoppen tittar jag på Dave, som drar av en amerikansk claim som bara en riktig amerikan kan. Det är dock inte ett dugg konstigt. Jag härmar honom med en svensk variant. Sen slashar vi vinddrivor och hoppar småklippor ner mot båten. Det är perfekt.

SISTA MORGONEN VAKNAR JAG upp som de andra morgnarna. Med ett leende på läpparna och skitiga underkläder i fönstret (och lite för nära näsan) för att blockera den ständigt skinande solen. Jag tänker tillbaka på gårdagens avslut. Badet från båten efter skiddagens slut: små kukar, stora leenden. Skotten Gavins SUP-tur: naken, med ett 30.06gevär från andra världskriget på axeln (varför inte?). Besöket i ryssbyn Barentsburg, som nog är det konstigaste vi sett (tre stora vodka för 60 NOK var vi dock glada för!). Och till sist en underbar middag med lagom mycket vin och en liten whisky på det.

EFTER LIKNANDE RUS jag tidigare pratade om, är det som bekant väldigt lätt att bli bakfull. Endorfinerna är slut.

Man har haft roligt, men det är inte kul dagen efter. Man vill aldrig vara onykter igen. På vägen från båten till flyget har vi dock alla någon form av inverterad bakfylla, där de senaste dagarnas minnen flyter ihop med varandra i ett stort lyckorus. Det är liksom intryck-overload. Vi flinar alla lite fånigt, men behöver inte fråga varför. Svalbard, vi ses igen.

110 | ALPINKULTUR

SVALBARD | 111

ÅKARE / JASON MACK FOTO / ADAM CLARK

112 | ALPINKULTUR

SVALBARD | 113

FOTO / ADAM CLARK

Rännan som beskrivs på sidan 107 startar precis skiers left om den högsta toppen.

FOTO / JOHAN JONSSON

Fakta

Svalbard RESER till Svalbard gör man med flyg. i beräkningen. Det är inte sannolikt att de Både SAS och Norwegian flyger, och det kos- kommer nära, men risken finns, och man tar inte mycket om man bokat i hyfsad tid. måste hyra gevär, signalpistol och snubbeltråd om man sover utanför byn. TransDet finns INGA LIFTAR på ön. All trans- port ut i vildmarken kan ske med skoter port uppåt sker med stighudar. (antingen genom att hyra, eller genom att bli utskjutsad) eller genom att gå. Hyra BÅT är ett fantastiskt sätt att ta sig runt av utrustning och vapen sker till exemmellan olika turer på. Nackdelen är att det pel hos IGP (klicka dig vidare från www. kostar ganska mycket. Ibland kan det dock spitsbergentravel.no), men du måste ordna bli en plats över som måste fyllas, så kolla tillstånd hos Sysselmannen för vapenhyran upp det. Vi åkte med Ice Axe Expeditions (www.sysselmannen.no). Kolla upp detta (www.iceaxe.tv), som har bra rutin, bra innan ni åker, så att det inte blir problem. guider och bra koll på åken. Som bonus får man åka med underbara Stein och Helga på Restaurangen HUSET ser på utsidan inte Arctica II. mycket ut för världen, men de har en av norra Europas bästa vinkällare, och maEtt billigare alternativ är att TÄLTA. Nack- ten håller näst intill Michelin-klass. Missa delen är att man måste ha med isbjörnarna inte detta under ert besök i Longyearbyen.

114 | ALPINKULTUR

Prylguide

SALOMON Q-VARIO CARBON / KOMPERDELL GODFATHER TEAM VARIO / DPS NORI POLE

116 | ALPINKULTUR

Prylguide

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 117

DESIGN + ROOTS + ENGINEERING

Disobeying convention since 2005.

Space age materials. Innovative engineering. Cutting-edge shaping.

Visit your local DPS dealer.

Since 2005, DPS has redefined the boundaries of design in search of the perfect ski. Born from an obsession with the perfect turn, global storm chasing, and the transcendent mystery of a slide across deep snow, we are committed to elevating your craft with unmatched, high-tech tools born and bred deep in the mountains.

Alpingaraget - Stockholm Åre Skidsport - Åre Hägglunds - Luleå Ski Store - Göteborg Naturkompaniet - Östersund Höjdmeter - Kiruna Add Nature – Stockholm Alpint – Stockholm

If you live and breathe skiing, we build your skis.

Find us at dpsskis.com, or at the world’s finest ski shops.

Skier: Stephan Drake. Photography by Oskar Enander // oskarenander.com

TEXT & BILD OSKAR ENANDER

MT. BAKER MT. BAKER LIGGER ALLTID i topp när världens snödjupstabeller sammanställs i slutet av säsongen. Uttrycket ”puderhåla” har man hört så det räcker och blir över, men Mt Baker är inte ens någon håla. Vid skidorten finns inget boende, men mycket puder. Oskar Enander var där under en magisk vecka förra året.

Vi bad ödmjukt om bilderna, och några ord om dem: Mt. Baker ligger nära kusten, och det är inte alltid bra där. Precis innan vi bokade biljetterna dit var vi väldigt nära att lägga den här shooten i Engelberg istället. Men med bara två dagar kvar till att vi skulle börja fota hörde Zack Giffin av sig och sa att det var en storm på väg in mot delstaten Washington. Vi chansade och bokade. Förmodligen var det förra säsongens bästa beslut.

120 | ALPINKULTUR

DET ÄR LÄTT ATT misströsta när man åker upp till Mt. Baker. Man sitter och tittar ut genom bilrutan och undrar om det finns någon snö där uppe, eller om den där gröna, lummiga skogen bredvid vägen fortsätter hela vägen. Det gör den inte.

MT BAKER | 121

122 | ALPINKULTUR

MT BAKER | 123

EFTER DEN HÄR DAGEN kastade min kamera in handduken – den hade fått för mycket snö i sig. Det snöade så mycket att det till och med var svårt för kameran att hitta fokus. Ingen klagade dock, speciellt inte Piers, som landade på mjuka kuddar efter det här droppet.

124 | ALPINKULTUR

MT BAKER | 125

OLOF LARSSON HAR förmodligen skidsveriges bästa backflip. Här blev det en på första försöket. Bra ös som vanligt!

VI KALLADE HONOM Chewie. Han var vår vän och såg till så att vi kom fram till berget varje dag.

126 | ALPINKULTUR

JAG GILLAR den här bilden för att Piers verkligen spränger kudden på första försöket.

MT BAKER | 127

128 | ALPINKULTUR

VARJE DAG ÅT vi frukost på Waken Bakery nere i Glacier (där man oftast bor). Vi hittade liksom ingen anledning att byta. Kaffet var bra.

Det är viktigast.

DET HÄR ÄR Zack Giffins ”Tiny House”. Han har byggt det själv, och bor i det hela vintrarna.

Kolla in filmen nedan om ni undrar över hur livet i det lilla huset är.

SE FILMEN HÄR

MT BAKER | 129

ZACK GIFFIN ÄR uppväxt med Mt Baker som hemmaberg.

Det betyder att han kan droppa stort, men ändå hitta trannyn.

130 | ALPINKULTUR

MT BAKER | 131

DET ÄR SMART ATT hitta nya vänner man kan köra roadlaps med, istället för att åka lift inne i skidorten. Många kör pickup, så flaket funkar fint. Om ni undrar vad vi tittar på så är det Mt. Bakers klassiska roadgap.

Den här gången hann dock ett snowboardgäng före oss.

132 | ALPINKULTUR

MYCKET SNÖ. Tungt att skinna. Men… det gör inget.

MT BAKER | 133

134 | ALPINKULTUR

MT BAKER | 135

ZACK GIFFIN ÄR mer än tio år äldre än Piers Solomon, men behöver inte skämmas för trickpåsen ändå.

NÅGRA SEKUNDERS eftertanke innan vi droppar in i ännu ett episkt åk.

FART. Jag gillar fart. Här ser man att det går undan.

136 | ALPINKULTUR

Se THE SHADOW CAMPAIGN / WHITEWATER h채r!

Prylguide

GIRO COMBYN

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 139

FOTO / ADAM KLINGETEG

140 | ALPINKULTUR

Del 1

Framgångsfabriken TEXT JOHAN JONSSON FOTO HANS JOHANSSON, ADAM KLINGETAG & NICKLAS BLOM

Vi har länge velat göra någonting om Skidgymnasiet i Malung.

Dels för att de både har jibb- och racegymnasium, dels för att skolan har en uppåtgående trend och just nu växer så det knakar. Nu när det äntligen blir av tar vi igen för missad tid och gör det ordentligt.

Välkommen till den första delen av Framgångsfabriken.

VÅR EGENTLIGA PLAN – att göra detta som ett stort reportage – sprack några dagar innan deadline. Det fylldes på och fylldes på, före detta eleven Frida Hansdotter körde som en Gud och ledde världscupen, vi gjorde intressanta intervjuer och bra bilder strömmade in. Vi bestämde oss helt sonika för att det skulle bli en tvåstegsraket istället, där detta är första delen, den som handlar om fartdressar och hundradelar.

Talltees och slopestyle får ni alltså läsa om i nästa nummer.

FRAMGÅNGSFABRIKEN | 141

Portåkarna

I EN TID DÅ budgetar minskar och idrottsgymnasier läggs ned finns det en skola som investerar och växlar upp. På Malung-Sälens Gymnasieskola (MSG) är 40 % av eleverna en del av skid- eller snowboardprogrammen på skolan. Det finns allt från skidlärarprogram till elitsatsningar. Det är det sistnämnda det här reportaget handlar om.

PER EDVALL flyttade till Malung 1996, 24 år gammal.

Han började som tränare på Alpina Skidgymnasiet (Alp), men är nu samordnare för alla idrottsutbildningar i kombination med någon form av ”fri spelare”, där han hjälper till där det behövs, bland annat med fysträningen.

I MALUNG MÖTER vi upp Per och ett antal elever från både från Alp och de andra skidutbildningarna. Vi har bett om att få följa med under en dag. På väg ut till ett fyspass i en grusgrop frågar vi om läget för Alparna. Vi undrar varför Malung verkar höja kvalitén när andra blir avknoppade.

– Det beror på flera faktorer, där hårt arbete självklart är en av de största. De senaste tio åren har vi varit med om två stora förändringar; först försvann skidgymnasiet i Sollefteå, sedan Gällivare. Varje gång har vi kämpat hårt för att vara ett av de riksidrottsgymnasier som får vara kvar.

Vi har trummat på helt enkelt, och aldrig tagit någonting för givet. Speciellt inte tränarna.

TRÄNARNA ÄR självklart en stor del av ett idrottsgymnasium, och Malung har hållit hårt i sina under lång tid.

Någonting som ger trygghet hos elever och kontinuitet i både vardag och träning.

– Det är otroligt viktigt att inte ta tränarna för givet. Man ska vara tränare på högsta elitnivå, dessutom har man ansvar för 700 poäng av skolgången, samtidigt som man har ett stort personligt ansvar eftersom det ju är barn som flyttar hemifrån. Man ska vara tacksam för att det finns folk som vill jobba med det här ansvaret, och jobba hårt. Det är vi, och det har gjort att vi har kunnat ha många tränare kvar under lång tid.

142 | ALPINKULTUR

HENRIK NYSTRÖM / FOTO / HANS JOHANSSON

Henrik Nyström hämtar andan efter en sandbacksintervall.

FRAMGÅNGSFABRIKEN | 143

CHARLIE LABAND ÄR född och uppvuxen i Åre, men har bott i Malung sedan 2002. Rimligtvis borde det finnas någonting i Malung för tränarna också, som gör att Charlie och de andra vill stanna. Ett bra klimat kanske föder framgång? Vi frågar om det finns något snabbt och enkelt recept.

– Nej, snarare handlar det om en helhet. Det är liksom hela vägen från skolledning, lärare, tränare, elever. Att skolan vill, och har ett intresse av att vi har ett bra sportgymnasium här, det är en jättestor faktor. MSG har en sportprofil, och ledningen förstår den. Då blir det enkelt, och vi får sköta våra jobb så som vi vill. Ska vi köpa en ny kamera för att filma eleverna är det ingen som säger ”den ska ni ha” utan att förstå vad vi behöver. De litar på oss och hjälper oss verkligen framåt i vårt jobb. Är det någonting med stämningen som gör att eleverna som börjar på Malung kan växa, både skidåkningsmässigt och som individer?

– Traditioner är fantastiskt viktigt. I Malung sitter det en bra attityd i väggarna sedan tidigare, det gör allting mycket lättare, och man måste inte kämpa med, eller rättare sagt mot, tråkiga traditioner. Sen är Malung som ort inte

144 | ALPINKULTUR

så tokig faktiskt. Det finns saker att göra här. Golf, fotboll, ishall, skatehall, med mera, och inget är överfullt. Och med den nya hallen flyttas allting flera snäpp upp. Det är en boost för eleverna, men självklart för oss tränare också. ”DEN NYA HALLEN” byggs just nu för fullt. I april ska den vara klar. I kassaskåpstillverkaren Rosengrens gamla industrilokaler tar en ny träningsanläggning form. Supertrampoliner från USA, foampits, gym, ordentlig förvaring, samtalsrum, samt välventilerade utrymmen där eleverna kan fixa skidorna utan att dra i sig giftångorna från vallan. Filspån i fingrarna kanske är det enda kvarvarande problemet…

– De nya lokalerna kommer att bli fantastiska! Men en sak som är bra med våra nuvarande är närheten. Både elever och lärare håller till på en ganska kompakt yta. Jag tror det har hjälpt oss att bli en tightare grupp. Alla som kommer till skolan syns, alla får ett hej. Det är bra.

DET MÄRKS ATT det inte är något avstånd mellan elever och lärare. En ömsesidig respekt finns där, och det är just det som gör att avståndet kan krympa. I en sport där man måste vara individualist för att lyckas är det inte lätt att ge alla den plats de förtjänar.

FOTO / ADAM KLINGETEG FRAMGÅNGSFABRIKEN | 145

146 | ALPINKULTUR

FRAMGÅNGSFABRIKEN | 147

ÅKARE / HILDUR CARLSSON FOTO / ADAM KLINGETEG

Juniorlandslagets Hildur Carlsson med bra klipp.

FOTO / ADAM KLINGETEG

Charlie Laband plus elever, fรฅngade mitt i den glamorรถsa vardagen.

148 | ALPINKULTUR

– Det är jättesvårt. Men vi pratar mycket om det.

Hur man vill ha det i gruppen, med regler och så. Men det är klart, sitter man med ett gäng 16 till 20-åringar och pratar om hur man ska bete sig mot varandra, när det går bra och dåligt, då är allt enkelt. Sen är det klart att när man står där ute i verkligheten kommer det ju upp situationer när det inte går som man tänkt sig. Men det är bara att göra så gott man kan, stötta alla på det sätt som just den personen bör bli stöttad. Det är viktigt att vi försöker anpassa vardag och skidåkning efter individerna. Få dem att förstå att bara för att alla andra i klassen åker och tävlar i helgen, är det kanske inte rätt att du ska göra det. Flexibilitet.

FLEXIBILITET i kombination med regler. I ärlighetens namn låter det inte jättelätt, men det verkar fungera bra.

Eleverna på Malung är glada för att vara där, och kanske har det att göra med att det är lätt att komma in i gänget.

Det är ingen hierarki mellan årskullarna, och det är lätt att bli en i gruppen. Nya elever får dels komma på möte med tränarna, dels vara på både snöläger och fysläger, allt innan de ens börjat som elever på skolan. Men även de utflugna eleverna är just nu väldigt roligt att prata om. Frida Hansdotter leder i skrivande stund slalomcupen efter tre raka pallplaceringar och utgör i dagsläget den självklara spetsen. Charlies inställning är ödmjuk.

– Hon har kämpat och gjort det bra länge. Jobbat för det här. När hon gick hos oss var hon duktig, och det är klart man är stolt att man en gång tränat henne. Men hon har jobbat stenhårt med tekniken sedan hon slutade här och fått bort mycket av yvigheten som hindrade henne från top�placeringarna. Nu har hon tightat ihop det, och resultatet har kommit med det. Sen är vi såklart stolta över precis alla nuvarande och före detta elever som är med i något av landslagen eller skidförbundets träningsgrupper. Alla tio.

FRAMGÅNGSFABRIKEN | 149

FOTO / ADAM KLINGETEG

Vi ser inte riktigt om trycket 채r p책 dalskidan, men misst채nker det.

150 | ALPINKULTUR

“Sen måste man älska det här jobbet också, för ska man börja räkna timmar så… då hade det varit jullov för länge sedan.”

DET VAR TIO ÅR SEDAN Frida Hansdotter tog studenten i Malung, då hade Charlie, och kollegan Emil Englund, redan varit där ett par år. Samma tränarstab under lång tid verkar även det vara någonting som ger trygghet för elever, och tränare.

– Jag och Emil går in på vårt trettonde år ihop och de andra tränarna är inte långt efter. Och Perra har varit här i nitton. Det är klart att vi inte skulle varit kvar så länge om vi inte trivts här, och trivts med varandra. Det finns ingen prestige mellan oss. Sen måste man älska det här jobbet också, för ska man börja räkna timmar så… då hade det varit jullov för länge sedan. Men… vi löser allt. Vi hjälper varandra, och skolledningen hjälper oss. Så det funkar. Och det är kul!

Det är klart att det känns slitigt ibland. Men ändå värt det.

Annars skulle jag ju inte vara kvar här. Om jag skulle få drömma om någonting så vore det en dedikerad fystränare, som har ett övergripande ansvar för alla sportlinjerna på skolan. Någon som tar vid när vi kommer hem från backen eller hem från läger. Drömmen är såklart att Perra skulle ha den rollen. Han kan otroligt mycket och har en speciell, positiv inverkan på människor.

IBLAND LÅTER DET som att det bara är, för att använda vårt favorituttryck, glass och ballonger att vara skidgymnasietränare i Malung. Men det är två sidor på alla mynt.

JAG KAN INTE annat än hålla med. Även om jag själv var en omogen och lat skit när Perra var min skidgymnasietränare för femton år sedan, så är jag fortfarande imponerad över hans samlande kraft och förmåga att ta sig an alla olika elever på ett individuellt anpassat sätt.

Det är lätt att tycka om honom (även om jag fortfarande minns första gången jag tog 100 i bänkpress och Perra kom insläntrandes i gymmet precis efter, frågade om han fick köra mellan, och värmde upp med en lätt tia på samma vikt). Det är även lätt att tycka om Charlie, och jag frågar om han vill tillägga någonting.

– Det svåraste är att få tiden att räcka till. Man slits ju ofta mellan familjen och skolan. Båda tar mycket tid, och båda måste få ta tid. När vi kommer hem efter ett tolvdagarsläger är det ju träning och business as usual på måndagen igen.

– Kanske att vi inte varit rädda för att ta obekväma beslut, även om det är riktigt jobbigt. Vi har stängt av elever i perioder när de inte följt reglerna vi kommit överens om. Det kan vara väldigt… tungt. Det är verkligen inte

FRAMGÅNGSFABRIKEN | 151

roligt för någon, och tar otroligt mycket energi. Vi kanske både har tappat och tjänat sökande på det här. Men… om man väljer bort Malung för att man riskerar att bli avstängd om man super massor, då kanske det inte gör oss jättemycket om vi förlorar just den eleven…

Men det är ingen magi det här. Vi kan inte trolla.

Vi är ju bara där som ett verktyg åt åkarna. Vi kan inte springa, åka, eller lyfta vikter åt dem. Men vi kan motivera dem så gott vi kan! Man måste vara sugen och vilja, gör man inte det kan ingen skola eller tränare i världen hjälpa en. Vi försöker göra vårt bästa, skolledningen sitt bästa, lärarna sitt bästa, och eleverna sitt bästa – den kombinationen gör att det blir… bra. Och det roligaste är att det är väldigt många duktiga som sökt till kommande år, så framtiden ser ljus ut! Det blir ett angenämt problem att få välja ut vilka som ska få platserna.

PER EDVALL håller med om att skolgången är viktig.

Att väldigt få elever slutar som ekonomiskt oberoende stjärnor i världscupen är ett faktum som inte bör negligeras…

– Skolan har hjälpt oss väldigt mycket. Vi kan anpassa skolgången till våra elever, som självklart har väl-

152 | ALPINKULTUR

digt stora behov av att ha en flexibel skolgång, eftersom de reser och är borta från skolan så mycket. Just därför var skolavslutningen i våras extra rolig – de två eleverna med högst betyg på hela gymnasiet kom från Alp. PER EDVALL SER neutral ut, som att det inte är några konstigheter att två elever från skidgymnasiet, som lägger väldigt stor del av sin vakna tid på träning och tävling, har bäst betyg på skolan. Han verkar van vid duktiga elever. Återigen funderar man på det där med glass och ballonger…

– Det är sjukt bra stämning, och jag tror det är ett av våra kännetecken. Sen är det klart att det är konflikter här också, hela tiden. Men man får lösa saker efter hand, och det är ett hårt jobb. Men jag tror ändå att vi varit väldigt duktiga på det jobbet. Det är en annan anledning till att vi finns kvar, och att det går bra.

EN ANNAN DEL av skolan där kontinuiteten alltid funnits är fysträningen. Man har inte varit bakåtsträvande, men inte fallit för nya och obeprövade trender heller.

Svaret på frågan om tung styrketräning och intervaller är bra för alla är svaret kort.

FRAMGÅNGSFABRIKEN | 153

AGNES DAHLIN & PER EDVALL / FOTO / HANS JOHANSSON

HENRIK NYSTRÖM / FOTO / HANS JOHANSSON

154 | ALPINKULTUR

“Varje ny träningstrend som kommer handlar om att folk vill försöka hitta genvägar.”

– Ja. Under alla år jag varit här har man ju sett träningstrenderna svänga åt alla möjliga håll. Men man kommer alltid tillbaka till samma sak, samma träning.

Varje ny träningstrend som kommer handlar om att folk vill försöka hitta genvägar, inte gå den ”riktiga” vägen.

Eller skapa en trend för att sko sig på det. Men till slut kommer man alltid tillbaka till detta – klassisk styrketräning och hårt jobb. Vi har hållit fast vid det. Och det är faktiskt ingen som går här som inte förstår att det är bra.

De nya eleverna tittar ju på de äldre, som redan gjort kopplingen mellan träningen och hur bra det går att åka, och kanske ännu mer hur länge man orkar åka.

Glädjen då? Är den lika viktig för hundradelsjägarna som för jibbare och brädåkare?

– Minst lika viktig. I och med att träningen ofta är hårdare så måste man ju verkligen älska det, annars orkar man inte.

NÅGRA SOM ÄLSKAR det är Agnes Dahlin och Henrik Nyström. De går i årskurs ett och två. Vad var det som gjorde att de valde Malung? De pratar i munnen på varandra.

– Det kändes bäst. Jag var inte på prao här utan gick på magkänslan. Hade hört massa bra om det. Var många bra åkare här, så det blir liksom bra sparring. Och bra sammanhållning och bra upplägg på träning. Det verkade… bäst liksom.

FRAMGÅNGSFABRIKEN | 155

FOTO / HANS JOHANSSON

Nu: ett h책l i marken. Snart: en anl채ggning i v채rldsklass.

156 | ALPINKULTUR

“Det känns som att man är… en del i någonting.”

Men det här med att dela skola och träningslokaler med snowboard- och jibbgymnasium då? Gör inte det att det blir lite oseriöst? Eller hjälper det till för att man får en annorlunda syn på saker och ting, och inte är kvar i fartdressboxen hela tiden? Agnes verkar inte oroad.

– Jag tror att det är bra. Många tror kanske att det drar ner, men jag tror det bygger upp. Det är självklart lite olika inställningar, på gott och ont. Vi kan inte träna som dem. Men man kan lära sig mycket av dem ändå, att de åker lite mer för att det är roligt. Alpina åkare kanske glömmer av det ibland… Men det känns inte som att det är något problem med det här i Malung, det är ingen som tutar på bara för att. Kul att åka skidor ju!

JAG FRÅGAR BÅDE elever och tränare vad de tror om andra skidgymnasier, men ingen verkar lägga speciellt mycket vikt vid det, utan koncentrerar sig på det som är bra, och det som kan förbättras, på hemmaplan istället. Sammanhållningen och det personliga utrymmet är dock någonting som ofta nämns. Återigen pratar Henrik och Agnes i munnen på varandra.

– Alla får sitt utrymme i Malung. Sammanhållningen är för alla. Vi pushar varandra på ett positivt sätt.

Det känns som att man är… en del i någonting.

FRAMGÅNGSFABRIKEN | 157

FOTO / NICKLAS BLOM

158 | ALPINKULTUR

Frida Hansdotter DEN DAGEN JAG gör intervjun i Malung kommer Frida Hansdotter tvåa i Levis WC-slalom. Den dagen jag skriver klart texten kommer hon trea i Åre. Däremellan har hon en till andraplats, vilket innebär att hon tar jullov som ledare i den totala slalomcupen med tre raka pallplaceringar. I hennes fotspår vandrar Agnes Dahlin, Henrik Nyström och resten av eleverna på Malungs skidgymnasium.

FRAMGÅNGSFABRIKEN | 159

”Hero Master är min favorit tack vare osannolik fartstabilitet och härlig GS-känsla” Långa svängar: 10/10 Fartstabilitet: 10/10 Isgrepp: 9/10

Skidtest 2014

HERO PERFORMANCE IN OUR BLOOD Med Hero-serien introducerar Rossignol flera modeller som vänder sig till åkare som söker lätthanterliga skidor med raceprestanda.

Hero-serien är produkten av all den passion och expertis vi samlat på oss sedan 1907. Slutresultatet är ren och skär åkglädje.

Under de senaste 100 åren har vi sett många hjältar och legender på Rossignols skidor.

Join the BAND OF HEROES!

HERO WORLDCUP SI 130

HERO MASTER

HERO ELITE LT

Sidecut: 116-70-98/114-71-97 170 cm (16 m), 175 cm (18 m) 180 cm (21 m), 185 cm (23 m)

Sidecut: 118-72-100 168 cm (16 m), 174 cm (17 m) 180 cm (18 m), 186 cm (20 m)

rossignol.com

facebook.com/rossignol1907

facebook.com/SkiRacingCommunity

www.youtube.com/user/rossignolchannel

Prylguide

ALPRIDE PATRONER / KOLDIOXID / ARGON

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 161

Prylguide

LINE SUPERNATURAL 92, 100, 115 / MAGNUM OPUS

162 | ALPINKULTUR

Prylguide

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 163

Julian Carr

HUR F N TÄNKTE DU DÄR? DEN SOM INTE KÄNNER Julian Carr tror förmodligen att han är en riktig jävla dåre. Det är han inte. Eller, självklart är det en definitionsfråga… Men säkert är att han är en lugn och trevlig prick när man stöter ihop med honom civilklädd. En prick som åker en massa skidor och även har ett eget klädföretag – Discrete Clothing (läs den ypperligt intressanta storyn om hur allt startade, HÄR). Men, han har även gjort världens största frontflip. 64 meter hög. Hur tänkte han?

TEXT JOHAN JONSSON FOTO ADAM CLARK & OSKAR ENANDER

164 | ALPINKULTUR

FOTO / ADAM CLARK HUR FAN TÄNKTE DU | 165

FOTO / OSKAR ENANDER

166 | ALPINKULTUR

SE FILM PÅ JULIANS FRONTFLIP HÄR

Varför gillar du att hoppa gigantiska klippor?

– För mig är det det ultimata sättet att connecta med bergen. Ända sedan jag var ett litet barn och stirrade upp på de triljoner stjärnor i himlen har jag haft en djup insikt i oändligheten som bor inuti mig. Jag tror inte på gränser, och de här hoppen gör att jag kan överskrida gränser.

Det är underbart att tänka bortanför… allt. Jag Det ser ju ut som galenskap, men jag har förstått älskar det. att det inte riktigt är så. Kan du förklara hur du Kommer du att hoppa en lika stor klippa igen förbereder dig inför ett sådan här hopp?

– Jag smyger in i den elektromagnetiska tror du?

– Jag söker ständigt... Jag har hoppat energin i berget, i snön, i min kropp, i min förmåga, i luften, i träden, i kosmos i stort. Jag rotar fast mitt dussintals klippor över 30 meter, men bara en över sinne i hundraprocentig uppmärksamhet. Hyper- 60. Jag hoppas få chansen att göra det igen. uppmärksamhet. Det är vackert.

NÄR VI FRÅGADE hur Julian förbereder sig Varför gjorde du en framåtvolt istället för ett tänkte vi kanske inte så mycket på att bli ett med kosmos, utan mer på att kolla landningen rakt hopp?

– Gör jag en volt så minimerar jag chanserna och så vidare. Men Oskar Enander, som fotade att vinden ska påverka mitt hopp. Då kan jag göra bilden, meddelar att den undersöktes väldigt, ett svandyk utan att vinden tar tag i mina skidor, och väldigt noggrant, flera gånger. Detta var helt sedan flippa över när marken är lagom långt bort. lugnt med andra ord. Helt lugnt…

Hur fan tänkte du där?

– Jag tänkte väldigt klart. Det är en sorts transformation när man gör en sådan sak. Från total rädsla, till att använda den rädslan, studera rädslan.

Varför är jag rädd? Men när jag väl brutit ner rädslan kan jag istället använda den till att skärpa koncentrationen på hoppet.

HUR FAN TÄNKTE DU | 167

DECEMBER 2014

Av alla intäkter till detta nummer har vi valt att skänka 5% till SOS BARNBYAR.

ALPINKULTUR.SE VILL DU FÅ NÄSTA NUMMER AV ALPINKULTUR DIREKT HEM I INBOXEN? MAILA REDAKTIONEN@ALPINKULTUR.SE

ALPINKULTUR C/O ALPINGARAGET AB BIRGER JARLSGATAN 127 113 56 STOCKHOLM Alpinkultur.se