relationer är nyckeln

Europeiska vänner på ”A Week of Neighbours”

Ärkebiskop Antje Jackelén och den italienske imamen Yahya Pallavicini på A Week ofNeighbours.

I slutet av februari samlade en värld av grannar integrationspraktiker från många länder till ett möte.

TEXT KAROL WILCZYŃSKI ÖVERSÄTTNING MAGDALENA WERNEFELDT

BILD MAGNUS ARONSON ■ ■ ■ Det var torsdagen den 17 februari som jag fick frågan om jag efter mötet ”A Week of Neighbours” kunde dela med mig av några intryck. Det ville jag gärna, och jag deltog entusiastiskt i samtal, workshops och seminarier.

En vecka senare, den dag som skulle vara mötets höjdpunkt och avslutning, föll min och miljontals andra människors värld samman när Ryssland angrep Ukraina.

Nu när jag skriver har det gått två veckor sedan den 24 februari – otroligt att det inte är längre sedan – och i min hemstad, Kraków, har befolkningen ökat med mer än 10 procent. Sedan andra världskriget har inget annat europeiskt land tagit emot fler flyktingar på så kort tid. På 14 dagar har det kommit 1,5 miljoner människor bara till Polen.

Jag är glad att vi lyckades hålla mötet ”A Week of Neighbours” innan diktatorn släppte loss sin ondska. Nu är det dags för handling. Jag vet inte när jag får tid för eftertanke igen. Frågorna som diskuterades under mötet vävdes in i det som är vår nya verklighet.

relationer är nyckeln

Alla kan vara med och bygga kortsiktiga och långsiktiga lösningar på de utmaningar som migrationen innebär – oavsett vilka vi är, vad vi tror på och varifrån vi kommer. Nyckeln är god kunskap om oss själva och öppna relationer.

Márta Bolba är pastor i Ungern och en av A World of Neighbours nätverkspraktiker. När hon får frågan hur man får människor med olika bakgrunder att samverka svarar hon: ”Vi bjuder in till middag.” Det kan låta som en klyscha. Men att äta tillsammans, dela mat och bygga relationer bryter ner barriärer mellan människor, och i en kris kan detta vara livräddande.

Jag vet det, för jag har ägnat det senaste halvåret åt att leta efter människor i skogen på gränsen mellan Polen och Belarus, människor som ignoreras av resten av världen, och ge dem mat, vatten och andra förnödenheter.

Jag vet det, för jag är en av praktikerna i A World of Neighbours. Här har jag inte bara träffat fantastiska människor som gör något när de ser orättfärdigheter – jag har också kunnat vara med och bygga allianser som stöttar människor på flykt. Tack vare att vi praktiker möttes under ”A Week of Neighbours” kunde vi samma torsdag som kriget bröt ut starta en WhatsApp-grupp, Ukraine Rapid Response Group, som länkar samman aktivister i olika länder. Vi kan berätta för varandra om de insatser vi gör, och vi kan se vilka behov som människor som flytt Ukraina har.

I kristider bör vi leta efter allierade varhelst vi kan.

fingeravtryck ställs mot nåd

En intressant programpunkt under A Week of Neighbours var samtalet mellan Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén, och Frontex verkställande direktör, Fabrice Leggeri. Se samtalet i efterhand på A World of Neighbours webbplats! Du kommer att lära dig mycket. Det är en artig sammandrabbning mellan två olika världar. Fingeravtryck ställs mot nåd. Samtalet hålls den 22 februari. Fabrice Leggeri kommer sent till mötet med ärkebiskopen eftersom han har varit på ett möte och diskuterat det spända läget i Ryssland och Ukraina. Lägg märke till hans språk när du lyssnar. Om det blir ett krigsutbrott kommer människorna som flyr att vara ”människor i behov av

BILD: FRONTEX

Fabrice Leggeri

Forskarna Ulrich Schmiedel och Ryszard Bobrowicz i samtal med pastor Márta Bolba. internationellt skydd”, och det kommer inte att vara fråga om ”irreguljär migration”, säger han. Han förklarar att Frontex kan hjälpa de fyra EU-stater som gränsar till Ukraina med ”säkerhetskontroll” om det finns ”andra människor som blandar sig in i flödena”.

Han säger att hans intryck är att EU-länderna känner en plikt att skydda ukrainarna om det blir krig. Han har till och med hört vissa säga att det ”kan vara en bra möjlighet att få utbildad arbetskraft som lätt kan integreras i samhället”.

en del av problemet

Vad jag hör är att Frontex delar upp människor som flyr från krig och förföljelse. Frontex anser att vissa lätt kan integreras eftersom de inte är ”irreguljära”, trots att vi alla vet att det snarare handlar om ursprung och hudfärg. Vi, EU, skiljer på ukrainska och syriska barn, trots att deras skolor och hus och sjukhusen där de föddes jämnades med marken av samma ryska flygvapen på beslut av samma person – Vladimir Putin. När Fabrice Leggeri får en fråga om ”Fort Europa” understryker han att Frontex roll är att skydda den fria rörligheten mellan medlemsländerna genom att säkra de yttre gränserna. Eftersom han är tjänsteman kan man inte förvänta sig något annat. Han vet att ”vi måste rädda migranternas liv utan att göra det lättare för kriminella och smugglare”, och han säger att ”vi behöver mer politiskt samarbete inom EU”. Problemet är, enligt min mening, att Frontex är en del av problemet snarare än lösningen.

chans för eu

Jag tror att den ryska invasionen av Ukraina kan vara en chans för EU att reflektera över det faktum att EU inte har en gemensam och pålitlig migrationspolitik. I ett annat samtal under veckan, på temat Europas gränser, sa professor Peo Hansen att gränspolitiken gör ett land beroende av de andra – Dublin IIavtalet är ett bra exempel på ett system som snarare skapar kaos inom EU. Så hur hittar man en lösning? Ja, vi kan börja med att ändra vårt sätt att tänka när det gäller migration.

Kom ihåg att det inte är tack vare EU eller den polska regeringen som Polen har kunnat hjälpa 1,5 miljoner människor. Det är det civila samhället och lokala myndigheter som gjort det möjligt. Återigen är vi utlämnade åt oss själva. Men det ger också hopp – hur vi svarar på en av 2000-talets stora utmaningar ligger också i våra händer.

Programmet Interreligiös praktik för fred – En värld av grannar fick i uppdrag att arrangera ett ärkebiskopens möte, ”AWeek of Neighbours”, som hölls digitalt 20–24 februari. Det hade temat ”Bevara vår mänsklighet” och samlade deltagare från hela Europa. En del programpunkter under A Week of Neighbours spelades in och publiceras på programmets webbplats, www.aworldofneighbours.org. hoppets språk förändrar världen

Vi kan inte ge upp inför omänsklighet och hopplöshet. Vi måste söka efter styrka och efter sätt att bevara vår mänsklighet. Var då? I ett samtal om andligt och akademiskt ledarskap talade den polske överrabbinen Michael Schudrich om vikten av empati i mänskliga relationer och uppmanade åhörarna att öva förmågan: – Vi kan öka vår egen mänsklighet genom att öva oss i att känna både andras smärta och lycka.

Ärkebiskop Antje Jackelén pekade på hur viktigt det är att vi vårdar vårt språk för att vi ska kunna bevara vår mänsklighet. – Det har relevans i dag när vi ser att en av de krafter som hämmar vår mänsklighet är glidningar i språket, sa hon.

Hon påminde oss om hur små förändringar i språket bidrog till Förintelsen och till folkmordet i Rwanda. – Ett överskott av rädsla och brist på hopp är en farlig kombination, sa hon.

Hopp är inte optimism. Hoppet är inte beroende av att se en positiv trend. Hoppet hämtar kraft i det vi inte vet eller inte kan veta. Hoppets språk påverkar vårt sätt att tänka. Och om vi är hoppfulla är vi öppna för nya lösningar, eller hur? n

Thabo Motsieloa, Márta Bolba, Yahya Pallavicini, Antje Jackelén och Amjid Khazir.

karol wilczyński är journalist, aktivist och lärare i Kraków i Polen. Han har grundat Salam Lab, Laboratory of Peace.

Lita på Gud

30 kvinnor i gurugram berättar

INTERVJU ANNA BRAW

Julia Kuhlin har intervjuat kvinnor i en storstad i Indien om deras vardag. – De utgör ju majoriteten i nästan alla församlingar, säger hon.

n n n – mycket av att vara troende är att lösa problem tillsammans med Gud, säger Julia Kuhlin.

Kanske skulle det kunna vara en allmän sanning, men i det här sammanhanget är det en av de iakttagelser som hon har gjort i sin forskning, och det den bygger på är intervjuer med kvinnor i två pingstförsamlingar i staden Gurugram några mil från Delhi i Indien.

I februari i år disputerade hon på avhandlingen Lived Pentecostalism in India – Middle Class Women and Their Everyday Religion, en etnografisk studie som hon har arbetat med sedan 2016 och som bland annat har innefattat en fältstudieperiod på sex månader, tre månader i en kyrka och lika lång tid i en annan.

majoriteten i församlingarna

– Gurugram är en ung stad, berättar Julia Kuhlin. Den är ett internationellt tekniskt centrum och ett affärscentrum. Men eftersom den har vuxit så snabbt är den byggd nästan helt av privata företag, och brandkårerna och sophämtningen är privata. På en del sätt är den fortfarande en liten stad – det ligger slumområden insprängda mellan galleriorna och de dyra bostäderna, och böndernas grisar strövar runt. Ibland blir det översvämningar.

Att Gurugram blev den stad där hon valde att forska berodde på dess karaktär: – Jag ville titta på medelklasskvinnor och på hur de lever sin tro i vardagen – kvinnor utgör ju majoriteten i nästan alla församlingar, och det blir konstigt att alltid bygga allt på manliga ledares perspektiv. Traditionellt har pingströrelsen arbetat bland fattiga. Men under de senaste decennierna har det uppstått många pingstförsamlingar där medlemmarna tillhör medelklassen. Bara i Gurugram finns det ungefär 20 stycken.

Bara två städer i Indien har högre inkomst per capita än Gurugram, och människor kommer flyttande till staden från hela landet. Det finns en stor andel högutbildade invånare, och många arbetar för multinationella företag och har kolleger från andra kulturer. – Många kristna på andra håll i Indien lever i en utsatt situation, berättar Julia Kuhlin. Det förekommer våld mot dem, och anklagelser, som att kyrkan lurar fattiga. I urbana områden är de inte lika utsatta. De kvinnor som jag har träffat har olika bakgrunder, men det är ganska vanligt att de har gått i kristna skolor och att de sedan själva har gått med i en församling när de har studerat på universitetet eller senare. 30 kvinnor ingår i Julia Kuhlins studie, 13 från en församling och 17 från en annan. Hon mötte dem i många olika situationer i församlingslivet och träffade var och en av dem enskilt för att göra en längre intervju. – Jag var med i deras WhatsApp-grupper också, och de var extremt aktiva – det kunde komma 40 meddelanden om dagen, berättar hon. Det var otroligt intressant, men det var ju inte material som jag kunde använda.

interna migranter

Medelklassen i Indien har vuxit explosionsartat, och många familjer som någon generation tillbaka har tillhört den lägre medelklassen räknas nu till den högre. Men något som flera

BILD: SOORAJ DEV, UNSPLASH

Gurugram.

BILD: JULIA KUHLIN

BILD: JULIA KUHLIN kvinnor berättade om när Julia Kuhlin intervjuade dem var oro: – De upplever sina liv som instabila och tänker mycket på ekonomiska problem. Många i Gurugram är interna migranter, och den interna rasismen och språket och bristen på nätverk kan också skapa otrygghet. Att flytta inom Indien kan vara som att flytta mellan olika länder i Europa.

En av de lite äldre kvinnorna hade det mycket gott ställt och kunde ägna nästan all sin tid åt ideellt församlingsarbete och diakonalt arbete – hon reste till och med till andra länder och världsdelar för att be. – Det var ju omöjligt för de andra att leva upp till, säger Julia Kuhlin.

fler influenser

Julia Kuhlins intervjuer var inriktade på det som kallas praktiker, alltså ungefär vanor – upplevelser, känslor, bön, livsstilsfrågor. Det försatte henne i en lite obekväm situation som forskare: – En sak som var viktig i båda församlingarna var att alla skulle delta och bidra med något i olika sammanhang. Eftersom jag själv är pingstvän var det lätt för mig att komma in i församlingarna, och de kallade mig ”sister”. Men jag kunde ju inte leda bibelstudier, till exempel, för då hade jag kunnat säga saker som påverkade svaren i intervjuerna.

Hon hade valt två församlingar vars medlemmar hon trodde skulle vara olika – i avhandlingen har hon kallat dem Loving Assemblies of God och Church of All Nations – men det visade sig att församlingarnas medlemmar inte hade något enhetligt sätt att beskriva sin tro i vardagen. – Jag började undra om jag hade gjort något stort fel i intervjuerna, för det blev så olika svar

LÄS AVHANDLINGEN Julia Kuhlins avhandling, Lived Pentecostalism in India – Middle Class Women and Their Everyday Religion, finns tillgänglig för gratis nedladdning på ww.diva-portal.org. Lunds Missionssällskap har bidragit till finansieringen av fältstudierna. inom församlingarna. Svaren hade mycket att göra med vars och ens bakgrund och situation, om de yrkesarbetade eller inte, var gifta eller inte, hade barn eller inte, och med personliga preferenser … Dessutom är det många som talar engelska flytande och som tittar på amerikanska predikanter, som Joyce Meyer, på YouTube och läser amerikanska böcker och blir påverkade av dem. Pastorernas auktoritet har minskat.

I berättelserna om pastorernas undervisning och kvinnornas vardagsliv, sinsemellan ofta mycket olika, såg hon ändå vissa mönster: – För ett par av dem jag talade med var det väldigt viktigt att leva precis som pastorn sa, och några talade om en inre konflikt mellan bilder och de prioriteringar som de var tvungna att göra. Det som blev tydligt var att det fanns en diskrepans mellan vad pastorn predikade och vardagen. Men många av dem sa att de tyckte att det var roligt med intervjuerna, och de var öppna och berättade mycket. Några av dem sa också att det är bra att det blir mer fokus på kvinnor.

En av Gurugrams många gallerior.

att lita på gud

Något som var gemensamt för många var att de betonade hur viktigt det är att visa att man litar på Gud. Julia Kuhlin berättar om en kvinnosamling där det blev tydligt: – Under tiden vi var där fick en kvinna ett telefonsamtal från sin familj – hennes svärmor hade opererats, och det hade blivit komplikationer. Hon började gråta och talade om att hon hade bett så mycket för operationen, men då blev hon tillrättavisad. Man får berätta om problem, men i de officiella sammanhangen ska man inte bryta ihop. Den händelsen gjorde mig illa berörd.

En annan kvinna var mycket framgångsrik i sitt arbete som kirurg. – Hon berättade att Gud hade lovat henne den framgången, och alla såg ju hur Gud hade välsignat henne. Vem är en man att säga emot henne? Ingen kunde ifrågasätta henne. n

Mer och mer fascinerad

BILD: MAGNUS ARONSON

Benjamin Lundqvist tar med sig familjen till Jerusalem

INTERVJU ANNA BRAW

ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS HÖR TILL LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS MEST SYNLIGA VERKSAMHETER.

BENJAMIN LUNDQVIST, DU HAR JU JUST FÅTT REDA PÅ ATT DIN ANSÖKAN OM RESEBIDRAG HAR BLIVIT BEVILJAD AV LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STYRELSE. VART RESER DU? Det är hela familjen som reser, utom vår äldste son som har flyttat hemifrån. Vi ska vara på Tantur, ett ekumeniskt center i Jerusalem, hela hösten. Det är Notre Dame University i USA som driver det, men det har varit svenskar där i perioder, bland andra Bengt Holmberg och Samuel Rubenson. Vi reser i augusti och kommer hem efter jul. De har ett program som de kallar ”three month sabbatical” och som börjar om varje termin, och det är det jag har sökt och blivit antagen till.

VAD INNEBÄR PROGRAMMET? Jag vet inte hur många vi blir eller vilka de andra är, men det innehåller föreläsningar, studieresor och så Tanturs gemensamma, ekumeniska gudstjänstliv och måltiderna på centret. De betonar att om man har familj och tar med sig den är alla en del av det gemensamma livet på centret.

HUR SKA NI BO? Nu håller de på med en stor renovering på centret, bland annat flyttas en entré, och de vet inte riktigt hur snabbt det kommer att gå, så antingen får vi bo i en lägenhet eller också får vi separata rum. Det kan hända att vi kommer till en byggarbetsplats. Jag har aldrig varit där tidigare, men det är klart att det blir stora kostnader för en hel familj. Så vi är väldigt glada för bidraget från Lunds Missionssällskap.

DU ÄR KYRKOHERDE I VIBY FÖRSAMLING I STRÄNGNÄS STIFT – VAD KAN EN TERMIN I DET HELIGA LANDET INNEBÄRA FÖR DIG OCH DIN FAMILJ? Det är 17 år sedan jag kom till Viby, och efter den här hösten hoppas jag att jag orkar 17 år till. I England talas det mycket om sabbaticals, och i den anglikanska kyrkan är det vanligt att prästerna får möjlighet att göra något annat under en period. Jag kastas hela tiden mot den pastorala

Familjen Lundqvist: Ingrid, Benjamin, Axel, Sunniva, Maria och Olof.

ytan i mitt arbete, och jag längtar efter att få mer tid att läsa och reflektera. Vi kommer en vecka innan kursen börjar, och sedan är vi kvar i ungefär en månad efter att den har slutat. Jag tror att våra barn kommer att få en upplevelse för livet.

Både min fru Ingrid och jag har läst syster Sofies bok Om jag glömmer dig, Jerusalem. Hon försöker förstå båda sidorna [av konflikten mellan Israel och Palestina, red:s anm] och får höra att ”det är den enda hållning man inte kan ha”. Jag hade ingen längtan till Det heliga landet under min uppväxt. Nu har jag varit där två gånger som vuxen, och jag har blivit mer och mer fascinerad och längtat mycket efter att komma tillbaka. Jag vill lära mig mer, fördjupa mig mer. n

Läs Uppdrag Mission tillsammans

När Jonas Jonson föreläser om Svenska Kyrkans Mission berättar han att det var mycket tack vare engagemanget för det som hände utanför Sverige som människor hittade en uppgift som ideella i Svenska kyrkans församlingar.

Börja läsa Uppdrag Mission tillsammans i församlingens grupper, och bjud in fler att vara med!

Tidskriften kommer ut fem gånger om året. En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige. Skriv tillpren@uppdragmission.se

Alla tidigare nummer och de senaste årens artiklar finns på tidskriftens webbplats. Sök på land eller ämnesord för att hitta inspirerande läsning som anknyter till gruppens arbete (till exempel gästfrihet), och skriv ut det du behöver eller skicka ut länkar!

Naturligtvis är ni också välkomna som medlemmar i Lunds Missionssällskap, antingen årsvis eller med livstidsmedlemskap. Tidskriften ingår i medlemsavgiften!

MALMÖ ”LÖSNINGEN ÄR ATT MAN JOBBAR IHOP” 14UGANDA FLYKTINGLÄGRETS INVÅNARE ARBETAR MED FÖRSONING 8UMEÅ ENGAGEMANG UTAN SLUT 24 Solidaritet i pandemins skugga

ÖRSUNDSBRO NYA BARN I NY KYRKA 14 GREKLAND ”HOPPAS ATT DU INTE GLÖMMER OSS” 28 SIGTUNA EN VACKER DEL AV HELHETEN 24 Återseendets glädje

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 5 • 2021 • årgång 175

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 4 2021 • årgång 175

En kyrka driven av mission

BISKOP JOHAN TYRBERG: HÄR BÖRJAR KYRKAN 4 HELSINGBORG: TABERNAKLET VID TEGELKYRKAN 30 ETIOPIEN: ÖVER ALLA GRÄNSER 42

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2021 • årgång 175

Mission som vetenskap KRÖNIKAN ALLT ÄR INTE ALLTID SOM MAN HADE TÄNKT SIG 4 INDIEN ”GUDS FOLK MÅSTE SYNAS” 18 GUATEMALA FARLIG FÖRÄNDRING 30

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta missionssällskap. Missionsarbetet har utvecklats och innebär idag samarbeten, dialog och arbete för fred och ickevåld i en världsvid gemenskap. LMS har ett nära samarbete med Act Svenska kyrkan, och biskopen i Lunds stift är dess hedersordförande. Sällskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen på de gåvor som har testamenterats till sällskapet, och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet. Antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren.

UNGDOMAR VIKTIGA I första hand stöder LMS unga människor som vill göra tjänst i den globala kyrkan med en betoning på möten över kultur- och religionsgränser. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser och bidrag till projekt, studier och utgivning med inriktning på utbildning, integration och fredsarbete, gärna i en mångfald av uttrycksformer, såsom musik, konst och film.

KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar med fem noder:

I Hongkong ges stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien.

I Kapstaden finansierar sällskapet The Desmond Tutu Chair vid University of Western Cape.

I Jerusalem ges stöd till Svenska teologiska institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi.

I Egypten stöder sällskapet utbildningssatsningar på Anafora kurs- och retreatcenter i samverkan med Université Catholique i Lyon och Helsjöns folkhögskola samt Mariadöttrarnas arbete i Kairo. I Malmö stöder sällskapet projekt med inriktning på dialog och ökad förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt judendom, islam och kristendom.

VILL DU BLI MEDLEM? Som medlem i Lunds Missionssällskap, LMS, får du tidskriften Uppdrag Mission (fem nummer per år). Du blir också kallad till årsmötet där ordförande och styrelse väljs.

Medlemsavgiften är 50kronor per år, alternativt en engångssumma på 500 kronor för livslångt medlemskap.

Skriv till styrelsen@ lundsmissionssallskap.se! SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Sällskapet ger också stipendier till vissa projekt, till studier och till tryckning av skrifter. Ansökan ska vara väl förberedd, ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och innehålla en realistisk budget för genomförandet.

Ansökan görs via Lunds Missionssällskaps ansökningsportal, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Ansökningsportalen är öppen15 januari–15 februari, 15april–15 maj, 15 juli–15 augusti samt 15 oktober–15 november.

Fyll i ansökningsformuläret enligt anvisningarna och skicka det genom att trycka på ”Skicka” – ett svarsmeddelande bekräftar att ansökan har kommit fram.

Svar kan förväntas inom en månad efter att ansökningstiden gått ut för respektive period.

DOKUMENTATION När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/ stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Skicka text och högupplösta bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se!

lunds miss 175 ionssällskap s t i d skrift år Hoppets tecken

KRÖNIKAN ”DU KAN INTE GE UPP – VI HAR INTE GETT UPP” 4 SYDSUDAN ”DET ÄR SÅ JAG SER PÅ MIN TRO PÅ KRISTUS” 20 BRASILIEN ”VI KAN VARA FÖRSAMLING PÅ DET HÄR SÄTTET OCKSÅ” 16

nästa nummer ute24 juni