12 minute read
”guds folk måste synas”
lokala missionsteologier som vetenskap
TEXT ANITA YADALA SUNESON
Advertisement
Hur beskriver indiska kristna sin tro och sin syn på mission och på andra religioner? Anita Yadala Suneson intervjuade medlemmar i fyra kyrkor och fick delvis överraskande svar.
n n n Mitt första möte med lokala missionsteologier i Indien ägde rum i samband med att jag skulle skriva min Cuppsats i kyrko och missionsstudier vid Uppsala universitet.
Uppsatskursen inleddes för min del med en fältstudieresa till Bangalore i södra Indien. Där deltog jag i kyrkliga aktiviteter och intervjuade medlemmar i två pentekostala kyrkor om deras attityder till religiös mångfald.
Som jag hade väntat mig fann jag en stark betoning på mission och varje kristen människas plikt att bidra till att sprida kristen tro. Jag fann också intressanta sätt att balansera detta mot risken att väcka ilska mot den kristna minoriteten. Bland annat var bönen en viktig metod för de indiska pingstvänner jag intervjuade.
I stort sett överensstämde resultaten med mina förväntningar på pentekostal teologi. Jag fick också intressanta insikter i hur detta kan ta sig uttryck i praktiken i ett samhälle där kristna lever som en liten minoritet.
förväntade skillnader
När jag några år senare blev doktorand och fick chansen att fortsätta studera detta ämne på en högre nivå ville jag bredda materialet genom att också intervjua troende som var med i ett äldre kristet samfund. Valet föll på Church of South India (csi), som är Indiens största protestantiska samfund.
Jag förväntade mig att se skillnader i hur kristna från csi uttryckte sig om andra religioner och om kristen mission jämfört med hur deras trosfränder från de pentekostala kyrkorna gjorde det. Både i Sverige och i Indien hade jag nämligen mött uppfattningen att pentekostala kristna är mer missionsinriktade än de flesta andra kristna. Det jag hade läst om olika kristna traditioner i akademiska böcker och artiklar hade bekräftat detta. Sådan litteratur förmedlar ofta bilden att kristna från äldre samfund är mer ljumma när det kommer till mission och evangeliserande, och att de istället prioriterar andra områden.
BILD: K. SAM MARK
annorlunda på lokal nivå
Teologer med bakgrund i Church of South India har blivit internationellt kända namn inom den akademiska teologin under både 1900talet och 2000talet. De har mycket sällan betonat sådan mission som syftar till omvändelse – istället har de skrivit om vikten av respekt för andra religioner och lyft fram religiös mångfald som ett positivt värde. Indiska teologer har blivit experter på kristna förhållningssätt till religiös pluralism. Allt detta bidrog alltså till att jag förväntade mig att se
tydliga skillnader mellan attityder till mission i en jämförelse mellan csi och de pentekostala kyrkorna.
Men när jag påbörjade mina fältstudier som doktorand upptäckte jag snart att den missionsteologi som tar sig uttryck på lokal nivå skiljer sig stort från den som formuleras på teologiska högskolor och i böcker, artiklar och konferensbidrag av indiska teologer.
I mitt forskningsprojekt intervjuade jag präster eller pastorer, lekmän och lekkvinnor. Vid en jämförelse mellan de båda kyrkotraditionerna skilde sig csiprästernas teologier tydligt från de pentekostala pastorernas, men bland deras församlingsmedlemmar fanns det många gemensamma drag i den missionsteologi de berättade om. Medan prästerna inspirerats av sina teologiska studier till att betona sådant som frälsning i form av social och ekonomisk frigörelse och praktiskt samarbete över religionsgränserna, stod frågan om frälsning till evigt liv i centrum för lekfolkets reflektioner.
oroade för fäderna
De flesta av de människor jag intervjuade, både från csi och från de pentekostala kyrkorna, var fast övertygade om att kristendomen är den enda sanna religionen och att tron på Kristus är den enda vägen till frälsning. Medan frälsningsfrågan inom akademisk teologi inte diskuteras lika flitigt nu som den gjorde för några decennier sedan är den fortsatt viktig för dessa praktiserande kristna. Flera av de människor jag intervjuade var till exempel oroliga för sina fäder och deras frälsning. I ett fall tillhörde fadern ifråga samma kyrka som den son och svärdotter jag intervjuade, och han var till och med en flitigare gudstjänstdeltagare. Ändå uttryckte hans son tvivel över huruvida fadern tagit emot Kristus som personlig frälsare och var därför bekymrad över honom. I andra fall var fadern katolik eller hindu.
lever nära andra religioner
Att flera av personerna i studien har hinduiska fäder vittnar om hur nära dessa kristna lever människor från andra religioner. De lever också i minoritet, i ett samhälle där hindunationalismen växer, där det sedan länge finns ett stort motstånd mot konvertering och där våld mot kristna har varit ett växande fenomen under de senaste trettio åren.
Att leva som kristen med stark tro på evangelisationens nödvändighet och samtidigt vara medveten om riskerna som kristen mission medför innebär ett dilemma. De indiska kristna jag studerat har utarbetat strategier för att leva med detta dilemma.
De viktigaste strategierna är dels att vänta på rätt tillfälle för att berätta om Jesus och den kristna tron, och dels att lita på bönens kraft att åstadkomma förändring.
Att vänta på rätt tillfälle innebär ofta att avstå från att berätta om kristen tro för att undvika att irritera andra människor eller såra deras känslor. Men det gäller att ta vara på de tillfällen som faktiskt uppenbarar sig.
Ett typiskt scenario är att en vän råkat ut för någon typ av problem, i form av till exempel sjukdom i familjen eller en äktenskaplig kris. Om den kristna då tar tillfället i akt att hjälpa sin vän genom att be Gud om hjälp i krisen
BILD: ANITA YADALA SUNESON
FOTNOT: Anita Yadala Suneson är vikarierande lektor i kyrko- och missionsstudier vid Teologiska institutionen på Uppsala universitet. Hennes avhandling Indian Protestants and their Religious Others: Views of Religious Diversity among Christians in Bangalore finns att ladda ned gratis från Diva-portal.org. Lunds Missionssällskap var med och finansierade hennes doktorandarbete. kan två flugor slås i en smäll. Dels är det stor chans att vännens problem löser sig, och dels kan vännen genom detta övertygas om värdet av kristen tro och bli frälst till evigt liv. Dessa uppfattningar var utbredda bland de kristna jag intervjuade.
glapp mellan teologierna
Frälsningsfrågans fortsatta betydelse på lokal nivå var bara en av de många saker jag lärde mig genom mina fältstudier i Bangalore. Efter att jag avslutat fältstudierna bodde jag under flera år på annat håll i södra Indien. Jag bodde i mindre städer och på landsbygden och fick på nära håll bekanta mig med csiförsamlingar där. Även då slogs jag av det glapp mellan akademisk teologi å ena sidan och lokal, folklig teologi å andra sidan som mina fältstudier i Bangalore uppmärksammat mig på. Detta gäller förstås inte bara Indien.
Just på grund av detta glapp är det viktigt att lokala, folkliga teologier får utrymme i akademiska diskussioner. Jag tror på vikten av att göra vetenskap av de teologier som uttrycks i reflektioner och praxis i lokala församlingar, bland kristna som är engagerade i sin tro och i sin kyrka. Om teologin ytterst sett är till för Guds folk måste Guds folk också synas i teologin.
Här kan en missionsvetare som jag bidra genom att låta lokala röster höras i den vetenskapliga diskussionen och skriva om hur människor faktiskt tänker, utanför elfenbenstornen. På så sätt kan jag lägga min bit till en brygga mellan den akademiska elitens och gräsrötternas teologier. Det ser jag som en viktig del av mitt uppdrag som forskare.
Anita Yadala Suneson
BILD: JILL BJÖRKMAN
visa respekt för andra
En annan anledning till att det är viktigt att göra vetenskap av detta ämne är att en västerländsk läsekrets har något att lära av indiska kristna. De kristna som jag har intervjuat lever sedan barnsben i en kontext som präglas av en religiös och kulturell mångfald som för de flesta svenskar fortfarande är främmande. Som en av mina intervjupersoner uttryckte det möter de andra religioner så fort de kliver ut på gatan. De lever också med en medvetenhet om den kristna minoritetens utsatthet i Indien. Dessa omständigheter påverkar missionen i både tanke och praxis.
Jag tror att västerländska kristna, som i de flesta fall är vana vid en trygg majoritetsposition, kan lära sig något av dessa indiska kristna. Inte minst av hur de balanserar sin starka kristna övertygelse med behovet av att visa respekt för människor som har en annan tro.
kortkort
MÖSSOR TILL NYFÖDDA Marita Hasselberg, som är en av EFS och Dansk Luthersk Missions missionärer i Mara i Tanzania och barnsjuksköterska på prematuravdelningen, barnavårdscentralen och förlossningsavdelningen på den lutherska kyrkans sjukhus i Bunda, kommer hem till Sverige i sommar. När hon reser tillbaka till Mara tar hon gärna med sig mössor till de nyfödda. Slättmissionens Hjälpande Hand nära Skara tar emot mössorna åt Marita: Slättmissionens Hjälpande Hand Stenum Romlycke 2 53294 Skara
Vill du skicka en eller flera mössor, så märk ditt paket Tanzania! Mössorna kan vara stickade, virkade eller sydda i mjuka material, och både nyföddstorlek och prematurstorlekar behövs. Kommer det fler mössor än Marita och andra Tanzaniaresenärer kan ta med sig ser Slättmissionens Hjälpande Hand till att de kommer till andra nyfödda som behöver dem. n
HJÄLPSÄNDNINGAR INOM SVERIGE ISTÄLLET Svenska biståndsorganisationer har fått arbeta under nya förhållanden sedan pandemin bröt ut. En av dem är Human Bridge, som tidigare har tagit emot överbliven och kasserad sjukvårdsutrustning från svenska sjukhus och äldreboenden för att gå igenom den, funktionstesta, rengöra, laga det som behövs och se till att den kommer till användning på sjukhus i andra länder, bland annat DR Kongo.
Förra året fraktades istället skänkta sängar till Stockholm. ”75 vårdsängar [kördes] från Human Bridges biståndsdepå i Holsbybrunn upp till Stockholm för att avlasta vården och bistå icoronakrisen”, kan man läsa i ett nyhetsbrev som skickades ut hösten 2020. ”Sängarna kommer att användas på ett boende för personer som inte kan vårdas i hemmet. Staden öppnar två särskilda vårdboenden tillsammans med regionen med syfte att avlasta vården.” 60 sjukhussängar kördes också till Karolinska Universitetssjukhuset. –Nu behöver den svenska sjukvården vårt stöd. Och då är det självklart att vi ställer upp med det vi kan bistå med, som så många andra också gör nu i vårt samhälle, sa Annika Ekholm Fröding som är ansvarig för biståndsmaterial på Human Bridge. n
(KÄLLA: NYHETSBREV FRÅN HUMAN BRIDGE)
OVÄNTAD ÖKNING Tvärtemot prognoser har kenyaner som är bosatta utanför Kenya fortsatt att skicka hem pengar till sina familjer under pandemin, berättar FN-organisationen IFAD (International Fund for Agricultural Development) i ett pressmeddelande. Kenyas centralbank har offentliggjort siffror som visar att överföringarna till och med ökade med tio procent under förra året och står för tre procent av landets bruttonationalprodukt. – Att digitaliseringen har accelererat så mycket har blivit pandemins guldkant, säger Patrick Njoroge som arbetar på centralbanken.
Trots stränga restriktioner i samhället har familjer snabbt fått tillgång till pengarna från släktingar i utlandet tack vare bankappar på smarta telefoner. Men det kostar mer att överföra pengar till kenyanska konton från till exempel Tanzania, Sydafrika och Rwanda än från Tyskland, Kanada och USA. n
(KÄLLA: PRESSMEDDELANDE FRÅN IFAD)
AVATARER I GUDSTJÄNSTGEMENSKAP Den 19 maj höll organisationen European Christian Internet Conference sin årskonferens, den 25:e, på temat ”Vad händer när vi inte kan samlas till gudstjänst fysiskt?”.
Andreas Droste från T-Systems Innovation Center föreläste om erfarenheter från det senaste året och berättade om idén att man kan skapa ett virtuellt fysiskt rum och avatarer åt gudstjänstdeltagarna för att göra en mer realistisk interaktion möjlig.
Ilona Nord, professor och en av författarna till den ekumeniska internationella studien ”Churches Online in Times of Corona”, sa bland annat: – Krisen har gjort klyftan mellan fattiga och rika synlig, och klyftan mellan dem som kan dra nytta av krisen och dem som antingen har förlorat sina anställningar eller blivit tvungna att avveckla egna företag. Innan vi kan tala om att utveckla tekniken mer måste vi göra det tydligt vad kyrkorna har för mål. – Hur kan digitala gudstjänster, också de i nya format, bli nya resonansrum där människor kan få livsledsagning? frågade hennes kollega Thomas Schlag. Det finns behov av fortbildning för församlingsmedarbetare och teologisk reflektion på individuell nivå, församlingsnivå, samfundsnivå och samhällsnivå nu när vi rör oss mot en hög och bred acceptans av digital praktik. n
(KÄLLA: NYHETSBREV FRÅN KYRKORNAS VÄRLDSRÅD)
MOBILA KLINIKER Under andra halvan av 2020 genomförde den svenska biståndsorganisationen Rotary Doctors 20 000 vaccinationer på tre sjuksköterskeledda jeeplinjer i Endebess, Kwanza och North Pokot i Kenya. 1 129 barn registrerades som färdigvaccinerade vid jeeplinjeklinikerna under samma period. ”I de områden där vi också har kunnat genomföra utbildningar av byhälsovolontärer om vikten av vaccinering ser vi att fler barn får alla sina vaccinationer”, skriver organisationen på sin webbplats. ”[Vi har] bidragit med mellan 14 % och 19 % av den totala vaccinationen i regionerna. Arbetet har dock fokuserat på att nå mammor och barn som har långt till andra vaccinationsmöjligheter. Därför är verksamheten viktig, och vi har ofta blivit uppmärksammade från myndigheternas sida där de tackat för våra insatser.” I samband med vaccinationen kontrolleras barnens vikt för att identifiera undernärda barn, mödravård ges till gravida kvinnor och preventivmedel prövas ut. n
kortkort(KÄLLA: ROTARY DOCTORS WEBBPLATS) NYA VOLONTÄRER BEHÖVS Förra årets särskilda rekommendationer till alla över 70 år fick stora konsekvenser för svenska verksamheter som är beroende av volontärinsatser. En sådan som finns på många platser i Sverige är second hand-butiker som drivs av församlingar eller i anslutning till församlingar och isamarbete med biståndsorganisationer. Erikshjälpen berättar på sin webbplats om en av dem – när restriktionerna kom försvann två tredjedelar av personalstyrkan på Erikshjälpen Second Hand/Etiopienhjälpen i Skärblacka. – Vi har gjort allt vi har kunnat för att kunna hålla butiken öppen på ett coronasäkert sätt och för att kunna bidra till insatser för barn och familjer i Etiopien i en tid när de kanske behöver det som allra mest, säger butikschefen Birgit Bergenbrant som själv är volontär. Nu hoppas vi att fler vill komma hit som volontärer så att vi kan fortsätta med vårt viktiga arbete. n
(KÄLLA: ERIKSHJÄLPENS WEBBPLATS)
BILD: ROTARY DOCTORS
