världsbild och vardagspraktik

Att fördjupa sig i sin egen tro och tradition och att delta i religionsdialog – det beskriver ärkebiskop Antje Jackelén som grundtonen i kyrkans liv.

INTERVJU

MAGDALENA WERNEFELDT, EN VÄRLD AV GRANNAR ■ ■ ■ Antje Jackelén arbetade som professor på en teologisk högskola i Chicago när hon en dag fick veta att muslimska studenter hade anmält sig till hennes kurs i systematisk teologi. Hennes första reaktion var spontan: ”Hur ska vi hantera det här?” – Då var det någon som svarade: ”Vi talar så mycket om gästfrihetens värde – nu är det upp till bevis”, berättar hon.

Den ögonblicksbilden använder hon som ett exempel från sin egen resa i det interreligiösa landskapet.

Kursen blev bra. Att undervisa blivande präster i en luthersk kyrka och göra det med muslimska studenter närvarande i rummet beskriver hon som en spännande upplevelse. – Jag fick höra den kristna teologin och mina egna ord, om till exempel treenighetsläran, ur ett annat perspektiv, säger hon. aldrig någon motsättning

Under Antje Jackeléns år på Lutheran School of Theology i Chicago, 2001–2007, präglades hennes vardagsliv av den interreligösa miljön både på arbetet och i det område där högskolan ligger. Hennes kunskap och intresse för andras trostraditioner och praktik växte. – Det var aldrig någon motsättning för mig att fördjupa mig i min egen trostradition och vara nyfiken på andra, säger hon.

Sedan hon vigdes till Svenska kyrkans ärkebiskop har hon tagit initiativ till två programverksamheter. Den ena, Lärande och undervisning, syftar till att fördjupa kunskapen om den egna tron. Den andra, Interreligiös praktik för fred – En värld av grannar, syftar till att utveckla relationerna till andra religiösa samfund och organisationer som arbetar med och för människor på flykt i Europa.

huvudet och hjärtat

Inåt och utåt. Rötter och grenverk. – Båda processerna är viktiga. Faktum är att jag redan som biskop i Lund, i mitt herdabrev, Gud är större, betonade vikten av att vi förkovrar oss i vår egen tro och tradition och att religionsdialogen bör vara en självklarhet. Det har varit och är en grundton i hur jag ser att en kyrka lever, säger hon.

Antje Jackeléns grundton skorrar i öronen på en del. Motståndet uppfattar ärkebiskopen i första hand som politiskt, men hon säger också att det är viktigt att inte vifta bort människors rädsla. – Motståndarna vänder sig i första hand mot samverkan eller dialog med muslimer. Det är inte alls ett lika uttalat motstånd när det

Interreligiös minneshögtid i Uppsala domkyrka under allhelgonahelgen 2020.

Ärkebiskop Antje Jackelén tillsammans med kultur- och demokratiminister Amanda Lind.

Genom programmet En värld av grannar – Interreligiös praktik för fred –arbetar Svenska kyrkan för att främja fredlig samexistens och ett humant Europa som präglas av social och andlig hållbarhet, ett samhälle där människor värnar om sin nästa och försvarar demokratiska grundvärderingar. Magdalena Wernefeldt är kommunikatör för En värld av grannar. Under 2021 fortsätter En värld av grannar med sin medverkan i varje nummer av Uppdrag Mission.

I somras ordnade bland andra Ageravolontärerna, TIllsammans för Sverige, Spånga Kista församling och Muslim Aid sommaraktiviteter på torget i Kista. gäller dialog med judar, eller för den delen med icke-troende. Rädslor är varningsklockor som vi bör lyssna till. Men rädslor får inte sätta agendan. I det långa loppet är rädsla ingen bra rådgivare.

dialog i lärodokumenten

Andra hoppas att hennes förhållningssätt kan öppna för att dialog och samverkan blir en självklarhet för Svenska kyrkan i ett mångreligiöst Sverige.

På det svarar ärkebiskopen att religionsdialogens roll i Svenska kyrkan inte är avhängig henne som person, och påminner om läronämndens yttrande över en motion till kyrkomötet 2008: ”En sådan dialog är inte bara förenlig med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära utan även ett sätt att ge uttryck åt denna tro. Det vore märkligt om kristna inte samtalade med andra gudstillbedjare i Sverige.” – Jag är glad att denna dialog finns inskriven i våra lärodokument, men också i kyrkoordningen, säger Antje Jackelén.

Hon läser ur ”Fjortonde avdelningen: Svenska kyrkans relationer till andra kyrkor och samfund”: ”Utifrån kyrkans tro på Gud som skapande, upprättande och livgivande i hela världen, är den vidare ekumeniska kallelsen att verka för kyrkans enhet, mänsklighetens gemenskap och världens helande, samt att söka Guds tilltal i mötet med varje människa oavsett religiös tradition.” – Det är en kraftfull mening som vi har i vår kyrkoordning, och det visar väl om något att detta inte är en hobbyverksamhet vid sidan om, utan faktiskt ett uttryck för vad vi är som kyrka.

hand i hand med reflektion

Antje Jackelén betonar att en god praxis alltid går hand i hand med reflektion. Om dialogen blir så teoretisk att den är en ömsesidig självspegling som inte leder till någon förändring är det inte bra. Men det är heller inte bra om man har en praxis som inte vet vad den gör, som är obetänkt.

Behövs det ett paradigmskifte? – Jag skulle vara sparsam med det ordet, säger hon. Vill vi se en sådan våldsam förändring? Kyrkan har mer en tradition av att förändringsprocesser går steg för steg. Inte ens reformationen var mer än ett partiellt paradigmskifte. Men vi ska definitivt hålla i utvecklingen, hålla den vid liv, stärka medvetenheten om varför vi gör det vi gör och kunna redogöra för de skäl vi har.

Hon påminner om att gästfriheten är central i den kristna tron och att det inskärps i både Gamla och Nya testamentet: – Gud ger sig tillkänna i gästfriheten. Det som är självaste grejen med möten över religionsgränser är att vår världsbild och vardagspraktik blir förändrad och mer hel när det gäller att leva som kristen i världen – att visa kärlek också mot den som tillhör en annan trostradition eller inte har någon tro alls.

n

Stora steg framåt med vänner

På den teologiska högskolan i urdaneta i filippinerna betyder ny storskärm och stadigare uppkoppling att studenterna kan fortsätta med sina utbildningar.

INTERVJU ANNA BRAW

n n n det är sista torsdagen i maj, och om drygt två veckor kommer studenterna tillbaka för att börja nästa termin. Men fram till dess är det lite tystare än vanligt på ACTS:s högskoleområde på MacArthur Highway i Urdaneta, en stad med ungefär 110 000 invånare på Filippinernas största ö, Luzon. Lärarna förbereder höstterminens undervisning. – Men studenterna är inte lediga, säger fader Terry som är högskolans rektor. De är på det som vi kallar församlingsdopp. Förstaårsstudenterna är i sina hemstift – de har fått ta emot sina kaftaner där och deltar i församlingslivet. De studenter som har läst i två, tre eller fyra år är utplacerade i andra stift för att de ska få se andra delar av vår kyrka. Församlingarna kan vara väldigt olika, och det är viktigt att studenterna får uppleva det under utbildningen.

44 stift

ACTS betyder Aglipay Central Theoligical Seminary – Gregorio Aglipay var kyrkans förste biskop. Och kyrkan är den oberoende filippinska kyrkan, IFI, som har sina rötter i den katolska kyrkan och som grundades så sent som 1902. Sedan 1995 är Svenska kyrkan officiellt en av dess nära vänner. Tillsammans med de gammalkatolska kyrkorna i Tyskland, Nederländerna och Schweiz, den anglikanska kyrkan och den episkopala kyrkan ingår IFI och Svenska kyrkan i ett slags familj med ett avtal, ett konkordat, som förutom full gudstjänstgemenskap innebär många vänskaper och utbyten. – Vi har ungefär sex miljoner medlemmar och 44 stift, berättar fader Terry, men våra stift är små, ungefär 15 församlingar. Vi är en minoritetskyrka, och på många platser är våra präster missionärer som försöker bygga upp lokala gudstjänstgemenskaper. Nu när våra studenter är ute i församlingarna är vi noga med att de inte bara ska hjälpa till. Nästan alla präster är ensamma i sina församlingar, och det kan bli mycket att göra för en praktikant. Men vi vill att det ska bli en balans så att de också bara får uppleva vår kyrka. 60 studenter avslutade sitt läsår före församlingsdoppet, och 13 tog examen. Nu i höst blir de 69. – Vi brukar ha ungefär tio kvinnliga studenter, men i höst har vi 19! berättar fader Terry. Jag är så glad för det.

TEOLOGISK HÖGSKOLA PÅ LUZON ACTS, Aglipay Central Theoligical Seminary, grundades i början av 1980-talet – innan dess hade IFI:s präster utbildats vid den episkopala kyrkans seminarium. ACTS ligger i staden Urdaneta i Pangasian-provinsen på Filippinernas största ö, Luzon. Det är ett av IFI:s två seminarier och har ett kandidatprogram och numera också ett masterprogram. Mellan 60 och 70 studenter från många av IFI:s 44 stift bor och studerar på högskoleområdet, som är 1,3 hektar stort. Fader Terry, seminariets rektor, är utbildad vid den episkopala kyrkans seminarium och har doktorerat vid den katolska kyrkans. 2004 besökte studenter från seminariet en rad av Svenska kyrkans stift. Flera av seminariets byggnader har kommit till med stöd från Sverige, och Anna-Stina Jönsson, Bosse Temneus och Margareta Temneus har arbetat där i längre perioder.

BILD: ACTS ”vi måste försöka arbeta vidare”

Alla studenter bor i skolans studenthus, och det har de gjort under hela pandemin. – De måste vara här, säger fader Terry. Det gemensamma andaktslivet här är en så viktig del av utbildningen. Men vi följer alla regler, sitter glest i klassrummen och använder ansiktsmasker nästan överallt.

Delar av utbildningen har fått anpassas – till exempel har fredagsuppgiften, som är att gå ut med nattvarden till sjuka församlingsmedlemmar, fått en uppsättning nya säkerhetsregler – och inför sommaren blev det också nödvändigt att se över allt. – De ska ju leva i församlingarna, men det är klart att mycket blir annorlunda med alla restriktioner, säger fader Terry. De har fått stränga tillsägelser om vad de kan göra och inte göra. Vi måste anpassa oss, och vi måste försöka arbeta vidare.

När flera lärare inte kunde ta sig till högskolans område från sina hem aktualiserades en fråga som hade funnits länge: – Vi är har alltså distansundervisning på det sättet att studenterna är här och läraren är på en annan plats, och då måste vi ha en större skärm och en stabil uppkoppling – uppkopplingarna här i Filippinerna är ofta så opålitliga. Så det var det vi bad Lunds Missionssällskap om hjälp med.

masterprogrammet godkänt

Den nya utrustningen kommer dessutom att användas när den första etappen av Nathan Söderblom Professorial Chair ska genomföras, också den en satsning som Lunds Missionssällskap stöttar. Av ett planerat tiodagarsbesök med föreläsningar, seminarier och samvaro med studenter och lärare blir det den här gången en serie Zoomföreläsningar. – Det är som en dröm att det blir av! säger fader Terry. Jonas Jonson ska utgå från den biografi som han har skrivit, och vi ser mycket fram emot att lära oss om Nathan Söderblom och hans arbete för ekumenik. Vårt bibliotek här är ju uppkallat efter vår biskop Ramento och honom.

Det biblioteket har också, förklarar han, hjälpt högskolan att ta ett stort steg de senaste åren: nu är den treåriga Master of Divinityutbildningen granskad och officiellt godkänd, och högskolans arkiv och bibliotek, byggda med stöd från Sverige, sågs som en garant för utbildningens kvalitet. – En annan är att vi har haft så många gäster från utlandet här och att vi har kontakt med lärosäten i Europa och USA, säger fader Terry. Vi är så glada för alla våra vänner. Vi lär oss mycket av dem, och vi vill också dela med oss av våra perspektiv. n

Jonas Jonson.

”Jag tror att han skulle ha gillat sällskapet”

Nathan Söderblom.

n n n Först ut som svensk Nathan Söderblomprofessor vid ACTS i Urdaneta i Filippinerna blir Jonas Jonson, biskop emeritus och författare till biografin Jag är bara Nathan Söderblom, satt till tjänst, som kom ut 2014. – Jag skulle ha varit där i höstas, men nu ska vi göra det på Zoom istället, berättar han. Det blir två dagar i början av augusti, tre föreläsningar med samtal efteråt.

Under kommande år är det tänkt att ämnet är ett som den gästande teologen väljer i samråd med högskolan, men den här första gången är uppdraget bestämt i förväg: att presentera Nathan Söderblom. – Det jag ska försöka göra är att placera honom i ett sammanhang och berätta om hans arbete med ekumenik, säger Jonas Jonson. Jag ska tala om hans sociala engagemang, om den kristna socialismen som han hade mött i Tyskland och Frankrike, om hans religionsteologi och om hans ekumeniska insats.

Namnet Söderblom borde studenterna vara bekanta med sedan förut – de ser det varje gång de går in i högskolans bibliotek, RamentoSöderblom Library. – Jag kände biskop Ramento väl och var på besök hos honom en gång när det var generalstrejk i hans stift. Vi åkte jeep mellan mötena. Senare blev han ju mördad. Han var en social aktivist av stora mått. Jag tror att Nathan Söderblom skulle ha gillat sällskapet.

”Det är spännande att bygga nytt”

Mika Vähäkangas till Åbo Akademi

INTERVJU ANNA BRAW

ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS HÖR TILL LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS MEST SYNLIGA VERKSAMHETER, MEN REDAN TIDIGT BÖRJADE SÄLLSKAPET OCKSÅ ARBETA FÖR EN PROFESSUR I MISSIONSVETENSKAP I LUND. NU TAR MIKA VÄHÄKANGAS TJÄNSTLEDIGT FRÅN DEN FÖR ATT ARBETA VID ÅBO AKADEMI.

MIKA VÄHÄKANGAS, VAD ÄR DET SOM HÄNDER I ÅBO? Från början av september är jag direktor för Polininstitutet vid Åbo Akademi. Inez och Julius Polin gjorde en stor donation för länge sedan, och den har använts till stipendier ungefär som Lunds Missionssällskaps medel, men nu blir det ett teologiskt forskningsinstitut. Julius Polin var en finlandssvensk industrialist, han var i skogsindustrin liksom så många här i Finland, och det fanns flera präster i hans släkt.

VAD KOMMER ATT VARA NYTT FÖR DIG DÄR? I Lund finns alla strukturerna redan, så på sätt och vis liknar mitt nya uppdrag mer det jag hade i Tanzania. Jag tycker att det är spännande att bygga nytt och att skapa – det är ovanligt i teologisammanhang i Europa idag. Åbo Akademi är på en del sätt en helt ny miljö för mig, men de teologiska kretsarna i Norden är inte så stora, så jag har samarbetat med många av forskarna här.

VAD VAR DET SOM LOCKADE DIG TILL LUND? Att det är en professur i missionsvetenskap med ekumenik – det finns inte så många i Norden, i stort sett bara fyra. Det var intressant och

Mika Vähäkangas.

BILD: ÅBO AKADEMIS BILDBANK

lockande för mig, för jag har alltid velat arbeta globalt med teologi.

Jag har haft en rad ytterst duktiga och fina doktorander, och handledningen av doktorander har också varit den mest givande delen av mitt arbete. Det är därför som jag stannar kvar i Lund på tjugo procent av tjänsten.

KOMMER DU ATT KUNNA ARBETA LIKA MYCKET INTERNATIONELLT IÅBO? Undervisningen i Åbo är på svenska, publikationerna på engelska. Det är mest finlandssvenskar som studerar där, och finsktalande som vill studera på svenska (Åbo Akademi har strax under 5000 studenter på grundnivå och 650 forskare – red:s anm). En sak som lockar svenska doktorander till Åbo är att man kan doktorera på deltid och arbeta deltid, så man behöver inte fakultetsfinansieringen. I Lund har jag haft doktorander från flera länder och kunnat ha med de doktorander som jag är handledare för i Oxford och i Sydafrika på forskarseminariet. Vi hade hybridseminarier redan före pandemin, och idag på vårt seminarium hade vi deltagare från Malawi, Indien, Israel/Jerusalem, Polen, Finland och Sverige. Om jag måste lämna forskarseminariet är det nog det jag kommer att sakna mest. Mycket annat kan man ta med sig.

UNDER DIN TID I LUND HAR DOKTORANDPROGRAMMET FÅTT ETT NYTT NAMN – VARFÖR? På grundnivå och masternivå heter ämnet fortfarande missionsvetenskap med ekumenik, men doktorandprogrammet heter ”global kristendom och interreligiösa relationer”, och det är en poäng, för det beskriver bättre det vi gör. Det är lätt att missionsvetenskap får människor att associera till västerländsk mission och missionshistoria, men ämnet är bredare än så. Man skulle kunna forska i västerländsk missionshistoria, men ingen masterstudent eller doktorand har gjort det än – under min tid i Lund har alla forskat i förhållanden mellan olika kyrkor och mellan olika religioner. n

Använd Uppdrag Mission!

”Ni måste berätta vilken resurs er webbplats är!” sa Jonas Jonson när han blev intervjuad inför sina föreläsningar för filippinska teologistudenter (se sidan 45). Och det har han nog rätt i! På www.uppdragmission.se finns alla krönikor, intervjuer, reportage, betraktelser, enkäter och recensioner från de senaste åren, och du som behöver material till en studiegrupp, ett skolklassbesök, en andakt, en temagudstjänst eller någon annan samling är välkommen att söka och finna. Vill du bara ha boktips kan du gå direkt till recensionerna! I vårt tidskriftsarkiv kan du bläddra i tidningarna på din skärm. Alla nummer finns också på webbplatsen issuu.com. Berätta gärna för andra, och sprid gärna material som du tycker om på sociala medier!

lunds miss 175 ionssällskap s t i d skrift år Hoppets tecken

KRÖNIKAN ”DU KAN INTE GE UPP – VI HAR INTE GETT UPP” 4 SYDSUDAN ”DET ÄR SÅ JAG SER PÅ MIN TRO PÅ KRISTUS” 20 BRASILIEN ”VI KAN VARA FÖRSAMLING PÅ DET HÄR SÄTTET OCKSÅ” 16

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 5 • 2020 • årgång 174

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 • 2021 • årgång 175

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 4 • 2020 • årgång 174 KRÖNIKAN EN ANNAN PANDEMI 4 HONGKONG DÄR TVÅ FÅR SAMLAS 16 EN VÄRLD AV GRANNAR SYSTER KARIN: ”VI KALLAR DEM FÖR VÅRA VÄNNER” 22Gud, var med oss alla lunds missionssällskap s t i d skrift 175år Att hålla kontakten

KRÖNIKAN CHARLOTTE FRYCKLUND OM IGENKÄNNING 4 BROBY/ASTIGARRAGA FEM KILOMETER HALSDUK 8 ESBJÖRN HAGBERG VI KAN BETYDA NÅGOT FÖR VARANDRA 10

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta missionssällskap. Missionsarbetet har utvecklats och innebär idag samarbeten, dialog och arbete för fred och ickevåld i en världsvid gemenskap. LMS har ett nära samarbete med Act Svenska kyrkan, och biskopen i Lunds stift är dess hedersordförande. Sällskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen på de gåvor som har testamenterats till sällskapet, och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet. Antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren.

UNGDOMAR VIKTIGA I första hand stöder LMS unga människor som vill göra tjänst i den globala kyrkan med en betoning på möten över kultur- och religionsgränser. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser och bidrag till projekt, studier och utgivning med inriktning på utbildning, integration och fredsarbete, gärna i en mångfald av uttrycksformer, såsom musik, konst och film.

KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar med fem noder:

I Hongkong ges stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien.

I Kapstaden finansierar sällskapet The Desmond Tutu Chair vid University of Western Cape.

I Jerusalem ges stöd till Svenska teologiska institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi.

I Egypten stöder sällskapet utbildningssatsningar på Anafora kurs- och retreatcenter i samverkan med Université Catholique i Lyon och Helsjöns folkhögskola samt Mariadöttrarnas arbete i Kairo. I Malmö stöder sällskapet projekt med inriktning på dialog och ökad förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt judendom, islam och kristendom.

VILL DU BLI MEDLEM? Som medlem i Lunds Missionssällskap, LMS, får du tidskriften Uppdrag Mission (fem nummer per år). Du blir också kallad till årsmötet där ordförande och styrelse väljs.

Medlemsavgiften är 50kronor per år, alternativt en engångssumma på 500 kronor för livslångt medlemskap.

Skriv till styrelsen@ lundsmissionssallskap.se! SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Sällskapet ger också stipendier till vissa projekt, till studier och till tryckning av skrifter. Ansökan ska vara väl förberedd, ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och innehålla en realistisk budget för genomförandet.

Ansökan görs via Lunds Missionssällskaps ansökningsportal, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Ansökningsportalen är öppen15 januari–15 februari, 15april–15 maj, 15 juli–15 augusti samt 15 oktober–15 november.

Fyll i ansökningsformuläret enligt anvisningarna och skicka det genom att trycka på ”Skicka” – ett svarsmeddelande bekräftar att ansökan har kommit fram.

Svar kan förväntas inom en månad efter att ansökningstiden gått ut för respektive period.

DOKUMENTATION När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/ stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Skicka text och högupplösta bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se!

KRÖNIKAN: DEN LÄNGSTA RESAN 4 SFI I MALMÖ: ”ETT NYTT SPRÅK GÖR EN TILL EN NY MÄNNISKA, FAKTISKT!” 12 EN VÄRLD AV GRANNAR: TRYGGA JÄRVA 28 Språket är ett hav

nästa nummer ute1 oktober